Bokbloggsjerka: semestervanor och semesterläsningstips

Ölands södra udde. Långe Jan.

Veckans bokbloggsfråga lyder som följer:

Vad brukar du generellt göra på din semester? Kryper du upp i hängmattan/lägger dig på stranden med en god bok och låter vardagen försvinna, eller är du mer stressad än någonsin under den här tiden? Har du något ”semesterläsningstips” att dela med dig av? Hur skulle en perfekt semester se ut enligt dig?

Mitt svar nedan. Som vanligt har jag svårt att hålla mig kort.

Vi tog en sväng förbi Kristianopel.

Min sommarsemester innehåller alltid en bilsemesterresa på några dagar, tillsammans med min fästman.

Vi brukar åka runt Sverige, turista och bo på hotell.

Oftast blir resmålen ganska spontana, vi bestämmer ganska sent varåt vi ska åka och vad vi ska göra.

I år blev det Kalmar och Öland, följt av Jönköping och Gränna. Se fler bilder på mitt Instagramkonto.

God smörgås i Kalmar.

Det blir ofta en hel del promenader, turistmål som utforskas till fots och med bil. Vi äter glass, god mat, umgås och ser på omvärlden med glada semesterögon.

Hemmavid igen, är det sommarstugan och grillning som återkommande tema.

Den här semestern och under en helg förra året, var jag på skrivarkurs för Kim M. Kimselius. Det kommer att bli ett återkommande semestertema, då nästa sommars fortsättningskurs redan är bokad. Dessutom finns det lösa planer på att det blir ännu fler fortsättningskurser. Vi får se, men det börjar bli tradition redan nu.

Delvis på grund av skrivarkursen går också mina semestrar mycket i skrivandets tecken. Den här sommaren blev till och med juli min "författarmånad". Jag var ledig hela juli.

I juli startade jag också en författarblogg, mycket med tanke på antologin Färgargårdens andar som jag är medförfattare i. Boken utkommer första september men går redan nu att förbeställa på Adlibris och Bokus.

Nu är semestern över. Brödjobbet började igen, med start 1 augusti.

Kalmar slott.

Under semestern försvinner vardagen. Oftast brukar jag läsa mycket, ibland mer än vanligt, men oftast håller jag ungefär samma tempo som resten av året, det vill säga en till två, tre böcker i veckan.

Fast i år har det verkligen varit undantaget som bekräftar regeln. Jag läste bara ut en bok i juni och ingen i juli. Läs mer om detta i mitt sommarläsningsinlägg.

Även hemma kan man göra goda glassar.

Något annat som också blev annorlunda för i år var att jag steg upp vid sex-sju varje morgon, precis som när jag jobbar, istället för att ta sovmorgon. Inte för att jag var stressad, utan för att jag ville hinna med att utnyttja mina långa semesterdagar till max. Med Miracle Morning och sedan resor och skrivande, annat kul på agendan.

Trots att det inte blev mycket läst under denna min sommar, har jag ändå några sommartips.

Förra året och året dessförinnan njöt jag av att sitta i en grässlänt en bit bort från där vi bor, i skuggan av ett träd, och läsa. Bland annat läste jag Neil Gaimans The Ocean at the End of the Lane (länk till svenska översättningen), och Odd and the Frost Giants (här finns svenska versionen).

Antologin där jag medverkar.

En hel del böcker blir lite mer lättsamma, chicklit och feel good. Fast bland de som finns mer kvar i minnet är sådana som inte är så glada som Sju minuter över midnatt av Patrick Ness (visserligen läst redan i maj förra året), och de böcker av Neil Gaiman nämnda ovan.

Men ärligt talat läser jag nog sammalika slags böcker som under resten av året. En blandning av lite allt möjligt: barnböcker, seriealbum, serieromaner, ungdomsböcker, vuxenböcker (romaner/novellsamlingar), fantasy, sf, chicklit, feel-good, en och annan deckare och skräckroman, en och annan thriller eller spänningsroman. Lite av varje och allt mittemellan.

För fler tips, titta gärna runt på recensionerna på min blogg.

Kulturkollos tisdagstema: passion

För första gången tänkte jag haka på Kulturkollos tisdagstema. Denna vecka är temat ”passion”.

Jag har två stora passioner, två intressen som slåss om makten, eller min fritid snarare. Det är skrivandet och det är målandet/tecknandet.

Både tecknat och skrivit har jag gjort sedan jag först lärde mig att hålla i en penna.

Redan när jag var fyra år skrev jag min första lilla bok eller berättelse. Jag dikterade och min mamma skrev precis vad jag sade. Sedan gjorde jag teckningarna till. Sagan om pingvinerna hette den.

Då var det A4-ark, som jag i den allra första boken inte vek dubbelt, men när jag sedan från sju år och framåt gjorde egna berättelser, tog jag alltid A4-papper, vek dubbelt till en bok och häftade samman.

Alla dessa handskrivna berättelser har jag sparat, liksom jag sparat det jag senare skrev på dator.

Från det att jag var tonåring började jag skriva direkt på dator istället, men jag gjorde någon enstaka bok för hand, då och då, bara för att det var så roligt, fram till ungefär tjugoårsåldern, då jag övergick till att enbart skriva på dator och för hand enbart i anteckningsböcker och kollegieblock.

Tecknandet övergick från att vara på papper, till att under början på tjugohundratalet mer bli något jag gjorde på pannå och duk – där jag målade (och målar) med akryl – och i riktiga tecknings- och akvarellblock där jag tecknar och målar mer på ”vuxet” vis.

Sedan jag var åtta år har jag velat bli författare och illustratör, och det var också något jag formulerade högt, samt i skrift. Tyvärr fick jag höra (när jag var åtta år) att författare var alltför svårt att livnära sig på, jag borde satsa på att bli något annat och skriva som hobby. Samma sak med att teckna, måla och illustrera. Det var hobbyarbete. Så jag lade till ”på fritiden”, och det var nog också därför som jag aldrig satsade riktigt på riktigt att varken bli det ena eller andra, medan åren gick.

