Temaläsning i september: skräck

De senaste två månaderna har jag snittat fem böcker per månad. Därför sätter jag som mål att läsa fem böcker även i september, förutom den ljudbok jag redan håller på med (Gone Girl av Gillian Flynn). Det är fem böcker köpta i år. En av böckerna (Mysrys) är en omläsning, annars är det för mig nya böcker.

September är väl den första höstmånaden, även om det inte är höstlikt ute än. Det var först i dag jag reagerade på att björkarna fått några få gula löv. Det börjar bli lite svalare i luften, men solen värmer fortfarande gott och det är runt tjugo grader ute, soligt och väldigt fint. Inget höstrusk än inte, men varför inte samla ihop några mysrysliga böcker som passar för hösten, ändå, bara för att?

Därför tänkte jag ha tema skräckläsning i september. Det blir böcker om vampyrer (Julie Kagawas böcker) och spökhistorier från både Kim M. Kimselius och Kate Mosse. Plus att jag tänkte läsa en bok med den passande titeln "September" av Kristoffer Leandoer.

Förra året var jag med i "Läs ett år"-utmaningen. Den tog tvärt slut efter augustiboken, i och med att jag nästan slutade läsa och bara skrev resten av året. Så jag tänkte ta bok september, oktober, november och december i år istället. Först ut är alltså "September" av Kristoffer Leandoer. I oktober blir det Ray Bradburys "Oktoberfolket". Vad jag ska läsa i november och december återstår att se.

Jag är inte så mycket för skräck egentligen, som ni kanske vet vid det här laget, men jag gillar spökhistorier som är sådär lagom ruskiga, och ibland fungerar det bra med vampyrer också, de känns inte för läskiga. Så jag går på skräck light.

Har ni några mysrysliga tips för höstmörkret?

Förteckningen växer, det förflutna blir större

Jag har fortsatt med min förteckning över alla mina berättelser, romaner och noveller. Och då menar jag verkligen alla. Allt jag skrivit genom åren, stort som smått. Det har blivit en hel del. Varför gör jag då detta?

För det första för att se hur mycket jag faktiskt skrivit. Hur mycket jag åstadkommit.

För det andra för att inse hur mycket jag faktiskt avslutat. En hel del även det, genom åren. Både skoluppsatser och fritidsskrivning. Jag begränsar mig till det skönlitterära. Ändå är listan uppe i över tvåhundra verk.

Trots allt oavslutat är det ändå mycket jag avslutat, och när jag ser det svart på vitt kan jag se att det faktiskt inte är så dåligt, att jag både avslutat mycket och skrivit ännu mer. Övat och övat i många år. Snart hoppas jag att det bär frukt.

Förteckningen blir en minneshjälp också, en ihågkommare. Jag minns det mesta jag hittat på, men inte allt. Och jag har sparat i stort sett allt också. Det värdesätter jag mer och mer genom åren som går, att jag faktiskt sparat sådant jag skrivit och gjort som barn, såväl som tonåring och som vuxen.

Nuförtiden sparar jag inte handskrivet när jag skriver rent, jag slänger och skriver ut och sparar datorskrivet istället. Men på skoltiden skrev jag uppsatser och berättelser för hand, och de orginalen har jag sparat. Nostalgiskt, inte sant?

Författarsida på Facebook

Nu ska det bli verklighet. Jag ska bli en författare på riktigt.

Hittills är jag publicerad i antologier, Taxi, Ingur, Samma berättelse, i Skrivarkalendern 2010, och i tidskrifter/tidningar, Metamorfos, Kvällsstunden.

Hösten 2016 blir det en ny antologi. Läs mer här.

Därför har jag nu gjort en facebooksida. En författarsida på Facebook. En författarfacebooksida. Kan jag kalla mig författare? Nu gör jag det. Så att drömmen ska bli verklighet.

Gilla mig gärna! Tack!

Jenny Holmström.

Skönlitterärt av mig på Wattpad

Jag har ett nytt konto på Wattpad. Eller ett nygammalt snarare. Själva kontot är gammalt, all aktivitet på kontot är ny.

Har precis börjat översätta gammalt och skriva nytt på ett projekt tidigare kallat BÄ. Nu finns en engelsk version på Wattpad, nypublicerad och pågående.

Jag vet. Jag skrev nyss att jag bara skulle koncentrera mig på DK. Det gör jag också. Som romanprojekt.

Sedan har jag mina novellprojekt vid sidan av. Detta är ett av dem.

Novellprojekten är till för övnings skull, för att jag ska känna att jag faktiskt kan avsluta saker. Inte som de där romanprojekten som bara pågår och pågår.

Och novellprojektet på engelska är bara till där för övnings skull, för att jag ska se hur och om jag kan skriva något vettigt på engelska, och om det kan bli läsvärt. Hittills har det gått hyfsat. Det är roligt, lite lekfullt, för kul skull. Klickar ni på framsidan och får upp en helsidesversion syns det bra mycket bättre vad det står; det ser mörkare ut såhär, av någon anledning, med svartare bakgrund.

Just nu finns följande på min Wattpad, yasuisora:

• Första delen av The Illegitimate Son of Gods, publicerad idag. Kika gärna in igen, för nya delar är tänkta att publiceras lite nu och då.
• Hela novellen Orangeriet, tidigare publicerad i tidningen Kvällsstunden.
• Första kapitlet av DtD, Diamond to Dust, aka Jade (som eventuellt, kanske, inte ska bli första kapitlet senare, men det återstår att se).

