Hett i hyllan #37

Monika på Bokföring enligt Monika har haft ett torsdagstema på bloggen nu sedan i höstas förra året, som hon kallar ”Hett i hyllan”.

Hon beskriver det såhär: 

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

I Hett i Hyllan den här veckan nämner Monika Tre på tre. Det är en utmaning, organiserad av Pocketlover, som återkommit på hösten under flera år, och går ut på att under en viss period ska läsa tre böcker som på något (valfritt) vis är sammanknutna under ett tema. Man väljer helt själv vilka böcker man vill ha, och hur de ska hänga samman.

Tre på tre har för min del varit ett av de där dåliga samvetena. Jag anmäler mig med glatt humör, med ambitionen att klara utmaningen i år i alla fall. Och så slutar det med att jag inte läser en enda av böckerna.

Så nu är det dags att göra ett Hett i hyllan-inlägg av detta. Jag vet att jag inte läste någon av dessa böcker under det att utmaningen faktiskt pågick, men har jag kommit mig för att läsa någon av böckerna efteråt? Vilka av mina utmaningsböcker står fortfarande olästa i hyllan?

Vi börjar 2012, första gången jag anmälde mig till Tre på tre.

Då var mitt tema 3xUngdomsKina.

Inlägget skrevs i augusti, själva utmaningen pågick september till november.

Böckerna var Beijing Doll av Chun Sue, Shanghai Baby av Wei Hui och Babes in Beijing av Rachel Dewoski.

På en gång kan jag säga att jag inte läst någon av dem. Beijing Doll hade jag påbörjat en gång, till och med före utmaningen, men hur det nu var, läste jag aldrig ut den, och det var i samband med utmaningen jag ville ge boken en andra chans. Mest för att jag faktiskt inte tyckte att den var dålig. 

Jag gillade det jag läste, men den blev liggande, något annat kom emellan, jag läste aldrig ut den, och sedan kom jag till den där punkten när det var så länge sedan man började med en viss bok att man glömt början och borde börja om att läsa från början, för att sedan kunna läsa ut hela boken.

Och när jag väl kommit till ett sådant glömt-det-mesta-läge, ställer jag boken i bokhyllan istället och där blir den stående. Trots att det kanske var en bra bok.

De andra två böckerna i utmaningen har jag aldrig ens påbörjat.

Vi går raskt över till 2013 istället.

Andra gången. Utmaningen skrev jag om här i ett inlägg om Gene Wolfe.

Jag anmälde på Pocketlovers blogg 3xGene Wolfe, alltså tre böcker skrivna av författaren Gene Wolfe.

Böckerna var: 

Exodus from the Long Sun, On Blue's Waters, och In Green's Jungles. 

Det var sista boken i en serie, och de två första i en trilogi som följde direkt på den förra som en fristående fortsättning.

Ännu en gång, pinsamt nog, blev inte en enda av de här böckerna lästa.

Jag har fortfarande inte läst någon av dem. Fast jag har läst en annan bok av Gene Wolfe nyligen, som jag skrev om i En Smakebit på söndag.

Så trots att det var en favoritförfattare, blev det inga böcker lästa.

Över till 2014. Tredje gången gillt, tredje och sista gången jag var med i tre på tre.

Den här gången var mitt tema 3xDystopier och jag presenterade tävlingen i ett inlägg där jag också presenterade böckerna, men var lite osäker på vilka jag skulle välja och till och med antydde att jag skulle läsa sex (6!) stycken dystopier, sådär överambitiös som jag kan vara.

De tre huvudböckerna var följande: Ready Player One av Ernest Cline, Wool av Hugh Howey, Den nya människan av Boel Bermann.

Som bubblare och eventuella, antingen jag bytte ut någon av de tre ovan eller läste ytterligare böcker var: Insurgent av Veronica Roth, Den femte vågen (som jag inte hade än i min ägo) av Rick Yancey, Metro 2034 av Dmitrij Gluchovskij och The Windup Girl av Paolo Baacigalupi.

Även nu blev inte en enda av de här böckerna lästa under just 2014.

Men sedan dess, ja, faktiskt just i år, 2016 och under förra året, 2015, har jag läst ett par av dystopierna.

Jag läste Wool a Hugh Howey i juni 2015 och jag läste Den femte vågen av Rick Yancey i maj 2015 (faktiskt också köpt i maj 2015). Samt att jag faktiskt läst även Insurgent av Veronica Roth, fast utläst nu i april 2016.

Så av 13 böcker har jag läst 3. Snacka om hett i hyllan, dessa som fortfarande står och skriker efter att bli lästa, till och med blivit utvalda för läsning en gång i tiden, fast fortfarande står olästa. Stackars böcker.

Jag tog i alla fall det kloka beslutet 2015 att inte vara med i tre på tre-utmaningen, och det gjorde jag nog rätt i. Sedan har jag nu fått veta genom Monikas inlägg i dag att det aldrig blev någon tre på tre förra året. Vi får se hur det blir i år. Jag ska nog i alla fall inte vara med.

