Recension: Veronica Roth: Divergent

Författare: Veronica Roth

Titel: Divergent

Originalets (engelska) titel: Divergent

Översättare: Katarina Falk

Serie: första boken i en trilogi

Format: inbunden

ISBN: 978-91-7499-231-1

Antal sidor: 363

Köpt: på bokrean 2014

Utläst: 2014-03-15

Divergent är första boken i Veronica Roths dystopiska science fiction-trilogi, som är bioaktuell – premiärdatumet i Sverige är 30 april – men i USA i dag, 21 mars! (Filmatiseringen av bok två har premiär precis om ett år; 20 mars 2015 i USA.)

I ett dystopiskt Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda.

Från baksidan av boken:

”En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet.”

När boken börjar är det Beatrices tur. På baksidan av boken står också:

”Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive sig själv.”

Jag kan säga att jag inte blev ett dugg förvånad, förutsåg valutgången långt innan det var dags för Beatrice att göra sitt val. Sedan var det en del annat i boken som var lätt att räkna ut på förhand, och det är dessa förutsägbara saker som drar ned betyget något på den här boken och gör att jag inte kan ge den full pott. Däremot får den ett mycket högt betyg, för jag drogs med och man vill ju veta om man verkligen har rätt.

Det var tur och roligt att jag började läsa den här boken på en lördag, den femtonde mars, för då var det helg och jag var ledig och hade ingenting planerat så jag kunde verkligen sjunka in i den här boken och riktigt sträckläsa den. Och sträckläste gjorde jag. Såpass att jag avslutade boken redan samma kväll, de skälvande minuterna före midnatt; jag hade tjugo minuter till godo. Tjugo minuter i midnatt slog jag ihop boken och ville genast läsa fortsättningen, vilken jag givetvis inte hade. Och nu sitter jag här, en vecka senare och har faktiskt redan köpt bok två för fullpris i den lokala bokhandeln (smart att ha första boken på rean - många köper nog tvåan som jag gjorde, utan att vänta på nästa rea).

Det var länge sedan jag sträckläste en bok på det här viset och läste ut en bok på en dag! Kul!

Just nu håller jag dock på i en helt annan bok och jag vill läsa en bok i taget nu när jag äntligen tagit mig ur träsket i att hålla på med flera böcker samtidigt som jag gjorde i början av mars. Tack vare Läsmaraton i mars-utmaningen har jag läst ut den ena boken efter den andra och nu gör jag det enklaste och lugnaste: en bok i taget.

Divergent var med andra ord riktigt läsvärd, till och med så att jag kan rekommendera den! I första hand till er som vill ha spänning och lite romantik, vill följa en sextonåring som gör sina livsval och försöker passa in i en ny del av samhället med nya regler.

Kanske är jag sen med att läsa den här, jo, det är jag nog, för jag har varit nyfiken på den hur länge som helst och läst om den massor på andra bokbloggar och den har ju varit omåttligt populär med 1,5 miljoner sålda ex enligt klisterlapp på framsidan (se fotot av boken).

Bara det att jag numera (i motsats till när jag var barn) tenderar att vänta och vänta med att läsa hypade böcker tills dess att de filmatiserats och kommer på bio och jag får en spark där bak för att ta tag i att läsa boken för att jag är löjligt strikt med att läsa boken innan jag ser filmen. De få gånger det varit tvärtom har jag inte läst boken sedan – läsupplevelsen är liksom förstörd – bra nog har det bara skett med böcker som jag ändå aldrig hade kommit på tanken att läsa, filmer som jag inte visste baserades på böcker. Numera blir det ofta så att de få gånger jag går på bio ser jag sådant som baseras på böcker (som jag just läst).

Men den här gången har jag lyckats hålla mig ifrån alla spoilers och bara sett att boken fått högsta betyg från många men inte läst vidare om vad boken handlade om, så jag kunde ta mig an boken utan förutfattade meningar eller förhoppningar. Hade inte sett ett enda foto från filmen heller och det är jag tacksam över för jag vill bilda mina egna bilder inom mig, inte filmatiseringens bilder.

