Tio klassiker 2017

Hela denna vecka har jag funderat på utmaningar som jag ska anta när det nya året kommer, och vilka bokliga löften jag vill ge mig själv.

I dag ramlade jag över en utmaning hos enligt O, som lät spännande och precis lagom i omfång.

Hon ska läsa tio klassiker under 2017. Med klassiker menas böcker för första gången publicerade före 1950.

Jag botaniserade i min egen bokhylla och hittade tio böcker som jag ska försöka att läsa under nästa år.

Känner jag mig själv rätt, kan det hända att det blir några andra klassiker än just dessa, men de här är i alla fall de jag letat fram just nu och tänkte försöka att prioritera att läsa under nästa år. De har stått länge i min bokhylla och samlat damm, så de är alla hyllvärmare, dessutom.

Plus att det är böcker som jag verkligen vill ta mig för att läsa vid något tillfälle. Så varför inte nästa år?

I listan nedan är titlarna skrivna på det språk som jag har boken. Vissa har jag på originalspråket engelska, andra är översatta till svenska, från engelska eller annat språk, eller med originalet på svenska.

Jag har ordnat listan efter årtal, från den äldsta till den nyaste boken.

Tio klassiker 2017

1. Thomas De Quincy: En engelsk opieätares bekännelser (1822)
2. James Fenimore Cooper: The Last of the Mohicans (1826)
3. Charlotte Brontë: Jane Eyre (1847)
4. George Eliot: The Mill on the Floss (1860)
5. Fjodor Dostojevskij: Idioten (1869)
6. James Joyce: Portrait of an Artist (1916)
7. Aldous Huxley: Point Counter Point (1928)
8. Agnes von Krusenstjerna: Porten vid Johannes (1933)
9. Graham Greene: The Power and the Glory (1940)
10. Hjalmar Bergman: Jonas och Helen (1946)

#sommarlovmedkulturkollo #klassiker

Jag läser gärna klassiker, men inte bara för deras egen skull, även om jag gärna försöker. Jag måste på något vis ändå vara sugen och verkligen vilja läsa boken ifråga. Det räcker inte bara med att det är en klassiker.

Dock, jag har fått min beskärda del av klassiker under mina litteraturvetenskapsstudier.

Det heter Litteraturvetenskap, inte litteraturhistoria, men ändå är det mycket historia man läser och mycket av äldre och gammal litteratur. Många utdrag ur gamla klassiker.

Det hör till allmänbildningen att läsa klassiker, kan jag också tycka. Och många av de gamla klassikerna är ju just klassiker för att det faktiskt är bra litteratur.

Dessutom finns det klassiker i olika genrer, vilket man gärna glömmer bort. Speciellt när man läser Litteraturvetenskap, som ju fokuserar på den realistiska litteraturen. För det finns ju klassiker till exempel inom fantasy- och sciencefiction-genrerna också (sådant som jag gärna läser och vill läsa mer av).

Jag är med på Lyrans Klassikersommarutmaning. Läs mer på bloggen Lyrans Noblesser.

Fotot ovan föreställer en hög av klassiker som jag tänkt bita tänderna i under sommaren (plus foton av det jag verkligen läst, vilket inte har varit något ur högen ifråga än så länge). Vi får se hur många det blir - och notera gärna SF-klassikern (jag vill läsa fler sådana!)

Hittills i sommar har jag läst och recenserat två klassiker.

Läs gärna mina recensioner: Demonen (Lermontov) och Sense and Sensibility (Austen) har det blivit hittills.

Sammanfattningsvis och helt enkelt: jag läser gärna mer klassiker (inom alla genrer). Tipsa mig gärna!

Recension: Sense and Sensibility av Jane Austen

Författare: Jane Austen

Titel: Sense and Sensibility

Antal timmar: 3

ISBN: 1-844-56037-6

Uppläsare: Kate Winslet

Utmaning: ett bidrag till min Klassikerutmaning/Klassikersommar

Mitt exemplar: ljudbok lånad på det lokala biblioteket

Utläst: 2015-07-02

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok, på engelska. Kate Winslet läste; hon är mest känd från filmen Titanic, men hon har också varit med i en filmatisering av just Senste and Sensibility (Förnuft och känsla) där hon spelade den känslosamma systern Marianne.