Fast jag kunde hålla mig ifrån papper och penna, kunde aldrig hålla mig ifrån att måla och teckna var och varannan dag, att skriva så ofta jag kom åt. Så är det fortfarande, passionen har aldrig svalnat och intresset har aldrig gett vika. Jag kommer att fortsätta att skriva och måla/teckna, om så bara för mitt eget nöjes skull, tills dess att jag inte längre kommer att kunna hålla i penna eller pensel eller kunna skriva på tangentbord längre.

Musik är ett annat av mina stora intressen, men i mycket är det bara en igångtriggare för skrivande. Så fort jag hör någon låt som är riktigt bra eller slår an en viss klang i mig, blir jag sugen på att skriva. Över huvud taget ger musiken mig många bilder och mycket inspiration, får mig att nå vissa tillstånd – till exempel om jag lyssnar om och om igen på en viss spellista som jag förknippar med ett visst bokprojekt.

När jag skriver och det verkligen flyter, befinner jag mig verkligen i euforiskt tillstånd.

Om skrivandet går bra och det flyter på i dagar eller månader, kan det tillståndet av stark passion hålla i sig lika länge.

Förr eller senare stöter jag på en vägg, ett motstånd, när jag börjar grubbla kring eller överanalysera det jag skriver.

Eller när jag faller ihop av ren utmattning, för jag är sådan att jag lätt går upp väldigt mycket i det jag gör, det tar all min vakna tid, all tankekraft; jag tänker på romanprojektet dygnet runt, mer eller mindre.

När jag sedan tar en paus, blir det målandet/tecknandet jag återvänder till istället. Jag behöver skriva för att må bra, jag behöver få kreativt utlopp för att må bra (även måla/teckna). Så det är min passion, såväl som min livsluft, två intressen, tätt sammanknutna.

Tyvärr har jag lättare för att påbörja än att avsluta, men jag har avslutat en hel del projekt genom åren. Och publicerat en liten, generande liten, del. Ni kan se vad det är i mitt konstnärliga cv.

Om ni vill se mer av vad jag målat och tecknat har jag lagt upp en portfolio i min andra blogg, samt att jag har en sida på Konstgalleri.

Vad gäller det jag skrivit, så finns det som sagt en del om det i mitt konstnärliga cv och här på bloggen. Annars finns jag även på Wattpad och Kapitel1.

Friday Reads – Helgläsning – helgen vecka 9

Fredagsläsning. Helgläsning.

Nu är det helg igen, det är förskräckligt så fort veckorna rusar fram. Mars månad är igång och jag är så peppad och inspirerad att läsa böcker (vilket även märks på den mängd bokbloggsinlägg jag producerar).

Jag ser massor av youtube-videor (booktube), och tycker att det är så roligt med Anna Höglunds ”Ta kontroll över bokhyllan”-tävling – jag passar verkligen på att läsa!

När det nu varit bokrea och jag köpt massvis med böcker där, samt att jag fyllt år och fick två böcker i födelsedagspresent, plus att jag köpte en egen liten födelsedagspresent till mig själv, plus att jag köpte några böcker till under januari-februari, känner jag att jag verkligen måste minska på min läshög.

Bilden lånad från Wikipedia.

Därför är det extra motiverande med ”Ta kontroll över bokhyllan”-tävlingen. Under den här veckan hittills, ja, under mars hittills, har jag avslutat mastodontboken De vilda detektiverna av Roberto Bolano, samt att jag hunnit läsa min första bok i läshögen för tävlingen (en bok som också blev min läsburksbok i mars), Nina av en slump av Michèle Lesbre.

Nina av en slump började jag på i går, torsdag, läste ut i dag, fredag. Det är en väldigt kort bok på endast 190 sidor, en skön kontrast till De vilda detektivernas 747 sidor.

Så nu har jag påbörjat den tredje boken som kommer att ingå i mars läsmånad: Vindens namn, Del 1 av Patrick Rothfuss, som dessutom är den ena av två böcker i Nellys hylltömningsutmaning.

Castle har jag följt några år nu.

Mina läsplaner för helgen blir att läsa Vindens namn, Del 1, den är på 392 sidor med ganska litet teckensnitt. Skulle jag bara läsa hela helgen vore det inga problem att läsa ut boken. Nu kommer jag att göra mycket annat, så vi får se hur det går.

Som vanligt kommer det att bli Melodikrysset och eventuellt Melodifestivalen (början), fram till dess att Castle börjar. Sedan är det Vasaloppet på söndagen, som numera blivit en kär tradition att titta på. Dessutom är vi barnvakter under fredagskvällen så det blir inte mycket mer läst just i dag.

Melodikryssets app. Vi löser i tidningen.

Jag vill dessutom verkligen komma igång med mitt skönlitterära skrivande igen. Skriver gör jag varje dag – i jobbet – och på fritiden blir det mest blogginlägg och Bullet Journal. Därför vore det så himla roligt att komma igång ordentligt igen med att dels avsluta noveller och dels verkligen komma in i ett flow med romanprojekten, eller ett av dem – Jade eller DK.

Så på grund av den konkurrensen och det faktum att jag gärna skulle vilja måla och pyssla lite, vet jag inte hur mycket jag kommer att läsa under helgen. Men lite lär det bli.

Vad ska ni göra i helgen? Och vad ska ni läsa? Vilka saker konkurrerar om er lästid?

Läs-a-lot-sport16: dag 5-6

På fredagen, dag 5 av #läsalotsport16, åkte min fästman och jag i väg på en liten minisemester. Vi åkte till Uppsala, min fästman för att gå på öl- och whiskymässan, jag för att hälsa på mina föräldrar, som bor där.