Beslut efter grubbel och funderingar

Jag antar att det är dags att göra det officiellt. Åtminstone erkänna det på bloggen för er, och inför mig själv: projektet DK är inte bara en bok, utan tre. Det är en trilogi. Varför är det så lätt att det blir trilogier?

Det är tre delar och det blir en förskräckligt lång bok om man låter alltihop vara en och samma. Alltså: det blir en trilogi.

Jag har arbetsnamn, men inga slutgiltiga namn.

Del 1 kan kallas Solrosorna.
Del 2 kan kallas Aristokraterna.
Del 3 kan kallas Fjärilarna.

Jag har funderat fram och tillbaka, fram och tillbaka. Eftersom projektet är så stort, och jag vill lyssna på goda råd jag fått från skrivarvänner, har jag bestämt mig för att fokusera på ett stort projekt framöver, ett romanprojekt, ja, eller en trilogi då. Därtill blir det noveller, men det är småprojekt vid sidan av.

Detta innebär att Jade får vila lite. Igen. Jag behöver tänka varvet runt igen, och för att göra berättelsen rättvisa borde jag göra mer research. Så jag låter den vila och tar tag i det som är enklare och det jag ändå tror har mer potential att faktiskt bli något som folk vill läsa. Satsar alltså på DK.

Bara romanprojektet DK framöver. Vi får se hur det går.

(Fotot är en inspirationsbild till DK, väl passande, hittad och lånad från nätet.)

Jenny Holmström på Kapitel 1

Kapitel 1 är en sida på nätet där man kan läsa romaner, delar av romaner, noveller eller delar av noveller, betygsätta, kommentera och rösta på dem.

Jag har skaffat en sida där, mest för att jag vill ha reaktioner på det jag skriver. Uppmuntran, konstruktiv kritik, bu eller bä.

Med möjlighet att läsa delar av det jag skriver på Kapitel 1 kanske det blir lättare för dig som läser min blogg att kommentera bloggen.

Håll gärna utkik där för jag kommer att lägga upp både romanavsnitt (mest första kapitlet på olika projekt), och avslutade noveller där.

Kommentera gärna och betygsätt, för det blir du som läsare som bestämmer vad som kommer att läggas upp där härnäst.

Utifrån hur ni läsare röstar och kommenterar kommer jag att lägga upp fortsättnngar eller nya noveller/romaner!

Jenny Holmströms sida på Kapitel 1.

#sommarlovmedkulturkollo #höst

Sommarlov med Kulturkollo avslutas i dag med ordet höst.

För mig är det inte höst än. Hösten kommer först i september. Just nu är det sommarvärme ute och idag, den 15 augusti, är det Maximilians födelsedag.

Jag har uppmärksammat det tidigare, och jag uppmärksammar det även i år. Han finns inte, men han fyller år ändå. Han är huvudperson i min fantasytrilogi TS/ML/PL och han är även huvudperson i min trilogi DK 1,2, 3. På olika vis och i olika skepnader. Jag säger i alla fall grattis till honom.

Grattis på födesledagen, käre Maximilian! Hade du levt, och levt i vår tideräkning, hade du fyllt 27 år.

Jag firar på samma vis som du finns: i mitt huvud. Där firar jag, din släkt och alla dina vänner med pukor och trumpeter, med stort kalas, mycket god mat, många kakor, tårtor, gott vin, saft och kaffe. Eller så firar jag på det vis som du skulle ha firat, om du hade levt i din egen värld, med helt andra slags ceremonier. Fast tårta blir det nog i alla fall.

Första kapitlet av Jade på Kapitel 1

Som ett led i detta att göra allvar av min dröm, att verkligen publicera mig, har jag skapat ett konto på Kapitel 1 och lagt upp första kapitlet på Jade-historien, även kallad för DtD. Läs och kommentera gärna!

Skrivprocessen: att lämna det gamla bakom sig

En stor del av skrivandet handlar om att lämna bakom sig, om att inse när man ska lämna det gamla bakom sig och påbörja nytt. Jag hänger envist kvar vid gamla projekt, vissa mer än andra. Speciellt romanprojekten klamrar jag mig fast vid, mest för att jag faktiskt vet att de har potential.

Men jag har en tendens att även klänga fast vid allt annat gammalt ovidkommande, romanbörjanförsök, noveller som mynnat ut i ingenting, skrivövningar. Början av olika slag som jag inte avslutat, kommit olika långt på. Övergett i handling, men inte i tanke. De tynger, alla de där gamla projekten.

Kanske är det därför som en del i processen, som jag nu när jag gett mig den på att avsluta nya noveller jag precis nyss hittat på och börjat på, och gett mig den på att jag vill avsluta de mest aktuella romanprojekten, som jag räknar upp allt oavslutat.

Jag skriver helt enkelt en lång lista. Det började med ett excel-dokument med följande kolumnrubriker:

Titel, Projekt, Samling, Typ, Genre, Steg i processen.

Sedan försökte jag lista vilka steg min skrivprocess egentligen tar:

1. Gula lappar/Mindmap/Registerkort
2. Gula lappar/Mindmap/Registerkort ska renskrivas och utvecklas
3. Renskrivning ska göras
4. Renskrivning pågår
5. Utskrift och korrläsning x5
6. Testläsare
7. Korr efter testläsning x7
8. Sista läsning och korr x8
9. KLAR
Byrålådan.

Byrålådan. Som en egen liten punkt, det tillstånd som många gamla projekt landar i. Där jag verkligen måste lägga dem. Genom att skriva det i klartext. Detta projekt ska till byrålådan. Det ska inte tynga mer.

För att ytterligare lätta på bördan skrev jag intill ytterligare en lista. En lista över "skrivövningar". Alla projekt som bara påbörjats, några rader, en sida, som inte blivit mer än embryon, får hamna i just denna lista över "skrivövningar/embryon". Förpassas dit. Både i tanke och fysiskt på listan. På riktigt. Så att de också slutar att tynga ned mig. Så att jag äntligen kan lämna dem bakom mig.

Listan är i pågående och jag har långtifrån gått igenom allt jag skrivit. Många skrivövningar är just skrivövningar och är utan namn. Ord som bara finns på papper eller i dokument i datorn. Saker som inte och aldrig kommer att vara mer än fragment. Och så finns det sådant som är namngivet. Och som därför tynger mer.

Nu är jag uppe i närmare 120 påbörjade (och ibland avslutade) noveller/romaner (romanprojekten som är avslutade är bara ett fåtal). Listan på skrivövningar närmar sig ett åttiotal. Som sagt långtifrån alla projekt. Många, många ord. Och alla har de varit övningar, på sitt sätt.

Men nu ska jag inte låta dem tynga mig. Nu ska jag lämna det som är meningen att jag ska lämna oavslutat. Vissa noveller kanske blir klara, vissa romanprojekt kanske prioriteras. Vissa skrivövningar och embryon kanske det blir mer av. Långifrån alla. Och nya idéer får jag hela tiden.

Nu är det dags att blicka framåt.

Våndan av att renskriva handskrivet alltför långt efteråt

Renskriver massor av sidor för mitt projekt DK. När man skriver för hand är det ofta så att hjärnan går många gånger fortare än vad handen med pennan kan hinna med. Därför blir skrivstilen ofta väldigt slarvig. Ibland lite för slarvig. Och ibland gör man konstiga förkortningar.

Jag vet inte om det här är en sådan förkortning eller om det faktiskt står ett ord här.

Det mesta kan jag klura ut. Jag fick stirra några sekunder på "tror" innan jag insåg att det stod så.

Men ordet som jag tror börjar på p (jag TROR att det är ett p) kan jag inte förstå. Jag funderar och grubblar. Någon annan som ser?

För den oinvigde, först står det såhär: "Då tror alla att jag gömmer mig, ---- Imai." /"Vid sidan av då? En kompromiss."

En tolkning är att det står "protesterade" och jag förkortat till, öh, port?

Men det är inte Imai som säger detta utan en annan person som vi kan kalla E. Så jag blir lite förvirrad.

"Då tror alla att jag gömmer mig i port???" Öööh...?

(Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.) (Dessutom kanske "Imai" bara är en referens till att han säger repliken nedanför, det kanske inte har något med "gömmer mig"-repliken att göra, bara för att ytterligare krångla till det.)

Sådant kan man fastna vid och grubbla sig fördärvad över.

Nattliga funderingar

Så svårt att sluta när man väl börjat. Och det är ändå ganska roligt att renskriva. Åtminstone när texterna är så gamla att man knappt kommer ihåg att man skrivit dem och inte riktigt kommer ihåg vad som händer eller vad som sägs, och blir förvånad och engagerad och road när man renskriver.

Tänk att man kan bli så förälskad i vissa karaktärer. Just nu är jag förälskad i Imai... Tycker det är så roligt att skriva om honom! Till och med att renskriva är jättekul. Han är så annorlunda från mig och jag tycker att jag lyckats med att porträttera honom. Han är lite dryg ibland, men han har ett gott hjärta och stort mod. Lillgammal är han också. Jag hoppas bara att jag inte gör honom övermogen...

Följer honom från det att han är tio och framåt tills dess att han blir vuxen, så det är stort tidspann och han utvecklas ju förstås under den tiden. Därför har jag också hittat inspiration från olika håll för hans utseende och för hans karaktärsegenskaper.

(Bilderna är inte mina, utan inspirationskällor, men det är såhär jag föreställer mig honom.)

Öppnar låset med en nyfunnen nyckel

Det näst bästa nu efteråt, med skrivarkursen jag nyss gått, är nog gemenskapen som har blivit i vår facebookgrupp, möjligheten att läsa och kommentera på varandras texter, peppa varandra. Dela kärleken till orden och skrivandet. Hjälpas åt.

Det allra bästa är att jag låst upp en stor, tung port, med en nyckel jag inte visste att jag hade. Äntligen tror jag på mig själv på ett vis som jag inte gjorde innan. Äntligen är jag mogen att ta till mig alla fina ord jag fått från människor genom åren, ända sedan jag först började sätta ihop häftade böcker med text jag själv skrivit, vid åtta års ålder. Ända sedan dess har folk prisat mitt skrivande, mer ju äldre (och ju bättre) jag blivit men jag har ändå inte velat tro eller inse på riktigt, i hjärtat. Nu inser jag äntligen.

Nyckeln är en tung järnnyckel, passande i en port som denna. Porten till mitt författarskap. Jag har redan skrivit, kommer alltid att skriva, och vad är man då om inte författare?

Jag har ingen som helst svårighet att få ned ord på papperet, när jag envist bestämt mig, släppt på kraven och rädslorna, och bara ger mig hän, koncentrerar mig och låter orden flöda. Ser bilder i mängd, hela berättelser framför mig, inom mig. Ord, bilder, känslor, tankar. Det finns så mycket som vill ut. Varför har jag stängt det inne så länge?

På mindre än en månad har jag nu börjat på och avslutat två av de tre noveller jag hittills planerat ska vara med i skrivarkursens gemensamma antologi, som kommer att ges ut under hösten nästa år.

Äntligen har jag kommit igång med att renskriva på alla mina romanprojekt, och insett att det inte finns någon genväg kring det; jag skriver för hand för det är lättast (och skonsammast på alla de vis), och då blir det mycket att renskriva, men så får det vara. Det är bra att skriva rent och samtidigt ha möjligheten att göra en första korr. Tid tar det, men det är tid jag vill lägga ned. Tid jag måste ge mig själv.

För nu har jag kommit till den punkt att jag står på tröskeln och tänker "banne mig, nu är det dags". Eller lite mindre fint: "fan, nu får det räcka. Gör det för helvete! Sluta skjuta upp det du faktiskt kan och vill bara för att du är rädd och lat av dig!"

Jag kan slutföra vad jag påbörjat - se bara på novellerna. Och nu ska jag slutföra mina romanprojekt:

DK, en tjock bok som jag vet måste delas upp i tre delar (en trilogi), där jag skriver på alla tre delarna, huller om buller, fram och tillbaka. Lägger pusselbitar. Har början och slutet klart för mig, har skrivit början, har skrivit slutet, har skrivit mycket i mitten och vet hur varje del ska sluta.

TS/PL/ML, en trilogi som utspelas i samma värld som ovan, men i en annan tidsålder (före). Det är återigen en trilogi, där jag skrivit början, ungefär har för mig hur det ska sluta, men med några frågetecken (trådar som måste lösas upp). Och där jag vet både hur del ett förlöper och hur tvåan går och var den slutar. Mest oklart är delar av trean men mycket är klart där också.

DtD/Jade, en roman som vuxit och minskat, där första utkastet var skrivet och ratat och jag nu äntligen, efter oändligt grubbel och testläsare, insett att jag måste vända på steken. Börja på annat ställe och kanske inte sluta på det vis jag förut tänkte mig, utan kanske tidigare eller kanske senare eller på ett annat vis helt och hållet, men där jag vet att jag måste börja med att skriva mig fram till svaren. Sluta grubbla och göra, med andra ord.

KR, en ny novellsamling, som parallellt med en annan novellsamling, Verklighet, plus ännu en tänkt novellsamling, formas av mina noveller, halvskrivna, helskrivna, oredigerade, nypåhittade, i embryon. Småidéer som måste utvecklas och bli berättelser.

Sedan ska jag inte gå in på de vilande projekten (alltför många), eller de klara projekten (som kanske behöver ytterligare redigering), utan där stannar jag och koncentrerar mig på vad jag vill först och vad jag först har framför mig:

I korthet: DK, del 1-3, TS, PL, ML, Jade, KR.

Och jag måste nog jobba parallellt, för jag är sådan att jag jobbar huller om buller, lägger pussel, ser målningar, hela filmsekvenser, skeenden, händelser, delar. Och kommer på saker inte i kronologisk ordning utan i samband och i trådar, garnnystan, hoptrasslade.

Det är bara att acceptera att det är så jag jobbar. Även om jag helst skulle vilja skriva en bok i taget och kronologiskt. Jag tappar så lätt motivationen, när självförtroendet sviktar, och då är det bra att kunna hoppa emellan. Jobba på en novell, tillbaka till DK, jobba på novellen igen, tillbaka till Jade.

På det viset arbeta sig framåt, ändå mer eller mindre strukturerat.

För nu har jag ett skrivschema som är realistiskt utifrån hur jag brödjobbar just nu och utifrån vilken fritid jag har just nu, och sedan är det bara att jobba efter det. Målmedvetet, disciplinerat, organiserat.

Och ha roligt på vägen. Glädjen i skrivandet har jag redan. Nu också tilltron i form av en nyckel och en öppnad port.

Nästa steg för mig över tröskeln.

Att känna glädje i skrivandet #sommarlovmedkulturkollo #aktivitet

Färgargården, en gammal 1700-talsgård i Blekinge.

Hela min semester var en längtan efter skrivande utan att jag egentligen skrev.

Först strax före sommarens skrivarkurs skulle börja kom jag igång igen. Helt utan motstånd.

I ena stunden skrev jag inte, i nästa ögonblick skrev jag. Och sedan har jag inte kunnat sluta.

Kursen hette ”Att känna glädje i skrivandet” och det var ett mycket passande namn på en angenäm kurs.

Skrivarkursen var så inspirerande, människorna glada, trevliga, intressanta, och pratglada eller lyssnande. En fin samling människor i olika åldrar.

Det var vad som förvånade mig mest när jag kom dit, jag som tidigare varit bland de yngsta och dragit ned medelåldern i de grupper jag varit medlem i, var att jag plötsligt befann mig mitt i åldersmässigt, kanske till och med var halvgammal i sällskapet. Underligt men befriande.

Kim M. Kimselius som ledde skrivarkursen.

Vid närmare eftertanke befann jag mig nog ganska precis mitt i, bland de tio deltagarna och ledaren och författaren Kim M. Kimselius.

Skrivarkursen resulterade inte bara i trevliga nya bekantskaper och uppmuntrande kommentarer, utan i en fortsättning bestående av en gemensam antologi med given deadline (1 juni nästa år), samt en frivillig, fristående fortsättningskurs nästa sommar som jag genast anmälde mig till.

Kursen i år var uppbyggd på ett ytterst trevligt, generöst och pedagogiskt vis. Det bjöds på mat och många fikapauser, kaffe, te och frukt i mängd, samt många skrivar- och livsvisdomar.

Togölen, inspirerande och vacker.

Det mesta som Kim gick igenom kände jag redan till. Om ni har ögnat igenom eller läst mitt konstnärliga cv så har ni sett att jag både har gått Skrivarlinjen ett år, med efterföljande romankurs en sommar, samt andra kortare skrivarkurser: bland dessa en helgkurs i att skriva för barn, en helgkurs i Molkom med andra skrivintresserade, en skrivarkurs för ett par andra författare, samt skrivarcirkel både i Västerås i tre år och i Arboga i ett år. Dessutom har jag läst mängder av böcker om skrivande, utbildats i teknisk skrivande på högskolan, samt jobbat som både korrekturläsare och förlagsassistent, och en kort tid som skribent på tidning.

Med andra ord kunde jag det Kim berättade om, men det gjorde det inte mindre givande. Alla berättar och visar på olika vis, och alla människor har något eget att ge, även i sådant som man redan känner till.

Ett pedagogiskt häfte gjorde att man lätt kunde följa med i allt vad Kim sade, och i häftet fanns gott om plats att anteckna på. Snillrikt med ett häfte som man dessutom kunde ta med sig efter kursen och där man kunde ha både bakgrund och egna anteckningar samlade på ett och samma ställe.

Jag antecknade, inte för att jag inte kunde vad hon sade, utan för att jag ville hänga med och hålla mig klarvaken och följa med i allt vad Kim berättade. Jag håller lättare uppe koncentrationen om jag antecknar samtidigt.

På ett enkelt och lekfullt sätt varvades teori med praktik, längre och kortare skrivövningar. Inget tvång att läsa upp men de flesta gjorde det ändå.

Det som var annorlunda med den här kursen var att alla fick plats att med ord och högt inför de andra formulera sina problem och tankar kring sitt eget skrivande.

Det fick det att snurra ordentligt inom mig, det fick mig att reflektera och snabbmogna på ett sätt som jag inte trodde varit möjligt.

Med ens blev jag tvungen att inse: jag kan redan skriva.

Jag kan avsluta det jag påbörjar om jag bara lägger manken till.

Jag bestämmer själv och jag vet att jag klarar det här.

Jag har redan nått så mycket längre än jag insett.

Jag är författare.

Dessa tre ord, tillsammans med en visshet om att det kan vara väldigt glädjefyllt och roligt att skriva, tar jag med mig hem igen.

(Sommarlov med Kulturkollo är en ord-puff om dagen med bloggkollektivet Kulturkollo. Det här var ett passande ämne, tyckte jag för ordet "aktivitet".)

Läsrapport juni 2015

Juni var en månad då jag var med i ett läsmaraton – Rainbowthon – vilket gjorde att jag kom igång ordentligt med läsningen och läste betydligt fler böcker än någon månad tidigare under året. (Fotot intill exklusive låneböckerna som redan är tillbakalämnade till biblioteket och Änka för ett år som jag gett till Röda Korset.)

Jag har börjat titta på detta med egenägda böcker kontra lånade. Under åren som gått har jag alltid läst fler låneböcker från biblioteket än böcker jag har hemma. Mina egna böcker blir bara fler och fler, jag köper nya hela tiden. Men har varit väldigt dålig på att läsa dem. Med andra ord har jag massor av olästa böcker hemma. Nu vill jag (för femtioelfte gången i ordningen) ändra på den saken och har bestämt mig för att föra lite statistik för att motivera mig.

Alltså, först lite statistik för detta år hittills:

I april läste jag 2 egenägda böcker; vilket låter lite men jag läste bara två böcker, det vill säga 100% egna böcker. Jag köpte dock 17 böcker, så jag gick +15 böcker i april. (14 böcker köpta i januari, februari, mars, och inga lästa under dessa månader så jag har ändå +14 under de månaderna).

I maj läste jag 7 egenägda böcker av 11, alltså cirka 64% egna böcker. Jag köpte/fick 5 böcker. Jag gick alltså -2 böcker i maj.

I juni läste jag 16 böcker, där egenägda böcker var 11 av 16, alltså cirka 69 %. Jag köpte/fick 12 böcker i juni varför jag gick +1 i min läshög.

Så, över till listan på vad jag faktiskt läste. Länkar finns till mina recensioner. Min ambition är att så småningom skriva recensioner på var och en av dessa böcker. Håll gärna utkik framöver efter recensioner på de hittills orecenserade. Jag kommer att uppdatera detta inlägg med länkar.

