Jag har verkligen fastnat för att köpa böcker på second hand. Där jag bor finns "Myrorna" välplacerat inne i city, och där säljer de pocketböcker för fem kronor styck. Inbundna böcker kostar från 20 kr och uppåt. Som hittat när man inte alltid har ekonomi till att köpa nya böcker för flera hundra kronor styck.
Dagens skörd blev sex pocketböcker, men när jag kom hem såg jag att jag redan hade en av dem, inbunden, en bok jag dessutom läst redan. Nåja, det må vara hänt, alltid finns det någon som vill ha boken istället.
Böckerna jag köpte var:
J.R.R. Tolkien: The Fellowship of the Ring, The Two Towers, The Return of the King.
Jag har läst böckerna i Ohlmarks översättning för länge sedan, men jag har aldrig läst böckerna på engelska. De sägs vara mycket bättre i original (åtminstone än i just Ohlmarks översättning) så nu när jag har dem, ska jag någon gång, förhoppningsvis, läsa dem... Men just nu ligger de inte på topp-prio-listan riktigt. Jag kunde dock inte låta bli att köpa dem när jag hittade alla tre så fint i samma upplaga.
Kajsa Ingemarsson: Den ryske vännen.
Jag må vara kritisk, kanske överkritisk, men jag skriver så ändå: Ibland vill jag läsa lättsammare litteratur, så då hoppar jag på att läsa någon av de där "runt-trettio-och-singel-kvinna"-böckerna. I alla fall gjorde jag det för ett par år sedan. Jag samlade på mig böcker av Marian Keyes, Kajsa Ingemarsson och Jane Green. Lättsam snabbläsningslitteratur, underhållande-för-stunden-böcker, ändå med lite tänkvärt emellanåt. Nu gjorde jag ett återhopp till sådana böcker när jag köpte den här, som dock verkar vara lite mer allvarlig än Ingemarssons andra böcker, lite mer av thriller, i alla fall om man får döma av baksidan på boken.
Jane Green: Mellan raderna.
Definitivt en lätt-viktare. Det var den här boken jag dock upptäckte att jag redan hade, inbunden. Jag läste den, och den var inte mer än "okej", så jag kommer inte att läsa om den. Däremot kanske jag lämnar vidare pocketversionen till nån annan som vill läsa...
A.S. Byatt: Possession - a Romance.
A.S. Byatt är en av mina favoritförfattare. Jag har både böcker på engelska och svenska av henne. På engelska hade jag tidigare "Babel Tower", en tjock volym som jag ännu inte läst. "Possession" är lite kortare, och lockar verkligen, både med det vackra omslaget och texten på baksidan av boken: där finns många lovord från stora amerikanska tidningar och boken sägs vara ett intelligent mysterium, en kärlekssaga, där två unga studenter forskar om två viktorianska poeter och deras liv i dagböcker, brev, och dikter. Låter verkligen spännande!
Någon annan som läst någon av de här böckerna eller annat av samma författare? Eller som gjort något bra kap på second hand nyligen?
onsdag 18 februari 2009
Bildutmaning
Jag utmanades av Sigrinn - tack! - och antar utmaningen!
Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp Mina bilder
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade
Här är bilden jag fann:
Bilden är tagen 12 april 2008, och som ni ser föreställer den en måltid. Japannörd som jag är fick jag för mig att lägga upp maten i små skålar, inte blanda allting, utan ha riset obesudlat i en skål, grönsakerna i en skål och laxen (med dressing på) i en skål. Jag gjorde i ordning en rätt jag har i en (svensk) kokbok, en rätt som heter "Japansk lax" (jag åt den senast igår). Egentligen ska det vara, förutom dressing (gjord på wasabi, senap, risvinäger och olja) och jasminris, wokgrönsaker till, men jag hade inga, och i brist på sådana åt jag istället lite blandande inlagda grönsaker, bl.a. inlagda vitlöksklyftor som ni ser på fotot.
Nu utmanar jag följande personer: Malin, Sama/Sama, Dino78, Cattis, Angelica, Bobbi-san. Det är naturligtvis upp till er att anta utmaningen eller inte.
Utmaningen ser ut så här:
* Gå in i din mapp Mina bilder
* Välj därefter den sjätte bilden i den sjätte mappen
* Visa bilden på bloggen och skriv något om den
* Invitera sex nya bloggare att vara med på utmaningen
* Länka till dem och låt dem veta att de blivit utmanade
Här är bilden jag fann:
Bilden är tagen 12 april 2008, och som ni ser föreställer den en måltid. Japannörd som jag är fick jag för mig att lägga upp maten i små skålar, inte blanda allting, utan ha riset obesudlat i en skål, grönsakerna i en skål och laxen (med dressing på) i en skål. Jag gjorde i ordning en rätt jag har i en (svensk) kokbok, en rätt som heter "Japansk lax" (jag åt den senast igår). Egentligen ska det vara, förutom dressing (gjord på wasabi, senap, risvinäger och olja) och jasminris, wokgrönsaker till, men jag hade inga, och i brist på sådana åt jag istället lite blandande inlagda grönsaker, bl.a. inlagda vitlöksklyftor som ni ser på fotot.
Nu utmanar jag följande personer: Malin, Sama/Sama, Dino78, Cattis, Angelica, Bobbi-san. Det är naturligtvis upp till er att anta utmaningen eller inte.
Våga skriva!
Jag fick tips om en gammal men fortfarande ändå aktuell artikel om skrivande, med tips från bl.a. förläggare om hur man får bok utgiven, vad man ska tänka på när man skriver och dylikt. Sidan är från ICA-kuriren och finns här.
måndag 16 februari 2009
Så skriver man följetong
Via "skriva"-listan fick jag tips om vad författare som skriver följetong för veckotidningar ska tänka på. Punktlistan är enligt källa tagen från boken "Min veckopress" av Rune Moberg.
1. Skriv om kärlek.
2. Skriv klart och varmt.
3. Välj ett ämne som intresserar kvinnor.
4. Väck sentimentala känslor.
5. Gör alltid huvudpersonen sympatisk.
6. Sätt kvinnan och kvinnans känslor i förgrunden.
7. Föredra det romantiska dramat före vardagen.
8. Gör handlingen enkel, men dramatisk och spännande.
9. Skriv om ung kärlek men dra in äldre personer.
10. Skriv gärna om barn och djur men ta med vuxna.
11. Dramat skall finnas där redan i första avsnittet.
12. Handlingen skall helst förläggas till hemlandet.
13. Ha intrigen klar innan du börjar.
14. Det kan vara klokt att ta med TVÅ älskande par.
15. Glöm aldrig att en följetong läses i avsnitt och att personer skall leva i läsarens minne från vecka till vecka.
16. Tag inte med pesoner som kan undvaras.
17. Dialog är bättre än referat och monolog.
18. Överdramatisera aldrig en situation som i sig själv är dramatisk.
19. Kan du inte med få ord beskriva vad en roman handlar om har du inte stora utsikter att fånga en läsekrets med den.
20. Trötta inte läsaren med återblickar.
21. Bipersoner som är borta i flera avsnitt i sträck skall du ge utpräglade särdrag så att läsaren känner igen dem.
22. Ställ inga krav på läsaren. Det är du som är dum om du inte kan skriva så att han/hon förstår dig.
23. Göm inte det bästa till sist för då har du kanske inte läsaren kvar. Låt honom få det bästa så fort du funnit det - så är du tvungen att hitta på något ännu bättre till nästa avsnitt.
24. Undvik olyckliga slut. Tårarna skall fällas på vägen.
25. Ge i upptakten alla den kraft du har i dig! Sedan skall du överträffa dig själv två gånger. Först i stegringen mott mitten. Sedan i den ännu kraftigare stegringen fram till slutet.
1. Skriv om kärlek.
2. Skriv klart och varmt.
3. Välj ett ämne som intresserar kvinnor.
4. Väck sentimentala känslor.
5. Gör alltid huvudpersonen sympatisk.
6. Sätt kvinnan och kvinnans känslor i förgrunden.
7. Föredra det romantiska dramat före vardagen.
8. Gör handlingen enkel, men dramatisk och spännande.
9. Skriv om ung kärlek men dra in äldre personer.
10. Skriv gärna om barn och djur men ta med vuxna.
11. Dramat skall finnas där redan i första avsnittet.
12. Handlingen skall helst förläggas till hemlandet.
13. Ha intrigen klar innan du börjar.
14. Det kan vara klokt att ta med TVÅ älskande par.
15. Glöm aldrig att en följetong läses i avsnitt och att personer skall leva i läsarens minne från vecka till vecka.
16. Tag inte med pesoner som kan undvaras.
17. Dialog är bättre än referat och monolog.
18. Överdramatisera aldrig en situation som i sig själv är dramatisk.
19. Kan du inte med få ord beskriva vad en roman handlar om har du inte stora utsikter att fånga en läsekrets med den.
20. Trötta inte läsaren med återblickar.
21. Bipersoner som är borta i flera avsnitt i sträck skall du ge utpräglade särdrag så att läsaren känner igen dem.
22. Ställ inga krav på läsaren. Det är du som är dum om du inte kan skriva så att han/hon förstår dig.
23. Göm inte det bästa till sist för då har du kanske inte läsaren kvar. Låt honom få det bästa så fort du funnit det - så är du tvungen att hitta på något ännu bättre till nästa avsnitt.
24. Undvik olyckliga slut. Tårarna skall fällas på vägen.
25. Ge i upptakten alla den kraft du har i dig! Sedan skall du överträffa dig själv två gånger. Först i stegringen mott mitten. Sedan i den ännu kraftigare stegringen fram till slutet.
måndag 9 februari 2009
Pusselbitar faller på plats
Egentligen skulle jag skriva på julnovellen. Jag kom så långt som till att öppna dokumenten. Jag har nämligen inte bestämt mig än, vilken novell jag ska satsa på, så jag har (min vana trogen) påbörjat flera (minst två) noveller, en helt nypåbörjad, och andra med gamla idéer som jag inte mer än noterat och sparat tills tillfälle gavs att utveckla dem.
Så jag öppnade dokumenten och tittade på dem. Sedan gav jag upp innan jag börjat. Jag hade nämligen öppnat även Tusenskönan och tittade lite smått på där jag slutat senast jag skrev på romanen, första januari (hu, så länge sedan!). Det blev inte bara tittat... Jag började skriva också. Först ett par i mina ögon ganska meningslösa och intetsägande rader... Men sedan kom jag igång. Och vips, innan jag visste ordet av hade jag avslutat kapitlet, som just nu är kapitel två, och skrivit en fin avrundning som passar perfekt in till det påbörjade kapitel tre som jag bara skrivit en sida på (för ganska länge sedan).
Så har jag äntligen avslutat kapitel två! Och vad mer! Medan jag skrev kom jag på - fick inre bilder av - hur allting skulle fortsätta i kapitel tre, vad som nu ska hända... lite suddiga bilder på sina ställen, men ändock klar inspiration till fortsatt skrivande på Tusenskönan!
Jag som suttit fast i så lång tid, i över en månad, mitt i ett dilemma. Jag har plötsligt världens inspiration och tillförsikt! Nu ska det bli kul att bita tag i det nygamla projektet! Återigen faller pusselbitar på plats!
Men just ja, jag måste ju klura vidare på julnovellen... Fast det får vänta – åtminstone till imorgon – för nu har jag ”Tusenskönan-inspiration”!
Så jag öppnade dokumenten och tittade på dem. Sedan gav jag upp innan jag börjat. Jag hade nämligen öppnat även Tusenskönan och tittade lite smått på där jag slutat senast jag skrev på romanen, första januari (hu, så länge sedan!). Det blev inte bara tittat... Jag började skriva också. Först ett par i mina ögon ganska meningslösa och intetsägande rader... Men sedan kom jag igång. Och vips, innan jag visste ordet av hade jag avslutat kapitlet, som just nu är kapitel två, och skrivit en fin avrundning som passar perfekt in till det påbörjade kapitel tre som jag bara skrivit en sida på (för ganska länge sedan).
Så har jag äntligen avslutat kapitel två! Och vad mer! Medan jag skrev kom jag på - fick inre bilder av - hur allting skulle fortsätta i kapitel tre, vad som nu ska hända... lite suddiga bilder på sina ställen, men ändock klar inspiration till fortsatt skrivande på Tusenskönan!
Jag som suttit fast i så lång tid, i över en månad, mitt i ett dilemma. Jag har plötsligt världens inspiration och tillförsikt! Nu ska det bli kul att bita tag i det nygamla projektet! Återigen faller pusselbitar på plats!
Men just ja, jag måste ju klura vidare på julnovellen... Fast det får vänta – åtminstone till imorgon – för nu har jag ”Tusenskönan-inspiration”!
fredag 6 februari 2009
Jag är uppvuxen med pärmar
Jag är uppvuxen med pärmar. Särskilt min pappa hade (och har) många pärmar, för allt möjligt. Eller stryk allt möjligt… det är jag som har pärmar för allt möjligt. ("allt möjligt" är lite svårdefinierat)
Det började i liten skala, med en pärm för mina teckningar, en gång i tiden. ”Jennys fina teckningar”, som min pappa skrev på pärmens omslag. Jag vet inte om jag höll med… men jag skrev liknande på senare pärmar, ”Jennys snygga teckningar”… Senare blev det bara ”Teckningar”, kort och gott. Det var jag som blev mer precis och mindre utmålande, kan tänka…
Parallellt med teckningspärmarna växte det fram pärmar för mina skriverier. Etiketterade ”Manuskript” och ”Skriverier” och ”Skrivprojekt”.
När jag fick egen ekonomi blev det också pärmar för detta. En för varje år. Nu har jag just köpt och etiketterat en ”2009”. Alla räkningar och allt annat ”viktigt” noga indelat i nämnda pärm.
Större skrivprojekt har fått egna pärmar. Ännu större skrivprojekt har fått flera pärmar. Som Tusenskönan-projektet med föregångare. ”Persongalleri”, ”Fakta & Inspiration”, ”Maximilian”, och så vidare.
Med så många pärmar har det ändå blivit bra mycket mer papper än pärmar, underligt nog, papper som inte fått någon plats, inte placerats i pärm. Jag avskyr verkligen pappershögar. Pappershögarna har fått bo i tidskriftssamlare istället. Jag har många tidsskriftssamlare som verkligen innehåller tidskrifter och tidningar. Men många tidsskriftssamlare, särskilt nu på sista tiden, har istället fått innehålla alla dessa papper som jag inte gitt sortera. Och istället för att ta itu med alla dessa osorterade papper har jag köpt nya tidsskriftssamlare…
Nu – idag! – har jag äntligen tagit tag i papperssorterandet. En av de där vedervärdiga sysselsättningarna som man helst vill ha gjort och inte verkligen göra. Men det känns väldigt bra att få det gjort… Så nu har jag på hög musik (J-rock-gruppen Lareine) och lyssnar på den, springer i tvättstugan i omgångar och papperssorterar däremellan.
Många pärmar har åkt fram ur sina gömslen: ”Barnboksprojekt”, ”2009”, ”Kreativitetspärm”, ”BÄ”. Och tidsskriftssamlarna flockas på vardagsrumsgolvet: en, två, tre, fyra stycken, och det är bara början.
Tacka vet jag papper som redan sitter insorterade i pärmar!
Det började i liten skala, med en pärm för mina teckningar, en gång i tiden. ”Jennys fina teckningar”, som min pappa skrev på pärmens omslag. Jag vet inte om jag höll med… men jag skrev liknande på senare pärmar, ”Jennys snygga teckningar”… Senare blev det bara ”Teckningar”, kort och gott. Det var jag som blev mer precis och mindre utmålande, kan tänka…
Parallellt med teckningspärmarna växte det fram pärmar för mina skriverier. Etiketterade ”Manuskript” och ”Skriverier” och ”Skrivprojekt”.
När jag fick egen ekonomi blev det också pärmar för detta. En för varje år. Nu har jag just köpt och etiketterat en ”2009”. Alla räkningar och allt annat ”viktigt” noga indelat i nämnda pärm.
Större skrivprojekt har fått egna pärmar. Ännu större skrivprojekt har fått flera pärmar. Som Tusenskönan-projektet med föregångare. ”Persongalleri”, ”Fakta & Inspiration”, ”Maximilian”, och så vidare.
Med så många pärmar har det ändå blivit bra mycket mer papper än pärmar, underligt nog, papper som inte fått någon plats, inte placerats i pärm. Jag avskyr verkligen pappershögar. Pappershögarna har fått bo i tidskriftssamlare istället. Jag har många tidsskriftssamlare som verkligen innehåller tidskrifter och tidningar. Men många tidsskriftssamlare, särskilt nu på sista tiden, har istället fått innehålla alla dessa papper som jag inte gitt sortera. Och istället för att ta itu med alla dessa osorterade papper har jag köpt nya tidsskriftssamlare…
Nu – idag! – har jag äntligen tagit tag i papperssorterandet. En av de där vedervärdiga sysselsättningarna som man helst vill ha gjort och inte verkligen göra. Men det känns väldigt bra att få det gjort… Så nu har jag på hög musik (J-rock-gruppen Lareine) och lyssnar på den, springer i tvättstugan i omgångar och papperssorterar däremellan.
Många pärmar har åkt fram ur sina gömslen: ”Barnboksprojekt”, ”2009”, ”Kreativitetspärm”, ”BÄ”. Och tidsskriftssamlarna flockas på vardagsrumsgolvet: en, två, tre, fyra stycken, och det är bara början.
Tacka vet jag papper som redan sitter insorterade i pärmar!
torsdag 5 februari 2009
I grottan hos oreaderna...
Jag hade tankar om att skriva något som säljer (hur bra låter det på en skala? – men att skriva säljande vill väl de flesta? – hitta någon som vill publicera vad de skrivit, bli erkända författare)…
Jag hade alltså tankar om att skriva följetongsberättelser eller noveller som passar för tidningar av typen Allas och Allers, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har inga riktiga idéer. Det vore roligt att prova på att skriva något sådant, men enligt en artikel jag läste är det inte längre bara drypande kärlekshistorier utan historier om starka och självständiga kvinnor som säljer. Jag försökte skriva någonting… men det gick trögt och kändes halvhjärtat. – Jag välkomnar gärna tips eller/och idéer från er som läser min blogg. –
Så snubblade jag över en sida jag tittat på en gång förut, för flera år sedan – 2003 för att vara exakt. Sidan fascinerar mig… det är någon som samlat ”överblivna meningar”… Sådana som man kan välja och vraka och plocka bland.
Och där hittade jag en fras som jag fastnade för och som fick bli titeln eller i alla fall inspirationsfrasen till en novell. Hittills är det en underlig novell… lite udda… Det blir ofta så när jag skriver…
Jag vet inte varför, men det dyker upp små mytiska väsen i mina historier. Mytologi fascinerar mig. Speciellt grekisk mytologi, av någon anledning… Kanske är det Sapfos dikter som inspirerat… Så hittills i novellen har nämnts både Midas och oreader…
Jag vet dock inte om jag verkligen använder mig av den överblivna frasen eller inte, kanske bara låter mig inspireras av den och utvecklar den till något helt eget.
Jag hade alltså tankar om att skriva följetongsberättelser eller noveller som passar för tidningar av typen Allas och Allers, men jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag har inga riktiga idéer. Det vore roligt att prova på att skriva något sådant, men enligt en artikel jag läste är det inte längre bara drypande kärlekshistorier utan historier om starka och självständiga kvinnor som säljer. Jag försökte skriva någonting… men det gick trögt och kändes halvhjärtat. – Jag välkomnar gärna tips eller/och idéer från er som läser min blogg. –
Så snubblade jag över en sida jag tittat på en gång förut, för flera år sedan – 2003 för att vara exakt. Sidan fascinerar mig… det är någon som samlat ”överblivna meningar”… Sådana som man kan välja och vraka och plocka bland.
Och där hittade jag en fras som jag fastnade för och som fick bli titeln eller i alla fall inspirationsfrasen till en novell. Hittills är det en underlig novell… lite udda… Det blir ofta så när jag skriver…
Jag vet inte varför, men det dyker upp små mytiska väsen i mina historier. Mytologi fascinerar mig. Speciellt grekisk mytologi, av någon anledning… Kanske är det Sapfos dikter som inspirerat… Så hittills i novellen har nämnts både Midas och oreader…
Jag vet dock inte om jag verkligen använder mig av den överblivna frasen eller inte, kanske bara låter mig inspireras av den och utvecklar den till något helt eget.
onsdag 4 februari 2009
Dikter ivägskickade
Nyss var jag iväg till brevlådan och postade ett kuvert. Det var adresserat till Lyrikvännen. Det är mitt första försök på länge att få något publicerat. Ännu längre om man bara räknar dikter.
År 1999 skickade min dåvarande lärare i poesi in ett gäng dikter, som jag skrivit, tillsammans med ett följebrev från honom där han lyriskt upprymd och överväldigad förklarade hur till sig han var över mina dikter, och hur gärna han ville se dem publicerade. Det gjorde mig jätteglad att få sådant beröm från min lärare.
Men förhoppningarna om att få dikterna publicerade grusades i och med fruktlös väntan. Vi väntade och väntade men fick aldrig något svar. Inte ett livstecken.
Sedan dess, måste jag erkänna, har jag varit högst ovillig till att skicka in dikter. Jag gjorde dock ett par trevande försök, bland annat till Metamorfos där jag fick en dikt publicerad (fast först långt senare av en annan person än den som ursprungligen tog emot dikten ifråga).
Nu har jag alltså försökt igen. Men jag är verkligen novis på den här fronten. Jag är osäker på om mitt följebrev duger; jag är osäker på hur många dikter som passar sig att skicka in; jag är osäker på allting kring vad som är kutym när det gäller dikter och publicering av dikter. Någon som kan upplysa mig?
Hursomhelst har jag i alla fall gjort ett försök... Och nu tänker jag inte sluta här, utan göra fler försök, skicka till andra ställen... skriva fler dikter...
År 1999 skickade min dåvarande lärare i poesi in ett gäng dikter, som jag skrivit, tillsammans med ett följebrev från honom där han lyriskt upprymd och överväldigad förklarade hur till sig han var över mina dikter, och hur gärna han ville se dem publicerade. Det gjorde mig jätteglad att få sådant beröm från min lärare.
Men förhoppningarna om att få dikterna publicerade grusades i och med fruktlös väntan. Vi väntade och väntade men fick aldrig något svar. Inte ett livstecken.
Sedan dess, måste jag erkänna, har jag varit högst ovillig till att skicka in dikter. Jag gjorde dock ett par trevande försök, bland annat till Metamorfos där jag fick en dikt publicerad (fast först långt senare av en annan person än den som ursprungligen tog emot dikten ifråga).
Nu har jag alltså försökt igen. Men jag är verkligen novis på den här fronten. Jag är osäker på om mitt följebrev duger; jag är osäker på hur många dikter som passar sig att skicka in; jag är osäker på allting kring vad som är kutym när det gäller dikter och publicering av dikter. Någon som kan upplysa mig?
Hursomhelst har jag i alla fall gjort ett försök... Och nu tänker jag inte sluta här, utan göra fler försök, skicka till andra ställen... skriva fler dikter...
måndag 2 februari 2009
SkrivPuff: Utmaning 33: "Jag har tappat bort": Hur gör idrottsmannen?
Jag har tappat bort självförtroendet jag en gång hade i mitt skrivande… Om jag någonsin haft det. Jag har fått positiva uttalanden från andra. Jag vet att jag kan – egentligen. Ändå blir jag helt stirrig och nervös när jag låter andra – vänner och familj – läsa vad jag skrivit. Jag ser att det jag skriver ibland är bra. Jag ser – oftast – att det jag skriver har potential. Nästan alltid potential till att bli något bra. Ändå tvekar, tvivlar, trotsar jag mig själv. Klankar ned på det som skrivs, blir osäker på allting, överkritiserar, tar bort, skriver om i det oändliga. Ingenting blir bra nog. Jag tror någonstans att första utkastet till t.ex. en roman ska vara perfekt. Jämför med utgivna författare. Med mina idoler. Som jag beundrar. Klart att ingenting jag skriver blir gott nog då! Därför tänker jag nu om!
En vis man sade att första utkastet alltid är skräp. Så måste det få vara. Att tillåta sig att skriva lekfullt, utan att ha några som helst krav. Ändå vara disciplinerad. Och ha tilltro. Tilltro är nyckelordet. Det leder till självförtroende.
Jag vill kunna ha självförtroende. Vara likt en idrottsman, ha en plan klar. Öka successivt. Sträva mot ett klart mål. Mot flera klara delmål. Tro att det ordnar sig med ett ”jävlar anamma”. Vilja av stål. Envishet. Bygga upp. Liksom ett husbygge. Ha självförtroendet (med lagom distans och förmåga till kritik) som grund att bygga på. Meter för meter. Rom byggdes inte på en dag. Tilltro. Trots – trotsa tvekan. Inte tveka. Inte tänka. Bara handla och agera. Målfokusering. Ett projekt i taget. Och fullfölja för att öka självförtroendet.
Liksom jag läser en skönlitterär bok i taget och en fackbok i taget (inte mer än sammanlagt två böcker parallellt) kan jag ha två skrivprojekt igång samtidigt. Veckans novell och månadens romanprojekt. Målmedvetenhet. Och inte glömma bort den dagliga träningen. Dagens dikt och dagens skrivövning. Ibland kanske det blir samma sak. Saker fogas in i varandra. Ibland.
Men så sköljer stress och press över mig när jag formulerar krav. Det ger handlingsförlamning. Energisplittring. Oförmåga till fokusering. Hur gör man som idrottsmannen? Hur får man till det i praktiken? Kanske ser man bara en dag i taget? Men hur orkar man då? Vilket är vad? Varje dag en nystart. Eller en pärla i ett pärlhalsband. Kanske nå delmål på vägen? Låta tio samlade skrivövningar bli ett delmål? Fira det?
Men stressen – till och med när jag skriver detta – föder ångest och handlingsförlamning. Så hur hittar man och fokuserar på leken, på nuet, på det roliga, lekfulla och livsbejakande? Kanske slår man bara näven i bordet och säger ”nu får det vara nog”?
(Detta är inte bara ett vanligt blogginlägg utan även dagens skrivövning från Skrivpuff.)
En vis man sade att första utkastet alltid är skräp. Så måste det få vara. Att tillåta sig att skriva lekfullt, utan att ha några som helst krav. Ändå vara disciplinerad. Och ha tilltro. Tilltro är nyckelordet. Det leder till självförtroende.
Jag vill kunna ha självförtroende. Vara likt en idrottsman, ha en plan klar. Öka successivt. Sträva mot ett klart mål. Mot flera klara delmål. Tro att det ordnar sig med ett ”jävlar anamma”. Vilja av stål. Envishet. Bygga upp. Liksom ett husbygge. Ha självförtroendet (med lagom distans och förmåga till kritik) som grund att bygga på. Meter för meter. Rom byggdes inte på en dag. Tilltro. Trots – trotsa tvekan. Inte tveka. Inte tänka. Bara handla och agera. Målfokusering. Ett projekt i taget. Och fullfölja för att öka självförtroendet.
Liksom jag läser en skönlitterär bok i taget och en fackbok i taget (inte mer än sammanlagt två böcker parallellt) kan jag ha två skrivprojekt igång samtidigt. Veckans novell och månadens romanprojekt. Målmedvetenhet. Och inte glömma bort den dagliga träningen. Dagens dikt och dagens skrivövning. Ibland kanske det blir samma sak. Saker fogas in i varandra. Ibland.
Men så sköljer stress och press över mig när jag formulerar krav. Det ger handlingsförlamning. Energisplittring. Oförmåga till fokusering. Hur gör man som idrottsmannen? Hur får man till det i praktiken? Kanske ser man bara en dag i taget? Men hur orkar man då? Vilket är vad? Varje dag en nystart. Eller en pärla i ett pärlhalsband. Kanske nå delmål på vägen? Låta tio samlade skrivövningar bli ett delmål? Fira det?
Men stressen – till och med när jag skriver detta – föder ångest och handlingsförlamning. Så hur hittar man och fokuserar på leken, på nuet, på det roliga, lekfulla och livsbejakande? Kanske slår man bara näven i bordet och säger ”nu får det vara nog”?
(Detta är inte bara ett vanligt blogginlägg utan även dagens skrivövning från Skrivpuff.)
tisdag 27 januari 2009
BÄ - arbetsmetod och fragmenterat resultat
Idag har jag skrivit på BÄ. Nära nog en sida har det blivit, eller 334 ord. En början, om än blygsam sådan.
Arbetsprocessen med BÄ påminner mig om processen med ett annat projekt som jag hade för några år sedan. Det var en kortroman som vi kan kalla D. Den skrev jag också i fragment och etapper. Inte lika utdragna som med BÄ dock. Det mesta av D skrev jag på Gotland, sommaren 2000, i en liten svart anteckningsbok.
Jag tycker om att skriva fragmenterat. Snabbt byta mellan att skriva på dator och på papper. Skriva ut det jag skrivit hittills på datorn och sitta och kladda på fortsättningen på det vita papperet med de svarta tryckbokstäverna. Kladda till det hela med pilar och inflikningsstreck. Skriva stort och smått om vartannat. Skriva med olika pennor beroende på humör. Mest med bläckpennor dock, men ibland med tusch eller blyerts. Helst med bläck (i någon färg), näst bäst är blyerts och sämst är tuschpennor.
Fragmenterat. I smådelar som fogas ihop till en helhet. Det dumma är kanske att det inte alltid blir mer än fragment. D är en helhet, men ändå i delar, delar av prosa, delar av prosalyrik, delar av poesi. Kanske är det därför den bara blivit refuserad, för att jag blandar poesi och prosa, i något som jag kallar "kortroman". Nu lutar det nästan åt att BÄ blir på samma vis. Men kanske ska jag bara kalla det för första utkastet, det som har poesibitar i sig, och sedan omvandla poesin till prosastycken? Eller skulle NI läsa en roman som i delar bestod av poesi?
Där kan jag kanske luta mig lite åt, och vifta lite med det som Sigrid Combüchen skrivit - och fått utgivet märk väl. Men hon gör det så mycket mer elegantare. Mer proffsigt. Men jag å min sida är bara på ett första utkast, en första version av romanen. Så jag kanske inte ska fundera så mycket, bara skriva på. Fragmenterat eller inte. Först och främst måste det bli en helhet för mig själv.
Arbetsprocessen med BÄ påminner mig om processen med ett annat projekt som jag hade för några år sedan. Det var en kortroman som vi kan kalla D. Den skrev jag också i fragment och etapper. Inte lika utdragna som med BÄ dock. Det mesta av D skrev jag på Gotland, sommaren 2000, i en liten svart anteckningsbok.
Jag tycker om att skriva fragmenterat. Snabbt byta mellan att skriva på dator och på papper. Skriva ut det jag skrivit hittills på datorn och sitta och kladda på fortsättningen på det vita papperet med de svarta tryckbokstäverna. Kladda till det hela med pilar och inflikningsstreck. Skriva stort och smått om vartannat. Skriva med olika pennor beroende på humör. Mest med bläckpennor dock, men ibland med tusch eller blyerts. Helst med bläck (i någon färg), näst bäst är blyerts och sämst är tuschpennor.
Fragmenterat. I smådelar som fogas ihop till en helhet. Det dumma är kanske att det inte alltid blir mer än fragment. D är en helhet, men ändå i delar, delar av prosa, delar av prosalyrik, delar av poesi. Kanske är det därför den bara blivit refuserad, för att jag blandar poesi och prosa, i något som jag kallar "kortroman". Nu lutar det nästan åt att BÄ blir på samma vis. Men kanske ska jag bara kalla det för första utkastet, det som har poesibitar i sig, och sedan omvandla poesin till prosastycken? Eller skulle NI läsa en roman som i delar bestod av poesi?
Där kan jag kanske luta mig lite åt, och vifta lite med det som Sigrid Combüchen skrivit - och fått utgivet märk väl. Men hon gör det så mycket mer elegantare. Mer proffsigt. Men jag å min sida är bara på ett första utkast, en första version av romanen. Så jag kanske inte ska fundera så mycket, bara skriva på. Fragmenterat eller inte. Först och främst måste det bli en helhet för mig själv.
Bokköp på Läkarmissionen Second Hand
Jag var på second hand idag, Läkarmissionen. Givetvis kollade jag in bokhyllorna. Som vanligt sålde de fina böcker till väldigt bra, billiga priser. Man kunde köpa fyra pocketböcker för priset tio kronor. Som hittat! Tre inbundna böcker blev det också, för vardera tio kronor...
Här följer en lista på böckerna. Någon som läst och har kommentarer, kanske rentav rekommenderar boken ifråga?
Pocketböckerna:
Evert Taube: Ultra Marin
Paulo Coelho: Alkemisten
Geoffrey Chaucer: The Canterbury Tales
George Eliot: The Mill On the Floss
De inbundna:
Esaias Tegnér: Fritiofs saga
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
från H.C.Andersen till Anders Bodelsen: Arabella och andra danska mästarberättelser
Här följer en lista på böckerna. Någon som läst och har kommentarer, kanske rentav rekommenderar boken ifråga?