Om man gillar dystopier ska man definitivt läsa den här boken, och om man som jag inte har något emot att saker och ting ibland går relativt enkelt för huvudpersonen och att det lär ganska ytligt och spännande på ett trevligt ungdomligt vis så ska man läsa den här. För tonåringen och bokslukaren och barnsliga vuxna som jag. För de som gillade Hungerspelen och liknande böcker. En lättläst och lättillgänglig bladvändare med massor av spänning och action. Jag ser fram att läsa de andra två böckerna i serien.

Jag ser också fram emot att se filmen, även om boken såklart (som alltid) kommer att vara bättre, och ännu mer nu när jag precis läst boken och egentligen har den alldeles för färskt i minnet för att riktigt uppskatta filmen på samma vis. Går det längre tid emellan bok och film blir jag mindre kritisk mot filmen och snällare mot skillnaderna, kanske till och med missar några, men som nu blir det mer bara ”de gör fel!” om filmen. Nåja. Jag vill i alla fall verkligen se filmen! Får se om det blir på bio eller inte.

Det här är sjätte boken av tio i min Läsmaraton i mars-utmaning.

White Lovers

Helt missat, jag som nu kommit in i en lyssna-på-Gackt-period igen, att Gackt släppte en ny singel i december 2012! Den heter White Lovers - Shiawase na Toki- och det är en typisk "Gackt-sång". Hans röst älskar jag lika mycket som vanligt, låten annars är väl en mellansång... inte en av mina favoriter (än), men helt okej. Måste uppmärksamma den i alla fall, här på bloggen. Trots att konserten jag gick på inte var som jag hade tänkt mig före, lite av en besvikelse (se tidigare inlägg varför), är han fortfarande min absoluta favoritartist. ♥ ♥ ♥


GACKT - WHITE LOVERS -Shiawase na Toki- (pv) by chaospl85

YELLOW FRIED CHICKENz splittras

Gackts "band", Yellow Fried Chickenz splittras. Efter två år och ett album. Vad bra, säger jag elakt. Nej, men faktiskt... Jag ser hellre att Gackt gör solokarriär och egen musik än fegar och gömmer sig bakom ett dåligt band (med medlemmar som för all del var och en för sig kan vara bra musiker/artister) för att han inte tror att han kommer att slå internationellt utan de andra, och utan den andre sångaren i bandet, Jon, som för övrigt är amerikan, och såg himla sliskig ut på konserten jag var förra året. Då var jag besviken på att Yellow Fried Chickenz faktiskt var ett band, att inte Gackt (med bakgrundsmusiker) stod på egna ben och körde de låtar han faktiskt blivit populär för utanför Japan.

Dessutom hoppas jag på att han gör andra slags konserter i framtiden än det där bandframträdandet där Jon och han stod med nakna överkroppar och inte gjorde så mycket mer, och det på ett vis som sade: "vi står och ser coola ut och viftar med händerna på ett sätt som menar "bring it on" - kom här, publiken, fortsätt att skrika och beundra oss, vi står här och gungar i fem minuter till och gör inte ett jota förutom att sola oss i glansen".

Ja, jag erkänner, jag är liiite bitter på att de var så osympatiska i framträdandet. Inte trodde att musiken räckte, att det räckte med att framföra bra låtar - med Gackt som enda sångare - ingen uschlig Jon som inte har något där att göra förutom att hjälpa Gackt med engelskan...

Nu har jag bubblat färdigt om det... Hoppas på fler soloplattor från Gackt med musik som mer liknar de första albumen, då han faktiskt var riktigt bra... Anledningen till splittrandet står det mer om här. I korthet är anledningen att artisterna vill satsa var och en på egna saker och känner att de inte kan göra det när de också är med i ett band.