1. Natalia Batista: Sword Princess Amaltea bok 2
2. Åsa Larsson & Ingela Korsell & Henrik Jonsson: Pax: Nidstången
3. Agneta Karlsson: Kvinnorna på Gömslet, del 1
   
4. Åsa Ekström: Sayonara September, del 1
5. Åsa Ekström: Sayonara September, del 2
6. Åsa Ekström: Sayonara September, del 3
7. John Irving: Änka i ett år
8. Nosebleed Studios Stora Mangasamling
9. Véronique Tadjo: Drottning Pokou – Concerto för ett offer
10. William & Cazenove: Sisters, 1: Familjeband
11. Hugh Howey: Wool
12. Michail Lermontov: Demonen
13. Monica Zak: Vampyrens tunga och andra hemska historier
14. Hannah Kent: Burial Rites
15. Robert Anwood: Björnar kan inte springa i nedförsbacke
16. Chris Weitz: The Young World – Överlevarna, del 1

Egenägda böcker: 11

Låneböcker från biblioteket: 5

Manliga författare: 7 (Henrik Jonsson stod bara för illustrationerna i Nidstången, så han räknas ej här)

Kvinnliga författare: 10 (en bok räknas en gång, även om det är två författare)

Böcker på svenska: 14

Böcker på engelska: 2 (varav 1 ljudbok)

Länder representerade: Sverige (nära nog överrepresenterat den här månaden med 8 av 16), USA, Frankrike, Elfenbenskusten/Sydafrika, Ryssland, Australien, Storbritannien. Ganska bra spridning ändå.

seriealbum: 1

manga: 5 (svensk manga alltihop)

barnböcker: 2

ungdomsböcker: 1

vuxenböcker (skönlitterära): 5 varav ljudbok: 1

diktsamling: 1

fackböcker: 1

Sammanlagt antal lästa i juni: 16

Hittills i år, januari -juni:

Köpt/fått antal: 47

Läst antal: 29 (låneböcker inräknade) – 20 egenägda sammanlagt

Sammanfattning av juni månads läsning:

En riktigt bra läsmånad. Jag har kommit igång att läsa ordentligt och det känns jätteroligt. Som alltid är min läsning en blandning av högt och lågt, av barnböcker och vuxenböcker, manga och serier, svenska och engelska. Även en diktsamling och en fackbok den här månaden, vilket känns bra.

Jag provade också på att läsa en e-bok från början till slut (The Young World). En ny upplevelse. Jag har ingen läsplatta, bara en surfplatta med läsläge, vilket gör det lite mer lättsamt och skonsamt. Men av vad jag har sett är en riktig läsplatta bra mycket bättre.

Så ni som läser e-böcker och använder läsplatta, tipsa mig gärna på sådana! Kanske att jag köper en och läser e-böcker i framtiden jag också...

Månadens bästa bok var Burial Rites av Hannah Kent som jag verkligen älskade – så mycket att jag genast blev tvungen att köpa en fysisk kopia av boken – jag köpte en engelsk storpocketversion, som därtill är väldigt vacker (se bara på omslaget här intill). Ljudboken jag lyssnade på: En eminent uppläsning, fantastisk uppläsare och en mycket bra bok som fick toppbetyg av mig, fem stjärnor av fem möjliga på Goodreads.

#sommarlovmedkulturkollo #klassiker

Jag läser gärna klassiker, men inte bara för deras egen skull, även om jag gärna försöker. Jag måste på något vis ändå vara sugen och verkligen vilja läsa boken ifråga. Det räcker inte bara med att det är en klassiker.

Dock, jag har fått min beskärda del av klassiker under mina litteraturvetenskapsstudier.

Det heter Litteraturvetenskap, inte litteraturhistoria, men ändå är det mycket historia man läser och mycket av äldre och gammal litteratur. Många utdrag ur gamla klassiker.

Det hör till allmänbildningen att läsa klassiker, kan jag också tycka. Och många av de gamla klassikerna är ju just klassiker för att det faktiskt är bra litteratur.

Dessutom finns det klassiker i olika genrer, vilket man gärna glömmer bort. Speciellt när man läser Litteraturvetenskap, som ju fokuserar på den realistiska litteraturen. För det finns ju klassiker till exempel inom fantasy- och sciencefiction-genrerna också (sådant som jag gärna läser och vill läsa mer av).

Jag är med på Lyrans Klassikersommarutmaning. Läs mer på bloggen Lyrans Noblesser.

Fotot ovan föreställer en hög av klassiker som jag tänkt bita tänderna i under sommaren (plus foton av det jag verkligen läst, vilket inte har varit något ur högen ifråga än så länge). Vi får se hur många det blir - och notera gärna SF-klassikern (jag vill läsa fler sådana!)

Hittills i sommar har jag läst och recenserat två klassiker.

Läs gärna mina recensioner: Demonen (Lermontov) och Sense and Sensibility (Austen) har det blivit hittills.

Sammanfattningsvis och helt enkelt: jag läser gärna mer klassiker (inom alla genrer). Tipsa mig gärna!

Recension: Sense and Sensibility av Jane Austen

Författare: Jane Austen

Titel: Sense and Sensibility

Antal timmar: 3

ISBN: 1-844-56037-6

Uppläsare: Kate Winslet

Utmaning: ett bidrag till min Klassikerutmaning/Klassikersommar

Mitt exemplar: ljudbok lånad på det lokala biblioteket

Utläst: 2015-07-02

Den här boken lyssnade jag på som ljudbok, på engelska. Kate Winslet läste; hon är mest känd från filmen Titanic, men hon har också varit med i en filmatisering av just Senste and Sensibility (Förnuft och känsla) där hon spelade den känslosamma systern Marianne.

De flesta vet väl vid det här laget vad Sense and Sensibility/Förnuft och känsla handlar om. Systrarna Dashwood med mor blir förpassade till att bo i ett litet hus på landet, och de två äldsta systrarna vill gärna blir gifta men både förnuft och känsla står i vägen. De måste lära sig att bemästra både och för att kunna hitta och behålla de män de är intresserade av, och vilka är det egentligen de väljer och vilka väljer dem?