De flesta vet väl vid det här laget vad Sense and Sensibility/Förnuft och känsla handlar om. Systrarna Dashwood med mor blir förpassade till att bo i ett litet hus på landet, och de två äldsta systrarna vill gärna blir gifta men både förnuft och känsla står i vägen. De måste lära sig att bemästra både och för att kunna hitta och behålla de män de är intresserade av, och vilka är det egentligen de väljer och vilka väljer dem?

Den yngsta systern fanns med i bakgrunden men fick väldigt lite plats och blev väldigt dimmig, knappt märkbar, knappt existerande över huvud taget. Varför hon alls skulle vara med kan man fråga sig, då hon inte fyllde någon större funktion och knappt alls fick någon personlighet.

Boken är skriven ur Elinors perspektiv. Kate Winslet läste bra och kunde uttrycka sig både som Elinor och som Marianne. Dock läste hon ganska snabbt, något som i och för sig passade bra i den här sortens bok.

Vad jag slogs av när jag lyssnade var bristen på miljöbeskrivningar. Det finns några få, men de är ytterst få och ytterst sparsamma. Bristen på beskrivningar av personerna och miljöerna är ett litet minus i kanten för mig, som gärna hade fått veta mer om sådant.

Å andra sidan bär boken sig bra utan onödiga beskrivningar. Det är dialogen och själva språket som är tjusningen, sådär som det är med Jane Austen. (Jag har läst en hel del om henne under mina litteraturvetenskapskurser.)

Vad gäller Austens böcker har jag dock bara läst Emma tidigare, men jag läser gärna fler böcker av Austen. Faktum är att jag lånat Persuasion som ljudbok och tänker lyssna på den efter att jag är klar med Gone Girl av Gillian Flynn (jag ville ha en Austen-paus).

Jag gillar verkligen sättet Austen skriver på, alla nyanser, alla ironier och betraktelser som är subtila, som kan gå den mindre observante förbi, och alla undermeningar och humorn som ligger och smyger i bakgrunden.

Den får fyra av fem möjliga stjärnor på Goodreads av mig.

#sommarlovmedkulturkollo #himmel

När jag gick i lågstadiet, kanske till och med i ettan, och vi skulle rita ”himmelen”, ritade jag en mörkblå teckning med moln, himmel och stjärnor, med planeter och månar. De andra barnen i min klass fattade galoppen och ritade Gud, änglar och trumpeter. Det måste ha varit på en religionslektion, kan tilläggas. Vi hade Kristendom på schemat på den tiden; plus en religiös gammal dam som lärare.

Som en liten eloge eller kanske snarare ett trösteklistermärke till mitt stackars barnjag som blev arg på sig själv många gånger genom åren för att hon inte också ritade änglavingar och lockigt hår, tipsar jag idag om en science fiction-klassiker. 

Lika blå som himlen är mitt pocketexemplar av Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov. Den innehåller tre böcker i en: Stiftelsen, Stiftelsen och Imperiet och Den segrande Stiftelsen.

Den handlar om något så storslaget som det stora vintergatsimperiets nedgång och fall.

Vetenskapsmannen Hari Seldon har till uppgift att bevara människosläktets kunskaper, och han gör det på ett originellt vis, genom psykohistoria (teorier som han själv har kommit fram till).

Som det står på baksidan av boken: 

”Stiftelsetrilogin är en berättelse fylld av bysantinska intriger, slughet och förräderi, mod och tapperhet, allt spelat mot en svindlande galatisk fond.”

Som Star Wars, fast i riktig science fiction och inte bara i något slags ”science fantasy”. Läs trilogin! 

Annars har Asimov skrivit en novellsamling (som jag borde läsa i sommar) som heter Jag, Robot (det finns en film löst baserad på denna) och som innehåller noveller som utspelas i samma universum men som kanske är mer lättillgängliga för den som inte är van vid science fiction.

Jag måste tillägga att jag dock inte är van vid science fiction men ändå mycket uppskattade Stiftelsetrilogin, såpass mycket att jag har köpt både prequels och sequels till nämnda trilogi, plus annat av och med referenser till Asimov, sedan dess.