Pocketböckerna:
Evert Taube: Ultra Marin
Paulo Coelho: Alkemisten
Geoffrey Chaucer: The Canterbury Tales
George Eliot: The Mill On the Floss
De inbundna:
Esaias Tegnér: Fritiofs saga
Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
från H.C.Andersen till Anders Bodelsen: Arabella och andra danska mästarberättelser
måndag 26 januari 2009
Fragmenterad dagsrapport
De senaste dagarna har jag botaniserat bland tidskrifter och tidningar på biblioteket såväl som på nätet, i jakt på att hitta ställen att publicera noveller och dikter på. Jag fortsätter att läsa mycket skönlitteratur, har kommit in i en riktig lässväng - det är jättekul!
Idag renskrev jag det jag skrev i oktober på BÄ, ser till att samla allting på ett och samma ställe i samma dokument, så att jag kan gå vidare och bli kreativt skapande i projektet.
Jag har också skrivit dikter, lösa fragment på ett uppslag i en anteckningsbok. Har (överambitiösa) planer på att skriva "dagens dikt" var dag (i en obestämd period) framöver.
Idag renskrev jag det jag skrev i oktober på BÄ, ser till att samla allting på ett och samma ställe i samma dokument, så att jag kan gå vidare och bli kreativt skapande i projektet.
Jag har också skrivit dikter, lösa fragment på ett uppslag i en anteckningsbok. Har (överambitiösa) planer på att skriva "dagens dikt" var dag (i en obestämd period) framöver.
fredag 16 januari 2009
Författarhjärnan som behöver påfyllning
Jag har läst mycket på sistone.
Författarhjärnan behöver fyllas på med ord, historier, andras fantasier.
År 2009 ska bli ett bra bokår. Hittills i januari har jag läst ut sju böcker, varav några påbörjade förra året. Jag håller för närvarande på med en åttonde och nionde bok, parallellt, fast jag sagt mig att jag ska läsa en bok i taget. Nåja. De böcker jag håller på för närvarande med är "Flugan och evigheten" av Håkan Nesser, och "M for Magic" av Neil Gaiman. En bok på svenska och en på engelska. Jag kan låtsas att en av dem är en fackbok så håller jag vad jag lovat mig själv. Dvs. läsa en skönlitterär och en fackbok parallellt men inte mer än så. Varför försöker man ge så många löften till sig själv?
Böckerna jag läst ut i år är följande i en kortfattad lista:
Januari
Isaac Asimov: Prelude to Foundation
Åsa Lind: Ellika Tomsons första bok
Maxence Fermine: Snö (länken leder till engelsk utgåva; jag läste en svensk)
Theodor Kallifatides: Ett nytt land utanför mitt fönster
Banana Yoshimoto: Asleep
Philippa Gregory: Den andra systern Boleyn
Gary Larson: There’s A Hair In My Dirt!
Författarhjärnan behöver fyllas på med ord, historier, andras fantasier.
År 2009 ska bli ett bra bokår. Hittills i januari har jag läst ut sju böcker, varav några påbörjade förra året. Jag håller för närvarande på med en åttonde och nionde bok, parallellt, fast jag sagt mig att jag ska läsa en bok i taget. Nåja. De böcker jag håller på för närvarande med är "Flugan och evigheten" av Håkan Nesser, och "M for Magic" av Neil Gaiman. En bok på svenska och en på engelska. Jag kan låtsas att en av dem är en fackbok så håller jag vad jag lovat mig själv. Dvs. läsa en skönlitterär och en fackbok parallellt men inte mer än så. Varför försöker man ge så många löften till sig själv?
Böckerna jag läst ut i år är följande i en kortfattad lista:
Januari
Isaac Asimov: Prelude to Foundation
Åsa Lind: Ellika Tomsons första bok
Maxence Fermine: Snö (länken leder till engelsk utgåva; jag läste en svensk)
Theodor Kallifatides: Ett nytt land utanför mitt fönster
Banana Yoshimoto: Asleep
Philippa Gregory: Den andra systern Boleyn
Gary Larson: There’s A Hair In My Dirt!
Självförtroende - med början och slut
Jag har skrivit skönlitterärt för andra gången i år. Det är inte mycket, jag vet. Men det ska bli bättring på den fronten! Jag avger inget nyårslöfte, men jag vill satsa på skrivandet i år. Så jag har beslutat att parallellt med Tusenskönan skriva en novellsamling som utspelar sig i samma värld. Det är kanske lite ett sätt att använda alla idéer som dyker upp och inte får plats i Tusenskönan, att ändå ta tillvara på dem... Dessutom träna på det viktigaste jag måste göra just nu för att få upp självförtroendet: avsluta saker. Korta noveller som kan avslutas, som jag kan lägga bakom mig och känna mig stolt över, just för att jag lyckats skriva något från början till slut. Jag har lagt upp en ordmätare för novellsamlingen här till höger på sidan, och bara för att ha något slutantal att utgå ifrån, tar jag för enkelhetens skull 50 000 ord som mål.
lördag 10 januari 2009
10 Writing Tips from the Masters
Jag fick tips på en mailinglista om en sida med massor av skrivtips från "mästarna" (till skillnad från amatörer som jag). Här är länken till sidan. Mycket nöje! Jag tror att där kan finnas en hel del matnyttiga tips och råd.
tisdag 23 december 2008
God Jul & Gott Nytt År!
Jag önskar alla mina läsare God Jul & Gott Nytt År!
Ha en jättebra jul och ett likaledes gott nyår!
Må ert nästa år bli ännu bättre än det förra!
Kramar från mig!
Ha en jättebra jul och ett likaledes gott nyår!
Må ert nästa år bli ännu bättre än det förra!
Kramar från mig!
måndag 15 december 2008
Förra veckan - sammanfattning i ett inlägg
Förra veckan var inte bra alls skrivarmässigt. Med ett stort undantag i och för sig. Tänker man Tusenskönan var det ingen bra vecka, dock. Det blev några rader skrivna i onsdags i väntan på ett tåg. Annars ingenting. Jag har ännu inte renskrivit de få rader som jag skrev.
Men på ett annat sätt var förra veckan jättebra. I torsdags fick jag världens idé till en barnbok, skrev den i tanken först, då jag inte var hemma eller hade tillgång till papper eller penna. Och på kvällen när jag kom hem, skrev jag rent idén. Gjorde en grovskiss av hela första utkastet på barnboken, vars målgrupp måste vara fem-åttaåringar, kanske. Så nu har jag ett grovmanus, och har börjat fila på formuleringarna. Varje ord betyder mer i en barnbok än i en roman, i alla fall såtillvida att de väger tyngre. Helst ska det vara rytm och takt i språket. Lättläst och lättfattligt. Och lämna mycket utrymme åt bilderna och bildtolkningarna.
Vad mer så tänker jag på bilderna. Jag har suddiga bilder i huvudet redan, vissa mer klara, andra mindre. Redan när jag skrev första grovskissen hade jag vissa bilduppslag klara i huvudet. Nu ska jag bara få ned dem på papper också. Och bestämma om jag ska måla illustrationerna i akryl eller i akvarell, om jag ska måla på pannå eller nöja mig med akvarellpapper.
Illustrationerna ska ge halva historien. Jag har tänkt mer bild & text som en gemensam enhet, än jag gjort tidigare. Bilderna och texten har fötts samtidigt. Jag har medvetet skurit ner i texten för att ge plats åt bilderna att berätta (åtminstone halva) historien.
Jag tror mer på den här idén än på min tidigare idé som består av hittills tre barnböcker. De är inte lika originella som den här idén. Dessutom är jag ivrig att börja måla på illustrationerna. De ska vara lite skissiga, kanske lite som Quentin Blakes tecknarstil... Men mest tänker jag mig att de ska vara roliga. Och jag vill ha kul när jag tecknar/målar dem också. Ett projekt för julledigheten, kanske?
Men på ett annat sätt var förra veckan jättebra. I torsdags fick jag världens idé till en barnbok, skrev den i tanken först, då jag inte var hemma eller hade tillgång till papper eller penna. Och på kvällen när jag kom hem, skrev jag rent idén. Gjorde en grovskiss av hela första utkastet på barnboken, vars målgrupp måste vara fem-åttaåringar, kanske. Så nu har jag ett grovmanus, och har börjat fila på formuleringarna. Varje ord betyder mer i en barnbok än i en roman, i alla fall såtillvida att de väger tyngre. Helst ska det vara rytm och takt i språket. Lättläst och lättfattligt. Och lämna mycket utrymme åt bilderna och bildtolkningarna.
Vad mer så tänker jag på bilderna. Jag har suddiga bilder i huvudet redan, vissa mer klara, andra mindre. Redan när jag skrev första grovskissen hade jag vissa bilduppslag klara i huvudet. Nu ska jag bara få ned dem på papper också. Och bestämma om jag ska måla illustrationerna i akryl eller i akvarell, om jag ska måla på pannå eller nöja mig med akvarellpapper.
Illustrationerna ska ge halva historien. Jag har tänkt mer bild & text som en gemensam enhet, än jag gjort tidigare. Bilderna och texten har fötts samtidigt. Jag har medvetet skurit ner i texten för att ge plats åt bilderna att berätta (åtminstone halva) historien.
Jag tror mer på den här idén än på min tidigare idé som består av hittills tre barnböcker. De är inte lika originella som den här idén. Dessutom är jag ivrig att börja måla på illustrationerna. De ska vara lite skissiga, kanske lite som Quentin Blakes tecknarstil... Men mest tänker jag mig att de ska vara roliga. Och jag vill ha kul när jag tecknar/målar dem också. Ett projekt för julledigheten, kanske?
söndag 14 december 2008
Dagens tips! - How to Write a Novel in 100 Days or Less
Ett tips till alla er därute som vill skriva en roman, men inte kommer till skott, eller vill bli klara i snabbare takt än vad ni gnetar på i just nu, eller bara känner att ni vill ha råd eller tips eller uppmuntran - ett länktips: "How to Write a Novel in 100 Days or Less"
lördag 6 december 2008
fredag 5 december 2008
Snöiga värld, vintriga stämning, mysiga mörker
Så mycket att göra, så lite tid... Det har sagts för, av andra. Antar att det är något alla upptäcker. Förr eller senare. Hursomhelst har det varit svårt att hitta tid för att skriva idag, men tio minuter hann jag med i alla fall. Det gick inte lika snabbt som det kan göra ibland med runt 60 ord i minuten. Den här gången blev det bara drygt 40, vilket fick mig att sluta på 452 ord. Igår blev det 528 ord. Men allting litet är bättre än ingenting. Och framåt går det i alla fall.
Jag hoppas dock kunna få till några dagar framöver då jag når tvåtusen snarare än ettusen ord, men vi får se. Så länge det är såhär roligt och går såhär smidigt är jag nöjd och glad i alla fall! Dessutom nalkas det ju mot jul, och kugghjulen snurrar gällande julklappar och vem som ska få vad, och vad som ska ges till vem. Snön ligger dessutom utanför mitt hem i drivor, något som får mig att hitta exakt den rätta stämningen som behövs, både för julklappsinköp och julstämning, som för att kunna skriva på Tusenskönan som just nu utspelas i vintertid, i ungefär samma tid på året som det är här just nu. Perfekt, med andra ord!
Jag hoppas dock kunna få till några dagar framöver då jag når tvåtusen snarare än ettusen ord, men vi får se. Så länge det är såhär roligt och går såhär smidigt är jag nöjd och glad i alla fall! Dessutom nalkas det ju mot jul, och kugghjulen snurrar gällande julklappar och vem som ska få vad, och vad som ska ges till vem. Snön ligger dessutom utanför mitt hem i drivor, något som får mig att hitta exakt den rätta stämningen som behövs, både för julklappsinköp och julstämning, som för att kunna skriva på Tusenskönan som just nu utspelas i vintertid, i ungefär samma tid på året som det är här just nu. Perfekt, med andra ord!
torsdag 4 december 2008
Medveten förstörelse av musa - how to destroy generative phase
Jag har hittat Plot Whisperer for Writers and Readers, någon som har ett fortsättningsprojekt på NaNoWriMo (National Novel Writing Month) i form av National Plot Writing Month, eller NaPloWriMo, borde det väl bli förkortat. Eftersom jag inte är klar med min bok än, mitt NaNoWriMo-projekt, ska jag fortsätta att skriva... När jag är klar med hela första utkastet tänkte jag vända mig till nämnda sida och hitta tips. Så för min del kanske NaPloWriMo blir i januari snarare än i december. Men det må vara hänt. För mitt projekt kommer definitivt bli längre än 50 000 ord innan det är klart.
Det som Plot Whisperer verkligen poängterar är att man varken ska läsa manuset man skrivit eller visa det för någon annan - varken i första fasen då man skriver första utkastet eller precis efteråt, innan man redigerat allting en första gång. Det låter som ett väldigt vist råd.
På sidan står nämligen:
The first draft of any writing project is considered the generative phase. The muse is often responsible for much of the generative phase. The writer acts as a conduit and allows the inspiration to come through onto the page. The generative phase is all about getting the words on the page.
At the end of the generative phase, a writer is often faced with a manuscript full of holes and missteps, confusion and chaos. This is part of the process in that editing in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation.
Särskilt den sista meningen är något som klingar rätt för mig: "This is part of the process in that in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation."
För hur många gånger har jag inte stannat upp och fastnat när jag börjar redigera och läsa igenom och kritisera vad jag skrivit.
Plot Whisperer säger att man ska vänta med att läsa igenom det man skrivit. Som jag jobbar just nu, läser jag hela tiden igenom det jag nyss skrivit. Och - dumt nog - sitter jag ofta och läser igenom det skrivna ända från början, om och om igen. Ser alla fel och konstigheter och bara längtar efter att sätta tänderna i dem. Jag förstör medvetet min musa! Det måste bli ett slut på det... För jag har tänkt att jag ska fylla i hål - och sådant tandläkararbete hör till fas 2, inte fas 1, och jag är i fas 1. Det får jag inte glömma bort.
Med andra ord ska jag hoppa iväg till Write or Die och fortsätta skriva - framåt(!) - ständigt framåt, utan att titta tillbaka. Bara ha i huvudet vad jag skrivit tidigare. Annars läser jag sönder boken innan jag kommit någonvart med den.
Tack, Johanna på Romanloppet för tipset om Plot Whisperer-sidan.
Det som Plot Whisperer verkligen poängterar är att man varken ska läsa manuset man skrivit eller visa det för någon annan - varken i första fasen då man skriver första utkastet eller precis efteråt, innan man redigerat allting en första gång. Det låter som ett väldigt vist råd.
På sidan står nämligen:
The first draft of any writing project is considered the generative phase. The muse is often responsible for much of the generative phase. The writer acts as a conduit and allows the inspiration to come through onto the page. The generative phase is all about getting the words on the page.
At the end of the generative phase, a writer is often faced with a manuscript full of holes and missteps, confusion and chaos. This is part of the process in that editing in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation.
Särskilt den sista meningen är något som klingar rätt för mig: "This is part of the process in that in the generative phase risks stifling the muse, which often results in stagnation."
För hur många gånger har jag inte stannat upp och fastnat när jag börjar redigera och läsa igenom och kritisera vad jag skrivit.
Plot Whisperer säger att man ska vänta med att läsa igenom det man skrivit. Som jag jobbar just nu, läser jag hela tiden igenom det jag nyss skrivit. Och - dumt nog - sitter jag ofta och läser igenom det skrivna ända från början, om och om igen. Ser alla fel och konstigheter och bara längtar efter att sätta tänderna i dem. Jag förstör medvetet min musa! Det måste bli ett slut på det... För jag har tänkt att jag ska fylla i hål - och sådant tandläkararbete hör till fas 2, inte fas 1, och jag är i fas 1. Det får jag inte glömma bort.
Med andra ord ska jag hoppa iväg till Write or Die och fortsätta skriva - framåt(!) - ständigt framåt, utan att titta tillbaka. Bara ha i huvudet vad jag skrivit tidigare. Annars läser jag sönder boken innan jag kommit någonvart med den.
Tack, Johanna på Romanloppet för tipset om Plot Whisperer-sidan.
onsdag 3 december 2008
Dagsskörd
Det blev 1006 ord skrivna på Tusenskönan idag. Sammanlagt är jag nu uppe i 41 482. I ordmätaren just nu skriver jag "av 50 000", men den summan är bara kvar från NaNoWriMo. Egentligen blir nog boken mycket längre än så, för den har just börjat. Jag har långtifrån 83% skrivna. Men jag kommer framåt varje dag nu! Det känns verkligen bra. Jag har flyt, även nu i de lite svårare partierna. Det är jag verkligen tacksam för!
tisdag 2 december 2008
Nostalgi hjälper, dimma stjälper
Igår blev det 1684 ord skrivna.
Idag blev det 1434.
Jag håller mig på rätt sida om tusenordsstrecket i alla fall.