Fredagen tillbringades alltså i väldigt gott sällskap, men det blev inte mer läst än vad jag hann med på morgonen innan vi åkte, nämligen endast 8 sidor. Därmed kom jag fram till och läste till och med sidan 100, i De vilda detektiverna.

På lördagen återvände vi hem, och jag hann med att läsa riktigt mycket under lördagskvällen, trots att jag även tittade på början av Melodifestivalen, kl 21-22 och därefter på Castle en timme.

Statistiken ser därför ut som följer:

dag 5: 8 sidor lästa i De vilda detektiverna.

Dag 6: 169 sidor.

Sammanlagt antal lästa sidor under veckan hittills: 406 sidor.

Lyssnande i tid: 4 timmar, 54 minuter och 45 sekunder.

Antal utlästa böcker: 2

Kommentarer:

Jag trodde att jag skulle kunna hinna med att läsa mer, så jag är inte riktigt nöjd med veckan hittills. Hade hoppats att hinna längre i De vilda detektiverna, ja, till och med ha läst ut den under lördagen, men det visade sig inte riktigt vara en realistisk plan.

Livet har kommit emellan, först med influensa och sedan med resa, men jag har i alla fall lyckats med en del av vad jag föresatt mig. Nu ska jag bara fortsätta att läsa i De vilda detektiverna och komma en bra bit på den även i dag.

Förhoppningsvis hinner jag avsluta boken innan februaris slut – och då är det måndagen också, som är den 29/2, som jag lite grand glömmer bort, fast då jobbar jag också, så då kommer jag inte att hinna läsa lika mycket.

Vi får se hur det går. Just nu är jag i alla fall på sidan 273 av 728.

Varför skriver du?

En fråga som alla skrivande människor någon gång får är väl: varför skriver du?

Här försöker jag besvara den frågan.

Sedan många år har jag formulerat mig: att skriva är att andas. Inte en liknelse, utan en metafor. Eller en sanning.

Att skriva är att andas. Andas måste man, annars dör man. Jag måste skriva, annars dör jag.

Att vara kreativ är något som inte är ett val, utan en nödvändighet. Jag blir galen och tokig, bokstavligt talat, om jag inte får vara kreativ. Det är min livsluft. Inte bara skrivandet, utan även att måla och teckna.

När jag var åtta år gammal hade jag själv en ”mina vänner”-bok, och skrev i andras vänskapsböcker, sådana där som man fyller i fakta om sig själv, längd, vikt, men också favoritsaker, som favoriträtt, favoritämne i skolan, favoritlärare, favoritböcker och -filmer, sådant. Längst ned i raden av saker att fylla i stod ”Vad vill du bli när du blir stor?”

Jag skrev från det jag var åtta år alltid ”författare och illustratör”. Författare mest av allt, illustratör vid sidan av. Jag drömde redan då om att bli författare, och om att illustrera mina egna barnböcker.

Från det att jag var fyra år fram till tonårens slut (mindre frekvent under tonåren), gjorde jag häftade sagor som jag ritade och skrev i.

När jag var fyra kunde jag inte skriva själv så jag dikterade för min mamma som skrev ned vad jag sade. Sagan om Pingvinerna var min första bok. Jag har den kvar fortfarande, liksom de flesta andra hophäftade böcker jag gjort genom åren.

Liksom jag sparat alla böcker med friskrivning från skolan, alla skönlitterära verk jag gjort, från noveller, till dikter och berättelser, till romaner.

Som specialarbetet i gymnasiet som bestod i att jag svarade på frågan: ”Hur skriver man en bok?”, mest bara för att man måste formulera det som en fråga – helst hade jag bara velat skriva en bok, utan krusiduller. Jag skrev en kort uppsats på några få sidor där jag besvarade frågan och fördjupade mig i ämnet och sedan skrev jag boken. Den största delen i specialarbetet bestod av romanen, en fantasyroman på närmare 150 A4-sidor i Times New Roman, teckenstorlek 10, enkelt radavstånd.

Jag har alltid skrivit, bara för att jag inte kan låta bli. De gånger jag har haft ”skrivkramp” – som i mitt fall består av att jag skriver annat än det jag egentligen vill skriva – har jag ändå alltid fortfarande skrivit. Om inte skönlitterärt så dagbok, listor eller brev.

Jag är alltid kreativ, på det ena eller andra viset. Bara för att jag inte kan låta bli. De perioder jag skriver mindre målar eller tecknar jag istället. Men pennan finns ändå alltid där, i handen.

Så varför skriver jag?

Psykologiskt sett kan man säga att det började med att jag var en ensam, tänkande människa. Att jag inte hade många vänner, att jag gärna gick med näsan i en bok.

Samtidigt kan jag inte helt skylla på det, för jag hade (och har) fyra syskon som jag lekte med och två föräldrar som också älskade mig – en hel stor familj som fortfarande älskar mig – så jag var omgiven av familjen och omhuldad och trivdes med mitt liv, åtminstone under min tidiga barndom, innan mobbning och isolering och annat trist som var en del av tonåren och av att växa upp och ha tonårsproblem kom i fokus. Nåja.

Hursomhelst har jag alltid haft ett behov av att uttrycka mig i skrift och det behovet kvarstår ända upp i vuxen ålder. Ett behov av att berätta. Ett behov av att skriva, ett behov av att leka – även när jag är vuxen. Leka genom att leka med ord och forma orden efter eget tycke.

Men också ett behov av att hitta på. Att ett liv inte är tillräckligt. Att en levnadsbana inte är tillräcklig. Att det inte är tillräckligt att bara vara Jenny Holmström jämt. Att jag vill prova på att vara Maximilian Lejon eller Jade Everard Palmer. Män. Andra kvinnor, olika kön. Att vara i andra åldrar uppåt och nedåt. Få andras perspektiv, förstå andras perspektiv. Vara ett djur eller bo någon helt annanstans, i en annan tid, i annan värld. Någon helt annanstans som någon helt annan eller något helt annat.