Recension: Demonen av Michail Lermontov

Författare: Michail Lermontov

Titel: Demonen

Förlag: Ersatz

Sidantal: 126

ISBN: 978-91-86437-32-9

Mitt exemplar: köpt på bokrean i februari 2015

Utmaning: Klassikersommar, en utmaning anordnad av Lyran på Lyrans Noblesser

Utläst: 2015-06-20

Först ut i min klassikerutmaning är en bok som inte finns med i min hög av klassiker men som väl fanns med i min läshög redan innan, eftersom det var en bok jag hade börjat på men ännu inte läst ut. Mitt läsmål nu i juni har främst varit att minska min läshög av redan påbörjade böcker från över tio, elva, tolv stycken till att bli den mer hanterbara summan av tre som det är just precis nu (en fackbok; två skönlitterära).

Demonen är en episk saga berättad i diktform, om hur Lucifer kastas ned ur himlen och tar sig till jorden. På jorden förälskar han sig i en fager kvinna, Tamara, som gör allt hon kan för att värja sig mot demonen, dess planer och förförande manér.

Mitt exemplar är ett fint inbundet sådant, med ett förord skrivet av Kristina Rotkirch i vilket hon skriver om Lermontov och dikten Demonen. Lermontov själv fick inte se sin dikt i tryck, trots att många redan på hans tid läste den. Idag är Demonen en av Rysslands mest älskade dikter; ”en handbok i förförelsens höga konst” som Rotkirch uttrycker det.

Själva dikten finns i boken både på ryska och översatt, varannan sida ryska och varannan sida svenska, så den som kan ryska (vilket inte jag kan) kan även läsa den på originalspråk.

I slutet av boken finns ett efterord, skrivet av översättaren Lasse Zilliacus, kallat En bergsbestigares tankar – en lämplig metafor när det kommer till den svåra konsten att översätta rimmade versmått.

På insidan av omslagsbladet står om Michail Lermontov följande:

Michail Lermontov föddes 1814 i Moskva och dog i en duell den 27 juli 1841 i Kaukasus. Han tillhörde en förnäm adelssläkt som invandrat från Skottland på 1600-talet och var avlägsen släkting till Lord Byron. Efter att ha tillbringat barndomen hos sin förmögna mormor blev den unge poeten gardesofficer i Sankt Petersburg. År 1837 förvisades han till Kaukasus efter att ha skrivit en för tsaren misshaglig dikt efter Pusjkins död. Hans mest kända verk är romanen Vår tids hjälte, som även den fördömdes av tsarregimen som omoralisk.

Den här gick snabbt och lätt att läsa, just för att det var en dikt, om än en lång dikt, på korta rader. Det är en dramatisk handling med dramatiskt utförande, en berättelse som svävar både högt och lågt, både kosmiskt och känslomässigt, och tar läsaren genom alla tänkbara känslor en människa kan erfara.

I efterordet diskuteras lite meningen med dikten och synen på Tamara och hennes kärlek. Och visst kan man ha invändningar mot hennes handlande, mot demonens handlande och mot utgången av dikten eller vad som sker i den. Men jag vill inte avslöja för mycket utan rekommenderar er att läsa den här boken.

Den är kort och den är mycket bra och välskriven, med en fin översättning.

Sommarlov med Kulturkollo #strandbryn och #deckare

Sommarläsning förknippas med strandläsning och eftersom man sällan vill släpa med sig de tjockaste eller dyraste eller mest omtyckta böckerna till stranden och få dem söndriga och sladdriga av sand, vatten och salt, talas det mest om att man läser kiosklitteratur – romansböcker av lågkvalitativt slag, bladvändardeckare av sämre kvalitet samt annan lättsmält kiosklitteratur under sommaren.

Nu är det väl inte så egentligen, åtminstone inte för mig. Som jag nämnt tidigare i min blogg är Harlequin ingenting för mig och jag läser sällan deckare. Inte mycket av klassiker heller – fast det(!) är mer högkvalitativ långlivad litteratur som dock finns att få tag på i billiga och ofta tunna pocketversioner. Kanske är det därför de också hör sommaren till?

Eller så är det så att det inte finns någon riktig egentlig sommarläsning, bara myten om sommarläsning.

På bilden ovan sitter jag förresten inte på någon strand, men väl i ett vattenbryn (strandbryn?) och läser Kvinnorna på Gömslet, del 1, av Agneta Karlsson, som jag recenserat här.

Vad är sommarläsning för dig? 

På resor kanske man också tar med sig lättviktig litteratur, både för att de väger lite rent fysiskt men också är lättsmälta mentalt när man ändå får så mycket reseintryck i verkliga livet. Eller för att den tunga värmen och solen i det exotiska land man rest till tar såpass på krafterna att man inte orkar med något som inte är väldigt lättsmält och enkelt, trivialt rentav?

Men klassiker är å andra sidan sällan triviala; åtminstone inte de mest klassiska klassikerna; de kan många gånger vara dystra filosofiska saker med mycken livsvisdom eller psykologiskt grubbel. Eller gör jag det för enkelt för mig nu(?), bara för att det är sommarvarmt (med svenska mått mätt) och det nästan (men inte riktigt) är tjugo grader ute när jag sitter (inne) och skriver detta, hej och hå.

Jag vill tipsa om böcker när jag ändå håller på, böcker som håller för sommarläsning men som kanske inte tillhör kioskgenren.

Förra sommaren läste jag en bok som utspelas vid strandbryn och det är Juli av Tania Kjeldset – en bok för unga tonåringar, för barn som är lite äldre. Om ett tungt ämne på lätt sätt och med många somriga inslag, bland annat strandbryn. Min recension finns här.

En annan (om än udda) sommarbok – bara för att den har titeln Centuries of June läste jag i juni förra året, skriven av Keith Donohue. En ny författarbekantskap för mig var det, men jag läser gärna något mer av honom (när jag nu får för mig att köpa något mer). Det var en mysteriebok av ovanligt slag, en deckare kanske men inte som de vanligtvis ser ut. Ett mord och dess följder är det i alla fall – med den mördade själv som talar. Min recension finns här.

På tal om deckare är det verkligen inte ofta jag läser deckare – vanligtvis är det inte min genre – men jag har gjort några undantag och läst några Agata Christie och Henning Mankell genom åren. Även en handfull andra, lite nu och då.

Efter tips från min fästman (som läser betydligt fler deckare än jag) har det blivit några juldeckare såväl som sommardeckare för mig de senaste åren.

Bland annat några som jag faktiskt riktigt fastnade för, som gick lätt att läsa och som kändes – om inte lättsmälta så i alla fall somriga – och de utspelas i strandbryn och nära båtar och hav och sommarkänsla – och det är Ann Rosmans deckare. De utspelas i och i närheten av Marstrand, somrigt så det förslår.

Jag slukade alla nyss utgivna (då fyra stycken) i november-december 2012. För mig är kanske deckare mer julmys än sommarstrand.

Det påminner mig om att jag har Ann Rosmans femte deckare, Havskatten, oläst (eller min fästman har den i sin bokhylla, snarare). Kanske är det något för hängmattan i sommar? (Mellan alla klassiker och alla andra böcker jag fått för mig att jag bara måste läsa i sommar.)

(För fler somriga kollo-inlägg och utmaningar, läs mer på Kulturkollos blogg.)

Klassikerutmaning i sommar

Jag ska vara med på Klassikerutmaningen i sommar, som anordnas av Lyrans Noblesser. Närmast till hands är den i juni köpta Den store Gatsby (i pocket och köpt på Röda Korset för 3 kronor). Söker jag lite i min bokhylla har jag en mängd olästa klassiker. Jag väljer ut några stycken och postar en bild här invid på dem. Var med och läs klassiker du också; det finns så många som är värda att läsas. Jag vet att jag har Jane Eyre någonstans men hittar den inte; det får bli en annan av Brontê-systrarnas böcker: Främlingen på Wildfell Hall. Som sagt, jag har många klassiker men jag valde ut fem stycken, snabbt, de första jag hittade, i princip, som faller under kategorin klassiker. Olästa dessutom. Fyra klassiska klassiker och en joker i leken för det är en SF Masterworks-bok, en klassiker inom science fiction-genren, och inte en klassiker i vanlig bemärkelse.

