Salim Barakat: Järngräshoppan

En av mars' böcker i läsutmaningen "Jorden runt på 8 böcker", som Lyrans Noblesser anordnar, var ”Järngräshoppan” av Salim Barakat.

Redan innan jag själv läste boken, läste jag på andra bloggar som liksom jag följer utmaningen, att de slutat läsa ”Järngräshoppan” innan de kommit till slut. Många gav upp boken. Nu förstår jag varför.

Jag ville alltså läsa ”Järngräshoppan” i mars, var riktigt nyfiken på boken. Tyckte att jag hade jättetur när jag hittade boken på second hand för 15 kronor. Hemma ställde jag boken i bokhyllan, men när det var dags att läsa den hade jag glömt bort var jag ställt den.

En del av mina böcker har jag ordning på. Jag har skönlitterära böcker i alfabetsordning efter författarens efternamn fram till M ungefär. Efter det är böckerna mer i kaos. Jag har många böcker i genrerna fantasy och science fiction (mest fantasy) och de har därför en egen bokhylla (eller egentligen en och en halv). Där har jag också alfabetsordning efter författare. I övrigt har jag fackböckerna uppdelade i kategorier efter ämne – historieböcker på ett ställe, min stora samling av böcker om skrivande på en hylla osv. Men en del böcker står i kaosordning just nu, huller om buller. Jag trodde ”Järngräshoppan” stod där, letade och hittade den inte.

Långt om länge visade det sig att jag faktiskt sorterat in boken, den stod på B i först nämnda skönlitteraturbokhylla. Äntligen kunde jag börja läsa.

Det dröjde inte länge förrän jag förstod precis vad andra läsare påpekat: det är väldigt mycket våld. Det är som en enda lång uppräkning av alla hemskheter som Salim och hans kamrater tar sig för som barn.

Visst, jag förstår och ser att det finns ett värde i insikten: att våld föder våld. Att om man som barn lever i en miljö där man dels agas, dels åser vuxna som tar till våld hela tiden som en lösning, då gör man på samma vis själv. Är man barn är man svag. Den storvuxne vuxenpersonen ger sig på någon annan vuxen som är mindre, den som är tonåring ger sig på det mindre barnet, den som är litet barn ger sig på djur istället. Jag förstår dock, och kan se en vits med att upplysningen, att det finns en poäng i att skildra en brutal uppväxt, för att andra ska få vet hur det är, för förståelsen och sympatins skull. Man kanske inte riktigt vill medge att man själv skulle göra sådana våldsdåd i samma situation, men man förstår att Salim gjorde det. Så på det viset kan det vara viktigt att läsa boken…

Men jag förstår så tidigt vad han vill säga, eller tror mig förstå. Och våldet uppväger inte… Jag finner inget nöje i att läsa om våld ens om det bara är lite sådant skildrat.

I den här boken är det bara sådant. Hela tiden. Som en lång uppräkning, som just för att den är så detaljerad förlorar alla poänger. Man mår bara dåligt av att läsa.

Jag skummar, vill komma igenom boken fort, utan att få alltför många bilder i mitt huvud. Då finns inget nöje kvar i läsningen. Väntar på något mer – att det ska komma en kontrast. Om huvudpersonen i boken kommer till insikt, förändras, känner skuld eller på annat vis ångrar sig, kommer vidare och växer och blir något mer, bättre, tar avstånd från våldet. Då kanske jag kan orka läsa vidare. Men jag bläddrar, ströläser. Det blir inte bättre…

Jag kanske missar något om jag väljer att inte avsluta läsningen av den här boken. Är det dumt att sluta läsa redan på sidan 29? Missar jag något väsentligt?

Det goda språket uppväger inte innehållet. Det må vara ”hypnotiserande prosa” som det står på baksidan av boken. Jag slutar ändå. Kanske tar jag upp läsningen någon annan gång. Övertyga mig om att jag borde läsa den här boken. Att den verkligen ger mig något. Då kanske jag läser.

Just nu är jag glad att jag bara betalade 15 kronor för boken. Just nu känns det roligare att fördjupa mig i läsningen av ”Sigrids hemlighet” av Karin Wahlberg. Där förekommer också en våldtäkt, precis som i ”Järngräshoppan”, men där finns något mer, man följer en person, hennes inre tankar och känslor innan och efter händelsen, man får vara med om en livsresa på helt annat vis än ”Järngräshoppan” och dess uppräkning och förhärligande av våld - där djurblod beskrivs som vackert.

Nej, jag går vidare in i april istället, där jag – efter ”Sigrids hemlighet” ska läsa ”De sex misstänkta” av Vikas Swarup.

Hemligheter

Jag fortsätter att skriva på karaktärsnovellerna.

Det går sakta men säkert framåt. Dock känner jag att det blir lite slätstruket...

