Which Austen Heroine are You?

Take the Quiz here!

Vips - en ny karaktär

Hur går skrivandet?

Det går bra. Jag är tillbaka i - renskriva på dator, nyskriva på papper i min svarta anteckningsbok.

29/1: 1084 ord.
30/1: 366 ord.

Lördagen föll väl ut, söndagen sämre. På söndagen kom jag till ett parti där jag inte riktigt visste hur jag skulle fortsätta, det var en oväntad del - en helt oplanerad del av romanen som hoppade fram. En karaktär jag inte hade en aning om som plötsligt gör entré. Roligt! Men innan jag kom på det klara med vem det egentligen var hp mötte, gick det trögt. Jag skrev några partier som jag kommer att stryka, där hp går in i fel butik. Med nyskrivet kom jag tillrätta med vad hon egentligen besökte för ställe, och vips hade jag den nya karaktären och massor av nytt att skriva - det flöt på bra igen.

Idag har jag skrivit 624 ord hittills, men dagen är inte klar än så jag hoppas uppnå 1000 ord idag också.

I cirkelmönster i cirkelmönster i cirkel...

Jag följer ett mönster…

Först är det stopp, totalt stopp, och börjar jag tänka ännu mer växer muren och jag kan absolut inte skriva alls. Jag gör annat, jag surfar, lyssnar på musik, läser andras bloggar, funderar över förbättringar på min egen, på blogginlägg att skriva, allt annat än just det jag vill göra egentligen – nämligen att skriva skönlitterärt på det projekt som just nu ligger närmast mitt hjärta.

Sedan sätter jag mig med skrivbok i soffan eller på tåget eller tågstationen eller var jag nu befinner mig för tillfället, bara jag, en penna och ett papper av något slag. Om jag då överkommer muren och börjar skriva…

Överkommer muren gör jag på det snabbaste sättet, på samma sätt som jag doppar mig om somrarna.

Luften är varm och nästan för mycket, medan vattnet däremot är kallt just precis när man doppar sig. Det uppstår ett motstånd och en mur, precis i det ögonblicket är kylan i vattnet nästan outhärdlig. Så för att göra det ”lätt” för mig, springer jag rätt ut, så snabbt jag bara kan, springer och kastar mig i vattnet så snart det är djupt nog för att jag ska kunna doppa mig.

Jag vet att det ser löjligt ut, jag doppar mig innan jag hunnit till en vattennivå där vattnet når mig mycket mer än strax ovan knäna, ändå doppar jag mig, för att ha det värsta gjort och sedan huttrande börja simma, för jag vet att strax efter det är det plötsligen skönt i vattnet och då kan jag vara i länge och bara njuta av att simma och plaska nästan hur länge som helst.

På samma vis kastar jag mig ned över de vita, tomma sidorna i min anteckningsbok. Bara jag börjar skriva, befinner jag mig plötsligen i ett flöde, och det går hur lätt som helst att bara skriva, skriva, skriva och jag kan inte sluta istället, bara för att det är så himla fantastiskt roligt.

När jag nått det här stadiet flyter det på, på ett angenämt sätt. Varje ny dag innebär ett litet motstånd men det är snabbt forcerat, särskilt när jag vet vad och hur jag ska skriva för att fortsätta, om jag har en scen eller ett skeende som redan är igång.

När jag skrivit ett tag, längtar jag efter att renskriva och påbörjar det arbetet. Då är inte nästa steg långt borta.

För sedan når jag det stadiet där jag med lätthet kan sätta mig vid datorn och skriva på en gång, inte bara renskrivning utan helt nytt, och det går jättebra och flyter på. Men då har jag kommit tillbaka till den plats där distraktionerna är större. Och vips – fast det går bra – hoppar jag över och skriver det här blogginlägget istället, för då når jag stadiet ”reflektion och analyserande”, och har jag nått det ligger motståndet inte långt efter. Och så är cirkeln komplett. Motståndet växer ånyo och blir till en mur, svår att överbrygga utan att dyka, väldigt snabbt, in i det okända.

Cirkelvanor… cirkelvanor…

Men lösningen då?

Istället borde jag skjuta undan längtan efter renskrivning och fortsätta att skriva förstautkast tills jag är helt klar med det. Men jag har något slags stress inom mig, en massa ”tänk om”. Dessutom känns den inte riktig, texten, förrän jag skrivit den i dator och inte bara på papper – rädslorna tänker ”jag måste ha massor av backuper” och jag faller för den rädslan. Så jag vill hemskt gärna ha nyskrivande och renskrivande parallellt. Men jag kanske skulle fortsätta med bara renskrivning på dator och nyskrivning på papper i anteckningsbok. Det syns vara det enda sättet att lura mig själv till att inte bygga upp ambitions- och prestationskrav.

Hur gör Du?

Åstadkomma något

Vad driver mig? Varför räknar jag och skriver upp antal ord per dag? Jo, för att jag vill åstadkomma något. Jag vill nå tillfredsställelsen att jag avslutar det jag påbörjar… Men det är inte bara avslutningen som är viktig, det är själva processen, kreativiteten, skapandet. Mina drömmar, det är dem jag vill uppfylla. Drömmen om att publicera en bok, drömmen om att bli något inom de yrken jag drömt om sedan jag var åtta år gammal. Att bli författare, att bli illustratör. Min pappa sade till mig att det var orimliga drömmar, att man inte kunde försörja sig på att vara författare… Jag ändrade, justerade min dröm enligt hans ord… lade till ”på fritiden”. Att jag vill vara författare, illustratör – på fritiden. Därför tar det fortfarande emot, det känns fortfarande som om jag drömmer om något omöjligt. Ändå kämpar jag. För jag vill åstadkomma något. Jag vill vara sann mot mig själv, tro på mig själv, göra det jag älskar allra mest att göra – skriva, måla, teckna. Jag vill göra det så mycket och så ofta som möjligt. Därför, därför ger jag aldrig upp. Men minnet kanske är justerat, förvanskat, förändrat genom åren, kanske sade han inte precis att det var omöjligt, kanske sade han bara att det var svårt. För det är det ju, men inte omöjligt. Jag ser ju bevis på det hela tiden, läser hela tiden böcker som andra skrivit. Varför skulle det vara omöjligt för just mig? Därför säger jag mig istället: jag klarar det här.

(Det här är en SkrivPuff-övning: 2011: 29 – 29 januari: Skriv om att åstadkomma något.)

Två sämre dagar?

Ordrapport sent om natten.
27/1: 50 ord.
28/1: 232 ord.

Få ord, men ett ord är bättre än inget. De senaste två dagarna har jag skrivit mer än så. Långtifrån mina 1000 ord kanske, men att få in nya rutiner som håller i vardagen får ta sin tid... gäller andra områden är bara skrivande, dessutom, är ju något som är mer allmängiltigt... Men nu, just när det gäller skrivande, är det största att sätta sig och verkligen skriva... att man i alla fall försöker... Och lite framåt har jag kommit ändå!

Fortsättning följer

Ett inlägg, fortsättning följer, på mitt senaste blogginlägg, eller Amandas senaste som jag länkade till, snarare. Finns här att läsa - det är en förläggare som uttalar sig i frågan...

Världens bästa hemläxa

Tänkvärt från Amanda Hellberg, om att skriva och publicera för barn. Vill länka för det var så bra sagt, något för mig att ta till mig... så att jag har tålamod och väntar - i det att jag filar och gör mitt manus till det allra, allra bästa innan jag lämnar ifrån mig det.

Men samtidigt ser till att inte vänta för länge... samtidigt tro på mig själv... Och sätter igång att läsa ännu fler bilder-/barn- och ungdomsböcker än vad jag gör just nu... Och mer i undervisningssyfte än underhållningssyfte.

Och naturligtvis, en del jag bortsett ifrån - att läsa augustprisförfattare, andra som fått priser och utmärkelser för sina bilder-/barnböcker. Givetvis slinker det igenom några redan nu, men jag går mer på annat när jag väljer vad jag ska läsa. Det gäller att vara mer strategisk. Och ännu mer målmedveten.

Kritisk och granskande mot sig själv, men samtidigt måste jag få våga tro på mig själv och det jag skriver. Verkligen tillåta mig att tycka om och vara entusiastik. Med lite "jävlaranamma" kommer man långt. Är mina tankar nu när jag läst hennes blogginlägg. - Läs det du också. (Vad jag menar med rubriken på det här blogginlägget? Återigen - läs Amandas inlägg! ;-))

Tusen och renskrivning

På tåget till och från jobbet lyckades jag skriva min kvot för idag, mina tusen ord.

26/1: 1007 ord.

Jag är nöjd.
Dessutom har jag påbörjat renskrivningsarbetet, redan tidigare hade jag renskrivit vad jag skrev den tjugonde och börjat på den tjugoförsta. Idag fortsatte jag och skrev rent resten av det jag skrev den 21/1. Imorgon fortsätter renskrivningsarbetet. Jag är rädd att om jag inte renskriver kommer jag att tappa bort anteckningsboken, och tänk om jag gör det! Då går ju allt jag skrivit förlorat... Så jag renskriver, och sen är det dags för backup också! Man kan aldrig vara nog säker...