Idag blev det mer fragmenterat än igår. Jag kan inte riktigt se framför mig vad som händer just nu och därför blir det luddigare skrivet också. Tidigare gick det som en dans. Jag har inga problem att se snöiga kvällar och nätter framför mig (förmodligen för att jag med nostalgi ser tillbaka på tidiga barndomsvintrar i Norrland).
Men partiet jag är i just nu, har jag inga som helst referenser till i min verklighet, därav dimman. Om jag bara lugnar ned mig och andas in ordentligt, skulle jag kunna se även de nya scenariorna framför mig. Jag befinner mig fortfarande i kall vinter, men nu är det scener inomhus, och det gör det svårare… Jag kan inte gå i knarrande snö längre, måste gå på tjocka mattor genom långa korridorer. Jag känner mig lite vilse…
Men jag får ta och vara i bokens nu, bara ligga och skvalpa en stund, så hittar jag snart fram till rätt ställe. Hursomhelst ska jag fortsätta skrivandet imorgon. Det ser jag fram emot!
Idag blev det 1434.
Jag håller mig på rätt sida om tusenordsstrecket i alla fall.
Idag blev det mer fragmenterat än igår. Jag kan inte riktigt se framför mig vad som händer just nu och därför blir det luddigare skrivet också. Tidigare gick det som en dans. Jag har inga problem att se snöiga kvällar och nätter framför mig (förmodligen för att jag med nostalgi ser tillbaka på tidiga barndomsvintrar i Norrland).
Men partiet jag är i just nu, har jag inga som helst referenser till i min verklighet, därav dimman. Om jag bara lugnar ned mig och andas in ordentligt, skulle jag kunna se även de nya scenariorna framför mig. Jag befinner mig fortfarande i kall vinter, men nu är det scener inomhus, och det gör det svårare… Jag kan inte gå i knarrande snö längre, måste gå på tjocka mattor genom långa korridorer. Jag känner mig lite vilse…
Men jag får ta och vara i bokens nu, bara ligga och skvalpa en stund, så hittar jag snart fram till rätt ställe. Hursomhelst ska jag fortsätta skrivandet imorgon. Det ser jag fram emot!
måndag 1 december 2008
Glad och peppad!
Med tanke på att jag började så sent på NaNo-projektet, först efter drygt en vecka, runt den nionde, gjorde jag riktigt bra ifrån mig, tycker jag. Jag landar på 37 365 ord (eller 37 469 enligt NaNos egen räknare), och det efter bara ett par riktigt produktiva skrivsessioner, mellan vilka jag inte skrev mycket alls. Speciellt inte på helgerna, då jag gjorde annat. Men jag är jätteglad trots att jag inte vann NaNoWriMo i år. Genom att ändå vara med uppnådde jag det syfte jag ville uppnå: att komma igång på (nya) Tusenskönan igen. Jag är uppe i över 37 000 ord. Dr Wickeds Write or Die räddade mig.
Det är helt fantastiskt. Genom att skriva non stop i säg en timme, eller en halvtimme eller tio minuter (efter val på Write or Die-sidan) kom jag verkligen framåt på bokprojektet. Jag kom på nya idéer och såg allting som skedde klart framför mig. Det var och är – känns – som ett pussel. Medan jag skriver ser jag pusselbitarna jag lägger klarare och ser också pusselbitar som kommer senare. Allting faller på plats eftersom, på ett helt annat sätt än jag ursprungligen tänkt i detta projekt, men allting löser sig. På ett sätt som gör att jag tror på mitt projekt, tror på det jag skriver. Vet att det kan komma att bli bra.
Jag kämpar också med att skriva framåt, framåt, framåt. Har inte tillåtit mig att redigera någonting i princip under NaNo-månaden. Först när jag är klar med första utkastet ska jag tillåta mig grovredigering och finputsning. Det är bara att vara hård med den regeln. Utan undantag. Bara framåt, skriva skriva skriva. Nu är det dags igen, nu är det äntligen dags för dagens skrivstund. En timme på Write or Die, kanske?
Det är helt fantastiskt. Genom att skriva non stop i säg en timme, eller en halvtimme eller tio minuter (efter val på Write or Die-sidan) kom jag verkligen framåt på bokprojektet. Jag kom på nya idéer och såg allting som skedde klart framför mig. Det var och är – känns – som ett pussel. Medan jag skriver ser jag pusselbitarna jag lägger klarare och ser också pusselbitar som kommer senare. Allting faller på plats eftersom, på ett helt annat sätt än jag ursprungligen tänkt i detta projekt, men allting löser sig. På ett sätt som gör att jag tror på mitt projekt, tror på det jag skriver. Vet att det kan komma att bli bra.
Jag kämpar också med att skriva framåt, framåt, framåt. Har inte tillåtit mig att redigera någonting i princip under NaNo-månaden. Först när jag är klar med första utkastet ska jag tillåta mig grovredigering och finputsning. Det är bara att vara hård med den regeln. Utan undantag. Bara framåt, skriva skriva skriva. Nu är det dags igen, nu är det äntligen dags för dagens skrivstund. En timme på Write or Die, kanske?
onsdag 26 november 2008
tisdag 25 november 2008
måndag 24 november 2008
fredag 21 november 2008
måndag 17 november 2008
Tips från Dr Wicked
Jag hittade en perfekt kalkylator för alla ”NaNoWriMoare” därute i cyberrymden. Man skriver hur många ord man skrivit hittills, ett klick på en pil och man får veta hur många ord man måste skriva per dag för att vara ikapp när månaden är över.
Sidan har en del annat kul att bjuda på också som jag inte hunnit utforska ännu. Sajttipset kommer från Sama.
Jag har inte direkt varit den allra flitigaste när det gäller årets NaNo, som ni vet, och av olika anledningar. För att komma ifatt måste jag från och med idag skriva 3 407 ord om dagen för att i slutet av november kunna nå 50 000 ord. Hittills idag har jag varit flitig – med mina mått mätt – och kommit upp i 1 194 ord. Några fler blir det innan dagen är slut, men jag tvivlar på att det blir över tretusen…
Sidan har en del annat kul att bjuda på också som jag inte hunnit utforska ännu. Sajttipset kommer från Sama.
Jag har inte direkt varit den allra flitigaste när det gäller årets NaNo, som ni vet, och av olika anledningar. För att komma ifatt måste jag från och med idag skriva 3 407 ord om dagen för att i slutet av november kunna nå 50 000 ord. Hittills idag har jag varit flitig – med mina mått mätt – och kommit upp i 1 194 ord. Några fler blir det innan dagen är slut, men jag tvivlar på att det blir över tretusen…
söndag 9 november 2008
Gammalt blir nytt - galenskap eller genialt?
Det kanske är galenskap. Kanske är det helt befängt. Förmodligen är det så. Men faktum är att det är så jag valt att göra nu. Jag har börjat om.
Det är så med mina projekt. De börjar yviga, med massvis av saker jag vill ha med, massor av saker jag vill berätta. Sedan inser jag mer och mer: det här behövs snävas in. Koncentration, precisering, fokusering, minimalism. Det blir tillräckligt stort ändå. Så jag har börjat om.
Tusenskönan var tidigare en helt annan bok, en annan berättelse. Sedan blev det annorlunda, och jag trodde det var den ”rätta” versionen. Den jag skrivit på på senaste tiden. Nu inser jag dock – jag har inte skalat av tillräckligt. Det gäller att ha en precis och enkel huvudhistoria, en viss tidsram, en viss berättelse att hålla sig till. Förstår ni hur jag menar? Det finns massor av småsaker i en karaktärs liv som man skulle kunna skriva om, lägga till, ha bredvid. Hela romanen skulle kunna bli massor av långsträckor av sådant som i slutänden inte är av relevans eller ett dugg intressant för läsaren. Bara för författaren som vill veta allt om sitt universum. Så jag har börjat om.
Jag har tänkt och grubblat länge på mitt första kapitel (se tidigare inlägg) som innehöll så mycket och bland annat en våldtäkt som jag inte alls hade tänkt ha med och inte alls visste vad jag skulle göra med. Hela första kapitlet, massor som händer, och väldigt mycket att ta tag i och fortsätta på. Plus att jag har en annan huvudhistoria sedan tidigare versioner av boken, plus massa annat. Som gör hela projektet fullständigt ogripbart och väldigt, väldigt svårt att skriva. En alldeles för stor utmaning att bita i, även för en erfaren författare. Så min förhoppning är att en erfaren författare skulle göra vad jag gör nu, vilket är att börja om, men inte helt och hållet förstås. Världen är densamma, karaktärerna är desamma (även om inte alla finns med på samma sätt, de figurerar i bakgrunden istället, i det som är författarens hjärna och anteckningar snarare än den bok läsaren ska få ta till sig).
Så kalla mig idiotiskt dum om ni vill. Jag som tidigare kasserat över tusen (1000!) sidor. Jag kasserar nu återigen, den här gången femtionio (59!) sidor. Men den här gången har jag skissat en enkel rak plot. Två viktiga trådar att följa som går in i varandra och snos om varandra, tätt sammanbundna. Och som utspelas på mycket kortare tid än vad förra versionen gör. Den här gången är målet att skriva, skriva, skriva tills jag är klar med hela första utkastet till romanen. Bevisa för mig själv att jag kan avsluta något så att jag kan få upp självförtroendet och inse att jag faktiskt klarar av att skriva. Sedan hoppas jag få testläsare också som kan hjälpa mig med att inse att det faktiskt är bra också, det jag skriver. Om det nu är det. Eller om det har potential till att bli bra. Det skulle glädja mig mycket, säger jag, i allra högsta ödmjukhet.
Så en tanke jag har nu i allt detta är att låta det här också bli mitt NaNoWriMo-projekt 2008, för det är ju faktiskt helt nytt allting, all prosa jag skriver, och att just prosan är ny är ju kriteriet. Det är ju en ny bok. Även om jag känner världen och karaktärerna och har gjort himla mycket förarbete innan jag kommit hit. Med noll ord och tillbaka på ruta ett och allt det där. Noll ord är inte riktigt rätt dock, för jag är uppe i 2 143 ord just nu. Att låta det bli ett NaNoWriMo-projekt kanske är för grymt dock, eftersom jag då borde ha skrivit drygt 15 000 ord vid det här laget.
Hursomhelst. Jag har börjat om. Och jag känner verkligen starkt för den här versionen. Inga ord om att jag känt samma sak/liknande tidigare. Varje gång når jag närmare sanningen. Låter det flummigt och konstigt? Är det någon annan som har sådant här otroligt tidskrävande sätt att närma sig sin bok? Någon som liksom jag inte vågar avsluta för att det är för skrämmande, för allt som redan är skrivet, är inte det bara skräp och värt att kasta i papperskorgen?
Det är så med mina projekt. De börjar yviga, med massvis av saker jag vill ha med, massor av saker jag vill berätta. Sedan inser jag mer och mer: det här behövs snävas in. Koncentration, precisering, fokusering, minimalism. Det blir tillräckligt stort ändå. Så jag har börjat om.
Tusenskönan var tidigare en helt annan bok, en annan berättelse. Sedan blev det annorlunda, och jag trodde det var den ”rätta” versionen. Den jag skrivit på på senaste tiden. Nu inser jag dock – jag har inte skalat av tillräckligt. Det gäller att ha en precis och enkel huvudhistoria, en viss tidsram, en viss berättelse att hålla sig till. Förstår ni hur jag menar? Det finns massor av småsaker i en karaktärs liv som man skulle kunna skriva om, lägga till, ha bredvid. Hela romanen skulle kunna bli massor av långsträckor av sådant som i slutänden inte är av relevans eller ett dugg intressant för läsaren. Bara för författaren som vill veta allt om sitt universum. Så jag har börjat om.
Jag har tänkt och grubblat länge på mitt första kapitel (se tidigare inlägg) som innehöll så mycket och bland annat en våldtäkt som jag inte alls hade tänkt ha med och inte alls visste vad jag skulle göra med. Hela första kapitlet, massor som händer, och väldigt mycket att ta tag i och fortsätta på. Plus att jag har en annan huvudhistoria sedan tidigare versioner av boken, plus massa annat. Som gör hela projektet fullständigt ogripbart och väldigt, väldigt svårt att skriva. En alldeles för stor utmaning att bita i, även för en erfaren författare. Så min förhoppning är att en erfaren författare skulle göra vad jag gör nu, vilket är att börja om, men inte helt och hållet förstås. Världen är densamma, karaktärerna är desamma (även om inte alla finns med på samma sätt, de figurerar i bakgrunden istället, i det som är författarens hjärna och anteckningar snarare än den bok läsaren ska få ta till sig).
Så kalla mig idiotiskt dum om ni vill. Jag som tidigare kasserat över tusen (1000!) sidor. Jag kasserar nu återigen, den här gången femtionio (59!) sidor. Men den här gången har jag skissat en enkel rak plot. Två viktiga trådar att följa som går in i varandra och snos om varandra, tätt sammanbundna. Och som utspelas på mycket kortare tid än vad förra versionen gör. Den här gången är målet att skriva, skriva, skriva tills jag är klar med hela första utkastet till romanen. Bevisa för mig själv att jag kan avsluta något så att jag kan få upp självförtroendet och inse att jag faktiskt klarar av att skriva. Sedan hoppas jag få testläsare också som kan hjälpa mig med att inse att det faktiskt är bra också, det jag skriver. Om det nu är det. Eller om det har potential till att bli bra. Det skulle glädja mig mycket, säger jag, i allra högsta ödmjukhet.
Så en tanke jag har nu i allt detta är att låta det här också bli mitt NaNoWriMo-projekt 2008, för det är ju faktiskt helt nytt allting, all prosa jag skriver, och att just prosan är ny är ju kriteriet. Det är ju en ny bok. Även om jag känner världen och karaktärerna och har gjort himla mycket förarbete innan jag kommit hit. Med noll ord och tillbaka på ruta ett och allt det där. Noll ord är inte riktigt rätt dock, för jag är uppe i 2 143 ord just nu. Att låta det bli ett NaNoWriMo-projekt kanske är för grymt dock, eftersom jag då borde ha skrivit drygt 15 000 ord vid det här laget.
Hursomhelst. Jag har börjat om. Och jag känner verkligen starkt för den här versionen. Inga ord om att jag känt samma sak/liknande tidigare. Varje gång når jag närmare sanningen. Låter det flummigt och konstigt? Är det någon annan som har sådant här otroligt tidskrävande sätt att närma sig sin bok? Någon som liksom jag inte vågar avsluta för att det är för skrämmande, för allt som redan är skrivet, är inte det bara skräp och värt att kasta i papperskorgen?
tisdag 4 november 2008
Manligt perspektiv
Jag hittade en intressant artikel riktad till kvinnliga skribenter om att skriva skönlitterärt ur ett manligt perspektiv. Artikeln kan läsas här. Den är speciellt intressant för mig eftersom både Tusenskönan och NaNoWriMo 2008-projektet har manliga huvudpersoner.
Faktum är att jag vanligtvis har pojkar/män som huvudpersoner. Ibland skriver jag om kvinnliga huvudpersoner men det hör till undantagen. Mycket för att jag mest läst böcker med just manligt perspektiv. Givetvis läser jag också böcker med kvinnliga huvudpersoner och har ingenting emot det, men böcker med mer action/äventyr och så vidare tenderar att ha manliga huvudpersoner, åtminstone äldre litteratur – gamla könsroller som hänger kvar. Det har påverkat mig i mitt skönlitterära skrivande.
Jag tycker också att det är roligt att skriva om män/pojkar just därför att jag själv är kvinna. Då kan jag på papperet utforska något som är annorlunda och därför mer spännande. Inta ett perspektiv som jag aldrig kan få ”på riktigt”. Dessutom är det större utmaning, och ju större utmaning, desto roligare!
Artikeln var ganska kort och tunn men den fick mig att vilja läsa mer i ämnet. Om någon har tips att ge så tveka inte!
Faktum är att jag vanligtvis har pojkar/män som huvudpersoner. Ibland skriver jag om kvinnliga huvudpersoner men det hör till undantagen. Mycket för att jag mest läst böcker med just manligt perspektiv. Givetvis läser jag också böcker med kvinnliga huvudpersoner och har ingenting emot det, men böcker med mer action/äventyr och så vidare tenderar att ha manliga huvudpersoner, åtminstone äldre litteratur – gamla könsroller som hänger kvar. Det har påverkat mig i mitt skönlitterära skrivande.
Jag tycker också att det är roligt att skriva om män/pojkar just därför att jag själv är kvinna. Då kan jag på papperet utforska något som är annorlunda och därför mer spännande. Inta ett perspektiv som jag aldrig kan få ”på riktigt”. Dessutom är det större utmaning, och ju större utmaning, desto roligare!