Noveller och Tommy Körberg

Det har varit en riktigt bra och kreativ helg. På lördagen skrev jag en kortnovell. Uppgiften till skrivarcirkeln på torsdag är att skriva en kortnovell på en sida på temat kärlek/svartsjuka/hat/intriger, välja ett eller flera av dessa teman. Så jag skrev en liten novell av det mer experimentella slaget på tema (olycklig) kärlek, och försökte göra den till så mycket ickekliché som möjligt. Sedan påbörjade jag ännu en novell under lördagskvällen, en novell som ännu inte är avslutad men som jag skrivit ytterligare lite på både under söndagen och på måndagen.

På söndagskvällen gick jag på konsert med Tommy Körberg. En riktigt trivsam upplevelse kan man sammanfatta det som. Tommy Körberg skämtar en hel del i mellansnacket mellan låtarna. Det var en blandning av visor, sånger och låtar av olika slag, country, blues, rock, alla med det gemensamt att de var trivsamma att lyssna på. Han har en välbalanserad blandning av humor och svenskt melankoliskt svårmod i sin repertoar och i sitt uppträdande. Spexigt och lite fräckt. Det var tredje gången jag var på konsert med Tommy Körberg; jag börjar bli ett riktigt Körberg-fan?

Hunger Games

Nu har jag köpt biljetter. På torsdag är det dags - då ska en vän och jag gå och se Hungerspelen. Det ska bli väldigt spännande! Jag slukade ju trilogin, tyckte att den var synnerligen spännande, läste en samlingsvolym så alla tre böcker på raken. Ska bli kul att se hur de löst saker i filmen, även om jag efter all kritik den fått, kanske kommer att bli lite besviken om allting blir för snällt bara för att de vill ha en väldigt bred publik och tonar ned all svärta till att bli en grådassig lagomfärg istället. Men vi får se! Jag har hört mycket positivt också om filmen och gillat det mesta jag sett på trailer så det verkar lovande. Och film är ju speciell på bio - det blir en intensivare upplevelse, går inte att komma ifrån, än att sitta hemma i soffan.

Den här måste jag se!

Den här måste jag se! Någon annan som vill se den med mig?

Efter gårdagens konsert med Gackt!

Konserten med Gackt på Fryshuset igår blev en intensiv upplevelse, smälter den fortfarande. Mycket publikkontakt, härlig stämning och hög musik. Är nöjd och glad nu efteråt! Längtar redan till nästa gång Gackt besöker Sverige, ska se till att köpa biljetter tidigare nästa gång! Nu gick det bara en vecka mellan biljettköp och konsert, hängde inte riktigt med där.

Men som sagt, jag är underbart glad att ha fått uppleva den här konserten! En av mina absoluta favoritartister, och det gäller fortfarande. Nu kan jag leva på minnet ett tag och lyssna på hans musik härhemma istället. Utan öronproppar. Vi (min sambo och jag) glömde ta med oss öronproppar hemifrån, så vi köpte istället på vägen dit, svängde förbi Apoteket. Väldigt tacksamma nu i efterhand att vi köpte dem, väl investerade pengar, då volymen var så hög! Man kände baspulsen i hela kroppen.

Så som sagt: en intensiv upplevelse. Tack, Gackt-sama(!) och Yellow Fried Chickenz (som europaturnén och gruppen formad för turnén kallades)!

Gackt till Sverige! - Konsert imorgon!

Jag som aldrig trodde att Gackt skulle komma till Sverige, jag ska på konsert med honom imorgon! Han turnerar i Europa för andra gången, och den här gången finns Sverige, Fryshuset, med som näst sista anhalt på hans turné. Jippi!

Och tänk att jag höll på att missa honom! Det var så sent som under förra söndagen (31/7) som jag råkade få syn på det, och som jag hittade och beställde biljetterna. Vilken himla tur att det fanns biljetter kvar! Med tanke på att de släpptes redan i maj. Och att det var på ett så stort ställe som Fryshuset som kan ta emot 3500 personer som mest. I jämförelse med det lilla stället vid Gröna Lund där Miyavi hade konsert 2008 (biljetterna där såldes slut på någon dag)... Såååå himla glad att jag lyckades få tag i biljetter. Och spänd förväntan blandas med nervositet inför imorgon.

