Lycka! Lycka! Lycka!

Det är bra mycket bättre än julafton! Det är som en underbar julafton! Det är som en privat julafton där man kan vara helt galen för ingen annan tittar på (och notera att jag är väl medveten om ”tre gånger”-upprepningen, vet inte HUR många gånger jag använt mig av det greppet i mitt skönlitterära skrivande på sistone)!

Jag fick lapp från Posten i går, och åkte till Posten bara för att få höra att paketet inte kommit fram än. Lappen hade hunnit före. Så jag fick inte veta vad som vad i paketet.

Jag åkte dit efter Friskis & Svettis nu i kväll istället. Antingen, tänkte jag, är det gosedjursräven från min väninna i Stockholm (hon hittade den och tänkte på mig) som kommit fram (jag har räven som totemdjur, som ni kommer ihåg från tidigare inlägg), hon som också är med i NaNoWriMo men inte har någon blogg *vinkar * eller så är det paketet från New Nippon Shop. Ni minns väl att jag talade om att Gackt hade premiärsläpp på sin skiva DIABOLOS i Europa och i Sverige nu i början på november. Nå, den kom egentligen ut i slutet på oktober, så butikerna har den redan.

Det var paketet med allt jag beställt från New Nippon Shop, eller nästan allt. När jag var inne på deras hemsida och förbeställde DIABOLOS, kunde jag inte låta bli att beställa allt annat med Gackt som de hade. Jag har ju varit Gackts fan i evigheter men inte köpt någon av hans skivor. Nåväl, nu slog jag till, och det var verkligen på tiden! Jag beställde en DVD & CD-box med Miyavi också, men den kom inte med i paketet för den var tillfälligt slut hos leverantören. Med andra ord har jag något att se fram emot. Och det var förresten lika bra, för annars skulle jag frestas att sitta och titta på DVD med Miyavi istället för att skriva på NaNoWriMo-projektet.

Nu blev det bara så istället att jag glädjes åt allt annat.

Tänk er en någon som tjuter och skriker och hoppar runt värre än en kanin med hoppfnatt så förstår ni hur jag betedde mig. Lägg till klappande händer och lite dansande, och sen oerhörd försiktighet när jag öppnade själva paketet och skivorna och satte DIABOLOS i dvd-spelaren. Ja, ni fattar galoppen.

Där har ni ett crazy fan! MEN! Jag kan ha användning av det när jag beskriver Edurnes fanclub och fandom.

Som sagt, detta är vad jag beställde:

Miyavi – 7 Samurai Sessions – We’re KAVKI BOIZ – Limited Edition

Gackt – Diabolos

Gackt – Todokanai Aito shitteiru no ni osae kirezu ni Aishitsuzukete

Remix of Gackt

Det sistnämnda, Remix of Gackt, är en singel från 1999, med andra ord förstår ni att den är begagnad. Men jag slog till. Just därför. Enda chansen. Nu finns den inte mer att få tag på i New Nippon Shop, så tji fick ni!

Todokanai Aito shitteiru no ni osae kirezu ni Aishitsuzukete är också en singel, som jag inte fått tag i eller lyssnat på tidigare, inte singelversionen och de andra låtarna som hängde med singeln, i alla fall.

Och nu när jag – precis nu – lyssnar på DIABOLOS! måste jag ju verkligen om igen rekommendera er att köpa den! Ni kommer inte att ångra er. Garanterat!

Gacktreklam över för den här gången.

Bara en sak till. Jag fick en KLUBBA i paketet också! En liten bonus, en sådan där klassisk trevlig klubba med omslagspapper som det står ”Chupa Chups” på, och det är Strawberry Flavour, bara så ni vet. Nästa inlägg (som jag tänkte skriva i dag om det går bra på NaNoWriMo-fronten) kommer inte att handla om Gackt.

Men ändå… Han är fördjävligt bra på att sjunga, är fenomenal på piano och har väldigt talangfulla musiker som assisterar honom.

DESSUTOM, och yay! så följde det med en engelsk översättning till alla låtar på DIABOLOS-skivan. Och det är väldigt vackra texter. Tro mig, jag överdriver inte. Säger jag något menar jag det. Annars skulle jag vara tyst. Men jag måste erkänna att det här var mitt minst sansade inlägg någonsin. Så nu ska jag posta det innan jag ångrar mig.

Och nu ska jag ägna mig åt kreativt skapande och åt att äta klubba. Och *harkel* åt att sjunga med Gackt... (Tips: Låt 8: Black Stone passar jättebra att dansa till)