Artikeln var ganska kort och tunn men den fick mig att vilja läsa mer i ämnet. Om någon har tips att ge så tveka inte!
måndag 3 november 2008
De första skälvande raderna
De första skälvande raderna på mitt NaNoWriMo-bidrag 2008 är skrivna. Som i en mjukstart (efter min långa skrivpaus (om man bortser från skrivandet på BÄ) – eller i alla fall skrivpaus på Tusenskönan) har jag återigen valt att skriva en historia som utspelas i samma universum, i samma stad, som Tusenskönan. Precis som jag gjorde NaNoWriMo 2007. Hittills har jag skrivit 632 ord, och ytterligare några ord blir nog skrivna innan jag kojar för natten. Nu är det dags att sätta fart. Eftersom jag kommer att ta det lite lugnt på helgerna och skriva lite eller inte alls då, gäller det att ligga i under vardagarna. Får se hur det blir med det. I alla fall tänkte jag använda NaNoWriMo som en morot i att komma igång igen. Jag har redan funnit skrivglädjen igen i alla fall!
Efter fem minuter i en oas
Tack, Johanna Wistrand, för ditt tips! Du rådde mig att under fem minuter titta på mitt gamla bokprojekt – Tusenskönan i det här fallet – sätta en timer och inte sitta och bläddra och begrava mig i texterna längre än just fem minuter.
Jag brast ut i gapskratt när de fem minuterna gått, för tiden hade gått så fort, och jag var inte alls beredd – var det redan slut på de fem minuterna? De visade sig vara riktigt roliga; jag hann inte längre än till slutet av första kapitlet. Jag började med att bläddra i pärmen etiketterad ”Fakta & inspiration” men konstaterade snabbt att alla anteckningar var way out of date och helt irrelevanta för bokens nuvarande innehåll och utseende, gammal skåpmat som inget var att titta på. Så jag beslöt mig raskt för att titta i pärmen som är etiketterad efter titeln på boken. Och där fastnade jag som sagt i redan i slutet på första kapitlet… Hann aldrig fram till omkring-fakta-delen.
Vad som mer eller mindre genast slog mig var tonen i texten och hur uppenbart det blev för mig att Maximilian är väldigt mån om att vara sofistikerad – det finns något sofistikerat över honom, också ett slags högmod men av det charmerande slaget, och förstås det där omständliga och ordrika sättet att uttrycka sig på. Jag inser hur mycket jag tycker om det där projektet, kanske för mycket? Det är i alla fall en darling, helt klart. Givetvis ska man tycka om det man skriver, annars är det ju ingen mening att skriva det och annars blir det inte ”sant”, det man berättar. Det måste ju kännas äkta. Och det gör det.
För länge sedan började jag i helt fel ände med droger och alla möjliga slags komplikationer och utvecklingar och ämnen i boken, men mer och mer stramade jag åt innehållet och insåg att jag inte kunde berätta ”allt” och vara så yvig i mitt berättande. Strikt hållen, som man för en häst i tyglarna när man rider, så måste man hålla i texten, i berättelsen, i alla berättelsetrådar. För min del börjar jag med att vilja berätta allting, massor, och mer och mer inser jag att jag måste skala av och förenkla, precisera och verkligen fokusera på det som är Viktigt.
Så nu när jag sitter med ännu ett nytt projekt, med mitt NaNoWriMo-projekt 2008, inser jag att jag måste precisera vad jag vill berätta och verkligen begränsa mig i tid och rum. Begränsning är nog nyckelordet i kråksången om hur man skriver. I alla fall för mig. Krax.
Jag brast ut i gapskratt när de fem minuterna gått, för tiden hade gått så fort, och jag var inte alls beredd – var det redan slut på de fem minuterna? De visade sig vara riktigt roliga; jag hann inte längre än till slutet av första kapitlet. Jag började med att bläddra i pärmen etiketterad ”Fakta & inspiration” men konstaterade snabbt att alla anteckningar var way out of date och helt irrelevanta för bokens nuvarande innehåll och utseende, gammal skåpmat som inget var att titta på. Så jag beslöt mig raskt för att titta i pärmen som är etiketterad efter titeln på boken. Och där fastnade jag som sagt i redan i slutet på första kapitlet… Hann aldrig fram till omkring-fakta-delen.
Vad som mer eller mindre genast slog mig var tonen i texten och hur uppenbart det blev för mig att Maximilian är väldigt mån om att vara sofistikerad – det finns något sofistikerat över honom, också ett slags högmod men av det charmerande slaget, och förstås det där omständliga och ordrika sättet att uttrycka sig på. Jag inser hur mycket jag tycker om det där projektet, kanske för mycket? Det är i alla fall en darling, helt klart. Givetvis ska man tycka om det man skriver, annars är det ju ingen mening att skriva det och annars blir det inte ”sant”, det man berättar. Det måste ju kännas äkta. Och det gör det.
För länge sedan började jag i helt fel ände med droger och alla möjliga slags komplikationer och utvecklingar och ämnen i boken, men mer och mer stramade jag åt innehållet och insåg att jag inte kunde berätta ”allt” och vara så yvig i mitt berättande. Strikt hållen, som man för en häst i tyglarna när man rider, så måste man hålla i texten, i berättelsen, i alla berättelsetrådar. För min del börjar jag med att vilja berätta allting, massor, och mer och mer inser jag att jag måste skala av och förenkla, precisera och verkligen fokusera på det som är Viktigt.
Så nu när jag sitter med ännu ett nytt projekt, med mitt NaNoWriMo-projekt 2008, inser jag att jag måste precisera vad jag vill berätta och verkligen begränsa mig i tid och rum. Begränsning är nog nyckelordet i kråksången om hur man skriver. I alla fall för mig. Krax.
I andra änden av Sahara
Det var så länge sedan jag skrev på Tusenskönan att jag ser på den och på allt som rör Maximilian med nostalgi. Tanken på att återigen ta upp projektet fyller mig med rädsla. Jag vet inte varför. Vad är jag rädd för? Jag tror att jag kanske är rädd för att lyckas, rädd för att faktiskt avsluta något som jag påbörjat och se på det som ett färdigt resultat som jag måste lägga bakom mig.
Jag minns att när det gick så bra att skriva, för något år sedan nu, var jag samtidigt rädd för att något skulle hända med manuskriptet – kopiorna av det – eller att jag plötsligt skulle glömma bort allting runtomkring boken som jag hade i huvudet mestadels och inte på papper – eller att något skulle hända med mig innan jag skrivit klart det pågående projektet.
Underligt är det, att det kan fylla en med en obestämd rädsla när saker och ting går bra. Lite samma känsla som ”det här är för bra för att vara sant” eller ”det kanske inte är på riktigt som detta händer” eller ”så här bra kan det inte vara länge, det tar säkert slut när som helst”, och det gäller i det här fallet skrivandet, men man tänker väl ofta så om andra bra saker som händer också, väl, som om lyckan alltid har olyckan med sig, precis i nacken på en och när som helst kan puffa och buffa på ditt hus och blåsa omkull det, sådär som Stora Stygga Vargen gör.
Det är inte så att jag är pessimist; jag är en optimist som försöker se realistiskt på saker och vara ”beredd” ifall något skulle hända. Men det här med Tusenskönan… Det är som en stor mur som är väldigt svårforcerad, svår att klättra över, svår att överbrygga. Över huvud taget är det ett väldigt motstånd mot att skriva just nu. Samtidigt längtar jag efter det något oerhört. Det kanske är dags att sätta lite press på mig – lite!? – och vara med i NaNoWriMo, om inte annat bara för att komma igång, få en sporre att färdigställa, att skriva över huvud taget. Att komma tillbaka till rutin och vana som ligger så långt bort just nu att det kan ligga i andra änden av en vidsmil öken.
Jag minns att när det gick så bra att skriva, för något år sedan nu, var jag samtidigt rädd för att något skulle hända med manuskriptet – kopiorna av det – eller att jag plötsligt skulle glömma bort allting runtomkring boken som jag hade i huvudet mestadels och inte på papper – eller att något skulle hända med mig innan jag skrivit klart det pågående projektet.
Underligt är det, att det kan fylla en med en obestämd rädsla när saker och ting går bra. Lite samma känsla som ”det här är för bra för att vara sant” eller ”det kanske inte är på riktigt som detta händer” eller ”så här bra kan det inte vara länge, det tar säkert slut när som helst”, och det gäller i det här fallet skrivandet, men man tänker väl ofta så om andra bra saker som händer också, väl, som om lyckan alltid har olyckan med sig, precis i nacken på en och när som helst kan puffa och buffa på ditt hus och blåsa omkull det, sådär som Stora Stygga Vargen gör.
Det är inte så att jag är pessimist; jag är en optimist som försöker se realistiskt på saker och vara ”beredd” ifall något skulle hända. Men det här med Tusenskönan… Det är som en stor mur som är väldigt svårforcerad, svår att klättra över, svår att överbrygga. Över huvud taget är det ett väldigt motstånd mot att skriva just nu. Samtidigt längtar jag efter det något oerhört. Det kanske är dags att sätta lite press på mig – lite!? – och vara med i NaNoWriMo, om inte annat bara för att komma igång, få en sporre att färdigställa, att skriva över huvud taget. Att komma tillbaka till rutin och vana som ligger så långt bort just nu att det kan ligga i andra änden av en vidsmil öken.
tisdag 28 oktober 2008
Venedigresan
Jag har uppdaterat min LiveJournal - bloggen där - med inlägg om Venedig. Läs och kommentera här. Fler inlägg om venedigresan kommer, kolla in min LiveJournal för fler inlägg. Det kanske dyker upp något inlägg om resan även här, så håll dig uppdaterad!
NaNoWriMo eller inte...!?!?
Jag velar fram och tillbaka. Ska jag vara med på NaNoWriMo i år eller inte? Det finns för- och nackdelar med både och. Jag har pågående projekt så att börja på ännu en roman verkar mer än lovligt dumt med tanke på hur arbetsamt det redan nu är att prioritera mellan de olika skrivprojekten. Redan nu är jag mer eller mindre förlamad i mitt skrivande. Jag jobbar bara på BÄ nuförtiden, ytterst långsamt, dessutom.
Just nu renskriver jag (idag och igår), och det när jag tänkte skriva allting för hand först (vilket jag också redogjort för i tidigare inlägg här på bloggen) men med goda anledningar – för att det blivit fel i det handskrivna och jag måste skriva om det för att få reda på saker och ting, städa i det kaos som blev efter bara några sidor, då jag kom på hur handlingen skulle utveckla sig efter att jag börjat på ett annat slags handling… Började alltså åt ett håll och fortsatte på ett annat. För att få ihop det måste jag börja i rätt riktning, och sedan återvända till fortsättningen som jag skrivit. Vanligt redigeringsarbete med andra ord, snabbt sådant, för att sedan kunna fortsätta som jag tänkt mig, och i anteckningsboken och för hand.
Men jag vet fortfarande inte om jag ska vara med i NaNoWriMo eller inte… Utmaningar klistrar sig fast, och jag har svårt att inte anta en utmaning, särskilt av sådant här slag – när det gäller skrivande! Dessutom skulle det kunna trigga igång mig skrivarmässigt och fantasimässigt… Frågan är hur snävt jag ska ta mig an regeln att det måste vara något helt nytt. Om det är en av många berättelser som bildar BÄ – fast en berättelse som är fristående – skulle det vara enligt reglerna att skriva på en sådan under NaNoWriMo?
Någon som vet?
Just nu renskriver jag (idag och igår), och det när jag tänkte skriva allting för hand först (vilket jag också redogjort för i tidigare inlägg här på bloggen) men med goda anledningar – för att det blivit fel i det handskrivna och jag måste skriva om det för att få reda på saker och ting, städa i det kaos som blev efter bara några sidor, då jag kom på hur handlingen skulle utveckla sig efter att jag börjat på ett annat slags handling… Började alltså åt ett håll och fortsatte på ett annat. För att få ihop det måste jag börja i rätt riktning, och sedan återvända till fortsättningen som jag skrivit. Vanligt redigeringsarbete med andra ord, snabbt sådant, för att sedan kunna fortsätta som jag tänkt mig, och i anteckningsboken och för hand.
Men jag vet fortfarande inte om jag ska vara med i NaNoWriMo eller inte… Utmaningar klistrar sig fast, och jag har svårt att inte anta en utmaning, särskilt av sådant här slag – när det gäller skrivande! Dessutom skulle det kunna trigga igång mig skrivarmässigt och fantasimässigt… Frågan är hur snävt jag ska ta mig an regeln att det måste vara något helt nytt. Om det är en av många berättelser som bildar BÄ – fast en berättelse som är fristående – skulle det vara enligt reglerna att skriva på en sådan under NaNoWriMo?
Någon som vet?
fredag 17 oktober 2008
Venedig, Venedig, Venedig!
Nu är det äntligen dags! Min pojkvän och jag reser till Venedig idag, och kommer hem igen på tisdag. Jag (Vi) har aldrig varit där förut, eller i Italien över huvud taget, så jag ser verkligen fram emot det! Kanske får jag som bonus inspiration till att skriva…
Om inte annat kan jag med ny energi och nya krafter ta itu med vardagen och skrivandet när jag kommer tillbaka hem.
Jag har massor av idéer till noveller, och gamla romanprojekt pockar på, samtidigt som jag funderar fram och tillbaka på om jag ska satsa på NaNoWriMo i år eller inte. Det visar sig. Nu ska jag iväg till Venedig!
Om inte annat kan jag med ny energi och nya krafter ta itu med vardagen och skrivandet när jag kommer tillbaka hem.
Jag har massor av idéer till noveller, och gamla romanprojekt pockar på, samtidigt som jag funderar fram och tillbaka på om jag ska satsa på NaNoWriMo i år eller inte. Det visar sig. Nu ska jag iväg till Venedig!
onsdag 15 oktober 2008
Bortskänkes
Stadsbiblioteket har haft utförsäljning av gallrade böcker sedan Kulturnatten, och nu är försäljningen på sluttampen. Först kostade varje bok fem eller tio kronor, sedan kunde man få fem böcker för tio kronor. Nu skänks resterande böcker bort. Det är bara att plocka åt sig. Jag kunde förstås inte låta bli så det blev en hög av barn- och vuxenböcker…
Adams, Richard: Byråkatterna
Atwater-Rhodes, Amelia: I nattens djungler
Brattström, Inger: Ambika – en levande gudinna?
Edelfeldt, Inger: Missne och Robin
Palm, Anna-Karin: Målarens döttrar
Pérol, Huguetté: I fågelkvinnornas land
Sjöberg, Birger: Kvartetten som sprängdes
Turkington, Nola & Niki, Daly: Regndansen
Adams, Richard: Byråkatterna
Atwater-Rhodes, Amelia: I nattens djungler
Brattström, Inger: Ambika – en levande gudinna?
Edelfeldt, Inger: Missne och Robin
Palm, Anna-Karin: Målarens döttrar
Pérol, Huguetté: I fågelkvinnornas land
Sjöberg, Birger: Kvartetten som sprängdes
Turkington, Nola & Niki, Daly: Regndansen
måndag 6 oktober 2008
Utmaning
Jag har blivit utmanad av Ponnymamman. Här är frågorna och mina svar.
1. Vilken mat äter du ofta?
Olika slags kycklingrätter blir det ofta, med ris, pasta, bulgur eller couscous till. Laxfilé är också en återkommande favorit, särskilt då ett recept som kallas "japansk lax" (säg till om ni vill ha receptet!).
2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Det beror på vad slags kalas och hos vem, får jag hjälper jag till, men om jag får svaret att det inte behövs sitter jag kvar. Om det inte är ett kalas av knytistypen där alla hjälper till med något. Senast jag var på kalas var i lördags (vi firade en av mina bröder), och då hjälpte jag till att plocka undan. Med andra ord hjälper jag per automatik till att duka av när det är kalas inom familjen/släkten.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Jag sitter vid min stationära dator hemmavid (belägen i ett hörn av vardagsrummet).
4. Köper du ofta Triss?
Nej, jag har aldrig köpt trisslotter.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Det måste ha varit nu i somras i Sverige med min pojkvän, i Dalarna, runt Siljan, på Höga Kusten. Och förhoppningsvis blir även Venedig nu i oktober en favorit. Annars är favoritländerna att semestra i Frankrike och Sverige. Sverige är underskattat (speciellt av svenskar) och Frankrike har många underbara ställen, som till exempel Leucate som jag besökte hösten 2007. Det är en helt underbar liten stad invid Medelhavet i södra Frankrike, här beskriven på Wikipedia med charmiga bilder.