Jag vill spetsa till karaktärerna ytterligare. Ge varje person något extra som gör den personen mer intressant och gör att den personen verkligen tillför något extra till berättelsen.

Jag följer mallen jag hittat i "Revision & Self-Editing". Ett par frågor som jag är särskilt förtjust i, trots att de ibland är svåra att besvara, och som jag inte hittat i några andra mallar för karaktärsnoveller är (fritt översatt och ur minnet):

"vad älskar du med just den här karaktären?" och "vilken är karaktärens hemlighet som ska avslöjas?".

Den första frågan är svår när det gäller "onda" personer i berättelsen, personer som kanske inte är så sympatiska - men det finns ju som man vet något gott i alla... Och den andra frågan är något att bita i, det är ju inte alltid man tänkt att någon person ska ha en hemlighet, men hemligheter har ju de flesta, av större eller mindre slag. Och vad som händer när hemligheten kommer ut, ja, när man funderar på sådant kittlar det fantasin.

Vill man spetsa till det kan man ju ge karaktärer riktigt stora eller farliga hemligheter. Kanske sådant som ger en extra twist åt historien, ger något extra åt det man tänkt skriva, något som överraskar även författaren...

Karaktärsnovellers vara eller icke vara

Trött ikväll.

Har bland annat varit på uppläsning på biblioteket.
Skrivargruppen jag är med i anordnar uppläsningskvällar en gång i månaden, där man läser upp sina egna texter inför publik. Jag var med och lyssnade, men läste inte upp något själv. Det blev en trevlig och inspirerande afton.

Efteråt skrev jag - snabbt i en känsla av entusiasm och inspiration - en dikt som jag kanske kommer att läsa upp på nästa uppläsningskväll.

Annars har det blivit en hel del jobbat på Tusenskönan idag. Tågtiden har blivit effektiv skrivtid - men jag har inte nyskrivit på själva boken utan på texter runtomkring. Jobbar enligt planen, skriver nya karaktärsnoveller just nu på huvud- och bikaraktärer. Det behövs.

Projektet har ju ändrats och omformats så mycket över tid att det som var karaktärsnovell för något år sedan inte alls är aktuellt längre. Dessutom har det tillkommit nya karaktärer och gamla har fallit bort.

Det tar emot att skriva karaktärsnovell. Det är svårt. Men det måste göras, inser jag. Kan man inte personerna, kan man inte heller skriva historien. Jag låter mina karaktärsnoveller flyta iväg till att bli annat också, för ibland när man skriver om en viss sak som rör en karaktär, kommer man på massor av idéer, saker som rör själva romanen, och måste ju skriva ner det också medan man kommer ihåg det. Det blir en del utvikningar på det sättet, men mycket matnyttigt material att ha i bakgrunden när man skriver vidare. Spännande och roligt!

Liksom jag skrev på karaktärsnovellerna både idag och igår så fortsätter jag med det imorgon. Det är utvecklande också. Och känns bra att ta tag i något som jag vet måste göras men som har ett motstånd och ändå känns kul och tillfredsställande när man väl gör det.

Wislawa Szymborska: Här

”Här” av Wislawa Szymborska var februaribok för utmaningen Jorden runt på 8 böcker som finns att haka på för den som vill på bloggen Lyrans Noblesser. Där kan man vara med en månad, vara ifrån så länge man vill och sedan hoppa på resan igen när man känner för det.

”Här” var en liten tunn bok. Trots det tog den sin tid att läsa, mest för att jag först bara började på den, väldigt ambitiöst redan i skiftet januari-februari; det var ju ändå februaris resmål. Men sedan blev den liggande. I ett par omgångar läste jag några dikter och vips (för jag måste ändå säga att det gick väldigt snabbt när jag väl läste) så var jag klar med den tunna boken. Liten men naggande god, kanske man kan sammanfatta det. Här kommer några åsikter om boken.

Första dikterna jag läste tyckte jag om, tankvärda, kände jag. Sedan tog jag paus, läste senare ytterligare några dikter. Då tyckte jag att de var väldigt negativa. När jag läste vidare såg jag den dystra livsfilosofin, vemodet men också förmågan att se skönhet i vardagen, med en känsla för detaljer. Filosofiska vardagsdikter, kanske man kan kalla det. Ett par dikter är hyllningar till bortgångna poeter – det är fint. Jag tyckte om att läsa dikt för det gör jag sällan annars. Nu har jag ju hakat på både ”Jorden runt på 8 böcker”-utmaningen och lyrikutmaningen så det blir nog mer lyrik läst i år. Om jag bara kommer ikapp. Jag är lite efter i mina utmaningar. ”Här” av Wislawa Szymborska var februari-utmaningen. Härnäst kommer jag att recensera ”Järngräshoppan”, mars romanutmaning, och därefter är det dags att läsa en diktsamling för månaden mars och sedan måste jag ju läsa en diktbok för månaden januari också. Gör det något att jag läser dem alla nu istället? Jag lovar att jag ska vara i fas framöver – bara jag tillåts få vara lite i ofas just nu.

