Nystart: Jättesöta anteckningsböcker

Ofrivillig bloggpaus har det blivit. Livet kom emellan. Jag har läst mycket men inte skrivit, knappt något alls. Nytt jobb har tagit all min energi och andra privata problem därtill.

Som en nystart köpte jag i dag två jättesöta anteckningsböcker (tips: gynna den lokala bokhandeln innan det är för sent!). I dessa hoppas jag kunna skriva noveller.

Romanprojektarbetet, Jade, har helt avstannat. Jag försöker skriva skrivpuffar/skrivövningar men kommer knappt någonstans.

Förutom dagbok har jag knappt skrivit alls senaste månaden. Nu vill jag verkligen komma igång igen. Några påbörjade novellprojekt har jag. Ska skriva ut det jag skrivit hittills på min senaste novellbörjan, Orakelvägen, och sedan försöka skriva klart det i anteckningsboken. Som vanligt har det blivit fragmentariskt. Delar av något som kan vara början, mitt och slut på novellen, men bitar fattas och jag måste börja lägga pussel. Försöka jobba mer strukturerat, från början till slut. Jobba för hand, skriva för hand, så eliminerar jag antalet distraktioner.

Senaste numret av Skriva har en stor artikel om synopsis. Den tänkte jag använda till nystart på romanen om Jade. Vill så gärna göra det jag verkar sämst på: att skriva klart och avsluta vad jag påbörjat.

Läs ett år - halvårssammanfattning

Nu är det juni och snart har halva året gått! Tiden går så fort! I och med att det nu är juni är det dags för en halvårssammanfattning av Läs ett år-utmaningen som Västmanländskan anordnar på sin blogg. Som ni säkert vet vid det här laget går utmaningen ut på att läsa böcker med den aktuella månaden i boktiteln. På hennes blogg finns fina sammanfattningar av läsningen hos alla vi som deltar i utmaningen.

Den här utmaningen har verkligen varit speciell. Den ”tvingar” mig att läsa många olika slags böcker. Det är verkligen kul; det har blivit helt andra böcker än vad jag skulle ha läst om jag valt helt själv.

I början valde jag bara böcker som fanns på det lokala biblioteket. Detta begränsade mitt läsurval väldigt, på gott och ont. Ett par av böckerna har tyvärr varit lite väl tråkiga på grund av detta, men som sagt, det är alltid bra att vidga sina vyer och läsa sådant som är mindre bra ibland. Det ger perspektiv om inte annat. Och genom att läsa tråkiga böcker nu och då uppskattar man de som verkligen är bra ännu mer.

Året började med lite tråkigare läsning och blev bättre och bättre eftersom. Fyra dagar i mars var helt okej, Aprilhäxan var bra och Majken, en dag i maj gillade jag också.

I januari blev det två böcker, annars har det varit en bok per månad. Här följer en kort lista med länkar till mina recensioner:

Januari

1. Januari av Lars Westman
2. EXTRA. En morgon stod hon bara där. Januari av Per Nilsson

Februari

Februari – två berättelser av Hans Gunnarsson

Mars

Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl

April

Aprilhäxan av Maj-Gull Axelsson

Maj

Majken, en dag i maj av Margareta Strömstedt

När jag nu läst så många böcker som jag ”tvingats” välja utifrån bibliotekets begränsade utbud i den här ”genren” har jag lyxat till det ordentligt med juni månads bok. Det är en köpebok!

I slutet av maj beställde jag en bok på The Book Depository – en nätbokhandel som har böcker för lägre pris än till och med Adlibris och där det alltid är gratis frakt. Det tycker jag om! Sedan gör det ingenting att jag ibland får vänta lite längre på en bok; jag har ändå så många olästa böcker här hemma. Nu har jag beställt två gånger från The Book Depository, juniboken inräknad.

Juniboken heter Centuries of June och är skriven av Keith Donohue. Och i går fick jag den i brevlådan. Lite kort om handlingen fritt översatt från baksidan av boken:

En man ligger på golvet i sitt badrum med ett hål i huvudet och funderar på varför det blev som det blev. Men han avbryts gång på gång av ett antal misstänkta, åtta kvinnor som ligger i sovrum nära intill, längre bort i hallen. Varje kvinna berättar en historia baserad på amerikanska myter och legender från fem århundraden.

Romanen beskrivs som en svart komedi – delvis spökhistoria, delvis psykologisk deckare och delvis teatralisk pjäs – vaudeville show” - enligt Washington Post.

Jag ser verkligen fram emot att läsa den!

Recension: Majken, en dag i maj av Margareta Strömstedt

Författare: Margareta Strömstedt

Titel: Majken, en dag i maj

Illustrationer: Eva Eriksson

Förlag: Natur och Kultur

Sidantal: 90

ISBN: 91-27-01335-9

Utläst: 2014-05-02

Majkens bästa vän Sven Olof har opererats för blindtarmen och Majken bestämmer sig för att tjuvåka med mjölkbilen in till stan för att hälsa på Sven Olof på lasarettet. Men ingenting går som Majken tänkt sig. Redan på väg till lasarettet går det snett och hon blir upptäckt som tjuvåkare.

Boken kom ut första gången 1983. Det är en mycket lättläst bok som speglar en annan tid i svensk historia och gör det väl. Den utspelas på fyrtiotalet och det är intressant att få följa med Majken i hennes vardagsäventyr till sjukhuset. Boken speglar och berättar om Majkens känslor på ett realistiskt, övertygande, om än lite barnsligt sätt. Verkligheten för ett litet barn som har både de fina känslorna och de lite olustiga känslorna (svartsjuka allra mest).