Den yngsta systern fanns med i bakgrunden men fick väldigt lite plats och blev väldigt dimmig, knappt märkbar, knappt existerande över huvud taget. Varför hon alls skulle vara med kan man fråga sig, då hon inte fyllde någon större funktion och knappt alls fick någon personlighet.

Boken är skriven ur Elinors perspektiv. Kate Winslet läste bra och kunde uttrycka sig både som Elinor och som Marianne. Dock läste hon ganska snabbt, något som i och för sig passade bra i den här sortens bok.

Vad jag slogs av när jag lyssnade var bristen på miljöbeskrivningar. Det finns några få, men de är ytterst få och ytterst sparsamma. Bristen på beskrivningar av personerna och miljöerna är ett litet minus i kanten för mig, som gärna hade fått veta mer om sådant.

Å andra sidan bär boken sig bra utan onödiga beskrivningar. Det är dialogen och själva språket som är tjusningen, sådär som det är med Jane Austen. (Jag har läst en hel del om henne under mina litteraturvetenskapskurser.)

Vad gäller Austens böcker har jag dock bara läst Emma tidigare, men jag läser gärna fler böcker av Austen. Faktum är att jag lånat Persuasion som ljudbok och tänker lyssna på den efter att jag är klar med Gone Girl av Gillian Flynn (jag ville ha en Austen-paus).

Jag gillar verkligen sättet Austen skriver på, alla nyanser, alla ironier och betraktelser som är subtila, som kan gå den mindre observante förbi, och alla undermeningar och humorn som ligger och smyger i bakgrunden.

Den får fyra av fem möjliga stjärnor på Goodreads av mig.

Uppvärmning inför skrivarkurs

Det är bara drygt en vecka kvar tills dess att jag ska åka på skrivarkurs nere i Blekinge och jag försöker komma tillbaka in i skrivandet igen, det som legat nere i flera månader (om man bortser från bloggande och skrivpuffar).

Eftersom det går så trögt på Jade just nu så vänder jag mig till DK och jobbar på det projektet istället. Jag tar fram den första bunten av skrivfulla, handskrivna A5-papper som behöver renskrivas. Under dagen i dag har jag jobbat med det, samt funderat över vad jag ska skriva nytt. Jag vill försöka åtminstone att jobba lite mer kronologiskt.

Men eftersom det var så länge sedan jag skrev på DK senast (i vintras) blir jag tvungen att renskriva först som en del i att komma in i projektet igen. Och det jag skrivit tidigare är pusselbitar från olika kapitel och delar av projektet.

Det börjar bli riktigt långt nu och det tar lång tid att spara dokumentet varje gång jag gör det. Jag renskriver i korta dagsdokument och klipper in i huvuddokumentet som närmar sig 600 sidor.

Läs-a-lot sommar 2015 dag 1, 2 & 3

Optimistiskt trodde jag att jag skulle läsa massor de första dagarna av läs-a-loten, men så blev det inte. Dels har jag varit med om två läsmaraton alldeles nyligen, Rainbowthon som jag skrev om i länken och Rybsat som ni får veta mer om om ni följer länken till mina inlägg om det. Så jag kanske har blivit liiite lästrött (men inte så farligt; jag är fortfarande väldigt entusiastisk när det kommer till läsning), men jag har så många andra saker som pockar på uppmärksamhet, skrivande och målande, som konkurrerar om min fritid.

Jag hade hoppats på att kunna avsluta någon av de tre böcker jag läser just nu. Ljudboken, den fjärde boken, har jag precis börjat att lyssna på och den är på sammanlagt 15 cd-skivor, eller 19 timmar, så det kommer att ta ett tag innan jag är klar med den; det räknar jag inte med att hinna nu under den här veckan. Jag har precis börjat lyssna på den, ännu inte hämtat mig efter min eminenta lyssning på Burial Rites av Hannah Kent, och heller inte ännu kommit in i Gone Girl ordentligt; boken har bara börjat och ännu inte hunnit bli spännande, så jag drar mig lite för att lyssna.

 

Jag jobbade heltid måndag, tisdag, onsdag, så det blev bara någon sida på lunchen och sedan inte mycket hemma heller. Långa arbetsdagar och sedan ärenden och annat att göra som gick före läsning. Därför har det istället blivit väldigt lite de tre första dagarna. Jag hoppas på mer resten av veckan istället.

Ärligt talat har jag heller inte varit så sugen på att läsa - det går lite trögt i början på Snow Crash av Neal Stephenson - så jag har, i och med värmen som var och sommarkänslorna, istället börjat lösa korsord. Det är inte ofta jag löser korsord och det är långt mellan de få, korta och intensiva perioderna av korsordslösande. Av någon anledning triggas jag igång till att vilja lösa korsord när det är varmt och man nästan smälter bort; det är något slags sommarkänsla kombinerat med att man vill aktivera hjärnan så att inte också den drabbas av härdsmälta.

Så, över till en kort sammanfattning och statistik.

Dag 1. 32 sidor i Snow Crash. Lässpurt 1: 4 sidor. Hann precis med att se spurtens annonserande på Instagram under de sista minuterna av spurten (och under min lunchrast).

Dag 2. 4 sidor i Snow Crash, 4 sidor i The Art of Character. Sammanlagt 8 sidor. Lässpurt 2: Råkade se när jag väntade på skjuts hem och läste väl 2 sidor under spurttiden.

Dag 3. 10 minuter ljudbok (Gone Girl). 30 sidor i Snow Crash.

Sammanlagt antal sidor: 70.
Sammanlagt antal lyssnade minuter: 10.