Måndag och tisdag

Mitt mål: 1000 ord/dag tills jag bestämmer annorlunda.

Hur det blev:
24/1: 154 ord. (lång arbetsdag, lite fritid, annat gjort)
25/1: 1174 ord. (idag kompenserade jag för gårdagen, kan man säga)

Det är så roligt att skriva. Jag kunde inte låta bli att fortsätta idag, sedan jag redan nått mitt mål, jag bara fortsatte, snikade åt mig alla småstunder jag hittade mitt i vardagen - mellan aktiviteter och på tåget hem.

hemlängtan

Hon hade hemlängtan, fastän hon visste, att hemmet inte längre fanns kvar. Det var ju nedbrunnet, varför längta efter ett brunnet hus? Men det var allt det andra, det som inte heller fanns kvar, föräldrarna mest och störst och först av allt, fast också känslan i hemmet, tryggheten, värmen, skratten och leendena. Sådana delar som aldrig skulle finnas där på samma vis, ens om de lyckades bygga upp ett nytt hem, för mor och far skulle ju aldrig vistas där, och därmed kunde det aldrig, aldrig någonsin bli som förut.

(Det här är en SkrivPuff-övning: 2011: 25 - 25 januari: Skriv om hemlängtan.)

Inspiration Award

För första gången någonsin har jag - min blogg - fått pris! Jätteglad är jag! Det är Tröst för ett knytt som gett mig den äran! Tack så väldigt mycket!

Nu vill jag gärna föra det fina priset vidare, genom att ge det till tre andra bloggar(e), men då måste jag tänka lite och formulera mig lite, så jag återkommer om det.

Tack igen, Ponnymamman, det här förgyllde verkligen min dag!

Fortsätter med 1000...

Fortsätter mitt skrivande på NaNo/PL.
Idag 23/1: 1093 ord.

Det kanske blir fler idag, för jag blir - ÄR - så sugen på att fortsätta skriva. Skulle jag bara hålla precis 1000 ord om dagen utan att få skriva ett enda ord mer än så... vilken vånda det skulle bli! Men jag fortsätter med målet 1000 ord per dag. Lyckas jag hålla det tillräckligt många månader, år, lång tid blir jag nöjd med mig själv. Men märker jag att jag skriver mer närmare 2000 ord istället för 1000 ord per dag, kommer jag att höja ribban. Vi får se hur det går.

I en svart skrivbok

En enkel svart skrivbok skaffade jag mig, köpte på Akademibokhandeln, i trepack - de andra två var i färgerna lila och rött. Jag började med den svarta för den hamnade överst.

De tre sista dagarna har jag skrivit på NaNo-projektet. Jag har - mest i tanken - organiserat NaNo-projektet, i disposition och synopsis, vad som ska hända i vilken ordning. Det behövdes en ny början och det är den jag skriver på nu. Så i torsdags började jag skriva med bläck i den svarta skrivboken.

Jag skriver och skriver, och räknar och räknar, buntar ihop orden i 50 ord i taget, räknar lite nu och då när jag tar en paus. På så vis når jag långsamt mitt dagliga mål, som från och med igår är 1000 ord per dag. Såhär har det blivit hittintills:

torsdag 20/1: 300 ord.
fredag 21/1: 1242 ord.
lördag 22/1: 1070 ord.

Tankarna går lite för fort för handen, jag hinner inte riktigt med när jag skriver, men det är ändå en speciell känsla att skriva för hand. Dessutom är det bättre för mig, i varje fall just nu, för det finns ingenting annat som distraherar när jag sitter i vardagsrummet med teven avstängd, långt ifrån datorns distraktioner (datorn som står i arbetsrummet) - nätet med allt vad det innebär och datorspel (som visserligen inte lockar så mycket just nu) och annat som jag kan skriva på... Det är dock mest nätet som är boven, slösurfandet och Facebook. Men vid den svarta skrivboken blir jag produktiv. Och så har jag väldigt roligt också!

havdjupens sal

havets andetag
väter sanden

dyningarna
juvelglimmande

under porlanden
en närhet
som saltstänkt
andas lugn






(efter en utmaning från bokbabbel)

Ambitioner och förhoppningar

Flera skrivprojekt är på gång nu.
Varje vecka får jag en skrivuppgift i skrivarcirkeln jag är med i.
Jag har ambitionen att vara med i en novelltävling.
Jag vill skriva de dagliga SkrivPuff-övningarna som är så värdefulla för att hålla skrivandet igång.
Och så vill jag givetvis fortsätta med mina stora projekt, främst Tusenskönan och barnböckerna.
Och självklart vill jag hålla bloggandet igång, ännu mer än på sista tiden... och vara aktiv i läsarutmaningarna och liknande roliga saker.

J.K. Rowling: Harry Potter and the Deathly Hallows

Det är med visst vemod jag avslutar Harry Potter-serien. I början var jag väldigt kritisk till den; jag tyckte allting var för svartvitt. Jag måste säga att jag tycker att serien växt med varje bok. Det här var också första gången som jag såg filmen innan jag läste boken. Eller halva filmen – Harry Potter and the Deathly Hallows är ju uppdelad i två filmer. Tack och lov, måste jag lägga till, för jag skulle inte ha velat se hela innan jag läst boken. Nu passade det bra att jag såg halva boken så att säga, blev nyfiken och fick drivet att äntligen läsa den sista boken om Harry Potter.

Hade jag läst serien om Harry Potter när jag var barn, hade jag slukat dem och läst om dem, både en och flera gånger. Nu var jag vuxen när jag bekantade mig med serien, och är därmed mer kritisk. Som sagt tyckte jag att det var för enkelt till en början, allting var svart och vitt, gott och ont, det fanns inga gråzoner. Men Harry Potter blev äldre och med det blev böckerna mer komplexa. Det fanns faktiskt gråskalor. Jag är så glad att Snape visade sig vara det jag hoppades på, att han förblev min favorit genom hela serien. En av de få karaktärer som är riktigt intressant.

Det blev ett gott avslut på serien, och trevligt med en epilog så man slipper gissa. Man kan vara kritisk – varför lät hon inte läsaren själv spinna fortsättningen istället för att servera ett kort ”nitton år senare” till läsarna, men jag förstår samtidigt varför hon gör det – ett val hon inte hade gjort om böckerna blivit mindre kända, inte så stora, inte blivit till film, kan jag tänka.

Speciellt andra halvan av boken är spännande, det som utspelas efter första filmen. Delvis för att den biten av boken var okänd för mig vid läsningen, men också för att handlingen och farten trappas upp. Första delen av boken är mer transportsträcka innan den branta stegringen och crescendot i bokens andra hälft.

Jag är nöjd med Harry Potter-serien och med den sjunde boken. Spännande underhållningslitteratur.

Huller om buller

Nu har jag gått igenom hela NaNoWriMo-historien, sida upp och sidan ner. Det som var skrivet huller om buller, med scendelar här och där, andra scener eller något annat emellan - med andra ord ett kaos... är nu ordnat efter kapitel i nytt dokument. Känns bra att jag gjort det storjobbet klart. Dags istället för nästa stora arbete: redigering av själva texten. Där finns också massor att göra.

apelsin

det var en oskriven regel
en lag som inte var nedtecknad på papper
men ändå alltid följdes

att apelsinen skulle skalas
och sedan skäras
inte bara i klyftor utan
en gång till

så att varje munsbit
blev en resa
ut i världen

(Det här är en SkrivPuff-övning: Skriv om normer.)

Millenium-Lisbeth

Som enbokcirkelföralla skriver... man undrar vad Stieg Larsson hade tyckt om den amerikanska versionen av Lisbeth Salander... En helt annan slags personlighet. En slideshow av bilder finns här. Sexistiskt och helt i vår tid, kanske man kan säga, med lätt sarkastiskt tonfall. Snygga bilder, men jag vet inte om jag riktigt gillar det... Inte alls som jag upplevde henne när jag läste böckerna... I och för sig uppfyllde den svenska filmversionen av Salander heller inte riktigt mina bokbilder. Men hon är mer av objekt än nåt annat i den här amerikanska versionen. Som sagt, sexualiserad...

Efter NaNo

Nu har jag kommit igång igen på nya året.
Min NaNoWriMo 2010 var bok 2 i min trilogi om Maximilian.
Nu har jag fört över en del av det jag skrev till bok 3. Därtill har jag sammanfört resten av det som tillhör bok 3 i ett nytt dokument. Gjort kapiteluppdelning.
Nu är det bara att fortsätta skriva på det projektet. Jag hittade en strategi, ett sätt som fungerar bra för mig, under NaNo-tiden. Nu ska jag bara tillämpa det utanför NaNo. Ett bra sätt som fick mig att släppa på krav och hämningar. Nu är det bara att skriva på. Lätt att säga, svårare att göra. Det som hjälper: disciplin och låga krav.
Hittills är ML som bok 3 heter på 15 sidor eller 6776 ord. En bra början. Nu är det fortsättningen som gäller!