Ny film från Studio Ghibli

Ramlade just över information om en ny film från Studio Ghibli, ni vet den där japanska animestudion som gjort storfilmer som Sprited Away som vann en Oscar för bästa animerade film. Den studio som kallas Japans motsvarighet till Disney. Den nya filmen heter From Up on Poppy Hill (Kokurikozaka kara), och här finns en en trailer och mer information om och kring filmen.

Kulturfyran: sommarläsningen och sommarlyssningen

1. Vad läser du just nu?
2. Vilken är nästa bok du ska läsa?
3 Vilken låt lyssnar du mest på nu?
4. Har du sett någon film i sommar?

Vad läser du just nu?

Jag läser The Inheritance of Loss av Kiran Desai. Det är en del av min medverkan i Jorden runt på åtta böcker. Jag har precis börjat, började idag, så jag kan ännu inte säga så mycket om boken, har bara hunnit några få sidor än så länge.

Vilken är nästa bok du ska läsa?

Eftersom jag nyss läst En liten hattaffär på hörnet av Marita Conlon-McKenna, vill jag läsa ännu en må-bra-bok. Jag funderar på att välja att läsa Lyckans hjul av Kajsa Ingemarsson, men jag är inte säker. Jag får se vad jag känner för när jag läst ut The Inheritance of Loss. Kanske blir det något helt annat. Jag har massor av olästa böcker att välja bland i min bokhylla.

Vilken låt lyssnar du mest på nu?

Lite förutsägbart, kanske, men jag har lyssnat en del på Michael Jackson på sistone. Annars är den låt jag lyssnat mest på Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious av Gackt, och även Journey through the Decade, också av Gackt.

Gackt är min absoluta favorit, i år soloartist i tio år, 1999-2009, med fyra nya nyss utgivna singlar som jag lyssnat massor på – mest av dem Koakuma Heaven (小悪魔ヘヴン) och Oblivious.

Har du sett någon film i sommar?

Javisst. På bio har jag sett Ice Age 3 så sent som förra lördagen. Det var verkligen en kul och underhållande film! Se den om ni inte redan sett den! Innan dess såg jag Män som hatar kvinnor - också sevärd!

Nu när vi är inne i en regnperiod (i och med att min semester börjat, haha), är det ytterst lämpligt att gå på bio. Flera stora premiärer lockar! Förutom Ice Age 3 ska jag se på den nya Harry Potter-filmen som nyligen släppts.



Vill du också svara på Kulturfyran? Läs mer här.

Filmpremiär: Coraline

Nu på fredag har Coraline - filmen - premiär. Regissören är Henry Selick. Han har även regisserat Nightmare Before Christmas. Det lovar gott! Det är alltså en animerad film, som även visas i 3D för den som gillar det. Hela den svenska titeln är egentligen Coraline och spegelns hemlighet.

Annars är filmen baserad på allåldersboken Coraline, av Neil Gaiman. Neil Gaiman är en av mina absoluta favoritförfattare, så självklart ska jag se filmen! Jag hoppas att filmens skapare lyckas fånga bokens speciella atmosfär. Om möjligt ska jag gå och se filmen redan på premiären!

Innan jag sett filmen kan jag ju inte rekommendera den, men jag kan redan nu rekommendera boken. Absolut! Den är läsvärd... Spännande, skrämmande, fantasieggande.

Den officiella filmsidan
Filmens svenska sida
SF-bios sida
Artikel med intervju av Henry Selick och Neil Gaiman
Neil Gaimans officiella hemsida

Subarashii! Underbart! Fantastiskt! Wonderful! Excellent!

I dag, 19/3 2008, släpper Miyavi sin nya skiva -THIS IZ THE JAPANESE KABUKI ROCK- men det är inte det enda!

