Bokbloggsjerka: Biografier, memoarer och liknande

 Veckans bokbloggsjerka, arrangerad av Annika, lyder som följer:

Hur ställer du dig till biografier, memoarer och liknande? Är det något du läser, har du någon favorit, finns det någon du skulle vilja veta mer om eller är det något som du absolut inte är intresserad av?

Varken biografier, memoarer eller liknande är min kopp te, om man säger så. De skulle i så fall vara skrivna av någon som jag hyser ett verkligt och genuint intresse för, och sådana finns inte många att välja på, eftersom jag inte är någon idoldyrkare (om man bortser från att jag har favoriter bland skönlitterära författare), eller har något som helst kändisskapsintresse. Med det sista menar jag att jag har noll intresse för, om inte rentav antiintresse, för kungligheter, kändisskvaller och dylikt.

Den enda memoar som jag läst – och älskat – är ”Muminpappans memoarer” av Tove Jansson. Men det är fiktiva memoarer, och dessutom om ett mumintroll.

Jag har en reseskildring eller biografi eller vad man skulle vilja kalla det, som jag köpte på impuls på second hand, och som jag har för avsikt att läsa någon gång och det är ”Roadshow: Landscape with Drums, A Concert Tour By Motorcycle”, skriven av Neil Peart, trummisen och låtskrivaren i det kanadensiska bandet Rush – som är mitt absoluta favoritband vad gäller musik, och har varit så länge. Boken följer Neil Peart och de två andra bandmedlemmarna i Rush, under sommaren 2004, då de gjorde en världsturné för att fira 30 år som band. De åkte bland annat till Sverige det året, och jag såg dem live i Globen, i Stockholm.

Sedan har jag en bok skriven av en svensk sångerska och en av de få svenska musiker jag har som favorit, och det är Louise Hoffsten, och hennes ”Blues”. Den boken fick jag för många herrans år sedan och borde ha läst vid det här laget, men snart så, ska det bli av. Det måste väl sägas vara något liknande biografi eller memoar?

Så för någon som inte vill läsa memoarer eller biografier bara för att, eller för att personen är en "kändis", har ni några tips?

TMI-taggen

TMI-taggen. TMI står för Too Much Information. Hm. Så läs på egen risk. Bara skojar.

1. Vad har du på dig?
En svartvitmönstrad top och ett par turkosa knäbyxor.

2. Hur lång är du?
Jag är 167 cm lång.

3. Några piercingar?
Nej, om man inte räknar hål i öronen. Då har jag två, ett i vardera örat.

4. OTP?
Betyder ”One True Pairing” (som i boksammanhang). Har ingen aning; har aldrig funderat på det.

5. Favoritprogram/tv-serie?
TV-serier: Game of Thrones, Downton Abbey, Road to Avonlea. Tittar inte så mycket på tv annars.

6. Favoritartist/band?
Band: Rush, Jethro Tull. Artister: Gackt, Tori Amos, Heather Nova, Chihiro Onitsuka, Yuki Kaijura, Wang LeeHom, Vienna Teng, Veronique Sanson, France Gall, Zaz.

7. Någonting du saknar?
Nja, tål att funderas på.
 
8. Favoritlåt?
Svårt, finns många. Alla möjliga av artisterna/banden nämnda ovan.

9. Hur gammal är du?
35 år.
 
10. Favoritskådespelare?
Jaa du, jag vet inte riktigt.
 
11. Favoritfärg?
Blå i olika nyanser.

12. Hög eller låg musik?
Helst ganska så hög musik, men oftast blir det lägre, beroende på hänsyn till omgivningen.

13. Senaste boken du läst?
Den stulna romanen av Nawal El Saadawai.

14. Vad läser du just nu?
Nargonen och stjärnorna av Patricia Wrightson och Emma, volym 3 av Kaoru Mori läser jag aktivt just nu. Lyssnar också till ljudboken Polyhymnias guld av Martin Widmark. Läser men har paus i just nu är City of Glass av Cassandra Clare och The Maze Runner av James Dashner.