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag tittar sällan på teve. Vad jag följer nu är ovanligt mycket. Jag följer Heroes och Oskyldigt dömd på TV4, Hell's Kitchen på TV3, och Stargate Atlantis på TV6. Just nu tittar jag alltså mest på TV4, men annars måste det vara TV6 eftersom TV6:s Sci-Fi-fredagar är på tre timmar som mest med sf-serier av olika slag som jag följer - men just nu går där alltså bara SA som jag följer. Med andra ord är det TV4 och TV6 som slåss om att få mest uppmärksamhet.
Reglerna: Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Min egen kommentar:
Jag utmanar: Angelica, Sigrinn, Boknörden och Harriet.
Men eftersom jag är för den fria viljan, får var och en göra som hon vill, anta utmaningen eller låt bli. Det är upp till var och en att bestämma själv!
1. Vilken mat äter du ofta?
Olika slags kycklingrätter blir det ofta, med ris, pasta, bulgur eller couscous till. Laxfilé är också en återkommande favorit, särskilt då ett recept som kallas "japansk lax" (säg till om ni vill ha receptet!).
2. När du är på kalas, är du den person som sitter eller hjälper du till att duka av?
Det beror på vad slags kalas och hos vem, får jag hjälper jag till, men om jag får svaret att det inte behövs sitter jag kvar. Om det inte är ett kalas av knytistypen där alla hjälper till med något. Senast jag var på kalas var i lördags (vi firade en av mina bröder), och då hjälpte jag till att plocka undan. Med andra ord hjälper jag per automatik till att duka av när det är kalas inom familjen/släkten.
3. Var sitter du helst när du bloggar?
Jag sitter vid min stationära dator hemmavid (belägen i ett hörn av vardagsrummet).
4. Köper du ofta Triss?
Nej, jag har aldrig köpt trisslotter.
5. Vilket land eller stad har varit din bästa semester?
Det måste ha varit nu i somras i Sverige med min pojkvän, i Dalarna, runt Siljan, på Höga Kusten. Och förhoppningsvis blir även Venedig nu i oktober en favorit. Annars är favoritländerna att semestra i Frankrike och Sverige. Sverige är underskattat (speciellt av svenskar) och Frankrike har många underbara ställen, som till exempel Leucate som jag besökte hösten 2007. Det är en helt underbar liten stad invid Medelhavet i södra Frankrike, här beskriven på Wikipedia med charmiga bilder.
6. Vilken TV-kanal tittar du mest på?
Jag tittar sällan på teve. Vad jag följer nu är ovanligt mycket. Jag följer Heroes och Oskyldigt dömd på TV4, Hell's Kitchen på TV3, och Stargate Atlantis på TV6. Just nu tittar jag alltså mest på TV4, men annars måste det vara TV6 eftersom TV6:s Sci-Fi-fredagar är på tre timmar som mest med sf-serier av olika slag som jag följer - men just nu går där alltså bara SA som jag följer. Med andra ord är det TV4 och TV6 som slåss om att få mest uppmärksamhet.
Reglerna: Svara på alla frågor. Välj ut 4 personer som du vill ska svara och utmana dem i deras bloggar, be dem läsa din. Låt personen som utmanade dig veta när du svarat på utmaningen.
Min egen kommentar:
Jag utmanar: Angelica, Sigrinn, Boknörden och Harriet.
Men eftersom jag är för den fria viljan, får var och en göra som hon vill, anta utmaningen eller låt bli. Det är upp till var och en att bestämma själv!
måndag 29 september 2008
Bokenkät
1. Vilken bok läste du senast?
Jag läste Samit Basu: Simoqins profetior. Jag har skrivit mer om boken i det här inlägget.
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag håller på att läsa Paradisets barn av Marianne Fredriksson. Det är en samlingsvolym som består av tre böcker, varav jag håller på att läsa i den första, Evas bok. De andra två heter Kains bok respektive Noreas saga. När jag har läst klart nämnda samlingsvolym ska jag läsa: Trevanian: Shibumi, Arthur Golden: En geishas memoarer, Håkan Nesser: Flugan och evigheten, Banana Yoshimoto: Asleep. Samtliga böcker är lånade av familj och vänner.
3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Det vet jag inte. Jag vill tro att det är ungefär hälften av varje, men jag är som sagt inte säker.
4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv.?
När jag var yngre och helt inne i en bok ville jag bara att den skulle fortsätta och fortsätta, jag sträckläste den med innehållet framför ögonen, inte kvantiteten. Apropå kvantitet har jag inte något emot om en bok är riktigt tjock - är bara mer att njuta av och ger mig längre tid att befinna mig i bokens universum.
Just nu är det så att jag håller koll på hur mycket jag har kvar av boken. Jag slår ihop den med bokmärke i och ser att jag har hälften eller en fjärdedel eller vad det nu är kvar, eller snarare, jag ser hur mycket jag har läst, konstaterar "nu har jag läst hälften" eller hur mycket det nu är. Jag har haft de flesta ovannämnda böcker (nämnda i fråga 2) jag lånat av familj/vänner så länge att jag börjar få dåligt samvete och då vill jag verkligen läsa ut dem snabbt för att kunna lämna tillbaka dem. Knasigt nog är det så att om jag lånar en bok från familj/vän och det går "för lång tid" innan jag tar mig för att läsa boken blir motståndet nästan oöverstigligt och boken blir liggande...
Så just nu måttar jag som sagt hela tiden ett ungefärligt "så mycket är kvar/är läst". Men annars vill jag tro att jag mestadels inte bryr mig om det. Huvudsaken är att jag njuter av läsupplevelsen och är inne i boken medan jag läser.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv.?
Jag har mina favoritförfattare, ett gäng författare med mycket olika slags böcker och författarskap som jag ständigt återkommer till och alltid håller utkik efter nya böcker av. Annars läser jag gärna böcker som vänner rekommenderar och/eller lånar ut till mig. Ibland blir jag sugen på att läsa något när jag läser en recension i någon tidning/tidskrift eller dylikt, eller någon recension eller något tips i en blogg. Jag prenumererar på nyhetsbrev från Adlibris och SF-bokhandeln och får därigenom också tips.
6. När blir en bok för lång?
Aldrig. Det finns inga "för långa" böcker. Däremot finns det bokserier som är för långa eller tar för lång tid på sig. Ett exempel: under högstadietiden (1992-1995) började jag läsa mycket fantasy, t.ex. David Eddings böcker som såldes på bokrean. Jag började i samma veva läsa Robert Jordans "Wheel of Time"-serie. Översättningen tog sin tid och på svenska delades var och en av de tjocka volymerna upp i två. Således tog det alldeles för lång tid innan böckerna kom ut i handeln (och på biblioteket) - jag blev otålig och köpte och läste dem på engelska istället för att kunna hålla läsandet av serien igång. Ändå kom jag ikapp och när det blev ett års väntan på nästa bok i serien, och det dröjde och dröjde, gav jag upp och slutade läsa bokserien (som dessutom är alldeles för lång och kunde ha kapats av många gånger om). Sammanlagt tolv böcker på engelska blir 24 på svenska, och det var alldeles för många karaktärer att hålla reda på. När jag gjort paus i läsandet av bokserien, skulle det krävas att jag började om helt och hållet på serien för att komma in i allting igen och åter hålla reda på tjogtals karaktärer och där går gränsen. Det finns så mycket annat som är bättre som väntar på att läsas...
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, det gör jag. Faktum är att om originalspråket är engelska läser jag hellre på engelska än på svenska, bara jag kan få tag på boken ifråga. Jag skulle vilja kunna läsa böcker på originalspråket oavsett vilket språk det var. Men jag kan bara engelska tillräckligt bra. När det gäller franska (som jag ändå läst i skolan i fem år) läser jag gärna barnböcker på det språket, men vuxenböcker ligger tyvärr över gränsen för min förmåga (i alla fall tror jag det). Jag hade en period i gymnasiet när jag lånade och läste barn- och ungdomsböcker på franska bara för kul skull. Den bok jag minns bäst är dock en som jag redovisade på fransklektionen: Le Petit Prince av Antoine de Saint-Exupéry. Något jag verkligen skulle vilja kunna är att läsa japanska böcker på japanska. Min nybörjarjapanska räcker inte till att läsa annat än de allra, allra lättaste barnböckerna.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det har inte så mycket varit enskilda böcker som enskilda författare och författarskap. Jag tror mycket på den fria viljan och vill inte tvinga någon, allra minst mina vänner, till att läsa något de inte vill själva. Så jag har sällan viftat med någon bok under näsan på någon och sagt "läs den här". Jag tycker dock om att ge bort böcker i julklapp och till födelsedagar, men då ger jag bort någon bok som jag tror passar personen ifråga, och bedömer boken på något slags objektivt sätt utifrån vem jag ska ge boken ifråga till. Det behöver inte alls vara något som jag själv vill läsa.
Jag har däremot talat varmt om Diana Wynne Jones och hennes böcker var gång J.K. Rowlings Harry Potter varit på tapeten - med motivering att DWJ har mer djup och intressantare intriger/karaktärer osv. än J.K.R och HP. Dessutom har jag gärna tipsat om favoritförfattare på olika forum på nätet, bl.a. på Bokkanalen. Läs min "fem i topp"-lista från 2002 här. Det är alla författare som jag tycker om än i dag och vars författarskap jag fortfarande följer.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Det är sällan jag tycker att någon bok är tråkig, och jag har svårt att ge upp, även om jag inte så särdeles förtjust i en viss bok som jag läser. Ett annat fenomen som är lite lustigt är när jag plötsligt - jag vet inte varför - gör en paus i en bok jag håller på att läsa, den kan vara aldrig så intressant och jag kan tycka jättemycket om den. Ändå blir den liggande, och rätt vad det är har det gått veckor, månader eller år och jag har fortfarande inte avslutat den boken. Då är det bara att börja om och läsa i den. Fast samma sak kan - i enstaka fall - hända igen. Vissa böcker är tröga att läsa igenom, men jag tycker ändå innerligt mycket om dem. Underligt är vad det är!
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Fantasy är den genre jag har flest böcker i, men jag har också många "vanliga romaner". Om manga skulle vara en genre skulle den också vara överrepresenterad - som det är nu finns det ju massvis av genrer även inom manga, samma och precis på samma vis som det finns genrer i skönlitteraturen. Jag tror att jag har någon bok inom de flesta genrer, även deckare som jag annars inte läser mycket av.
Enkäten svarar jag (sent omsider) på efter önskemål från Sigrinn på hennes blogg där hon också svarat på den. Sigrinn i sin tur har hittat bokenkäten på Mats Strandbergs blogg. Vem som helst som läser detta mitt inlägg får hemskt gärna svara på frågorna i sin egen blogg - hojta till och berätta gärna om ni gör det! Och tipsa gärna Mats Strandberg om att ni svarat på hans frågor.
Jag läste Samit Basu: Simoqins profetior. Jag har skrivit mer om boken i det här inlägget.
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag håller på att läsa Paradisets barn av Marianne Fredriksson. Det är en samlingsvolym som består av tre böcker, varav jag håller på att läsa i den första, Evas bok. De andra två heter Kains bok respektive Noreas saga. När jag har läst klart nämnda samlingsvolym ska jag läsa: Trevanian: Shibumi, Arthur Golden: En geishas memoarer, Håkan Nesser: Flugan och evigheten, Banana Yoshimoto: Asleep. Samtliga böcker är lånade av familj och vänner.
3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Det vet jag inte. Jag vill tro att det är ungefär hälften av varje, men jag är som sagt inte säker.
4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv.?
När jag var yngre och helt inne i en bok ville jag bara att den skulle fortsätta och fortsätta, jag sträckläste den med innehållet framför ögonen, inte kvantiteten. Apropå kvantitet har jag inte något emot om en bok är riktigt tjock - är bara mer att njuta av och ger mig längre tid att befinna mig i bokens universum.
Just nu är det så att jag håller koll på hur mycket jag har kvar av boken. Jag slår ihop den med bokmärke i och ser att jag har hälften eller en fjärdedel eller vad det nu är kvar, eller snarare, jag ser hur mycket jag har läst, konstaterar "nu har jag läst hälften" eller hur mycket det nu är. Jag har haft de flesta ovannämnda böcker (nämnda i fråga 2) jag lånat av familj/vänner så länge att jag börjar få dåligt samvete och då vill jag verkligen läsa ut dem snabbt för att kunna lämna tillbaka dem. Knasigt nog är det så att om jag lånar en bok från familj/vän och det går "för lång tid" innan jag tar mig för att läsa boken blir motståndet nästan oöverstigligt och boken blir liggande...
Så just nu måttar jag som sagt hela tiden ett ungefärligt "så mycket är kvar/är läst". Men annars vill jag tro att jag mestadels inte bryr mig om det. Huvudsaken är att jag njuter av läsupplevelsen och är inne i boken medan jag läser.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv.?
Jag har mina favoritförfattare, ett gäng författare med mycket olika slags böcker och författarskap som jag ständigt återkommer till och alltid håller utkik efter nya böcker av. Annars läser jag gärna böcker som vänner rekommenderar och/eller lånar ut till mig. Ibland blir jag sugen på att läsa något när jag läser en recension i någon tidning/tidskrift eller dylikt, eller någon recension eller något tips i en blogg. Jag prenumererar på nyhetsbrev från Adlibris och SF-bokhandeln och får därigenom också tips.
6. När blir en bok för lång?
Aldrig. Det finns inga "för långa" böcker. Däremot finns det bokserier som är för långa eller tar för lång tid på sig. Ett exempel: under högstadietiden (1992-1995) började jag läsa mycket fantasy, t.ex. David Eddings böcker som såldes på bokrean. Jag började i samma veva läsa Robert Jordans "Wheel of Time"-serie. Översättningen tog sin tid och på svenska delades var och en av de tjocka volymerna upp i två. Således tog det alldeles för lång tid innan böckerna kom ut i handeln (och på biblioteket) - jag blev otålig och köpte och läste dem på engelska istället för att kunna hålla läsandet av serien igång. Ändå kom jag ikapp och när det blev ett års väntan på nästa bok i serien, och det dröjde och dröjde, gav jag upp och slutade läsa bokserien (som dessutom är alldeles för lång och kunde ha kapats av många gånger om). Sammanlagt tolv böcker på engelska blir 24 på svenska, och det var alldeles för många karaktärer att hålla reda på. När jag gjort paus i läsandet av bokserien, skulle det krävas att jag började om helt och hållet på serien för att komma in i allting igen och åter hålla reda på tjogtals karaktärer och där går gränsen. Det finns så mycket annat som är bättre som väntar på att läsas...
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, det gör jag. Faktum är att om originalspråket är engelska läser jag hellre på engelska än på svenska, bara jag kan få tag på boken ifråga. Jag skulle vilja kunna läsa böcker på originalspråket oavsett vilket språk det var. Men jag kan bara engelska tillräckligt bra. När det gäller franska (som jag ändå läst i skolan i fem år) läser jag gärna barnböcker på det språket, men vuxenböcker ligger tyvärr över gränsen för min förmåga (i alla fall tror jag det). Jag hade en period i gymnasiet när jag lånade och läste barn- och ungdomsböcker på franska bara för kul skull. Den bok jag minns bäst är dock en som jag redovisade på fransklektionen: Le Petit Prince av Antoine de Saint-Exupéry. Något jag verkligen skulle vilja kunna är att läsa japanska böcker på japanska. Min nybörjarjapanska räcker inte till att läsa annat än de allra, allra lättaste barnböckerna.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det har inte så mycket varit enskilda böcker som enskilda författare och författarskap. Jag tror mycket på den fria viljan och vill inte tvinga någon, allra minst mina vänner, till att läsa något de inte vill själva. Så jag har sällan viftat med någon bok under näsan på någon och sagt "läs den här". Jag tycker dock om att ge bort böcker i julklapp och till födelsedagar, men då ger jag bort någon bok som jag tror passar personen ifråga, och bedömer boken på något slags objektivt sätt utifrån vem jag ska ge boken ifråga till. Det behöver inte alls vara något som jag själv vill läsa.
Jag har däremot talat varmt om Diana Wynne Jones och hennes böcker var gång J.K. Rowlings Harry Potter varit på tapeten - med motivering att DWJ har mer djup och intressantare intriger/karaktärer osv. än J.K.R och HP. Dessutom har jag gärna tipsat om favoritförfattare på olika forum på nätet, bl.a. på Bokkanalen. Läs min "fem i topp"-lista från 2002 här. Det är alla författare som jag tycker om än i dag och vars författarskap jag fortfarande följer.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Det är sällan jag tycker att någon bok är tråkig, och jag har svårt att ge upp, även om jag inte så särdeles förtjust i en viss bok som jag läser. Ett annat fenomen som är lite lustigt är när jag plötsligt - jag vet inte varför - gör en paus i en bok jag håller på att läsa, den kan vara aldrig så intressant och jag kan tycka jättemycket om den. Ändå blir den liggande, och rätt vad det är har det gått veckor, månader eller år och jag har fortfarande inte avslutat den boken. Då är det bara att börja om och läsa i den. Fast samma sak kan - i enstaka fall - hända igen. Vissa böcker är tröga att läsa igenom, men jag tycker ändå innerligt mycket om dem. Underligt är vad det är!