”Här” är lite mörk men vardaglig med lite livsvisdom och tankeväckande filosofi mitt i. Som de flesta diktsamlingar en bok att läsa långsamt, läsa om, läsa delar av, bläddra och återvända till. Jag har dock bara läst den en gång för att det blev som det blev. Och för att det finns så himla mycket mer att läsa – och som lockar bra mycket mer än Wislawas poesi som ändå inte faller platt men inte lockar mig lika mycket som annan poesi jag läst. Det är dock inte den sämsta poesi jag läst, och jag står för allt jag skrivit ovan. Så ”Här” hamnar väl någonstans mitt i, på skalan - en del guldkorn, en del silver och en del bly och gråsten.

Uppdaterat Läst 2011

Min "läst under 2011"-lista är uppdaterad. Läs mer här och kommentera gärna om ni läst någon av böckerna på min lista.

Börjat läsa om Sigrid

Nu har jag kommit igång med läsandet av Karin Wahlbergs "Sigrids hemlighet", andra boken i min trilogiutmaning. Jag läste de första två kapitlen igår kväll, och ska nu ikväll fortsätta med läsandet. Samtidigt har jag "Järngräshoppan" som tillhör Jorden runt på 8 böcker - marsboken - som jag alltså borde ha läst ut i mars. Anledningarna till att det inte blivit så kommer i ett blogginlägg nu i veckan som kommer, så håll utkik. Jag återkommer alltså med inlägg om "Järngräshoppan" snart!

Skrivartävlingen

Skrivartävlingen som jag nämde i ett tidigare inlägg finns här, om någon annan är intresserad av att deltaga. Eftersom texten ska vara såpass kort som högst 600 ord känns det som en bra första tävling för mig att vara med i, när det nu var längesedan jag senast deltog i en skrivartävling.

Index Cards - Skrivkort - Record cards

Inga tusen ord skrivna idag, men mycket annat gjort.

Jag har inlett städningen av anteckningsböcker. En gammal ovana jag har är att köpa på mig nya och nya anteckningsböcker innan jag avslutat de gamla, av många olika anledningar (t.ex. att jag glömt att ta med någon i handväskan när jag är på stan och skrivlusten faller på mig). Följaktligen har jag femtioelva olika anteckningsböcker hemma med olika mycket skrivet i och en mängd böcker som hör till Tusenskönan-trilogin.

Nu vill jag bringa ordning i det kaoset. Tre böcker ska jag ha: en för nyskrivet på själva boken, och två bredvid-anteckningsböcker, en för karaktärsnoveller och miljöbeskrivningar, och en anteckningsbok för journalanteckningar/idéer/funderingar.

Dessutom har jag genom "Plot & Structure" insett att jag behöver bli mer planerande snarare än ostrukturerad. Dels genom faktiska delmål, sådana som säger mer än "skriv på boken" (ett mer preciserat mål har jag redan i det här exemplet, men ni förstår vad jag menar, man måste ställa upp konkreta mål för sig för att känna att man åstadkommer något), dels genom det som i "Plot & Structure" kallas "index cards".

Jag var till Akademibokhandeln och köpte "skrivkort". Sådana har jag redan köpt tidigare för att jag vill ha gammaldags kartotek över böckerna jag äger (ett vilande projekt för tillfället). Den här gången köpte jag skrivkort/record cards (i A7-format, trevligt format för övrigt), för att strukturera ploten. Man skriver en scen på ett kort och kan sedan blanda och dela ut korten hur man vill, flytta på scener, blanda och ge, spela Svarte-Petter med dem... Nej, nu skojar jag lite...

Men allvarligt, det är ytterst praktiskt - åtminstone känns det så när James Scott Bell skriver om det. Lite som många nuförtiden använder notis-lappar. Skrivkorten saknar klister och är därför lättare att ta med sig överallt och lättare att lägga ut i en lång rad på golvet för att sedan ta upp dem igen. Dessutom tycker jag att de är snyggare, ordentligare, seriösare (jag tar det här på allvar, haha)... Och så insåg jag har precis den rätta asken att lägga korten i: en mycket söt liten grön ask med rosa rosor på. Passar perfekt till att lägga korten i! Med andra ord: jag föll direkt för skrivkort/index cards/record cards-idén.

