Linda på Enligt O har länge kommit på torsdagarna med en ny bokstav i
Kvinnoalfabetet. Jag har varit sugen länge på att hänga med på
den här utmaningen, och det kan hända att jag kör den lite i
efterhand. Den här veckan har hon kommit till bokstaven W. En
riktigt klurig bokstav, men Linda skriver:
Följande
frågor ska besvaras i egen blogg eller i en kommentar.”
Här
följer hennes frågor och mina svar på frågorna.
Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på W?

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilken kvinna med för- eller efternamn på W vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?
Jag fick verkligen surfa runt och leta... Försökte komma på skådespelare eller andra på W. Jag är verkligen usel på skådespelarnamn. Författarnamn fastnar på en gång i mitt huvud, men skådespelare minns jag sällan. Det är rollerna jag tittar på – filmerna jag tittar på – inte personerna bakom. De ska ju inte existera när jag tittar på filmen.
Till sist kom jag på Kate Winslet, som jag såg allra första gången i en Jane Austen-filmatisering (1995), Sense & Sensibility, och andra gången var i Titanic, en film jag såg på bio – och aldrig har jag väl hört så många snyfta och gråta runtomkring.
Annars har jag inte sett så mycket mer med henne, varken filmer eller tv-serier. Däremot lyssnade jag på just Sense & Sensibility förra året som ljudbok – och läst av just Kate Winslet. Hon gjorde det riktigt bra och jag gillade verkligen den ljudboksversionen.
Vilket verk på W av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?
W är en riktigt svår bokstav i sammanhanget; jag fick verkligen leta för att hitta titlar på W; det fick bli den i princip enda w-verksboken snarare än den ”riktigt bra” boken.
I maj förra året läste jag Witch Wars, köpt på en av Londons flygplatser i februari. Det är en debutbok, skriven av Sibéal Pounder. Den handlar om flickan Fran, hon lever ett miserabelt liv på jordens yta. En dag tar hon sig genom ledningsrör i avloppssystemet ned till häxornas värld, Sinkville, och det är då det riktiga (och tokiga) äventyret börjar som involverar häxor i olika åldrar (mest i låg- och mellanstadieåldern), skor (enligt Pounder gillar alla tjejer skor) och en galen tävling där den som vinner blir Top Witch.
Det är första boken i en serie, (det finns tre utgivna böcker hittills) den riktar sig i första hand till åldern 7-9 år. Därför hade jag något lite emot den här eftersom den var så mycket inriktad på mode och skor, samtidigt som det var ett galet, roligt, knasigt äventyr som visst har sina poänger och sina pekpinnar/riktlinjer/moraliska poänger, så jag är lite kluven.
Den materialistiska världen är stor nog ändå, man behöver inte ituta små flickor att skor har betydelse redan vid den här åldern – annat än som något man måste ha på sig för att mamma säger att hon inte kan gå barfota ute och leka.
Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på W har du ännu inte utforskat?
Jag har hört så mycket gott om Jo Walton, och hon ska skriva väldigt speciella böcker, med speciellt
språk – och jag fastnar alltid för sådana som har ett eget
språk, annorlunda språk, poetiskt språk. Jo Walton skriver science
fiction och jag har inte läst så mycket science fiction, vill läsa
mycket mer sådant, och Jo Walton vill jag verkligen utforska mer.
Jag har köpt på mig två böcker av henne under förra året; de
väntar olästa i min bokhylla. De är dessutom väldigt vackra, båda
omslagen är så fina.