Författare: Eva Holmquist
Titel: Förlora för att vinna
Förlag: Ordspira Förlag
ISBN: 978-91-980139-2-4
Sidantal: 307
Recensionsexemplar: ja
Köp boken här:
Baksidestext:
Vad skulle du göra om
du var diplomat på en främmande planet och upptäckte att de skickade barn ut i
kriget? Sophie vet exakt vad hon ska göra. Hon försöker stoppa dem och snart är
hon på flykt. Men vem är det egentligen som vill döda henne?
Förlora för att vinna
är ett rymdäventyr med fantasykänsla.
Förlora för att vinna utspelas på planeten Vailao. Huvudpersonen
är en ung diplomat från Jorden, vid namn Sophie. Invånarna på Vailao är mycket
humana. Trots att jag uppfattar vailanerna som mycket mänskliga är skillnaderna
många, inte minst rent biologiskt. Jag tycker att Eva Holmquist har löst det på
ett snillrikt och annorlunda vis.
Språket flyter på, enkelt och ledigt, men det är också lite stelt. Det kanske inte är rätt ord, men det är heller inte så känslosamt. Inte
många onödigheter beskrivs. Jag uppfattar det som ett vanligt sätt att skriva
på när det gäller science fiction i stort, efter det lilla jag läst i science
fiction-genren. En genre som jag tycker mer och mer om och verkligen känner att
jag vill utforska. På samma vis som jag kände att jag ville utforska planeten
och dess invånare tillsammans med Sophie.
Lite grand saknade jag dock djup i karaktärerna. Kanske föll
detta också på grund av att boken är skriven i första person. Jaget kan ju inte
gå ifrån sig själv, och varelser från en annan planet kan vara svåra att
beskriva.
På samma vis var jag nyfiken på bakgrundshistorien. Jag skulle
ha velat ha mer av vem Ole var, Sophies kollega, och vad konflikten med honom
och de andra jordborna eller rymdfararna egentligen bestod av, kanske mer av
flashbacks eller något som fördjupade handlingen. Samtidigt kanske det inte är
relevant. Berättelsen utspelade sig där och då på planeten och handlade om
Sophies relation till sig själv, till vailanerna och vissa av dem mer än andra.
Därför välkomnade jag verkligen kärleksbiten i boken. Kärleken
i andra halvan av boken var fint skildrad. Den gav djup och fler dimensioner år
berättelsen. Även om kärleken kom lite plötsligt, tyckte jag. Plötsligt var hon
kär, från att inte ha varit det alls. Inte så att jag som läsare insett det i
alla fall. Trots detta tyckte jag mycket om vad jag läste.
Det är inte bara en kärlekshistoria eller en historia om
krig och barn i krig, utan även en berättelse om frigörelse. Det speglas i
invånarnas frigörelse från samhällsnormer och krigssituationen, men eftersom
Sophie som ”jag” är i centrum, faller centrumet mer på hennes egen frigörelse,
från sitt förflutna, från sina föräldrar. Det är berättelse om att bli vuxen
och våga tro på sig själv.
Det känns som en välarbetad värld. Eva Holmquist har varit
på Vailao och vet allt om planeten. Researchen är väl gjord, och alla delar av
både planetlivet och vailanerna är välutvecklade.
För dig som vill läsa science fiction med mycket
mänsklighet, en hel del fantasyvibbar är detta något för dig. Det är klassat som en ungdomsbok men jag tycker nog att alla som gillar science fiction eller vill prova på science fiction kan ha behållning av den här boken.
Eva Holmquist är en av de få science fiction-författarna som
finns i Sverige, och bara för det ska hon få en eloge. Jag tycker mycket om att
läsa. Det blir spännande att fortsätta att följa Eva Holmquists författarskap
och läsa fler av hennes böcker.
Tack till Eva och Ordspira Förlag för recensionsexemplaret!
barn i krig är lite tufft, tack för smakbiten.
SvaraRadera