Nu har jag inlett detta arbete med att börja skriva första kortet. Jag följer James Scott Bells "Plot & Structure" även här och börjar med slutet. Jag håller alltså på med slutet... Men det blir i första hand inte sista scenen utan en sammanfattning av slutet (som nog ändå består av ganska många scener). Har insett ännu en sak nämligen: jag MÅSTE ha slutet klart för mig för att komma nån vart med det här projektet. Det är ändå slutet allting ska färdas mot. Det är många trådar att följa upp, så kortet blir fullskrivet på både bak- och framsidan, men ändå väldigt sammanfattande på ett svepande plan.

De här korten är precis vad jag behöver. Något nytt och roligt att leka med. Helgen är räddad!

Månadens sista dag

Tågtiden idag har ägnats dels åt läsande, dels åt skrivande. Jag har läst och bläddrat i "Revision & Self-Editing, funderat kring mitt projekt Tusenskönan. Samt påbörjat mitt tävlingsbidrag till en skrivtävling. Jag hittar inte länken just nu, men jag återkommer med den om det är någon som är intresserad. Hursomhelst är det en kort text på 600 ord som ska skrivas. Jag tänkte börja med att skissa på några olika idéer, skriva något längre texter som jag sedan redigerar och komprimerar. Så det arbetet har jag också påbörjat.

Sedan kom livet i vägen, jag var bjuden på födelsedagskalas med mera, så annars har det inte blivit något skrivet idag, och nu känner jag mig för trött. Några strömeningar vid datorn bara, som kanske kan bli något, vad vet jag. Vi får se. Nu ska jag nog läsa lite skönlitterärt istället... Har bara läst om skrivande på sistone och saknar att sjunka ned i en skönlitterär bok. Ska se om jag tar någon av mina påbörjade böcker eller om jag tar någon ny. Avslappnande vill jag att det ska vara hursomhelst, för nu är jag trött. Godnatt och sov så gott!

Vips så var det gjort!

Tjugo minuters koncentrerat skrivande vid datorn, medan jag lyssnade på Céline Dion på Spotify, och vips ser jag att jag plötsligt har skrivit min dagskvot och mer därtill: 1185 ord. Jippi!

Annars har jag enligt tips från Malin börjat tänka på mitt bokskrivande som eget företagande, ägnat måndagen och tisdagen åt att läsa igenom och korra Tusenskönan (utskriven på papper), samt påbörjat läsandet av ännu en bok av James Scott Bell: "Revision & Self-Editing". Ännu en mycket matnyttig bok!

Nu kan jag med gott samvete sätta mig vid teven med en kopp te och några nötter och titta på "Arga snickaren", en av de få teveprogram som jag följer.

Omformliga textsjok

Nu är det snart sovdags. Ännu en dag har gått. Ännu en dag med målet uppfyllt, hurra! Jag är uppe i 1028 ord och har fortfarande inspiration och idéer till mer.

Jag skrev ut Tusenskönan så långt som det är just nu med alla mina nya kapitel sammantagna tidigare idag. Den här boken måste vara en av de som är mest kameleont av alla... åtminstone av alla jag skrivit... Eller nej, mitt gymnasiemastodontprojekt var också väldigt förändrande både över tid (högstadiet till gymnasiet till något år efter det), ett projekt som växte tillsammans med mitt skrivande och min egen utveckling. Tusenskönan har (tyvärr?) blivit ett liknande projekt. Det ÄR utvecklande att skriva en massa, att slänga och rata och redigera och fundera och skriva om i det oändliga, men det är inte produktivt eller resultatmässigt eller målmässigt bra på något vis. Och i förlängningen är det tärande på självförtroendet också.

Men jag har hittat en kärna som jag funnit vara väldigt bra och som jag vet har potential och det är därför jag kämpar och kämpar genom åren(!) för att nu slutligen och äntligen stå och jobba med något som har RIKTIG potential och som artar sig att bli något riktigt bra och faktiskt publicerbart (efter putsning, givetvis).

Och jag skrev ut dessa lovande 22 966 ord idag och började läsa igenom. Med pennan i högsta hugg förstås. Många anteckningar i marginalen, små och stora ändringar, textpetande. Och så anammade jag det jag nyss lärt mig i "Plot & Structure" och använde mig av ABC-metoden (som han i sin tur hittat hos Natalie Goldman). I kapitel 1 kom A - dvs. ett hål där jag måste fylla på med text, och i kapitel 4 kom B, det andra hålet. Dessa två har jag jobbat på idag. Sammanlagt är det som sagt 1028 ord, A 423 och B 605 ord. Ingetdera hålet är färdigskrivet men det är på god väg.

Redigeringen av själva brödtexten som jag skrev ut, gjorde jag på tåget till och från jobbet och i väntetider på tågavgångar. Jag kom så långt som till början på kapitel 6, ungefär sexton sidor in i romanen. Fortsätter imorgon med läsandet och redigerandet. Och nu är det snart slut på min skrivkväll också. Klockan tio är det sovdags. Så jag önskar godnatt och ha en trevlig morgondag! Lycka till med vad ni än jobbar med för projekt! Jag hoppas på lycka på mitt. Kram!