En smakebit på søndag: Peace av Gene Wolfe

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Min smakbit kommer från en bok som jag läste fredag-lördag den här helgen, Peace av Gene Wolfe. Han är definitivt en författare som förtjänar mer uppmärksamhet. Ett språkligt geni, någon som verkligen kan berätta en historia och göra det bra. Som skriver intelligent och inte alltid helt lättillgängligt. Han tar inte genvägar och han vågar skriva på ett sådant vis att läsaren får en utmaning.

Mycket kunde sägas om och diskuteras kring innehållet i Peace, men jag nöjer mig här med att nämna språket.

Språket är poetiskt och vindlande. Gene Wolfe skriver rytmiskt, med många och långa parenteser, i en viss takt som man kommer in i efter ett tag, som läsare. Boken är lite svår- och trögstartad, men när man väl kommit en bit är det en underbar upplevelse (om man kan bortse ifrån att man obönhörligen blir förvirrad under läsningen). Det här är en bok som man gärna läser om och som kanske till och med kräver en omläsning – speciellt av en lite ouppmärksam läsare.

Gene Wolfe är alltså inte helt lättillgänglig och inte för alla, men han är definitivt en författare som skriver både vackert och intelligent, som har mycket att berätta. Han skriver både fantasy, science fantasy och science fiction. Peace klassas som fantasy.

Mitt smakprov kommer från ett parti utan parenteser, från sidan 97 i Peace.

The rain slacked a bit and we saw it, a massive brick-and-fieldstone farmhouse whose solid masonry walls had probably been standing since before the Civil War. Beside the front door a white June rosebush as big as a laurel still displayed the year's last three blossoms, now being flailed to ruin by the rain; under the spreading, thorny gray-green branches a lonely hen sheltered herself; there was no porch but the bush, and only a single high stone step, to which Mr. Macafee drove as close as he could before tooting the horn. I could see a kerosene lamp buring in the parlor window. Mr. Macafee tooted again, and as he did so the door opened; a woman in a long, old-fashioned calico dress stood there, with a little girl behind her who watched us from the shelter, as it seemed, of her mother's skirts. The woman made a gesture I did not understand and disappeared inside the house, followed by the little girl, who had pigtails. My aunt Olivia said, ”She's gone to get an umbrella – we don't need that, and she'll get wet. Why don't you make a run for it, Jimmy?”

Mr. Macafee opened the door and dashed out. I followed him, and in the three jumps it took me to reach the door got as wet as I had fallen into the river. ”Get out of Vi's way”, mr. Macafee said, and drew me aside. My aunt, of course, was wet, too, and we were all three standing in the doorway laughing about it when the woman in calico and the little girl returned with an umbrella like a black bird, and a huge old slicker of the kind favored by farmers.

Hett i Hyllan #30

Hett i hyllan återkommer varje torsdag (åtminstone hos Monika, och lite nu och då hos mig). Såhär skriver Monika på bloggen Bokföring enligt Monika:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Eftersom Monika den här gången tog upp bokserier, vilka hon köper samtliga delar i, eller de flesta delarna av, redan innan hon läst en enda del, tänkte jag också ta upp bokserier.

För mig är det oftast tvärtom. Jag snålar in och tänker efter för länge. Köper första boken eller tänker köpa första boken – någon gång i framtiden.

Många gånger är tanken hos mig att jag köper bok ett för att se om jag gillar. Sedan blir den stående i hyllan – oläst. Soulless av Gail Carriger är ett sådant exempel.

För det mesta får den alltså inte sällskap av fler delar eller kanske bara en del till som jag köper hux flux, fast jag inte läst första. För ibland, speciellt när det finns en bok ett och två på rea, passar jag på att köpa båda.

Så om jag riktigt tänker efter finns det många fall där jag gjort delvis som Monika eller till och med precis som hon. För jag har faktiskt ett antal serier där jag köpt på mig, men inte läst mer än bok ett eller ingen bok alls.

Dessa är (detta är ingen fullständig lista på något vis, utan bara de jag kommit på såhär över dagen):

1. Gemma Doyle-trilogin av Libba Bray
2. Trilogin om Kungadråparen av Patrick Rothfuss
3. Trilogin om Wondla av Tony Diterlizzi
4. Outlander-serien av Diana Gabaldon
5. Grave-serien av Charlaine Harris
6. Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris

Gemma Doyle-trilogin av Libba Bray

Den första boken köpte jag på en bokrea på Bokia. Den andra boken blev köpt på en annan rea i samma butik, då det var utförsäljning i hela butiken, om jag minns rätt, för att den skulle upphöra, och då fanns det bara tvåan kvar. Annars hade jag köpt också trean. Därför har jag dem stående i bokhyllan, del ett och två i en trilogi. Dumt, för nu vill jag ju ha bok tre i inbundet format, och helst i samma upplaga men den finns väl inte att få tag på längre (jag har ärligt talat inte riktigt kollat).

Trilogin om Kungadråparen av Patrick Rothfuss

Här köpte jag första delen, något senare del två med ursäkten att det var andra delen av samma bok. Varför, åh, varför envisas de att dela upp just tjocka fantasyromaner i två hela tiden, när de översätter till svenska!

I rean året därpå köpte jag på mig del tre och fyra, eller egentligen del två då, eftersom det är en trilogi. Den sista boken – som förstås kommer att bli (minst!) två böcker på svenska – har ännu inte utkommit ens på engelska (originalspråket).

Och nu har jag, tack vare #hylltömning2016, läst första delen och ser mycket fram emot att läsa övriga utkomna delar.

Trilogin om Wondla av Tony Diterlizzi

En annan trilogi som jag gjort på samma vis med som med Gemma Doyle-trilogin är serien om Wondla. Där har jag bok ett och två, har inte läst någon av dem, men saknar bok tre, och nu börjar jag tänka att det är lika bra att köpa på mig den tredje delen också och sedan tvingas läsa hela serien – eftersom jag lovat mig själv att läsa alla böcker jag köper i år, just under detta år.

Outlander-serien av Diana Gabaldon

Outlander-serien är ett kapitel för sig. Jag har varit nyfiken på den här serien sedan en kvinna vars blogg jag tidigare följde höjde författaren till skyarna, och när min syster slutligen rekommenderade bokserien kom jag mig äntligen för att köpa första delen i pocket. Läste och tyckte om.

Därefter började jag leta på secondhand, eftersom serien är så lång (och jag är lite snål), och mycket riktigt så hittade jag många delar till vrakpriser. Speciellt eftersom jag letade efter och hittade de inbundna utgåvorna.

Nu är grejen med Diana Gabaldons böcker att de är riktiga tegelstenar. Jag avhöll mig från att köpa den senast utkomna delen när den nu fanns på årets bokrea – och tyckte att det var riktigt duktigt av mig. En bok som tyvärr delats upp i två på svenska, fy, fy. Den heter Skugga av svek.

Jag har hur som helst utökat min bokhylla med fyra väldigt tjocka romaner, under de senaste åren, alla olästa. För jag har ännu bara läst bok ett, men samlade alltså i något slags vilt samlarmanihumör på mig alla övriga delar jag fick tag på inbundna. Tyvärr är det inte alla delar jag fått tag på.

Jag har del ett, två, fyra, sex och sju. Problematiskt blir det först när jag har läst bok två. Ska jag då leta i secondhandbutiker efter bok tre eller ska jag köpa en pocketversion (för den finns att på tag på i den lokala bokhandeln) eller hur ska jag göra? Det ser ju redan konstigt ut i bokhyllan när jag har bok ett i pocket och resten i tjocka tegelstensklumpar till inbundna böcker.

Dessutom har jag del ett i en spin-off-serie, också den inbunden, men inte riktigt lika tjock. Och jag vet ännu inte om jag kommer att tycka att det är värt att läsa hela mastodontserien – och än mindre en spinn-off.

Charlaine Harris och jag

Vad gäller serien om Sookie Stackhouse både köpte och fick jag första delen, tror jag behöll det exemplar jag fick i present. Jag läste den och gillade, men hade länge inga fler delar. Tills jag på Myrorna i Västerås stötte på fler delar, en hel hög, för tio kronor styck! Då gick det ju inte att låta bli! Vid ett par tillfällen till har jag hittat delar på secondhand och köpt.

Så nu har jag vips bok 1-10, bok 12 och sista delen, bok 14. Problem blir det alltså först när jag läst till och med den tionde delen.

Som ni ser på fotografiet fick jag tag på de flesta i samma upplaga.

Vad gäller Grave-serien var den på bokrean för några år sedan, alla fyra delarna som den serien består av, så då kunde jag ju inte låta bli. På något vis har jag fått för mig att jag gillar alla Charlaine Harris' böcker, och då passar jag på. Numera har jag läst bok ett och två i Grave-serien. I år tänkte jag läsa trean och fyran, i min ”avsluta fem serier”-utmaning.

Terry Pratchett och Robin Hobb

Vissa favoritförfattare samlar jag på mig allt i en serie av, utan att ha läst.

Det gäller till exempel Robin Hobb, Diana Wynne Jones, Gene Wolfe och Terry Pratchett. 

Här visar jag ett foto på en del av alla Terry Pratchetts Discworld-böcker som jag samlat på mig genom åren.

Voffer e de på detta vise? Voffer gö de på detta vise? Voffer då, då?

Varför gör jag så här? Varför gör man såhär? För att man är boksamlare, kanske? För att man vet med sig att man kommer att gilla böckerna – fast man egentligen köper grisen i säcken? För att det alltid finns det där ha-begäret som man, just när det handlar om böcker, låter härska och ta över?

Hur det nu än är så är det roligt att skriva om böcker, roligt att blogga om dem – och lite smått pinsamt – samt att det sporrar mig till att ta tag i att läsa alla dessa böcker. Och om inte annat så gör ju sådana här inlägg att man blir medveten om vad man faktiskt har i hyllan. Allting blir lite mindre dammigt, inte minst bokstavligt, när man tar fram böcker och fotar dem.

En extra kommentar om numreringen

Om ni undrar var Hett i hyllan #28 och #29 tog vägen så följer jag de nummer Monika har; jag missade med andra ord att skriva om Hett i hyllan förra veckan och veckan dessförinnan – mest för att jag postade så många andra inlägg, under dessa dagar, att det fick räcka så.

Jag har skrivit två tidigare inlägg:

Hett i hyllan #26

Hett i hyllan #27

#hylltömning2016: januari-mars

Nelly på Nellons bokblogg har i år utmanat sig själv och den som vill hänga på att läsa böcker som stått länge olästa i bokhyllan. Hon kallar utmaningen för #hylltömning2016. Den går alltså ut på att läsa hyllvärmare, men inte vilka som helst.

Varje månad ungefär återkommer hon med nya delutmaningar, kriterier för vilken eller vilka böcker som ska bli lästa under en viss månad.

Boken längst upp till vänster.

I januari skulle man plocka den allra första olästa boken allra längst till vänster i sin bokhylla, oavsett om man då som jag har blandat både olästa och lästa böcker i sin hylla eller om man som Nelly har en speciellt bokhylla där hyllorna är fyllda med enbart olästa böcker.

Min januaribok blev Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë. Sedan jag plockade den boken har jag gjort om lite i mina bokhyllor (under första delen av februari månad), men denna bok låg alltså vid början av januari längst till vänster, längst upp i bokhyllan i vardagsrummet där jag förvarar böckerna vars författares efternamn börjar på A-G. Anledningen till att det alltså blev en författare på B och inte på A, var för att denna bok låg ovanpå raden av A-böcker.

Det skulle ha dröjt bra mycket längre innan den här boken blev läst, om det inte hade varit för utmaningen. Främlingen på Wildfell Hall köptes på en bokrea för ett antal år sedan (vet inte riktigt hur länge), och jag har haft den som hyllvärmare i flera år. Nu läste jag den äntligen och tyckte dessutom mycket om den. Det var en lättsam, spännande läsning och jag är glad att jag äntligen gav mig själv tillfälle att läsa boken.

Bok 8 och 16 i olästhyllan.

I februari löd utmaningen: bok 8 och 16 i din olästhylla. Om man som jag har olästa och lästa huller om buller, skulle man läsa enbart olästa böcker, från vänster till höger. Jag räknade fram till åtta och hamnade på en bok som var nummer 2 i en serie. I sådana fall kunde man bända lite på reglerna och välja ettan i samma serie, om ettan fortfarande var oläst. Alltså valde jag första delen i serien Färden till Västern av Wu Cheng'en, en bok som heter Den gyllene cikadan.

Det här är en omfattande bok, med både prosa och poetiska avsnitt och inslag, samt illustrationer i form av träsnitt från ursprungsversionen som kom ut redan på 1500-talet. Jag tyckte mycket om den här sagan, som alltså bara är första boken i en serie på sju böcker. Alla delarna köpte jag vid samma tillfälle och om jag inte minns fel var det så långt tillbaka som 2001. Hög tid alltså, att läsa dessa böcker och jag är jätteglad att jag fick tillfälle att läsa den här första delen!

Den andra boken, nummer 16 i olästhyllan, blev A Walk Across the Sun av Corban Addison. Det här är en spännande bok med mycket vackert omslag, en bok om trafficking och sexhandel, en mycket viktig bok i sin genre. Jag tyckte mycket om den här också och läste den som man skulle, under februari. Den har stått oläst i min hylla sedan 2012.

Min hylla med svarta bokryggar.

Nu i mars är det dags för en ny utmaning.

Den här gången ska man också plocka två böcker från sin olästhylla, men den här gången är det utifrån färg man ska välja.

En bok med mycket svart på eller vars rygg är svart, och en bok som är mestadels grön eller har inslag av mycket grönt, antingen på omslaget eller på ryggen.

Nu har jag chansen att gå till en av mina andra bokhyllor istället, så jag vänder mig till den av mina bokhyllor som är färgsorterad. Här samlas böcker vars författare har efternamn som börjar på L-Ö.

Fast här finns tyvärr bara vitryggade, svartryggade, blåryggade och rödryggade böcker. Inga grönryggade.

En av två bokhögar med Gene Wolfes böcker.

De med gröna ryggar finns lite varstans, så jag började leta och söka och fastnade till sist för mina högar med böcker av mestadels Gene Wolfe. Boken Peace av Gene Wolfe har stått oläst i min hylla sedan bokrean februari 2013. Hög tid att läsa den, med andra ord!

Lite svårare hade jag att välja bland de svartryggade böckerna. Till sist valde jag Vindens namn, del 1 av Patrick Rothfuss. Den har varit hyllvärmare sedan oktober 2013.

Gene Wolfes bok Peace handlar om en man som heter Alden Dennis Weer, en man som kan manipulera verkligheten, förändra tidens gång och till och med lura själva döden.

Boken insåg i en serie som heter Fantasy Masterworks, där förlaget Gollancz har samlat några av de största, mest orgiginella och mest influensrika fantasyböckerna som någonsin skrivits (enligt dem). Så Gene Wolfes Peace är enligt förlaget, tillsammans med Tolkien, Peake och andra verk som skapat den moderna fantasygenren.

Peace utgavs för första gången redan 1975.

En grönryggad och en svartryggad bok.

Vindens namn, del 1 är första delen i en trilogi, där de svenska översättarna på Forma Books AB och Damm förlag har valt att dela upp varje bok i två.

Så typiskt och totalt onödigt, om ni frågar mig. Hellre tre tjocka böcker än att man tvingas köpa sex böcker, när serien egentligen är en trilogi.

Hursomhelst valde jag att köpa den här boken på svenska i den lokala bokhandeln och sedan dess har jag under 2014 samlat på mig andra halvan av första boken, samt de två böckerna som utgör andra delen i trilogin (också svarta böcker som syns i min bokhylla på bokhyllefotot ovan).

Denna första del (eller första halva av första delen) utgavs för första gången 2007. Serien handlar om Kvothe, en magiker som också är tjuv, musiker och mördare. Han berättar om hela sitt liv som tar sin början i hans barndom, med andra ord - i denna första bok.

Favoritgubbar: en låtsasgubbe och två riktiga gubbar

Sir Terry Pratchett

Veckans tema på bloggen Kulturkollo: Berätta om din favoritgubbe!

Mer specifikt, berätta om din favoritförfattargubbe – för chans att vinna. För detta är också ett tävlingsinslag på Kulturkollo där man har chansen att vinna en bok (givetvis skriven av en gubbe) i utlottning, nämligen Ngugi wa Thiong'o som jag har en bok av tyvärr ännu inte läst, men som jag gärna vill läsa (Wizard of the Crow) – och om jag vinner har jag två böcker som ska bli lästa i år! Kanske blir han till och med en ny favoritgubbe?

Så här ska jag, tänkte jag, berätta om två gubbar (tre!). En låtsasgubbe och en riktig gubbe, eller en litterär gubbe och en gubbe som faktiskt existerar på riktigt (eller har existerat) (eller tre gubbar - två riktiga, en låtsas - alla goda ting är tre, eller hur?!).

Just nu är min litterära favoritgubbe Ove från En man som heter Ove av Fredrik Backman. Bara för att jag just sett filmen (första filmen jag såg på bio för i En man som heter Ove – eller lyssnade på ljudboken snarare – och tyckte så himla mycket om den. Boken är alltid bättre än filmen, men filmen var faktiskt även den en positiv överraskning, riktigt sevärd film – jag som annars är skeptisk både mot filmatiseringar av böcker (fast jag gärna tittar just på sådana!) och ännu mer skeptisk just mot svenska filmer, men den här gillade jag som sagt. Och boken har blivit en favoritbok och författaren en favoritförfattare. Så därför får också Ove bli min fiktiva favoritgubbe. (Annars är både Tolkiens Gandalf som för övrigt var en av mina första litterära gubbar, en storfavorit, precis som J.K. Rowlings Dumbledore från senare år.)

Gene Wolfe.

år) och förra året läste

Vad gäller riktiga gubbar... så finns det ett gäng sådana som skriver fantastisk litteratur. En av mina favoritförfattare är Gene Wolfe. Han är 84 år så det måste räknas som gubbe. Annnars är också Terry Pratchett en storfavorit – men han gick bort förra året och hann tyvärr bara bli 66 år gammal. Allt av Gene Wolfe är läsvärt, men tips på svenska är tetralogin om Torteraren med början "Torterarens skugga". Och allt av Terry Pratchett är läsvärt. Varför inte ungdomaserien om Tiffany Aching?

Det är mina favoritgubbar just nu. Har du någon favoritgubbe?

(bilderna lånade härifrån: https://www.flickr.com/photos/swwr/6806755839 och http://www.theguardian.com/books/2011/may/13/gene-wolfe-hero-neil-gaiman-sf)

Gene Wolfe och jag

Trots att Gene Wolfe är en av mina favoritförfattare, och som en slump är bekant med både Neil Gaiman och Terry Pratchett, två andra av mina favoriter, har jag inte läst så många böcker av honom. Jag har dock samlat på mig en rejäl hög med hans verk, och samlar vidare allteftersom, i ganska låg takt eftersom hans böcker är ganska dyra tyvärr och bara finns på engelska. Jag måste hinna med och läsa dem också. Därför har jag bestämt mig att köra 3xGene Wolfe på tre på tre-utmaningen för 2013. Läs mer om utmaningen här.

Jag ska läsa "Exodus from the Long Sun", "On Blue's Water" och "In Green's Jungles" under hösten, september, oktober och november, under det att utmaningen pågår. Jag får gärna läsa fler böcker av Wolfe men det är dessa jag ska fokusera på i första hand.

Eftersom jag gillar statistik och listor och sådant följer här nedan en lista och diverse fakta för den som vill "nörda ner sig" i ämnet Gene Wolfe.

Gene Wolfe – litteraturlista och avbockat vilka jag läst och inte. Fetmarkerade böcker är lästa. Gulmarkerade böcker är läsningen påbörjad men ej avslutad. För enkelhetens skull listar jag bara böcker av honom som jag äger, men han har skrivit fler än nedanstående då min samling är långtifrån komplett (produktiv författare).

