Kvinnoalfabetet: bokstaven U

Bild lånad från Enligt O.

Enligt O har länge haft en utmaning, kallad Kvinnoalfabetet, som går ut på att varje vecka berätta om kvinnor associerade med en viss bokstav och förknippade med litteratur och kultur. Jag har varit sugen på den här utmaningen länge, men inte hakat på eftersom Linda O befann sig mitt i alfabetet när jag uppmärksammade utmaningen och jag kände att jag måste börja från början med A.
Nu har jag frångått den tanken och hoppar in där hon befinner sig just nu, nästan klar med den här utmaningen, på bokstaven U.

Veckans frågor lyder som följer:

Vilken är din favoritförfattare med för- eller efternamn på U?

Ursula K. LeGuin är ett självklart svar på den här frågan. Hon har varit en favoritförfattare länge. I min barn- och ungdom lånade jag och läste alla böcker jag kom över på biblioteket, skrivna av henne. Som vuxen har jag börjat köpa på mig hennes böcker istället – de jag inte läst, vill säga, för hon är fortfarande en produktiv författare, trots sina 86 år.

Hon är också en av de första science fiction-författarna som jag läst något av och jag älskar hennes udda science fiction-böcker, såväl som hennes fantasyböcker och hennes barnböcker – inte minst ”Att spela människa”, en ungdomsbok som jag läste i en utgåva illustrerad av Inger Edelfeldt.

Det finns ju annan kultur än böcker. Vilka kvinna med för- eller efternamn på U vill du lyfta fram som är kulturell, men inte just författare?

Lite Bellman har jag läst/lyssnat på, speciellt under åren då jag läste Litteraturvetenskap. Det var då jag först hörde talas om Ulla Winblad, som ju är en fiktiv gestalt, löst baserad på en verklig kvinna ur Bellmans bekantskapskrets. Något annat som också är kulturellt och fått namn efter denna litterära gestalt är värdshuset Ulla Winbladh (med ett extra h) som ligger på Djurgården i Stockholm, i en vacker gammal byggnad från 1897. Jag har bara ätit där en enda gång; sommaren 2015 bjöd min fästman mig på lunch där. Jag skulle gärna äta där igen och utforska det svenska köket som hör värdshuset till. Som de som jobbar där själva uttrycker det: ”svenskt mathantverk i historisk miljö”.

Vilket verk på U av och/eller med en kvinna tycker du är riktigt bra?

Maria Turtschaninoff har skrivit en urban fantasy-roman som heter Underfors. Boken utspelas delvis i ett rike som ligger under Helsingfors och som följaktligen kan kallas Underfors. Det är en roman som riktar sig till barn och ungdom, men som med all god litteratur kan även vuxna läsa romanen med behållning. Förutom riket Underfors finns det i boken många mytologiska väsen som Turtschaninoff tolkat på sitt eget sätt. Jag som älskar mytologi, slukade den här boken och tyckte att den var riktigt bra.

Vilken kulturell kvinna med för- eller efternamn på U har du ännu inte utforskat?

Unni Drougge vet jag inte mer om än vad jag nyss läste på Wikipedia; jag har inte läst någon av hennes böcker. Någon som har läst och kan rekommendera? Är hennes böcker bra eller inte?

Ursula K. LeGuin och jag

Det här inlägget är en del i Feministbibliotekets ScienceFiction-helg. Titta in på Hannas blogg för fler inlägg och mer information om detta.

Ursula K. LeGuin är en av mina favoritförfattare. Att hon sedan också råkar vara SF-författare, och en riktigt bra sådan, är en bonus. Hon är också en av de få kvinnliga science fiction-författarna jag känner till. Därför är det extra intressant med en sådan här science fiction-helg, där man tar upp många kvinnliga författare som skriver SF. Besök Feministbiblioteket – bloggen som Hanna driver – för mer om kvinnliga SF-författare!

I det här inlägget tänkte jag skriva lite grand om mitt förhållande till Ursula K LeGuin, eller rättare sagt till hennes böcker.

Ursula K LeGuin växlar mellan att skriva SF och att skriva fantasy, och hon klarar av båda genrerna galant. LeGuin, född 1929, har hållit på länge att skriva, debutromanen kom 1966 och många av hennes böcker har några år på nacken, men jag tycker att de fortfarande är läsvärda och håller hög klass. Hon tillhör en av science fiction-klassikerna, tillsammans med många andra, mest manliga, författare, Gene Wolfe, Isaac Asimov och andra.