Med sommartid i sikte

Nu med 1034 ord ger jag upp för idag. Nu är det dags att flytta fram klockorna till sommartid och sedan gå och lägga sig. Det blir lite kortare tid för sova men det tar man snabbt igen. Precis som jag snart kommer att ta igen alla dagar av noll ord skrivet... Nu är jag på gång igen på riktigt!

Första blev plötsligt tredje!

Sitter och skriver. Vill ha tiden 19.00-20.00 som skrivtid, måste bara få till det fler gånger än bara ibland också.

Idag blev det strax efter sju till ungefär nu, med ganska många pauser. En timme borde man klara 1000 ord på, om jag skriver konstant går det ju med 1000 ord på en halvtimme, lätt. Men det var under NaNoWriMo det när jag var mer igång.

Idag har det blivit 273 ord på Tusenskönan, kapitel 6.

Sedan jag suttit och skrivit en stund och tar en paus, för att läsa igenom det jag skrivit och få inspiration till fortsättningen slår det mig plötsligt att jag skrivit i tredje person! Tusenskönan är annars i jagform, första person.

Lustigt och konstigt, plötsligt blev det tredje istället. Kanske för att jag under de senaste dagarna hoppat mellan att jobba på de tre böckerna, och både PL och ML är skrivna i tredje person. Men jag tänker inte behålla kapitel 6 i tredje person. Tusenskönan ska vara skriven i första person, av fler än ett skäl. Nu måste jag ändra i de 273 ord jag skrivit, ändra alla "han" till "jag".

Lite mer vill jag skriva, snart är det dags för mig att se på Downtown Abbey också, sista avsnittet. Kommer att sakna den brittiska kostymdramaserien sen, men det finns fler... om inte annat kan man se någon god film på lördagskvällarna framöver istället!

Över 1000!

Över 1000 ord för första gången på länge! Ja, jag tror bestämt att det är för första gången under mars månad som jag faktiskt nått mitt dagsmål! Jag förstår inte varför... men det blir så många och långa timmar med önskan om att eller längtan efter att skriva, men utan att verkligen göra det. När jag kommer till skott är det först väldigt motstånd och det jag skriver är verkligen bara skräp och ytterst famlande. Men när jag sedan kommer igång rinner orden på mer och mer av sig själva och plötsligt är det UNDERBART att skriva och jag undrar varför jag inte kommer till skott med detta oftare! Så glädjefullt och roligt och tillfredsställande som det är i just den stunden... Varför inte oftare!?

Midnattsskrivande

Igång efter midnatt och till tonerna av Röjksopps "What else is there?" med gästsångerska Karin Dreijer Andersson från Fever Ray.

Till tonerna av den låten tumlar orden ur mig efter veckor av fjuttigt lite skrivet. Visst, jag har haft fullt upp med att läsa "Plot & Structure" och göra övningarna i boken. Men ändå. Vissa dagar har jag skrivit, men många dagar har jag inte skrivit, och jag vill som bekant upp i tusen ord per dag. Lite skrivet nu och då, blir just resultatet lite grand, medan om man skriver varje dag så blir det en bok så småningom. Och det är ju ditåt jag siktar.

Eller en och en... det är tre böcker som skrivs parallellt.

Mer och mer har jag insett att jag måste få bok tre klar för att kunna ge teasers och dylikt i de två böcker som kommer dessförinnan. Lustigt nog är det bok två som är mest klar. Jag tittade igenom PL idag och kunde konstatera att jag faktiskt skrivit första utkastet på boken klart tack vare Nationel Novel Writing Month i november 2010.

Under 2011 har jag skrivit klart det som fattades i den boken, delar som mest bara finns handskrivna än så länge. Bok ett är som sagt den som är mest ofärdig. Det är också den jag skrivit om mest gånger. Nu, stärkt och inspirerad av "Plot & Structure" av James Scott Bell, har jag funnit min strategi och inser att det bara är att vara hårt kronologisk. Uppgift 1. Skriv klart hela första utkastet från kapitel 1 till kapitel sist.

I "Plot & Strucure" finns även en regel som jag med glädje anammar eftersom jag inser att det är en svag punkt hos mig, nämligen att redigera.

Regeln lyder: redigera bara i den text du skrivit dagen innan. När du gjort det, fortsätt med att skriva ditt antal ord (dvs. det mål man satt upp för ord/dag, i mitt fall just nu 1000 ord).

I övrigt ska man inte röra texten man skrivit förrän hela första utkastet är klart, har vilat en vecka (eller hur lång tid man nu vill) och sedan har läst igenom hela texten och bildat sig en överskådande uppfattning om densamma.

