lördag 9 augusti 2014

Tove Jansson och jag

Med anledning av att Tove Jansson i dag skulle ha fyllt 100 år om hon hade levat anordnar Bokbabbel ett bloggmarathon där jag deltar med detta inlägg.

Tove Jansson är en av mina favoritförfattare, och då är det främst muminböckerna som jag tänker på. Mumindalen är en värld som jag gärna återvänder till gång på gång; jag har läst om böckerna många gånger.

Som barn lånade jag på bibliotek, fast som vuxen – när jag nu har lite mer pengar än vad jag hade som barn – samlar jag på mig böckerna i sakta mak. Jag har ännu inte alla men jag skulle gärna vilja ha allihop, gärna i samma upplaga; just nu är det en pocket och två böcker vardera ur olika upplagor.

Att äga böckerna underlättar vid omläsning och Tove Janssons muminböcker återvänder jag som sagt gärna till. 

När jag var i tonåren läste jag några av Tove Janssons böcker högt för min elva år yngre syster. Det var speciellt. Vi läste bland annat Farlig midsommar. Det är verkligen böcker som lämpar sig väl för högläsning. Under samma tidsperiod tittade vi på den japanskanimerade teveserien med de finlandssvenska rösterna och det var också något som verkligen uppskattades av oss båda. Jag tycker att de gjorde ett bra jobb när de producerade teveserien och fångade något av känslan som finns i muminböckerna. Dock var det lättare stämning än i böckerna; melankolin som finns i böckerna var inte lika påtaglig (om den alls fanns där).

Just språket i böckerna fastnar jag vid och inspireras av till mitt eget skrivande. Det är fantastiskt egentligen, hur många minnesvärda karaktärer Tove Jansson skapat som bor där i Mumindalen. Av alla karaktärerna i muminböckerna har jag ett speciellt förhållande till Snusmumriken och Lilla My. Snusmumriken påminner mycket om mig själv. En ensamvarg som gärna vandrar sina egna vägar och inte har något emot att varan ensam. Som är kreativ men ibland tappar bort kreativiteten – som han gör i första berättelsen i boken Det osynliga barnet, som kan sägas vara en novellsamling.

Lilla My äger en styrka och en envishet som jag själv gärna skulle vilja ha. Kanske har jag mer av den än jag tror. Dessutom har hon en självklarhet och en ärlighet i sig som känns både befriande och beundransvärd.

Det är svårt att välja en favorit bland muminböckerna. Av alla muminböcker som finns har jag givetvis läst alla nio men följande äger jag (än så länge):

  • Pappan och havet
  • Kometen kommer
  • Trollkarlens hatt
  • Det osynliga barnet
  • Trollvinter

Fem av nio böcker, om man räknar med Småtrollen och den stora översvämningen som en av böckerna i serien om Mumintrollet och hans vänner.

Skam att säga äger jag även en bok av Tove Jansson som jag ännu inte läst: Meddelande. Det är en novellsamling som jag påbörjat läsningen av vid något tillfälle men inte avslutat – inte för att det var dåligt, det jag läste, utan för att det blir så ibland för mig – jag påbörjar ibland flera böcker samtidigt och vissa böcker blir liggande för länge och till sist blir det så att jag måste börja om i dem helt och hållet istället. Detta är en sådan bok.

Tove Jansson har skrivit en hel rad med litteratur för vuxna, både novellsamlingar och romaner. Kanske dags att ta tag i att läsa dem nu och börja med Meddelande. Något av magin som finns i muminböckerna borde ju finnas även i hennes andra böcker.

Jag ser fram emot att utforska hennes vuxenböcker mer i framtiden. Ser också fram emot att läsa om hennes muminböcker, för de är värda många omläsningar.

~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~~<<>>~

10 kommentarer:

  1. Håller helt med dig om att melankolin saknas i tv-serien, men kanske är det för att göra den mer barnvänlig och internationell gångbar? Språket i böckerna är en ren njutning att läsa. Muminböckerna är så lätta att tycka om!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är de! Jag samlade ett tag på orden i de där böckerna, skrev upp och sparade. Precis som en del i Irmelin Sandman Lilius böcker. Kanske har det att göra med finlandssvenskan också, att där finns en del kul och lite annorlunda ord.

      Radera
  2. Jag har inte läst någon av hennes vuxenböcker. Jag har en hemma, men det har inte blivit av. :(

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är som för mig. Kanske är det så att muminböckerna lockar mest. :-)

      Radera
  3. Blir verkligen sugen på att läsa fler av hennes böcker!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att mitt inlägg lockar till läsning! ;-)
      Visst är hon bra! Och hennes böcker tål många omläsningar.

      Radera
  4. Jag har också Meddelande på hälft. Den känns som om man bara kan läsa en novell i gången, de är så olika varandra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, ja. Vissa böcker är menade att läsa långsamt, kanske är det en sådan bok. Och novellsamlingar läser jag gärna parallellt med andra böcker så kan man läsa någon novell lite nu och då.

      Radera
  5. Som jag skrev i mitt eget inlägg så älskar jag hur muminfigurerna tillåts känna melankoli och allehanda dystra tankar (också). Måste verkligen skärpa mig och läsa hennes vuxenböcker! O_o

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag måste också skärpa mig. När man nu älskar hennes muminböcker borde man ju älska hennes andra böcker också... väl. Men man kanske är rädd att bli besviken på vuxenböckerna?

      Radera