I sin blogg skriver Hanna om Mörkrets vänstra hand. Det är en av många böcker av Ursula K LeGuin som står i min bokhylla. Mörkrets vänstra hand har jag bara påbörjat men aldrig läst ut. Inte för att jag tyckte att det var en dålig bok. Ibland blir det bara så för mig, att jag inte avslutar läsning, för att något annat kommer emellan. Går det för lång tid, måste jag börja om på boken och då bildas ett motstånd mot att läsa och på det viset blir boken stående oläst i hyllan.

Jag började samla på mig Ursula K LeGuins böcker relativt sent. Till exempel köpte jag en samlingsvolym med Övärlden, de tre första böckerna i serien, långt efter att jag läst hela serien, genom att låna böckerna på biblioteket. Det är också på biblioteket som jag lånat och läst hennes science fiction-romaner, främst under min gymnasietid. Därför har jag något luddiga och suddiga minnen av många av böckerna. Kanske dags för omläsningar? Vad jag dock kommer ihåg är att jag fascinerades av Rocannons värld, Illusionernas stad och Exilplaneten.

The Dispossessed eller Shevek – en berättelse om två världar, som den heter på svenska, var en av mina absoluta favoriter. Den läste jag flera gånger.

Min första bekantskap med LeGuin var serien om Övärlden, Serien börjar med ett manligt perspektiv, Ged heter huvudpersonen. Men i senare böcker får man även följa Tenar, en kvinna som senare tar om hand om en flicka vid namn Tehanu. Och boken som heter just Tehanu är uttalat feministisk. Jag har bara läst de första böckerna i serien om Övärlden. Den fjärde boken, Tehanu, publicerades långt efter de andra, och det blev, återigen, en sådan där bok som jag började läsa men aldrig läste ut, inte för att den var dålig utan bara för att det inte blev av. I de senare böckerna får man alltså det kvinnliga perspektivet på den mansdominerade, patriarkala världen som Övärlden består av.

Jag uppfattade inte Ursula K LeGuin som en feministisk författare då, under min gymnasietid. Men så tänkte jag heller inte så mycket på manligt och kvinnligt på det viset, inom litteraturen vill säga – jag identifierade mig med huvudpersonen, oavsett kön. LeGuins böcker var spännande och fascinerande. Och jag gillar fortfarande att läsa hennes böcker. Tempot kan sägas vara långsamt ibland, men det är ingenting jag har problem med.

Jag tycker dessutom att det är extra roligt med sådana böcker som vänder på perspektivet och har till exempel en klurig plot, en invecklad intrig, eller parallella tidslinjer.

En sak som är extra intressanta just för att jag skriver själv (även om jag nu inte publicerat någon roman än) är de böcker där huvudpersonen inte riktigt går att lita på, där man som författare har utnyttjat första persons-perspektivet till att skapa en riktig illusion, där illusionen består i att huvudpersonen, jag-personen, ser saker ur sitt perspektiv och missuppfattar eller misstolkar saker, som huvudpersonen i Mörkrets vänstra hand, eller som i en helt annat författares böcker, Gene Wolfe, där jag-personen också ljuger eller inte kommer ihåg, där huvudpersonen väljer att berätta saker på ett medvetet valt vis, som kanske inte är helt sant. Givetvis är det svårt att skapa sådana här perspektiv och skriva sådana slags böcker, för läsaren måste ju samtidigt vara med på det hela, så att han/hon inte luras hela vägen utan ser igenom huvudpersonen, och förstår vad huvudpersonen kanske inte förstår, eller förstår först senare.

Nedan följer en lista över Ursula K LeGuins böcker. Jag har kursiverat de böcker jag läst. Och strukit under de böcker jag påbörjat men ej läst ut. Några böcker är jag osäker på, måste jag erkänna (så jag kanske korrigerar antalet kursiverade/understrukna böcker i efterhand). Listan har jag hämtat på Wikipedia, men jag har lagt till de senare delarna i fantasytrilogin som börjar med Gifts/Gåvor.

Hennes poesi har jag helt missat, inte läst alls. Jag undrar om något av hennes poesi är SF-relaterad?