Så goda råd! Jag är glad att jag läst "Plot & Structure". Är nästan klar med läsningen av den, har inte gjort alla uppgifter än dock, halkar efter med den biten. Är på sidan 183 av 231. Det finns många godbitar i den boken som jag tänker ta fasta på, lära mig av och inspireras av.

Nu ska jag återgå till mitt midnattsskrivande.

Våffeldagen

Våffeldagen. Givetvis kunde jag inte låta bli att grädda våfflor, så det blev våfflor till middag. Frasvåfflor. Men jag måste medge att det är lite svårt att få dem perfekt frasiga... Jag har höga krav, inte bara på mitt skrivande utan även på våffelgräddning. Det är väldigt sällan jag gräddar våfflor... så krav borde vara onödiga.

Hursomhelst är våfflor riktigt gott när man väl äter det. Hallon och blåbär, frusna bär upptinade i mikron samt vispat Milda visp 20% blev det på våfflorna. Mums!

Receptet hittade jag i dagens DN (pappersupplagan); jag tog frasvåffelreceptet som fanns där och som var väldigt enkelt: 3 dl vetemjöl och 2 dl mineralvatten blandas, och blanda sedan ned grädde eller gräddfil i det. Jag tog gräddfil. Blanda samman allt till en smet och grädda i våffeljärn. Det blir 8 våfflor sammanlagt.

Tio förslag på slut

Läsandet av "Plot & Structure" fortsätter. Jag gör en väldigt spännande skrivövning, som tillhör kapitel 6, "Endings".

Övningen består i att man ska skriva 10(!) slut på sin roman - kortfattade sådana givetvis, på bara en rad vardera (mina blir något längre än en rad, men inte mer än ett par, fem rader vardera). Sedan ska man välja ut två eller tre av dessa, de man själv tycker verkar mest lovande, och skissa på en sammanfattning på cirka 250 ord vardera till de två/tre sluten. Därefter är det upp till en själv om man vill använda sig av något av sluten eller kanske två av dem, ihop med som en twist i slutet av sin roman.

För mig som har det stora problemet "hur slutar min trilogi" är det här en perfekt övning. Jag skissar upp alla huvudtrådar som finns i slutet och bestämmer olika slut beroende på dessa trådar och hur de kan utvecklas/avslutas. Jag har fjorton sådana huvudtrådar så jag har massor av delar att snurra runt i olika slut och då har jag ändå säkert missat något...

Roligt är det hur som helst, och utvecklande.

Vill ni läsa en fördjupande bok om skrivande och en som handlar om just hur man utvecklar sin plot, kan jag varmt rekommendera denna bok. Den finns att köpa på t.ex. AdLibris. "Plot & Structure" av James Scott Bell. Spännande!

Nu ska jag gå och ta mig en kopp te till och sedan måste jag nog sluta för idag, mitt huvud är tungt av trötthet...

Apropå tävlingen

Det blev ingen vinst i nämnda tävling för mig (se föregående inlägg). Jag svarade fel på en av frågorna, slarvigt av mig. Är det någon annan som tävlade och vann? ... Bättre lycka nästa gång, får jag säga till er som inte vann - och till mig själv också. Någon gång kanske jag vinner... :-)

Tävling om Albert Camus

Lyrans noblesser har en tävling där man får svara på frågor om Albert Camus. Vill man vara med i tävlingen får man skynda sig för den avslutas vid midnatt. Jag gör ett försök. Inte ofta jag är med i en tävling, men det var ett intressant ämne så jag beslöt att vara med. När vinsten är en bok är frestelsen stor! Fallet av Albert Camus. Jag har inte läst boken, men då jag gärna läser klassiker (bland mycket annat) gör jag ett försök. Surfa gärna in på Lyrans noblesser - om inte för att vara med i tävlingen så i alla fall för att läsa massor av bra boktips och -recensioner.

Tvära kast i vinden

Här blir det tvära kast... Jag bestämmer mig - igen - för något annat. Läsandet i "Plot & Structure" av James Scott Bell stimulerar något oerhört. Speciellt som jag gör övningarna också.

Idag blev det idébrainstorming på tåget. Satt och skrev ned "första-meningar" som kan användas vid nya roman-/novellprojekt. Funderar förstås på Tusenskönan också, romanen finns ständigt i tankarna nu när jag läser om plot och struktur. En del övningar i boken går ut på att titta på redan existerande projekt, boken man håller på med, så jag kikar på mitt skrivna i Tusenskönan och funderar.

Nu har jag kommit fram till mitt tvära kast: jag har bestämt mig för att ta bort bakgrundshistorien helt och hållet, i alla fall just nu. Jag ska skriva ned historien så enkelt som möjligt, från a till b, från början till slut. Och sedan se om den klarar sig utan flashbacks. I alla fall gör det att det blir enkelt för mig att fortsätta skriva nu och fylla i hål och så vidare. Klarar sig boken utan de långa flashbacks-bitarna?

