Baklängesliv

I går blev det andra nollan för Edurne – en vintersaga. Redan i söndags var jag stressad och hade dåligt samvete över att jag skrev på Tusenskönan och inte på Edurne – en vintersaga. Att jag skrev 3 302 ord på Tusenskönan kom liksom på undantag. Lika så att det blev 474 ord på Edurne – en vintersaga.

På måndagen var jag så utmattad, både av stress och av allt möjligt annat, att jag inte kom mig för att skriva något alls. Det blev i stort sätt ingenting skrivet, varken på Edurne – en vintersaga eller på Tusenskönan (det blev bara 233 ord på Tusenskönan). Det kändes som om det är för mycket att jobba på två böcker samtidigt, och ha sådan tidspress på den ena. Egentligen har jag tidspress på båda för jag lovade mig själv för ett tag sedan att bli klar på Tusenskönan innan nyår. Nå, vi får se hur det blir med det, men i alla fall…

Det blev bättre senare på kvällen i går när jag pratat av mig och diskuterat kring det, och bestämt mig att sluta räkna ord, och istället fokusera på berättelsen, vara i den, med den, andas den, om jag nu ska skriva den. Det vill säga lägga ordräknandet åtminstone bitvis på hyllan. Men jag var som sagt väldigt trött. Det kostar på att skriva på två böcker varje dag, och jag funderade på om jag nog behöver mer än en dags vila i veckan, kanske till och med två dagar.

I morse tänkte jag att jag kanske skulle ta och sluta, ge upp med NaNoWriMo helt och hållet. Men det kan jag förstås inte, säger jag nu, på kvällen. Jag hade som sagt bestämt mig för att inte skriva något alls på ett tag, ingenting alls nu i dag måndag… Men så kom min långlunch, och jag började skriva – på Tusenskönan som fortfarande är roligast och närmast om hjärtat – och vips hade jag 1 534 ord.

I och med det släppte det. Och när det blev kväll och arbetsdagen var över och fritiden tog vid, kände jag plötsligt att ”nej, jag klarar det här, det är ju lätt!” (lätt under omständigheterna eller något sådant) och så satte jag igång att skriva på Edurne – en vintersaga. Nu är jag uppe i 904 ord och det går helt okej. Jag bortser (nästan) från kritikern, så det är riktigt roligt; jag skriver lättsam dialog, mellan Edurne och bifiguren Elisud som utan tvivel kommer att bli mer viktig än jag trodde.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag nog måste vila mer mellan skrivstunderna och inte tro att jag kan skriva 3000+3000 ord per dag (tretusen per bok), och banna mig så när det blir annorlunda. Så jag är ”back on track”, och kör på.

Men jag inser hur viktigt det är att ändå skriva några få ord varje dag på NaNoWriMo-historien (som andra gör och råder en till), för annars tappar man allt, och framför allt så slocknar glöden. Det är en alldeles för ny berättelse. Jag älskar inte karaktärerna än, även om jag älskar världen, bokens universum som delvis är samma som Maximilians. Enda sättet att börja älska dem är att skriva mer…

Och vad gäller de tråkiga eller mindre färgglada karaktärerna som Edurne – en vintersaga hittills består av så får jag väl ta och göra dem mer som de karaktärer som finns i Tusenskönan. Det vill säga mer skruvade, djupare, mångbottnade, komplexa och spännande.

Statistikrapport

11/11: Edurne: 474 ord, Tusenskönan: 3302 ord

12/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 233 ord