Science fiction

 
På andra sidan drömmen – 1971 The Lathe of Heaven, roman.
Röster i vinden – 1975 The Wind's Twelve Quarters, tidiga sf-noveller. Några av dessa hör hemma i Hain-sviten.
The Compass Rose – 1982 novellsamling.
The Eye of the Heron – 1983, roman.
Always Coming Home – 1985 en sorts roman uppbyggd av kortare berättelser, dikter, uppdiktade antrolopologiska betraktelser, matrecept med mera.
A Fisherman of the Inland Sea – 1994 novellsamling.
Four Ways to Forgiveness – 1995 novellsamling.
The Birthday of the World – 2002 novellsamling.
Changing Planes – 2003 novellsamling, utspelar sig delvis i Hains universum.

 
Hain-sviten
 
Exilplaneten – 1966 Planet of exile, roman.
Rocannons värld – 1966 Rocannon's world, roman.
Illusionernas stad – 1967 City of Illusions, roman.
Mörkrets vänstra hand – 1969 The Left Hand of Darkness, roman.[5]
Shevek – en berättelse om två världar – 1974 The Dispossessed, roman.
Där världen kallas skog – 1976 The Word for World is Forest, roman.
Four Ways to Forgiveness, roman – 1995
Berättelsen är världens språk – 2000 The Telling, roman.

Fantasy

Skymningslandet – 1981 The Beginning Place, roman.
Unlocking the Air – 1996 novellsamling.
Gåvor – 2004 Gifts, roman.
Voices – 2008 , roman.
Powers – 2009 , roman.



Övärlden
Trollkarlen från Övärlden – 1968 A Wizard of Earthsea, roman.
Gravkamrarna i Atuan – 1970 The Tombs of Atuan, roman.
Den yttersta stranden – 1972 The Farthest Shore, roman.
Tehanu – 1990 Tehanu, roman.
Berättelser från Övärlden – 2001 Tales of Earthsea, novellsamling.
Burna av en annan vind – 2001 The Other Wind, roman.



Andra romaner och noveller
 
Berättelser från Orsinien – 1976 Orsinian tales, novellsamling.
Att spela människa – 1976 övers. och ill. av Inger Edelfeldt (1977), Very Far from Anywhere Else (i Storbritannien utgiven som A very long way from anywhere else), ungdomsroman.
Malafrena – 1979 Malafrena, roman.
Koyot-kvinnan och andra djurväsen – 1987 Buffalo Gals and Other Animal Presences, novellsamling.
Vägen vid havet – 1991 Searoad: Chronicles of Klatsand, novellsamling.
Lavinia, 2008
The Wild Girls, 2011




Poesi

Wild Angels, 1974
Walking in Cornwall, 1976
Tillai and Tylissos (tillsammans med modern Theodora Kroeber), 1979
Hard Words, 1981
In the Red Zone (tillsammans med Henk Pander), 1983
Wild Oats and Fireweed, 1987
No Boats, 1992
Blue Moon over Thurman Street (tillsammans med Roger Dorband), 1993
Going out with Peacocks, 1994
Sixty Odd, 1999[5]
Incredible Good Fortune, 2006



Barnböcker

Leese Webster, 1979
Cobbler's Rune, 1983
Solomon Leviathan's 931st Trip Around the World, 1988
A Visit from Dr. Katz, 1988
Fire and Stone, 1989
Fish Soup, 1992
A Ride on the Red Mare's Back, 1992
Tom Mouse, 2002




Kattvingar-serien

 Kattvingar (Catwings, 1988)
Catwings Return, 1989
Wonderful Alexander and the Catwings, 1994
Jane on her Own, 1999


Kritik, essäer

The Language of the Night, 1979
Dancing at the Edge of the World, 1989
The Wave in the Mind, 2004



Översättningar

Lao Zi: Tao Te Ching: A Book About The Way And The Power Of The Way, 1997
The Twins, The Dream/Las Gemelas, El Sueno (tillsammans med Diana Bellessi), 1997
Selected Poetry of Gabriela Mistral, 2003
Angélica Gorodischer: Kalpa Imperial, 2003

I min bokhylla: A

Jag hakar på en utmaning där man ska berätta om (fem?) böcker vars titel börjar på bokstaven A. Utmaningen fortsätter med resten av alfabetet, antar jag. Lyrans noblesser har redan skrivit om bokstaven B. Hon har skrivit om A allaredan också, men jag börjar – lite sent kanske – från början med A.