Jag tror nästan det... tänkte se om min teori stämmer. För egentligen, med handen på hjärtat: det är JAG som tycker det är roligast att skriva om allting som hände min huvudperson bakåt, ja, skriva om hela hans barndom. Det är inte läsaren. Och det är ju för läsaren jag skriver. Så flashbackhistorien ryker, i alla fall just nu, så får man se hur mycket som blir kvar.

Nu kan jag den i alla fall så då underlättar ju det så att det kommer fram fragment och glimtar av det i nutidshistorien istället. Den historia som är den mest spännande och mest relevanta. Den historia som egentligen vill bli skriven.

Den som trängt på och vill fram och som jag jobbat med så länge och för vars skull jag aldrig ger upp utan bara skriver om och om och kämpar vidare för, för att jag tror på den och på huvudpersonen och på att det här kan bli något riktigt bra om jag bara får ändan ur vagnen och avslutar vad jag påbörjat samt vågar säga till mig själv "det här är bra" och "det här är historien jag vill berätta - nu har jag äntligen hittat fram till den genom att i flera år nu skriva massa skit". Något sånt.

Kugghjulen snurrar bort från svarta hål

Blivit litet avbrott på bloggen, kom av mig i mitt dagliga bloggande... Livet kom emellan. Men nu är jag tillbaka med det här nya inlägget.

Jag har börjat läsa "Plot & Structure" av James Scott Bell. Undertiteln till boken är "Techniques and exercises for crafting a plot that grips readers from start to finish".

Boken ingår i serien "Write Great Fiction" som förlaget Writer's Digest Books ger ut, se vidare på Writer's Digests hemsida. Undertiteln säger ju allt vad boken handlar om, så innehållsmässigt behöver den väl ingen närmare presentation än så.

Jag har hunnit till sidan 53. Jag går igenom boken grundligt, gör övningarna. Nu senast gjorde jag dem på tåget så vissa övningar som hörde till kapitel 1 och 2 kunde jag inte göra då, eftersom de krävde tillgång till (min) bokhylla. Men jag gjorde alla övningar jag kunde. Roligt och inspirerande!

Redan har det fått kugghjulen att börja snurra; jag har redigerat och funderat kring Tusenskönan och (nuvarande) kapitel ett. Gjort om sedan jag nämnde boken sist här i bloggen. Nu är många förändringar igång. Less is more säger jag och citerar inte ovannämnda bok men annat jag läst om skrivande.

Det ligger mycket i det - det är bättre att jobba enkelt framför att komplicera saker. Måste förtäta min plot, handlingen i boken. Inse att allt det där bakgrundshistoriegrejset är mer "darling" än något annat (kill your darlings, ni vet).

Och med de glasögonen på mig tänker jag annorlunda gällande flashbacks och annat (se senaste inlägget om Tusenskönan).

Därför jag har bestämt mig för att följa den enkla ploten, dvs. den kronologiska handlingen i första hand. Och pytsa ut flashbacks i små miniportioner där det för handlingen och läsarens förståelse är väsentligt istället för att köra på med första tredjedelen av boken som en enda stor flashback. Jag tror jag hittat den rätta strategin här.

Det har jag jobbat med idag, plus att jag har skrivit lite nytt också, fyllt i ett par hål i handlingen. - Såna är rena döden annars, kan jag tillägga, har insett mer och mer att det gäller att skriva från A till B och inte hoppa över något när man skriver en historia. För de där hålen blir så stora (och i tanken ännu större), och det värsta av allt är ju att om man hoppar över sådana där svåra partier som man inte känner att man klarar av att skriva riktigt eller inte vet vad som ska hända just där, så försvårar man bara för sig. Man kommer ju inte att sätta sig utan jättestort motstånd och fylla i de där hålen, så de blir kvar. Medan de växer som stora svarta hål i rymden, och samtidigt som de växer försvårar de skrivandet framåt, för man känner ju inte riktigt till handlingen heller... så man missar saker i det fortsatta skrivandet framåt i berättelsen.

Så till alla som liksom jag skriver med hål: låt bli att hoppa över, ta tag i motståndet - kom över motståndet - och skriv berättelsen från pärm till pärm!

Lägger ner min LiveJournal(?)

Jag har uppdaterat min andra blogg, Creative Harmony idag. Samtidigt har jag bestämt mig att lägga min LiveJournal på is. Istället har jag importerat alla gamla Livejournal-inlägg till min Creative Harmony-blogg istället. Så vill du veta vad jag gör annat än skriver, läsa om mina andra kreativa projekt och om musik som jag lyssnar på, besök Creative Harmony!