Livet just nu njuter jag av. Mitt liv. Precis som det är och genom precis den jag är. Fast jag vill också berika det livet, berika min egen levnad och min egen personlighet. Och därför skriver jag.

Bokrensarhelg

Den här helgen har varit en bokrensarhelg. Jag behövde verkligen rensa böcker. Ett par, tre tusen böcker hemma, och mer och mer i oordning efter att jag köpt så himla många böcker de senaste åren, speciellt spontaninköp på bokreor och second hand.

Tre fulla mellanstora kartonger proppfulla med böcker åker in i förrådet.

Tvåhundra (200) böcker skänks till Röda Korset.

Jag har verkligen varit hård och sträng mot mig själv.

• Kommer jag att läsa den här boken? Om inte – skänk bort.
• Läste jag boken och gillade den? Ska den då vara framme eller ska den in i förrådet?
• Läste jag boken och tyckte inte om den eller tyckte mindre bra om den, eller att den bara var okej? Då ska den skänkas bort.

Jag behövde göra den här rensningen, för mitt eget välbefinnande. Både för att jag fysiskt sett har mycket mer ordning på böckerna nu och för att jag har ordnat det mentalt, på något vis. Jag har mer kontroll över vilka böcker jag faktiskt äger. Att jag äger dem, att jag någon gång vill läsa dem, eller att jag läst dem och tyckte mycket om dem.

Min färgsorterade bokhylla.

Det blev en process, detta, att komma till insikt om att jag behöver rensa, vill rensa – och verkligen ta tag i det – och inse att jag har ett begränsat antal bokhyllor, begränsat med plats, och inte kan få plats med hur mycket som helst. Då gäller det att sålla och välja.

Oredan bland mina böcker har blivit mycket mindre, ordningen har blivit bättre. För en oinvigd ser det nog inte ut som om det har hänt något bland mina bokhyllor. Där ser lika fullproppat ut som vanligt. Men jag vet att det har varit dubbla rader, att det varit oordning och oreda och bra många fler böcker tidigare ...

Jag har en bokhylla med sex hyllplan, författare med efternamn från A-G (skönlitterära böcker), i vardagsrummet. Där har jag också ett par hyllplan med fackböcker invid teven – de hyllorna har jag inte rört än.

I sovrummet: en bokhylla (sex hyllplan), med G-L.

I arbetsrummet: En bokhylla som är färgsorterad, där jag ordnade om rejält. Tidigare hade jag dubbla rader, nu är det enkla rader. Nu är översta hyllplanet tillägnat Terry Pratchett. Jag har många böcker av honom, eftersom han är en favoritförfattare sedan länge.

För den oinvigde har här inte hänt något.

Sedan är där, precis under Terry Pratchett, ett hyllplan med enbart vita böcker, ett med svarta böcker, ett med blå, blålila och lila böcker, ett plan med röda och rödorange böcker.

Bland fackböckerna, i en vit bokhylla, inne i arbetsrummet har jag rensat. Där var sex hyllplan – nu har jag frigjort till sju plan – alla fulla med böcker. Och så är det en stor radda med böcker ovanpå den vita bokhyllan. Nu finns det till och med plats för prydnadssaker framför några av böckerna i denna bokhylla.

Sådan lättnad det är att rensa på det här viset! Nu kan jag med lättare sinne ta itu med att läsa alla böcker jag har hemma olästa – som jag vet med mig att jag vill läsa.

Och med gott samvete köpa nya böcker – men mindre spontant, med mer eftertanke – och med insikten att jag inte har plats för alltför många fler böcker – utan att göra rum genom att läsa och rensa än mer.

Jag välkomnar gärna nya böcker och nu känns det som om jag har gjort plats för dem, både mentalt och fysiskt.

God Jul!

I brist på snö blir det ett foto från februari 2015.

God Jul och tack för att ni följer min blogg.

#sommarlovmedkulturkollo #upptäckarlust

Upptäckarlusten kan bestå i att hitta små detaljer i vardagen, läsa nya böcker och upptäcka helt nya författare, nya genrer, nya äventyr i bokform. Det kan också innebära att läsa på nya ställen eller våga klippa av håret och skaffa sig en ny frisyr, bara för att se hur det blir.

Min upptäckarlust idag bestod av just detta: nervositeten innan håret klipptes av och lättnaden efteråt; nu är jag fri att upptäcka hur sommarvinden blåser och smeker över nacken, hur solstrålar dansar där min hud förr gömts av hår.

Jag sitter på en bänk nere vid ån, där jag suttit flera gånger förut, men aldrig den här dagen, aldrig med den här boken och aldrig nyklippt och med upptäckarlustan, lugnet att sitta kvar och läsa, flera sidor, fast det kommer en gammal dam med hes röst och två promenadkäppar och undrar om hon också får plats på bänken.

Jag makar mig åt sidan och delar bänken med henne. Delar åvyn och svalkan i hettan som skuggan under trädet ger tillsammans med brisen ifrån vattnet.

Innan dess, eller efter; det spelar ingen roll, upptäcker jag hemmavid hur jag kan luta huvudet mot soffan och ta selfies och sedan göra mig själv vackrare (blekare, mer artonhundratalsblek) med filter på Instagram.

Upptäcker finesser där folk vill dölja och förtjusa, förnöja och förljuga. Hittar lögnen i vardagen och i det som faktiskt finns där eller inte finns där, som är där men förstärks eller suddas ut, enbart med en knapptryckning.

Upptäckarlusten i att forma ord, pärlband av ord, solglitter, leka med orden bara för att jag kan.