Det var inte helt lätt att hitta böcker med A-titlar i mitt hemmabibliotek. Och när jag hittade någon bok var det mest sådana jag inte läst än… Fast jag lyckades hitta ett gäng lästa till slut. Vissa författare hade flera böcker som började på A, fast då valde jag en av dem eftersom det blir roligare så – mer spridning bland författarna. Därför har jag också valt lite olika slags genrer och olika typer av böcker, för spridningens och rolighetens skull.

A.S. Byatt har skrivit en novellsamling som heter ”Anden i näktergalsögat”. Det var ett tag sedan jag läste den boken, så den är inte helt färsk i mitt minne, men jag läser om boken på omslagspapperets innerflikar och påminns. A.S. Byatt skriver bra, så pass bra att hon blivit en av mina favoritförfattare fast jag inte läst så mycket skrivet av henne. Den här novellsamlingen gillade jag väldigt mycket, och den var nog skälet till att jag fastnade för henne. Novellsamlingen är en sagosamling, med tidlösa sagoberättelser. Motiven är från Europa och Orienten. ”Anden i näktergalsögat” är titeln på en av novellerna eller sagorna kanske jag ska säga. En ande är fången i en flaska och den flaskan är gjord i ett speciellt antikt glas som i Turkiet går under namnet näktergalsöga – där har vi titelns mysterium. Men resten av mysterierna i denna bok får ni uppleva själva om ni läser novellsamlingen – gör det!

Neil Gaiman är kanske mest känd för att ha skrivit boken bakom fantasyfilmen ”Stjärnstoft”, eller kanske för ”Goda omen” som han skrev tillsammans med Terry Pratchett. Eller kanske känner ni mest till honom för berättelsen om en modern Mowgli som bor tillsammans med de döda på kyrkogården istället för i djungeln i ”The Graveyard Book”? Han började i alla fall sin karriär med att skriva fantastiska, mystiska, tragiska, mörka och högst originella historier som fick sitt liv i serieromanernas värld. Han skrev manus och ett gäng mycket begåvade illustratörer gjorde bilderna, konstverken, serierutorna till hans berättelser. Serieromanerna formar en serie om tio böcker, där det finns ett gäng spin-off-serier, prequels och sequels till detta mäktiga universum som befolkas av Sandman och hans syskon, däribland systern Death. Från början publicerades serierna i tidningar, sedan blev de så populära att de publicerades igen i sitt rätta element – serieromanens (graphic novel). Boken jag letade reda på heter ”A Game of You” och är den femte boken i serien. Modern myt blandas med mörk fantasy. Mycket läsvärt men det kan sägas med en liten varning att serien också kan vara bitvis våldsam och skrämmande.

Robin Hobb, en annan av mina favoritförfattare som jag inte läst något av på väldigt länge, får bidra med nästa bok på A. ”Assassin’s Apprentice” var den första boken av henne jag läste, och jag blev förälskad i den direkt. Först läste jag den på svenska, sedan hittade jag den på engelska och läste om den på engelska och där var den så mycket bättre. Översättningen gjorde den inte riktigt rättvisa även om Ylva Spångberg gjorde ett gott jobb med översättningen. Jag slukade den här boken med fortsättningar – det är första boken i en trilogi. Det måste sägas vara en riktig klassiker inom fantasygenren nuförtiden – åtminstone hoppas jag det. En oäkting som blir lärling till en lönnmördare och därtill lär känna en mängd människor på slottet där han bor.

Ursula K. LeGuin är – hör och häpna! – även hon en favoritförfattare. Denna mycket begåvade författare har skrivit i en mängd olika genrer, skönlitterärt såväl som poesi och fackböcker/artiklar. Mest känd är hon kanske för sina science fiction-böcker och för sin romansvit om Övärlden. Hon är en allåldersförfattare, men en bok som är mer ungdomsbok än något annat – även om alla kan ha nöje av att läsa den – är den lite mer lågmälda och realistiska ”Att spela människa”. Den handlar om sjuttonåriga pojken Owen Thomas Griffiths som genom sin vänskap med Natalie Fields lär sig hur man spelar människa – istället för att bara spela apa. Jag har ett gammalt exemplar från 1977 (originalet kom ut -76) och trots sin ålder är boken aktuell även i dag, tidlös eftersom den handlar om känslor. Och mitt gamla exemplar är alltså översatt av och illustrerat av Inger Edelfeldt som gör ett bra jobb med att hitta stämningen i boken.

