Jag skulle nog ha tagit en heldag ledigt i alla fall.
Det jag skrivit på Edurne – en vintersaga är massor av småfragment, bitar av dialoger, korta miljöbeskrivningar, ingenting som är sammanhängande…
Och det jag skrivit på Tusenskönan är tre korta versioner av ett och samma telefonsamtal. Jag tycktes inte få till det där heller. Dels var jag inte där, dels var jag stressad över att jag borde skriva på Edurne, dels var jag så trött…
Och sedan inser jag: detta ska vara ROLIGT. Jag ska skriva av glädje, i glädje, ha roligt. Det är poängen.
I dag fick jag pep talk-mailet för tredje veckan av NaNoWriMo. Det var skrivet av en av mina favoritförfattare Neil Gaiman. Och det livade i alla fall upp! Och han påpekade mycket riktigt att det är halvvägs som man börjar tvivla på alltihop. Och det är där jag befinner mig, i båda mina projekt, mer eller mindre… Som han uttryckte det: "Welcome to the club".
Statistikrapport
17/11: Edurne: 1 384 , Tusenskönan: 1 022 ord.
Kul att se att det inte bara var jag som blev inspirerad av Neils pepmejl, bästa mejlet hittills enligt mig!
SvaraRadera*skrattar* Precis! Jag behöver verkligen peppning. Och som du säger - Neil Gaiman kan konsten att peppa! Ett steg i taget, ett steg i taget...
SvaraRadera