Jag får för mig att barn av i dag som är i Majkens ålder åtminstone låtsas vara vuxnare – leker betydligt mindre och så vidare – men de måste ändå känna igen sig i den här boken. För boken har, trots sin ålder, fått stå kvar i bibliotekets bokhylla och inte hamnat i bibliotekets magasindel och det säger något om dess popularitet.

Att den blir utlånad om och om igen har med skildringen av Majkens inre att göra. Alla flickor i samma ålder kan nog känna igen sig – och vuxna flickor med för den delen. (Pojkar också kanske men jag tror tyvärr att det i första hand är flickor som läser en sådan här bok.) Till det yttre är det mycket som förändrats sedan fyrtiotalet men barns känslor förblir desamma. Vänskap, avundsjuka, svartsjuka, ånger, försoning.

Det här är en trygg bok. Den är snäll och precis lagom spännande och farlig. Redan på omslaget står det ”För Majken blir det både spännande, lite hemskt, farligt och roligt och till slut ganska bra”. Som om det behövs en försäkran redan på baksidan att detta kommer att sluta bra. Det är lite som att stryka barnet över håret och le överseende och inte riktigt tro på att barnet ifråga klarar av att det händer farligheter.

Det blir lite spännande och lite roligt, pyttelitet farligt kanske, men ingenting som lämnar läsaren med hjärtat i halsgropen. Det är för snällt för det. Ändå är det trevlig läsning och man tycker om Majken, just för att hon genom sin svartsjuka, sina obetänksamma beslut och sin impulsivitet ställer till det för sig och handlar dumt utifrån det, men ändå vill gott och försöker ställa allt till rätta. Och naturligtvis lyckas hon och allt slutar ”till slut ganska bra”.

Tvivel, tvekan och trivsel

Skrivandet just nu går erbarmligt trögt. Jag har helt tappat bort romanprojektet Jade, gått vilse och har svårt att hitta tillbaka. Dagarna går. Det stora som står i vägen är beslutsfattande. Jag har flera påbörjade scener där jag inte vet hur det ska gå. Och istället för att skriva mig fram har jag helt sonika slutat att skriva. Bara för att jag inte vet hur jag ska komma vidare eller vad som ska hända härnäst. Har ni stött på sådana här problem? Hur kommer ni vidare?

Jag funderar därför - flyr därför - till novellskrivande. Det är sällan jag skriver noveller och det går långt mellan gångerna. Jag skulle så hemskt gärna vilja skriva fler noveller, skriva novellsamlingar, skicka in noveller till tidningar och tidskrifter. Men jag har svårt att komma mig för att skriva dem.

Jag bläddrar i gamla mappar, i min mapp "aktuella novellprojekt" har jag en hel bunt med påbörjade noveller, som mynnar ut i intet.

Neil Gaiman har några visa råd att följa. Tagna ur minnet lyder de ungefär som följer (fritt översatt av mig), att man ska avsluta det man påbörjat, att man skriver genom att skriva det ena ordet efter det andra helt enkelt (krångla inte till det, alltså), och att man ska ge idén/sig själv respekten att göra det bästa av det påbörjade, av det man har, av romanen eller novellen eller dikten som man nu skriver.

Annars läser jag mest nu. Jag påbörjade i fredags en novellsamling, Enthralled, köpt på årets bokrea, i dag påbörjade jag läsningen av en ny roman, The Ocean at the End of the Lane som stått oläst hur länge som helst. Så roligt och skönt att äntligen ta tag i att läsa den bok jag känt så himla länge att jag verkligen vill läsa! Och så håller jag på med en ljudbok, Vikingasilver av Catharina Ingelman-Sundberg.

Men jag vill skriva, längtar, längtar, och blir inspirerad av läsningen och författare (Neil Gaiman) och booktubers och bokbloggar och skrivbloggar och podcasts. Fast jag har så svårt att få ändan ur.

Mina påbörjade novellprojekt har också potential, precis som mina romanprojekt. Jag ska bara göra dem rättvisa också. Vill så gärna. Men behöver nog lite uppmuntran och goda råd...?

Första lappen dragen i min TBR-burk!

Det är inte så att jag inte har något att läsa eller att jag inte vet vad jag vill läsa. Jag har en lååång lista med böcker att läsa i sommar. Men jag ville använda min TBR-burk, verkligen använda den för annars blir det aldrig av. Så jag bestämde mig för att jag ska dra en lapp ur min burk i början på varje ny månad med start nu i juni. Ambitionen är att läsa den boken under månaden.

Därför slog jag tärning, fick en femma som betyder ljusblått. Jag grävde djupt ned i burken, förbi många ljusblå lappar till de som låg långt ned. Fast jag vecklade aldrig upp lappen jag till sist bestämde mig för att dra upp för då hoppade det ur en lapp ur burken.

Den föll ur, förstås. Men jag låtsas att den gjorde så med vilje; det är roligare så. Det hände sig så att det var en ljusblå lapp. Den ville bli vald, helt enkelt.

Så jag släppte min ljusblå lapp, lät den vara kvar i burken och tog upp lappen som hoppat ned på golvet. Vecklade ut den. På den stod: "Nästa bok i Grave-serien av Charlaine Harris". Vilket blir bok två i tetralogin.

Eftersom det var en sådan lapp som hänvisar till nästa bok i serien fick den åka ned i burken igen, djupt ned bland de andra lapparna. Så nu har jag ännu en bok jag ska läsa i juni: An Ice Cold Grave av Charlaine Harris. Det blir ännu en bok i min "Avsluta serier"-utmaning så det är jättebra.

EDIT: Måste läsa andra boken före tredje, och jag har visst bara läst en bok i denna serie tidigare. An Ice Cold Grave är trean, så tvåan som läses i juni är Grave Surprise.