Skrivandet just nu går erbarmligt trögt. Jag har helt tappat bort romanprojektet Jade, gått vilse och har svårt att hitta tillbaka. Dagarna går. Det stora som står i vägen är beslutsfattande. Jag har flera påbörjade scener där jag inte vet hur det ska gå. Och istället för att skriva mig fram har jag helt sonika slutat att skriva. Bara för att jag inte vet hur jag ska komma vidare eller vad som ska hända härnäst. Har ni stött på sådana här problem? Hur kommer ni vidare?
Jag funderar därför - flyr därför - till novellskrivande. Det är sällan jag skriver noveller och det går långt mellan gångerna. Jag skulle så hemskt gärna vilja skriva fler noveller, skriva novellsamlingar, skicka in noveller till tidningar och tidskrifter. Men jag har svårt att komma mig för att skriva dem.
Jag bläddrar i gamla mappar, i min mapp "aktuella novellprojekt" har jag en hel bunt med påbörjade noveller, som mynnar ut i intet.
Neil Gaiman har några visa råd att följa. Tagna ur minnet lyder de ungefär som följer (fritt översatt av mig), att man ska avsluta det man påbörjat, att man skriver genom att skriva det ena ordet efter det andra helt enkelt (krångla inte till det, alltså), och att man ska ge idén/sig själv respekten att göra det bästa av det påbörjade, av det man har, av romanen eller novellen eller dikten som man nu skriver.
Annars läser jag mest nu. Jag påbörjade i fredags en novellsamling, Enthralled, köpt på årets bokrea, i dag påbörjade jag läsningen av en ny roman, The Ocean at the End of the Lane som stått oläst hur länge som helst. Så roligt och skönt att äntligen ta tag i att läsa den bok jag känt så himla länge att jag verkligen vill läsa! Och så håller jag på med en ljudbok, Vikingasilver av Catharina Ingelman-Sundberg.
Men jag vill skriva, längtar, längtar, och blir inspirerad av läsningen och författare (Neil Gaiman) och booktubers och bokbloggar och skrivbloggar och podcasts. Fast jag har så svårt att få ändan ur.
Mina påbörjade novellprojekt har också potential, precis som mina romanprojekt. Jag ska bara göra dem rättvisa också. Vill så gärna. Men behöver nog lite uppmuntran och goda råd...?
Som svar på din första fråga kan jag bara säga JA! Varje gång jag skriver utan att veta vad det ska handla om eller vad som ska hända. Då kan jag bara skriva så långt jag kan föreställa mig, sedan tar det stopp. Och blir inget mer hur jag än försöker. Det där att låta karaktärerna leda funkar verkligen inte för mig. Jag önskar det gjorde, för det låter kul, men det gör det inte. :( Min personliga lösning är att ligga ett par steg före i huvudet, hela tiden. Att ha en synopsis och allt det där. Det är mitt vaccin mot skrivkramp (om man nu kan kalla det för det). :) Även det funkar såklart inte för alla. Men det hjälper mig.
SvaraRaderaTack så mycket för ditt utförliga svar! Att låta karaktärerna leda funkar nog mer när man redan har flyt - tror att det är så för mig i alla fall. När man redan är mitt inne i dem och det redan går lätt att skriva, då kan de börja leva på egen hand.
RaderaDin synopsisvariant ska jag försöka med. Man kan ju synopsa ett kapitel i taget i alla fall i det skede jag är just nu, bestämma hela scenen innan man börjar skriva den. Fatta beslut medan man går. Tack!
Jag säger också JA! Och för mig är det precis som för Kati, vet jag inte riktigt vad som ska hända så tar det förr eller senare stopp. Måste ha en plan. Har just nu kört in i väggen på manus 2 och känner att den inte riktigt vill bli skriven just nu. Det är inte roligt att skriva den. Så mitt i började jag på ett tredje istället, ett som jag funderat på i över ett år från och till. Jag vet på ett ungefär vad som ska hända i hela men ska göra ett tydligt synopsis och planera kurvorna så snart jag får tid. Började skriva idag och har haft så svårt att slita mig. Visst är det svårt att skriva klart, ibland är det bara att göra det, men för mig är det så att historien måste kännas rätt och ha en tydlig färdriktning.
SvaraRadera