Den nya solens bok (har jag på både svenska och engelska)

1. Torterarens skugga
2. Medlarens klo
3. Liktorns svärd
4. Autarkens citadell

På engelska har jag två samlingsvolymer av The Book of the New Sun.

1. Volume 1. Shadow and Claw (The Shadow of the Torturer, The Claw of the Conciliator)
2. Volume 2. Sword and Citadel (The Sword of the Lictor, The Citadel of the Autharch)

Sequel till The Book of the New Sun

• The Urth of the New Sun

Fristående fortsättning på The Book of the New Sun är The Book of the Long Sun (en tetralogi)

1. Litany of the Long Sun (samlingsvolym med Nightside the Long Sun, Lake of the Long Sun)
2. Epiphany of the Long Sun (samlingsvolym med Caldé of the Long Sun och Exodus from the Long Sun)

Historien fortsätter med samma huvudperson i The Book of the Short Sun (en trilogi)

1. On Blue's Waters
2. In Green's Jungles

3. Return to the Whorl

Fristående romaner av Gene Wolfe som jag äger

• The Devil in a Forest
• Peace
• The Wizard Knight (en samlingsvolym av två böcker, The Knight, The Wizard)
• Latro in the Mist (en samlingsvolym av två böcker, Soldier of the Mist och Soldier of Arete). Saknar den tredje boken i serien, Soldier of Sidon. (Är egentligen inte fristående med andra ord, men jag listar den här i alla fall.)
• Home Fires

Novellsamlingar av Gene Wolfe som jag äger

• Castle of Days
• Storeys for the Old Hotel
• The Best of Gene Wolfe

Bokrean: SF-bokhandeln

Hämtade ut ett DHL-paket idag. Hade tänkt göra det igår men då hade DHL-stället lunchstängt (mellan 13.30 och 14.30 av alla tider). Så det blev till att hämta ut det idag istället. På SF-bokhandelns bokrea online hittade jag fyra böcker som jag raskt beställde dagen innan rean började. Elizabeth Moon var det evigheter jag läste något av; jag läste Paksennarion-serien när det begav sig på nittiotalet, sedan dess ingenting. Det här är en fristående fortsättning, tydligen. Undrar om jag måste uppdatera mig på Paksennarionfronten först eller om det funkar att läsa ändå?

Gene Wolfe är en av mina absoluta favoritförfattare. Tur att han varit och är så produktiv så att jag ständigt har nya böcker att köpa. De är dyra annars så nu passar jag på.

Någon gång på nittiotalet läste jag Mervyn Peakes bokserie om Titus, samt att jag såg på tv-serien med stor förtjusning. Nu har det kommit en fortsättning. Den fjärde boken i serien som Mervyn Peake inte hann avsluta innan sin död. Det är Maeve Gilmore som avslutar boken. Nu måste jag definitivt läsa om serien. Det är bra böcker. Jag har dock slarvat i min läsning, förra gången läste jag bara de två första böckerna ordentligt. Den tredje boken i serien blev bara påbörjad. Inte så att det var något fel på den, men ibland, särskilt när jag läser flera böcker parallellt, blir vissa böcker inte avslutade. Bara för att jag tillfälligt skjuter på läsningen, och går det för lång tid tappar jag bort boken. Trots att jag egentligen vill läsa ut den. Knasigt. Nu ska jag ge även bok tre en ny chans. Vill ju läsa bok ett till tre innan jag ger mig på fyran. De är väl värda en omläsning, för de är riktigt originella böcker med massor av skruvade och udda karaktärer. 

Alzheimers och mainstream

Häromdagen damp något så gammaldags som en postorderkatalog ned i min brevlåda. Det var vårens nyheter från Science Fiction-bokhandeln, samlade i en ganska tunn men välfylld tidning. Här presenteras allt nytt som kommer ut och finns att köpa på SF-bokhandeln, böcker såväl som spel och annan ”merchandise” kring böcker, filmer och spel.

Första uppslaget, sidan 3, utmärkte sig med ett gäng prylar till The Hunger Games, allt från muggar till halsband och väskor.

Nu har jag bläddrat igenom katalogen, och jag använder den mer som inspiration till vad jag kanske vill köpa så småningom än en egentlig postorderkatalog. Det var länge sedan jag fyllde i beställning på papper och skickade in med kuvert. Snigelposten är ju som bekant på väg bort. Jag beställde böcker på bokrean i februari dock, via nätet.

Hursomhelst, det är kul att bläddra igenom katalogen. Det är så mycket lättare att hitta böcker den här vägen än det är att bläddra igenom t.ex. Adlibris. Svårt att snubbla över saker där, mer att man hittar sådant man faktiskt letar efter än att man stöter på något man inte visste fanns. I en sådan här katalog kan man läsa kortfattat om alla möjliga böcker och bli intresserad och söka reda på mer. Jag gillar att bläddra i papper, jag är väl gammaldags.