Den femte och sista boken på A är skriven av Gene Wolfe, och återigen, tada – en favoritförfattare! – hur kan det ha blivit såhär? Hursomhelst, boken heter ”Autarkens citadell” och är den fjärde och sista boken i en tetralogi om den unge torteraren Severian. Genren är Science Fantasy – det är science fiction med touch av fantasy – och Gene Wolfe har gjort ett ypperligt jobb med den här tetralogin som tyvärr är det enda som finns översatt på svenska av Gene Wolfe. Jag köpte de fyra böckerna billigt i pocket på rea, läste dem på svenska och köpte dem sedan och läste igen på engelska. Som vanligt är originalet bäst men böckerna gör sig även bra på svenska. Dock är det så att vissa ålderdomliga eller ovanliga ord som är riktiga ord på engelska blir påhittade ord av översättaren på svenska. Det engelska språket är utnyttjat till det yttersta. Gene Wolfe har till och med publicerat en bok som förklarar de konstiga orden och där det också framgår att de är riktiga dammiga gamla ord i engelska språket och inte något han hittat på till sina romaner. BBC radio 4 säger i ett citat: ”Det mest imponerande fantasyverk jag någonsin läst … bättre än Tolkiens.” - och det är ord och inga visor. Om det stämmer får ni avgöra, men tetralogin och annat som Gene Wolfe skrivit och som är minst lika läsvärt är något som ligger mig varmt och nära om hjärtat. Till sist ett litet citat från baksidan av boken: ”Den nya solens bok [samlingsnamn för tetralogin] är en storslagen, ständigt överraskande skildring av en oändligt avlägsen värld, där framtid och förflutet har smält samman, där vetenskap och magi inte går att skilja åt. Den är ett av fantasylitteraturens äkta mästerverk.” … Och där vill jag tillägga att det kan sägas vara ett science fiction-mästerverk också. Första boken heter ”Torterarens skugga”. Läs!

Efter lite surf och research hittade jag fram till skaparna av utmaningen. De som hittat på denna utmaning är beas bokhylla och Boken är tankens barn. De kallar inläggen för "I våra bokhyllor", följt av bokstaven ifråga, så jag gör detsamma men ändrar till "i min bokhylla" eftersom det är min egen.

Topplistan 2012 - januari

Jag hakar på Lyrans idé om att göra en "Topplista" à la Melodifestivalen för lästa böcker under 2012. Sex böcker har jag läst under januari. Två stycken ska väljas ut.


Vinnare i januari är "Powers" av Ursula K. Le Guin.



Bok som går till Andra chansen är "Voices" av Ursula K. Le Guin.

12 Favoritförfattare 2012

Jag har hittat på en egen läsutmaning. Många andra läsutmaningar fokuserar på att läsa böcker av författare man inte läst, ett sätt som är bra att hitta nya favoriter och favoritförfattare på. Men vad som glöms bort lite är att återvända till de favoritförfattare man redan funnit. Därför ska jag under 2012 utmana mig själv att läsa 12 böcker av 12 olika favoritförfattare som jag har. Jag fick fundera lite innan jag fick ihop tolv - vissa var helt självklara, andra fick slåss lite om platsen.

Här följer en lista på tolv av just mina favoritförfattare. Vilka är dina favoritförfattare? Vill du också återknyta bekantskapen med dem? Hur länge sedan var det du läste en bok av din favoritförfattare sist? Jag har inom parentes skrivit när jag läste något av författaren senast. Vissa läste jag så sent som förra året, en favoritförfattare var det ganska precis åtta(!) år sedan jag läste!

Här kommer författarna för enkelhetens skull i alfabetisk ordning efter förnamnet.

12 Favoritförfattare 2012
– Återvänd till dina favoritförfattare

1. A.S. Byatt (december 2009)
2. Diana Wynne Jones (maj 2007)
3. Gene Wolfe (augusti 2010)
4. Jeanette Winterson (juli 2010)
5. Margaret Atwood (augusti 2011)
6. Mary Hoffman (maj 2010)
7. Neil Gaiman (om man inte räknar seriealbumet av Craig Russell som baseras på Gaiman, och som jag läste 2011, var det april 2009)
8. Robin Hobb (januari 2003)
9. Salley Vickers (december 2009)
10. Shannon Hale (april 2010)
11. Terry Pratchett (mars 2009)
12. Ursula K. LeGuin (december 2007)