I samband med denna sin nya skiva gör han en europaturné och på den turnén ska han besöka Sverige! Jisses, vad glad jag blev när jag läste det! Självklart måste jag gå på konserten!

Jag fick informationen från New Nippon Shop, via deras nyhetsmail (anmäl dig en bit ned på sidan till vänster).

Den första juli i år, på Tyrol i närheten av Gröna Lund i Stockholm kommer konserten att äga rum, med insläpp kl. 19:30. En biljett kostar 340 kronor och kan beställas från Ticnet från och med den 14 april. Jag ska definitivt dit! Är det någon som vill hänga med?

Är du osäker, kolla in hans musik på Youtube eller beställ skivor på svenska New Nippon Shop.

(Som en parentes kan tilläggas att Miyavi utseendemässig (och gärna röstmässigt också förresten) är den som fått ge inspiration till Maximilians vän Ace, så kolla in video nummer ett nedan för snygga ”inzoomningar” av t.ex. ansiktet. Första låten, både låten i sig och videon visuellt, är riktigt vacker, dessutom!)

Här är två videor:

Miyavi – Hi no Hikari sae Todokanai Kono Basho de – PV (2008)

Miyavi – Sakihokoru Hana no Yo ni -Neo Visualism- – PV (2007)

1 2 3 SCHTUNK

Jag har just varit på inspirerande teater och sett den galnaste dramatisering jag någonsin sett av Shakespeares mörkaste tragedi Macbeth. Det blev en komedi, och vilken komedi! Jag skrattade så tårarna rann och det gjorde många med mig! Det är teatergruppen 1 2 3 Schtunk som sätter upp föreställning, och just nu har turnering med bland annat Macbeth. Jag rekommenderar den verkligen, så håll utkik om gruppen kommer med föreställningar i er hemstad!

Macbeth är som sagt egentligen en tragedi, men vad jag verkligen fastnade för – som författare, haha – var alla underbara repliker (som 1 2 3 Schtunk många gånger gjorde om, glömde eller moderniserade), och om igen insåg jag hur fantastisk Shakespeare var, och hans pjäser fortfarande är (jag har sett Shakespeare många gånger förut).

Maximilians krångliga formuleringar i all ära, herr Shakespeare visste verkligen hur man krånglade till repliker! Så härliga dialoger och monologer (jag ska inte använda ordet ”underbar” för det använde jag tre (!) hela gånger i mitt förra blogginlägg)! Han kunde verkligen konsten att leka med språket.

Så än en gång rekommenderar jag 1 2 3 Schtunk och deras föreställningar! De är långa, liksom Shakespeares pjäser alltid är långa, men tiden försvann i ett blink.

Med ens inser jag hur viktigt det är att kunna skratta åt saker och ting, även tragiska saker. Någonstans finns alltid allvaret när det händer tråkiga saker, men att liva upp med gott skratt funkar oftare än vad man tror…

Nu är det dags för mig att leta upp min bokreaversion av Shakespeare… Vänta, ska hämta den.

Sådär ja, tillbaka!

Nu har jag inspirerande läsning på engelska! Shakespeares original, yes!

Jag köpte den på bokrean för något år sedan för 99:- kr på Bokia:

The Illustrated Stratford Shakespeare – All 37 Plays, All 160 Sonnets and Poems – Over 450 Illustrations – 1024 Pages

Allt detta står informativt på framsidan. Sidorna är ”bibeltunna” och det finns som synes massor av inspirerande läsning att bita i! Någon liten stund borde jag få över mellan skrivande på Tusenskönan och Edurne – en vintersaga. Apropå det, dags att avsluta dagens andra blogginlägg med en statistikrapport… och glöm nu inte bort den käre herr Shakespeare.

(Måste bara ursäkta obalansen i statistikrapporten med att Shakespeares Macbeth kom emellan, och att pjäsen var längre än jag trodde – d’oh!)

Statistikrapport

15/11: Edurne: 124 ord, Tusenskönan: 6 043 ord.