Vissa saker fastnade jag för mer än andra… Det blir ändå lätt så att man dyker ned i och läser noggrannare om sådant man redan känner igen, som nya böcker av favoritförfattare eller andra författare eller böcker som man redan har hört talas om eller varit nyfiken på en tid.

Vilken djungel det är av nyutkomna böcker inom genrerna fantasy, skräck, science fiction, hur mycket som helst man aldrig hört talas om och som inte ger någon mersmak när man bläddrar förbi. Men vissa saker syns mer än andra.

Speciellt utmärkte sig några få titlar – jag fastnade till exempel för en dvd där Terry Pratchett berättar om sin sjukdom – han drabbades av Alzheimers för en tid sedan och i den här filmen berättar han om sjukdomen, hur han lever med den, kämpar mot den och förlikar sig med den. Den filmen vill jag se någon gång.

Boktitlar som gjorde mig nyfiken var bland andra ”Eld” av Bergmark Elfgren & Strandberg, även om jag inte läst första boken än. Jag köpte ”Cirkeln” på bokrean (eftersom jag hört så mycket om den på andra bokbloggar) men inte läst den än, så utifrån vad jag tycker om bok ett, kanske jag köper bok två så småningom.

Annat intressant var ”Namnsdagsflickan” av Kristoffer Leandoer & Åsa Engström, en illustrerad ungdomsbok som också bitvis har kapitel i form av tecknad serie. Det tycker jag om!

Jag som gillar manga och tecknade serier, fastnade lite för ”Oblivion High”, en ”äventyrsåpopera i mangaformat”, utspelas i Sverige och skriven av vad jag tror är två svenska tjejer, Johanna Koljonen & Nina von Rüdiger.

Det mesta man bläddrar förbi i katalogen känns kliché och en hel del verkar likna varandra alltför mycket för att vara intressant, men vissa titlar står ut (mest för att jag hört talas om författaren/boken förut) – och följande blir jag sugen på att låna/köpa/läsa:

Gene Wolfe: Home Fires, George RR Martin: A Dance With Dragons, graphic novels av Game of Thrones (med fortsättningar), Kaoru Mori: A Bride’s Story (Vol 3 – fast jag vill läsa bok 1-2 först), Robin Hobb: City of Dragons, Karin Suzuragi: Higurashi When They Cry: Atonement Arc 3 (fast jag vet inte vilken titel i ordningen detta är egentligen, har sett lite av animen och har första boken men inga fler).

Ja, och det var väl allt det. Många titlar känns som sagt ointressanta, och många saker är del 4 eller 83 av någonting i en lång serie, antingen en svit med fantasyromaner eller en gigantisk lång svit av mangapocketar, och det säger inte så mycket… och gör att det blir svårt att spontanköpa. Jag är mindre benägen nu att läsa del Z av Y än jag var när jag var yngre. Nu räcker det gott med trilogier – eller tetralogier kanske, men inte så många fler böcker än så. Dessutom är jag inte så intresserad av mainstream inom fantasy eller sf eller manga… jag vill hellre ha något originellt, speciellt, eget, annorlunda, udda… Det där som kanske inte alltid tilltalar alla men har mer och fler litterära kvaliteter än den gängse mainstreamgenren har.

I min bokhylla: A

Jag hakar på en utmaning där man ska berätta om (fem?) böcker vars titel börjar på bokstaven A. Utmaningen fortsätter med resten av alfabetet, antar jag. Lyrans noblesser har redan skrivit om bokstaven B. Hon har skrivit om A allaredan också, men jag börjar – lite sent kanske – från början med A.

Det var inte helt lätt att hitta böcker med A-titlar i mitt hemmabibliotek. Och när jag hittade någon bok var det mest sådana jag inte läst än… Fast jag lyckades hitta ett gäng lästa till slut. Vissa författare hade flera böcker som började på A, fast då valde jag en av dem eftersom det blir roligare så – mer spridning bland författarna. Därför har jag också valt lite olika slags genrer och olika typer av böcker, för spridningens och rolighetens skull.

A.S. Byatt har skrivit en novellsamling som heter ”Anden i näktergalsögat”. Det var ett tag sedan jag läste den boken, så den är inte helt färsk i mitt minne, men jag läser om boken på omslagspapperets innerflikar och påminns. A.S. Byatt skriver bra, så pass bra att hon blivit en av mina favoritförfattare fast jag inte läst så mycket skrivet av henne. Den här novellsamlingen gillade jag väldigt mycket, och den var nog skälet till att jag fastnade för henne. Novellsamlingen är en sagosamling, med tidlösa sagoberättelser. Motiven är från Europa och Orienten. ”Anden i näktergalsögat” är titeln på en av novellerna eller sagorna kanske jag ska säga. En ande är fången i en flaska och den flaskan är gjord i ett speciellt antikt glas som i Turkiet går under namnet näktergalsöga – där har vi titelns mysterium. Men resten av mysterierna i denna bok får ni uppleva själva om ni läser novellsamlingen – gör det!

