Havsdjupens sal - en bokblogg

fredag 15 april 2016

Överraskning i brevlådan: Hej hej vardag av Louise Winblad

I dag fick jag en överraskning i brevlådan från Kolik förlag. Ett ickebeställt recensionsexemplar i form av en nyutgiven bok.

Hej hej vardag är Louise Winblads debut. Det är ett seriealbum som följer Louises egen vardag som småbarnsmamma, enligt citat "smärtsamt rolig igenkänning".

För den som vill veta mer om henne och hennes debut, finns Louise Winblad på Instagram, där hon visat upp teckningar en längre tid, och numera har över fyrtioåttatusen följare.

Hon har även en blogg på Amelia.

Hej hej vardag sägs vara en stark debut och jag som gärna läser serier, och är medlem i Seriefrämjandet sedan många år, Sveriges enda förening för tecknade serier, ser mycket fram emot att få läsa.

Tack till Kolik förlag som skickade mig recensionsexemplaret. En recension av boken kommer här på bloggen, så håll utkik framöver!

söndag 10 januari 2016

Recension: Lilla Berlin 4 - Cute Overload

Lilla Berlin 4 – Cute Overload är en samling av nytecknade/nyskrivna seriestrippar av Ellen Ekman. De olika kapitlen är avgränsade med söta djur med söta accessoarer; därav undertiteln ”Cute overload”. Flera av bilderna fick mig att säga ”ooh” och ”aah” och bli helt begeistrad över sötheten.

Själva serierna då?

De fick mig att le eller le inombords, fnissa någon gång och flera gånger nicka lite vist och instämmande – sådär är det faktiskt. Många av seriernas poänger var pang på, helt rätt. Andra gillade jag lite mindre. Sammantaget var det en väldigt bra samling.

Vardagssituationer och vardagsskildringar fyller denna bok. Diskussionsämnena känns igen från vardagen och det är i igenkännandet som man reagerar och hajar till, skrattar och håller med. Ett antal personer följs och återkommer i olika konstellationer genom hela samlingen.

Teckningsstilen är rätt mysig. Jag tycker om den. Annars brukar jag vara kritisk till just svenska serier – jag tycker många socialrealistiska serier inte håller måttet – men den här gör det. Ett stort plus för att hela samlingen är i färg också; serien passar i färg.

Serien Lilla Berlin finns i flera samlingsutgåvor, varav detta som sagt är den fjärde. Serien har tidigare gått i Metro och den gör det fortfarande såvitt jag förstår. Nu var det länge sedan jag läste Metro, men om jag ramlar över någon Metro i framtiden kommer jag definitivt att bläddra fram till Ellen Ekmans Lilla Berlin och läsa dagens seriestripp.

Albumet får 4 av 5 stjärnor av mig på Goodreads.

Titel: Lilla Berlin 4 – Cute Overload

Författare & tecknare: Ellen Ekman

ISBN: 978-91-86509-55-2

Förlag: Kolik förlag

Recensionsexemplar: ja

Boken finns att köpa här:

onsdag 6 januari 2016

Läser just nu

Läser just nu ett recensionsexemplar från Kolik Förlag. Recension kommer snart på bloggen, så håll utkik. Boken får mig att fnissa och dra på munnen - svensk humor när den är som bäst.

måndag 4 januari 2016

Recension: Sword Princess Amaltea, del 3

Sword Princess Amaltea är en trilogi skriven och tecknad av Natalia Batista. Hon har en egen blogg; besök den gärna.

Natalia Batista har även illustrerat flera barnböcker och också skrivit Mjau 1-4 som jag har recenserat här.

Det här är sista boken i trilogin, och därför vill jag inte berätta för mycket om handlingen.

Helt kort kan jag berätta om hela serien och dess handling i stort.