Flämta i hettan och upptäcka att när värmen klättrar uppåt trettio blir man svettig i handflatorna.

Livet är sådant, fullt av upptäckter i vardagen.

Och vänder du dig om tillräckligt snabbt, bläddrar blad i din skönlitterära bok med mer nyfikenhet än vanligt, kommer du att se skuggan i ögonvrån, skepnaden som inte fanns där innan.

Som kanske inte finns alls.

Men som triggar fantasin, som ger dig glimten i ögonvrån, den du behöver om du ska upptäcka med lusta.

#sommarlovmedkulturkollo #läsro

Jag får läsro mellan tider av frenetiskt skapande.

När jag målar och skriver som mest, finns inte tid att läsa. Tiden är begränsad, och trots att jag inte har några barn eller någon stor familj att ta hand om, har jag en fästman jag älskar och ett jobb att sköta och hushållssysslor att ägna mig åt – vardagsbestyr, helt enkelt. Och det tar bort en hel del tid, så fritiden är ännu mer begränsad än själva tiden.

Min läsro består av att jag sitter eller ligger, mestadels och under hela uppväxten i sängen och läser, men numera även i soffan, då och då. Dock tycker jag bäst om sängläsandet.

Något annat jag gillar är balkongläsande eller läsande på en filt i gräset. Men det är sommarläsande... 

Annars tillbringar jag gärna tiden med näsan i en bok även när jag pendlar till jobbet under kalla vintermånader. Jag läser gärna både på perrongen, i väntan på tåget och gärna även på lunchen på jobbet.

Om det inte är så att jag är i en period av skapande (skrivande eller målande). Då blir tågtid och pendlingstid och lunchtid även det skrivtid – om det inte bara blir vilotid då jag sitter och blundar; inte på lunchen förstås men på tåget, på vägen till och från jobbet. Vilotid är något jag nästan glömmer bort. Men skapartid kan jag inte få nog av. Och läsro vill jag gärna ha.

Nu är min sommarsemester precis över (den var väldigt tidig i år), så jag får läsa på min fritid (och lunchtid) och det gjorde jag idag. Men någon riktig läsro får jag inte på mina korta lunchraster. 

Läsron infinner sig då jag kryper ihop under en filt (om det är vinter eller bara kallt ändå) och läser i en bra bok, en fysisk bok (ingen e-bok) och läser intensivt och med engagemang så jag glömmer världen omkring mig.

Under de soliga dagarna på min semester satt jag gärna ute och läste och jag har postat bilder på bloggen (och på Instagram) men jag gör det gärna igen, över läsro utomhus.

Det finns inte mycket som ger mig så mycket lugn som natur och speciellt natur om sommaren, en grön gräsmatta eller en susande skog, ett naturens lugn som sveper in även mig i sitt lugn och ger mig läsro.

Glad Midsommar!

Jag ska fira midsommar ute vid stugan som tillhör min fästmans familj; släktens gemensamma sommarstuga som bara ligger några få mil ifrån där vi bor.

Om vädret tillåter ska vi gå ned till sjön och delta i midsommarfirandet kring midsommarstången, kanske till och med ta några varv kring stången. Annars ska vi sitta uppe vid stugan (under tak; det kommer nog att regna) och äta traditionell midsommarmat, äta jordgubbar till efterrätt och dricka kaffe.

Det kommer att bli under några timmar på eftermiddagen och kvällen.

Nu innan dess (och kanske senare i kväll), läser jag i en mycket spännande bok, Wool av Hugh Howey. Det är en storpocket med mycket gult, rött och orange på. Därför är den också en del av en readathon jag är med i, rainbowthon som jag skrivit mer om i min andra blogg. Läs gärna!

Trots det relativt svala och molniga vädret njuter jag av midsommar och ledighet. Jag ska läsa och pyssla och umgås med släkt och vänner.

Senare under dagen kommer det ett tidsinställt inlägg, en recension på en bok - se fram emot det.

Under tiden hoppas jag att ni firar midsommar på det sätt som passar er bäst och att ni framförallt mår bra och har det bra och kanske läser en rad eller två i någon bra bok mellan sill och prat.

Glad Midsommar på er!

Samlar på ord

Ibland behöver man samla tankarna och samla på ord istället för att skriva ord... och nu har jag kommit till en sådan punkt... och då infinner sig läsglädjen på riktigt, mer eller mindre automatiskt. När man väl kommer igång är det ju så roligt att läsa! De senaste dagarna har jag slukat sida efter sida i Boktjuven av Markus Zusak; nu är jag på sidan 435 av 585. Jag har tagit varje tillfälle i akt att läsa: i väntan på tåg, på tåget, på rasten och på lunchen på jobbet, på perrongen, på tåget, hemma på kvällen...

Bokbloggsjerka 8-11 maj

Bokbloggsjerkan 8-11 maj är: Mia Eggimann undrar hur du får plats med alla böcker?

Korta svaret är: det får jag inte och ändå köper jag ständigt nya böcker.

Det längre svaret inkluderar diverse fotografier på mina bokhyllor.

Där ser ni hur jag lyckas få plats med dem alla. Jag klämmer ihop dem, tätt, tätt står de, och många ligger ovanpå och där har jag också börjat att lägga dem på snedden, alltså inte med ryggen ut utan med sidan utåt, allt för att få plats med fler böcker.

Jag sorterar mina böcker alfabetiskt efter författarens efternamn. Eller har gjort så, till jag kom till den punkt att det inte gick längre, att klämma in böcker alfabetiskt. Så nyköpta böcker hamnar där de får plats. I första hand alfabetiskt; om det inte går hamnar de där de hamnar i mån av plats.

Den första bokhyllan, den helvita, sorterad A-G, står i vardagsrummet.

Den andra hyllan i vardagsrummet är en av mina fackbokshyllor, där det inte är någon alfabetisk ordning. I den här körsbärsträhyllan har jag historiska fackböcker samt lite annat smått och gott; tre halva hyllor är mina; resten hör till min sambo.

I sovrummet har jag en träbokhylla som är min. Här finns skönlitteratur från G-L.

Så till det sista rummet, arbetsrummet, och det är här jag har flest böcker. Dels har jag en stor bokhylla som också fungerar som förvaring för lådor och som har en hutschdel där det finns skåp och tidsskriftsamlare (dessa syns inte på bild utan finns under prydnadshyllan).

Här hade jag från början bara mina fackböcker, sorterade i olika kategorier. Så småningom har nu översta hyllplanet dedikerats till skönlitteratur, numera från H-M. Numera är det uppluckrat för som ni ser så har jag tvingats lägga böcker i högar och där hamnar numera allt möjligt nytt jag köper. I fackavdelningen är det fortfarande ordning efter kategori. Dock har mina skrivarböcker blivit för många, och därför står "How the Light Gets In" med framsidan utåt.

På samma vis har första våningen som tidigare var litteraturhistoria, fått några skönlitterära böcker med framsidan utåt, och samma sak lite här och var i den hyllan.

Den sista hyllan jag har böcker i är min blå bokhylla och här finns mycket mer än vad som syns med blotta ögat. Innanför den färgsorterade bokhyllan (mest M-Ö efter författare) finns dubbla rader. Där finns en massa lästa böcker, mest pocketar och hela min mangasamling, gömd bakom i den tack och lov så djupa bokhyllan.

Tills sist har vi de två små högarna som ligger ovanpå min stationära dator. Det är dels låneböcker, dels böcker jag läser just nu.

Där har vi alla böcker, men vänta, det finns fler.

Det är massor av böcker i lådor i förrådet - mest barnböcker och seriealbum, och en del annat jag sorterat ut. Det är så jag får plats (eller inte plats) med mina böcker.

Då och då sorterar jag ut och gallrar bort några böcker som jag skänker till Röda Korset. Men å andra sidan köper jag gärna böcker på Myrorna och Röda Korset så det går jämnt upp.

Plus att jag köper ett gäng böcker varje gång det är bokrea i februari.

Plus att jag köper en eller ett par böcker här och var under resten av året.

Bara under det här året, januari-10 maj har över trettio nya böcker letat sig in hos mig. Och då har jag haft världens lässvacka i år och bara läst fyra böcker i år hittills.

Många fler böcker in än ut alltså. Och en hel del låneböcker från biblioteket som läses varje år, dessutom...

Hur får jag plats med alla mina böcker? Min motfråga är: gör jag det? Svaret: inte länge till...

Lördagsläsning

Jag har svårt att fokusera. Skrivandet har gått över i grubbel och jag vet inte riktigt hur jag ska fortsätta (tvivel, ack, tvivel) och tålamodet/lugnet för att måla/teckna flaxar och är mest av allt en irrande fjäril eller eldfluga.

Därför har jag nu efter diverse prokrastinerande på Twitter, gmail och Facebook nu vänt mig till böckerna jag köpte på min resa till London: Saga Volume Four, av Brian K. Vaughan och Fiona Staples.

Ett seriealbum är precis vad jag behöver när koncentrationen inte är på topp och jag ännu inte riktigt grävt mig ur lässvackan även om läsglädjen kommit tillbaka och jag till och med tittar på en och annan bokblogg och bokläsningsvideo.

En förklaring till min tystnad

En förklaring kanske är på sin plats. För min tystnad under de senaste månaderna. Detta har varit en skriv- och läsblogg.

Under de senaste månaderna har jag varken skrivit eller läst.

Jag har mest bara pysslat, varit otroligt kreativ när det gäller att klippa, klistra och måla, skicka happy mail (brev med pysselmaterial) över hela världen, men inte när det gäller att läsa eller skriva.

Eftersom jag läste över hundra böcker förra året kan min lässvacka bero på övermättning/utmattning på den fronten. Nu har jag fått tillbaka läsglädjen, men jag kommer nog att läsa i ett lugnare tempo.

Jag vill också skona mina ögon från att sitta för mycket vid datorn. Därför har det heller inte blivit mycket renskrivet, och just "renskrivning" var dumt nog en av de första sakerna jag sade mig att jag skulle göra i mitt skrivande för att komma tillbaka till det och in i boken igen. Nu har det tack och lov inte blivit så. Tack vare min kära syster har jag kommit på ett annat sätt att arbeta.

Jag har redigerat kapitel 1-7 av Jade och skickat till henne och därmed "låst" dessa kapitel tillfälligtvis. Istället försöker jag nu jobba på omskrivning av kapitel 8 och framåt. Det måste väl sägas vara tredje utkastet jag jobbar på nu, när jag äntligen kommit underfund med hur jag ska göra. En del stora förändringar och ytterligare några förändringar.

Första persons-POV/Jag-perspektiv kräver mycket att sin författare om det ska vara bra gjort. Jag hoppas att jag äntligen kommit på en vettig lösning och jag ska göra allt som står i min makt för att göra Jade rättvisa - han, för han är en man trots sitt unisex-mest-kvinnliga-förnamn. Inte lätt, men det är just utmaningar jag vill ha.

Apropå utmaningar så har bloggen varit en stor utmaning den sista tiden. Bloggens vara eller inte vara.

Har jag några läsare? Bryr de sig om jag slutar blogga? Varför bloggar jag? Kommer folk att vilja fortsätta att läsa min blogg nu när jag har haft så långt uppehåll och skriver så sporadiskt? Fyller bloggen någon funktion? Vad har jag för mål med bloggen? Ska jag sluta blogga? Ska jag fortsätta?

Jag har velat fram och tillbaka och till sist bestämt mig att ha bloggen kvar bara för att jag ändå tycker att det är roligt att blogga. Oavsett mängden läsare - om jag har en enda nöjd läsare är jag nöjd med det.

Jag har också kommit underfund med att jag ska låta denna blogg vara en svensk blogg för allting jag vill blogga om på svenska. Min andra blogg Creative Harmony kommer att vara en enbart engelsk blogg, där jag bara skriver på engelska - om allting jag vill skriva om på engelska - precis som jag här skriver om allting på svenska.

Nu tror jag dock att det jag vill skriva om på engelska kommer att vara art journal, happy mail, målande och annat som jag har utländska kontakter med och som rör utmaningar och annat jag hittar på just engelska.

Så den här bloggen kommer även fortsättningsvis främst att vara en läs- och skrivblogg. Men även ha en del annat som jag får för mig att blogga om.

Jag tänkte också försöka att ändra sättet jag bloggar på. Tidigare bloggade jag spontant, lade upp inlägg på en gång när jag hade lust. Nu tänker jag vara lite mer strategiskt. På torsdagar och/eller fredagar tänkte jag lägga upp blogginlägg, men jag tänker inte lägga upp dem allihop samma dag som jag gjort tidigare utan schemalägga inläggen lite mer och dela ut dem på tider under den kommande veckan. Så jag hoppas att det blir uppdateringar lagom ofta för er att inte bli alltför otåliga och utan att jag får er att tröttna på mig och min blogg.

Jag hoppas att ni vill läsa den även fortsättningsvis. Tack för att ni ger mig en liten del av er tid! Kommentera gärna för kommentarer är alltid varmt välkomna och ger mig de sparkarna i baken som jag så väl behöver för att kunna blogga vidare! Tack!

Gilla min konstnärspseudonym yasuisora

Jag har som konstnär skaffat en facebooksida, med samma alias som jag använder i andra sammanhang, samma namn som på Twitter/Instagram/Etsy och min andra blogg. Namnet är yasuisora, överallt annars med gemen men på Facebook gick det inte, så det fick bli med första bokstaven i versal: Yasuisora. Gilla mig gärna!

Edit: Jag har ändrat facebooksidan till att bli Jenny Holmstrom's Art, vilket känns lättare att identifiera och lättare för andra att komma ihåg.

Blivit med Twitter

Now I have created a Twitter account for my creative creations and as an artist. Please follow me for news. https://twitter.com/yasuisora

God Jul & Gott Nytt År!

God Jul & Gott Nytt År, till alla er som läser min blogg! Tack så mycket för att ni tittar in här ibland och läser! Det uppskattar jag verkligen.

Vad ska ni göra i jul?

Själv ska jag njuta av ledigheten, passa på att måla på mina akryltavlor, för jag är inne i en riktig målarperiod just nu. Annars ska jag skriva på DK och även försöka att börja läsa lite igen. Har knappt läst alls sedan oktober... Helt förskräckligt. Så jag hoppas på att jag får någon god julklappsbok som jag kan sätta tänderna i.

Än en gång, God Jul & Gott Nytt År!

Jag lever - och spräcker bubblan!

Det har gått två månader.

Har jag glömt bort bloggen?

Nej, inte alls. Jag hoppas ni förstår mig när ni får läsa denna min förklaring. Förstår och förlåter! Jag har bortprioriterat allt på min fritid förutom skrivandet (och socialt umgänge – det prioriterar jag alltid – åtminstone det viktigaste); jag har inte läst ut en bok sedan oktober.

Nu börjar jag få väldigt dåligt samvete för att jag inte uppdaterat bloggen, inte skrivit eller publicerat recensioner på böcker, inte talat om att jag faktiskt inte läst några av dessa böcker... Jag som hade tänkt vara med på läsutmaningen Läs ett år hela året; jag började på och läste något kapitel i min septemberbok i slutet på september, ”Seglats i september”. Och jag funderade på augustiboken som jag mycket riktigt verkligen HAR läst men ännu inte skrivit klart min recension på – har påbörjat en recension men inte skrivit klart den. Böckerna för oktober, november och december har jag ännu inte läst. Oktoberfolket av Ray Bradbury hade jag tänkt läsa, och kanske Tove Janssons Sent i november (favorit i repris), men jag har inte läst mer än några få rader i Wool av Hugh Howey under oktober/november.

Nu i december har jag (i går) faktiskt lånat på biblioteket en fackbok och läst och bläddrat lite i den, samt att jag häromveckan köpte och började läsa i Maresi av Maria Turtschaninoff.

Men det är ungefär min läsning det... förutom lite i en astrologibok och mina egna manusutkast.

Jag har haft fullt upp med mitt skrivande. Ni vet, det där jag nämnde i mitt senaste inlägg, postat den 3 oktober. Där skrev jag att jag tagit fram Tusenskönan och börjat titta på det projektet. Nå, UM hör samman med Tusenskönan, de är olika delar av samma mynt och Tusenskönan ledde till UM och sedan har jag fastnat i UM och tittat på det projektet...

Nå, nu har jag tittat lite mer... och gjort mer än så. För det var en idé och en värld som var så bra och hade sådan stor potential att jag absolut inte ville eller kunde släppa det. För att det är ett projekt som jag för några år jobbade så mycket på och lade så mycket tid på... tid som jag inte vill anse vara förlorad och ett projekt med en potential som jag heller inte vill förlora...

Sedan jag bloggade sist har jag:

• läst igenom mina gamla projekt som gemensamt kan kallas UM (runt tusen sidor sammanlagt måste det väl vara), läst och funderat kring och kritiserat och ratat och rotat, hittat det som är något att ha och lagt åt sidan allt det som inte är något att ha kvar
• tagit fram guldbitarna i mitt gamla UM-projekt, tagit en hel del kapitel och delar med potential, satt samman dem på ett nytt sätt och utvecklat handlingen både i dessa delar och däremellan
• skrivit ut allt gammalt jag skrivit och som jag ska bygga vidare på, skrivit ut det nya och skapat ett helt nytt dokument där jag numera har mellan 500 och 600 sidor tätskriven text (Garamond, 11 pkt) och börjat redigera detta
• skrivit ut mina 500+ sidor och köpt en pärm och sedan ännu en för att hela projektet inte får plats i en pärm eftersom det är så tjockt
• redigerat valda bitar av UM, utvecklat andra
• skapat nytt, hittat en ny handling, en tätare handling med intensivare och klarare plot
• bytt namn på UM till DK
• skrivit 186 kapitelkort. Varje kapitel i romanen har fått ett eget registerkort, där jag bland annat skrivit POV, år, datum/dag, väder, plats och personer, samt i vissa fall även handling.
• utvecklat världen, magin, allt annat som hör samman med den fantasyvärld som romanen utspelas i
• utvecklat dessa kapitel och kapitelkort, gör fortfarande det för plotten är ännu inte klar och håll och oklarheter finns fortfarande
• skapat en spellista på Spotify med låtar som representerar boken såtillvida att citat ur låtarna finns i början på varje kapitel av boken
• tagit fram mina gamla dokument om de tre huvudpersonerna, utvecklat dessa, läst deras födelsehoroskop, utvecklat dessa, läst deras aspekter etc., försökt skapa mig klara bilder av tre mycket komplexa karaktärer, utvecklat bipersoner och andra karaktärer
• rensat i namnlistan på de personer som är med i boken, ändrat namn på många för att få fram ett visst namntänk när jag väljer namn, namn som hör samman och hänger ihop på olika vis, utvecklat bipersoner och bikaraktärer
• funderat även på Jade-romanen och diskuterat den romanen med en annan
• diskuterat även UM/DK med en vän, magin i världen inte minst
• skrivit nytt, skrivit vidare på projektet DK och fortsätter att göra det

Jag har inte varit med i National Novel Writing Month i år, första gången som jag inte är med sedan jag började medverka 2007! Jag bryter en sju år gammal vana/trend och tar en paus. Jag tyckte att det gick så bra att skriva ändå.

Det var också därför som jag inte ville blogga, inte ville läsa. Jag ville inte bryta skrivarbubblan.

Nu har jag delvis spräckt bubblan, den börjar få sprickor och jag börjar splittra mig lite i och med att jag börjar, dels läsa lite igen och dels måla på en målning som ska vara med på en konstutställning i början av nästa år och måste bli klar tills dess. Och så tränger julen sig på och vardagen på andra sätt och vis. Brödjobb finns förstås hela tiden men nu är fritiden mer och mer uppluckrad av annat och det börjar gå lite trögare igen med skrivandet. Så då passar jag på att blogga och visa att jag lever och mår bra.

Att jag bara är lite skrivbubblig... kreativ... och skapande.

She's sitting there smiling

”I wonder what she's doing, she's sitting there smiling.”

Något sådant sade den svenska tanten som satt ett par bord bort och konverserade på engelska med sin utländske vän.

Jag förstod givetvis att de syftade på mig. Jag som suttit där under hela tiden som de suttit där och längre ändå. Suttit där och skrivit, på utskrivna A4-blad och A5-block med min rosa bläckpenna (med blått bläck).

Det kanske inte är så vanligt här i den lilla staden där jag bor att sitta ensam på kafé och än mindre att sitta och författa medan man sitter där.

Det kanske är lika bra att vänja sig vid att folk sitter och nyfiket undrar vad man gör, men är svenska nog att inte tilltala mig. Inte ens när de går förbi mig säger de något men jag märker hennes nyfikna blickar under hela tiden som jag sitter och jobbar. Jag försöker koppla bort det och när hon säger att jag ler försöker jag av någon anledning att se allvarlig ut istället.

Min fästman föreslog mig efteråt, när jag berättade om händelsen för honom, att jag skulle ha gjort något ännu underligare än att skriva så att de verkligen kunde ha fått undra vad jag höll på med.

Den tanken slog mig inte alls när jag satt där, men trots att jag kände mig bitvis uttittad och även irriterade mig så smått på de två barnfamiljernas vilda ungar, som sprang kring bland borden, kunde jag koncentrera mig på redigeringen av mina två noveller.

Först gick jag igenom novellen jag skrev i torsdags. Antagligen är det så att den är för färsk fortfarande; jag hittade inte mycket att ändra eller rätta till och efter ett par snabba genomgångar och några fåtalet ändringar lade jag den åt sidan och arbetade med min gamla novell som är från oktober förra året. Där fanns det desto mer att göra: språkligheter, scener och stycken att flytta på eller ta bort, och stycken att skriva nytt på, hål att fylla igen och ett lite för abrupt slut att rätta till.

Jag satt på kaféet i gott och väl två timmar. Jobbade verkligen igenom den här novellen ordentligt. Äntligen har jag nu blivit klar med den såtillvida att jag gått igenom och rättat allt på papper.

Nu ska jag föra in ändringarna i dokumentet i datorn, skriva ut och läsa igenom och sedan är det dags att skicka in novellen via e-post till Året runts novelltävling.

Skrivarcirkeln inspirerar

Det är så inspirerande att vara på skrivarcirkeln, höra andra läsa sina texter och skriva skrivövningar. Full av idéer och skrivglädje är jag när jag kommer hem med tom mage och det först är dags att äta middag. Nu har jag skrivit så mycket i dag (skrev under cirkeln men också en hel novell under eftermiddagen) så det kanske inte blir mycket mer just idag, men jag har energi för framtida projekt. Väldigt inspirerande hur som helst och alltid roligt att träffa andra människor!