Här är böckerna i den ordning jag valde dem:

1. Den store Gatsby av F. Scott Fitzgerald.
2. Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë
3. The Canterbury tales av Chaucer
4. The Mill On The Floss av George Eliot
5. Do Androids Dream of Electric Sheep av Philip K. Dick

Det blir bara fler böcker på min att läsa-lista men det är samtidigt bara roligt. Jag tycker om att göra listor, jag tycker om att vara med på utmaningar. Jag har ambitionen att vara med på denna utmaning, även om jag kanske inte kommer att läsa alla böcker ovan kanske jag kommer att läsa ett par stycken. Som det är just nu är jag mest sugen på Den store Gatsby och Do Androids Dream of Electric Sheep?.

Vad tycker ni jag ska prioritera att läsa? Jag hoppas verkligen att det går bättre än förra sommaren! Då jag inte läste mycket av klassiker alls, vill jag minnas - men jag kanske minns fel. Så alla tips på läsning välkomnas varmt!

Françoise Sagan: Bonjour Tristesse

Min klassikersommar gick inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade ambitionen att läsa många fler klassiker. Jag har ingen brist på dessa, då jag har en mängd gamla och nya klassiker hemma i min egen bokhylla. Men hur det nu var så försvann sommaren i läsning av annat. En enda klassiker blev det, men det är bättre än ingenting. Boken jag läste i juli var ”Bonjour Tristesse” av Françoise Sagan. Det är en ganska tunn bok, och ganska så lättläst också. Françoise skrev boken när hon bara var sjutton år, och för att vara så ung är det ett imponerande verk; den är intelligent skriven. Huvudpersonen Cécile och hennes far är på semesterort vid havet. Cécile intrigerar mot faderns älskarinnor och vill ha sin far för sig själv. Det är en ganska händelsefattig bok, det som händer sker i det lilla, men det blir ändå stor dramatik på slutet – eller något som skulle kunna vara stor dramatik – som leder ut i samma lättsamhet som resten som sker. ”Bonjour Tristesse” är mycket välskriven. Vackert enkel, snyggt skriven med bra språk.  Ändå känner jag inte att jag kommer huvudpersonen nära. Hon betraktas med distans, lite lätt cyniskt. Jag fattar inga sympatier för henne och saknar henne inte när boken är slut. Boken är lite av tristesse den också.

Jag läste versionen som utkom i ett samarbete mellan Expressen och Albert Bonniers Förlag 2007, översatt av Lily Vallquist.

Förresten, om man får räkna SF-klassiker har jag läst Isaac Asimovs "Stiftelsen" i augusti och en modern klassiker, "Den hemliga historien" av Donna Tartt, under juli. Var går gränsen för vad som är en klassiker?

Klassikersommar?

För ett tag sedan hakade jag på Lyrans Noblessers Klassikersommar. En läsutmaning där man ska läsa klassiker under sommaren 2012. Hittills har det inte blivit några klassiker lästa för mig, trots att jag har ett antal klassiker i hyllorna här hemma. Nu har jag i alla fall plockat fram en klassiker ur bokhyllan och börjat läsa, men jag lär inte hinna läsa klart den i dag, det vill säga under juni, så det får bli en juli månads bok, kanske... För nu i kväll vill jag skriva lite på trilogin (på del ML) samt se på senaste avsnittet av Game of Thrones på Canal+ Series kl. 23-00. Klassikern jag läst några rader på heter "Bonjour tristesse" och är skriven av Francoise Sagan.

Klassikersommar

Lyrans Noblesser har en sommarläsutmaning, att läsa klassiker under sommaren. Jag funderade lite först, nu har jag bestämt mig. Jag har flera böcker, som skulle samlas ihop till en ganska stor hög, som skulle kunna passa in i läsningen under en klassikersommar. På fotot ser ni några av dem. De flesta är hyllvärmare, böcker som jag haft länge i bokhyllan. Wilkie Collins "The Moonstone", Joseph Conrad "The Secret Agent", Chaucer "The Canterbury Tales", James Fenimore Cooper "The Last of the Mohicans", Charlotte Brontë "Jane Eyre" och Anne Brontë "Främlingen på Wildfell Hall". Har ni läst någon av böckerna? Vilken/vilka rekommenderar ni?

Vi får se hur många klassiker det blir under sommaren. Jag har ju mina andra läsutmaningar att tänka på också. Och jag har massor i min bokhylla jag skulle vilja läsa. En mängd böcker jag skulle vilja köpa. Och ytterligare annat som väntar på att läsas... Men några klassiker ska det nog bli!