Till den tickande äggklockan

Det känns väldigt bra nu efteråt. Jag gjorde vad jag föresatt mig att göra.

Igår satte jag äggklockan på fem minuter och sedan skrev jag. Resultatet blev rostigt och förmodligen ingenting som jag kommer att använda mig av, men jag skrev! Jag skrev i fem minuter prick och för en gångs skull följde jag min tänkta plan – gjorde som jag tänkt mig. Det kändes enormt bra.

Idag satte jag också äggklockan. Denna gång på sju minuter. Jag tänker öka successivt men är också väl medveten om att det är dumt att öka för snabbt. Så jag tänker inte öka antalet minuter varje dag, bara lite då och då. I alla fall satte jag äggklockan även idag och satte igång att skriva. Tills klockan ringde.

Precis som igår hoppade jag till när ringsignalen kom, fastän jag hela tiden hade koll på hur lång tid det var kvar innan den skulle ringa. Jag skrev konstant i sju minuter! Jippi! Och dessutom suktar jag efter mer, vill skriva mer redan nu, men det får vänta till imorgon. I dag får jag inte skriva mer! Istället får jag längta till i morgon!

Det jag skrev idag kan jag dessutom använda mig av, med lite redigering kommer det att funka bra! Både det jag skrev igår och det jag skrev idag har jag redan klippt in i stordokumentet. Dokumentet för BÄ, för det var det projektet jag skrev på. Det är det mest fragmentariska och just därför det projekt som det är lättast att skriva på såhär spontant och utan planering.

Jag gjorde vad jag föresatt mig att göra. Nu är det bara att fortsätta!