Neil Gaiman är kanske mest känd för att ha skrivit boken bakom fantasyfilmen ”Stjärnstoft”, eller kanske för ”Goda omen” som han skrev tillsammans med Terry Pratchett. Eller kanske känner ni mest till honom för berättelsen om en modern Mowgli som bor tillsammans med de döda på kyrkogården istället för i djungeln i ”The Graveyard Book”? Han började i alla fall sin karriär med att skriva fantastiska, mystiska, tragiska, mörka och högst originella historier som fick sitt liv i serieromanernas värld. Han skrev manus och ett gäng mycket begåvade illustratörer gjorde bilderna, konstverken, serierutorna till hans berättelser. Serieromanerna formar en serie om tio böcker, där det finns ett gäng spin-off-serier, prequels och sequels till detta mäktiga universum som befolkas av Sandman och hans syskon, däribland systern Death. Från början publicerades serierna i tidningar, sedan blev de så populära att de publicerades igen i sitt rätta element – serieromanens (graphic novel). Boken jag letade reda på heter ”A Game of You” och är den femte boken i serien. Modern myt blandas med mörk fantasy. Mycket läsvärt men det kan sägas med en liten varning att serien också kan vara bitvis våldsam och skrämmande.

Robin Hobb, en annan av mina favoritförfattare som jag inte läst något av på väldigt länge, får bidra med nästa bok på A. ”Assassin’s Apprentice” var den första boken av henne jag läste, och jag blev förälskad i den direkt. Först läste jag den på svenska, sedan hittade jag den på engelska och läste om den på engelska och där var den så mycket bättre. Översättningen gjorde den inte riktigt rättvisa även om Ylva Spångberg gjorde ett gott jobb med översättningen. Jag slukade den här boken med fortsättningar – det är första boken i en trilogi. Det måste sägas vara en riktig klassiker inom fantasygenren nuförtiden – åtminstone hoppas jag det. En oäkting som blir lärling till en lönnmördare och därtill lär känna en mängd människor på slottet där han bor.

Ursula K. LeGuin är – hör och häpna! – även hon en favoritförfattare. Denna mycket begåvade författare har skrivit i en mängd olika genrer, skönlitterärt såväl som poesi och fackböcker/artiklar. Mest känd är hon kanske för sina science fiction-böcker och för sin romansvit om Övärlden. Hon är en allåldersförfattare, men en bok som är mer ungdomsbok än något annat – även om alla kan ha nöje av att läsa den – är den lite mer lågmälda och realistiska ”Att spela människa”. Den handlar om sjuttonåriga pojken Owen Thomas Griffiths som genom sin vänskap med Natalie Fields lär sig hur man spelar människa – istället för att bara spela apa. Jag har ett gammalt exemplar från 1977 (originalet kom ut -76) och trots sin ålder är boken aktuell även i dag, tidlös eftersom den handlar om känslor. Och mitt gamla exemplar är alltså översatt av och illustrerat av Inger Edelfeldt som gör ett bra jobb med att hitta stämningen i boken.

Den femte och sista boken på A är skriven av Gene Wolfe, och återigen, tada – en favoritförfattare! – hur kan det ha blivit såhär? Hursomhelst, boken heter ”Autarkens citadell” och är den fjärde och sista boken i en tetralogi om den unge torteraren Severian. Genren är Science Fantasy – det är science fiction med touch av fantasy – och Gene Wolfe har gjort ett ypperligt jobb med den här tetralogin som tyvärr är det enda som finns översatt på svenska av Gene Wolfe. Jag köpte de fyra böckerna billigt i pocket på rea, läste dem på svenska och köpte dem sedan och läste igen på engelska. Som vanligt är originalet bäst men böckerna gör sig även bra på svenska. Dock är det så att vissa ålderdomliga eller ovanliga ord som är riktiga ord på engelska blir påhittade ord av översättaren på svenska. Det engelska språket är utnyttjat till det yttersta. Gene Wolfe har till och med publicerat en bok som förklarar de konstiga orden och där det också framgår att de är riktiga dammiga gamla ord i engelska språket och inte något han hittat på till sina romaner. BBC radio 4 säger i ett citat: ”Det mest imponerande fantasyverk jag någonsin läst … bättre än Tolkiens.” - och det är ord och inga visor. Om det stämmer får ni avgöra, men tetralogin och annat som Gene Wolfe skrivit och som är minst lika läsvärt är något som ligger mig varmt och nära om hjärtat. Till sist ett litet citat från baksidan av boken: ”Den nya solens bok [samlingsnamn för tetralogin] är en storslagen, ständigt överraskande skildring av en oändligt avlägsen värld, där framtid och förflutet har smält samman, där vetenskap och magi inte går att skilja åt. Den är ett av fantasylitteraturens äkta mästerverk.” … Och där vill jag tillägga att det kan sägas vara ett science fiction-mästerverk också. Första boken heter ”Torterarens skugga”. Läs!

Efter lite surf och research hittade jag fram till skaparna av utmaningen. De som hittat på denna utmaning är beas bokhylla och Boken är tankens barn. De kallar inläggen för "I våra bokhyllor", följt av bokstaven ifråga, så jag gör detsamma men ändrar till "i min bokhylla" eftersom det är min egen.