Sidor

söndag 18 november 2007

Vem vill ha en söt jordgubbe när det finns morddockor?

Skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik!

Trots peptalk från Neil Gaiman, trots uppmuntrande ord, trots järnhård vilja, trots allting! Bara som trots! Som trots funkar det inte alls att skriva! Allting trotsar mig! Eller är det jag som är trotsig?

Jag vill att det ska gå, men det går inte utan MÖDA och jag orkar inte med motståndet just nu! Så jag skriver inte alls på Edurne – en vintersaga… Hur kan jag göra det när Tusenskönan lockar så mycket mer? I Tusenskönan finns intriger, intressanta karaktärer, en huvudperson kan konsten att använda språket, där finns konflikter, där finns spänning, där är hela första kapitlet en kavalkad, ett lapptäcke av händelser som ger massor av möjligheter till fortsättning.

Men Edurne – en vintersaga, det är precis som det låter, en liten löjlig historia, en jordgubbe, någonting som är sött och gulligt och smakar gott men som tar slut väldigt fort, är alldeles för snällt och har för lite att komma med. Detta Morddockor och ölstugor till trots. Så hur gör man? Hur gör jag? Jag vill ha Det Ultimata Svaret. Det som jag tror att Neil Gaiman bestämt redan gett mig. Hela hans peptalk kan du läsa här.

Ett steg i taget, som han säger. Det är enda sättet. Och det är så FRUSTRERANDE! *slit i håret och hopp i taket*

Kanske beror det på att jag är så TRÖTT? Och jag inte riktigt gett mig själv tillräckligt med vila? Kan jag komma igen? Går det?

Här är två numerologisajttips till: här och här. Skriv in dina data och du får bra svar! Samma svar på båda sidorna, hm, har de kopierat varandra?

Här är en trevlig svensk sida för Livstal/LifePath Number.

Förresten har jag själv gett mig svaret många gånger: det är bara att dyka in och göra det. Inte känna efter eller tänka efter så jäkla mycket. Just do it. One step. Next Step. Next step. Next step.

Men jag gillar inte svaret. Där har vi kruxet. Jag vill ha magin: hokus pokus. Boken skriven. Usch, vad det vore tråkigt! För det är vägen som är målet.

Svamla? Jag? Öh?

Nej, nu vet jag vad jag gör. Jag slänger in ett moooooord! Det borde väl sätta fart på jordgubben?

4 kommentarer:

  1. Anonym9:49 em

    Ja, släng in ett mord, för fan! Det skulle jag ha gjort för många sidor sen, men jag går som katten kring het gröt. Kanske inte blir nåt. Men jag känner igen mig i det du skriver idag. Jag skickade iväg en av mina karaktärer till Paris, min favvostad, och då blev det i alla fall lite roligare. Och det visade sig att han gick och smidde på hämndlystna planer där, att utföra hemma i Gbteorg. Hade jag ingen aning om, jag visste inget om honom typ innan jag placerae honom där.
    Nanowrimo är verkligen ett tillfälle att se vad påhittade figurer kan ta sig för! Rena äventyren, om man tänker efter! Bara att följa efter som en spion och se vad galningarna hittar på, och påminna sig om att verkligheten ändå alltid överträffar dikten.

    Sega på, det släpper snart!

    PS: du har desutom TVÅ skrivprojekt parallellt. Så det är kanske inte konstigt om fantasin tryter ibland när man måste ge ut så mycket som författare?

    Skriv på och sov gott!
    Johanna W

    SvaraRadera
  2. Vad spännande det låter! Katt kring het gröt känns igen. Nu blev det ett mord för mig. I något som jag inte alls trodde skulle vara en mordhistoria. Men så var det när jag skrev på MK också, där finns också ett mord. Nu är det bara Tusenskönan som inte har nåt mord... Än. Fast där finns ju allsköns annat som är förskräckligt nog.

    Ja, jag ska nog ta och utnyttja NaNoWriMo lite mer. Nu i kväll när jag skrev om nämnda mord kom massor ut som jag inte alls tänkte kring eller reflektera kring utan bara skrev. Det var nyttigt för mig. Jag har nog mer censur än vad jag tror, även när jag skriver så kallat spontant.

    Tack så mycket för peppande kommentar!

    Ja, två projekt är i alla fall mer än ett, hehe. ;)

    Tack detsamma! Sov gott!

    SvaraRadera
  3. Anonym8:20 fm

    Ja, idag måndag morgon blir jag rentav peppad av mig själv :-) ska ta fram kikaren och börja spionera på mina figurer. Känns rentav lite nervöst - vad kommer de att göra? Gå på stan utan trosor? Skära halsen av varann? Hetsäta? Hjälp......

    Johanna W

    SvaraRadera
  4. *skrattar* Vad härligt det låter! Jag ska också skriva vidare, enda sättet att ta reda på vad de egentligen gör, de kära tokarna!

    SvaraRadera