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Fantasy är den genre jag har flest böcker i, men jag har också många "vanliga romaner". Om manga skulle vara en genre skulle den också vara överrepresenterad - som det är nu finns det ju massvis av genrer även inom manga, samma och precis på samma vis som det finns genrer i skönlitteraturen. Jag tror att jag har någon bok inom de flesta genrer, även deckare som jag annars inte läser mycket av.
Enkäten svarar jag (sent omsider) på efter önskemål från Sigrinn på hennes blogg där hon också svarat på den. Sigrinn i sin tur har hittat bokenkäten på Mats Strandbergs blogg. Vem som helst som läser detta mitt inlägg får hemskt gärna svara på frågorna i sin egen blogg - hojta till och berätta gärna om ni gör det! Och tipsa gärna Mats Strandberg om att ni svarat på hans frågor.
Makulerad och såld av biblioteket
Vid lunchtid var jag till stadsbiblioteket och tittade igenom den stora samling av makulerade böcker som gick till försäljning. Jag hittade rätt många böcker av intresse, och till sist blev det fem böcker à 10 kronor styck som jag köpte. Här följer en kortfattad lista:
Leonard R. Palmer: Knossos och Mykene - Vad lertavlorna berättar
Lafcadio Hearn: Folk, gudar och gastar i det forna Japan
Vladimir Oravsky & Kurt Peter Larsen: Ääähr!!!
Yukio Mishima: Vårsnö
Åke Ohlmarks: Fornnordisk lyrik
Som ni ser är det mycket om mytologi (även fornnordisk lyrik har ju mycket av mytologi i sig) - synnerligen intressant och fantasieggande, tycker jag. Jag tycker att det är roligt att skriva annorlunda slags fantastik, där mytologi och historia vävs samman och blir till något personligt för just mig, någonting annorlunda; samtidigt som det är gammalt och välkänt blir det till något nytt...
"Ääähr!!!" är en prisbelönt pjäs. "Vårsnö" är en japansk roman. Jag ser fram emot att läsa de båda - när jag läst ut de böcker som ligger före i min "att läsa"-hög.
Leonard R. Palmer: Knossos och Mykene - Vad lertavlorna berättar
Lafcadio Hearn: Folk, gudar och gastar i det forna Japan
Vladimir Oravsky & Kurt Peter Larsen: Ääähr!!!
Yukio Mishima: Vårsnö
Åke Ohlmarks: Fornnordisk lyrik
Som ni ser är det mycket om mytologi (även fornnordisk lyrik har ju mycket av mytologi i sig) - synnerligen intressant och fantasieggande, tycker jag. Jag tycker att det är roligt att skriva annorlunda slags fantastik, där mytologi och historia vävs samman och blir till något personligt för just mig, någonting annorlunda; samtidigt som det är gammalt och välkänt blir det till något nytt...
"Ääähr!!!" är en prisbelönt pjäs. "Vårsnö" är en japansk roman. Jag ser fram emot att läsa de båda - när jag läst ut de böcker som ligger före i min "att läsa"-hög.
fredag 26 september 2008
Blogger Buster: A Search Widget for your blog
Etiketter
Jag har rensat och organiserat bland mina etiketter - se Etiketter-listan här till höger. Jag tog bort luddiga etiketter som kreativitet och inspiration som jag skulle kunna sätta på de flesta blogginläggen. Istället har jag försökt kategorisera klumpvis i sådana slags etiketter som måla/teckna/illustrera och bakning/matlagning.
Jag välkomnar alla slags kommentarer kring etiketterna. Det är svårt att göra bra etiketter! Särskilt med tanke på att jag var novis i bloggvärlden när jag först började med bloggen, och använde mig av många onödiga och underliga etiketter. Nu tycker jag mig ha rensat ut någorlunda i alla fall.
Jag dras dock fortfarande med etiketten andra kapitlet för att jag en gång i tiden skrev i blogginläggen ifråga om just den etiketten... Men bara jag ordnar en sökfunktion för besökare av bloggen (hur gör man en sådan?) så ska jag ta bort den där etiketten som enligt min mening bara tar onödig plats...
Vad ska jag förresten ge det här inlägget för etikett? I brist på bättre kategoriserar jag det som kreativt pyssel.
EDIT (2016-02-12): etiketten kreativt pyssel borttagen. Istället får det här inlägget etiketten "bloggen", eftersom det nu praktiskt handlar om min blogg.
Jag välkomnar alla slags kommentarer kring etiketterna. Det är svårt att göra bra etiketter! Särskilt med tanke på att jag var novis i bloggvärlden när jag först började med bloggen, och använde mig av många onödiga och underliga etiketter. Nu tycker jag mig ha rensat ut någorlunda i alla fall.
Jag dras dock fortfarande med etiketten andra kapitlet för att jag en gång i tiden skrev i blogginläggen ifråga om just den etiketten... Men bara jag ordnar en sökfunktion för besökare av bloggen (hur gör man en sådan?) så ska jag ta bort den där etiketten som enligt min mening bara tar onödig plats...
Vad ska jag förresten ge det här inlägget för etikett? I brist på bättre kategoriserar jag det som kreativt pyssel.
EDIT (2016-02-12): etiketten kreativt pyssel borttagen. Istället får det här inlägget etiketten "bloggen", eftersom det nu praktiskt handlar om min blogg.
torsdag 25 september 2008
Vad skulle hända om...
Jag fick just ett brev med posten.
Skådebanan Västmanland utlyser en ny novelltävling för elfte året i rad tillsammans med LO-distriktet. ABF och Västerås folkhögskola är också med i projektet.
Årets tema är "Vad skulle hända om...".
Sista inlämningsdag är den 11 januari 2009.
Mer om tävlingen står att finna här.
Skådebanan Västmanland utlyser en ny novelltävling för elfte året i rad tillsammans med LO-distriktet. ABF och Västerås folkhögskola är också med i projektet.
Årets tema är "Vad skulle hända om...".
Sista inlämningsdag är den 11 januari 2009.
Mer om tävlingen står att finna här.
Kross
Många gånger, inte sällan, är bilder - teckningar eller målningar eller fotografier - källa till inspiration vid skrivande. De inspirerar inte bara till noveller, dikter eller romaner, utan även till att ta egna foton och utveckla sin egen, högst personliga del av det som kallas fotokonst. Inte för att jag är något mer än en amatör som tycker det är kul att fota...
Fotografering går ju också hand i hand med målande/tecknande. Vid surfande häromdagen hamnade jag av slump på Kross' sidor. En blogg: krosstalk. En fotosida: Kross project. Ännu en fotosida: Kross Collection. Och något slags samlingssida, ett bildarkiv: Roineimages. I mångt och mycket är det samma foton på sidorna, och de överlappar varandra, men de är ändå värda att surfa runt på!
Fotografering går ju också hand i hand med målande/tecknande. Vid surfande häromdagen hamnade jag av slump på Kross' sidor. En blogg: krosstalk. En fotosida: Kross project. Ännu en fotosida: Kross Collection. Och något slags samlingssida, ett bildarkiv: Roineimages. I mångt och mycket är det samma foton på sidorna, och de överlappar varandra, men de är ändå värda att surfa runt på!
Neil Gaiman: The Graveyard Book
Den här boken, skriven av Neil Gaiman, vill jag läsa... Den kommer ut i handeln - i USA - nu sista september. Bilden nedan visar omslaget till barnversionen, illustrerad av en av mina favoritillustratörer, Chris Riddell. Vuxenupplagan är illustrerad av Dave McKean. Det finns även en limited signed slipcase edition, som också är illusterad av Dave McKean men ännu snyggare än den förra. Jag tycker dock bäst om barnomslaget.
onsdag 24 september 2008
Samit Basu: Simoqins profetior
Jag har just läst ut Simoqins profetior av Samit Basu, i en svensk översättning. Låt mig först bara säga några ord om översättningen: den var bra, innehållsmässigt, men o, så slarvigt gjord! Jag vet inte hur många gånger jag hittade slarvfel – bokstäver som bytt plats, ”lugnt” stavat ”lungt” och dylika idiotier som lätt kunde ha avhjälpts med en stavningskontroll, om nu korrekturläsning vore för mycket att begära.
När nu det är överstökat, låt mig fortsätta med själva boken. I början gav den ett något rörigt intryck, men allteftersom jag kom in i boken hängde jag med i de olika parallellhandlingarna utan problem. Det är en bok med både humor och allvar. Många referenser till allslags mytologi skymtar förbi, och boken är i mycket humoristisk och rolig att läsa. Den är väldigt fantasieggande. Jag försöker skriva något åt samma håll genom BÄ – ta inspiration från allsköns myter och skapa en kavalkad som känns nydanande, trots gammalt tema – kampen mellan ont och gott. Men är det onda verkligen ont i Simoqins profetior och vad är det egentligen som händer?
Det är inte det slags bok där man verkligen kommer nära en huvudperson och bara följer den personens inre känsloliv, fäster sig vid det och läser historien som om man var den personen, utan något helt annat, men Simoqins profetior har så många andra kvaliteter.
Samit Basu (länk till hans hemsida) är indier, vilket märks mycket väl i namnen på personer och platser. Det ger en extra dimension åt boken, och gör att den sticker ut jämfört med annan fantasy som ofta har helt av författaren påhittade namn. Jag gillar de indiskt-klingande namnen.
Simoqins profetior av Samit Basu är den första boken i en trilogi, varav de två andra delarna finns på originalspråket engelska, men inte på svenska – än. De är överhuvudtaget svårhittade på nätet. Om någon hittar en bra sida att köpa dem på online på svensk sida för billigt pris, hojta till!
Trilogin heter ”GameWorld Trilogy” och det om något säger att allting inte är vad det verkar… Är allting bara ett spel, eller hur hänger saker och ting ihop – egentligen?
Jag ser mig ivrigt omkring efter fortsättningen, andra boken som heter The Mantocore’s Secret och tredje boken därefer, The Unwaba Revelations. Nu har jag verkligen fått mersmak, både på fortsättningarna av den här boken och att läsa fler böcker av Samit Basu.
När nu det är överstökat, låt mig fortsätta med själva boken. I början gav den ett något rörigt intryck, men allteftersom jag kom in i boken hängde jag med i de olika parallellhandlingarna utan problem. Det är en bok med både humor och allvar. Många referenser till allslags mytologi skymtar förbi, och boken är i mycket humoristisk och rolig att läsa. Den är väldigt fantasieggande. Jag försöker skriva något åt samma håll genom BÄ – ta inspiration från allsköns myter och skapa en kavalkad som känns nydanande, trots gammalt tema – kampen mellan ont och gott. Men är det onda verkligen ont i Simoqins profetior och vad är det egentligen som händer?
Det är inte det slags bok där man verkligen kommer nära en huvudperson och bara följer den personens inre känsloliv, fäster sig vid det och läser historien som om man var den personen, utan något helt annat, men Simoqins profetior har så många andra kvaliteter.
Samit Basu (länk till hans hemsida) är indier, vilket märks mycket väl i namnen på personer och platser. Det ger en extra dimension åt boken, och gör att den sticker ut jämfört med annan fantasy som ofta har helt av författaren påhittade namn. Jag gillar de indiskt-klingande namnen.
Simoqins profetior av Samit Basu är den första boken i en trilogi, varav de två andra delarna finns på originalspråket engelska, men inte på svenska – än. De är överhuvudtaget svårhittade på nätet. Om någon hittar en bra sida att köpa dem på online på svensk sida för billigt pris, hojta till!
Trilogin heter ”GameWorld Trilogy” och det om något säger att allting inte är vad det verkar… Är allting bara ett spel, eller hur hänger saker och ting ihop – egentligen?
Jag ser mig ivrigt omkring efter fortsättningen, andra boken som heter The Mantocore’s Secret och tredje boken därefer, The Unwaba Revelations. Nu har jag verkligen fått mersmak, både på fortsättningarna av den här boken och att läsa fler böcker av Samit Basu.
fredag 19 september 2008
Quotes - elise's collection of favorite quotes
Ann Morrow Lindbergh - A Good Relationship Has a Pattern Like a Dance
A good relationship has a pattern like a dance and is built on some of the same rules. The partners do not need to hold on tightly, because they move confidently in the same pattern, intricate but gay and swift and free, like a country dance of Mozart's. To touch heavily would be to arrest the pattern and freeze the movement, to check the endlessly changing beauty of its unfolding. There is no place here for the possessive clutch, the clinging arm, the heavy hand; only the barest touch in passing. Now arm in arm, now face to face, now back to back -- it does not matter which. Because they know they are partners moving to the same rhythm, creating a pattern together, and being invisibly nourished by it.Anne Morrow Lindbergh
Citatet ovan är taget från "Quotes - elise's collection of favorte quotes".
Fler citat finns att läsa här.
torsdag 18 september 2008
Skolkänsla
Jag satsar på BÄ igen. Igång igen. Jag går igenom The Novel Notebook och fyller i.
I tisdags jobbade jag på plotten – skrev massor på vita A4 med blyerts. Härlig känsla att skriva för hand på vitt, blankt papper. Sedan bestämde jag mig för att utveckla plottbiten genom att använda mig av The Novel Notebook (här finns den som PDF).
Under genomgången av The Novel Notebook skriver jag i ett randigt A4-block. Det var länge sedan sist. Annars har jag hållit mig till A5-block med rutade papper under sista året (om man bortser från de färgglada randiga A5-anteckningsböckerna). Det var så länge sedan jag skrev i randiga kollegieblock att det ger en (något nostalgisk) känsla av skola och skolmiljö. Fem sidor har det blivit hittills och jag har bara hunnit till ”Settings”. Bara att köra på!
Tänkte försöka med en ny strategi. Utveckla och göra klart plotten först och sedan skriva. Där tror jag att det är bäst att skriva för hand i block eller anteckningsböcker, där jag verkligen inte kan rätta mig själv, korrekturläsa eller redigera på något smidigt sätt – såsom man kan göra på dator. Det jag skriver står kvar, helt enkelt, och det enda jag kan göra i det läget är att fortsätta skriva, föra handlingen framåt. På det viset får jag ett helt första utkast färdigt innan jag sätter mig att renskriva vid datorn och därmed börjar tänka ”korrekturläsare” – peta och fila på stort och smått, alla formuleringar och ordval hit och dit. Så att jag inte fastnar i redigerande, helt enkelt. För det är min stora fälla nummer ett. Den ska jag undvika den här gången.
Haha, strategi! Äntligen en strategi som borde funka, väl?
Jag ska göra mitt bästa.
I tisdags jobbade jag på plotten – skrev massor på vita A4 med blyerts. Härlig känsla att skriva för hand på vitt, blankt papper. Sedan bestämde jag mig för att utveckla plottbiten genom att använda mig av The Novel Notebook (här finns den som PDF).
Under genomgången av The Novel Notebook skriver jag i ett randigt A4-block. Det var länge sedan sist. Annars har jag hållit mig till A5-block med rutade papper under sista året (om man bortser från de färgglada randiga A5-anteckningsböckerna). Det var så länge sedan jag skrev i randiga kollegieblock att det ger en (något nostalgisk) känsla av skola och skolmiljö. Fem sidor har det blivit hittills och jag har bara hunnit till ”Settings”. Bara att köra på!
Tänkte försöka med en ny strategi. Utveckla och göra klart plotten först och sedan skriva. Där tror jag att det är bäst att skriva för hand i block eller anteckningsböcker, där jag verkligen inte kan rätta mig själv, korrekturläsa eller redigera på något smidigt sätt – såsom man kan göra på dator. Det jag skriver står kvar, helt enkelt, och det enda jag kan göra i det läget är att fortsätta skriva, föra handlingen framåt. På det viset får jag ett helt första utkast färdigt innan jag sätter mig att renskriva vid datorn och därmed börjar tänka ”korrekturläsare” – peta och fila på stort och smått, alla formuleringar och ordval hit och dit. Så att jag inte fastnar i redigerande, helt enkelt. För det är min stora fälla nummer ett. Den ska jag undvika den här gången.
Haha, strategi! Äntligen en strategi som borde funka, väl?
Jag ska göra mitt bästa.
onsdag 17 september 2008
Balance - Christoph y Wolfgang Lauenstein (1989)
Jag hittade den här videon på Att skriva om - tack för den! - och gillar den verkligen – därför postar jag den här också. Balans är nyckeln till den mesta. Frågan är vad den här videon egentligen säger om balans…
tisdag 16 september 2008
Och läsas och läsas och läsas
Nu har jag kommit igång att läsa böcker igen, skönlitterära böcker. Det var i juni senast, annars. I alla fall om man tror mina läsdagböcker – som jag under senaste månaderna förlagt (men nu hittat igen)… Så det kan tänkas att en och annan barnbok som jag läst inte blivit ihågkommen.
Hursomhelst kom jag igång med Håkan Nessers Koreografen nu i september, och sedan jag läst ut den högst läsvärda boken blev jag ivrig och ville läsa mer och mer och mer… Bokmalen i mig som slumrat alltför länge väcktes till liv. Nu ska här läsas!
Efter Koreografen har jag slukat Agnes von Krusenstjernas bok Höstens skuggor som bara var påbörjad. Nu – i dag – har jag läst ut den. Raskt har jag kastat mig över nästa redan påbörjade bok, Simoqins profetior av Samit Basu. Snart har jag bara hälften kvar av den boken. Här går det undan.
På en hylla under vardagsrumsbordet, eller på den undre skivan av vardagsrumsbordet för att vara korrekt, har jag en hög böcker jag lånat av familj, vänner och bekanta, vissa för evigheter sedan, som jag nu SKA läsa ut – efter Simoqins profetior (som är min egen bok).
I och med läsandet väcks mina egna tankar och fantasier till liv igen. Med ens blir det lätt att skriva på DF. Plötsligt sätter jag igång att plotta BÄ. Och vips ser jag landskap och människor och allsköns ting framför mig – i fantasin. Nu ska här skrivas…! (Och läsas och läsas och läsas...!)
Hursomhelst kom jag igång med Håkan Nessers Koreografen nu i september, och sedan jag läst ut den högst läsvärda boken blev jag ivrig och ville läsa mer och mer och mer… Bokmalen i mig som slumrat alltför länge väcktes till liv. Nu ska här läsas!
Efter Koreografen har jag slukat Agnes von Krusenstjernas bok Höstens skuggor som bara var påbörjad. Nu – i dag – har jag läst ut den. Raskt har jag kastat mig över nästa redan påbörjade bok, Simoqins profetior av Samit Basu. Snart har jag bara hälften kvar av den boken. Här går det undan.
På en hylla under vardagsrumsbordet, eller på den undre skivan av vardagsrumsbordet för att vara korrekt, har jag en hög böcker jag lånat av familj, vänner och bekanta, vissa för evigheter sedan, som jag nu SKA läsa ut – efter Simoqins profetior (som är min egen bok).
I och med läsandet väcks mina egna tankar och fantasier till liv igen. Med ens blir det lätt att skriva på DF. Plötsligt sätter jag igång att plotta BÄ. Och vips ser jag landskap och människor och allsköns ting framför mig – i fantasin. Nu ska här skrivas…! (Och läsas och läsas och läsas...!)
måndag 15 september 2008
Måndagsrapport, dagsrapport
Dagsrapport. Jag är igång igen. Måndagar är tillägnade målande, men jag har ändå skrivit lite.
Äntligen har jag satt fart med illustrationer till barnboksprojekt. DF är projektet jag målat till.
Först ett par skisser i blyerts, sedan en akrylmålning på pannå, bara påbörjad, måste tilläggas. Den är långtifrån klar än, men jag lägger ändå upp den här som den ser ut just nu. En skiss i all enkelhet.
Som DF ser ut just nu är det några få korta meningar på var sida med bilder till, en bok riktad till de små – mellansmå – barnen, runt fem kanske. Möjligtvis skulle det gå för ett duktigt och försigkommet barn att läsa själv, för den skulle fortfarande vara spännande för barn i början av skolåldern. Så har jag tänkt mig.
När jag jobbat klart för dagen med illustrationen ägnade jag en stund åt att skriva på sagan också. Den har än så länge bara börjat så mycket kan hända än. Eftersom det är en spin-off på BÄ är jag lite osäker på hur långt handlingen ska fortgå och hur mycket som verkligen ska höra samman med BÄ. Det visar sig, förhoppningsvis.
Äntligen har jag satt fart med illustrationer till barnboksprojekt. DF är projektet jag målat till.
Först ett par skisser i blyerts, sedan en akrylmålning på pannå, bara påbörjad, måste tilläggas. Den är långtifrån klar än, men jag lägger ändå upp den här som den ser ut just nu. En skiss i all enkelhet.
Som DF ser ut just nu är det några få korta meningar på var sida med bilder till, en bok riktad till de små – mellansmå – barnen, runt fem kanske. Möjligtvis skulle det gå för ett duktigt och försigkommet barn att läsa själv, för den skulle fortfarande vara spännande för barn i början av skolåldern. Så har jag tänkt mig.
När jag jobbat klart för dagen med illustrationen ägnade jag en stund åt att skriva på sagan också. Den har än så länge bara börjat så mycket kan hända än. Eftersom det är en spin-off på BÄ är jag lite osäker på hur långt handlingen ska fortgå och hur mycket som verkligen ska höra samman med BÄ. Det visar sig, förhoppningsvis.
tisdag 9 september 2008
The Book Show & Write Place
Jag målar exotiska djur på sten istället för att skriva. Det är ett av mina sätt att prokrastinera på – apropå Romanloppets inlägg om detsamma. Läs mer om mitt målande på sten här.
Jag har börjat skriva lite smått dock. Dels har jag skrivit någon halv sida för hand på BÄ, dels har jag börjat på ett par noveller och dels funderar jag på andra projekt av olika slag. Jag har köpt mig en ”sju ämnes”-bok, en anteckningsbok med sju delar, avskärmade med flikar. Där tänkte jag skriva sju noveller – dels från gamla idéer som jag ska realisera och dels från nya idéer som får komma framöver.
Jag har schemalagt vardagen och vardagsveckan, delar upp fritiden i stunder om målande, stunder med tecknande och stunder med skönlitterärt skrivande. Jag hoppas kunna genomföra vad jag företagit mig. Nu handlar det om att ändra vanorna och sedan behålla nya vanor, istället för att hoppa mellan olika sätt att göra det hela på. Nu vill jag verkligen hitta något som äntligen funkar för mig. För mig. Inte för andra. Så jag ska prova mig fram till en strategi som funkar för just mig, utifrån mitt liv just nu, istället för att snegla på andra författare och deras vanor. Det ska jag klara (peppar mig själv).
Jag har hittat The Book Show på youtube (tack vare Att skriva om) och ännu kuligare – The Write Place. Inspirerande och roligt att titta på!
Jag har börjat skriva lite smått dock. Dels har jag skrivit någon halv sida för hand på BÄ, dels har jag börjat på ett par noveller och dels funderar jag på andra projekt av olika slag. Jag har köpt mig en ”sju ämnes”-bok, en anteckningsbok med sju delar, avskärmade med flikar. Där tänkte jag skriva sju noveller – dels från gamla idéer som jag ska realisera och dels från nya idéer som får komma framöver.
Jag har schemalagt vardagen och vardagsveckan, delar upp fritiden i stunder om målande, stunder med tecknande och stunder med skönlitterärt skrivande. Jag hoppas kunna genomföra vad jag företagit mig. Nu handlar det om att ändra vanorna och sedan behålla nya vanor, istället för att hoppa mellan olika sätt att göra det hela på. Nu vill jag verkligen hitta något som äntligen funkar för mig. För mig. Inte för andra. Så jag ska prova mig fram till en strategi som funkar för just mig, utifrån mitt liv just nu, istället för att snegla på andra författare och deras vanor. Det ska jag klara (peppar mig själv).
Jag har hittat The Book Show på youtube (tack vare Att skriva om) och ännu kuligare – The Write Place. Inspirerande och roligt att titta på!
fredag 29 augusti 2008
How to build a successful fiction writing career
Jag har fått tips om en läsvärd sida för de skribenter som vill bli peppade och få goda råd. Det enda negativa med den här sidan är allt prat om agenter som inte funkar för svenska författare, men man kan alltid tänka sig att agenter = förlag. Hursomhelst ligger det mycket i vad han säger. Besök sidan!
lördag 16 augusti 2008
torsdag 14 augusti 2008
Coraline Movie Behind the Scenes - The Story Of Coraline
Det har kommit ytterligare en “featurette” som presenterar filmen Coraline. Den här gången presenteras handlingen – det som också är handlingen i boken. Titta på trailern och se fram emot filmens premiär i februari 2009.
onsdag 13 augusti 2008
Coraline - filmen
Neil Gaiman är en av mina absoluta favoritförfattare.
Coraline är en av hans böcker.
Det är en mycket skrämmande, obehaglig bok, som samtidigt är fantastiskt bra och välskriven. Det är officiellt en barnbok men jag tror att den passar lika bra för vuxna.
Coraline är som sagt en bok och nu ska boken bli film. I februari 2009 har den premiär. Det är regissören av Nightmare before Christmas, dvs. Henry Selick, som gör filmen Coraline.
Här nedan är två filmsnuttar som presenterar den kreativa och professionella processen bakom filmen.
Henry Selick and Neil Gaiman Bring Coraline to Life
Crafting the World of Coraline
tisdag 12 augusti 2008
måndag 11 augusti 2008
Hittat en bokskatt!
Mina föräldrar rensar ut för de ska flytta från stort hus till mindre hus, och denna rensning inbegriper bokhyllorna. De erbjöd mig att komma och titta igenom högvis av böcker som de beslutat att göra sig av med. Hurra, jag utökar min egen bokhylla med mångtalet titlar! Jag som redan har massor av böcker jag inte läst, frekvent lånar böcker på biblioteket som jag heller inte hinner läsa, samt jämt köper nya böcker när tillfälle ges! Men, men, som jag sade till min mor: man kan aldrig få för många böcker! Så jag hittade några lättlästa, några klassiker och några andra böcker som jag bara inte kunde låta bli att ta. Här är en lista:
- Collins, Wilkie: The Moonstone (är ju en klassiker att läsa nån gång!)
- Crossley-Holland, Kevin: Arthur - Den magiska stenen (en saga att drömma bort sig i)
- Fogelström, Per Anders: Barn av sin stad (klassiker, läst förut men vill ha, och kanske läser jag om den nån gång)
- Golding, William: Flugornas herre (klassiker, jag grät hejdlöst när jag läste den som barn)
- Greene, Graham: Loser Takes All (måste ju ha en klassiker, i alla fall EN bok av honom och på originalspråk dessutom)
- Greene, Graham: The Power and the Glory (klassiker, ”måste läsa”, väl?)
- Harris, Joanne: Kärlekens dårar (hade tänkt låna den här boken av min mor nån gång, nu får jag den!)
- Harris, Joanne: Underströmmar (har läst annat av Harris och gillat, fast inser just att jag ju redan har den här på engelska (Coastliners) – nån som vill ha den på svenska?)
- Jacobs, Frank: Mad liksom… (gillade den som barn)
- Jacobs, Frank: Mad’s pysselbitar (som barn tyckte jag de här böckerna om Mad var roliga, därför jag tar dem nu!)
- Jacobs, Frank: Mad’s talande frimärken (lite galet kul)
- Keyes, Marian: Å andra sidan (har läst andra böcker av henne, de är lättlästa, lättsamma och inte direkt klassade som kvalitativa eller klassiker, men jag kan passa på att läsa den här boken istället för att köpa en lättviktare på ICA som jag funderat på att göra i några veckor bara för att ha något riktigt lättsmält att läsa)
- Martinson, Moa: Hemligheten (ännu en gammal klassiker)
- Martinson, Moa: Klockor vid sidenvägen (måste ha en sådan gammal svensk klassiker, och nån gång läsa den också!)
- Mazetti, Katarina: Köttvars trollformler (som barn läste min far den här boken högt för oss, måste ha den bara därför, nostalgiskt minne)
- Metcalf, Christine: Katter (faktabok som jag som barn använde till underlag när jag ritade katter, kan göra det igen!)
- Michael, Ib: Prins (en gång i tiden gav jag denna i present till min mamma, passar på att ta tillbaka boken ;-)
- Milne, A.A: Nalle Puh (har boken på engelska, måste ha den på svenska också!)
- Mordden, Ethan: Nalle Puhs Workout (alltid kan jag lära mig nåt om motion)
- Prohias, Antonio: Mad: X & Y (som barn inspirerades jag av de här galningarna och skrev en egen serie om två färggubbar)
- René Vázquez Díaz: Dårskap och kärlek (en roman om Kuba, måste ju utveckla mina läsarvanor till att omfatta latinamerikansk berättartradition)
- Smith, Cordwainer: Planetköparen (har läst så få SF-böcker, måste ju göra det nån gång och detta var en klassiker i genren)
- Zola, Émile: Thérèse Raquin (har redan läst den i gymnasiet eller på Litteraturvetenskapen på högskolan, men en sådan här klassiker måste man ha!)
söndag 10 augusti 2008
Ännu en pusselbit
Av olika anledningar, t.ex. brist på disciplin, har det inte blivit något skönlitterärt skrivet sedan sist jag bloggade. Men nu i morgon måndag börjar vardagen igen – semestern är slut – och därmed får jag ett ypperligt tillfälle till att ta tag i disciplin och rutiner igen.
I dag fick jag dock inspiration till BÄ – kom på att det finns en del av den historien som jag kan skriva ur flickan Amanthes synvinkel. BÄ är ett fragmenterat projekt, som består av flera olika berättelser, pusselbitar i ett större sammanhang, ett pussel (långtifrån färdigt men som ska bli färdigt). Just för att det är flera pusselbitar passar det bra att lägga till ännu en huvudperson som får berätta sin syn på och sin del av historien.
Läs mina tidigare inlägg rubricerade BÄ om ni vill veta mer om det här bokprojektet. Jag kommer att skriva mer om det i framtiden eftersom det just nu känns som det som är lättast att skriva på. Jag har ju som bekant fastnat i projekten med Maximilian. Så istället satsar jag just nu på BÄ (och funderar vidare på Tusenskönan i bakhuvudet).
I morgon ska jag skriva i 23 minuter enligt 23-minutersmetoden på BÄ utifrån Amanthes synvinkel (överger det långsamma ökandet för en rutinmässig 23-minutare istället). Mer om henne och om hela BÄ-projektet följer i senare blogginlägg. Läs dem gärna!
måndag 4 augusti 2008
Till den tickande äggklockan
Det känns väldigt bra nu efteråt. Jag gjorde vad jag föresatt mig att göra.
Igår satte jag äggklockan på fem minuter och sedan skrev jag. Resultatet blev rostigt och förmodligen ingenting som jag kommer att använda mig av, men jag skrev! Jag skrev i fem minuter prick och för en gångs skull följde jag min tänkta plan – gjorde som jag tänkt mig. Det kändes enormt bra.
Idag satte jag också äggklockan. Denna gång på sju minuter. Jag tänker öka successivt men är också väl medveten om att det är dumt att öka för snabbt. Så jag tänker inte öka antalet minuter varje dag, bara lite då och då. I alla fall satte jag äggklockan även idag och satte igång att skriva. Tills klockan ringde.
Precis som igår hoppade jag till när ringsignalen kom, fastän jag hela tiden hade koll på hur lång tid det var kvar innan den skulle ringa. Jag skrev konstant i sju minuter! Jippi! Och dessutom suktar jag efter mer, vill skriva mer redan nu, men det får vänta till imorgon. I dag får jag inte skriva mer! Istället får jag längta till i morgon!
Det jag skrev idag kan jag dessutom använda mig av, med lite redigering kommer det att funka bra! Både det jag skrev igår och det jag skrev idag har jag redan klippt in i stordokumentet. Dokumentet för BÄ, för det var det projektet jag skrev på. Det är det mest fragmentariska och just därför det projekt som det är lättast att skriva på såhär spontant och utan planering.
Jag gjorde vad jag föresatt mig att göra. Nu är det bara att fortsätta!
söndag 3 augusti 2008
Efter stiltje - storm?!
Ni har väl insett det för länge sedan: jag har tagit semester från mitt skrivande. Det var evigheter sedan jag skrev sist, och nu tänkte jag ta tag i det och börja igen. Successiv ökning är vad jag tänkt mig. I dag ska jag skriva i fem minuter. Och sedan ska jag öka det dagligen och veckovis tills jag når det dagliga skrivande jag vill ha som vardaglig standard.
Just nu har jag semester och är ledig, och andra sysselsättningar och projekt sätts i främsta rummet. Bland annat ska jag komma igång med att läsa skönlitteratur igen, har varit lite si och så med det under det senaste året. Dessutom ger det inspiration till mitt eget skrivande att läsa andras verk!
Så jag fyller på med energi så att jag förhoppningsvis kan ta itu med allting gällande skrivande när hösten kommer. Och det inkluderar den här och mina två andra bloggar.
Så glöm inte bort mig, vad ni än gör, för jag kommer tillbaka och jag kommer att fortsätta att uppdatera den här bloggen! Just nu är det stiltje, mer eller mindre, men till hösten sätter jag fart igen!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)