15. Senaste programmet du såg?
TV-serien Castle på Kanal 5 (i går kväll).

16. Favoritmat?
Sushi till exempel. Finns fler favoriträtter men denna är vad jag åt till lunch i dag.

17. Plats du vill besöka?
Frankrike (har varit där förut men vill gärna dit igen), London (samma sak där), Japan...

18. Sista platsen du besökte?

Öh, räknas Västerås? Åkte dit i dag, över dagen.

19. Favoritsötsak?
Färska bär. Jag tycker mest om sådant som har naturlig sötma (inte sötningsmedel/socker alltså). Frysta och upptinade går också bra, men då ska de vara ordentligt upptinade och inte det minsta frusna längre (om man nu inte gör glass av dem).

20. Senaste sporten du spelade?
Jag sprang senast i går. Räknas det som en spel-sport? Annars är det nog bowling, för ett par månader sedan.

Man ska egentligen tagga någon, men jag väljer att inte göra det. Gör utmaningen den som läser och vill!

Bokgeografi: Kanada

Enligt O anordnar Bokgeografi där man berättar om böcker med anknytning till ett visst land. Den här veckan är landet Kanada.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Lucy Maud Montgomerys böcker om Anne och böckerna om Emily tillhör mina barndomsfavoriter. De har jag läst om många gånger, allihop. Böckerna om Anne hade min mamma i sin bokhylla och de lånade jag av henne och läste medan jag köpte böckerna om Emily själv på en bokrea, minns inte vilket år det var men jag läste om även de böckerna många gånger och önskade att det fanns fler.

Andra författare värda att nämnas är ytterligare två stycken jag läste som barn, Monica Hughes och Guy Gavriel Kay.

Monica Hughes var en barnboksförfattare. Född i England 1925, flyttade till Kanada 1952. Hon gick bort 2003. Speciellt har hon skrivit science fiction för barn, spännande berättelser, men även mainstream.

Guy Gavriel Kay började tydligen (enligt Wikipedia) sin bana som författare genom att hjälpa Christopher Tolkien att sammansätta outgivna verk av J.R.R. Tolkien. Fem böcker av Guy Gavriel Kay har blivit översatta till svenska (en så sent som 2006 och den har jag inte läst) och jag läste och gillade honom som barn. Jag tror inte att jag fick tag på alla fyra böcker på svenska som fanns att tillgå, läste nog bara första och andra boken i trilogin Fionavars vävnad under nittiotalets första halva, men jag är inte helt säker. Kanske läste jag hela trilogin. Bestämt vet jag att jag läste boken Tigana som på svenska var uppdelad i två böcker.

Sedan kom jag ifrån hans böcker, hade läst det lilla som fanns på svenska och läste vid den tiden inte mycket på engelska. Han är fortfarande en aktiv författare men jag har inte läst något av honom sedan 1995 eller däromkring. Han skriver fantasy med drag av historia och historiska händelser.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

När jag tittar runt på nätet efter kanadensiska författare inser jag att jag bekantat mig alltför lite med dessa genom åren. Margaret Atwood har jag läst några böcker av, hon har blivit en favoritförfattare och jag har flera olästa böcker i min bokhylla som väntar på mig. Henne började jag läsa först i vuxen ålder, först för några få år sedan. Och i samma andetag som Atwood kan jag nämna Alice Munroe, förra årets nobelpristagare i litteratur och Kim Thúy som invandrade som tioåring från Vietnam till Kanada.

En författare jag inte läst något av en men snart kommer att läsa är Kelley Armstrong. Jag skriver om henne under fråga två eftersom det är en god vän som läst och rekommenderat henne som författare och hans omdöme litar jag på. Hon är född i Ontario 1968, debuterade 2001 och har skrivit en mängd böcker sedan dess. Under förra året köpte jag andra boken i en trilogi, nu på bokrean i år köpte jag första boken i trilogin men har inte fått hem den än (beställt på Adlibris häromdagen). Armstrong skriver fantasy med starka kvinnliga karaktärer i huvudrollen.

William Gibson, född 1948, kommer ursprungligen från USA men bor sedan 1968 i Kanada. Gibson sägs vara cyberpunkens fader och den som ursprungligen myntade uttrycket cyberspace. Han debuterade 1984 med Neuromancer, första boken i en trilogi av cyberpunkromaner. Sedan dess har han skrivit åtskilliga romaner och noveller. Han är fortfarande en aktiv författare. Cyberpunk är en gren av science fiction med fokus på datorer eller informationsteknik och världen har ofta dystopiska drag.


3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.

Rockgruppen Rush som jag berättar mer om i mitt svar till fråga 4, består av tre personer. Trummisen som heter Neil Peart skriver alla låtarna. Han är en mycket duktig författare, en riktig poet och texterna är både tankeväckande och inspirerande. Flera gånger har jag inspirerats i mitt eget skrivande av hans lyrik. Häromåret (juli 2012) råkade jag snubbla över en bok på second hand, en fin storpocket för bara trettio kronor. Den heter Roadshow: Landscape with Drums, A Concert Tour By Motorcycle. Den följer gruppen när de gav sig av på världsturné sommaren 2004 och Neil körde motorcykel större delen av vägen, både genom Kanada, USA och genom Europa. Femtiosju uppträdanden i 30 länder, däribland Sverige. Jag såg deras uppträdande i Globen. Förutom nämnda bok har han publicerat fyra böcker till; alla finns på hans hemsida.

Boken nämnd ovan är en blandning av back-stage, reseskildringar, deras uppträdanden, observationer och reflektioner. Jag har ännu inte läst den här boken men jag är bra sugen på att göra det. Rush tillhör min absoluta favoritgrupp och jag har gillat deras musik sedan barnsben och lyssnat enormt mycket på deras musik genom åren. Jag har bara lyssnat till hans texter tidigare, nu skulle jag vilja läsa!

Jo Walton är en annan kanadensisk författare jag skulle vilja läsa, en kvinnlig science fiction- och fantasy-författare, född 1968. Hennes mest berömda roman är Among Others. Hon har även skrivit poesi, recept, pjäser och noveller.


4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Kanada.

Teveserien ”Road to Avonlea”, löst baserad på Lucy Maud Montgomerys böcker. Åh, så bra den här serien är! Humor, spänning och romantik i en perfekt blandning. Jag fullkomligt älskar den här serien.

Hela min familj bänkade sig framför teven och tittade på och spelade in serien på video när den gick på nittiotalet. Det var så fantastiskt roligt att se skådespelarna, barnen, så bra redan som små barn och hur de utvecklades som skådespelare, hur karaktärerna i serien växte (och skådespelarna med dem). Serien pågick under flera år. Sju säsonger blev det. De flesta karaktärerna var sådana man verkligen älskade och fick följa under årens lopp, verkligen tyckte mycket om och brydde sig om, hur det gick för dem.

Det finns böcker också, baserade på avsnitt ur teveserien.

Mitt rockfavoritband genom alla tider, Rush, är ett kanadensiskt band. De tre bandmedlemmarna trummisen Neil Peart, sångaren Geddy Lee och gitarristen Alex Lifeson som startade sin karriär med Rush redan på sjuttiotalet kommer från Toronto. De är fortfarande ett aktivt band och turnerar över hela världen. Dessutom är de alla ypperligt duktiga musiker, har vunnit mängder av priser, både individuella priser och priser som grupp. Deras musik har hängt med genom tiderna, under åttiotalet var det till exempel mer synth i deras musik. Den har utvecklats och förändrats genom åren men alltid har de också haft ett speciellt sound som man kan känna igen.

En annan sak värd att nämnas är att sångaren Geddy Lee till en början hade väldigt högt tonläge i sin sång, och att det sänkts någon oktav sedan han blivit äldre och rösten förändrats. Lyssna gärna på skillnaden mellan till exempel "Closer to the Heart" och "Nobody's Hero".

Här är en video med texten till en låt som inspirerade mig till en novell så tidigt som 1995 när jag var sexton år. Låten The Twilight Zone är från ett av deras tidigaste album, "2112" från 1978.

Rush - The Twilight Zone (1978)





Här är ännu en låt som jag gillar. I videon kan du se hur de såg ut på sjuttiotalet! Closer to the Heart heter den. Låten är från albumet "A Farewell to Kings" från 1977.

Rush - Closer to the Heart (1977)





Ännu en sång måste jag ju dela med mig av. En sång som inspirerar mig i mitt eget skrivande i dag. Den är från deras skiva "Grace Under Pressure" från 1984. Man kan höra att det är en åttiotalslåt.

Rush - Kid Gloves (1984)





Och en sista video. Den här använder jag verkligen mig av i mitt skrivande med romanprojektet Jade. Verklighetens hjältar, de som är "nobodys hero". De lever sitt liv, kämpar verkligen, men ses inte som hjältar. Låten är från skivan "Nobodys Hero" från 1993.

Rush - Nobody's Hero (1993)

Schack och hur kursiv stil kan bli betydelsefull

Kursiv stil, även i dag. Men kaffe till. Och fortfarande Rush i högtalarna. Lite var det med förut, Jade och vännerna spelade schack. Som en bisak. Men nu får det alltmer och allt större betydelse. Och jag som är värdelös på schack, knappt alls spelat. Åratal sedan, med en bror som bara vann och vann. Inget kul då, när man bara förlorar och inte orkar vara strategiskt förberedd och tänka tillräckligt mycket i förväg. Måste återuppliva mina schackkunskaper. Helst borde jag väl låta dem spela go. Där har jag i alla fall större passion själv, till och med en liten spontanköpt bok och ett eget go-bräde, men Jade vill inte riktigt det, verkar det som. De vill spela schack. Så jag får väl återuppliva mina schackkunskaper, har inte mycket val i den saken. Och nu blev schackspelandet plötsligt ännu mer betydelsefullt. Det måste vara den kursiva stilen. Oväntade saker sker.

(Bilden lånad härifrån, slumpvis hittad schackbild som föll mig i smaken.)

Vad kursiv stil kan göra med hjälp av musik och en kopp te

Jag trodde att jag inte kunde skriva mer i dag, men så satte jag på musik, satte mig ned med en kopp svart te, och texten blev kursiv utan att jag hade för avsikt att skriva med kursiv stil. Det kursiva och musiken hjälpte, snart hade jag skrivit ett långt stycke, med liknelser och metaforer och någonting som kanske är ganska bra ändå. Delvis berodde det på att jag visste hur jag skulle börja, men fortsättningen hade jag ingen aning om förrän jag skrev den. Musik, kursiv stil och en kopp gott te räddade kvällsskrivandet. Nu ska jag skriva kvällens sista rader och sedan räkna samman dagens ord.

Pocket & Prassel 6.0 - Till min hemliga bokvän

Om böcker:
* Vilken genre eller författare gillar du bäst?

Jag har ett gäng favoritförfattare. A.S. Byatt, Diana Wynne Jones, Jeanette Winterson, Gene Wolfe, Neil Gaiman, Salley Vickers, Shannon Hale, Tove Jansson, Ursula K. LeGuin, Sjón, Margaret Atwood, Sonya Hartnett. Jag samlar alla böcker jag får tag på av dessa favoritförfattare. Annars tycker jag mycket om att göra nya författares bekantskap – det är alltid lika roligt!

När det gäller genre läser jag lite allt möjligt. Fantasy är en genre som jag alltid återvänder till. Annars läser jag mycket av vanliga romaner, tycker om historiska romaner samt nutidsromaner. Deckare läser jag inte mycket av, är inte speciellt förtjust i varken deckare eller skräck. Lite nu och då läser jag chick lit, men jag undviker absolut ”tantsnusk” av typen Harlequin, gillar inte Nora Roberts och liknande ”kärleksromans”-böcker.

Ungdomsromaner/Allåldersromaner åt fantasyhållet läser jag gärna (Diana Wynne Jones hör dit, såväl som en del av Jeanette Winterson, Shannon Hale och Neil Gaiman).