Tre bloggar är onekligen för mycket; jag har nog med att uppdatera den här och Creative Harmony. Så, för enkelhetens skull kan man säga att den här bloggen är min svenska och Creative Harmony är min engelska blogg. Det stämmer inte helt fullt ut, givetvis, för ibland skriver jag på svenska där också. Men i stort så. Och den här bloggen handlar mest om skrivande, medan den andra bloggen handlar om mina andra kreativa projekt. Vill du att den här bloggen ska handla om mer än skrivande eller kanske bara om skrivande? Rösta till höger i min omröstning som pågår just nu! Kommentera gärna på det här inlägget om du har mer att säga i frågan.

Jag kommer att behålla min LiveJournal, men jag kommer förmodligen inte uppdatera den mer, bara använda den för att kolla in "friends"-sidorna. Vill ni protestera - läser ni min livejournal och kommer att sakna den? Säg ifrån här! Jag är öppen för alla åsikter i frågan.

We Love Amigurumi - Amigurumi-Alongs

Jag är med i en livejournal-grupp som heter "WeLoveAmigurumi". Här är länken till gruppens hemsida. Där finns ett projekt, jag har inte varit särskilt aktiv än, men jag inspireras av det. Ett projekt att göra en amigurumi i månaden, eller flera förstås, på ett speciellt tema, nytt varje månad. Här nedan är saxad information från gruppens hemsida. Gå gärna med och inspireras du också!

Each month there's a theme for Amigurumi-Alongs here at weloveamigurumi. Participation is totally optional, and originality is highly encouraged! Here is the calendar for 2011:

Month	Theme	Alternate Theme
January	babies!	breakfast
February	hearts & love	geometrics
March	faeries & angels	zoo & farm
April	in the pond	kiddie lit & fairy tales
May	sci fi / futuristic	under the sea
June	video games	mini me
July	celebrities	myths
August	zodiac&Chinese zodiac	things with teeth
September	incredible edibles	favorite decade
October	flora	monsters
November	Holiday Themes	in the jungle
December	animated inanimates	jewelry

Hjälp, help! - Plot & Structure - How to?!?

Funderar fram och tillbaka.

TSD1K1* är klart, måste bara föra in korren jag gjort på papper in i dokumentet på datorn.

TSD1K2 skriver jag på för fullt just nu. Det går lite trögt eftersom jag kommit till ett parti som jag inte planerat, inte hade en aning om skulle hända och som jag inte har en aning om utgången på. Därför stannar jag gång på gång, vet ju inte hur jag ska fortsätta eller vad som ska hända.

TSD1K3, ja, där har vi ett stort frågetecken. Egentligen borde jag väl fokusera på K2 tills jag är klar med det, men jag börjar kika så smått på K3 (just för att jag VILL skriva och det går så trögt med K2, dessutom är det aldrig fel med planering parallellt med skrivandet). Frågan är... Ska K3 bli direkt fortsättning på K2 eller ska jag fortsätta på K1:s handling istället? Vadå, undrar du...

Jo, såhär är det. K1 utspelas mitt i vintern, en central händelse äger rum, början på en omvälvning. K2 är en tillbakablick och beskrivning av något som äger rum långt innan, egentligen själva början på berättelsen. Frågan är nu om jag ska hoppa tillbaka till "nutid/vinterscenen" eller om jag ska fortsätta på tillbakablicken. OM jag väljer att gå tillbaka till nutid, måste jag ändå sedan hoppa till tillbakablicken och fortsätta den. Då blir det ett "varannat-kapitel"-scenario. Som kanske blir lite förvirrande för läsaren.

Alternativ två är att fortsätta på tillbakablicken, göra det ända tills jag kommer fram till precis innan vinterscenen i min dåtids-berättelse, och DÅ börja på D2 - del 2 - och vinterscenen med direkt fortsättning på den.

Vad skulle du föredra som läsare?

Till saken hör också förresten att redan K1 glider in i tillbakablicken, men inte utan att man kan stoppa och hoppa tillbaka till nutids-/vinterscenen i K2. Också till saken hör att jag innan tillbakablicken valt att kapa nutidsscenen mitt av, så att det som blir eventuell fortsättning, oavsett när jag lägger den kapitelmässigt, blir en direkt fortsättning på vinterscenen med samma tre personer. Det gör ju också att det - och här är det jag som kanske inte litar tillräckligt på läsaren - blir svårare att hoppa tillbaka till nutidsscenen ju längre "tiden"/boken gått...

Om jag väntar för länge, tänker jag, kanske läsaren glömt allt om första scenen i boken och vad som egentligen hände där?

Hjälp, vad klurigt det här känns!

*Not: TS=Tusenskönan, D1=Del 1, K=Kapitel.

Vårstädar

Vårstädar... så sentimental man är... vissa gamla saker vill man inte göra sig av med: åh, en liten leksakspingvin... typ så.