Recension: Den kallaste flickan i Coldtown av Holly Black

Handlingen från Rabén & Sjögrens hemsida:

Det är morgon och Tana vaknar upp i ett badkar. Det tar ett tag innan hon minns var hon befinner sig. Det var fest kvällen innan. I vardagsrummet hittar hon de andra festdeltagarna, de är döda och ett fönster står på vid gavel. Någon har brutit mot regeln som säger att man aldrig någonsin får öppna ett fönster efter mörkrets inbrott. När hon går vidare in i sovrummet hittar hon de enda överlevande, förutom hon själv. Svarta sopsäckar är uppsatta för fönstren och i sängen ligger Tanas före detta pojkvän Aidan bunden med silvertejp för munnen. På golvet bredvid ligger en annan kille fastkedjad. Hans hår är svart som bläck och när han tittar upp på Tana ser hon att hans ögon är röda som rubiner.

För att rädda sitt eget och de andras liv måste Tana ta sig in i Coldtown. Där lever monster och människor sida vid sida. Staden är farlig. Den är en bur, ett fängelse för de dömda och alla som vill vara med.

En berättelse om raseri och hämnd, om skuld och skräck och om kärlek och avsky, skriven av succéförfattaren Holly Black.

Den här versionen var bra mycket bättre än vad som stod på bokens baksida, som jag tyckte gav alldeles för missvisande intryck av vad den här boken handlade om. För på baksidan av mitt exemplar stod:

Morgonen efter en stod fest vaknar Tana upp i ett badkar. När hon kommer ut i vardagsrummet hittar hon sina kompisar döda. De enda som fortfarande lever, förutom hon själv, är hennes före detta pojkvän Aidan och en annan kille, med hår svart som bläck och ögon röda som rubiner. Snart är Tana indragen i en livsfarlig jakt. För att överleva måste de ta sig till Coldtown, det enda ställe där de är säkra. Och tiden är knapp ...

Boken handlar inte så mycket om en livsfarlig jakt som texten implicerar. Jämför med texten ovanför, från förlagets hemsida, där det står det bättre beskrivet. Nåväl, hursomhelst.

Här följer min recension av boken:

Jag har velat läsa den här boken sedan jag först hörde talas om den, när den bara fanns på engelska och ännu inte översatts till svenska. Just då kom jag mig inte för att köpa den. När den nu översatts till svenska, passade jag på. Generöst nog fick jag ett recensionsexemplar av boken i inbundet format av förlaget Rabén & Sjögren.

Den här boken var blodigare än jag hade tänkt mig. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig, det var en bok av Holly Black och jag vill gärna läsa allt jag hittar av henne, för jag har fått för mig att jag gillar allt det hon skriver.

Jag gillade den här boken också, men jag hade nog ändå trott att det var mer av en barnbok, lite mer som Dockskelettet, länk till min recension. Som den var nu var den på tok för blodig och visuellt grym för att vara något annat än en ungdomsbok. Femton plus skulle jag vilja sätta på den här boken. Fast jag ser att det svenska förlaget satt åldern 12-15 år på den här. Jag gör lite snabb research och ser att Barnes & Nobles klassar den som för 14-17 år. Lite mer lämpligt, kan jag tycka.

Med det inte sagt att jag gillade boken. Jag blev bara förvånad till en början. Men snart rycktes jag med och in i handlingen.

När man väl börjat i den här boken kan man inte sluta att läsa. Karaktärerna hade djup och var mångdimensionella, handlingen var genomtänkt. Holly Black kan som alltid det hon gör och den här boken är välskriven.

Hon skrev i sitt efterord att hon inspirerats av tidigare skrivna vampyrböcker, bland annat Ann Rice. Ann Rice är en av de få författare av vampyrböcker jag annars läst. Jag har läst de flesta av, men inte hela hennes vampyrserie. Jag tappade bort mig och tröttnade någon gång efter, kanske femte(?) boken.

Ann Rice var också blodig, fast mättad på ett annat vis i och med att jag också fascinerades så av hennes språk och suggestiva sätt att berätta.

Holly Black kan också verkligen skriva, men hon har ett vardagligt, lite enklare språk, inget speciellt men ett som fyller sin funktion och inte står i vägen för handlingen. Och det är bra.

Ann Rices böcker är dessutom helt klart riktade till vuxna, medan Holly Black riktar sig till ungdomar och också därmed har både ett mer ungdomligt språk, ungdomsrelaterade teman och mer av ett snabbt och spännande tempo, än vad jag minns att Ann Rice hade.

Jag rekommenderar den här boken för alla som gillar vampyrer och inte har emot något att det är blodigt och många som dör.

Den här boken passar de som inte nöjer sig med light-varianter av vampyrer likt de som förekommer i Twilight, utan vill ha lite mer ”brutalt farliga på riktigt”-vampyrer, där det inte bara sägs, utan faktiskt också visas och syns i handling och sätt hos vampyrerna att de faktiskt är farliga.

Tack, Rabén & Sjögren, för recensionsexemplaret!

Författare: Holly Black

Titel: Den kallaste flickan i Coldtown

ISBN: 978-91-29-69492-5

Förlag: Rabén & Sjögren

Recensionsexemplar: ja

Köp boken här:

Adlibris

Bokus

SF-bokhandeln