* Vilken genre eller författare är du nyfiken på?
Jag är nyfiken på ”Sisters Red” av Jackson Pearce; boken finns på Adlibris bl.a. Lyrik vill jag också läsa mer av. Är också nyfiken på Rosornas krig-serien av Philippa Gregory där jag har första boken ”Den vita drottningen” men saknar ”Den röda drottningen” som precis kommit ut på svenska.

Sedan kommer det nya böcker och nya författare hela tiden, så det finns massor att vara nyfiken på. Dessutom är jag nyfiken på allt nytt som mina favoritförfattare kommer med. Så det finns mycket.

* Vad har du läst, men tänkt "Aldrig mer!" om..?

Det skulle vara Harlequin (läst en bok en gång, usch). Skräck är som sagt heller inte min genre, men jag har läst några få sådana böcker också – om de mer lutar åt fantasyhållet än skräckhållet. Biografier och memoarer läser jag inte heller direkt.

* Finns det någon författare som du samlar på? Har du allt?

Jag samlar mina favoritförfattare (se ovan). Plus ett antal till som jag inte nämnt ovan som Joanne Harris och Tracy Chevalier. Hittar jag författare jag gillar speciellt har jag så lätt att börja samla böcker av den författaren.

Av Sjón har jag ännu inte hans nyaste ”Skymningsinferno”, annars har jag allt utgivet på svenska. ”Skymningsinferno” är en bok jag är väldigt nyfiken på.

Salley Vickers har jag fyra böcker av. Hon har även skrivit ”The Other Side of You” och ”Aphrodite’s Hat” som jag inte läst.

Av Gene Wolfe finns t.ex. på Adlibris ”Soldier of Sidon” som jag inte läst än. Även ”Pirate Freedom”, ”Fifth Head of Ceberus” bl.a.

Jag slutar där innan det blir för många böcker… Min boklista på allt jag vill köpa/låna och läsa är milslång… Dessutom ÄR det ju roligt att bli överraskad också, i sådant här bokbyte!

* Finns det någon lista publicerad, över vad du har läst genom åren?

Jag har fört läsdagbok sedan 2000 mer eller mindre hela tiden, i bok och på papper alltså. Men på nätet har jag publicerat listor de senaste åren. 2009 finns här: http://creativeharmony.wordpress.com/read-2009/ och 2010 finns här: http://creativeharmony.wordpress.com/read-2010/

Sedan håller jag på med 2011 som bäst uppdaterad finns här: http://havsdjupens-sal.blogspot.com/p/lasutmaningar-2011.html

* Annat litterärt, värt att veta..?
Jag läser många barn- och ungdomsböcker, speciellt ungdomsböcker i fantasygenren, mycket eftersom jag gärna skriver i den genren själv.

Jag läser gärna litteratur på engelska. Bland mina favoritförfattare finns det många som inte översätts så jag läser dem gärna på originalspråk när jag kan. Franska är jag inte så bra på, men jag försöker bli bättre och inbillar mig att ett bra sätt vore att läsa mer skönlitteratur på franska. Jag har bara inte kommit till skott med det. Angående japanskan, som är det språk jag kan bara som en nybörjare (där jag förstår mer av tal än skrift), håller jag mig till att läsa manga och se på anime och japanskt drama.

Om ätbart:
* Vad äter du för godis?

Jag tycker mest om choklad, både ljusare och mörk choklad. Gärna smaksatt mörk choklad med hög kakaohalt. Eller chokladpraliner som man plockar styckvis inne på ett chocolaterie - mums.

* Naturgodis - ätbart eller inte..?

Jag tycker mycket om naturgodis, äter en hel del sådant som snacks till helgen. Nötter och torkade bär äter jag gärna på kvällen – tips – är jättegott att blanda med lite keso (naturell eller den man kan köpa smaksatt med ananas/äpple/hallon).

* Dricker du te eller kaffe? Favoriter? Odrickbart?

Grönt te tycker jag mycket om, dricker det varje dag, gärna efter lunch och middag. Dricker även svart te. Oftast löste, men jag har påste också, för de gånger jag är lite latare eller har ont om tid. Bland lösteer är Kusmi-te en favorit.

På morgonen och på jobbet blir det alltid påste, men hemma (på kvällar och helger) tycker jag om att dricka löste (har ett antal olika sorter, både svart, rött, grönt och vitt te).

Kaffe dricker jag också, men inte lika mycket; det är mest en helgdryck, med mjölk som jag skummar och kanel på toppen. Då föredrar jag ”Maxwell House” eller ”Zoega”.

Annat:
* Hobby?

Jag älskar att skriva prosa och poesi, och älskar att läsa. Tycker mycket om att måla med akrylfärger och akvarell och teckna både med blyerts och med promarkers. Pyssla gillar jag också – klippa och klistra till min art journal, virka amigurumi och metalltrådsfläta (mjukare variant av luffarslöjd).

* Favoritfilm?

Moon Child, Stardust, Mirrormask, My Life Without Me, Eagle vs. Shark, Studio Ghibli-filmer – speciellt Nausicaä of the Valley of Wind och Spirited Away. Jag tycker mycket om tecknade filmer – är väl lite barnslig på det viset… Annars gillar jag att se på både drama, komedier och action. Fantasy och science fiction tittar jag också väldigt gärna på.

* Favoritmusik?

Gackt och en del andra japanska rock-/popmusiker. Kanadensiska rockgruppen Rush, Tori Amos, Wang LeeHom, The Baseballs , Céline Dion med flera.

* Stjärntecken? Favoritfärg?

Jag är vattuman. Mina favoritfärger är blått och grönt.

* Samlar du på något?

Förutom skönlitterära böcker och böcker om skrivande… Anteckningsböcker, försöker minska ned på antalet men jag vill så gärna ha vackra anteckningsböcker ändå. Sneglar ofta på Paperblanks och Moleskine, får i present ibland men ger mig inte råd att köpa sådana lyxiga anteckningsböcker själv, annat än när det är rea. Pennor kan man heller aldrig få för många av.

Texter som föder andra texter

Utan att ha planerat det eller ens tänkt på det, inser jag nu, när jag ser tillbaka på de senaste dagarna av skrivande att jag gjort övningen ”Freewriting” varje dag, en övning som finns i Beth Baruch Joselows Writing Without the Muse. Ett svenskt namn på samma övning skulle vara ”Flödesskrivning”. Jag skriver om vad som än kommer upp i mitt huvud under tio minuter. Det är mycket givande igångsättarövning. Dessutom är det skönt att ”skriva av sig”.

En annan sak som fungerar bra för mig när jag fastnat men ändå vill skriva, skriva någonting, vad det än är, är att skriva till musik, en övning som också finns i ovannämnda bok. Jag hade glömt hur ”lätt” det är, och hur givande.

Efter att ha diskuterat musik med en bekant, kom jag att tänka på Kate Bush och hennes skiva Hounds of Love. Den är verkligen en igångtriggare för mig; man kan associera vilt och fritt till hennes låtar medan man lyssnar – speciellt om man inte läser om hennes texter eller vad de egentligen refererar till, utan använder sin egna, högst personliga fantasi ihop med texterna.

Det finns en del artister och grupper som har underbara texter. Och säkert många fler än vad jag känner till!

Andra artister/grupper som inspirerat mig till noveller och dikter är bland annat Rush och Jethro Tull. Rush är ett kanadensiskt rockband bestående av tre av världens bästa musiker som hållit på sedan 1968 och still going strong! Det ni! De har dessutom väldigt djup i sina texter (ovanligt nog skrivna av trummisen i bandet). Wikipediasidan jag länkat till ovan innehåller dessutom några låtar om man vill lyssna och inte orkar hitta till Youtube.

Jethro Tull är ett brittiskt rockband, och deras texter är ofta hela – och mycket fantasifulla – berättelser. Som författare är det bara att sno hej vilt och göra om till sina egna, högst personliga, skapelser.

Ingenting är nytt, eller allt är nytt, och alla influeras och inspireras av varandra, så varför inte ta chansen när man får den?