Jag vaknade upp med avsikten att skriva mycket på Edurne – en vintersaga, mitt NaNoWriMo-projekt, under förmiddagen, eller snarare, jag somnade med den avsikten. Morgonen visade sig bli annorlunda. Det var hushållsbestyr som måste tas om hand såsom disk och dammsugning, och det var mötesprotokoll som måste skrivas och det ena med det andra. En liten pluttestund fick jag i alla fall till under förmiddagen, då jag skrev för hand, en början, i brist på bättre, och det blev 204 ord. En början, som sagt.
Eftermiddagen och tidiga kvällen var jag upptagen med annat, men jag hann ändå stjäla till mig några stunder. Först var det en stund efter lunch då jag hann med att skriva på Tusenskönan, och då blev det 336 ord, och det kändes verkligen underbart, för dessa skrev jag enbart på datorn. Nu har jag alltså kommit in i sådant flow-läge på Tusenskönan att det fungerar att skriva direkt på dator utan att gå omvägen via papper för att lura kritikern.
En liten stund till blev det, då jag väntade på mitt yogapass, men vi fick gå in tidigare i salen, varför det bara blev ett par repliker jag hann med på Tusenskönan, sammanlagt sexton ord som jag tror att jag inte kommer att använda, men jag har de i dokumentet i alla fall. För senare, för bara en liten stund sedan, renskrev jag allt jag skrivit under dagen. Men först ska jag forsätta rapporten.
Efter yoga och middag var det så dags att verkligen på allvar börja skriva på Edurne – en vintersaga. Strax efter klockan 19:00 började jag att skriva – 19:11 närmare bestämt – och då hade jag ordnat med mysbelysning, bara smålampor tända, värmeljus och rökelse på vardagsrumsbordet, en kopp rykande hett te och en liten skål med bananchips. Jag skrev för hand. Först tänkte jag skriva på datorn. Jag rättade (ja, jag kunde inte hålla mig ifrån att rätta några fel i de 204 orden som jag skrev i morse), och började skriva direkt på datorn med lunchens bravad färskt i minnet, men det visade sig gå väldigt trögt, inte fungera alls. Snabbt gav jag upp. Edurne – en vintersaga har inte blivit så etablerad än att jag klarar mig undan kritikern om jag skriver direkt på dator. Således satte jag mig som sagt i soffan istället och skrev med flytande stil (härliga nya bläckpennor! Det är sådan skillnad på sådana, och ballpoint epoce är helt klart bäst), drog ihop orden och skrev jg istället för jag och så vidare, så snabbt jag bara kunde, skrev och skrev oavbrutet i en timme.
En mikropaus och sedan var det dags för Tusenskönan, men här började jag känna att jag skrivit slut på mig för i dag. Det blev bara fyra handskrivna, snabba och storstilade sidor. Så jag skrev bara i ungefär tjugo minuter eller något sådant.
Sedan satte jag mig att renskriva. Jag hade ingen aning om hur mycket jag egentligen skrivit på Edurne – en vintersaga, så det var väldigt spännande när jag kom till slutet och renskrivit allting. Handskrivet med stor stil och flytande bokstäver, bokstäver som är rätt slängiga, i skrivstil med snirklar på speciellt första bokstaven i varje ord, gav mig en sida sedan i morse och ytterligare tio sidor, och då är det som sagt inte många rader på varje sida. Renskriften gav sammanlagt tre och en halv sida ungefär.
Första kapitlet på Edurne – en vintersaga heter förresten Av med krinolinen. Hur låter det på en skala?
Apropå skalor och nummer... Över till det viktigaste – antalet ord.
Här är min dagsrapport:
Tusenskönan: 975 ord.
Edurne – en vintersaga: 2257 ord.
Jag har klarat första dagen med andra ord (haha, omedveten ordvits där). Tyvärr vet jag med mig redan nu att det av olika skäl inte blir mycket, om något, skrivet i morgon, men det är som det är. Jag ska prioritera detta att vara social istället, haha. Istället för att skriva om människor som grälar och hastar fram och tillbaka i trädgårdslabyrinter, går genom korridorer och har suspekta möten ska jag ha något betydligt mindre dramatiskt för mig. Men trivsamt förstås.
Hursomhelst, jag kommer att vara back on track på lördag, och då kommer jag förmodligen att uppdatera igen, under helgen. Nu är det ju helspännande!
Och jag hoppade runt i glädje tidigare i kväll, studsade upp och ner och sade “Jag ska skriva! Nu ska jag skriva! Skriva, skriva, skriva, hurra!” så nog har jag entusiasm kvar så det räcker till i helgen.
Den coola gummibollen, det är jag det. God natt!
Hörru du, coola gummibollen, låt bli att redigera! ;) Jag vet, stört svårt, men det går, det går faktiskt. Bara man tillåter sig själv att skriva precis så dåligt det bara går, skita i att man skriver klyschor och dylikt. För mig fungerar det bäst när jag tänker att "jag fixar det där sen, i december när jag redigerar, då ska jag ta bort det där och skriva det bättre". Min inre kritiker är iofs ganska lättlurad... :)
SvaraRaderaDet var bara tre små redigeringar... (ursäktar mig) Jag skrev "tatt" istället för "att" och det måste jag ju rätta till, och så skrev jag "få massor av nya väninnor" och där måste jag ju lägga till "att", samt att jag ändrade "söta unga män" till "stiliga unga män". Nödvändiga redigeringar, med andra ord. ;)
SvaraRaderaMen det är ett mycket gott råd du ger mig! Och jag tillåter mig faktiskt (ibland) att skriva klyschor, men då låter jag huvudpersonen/den som har ordet, att kommentera att det mycket riktigt är en klyscha i texten, så jag har inte riktigt kommit så långt än att jag kan tillåta mig klyschor utan att kommentera dem, hmmm.
"Fixar det sen" funkar inte riktigt med min kritiker, men jag jobbar verkligen på det, att stöta bort kritikern och försöka att inte alls ens börja att redigera utan skriva framåt istället. Jisses, vad det är svårt! Men det går! Baske mig, det ska gå!