Inga imponerande siffror alls. Det har börjat väldigt trögt, men det är också ett val jag gjort. Efter att ha suttit vid datorn hela dagen och jobbat, tar det emot att sätta sig och maratonläsa på kvällen. Så mina kvällar har istället blivit att umgås med sambon, hushållsbestyr, korsord, shoppingärenden, skönlitterärt skrivande, Morden i Midsomer (tisdag), och tvätt (onsdag). Jag håller tummarna för torsdag-fredag istället.

Snart dags för Läs-a-lot sommaren 2015

Nu är det snart dags för Läs-a-lot sommaren 2015, en vecka då man försöker att läsa så mycket som möjligt, gör det tillsammans med andra (på distans) och har kul under tiden. Veckan börjar den 6 juli 00.00 och avslutas i och med midnatt på söndag 12 juli.

Nelly på Nellons bokblogg anordnar detta tillsammans med Elin på Bokparadiset. Man anmäler sig antingen till Nelly eller till Elin, inte till båda utan bara till den ena. Jag har anmält mig till Elin i år. (Förra året blev det anmälan hos Nelly,)

Jag kommer tyvärr att jobba samtidigt som Läs-a-loten äger rum, men eftersom jag jobbar som jag gör, jobbar jag bara måndag-tisdag-onsdag och är ledig resten av veckan, vilket gör att jag kommer att ha gott om tid för läsning när jag inte jobbar. Dock med undantag för lördagen då jag ska iväg på en långtur till Dalarna och gå på konsert.

Men, för övrigt blir det förhoppningsvis en del lästid.

Det är upp till var och en som deltar hur mycket man vill läsa och vilka mål man vill ha, samt om man vill delta i lässprint eller inte (läs så mycket du orkar under en viss begränsad tid).

Jag har inget speciellt mål uppsatt men jag har plockat ihop några böcker att läsa och jag hoppas kunna läsa ungefär 100 sidor om dagen torsdag-söndag i alla fall. Vi får se hur det blir de andra dagarna.

Först och främst vill jag läsa klart de böcker jag håller på med (om jag inte hinner läsa ut någon av dem redan i helgen).

Dessa är:

1. "Snow Crash" av Neal Stephenson (SF/cyberpunk); jag är på sidan 28 av 440.
2. "Ranveig den havsdjärva" av Kerstin Trygg (historisk roman om vikingatiden); jag är på sidan 56 av 249.
3. "The Art of Character" av David Corbett (fackbok om skrivande); jag är på sidan 158 av 380.

På måndag-onsdag planerar jag också att lyssna mycket på min ljudbok, som för tillfället är (nyss påbörjad) "Gone Girl" av Gillian Flynn (thriller).

Jag har precis köpt en på booktube mycket omtalat seriealbum som jag varit väldigt nyfiken på länge och nu äntligen tagit mig för att köpa och fått hem från Book Depository. Jag är jättesugen på att läsa den men har velat avsluta de andra böckerna först (helst vill jag bara ha högst en skönlitterär, en fackbok och en ljudbok igång samtidigt; max 3 samtidigt - nu har jag fyra).

Seriealbumet heter "Rat Queens, volume 1" och finns här på The Book Depository; en fartfylld saga med starka kvinnliga huvudkaraktärer. Gillar jag bok 1 kommer jag att köpa bok 2 ganska snart för den finns redan ute.

Sedan är jag lite osäker, jag vill inte ta någon alltför tjock bok. Jag har läst så mycket på engelska på sistone så jag skulle vilja slappna av med en somrig bok på svenska. Så jag har lagt upp en förslagshög som jag kommer att plocka från som jag behagar under veckans gång. Dessa är:

1. Marita Conlon-McKenna: Kockskola för ensamma hjärtan
2. Marita Conlon-McKenna: Sommarbruden (som jag haft på min tbr sedan förra sommaren!)
3. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby (till min Klassikersommarutmaning)
4. Lene Kaaberböl: Vildhäxa - Återkommaren (sjätte och sista boken i serien, som jag är jättenyfiken på)
5. Melina Marchetta: Ett folk utan land

Vi får se hur det går.

Lycka till alla ni som ska vara med! Berätta gärna hur det går!
Och har du inte bestämt dig än, häng med vet ja, ju fler desto roligare!

Skrivpuff: Tänka

”Tänka sig, tänka sig!”

Den gamla damen spottade ur sig orden, kunde inte tala nog fort i sin iver att få det osagda sagt.

Hennes tunga sladdrade, orden rann ur henne som smält honung. Hon tog tag om flickan med knotiga händer, beniga fingrar, spott kring munnen som fann sin väg till flickans fräkniga panna.

”Tänka sig att herrn gått och gift sig, och du som hoppades på att bli gift med honom. Jojo, så kan det gå, så kan det gå.”

Hade hon nu fått ur sig det hon ville säga? Nej, den gamla fortsatte, åldrig hud banade väg för orden, lika knastriga som tantens stela rygg.

I omständliga ordalag gav hon beskrivningar av unge herrns bröllop – hon hade inte varit där själv men hon visste precis – genom sina väninnor – vad som blivit sagt och hur prästen talat, jajamensan.

Flickans bedrövelse gav ytterligare eld åt den gamlas ord; hennes tunga blev längre, spetsig och kluven itu medan hon sladdrade och skvallrade vidare om unge herrns heta julinatt som nygift.

(Detta är en SkrivPuff-övning; dagens ord är "tänka"; bilden lånad härifrån.)