Okej om det blir dagar som den 2/11 då jag bara skrev 146 ord, och som det blev den 7/11 då det bara blev 127 ord. Det bjuder jag mig själv på, särskilt som jag skriver mer än dagskvotens minimum de flesta andra dagar. Ja, faktum är att jag förutom nämnda två dagar inte har haft en dag då jag hamnat under 1700. 1706 är det sämsta annars.
Men i går, i går blev det den första nollan. Jag skrev dock 819 ord på Tusenskönan. Men det blev som sagt inte ett ord skrivet på Edurne – en vintersaga. Delar man upp vad jag skrivit de nio första dagarna på nio blir det ändå drygt 1700 ord per dag. Men det funkar inte om jag inte fyller dagens minimikvot. För att komma ikapp tänkte jag dela upp gårdagens 1667 på lördag och söndag, tillsammans med det jag borde ha skrivit den 7/11, plus de 1667 orden. Det ger mig 3270 ord att skriva i dag och 3270 ord att skriva i morgon, söndag.
Jag inser att det är väldigt dumt att inte skriva någonting under en hel dag för oj, vilket motstånd det är nu när jag verkligen sätter mig ned igen och ska skriva. Jag tror att jag kom till den stora ribban redan i förrgår, den 8/11. Då skrev jag 1706 ord men det var fasen så trögt. Jag har nått första riktiga motståndet och om jag inte överbrygger det blir det väl skrivkramp av det hela och det tänker jag inte tillåta mig. Jag har börjat skriva i dag, 147 ord hittills. Men jag längtar efter att skriva på Tusenskönan, och jag känner mig smått stressad över Edurne – en vintersaga, och alla ord som måste bli skrivna. Jag vill komma in i flow-läge, men då måste jag nog sätta mig att skriva för hand… Senaste dagarna har jag skrivit på dator, men blir det motstånd är nog att byta arbetssätt enda sättet.
Så jag, tända värmeljus, avslappnade musik, solig snödag utanför – och en stärkande promenad under eftermiddagen – tillsammans med en bra bläckpenna, och en bunt vita papper borde lösa allting, eller hur var det…
Förresten! Kom ju just på att det snöiga vintriga ute är perfekt inspiration till Edurne – en vintersaga, men då måste jag sluta att skriva om augusti och hoppa framåt i tiden… Kanske var det fel att förlägga romanens början redan i augusti… Det blir promenad i detta nu, känner jag! Dags för frisk luft och snöknarr under skorna!
Ojdå, låter som ni har liiiite mer snö än vi. Här kan man möjligtvis få snöknarr om man skrapar gräset i skuggan och lägger allt i en liten hög. Men den där promenaden lät väldigt härlig!
SvaraRaderaNär jag började min nano tror jag det var augusti, september nånting, nu har det plötsligt förskjutits till november. Och max fyra dagar har gått. Eh, jaja, I'll deal with it in december!
Kämpa på!
Just när jag skriver detta har mesta snön smält bort, men när jag verkligen var ute på den där snöpromenaden var det faktiskt, åtminstone bitvis, så att man kunde trampa i snö och den knarrade. Det var till och med barn ute och kastade snöbollar.
SvaraRadera"I'll deal with it in December" får bli mitt nya motto! :D
Tack och tack detsamma! Kämpa på du med! :D Det här klarar vi!