Amaltea är prinsessa i ett drottningarike. Hon lever i en värld där könsrollerna är de omvända. Kvinnorna är de starka, de som ger sig ut på äventyr och de som ska rädda prinsen från draken, döda draken och ta över drottningariket, så också Amaltea. Hon räddar sin prins, men sedan börjar bekymren. Hur ska de alls nå till prinsens rike så att Amaltea kan be drottningen att få gifta sig med prinsen?

Natalia Batista har lyckats bra. Jag gillar hur hon använder ordet ”kvin” istället för ”man” i meningar som ”man gör ju det” – ”kvin gör ju det”. Kul att hon tänkte på en sådan detalj och inte föll för att behålla det vanliga språkliga som ju refererar till en mansperson snarare än hon eller något könsneutralt (hen är inte alls samma sak, för övrigt).

Varje del i serien börjar med en sammanfattning av vad som hänt innan, vilket var bra i mitt fall, eftersom det var ett tag sedan jag läste del 1 och 2. Jag kom dock ihåg det mesta. Sword Princess Amaltea är ett humoristiskt och fartfyllt äventyr. Natalia Batistas högklassiga teckningar höjer stämningen ytterligare.

Jag rekommenderar alla att läsa böckerna i ordning och inte hoppa över någon del. Alla delar är bra och förtjänar att läsas, och serien gör sig bäst i sin helhet. Dessutom slutar bok tre med en oväntad vändning, en knorr som blir mer effektfull om man – kvin! – läst alla böcker i ordning.

Till sin hjälp har hon haft assistenter, något som är mer vanligt i Japan, än i Sverige. Jag kan tänka mig att det är hjälpsamt, då de gör bakgrunder, kopior och annat som är lite ”tråkigare” eller kanske mer tidsödande, så kan tecknaren eller manusförfattaren ägna sig åt det mer framträdande.

Serien är också klart inspirerad av japanska manga, något som ”kvin” ser i teckningsstilen.

Jag gillar den och kan varmt rekommendera den till någon som vill ha en serie där könsrollerna spegelvänds, en trilogi som provocerar eller visar på de roller som funnits och fortfarande finns och är starka på många ställen runtom i världen, en trilogi som väcker debatt och diskussion - och om inte annat får den läsaren att reflektera.

Boken finns att köpa här:

Författare & tecknare: Natalia Batista

Förlag: Kolik förlag

ISBN: 9789186509538

Originalspråk: svenska

Recensionsexemplar: ja

fredag 1 januari 2016

Recension: Kvartetten, som sprängdes, del 1

Kvartetten, som sprängdes är från början en gammal klassiker från 1924, skriven av Birger Sjöberg. Kolik förlag var vänligt nog att skicka mig ett recensionsexemplar av serieversionen av denna klassiker. Malin Biller har gjort en serieroman i två delar av Birger Sjöbergs roman.

I första delen introduceras kvartetten i sig som består av fyra män, och andra personer runtomkring dessa, alla boende i samma lilla stad, Krutstan. De fyra männen förs samman genom olika omständigheter, till att bli en del av samma stråkkvartett.

Malin Biller speglar humorn i boken med sina svartvita teckningar. Bakgrunderna är ganska enkla, hela teckningsstilen är rätt enkel, men effektfull. Bäst har hon lyckats med karaktärerna – alla människor har verkligen personlighet och deras minspel är uttrycksfullt.

Det måste ha varit ett gediget arbete att välja ut vilka delar av romanen som skulle vara med i serieversionen. Boken består av Birger Sjöbergs text, komplett med gammeldags formuleringar som ”voro” och ”äro”, tillsammans med Malin Billers teckningar och en del repliker som levereras i pratbubblor, vissa på dialekt – vilket passar mycket bra i sammanhanget – ger en humoristisk ton och dessutom speglar en viss karaktärs tonläge.

Jag tyckte mycket om den underfundiga tonen i boken, vill gärna läsa del 2 och ser också fram emot att sätta tänderna i den klassiker som Malin Biller bearbetat. Detta om något är ett gott betyg för denna serieroman.

Tack, Kolik förlag, för recensionsexemplaret!

Boken finns att köpa här: