tisdag 29 mars 2016

Påsktävlingen: dag 6: annandag påsk + sammanfattning

Nu är påsken över för i år och därmed är också  Mias påskläsarutmaning avslutad. Hoppas ni hade kul, alla som var med! Det hade jag!

Hur gick det för mig?

Trots en knagglig början kom jag igång framåt helgen och tog i kapp.

Här är statistiken dag för dag:

dag 1: 44 sidor
dag 2: 17 sidor
dag 3: 29 sidor
dag 4: 234 sidor
dag 5: 169 sidor
dag 6:  127 sidor

Sammanlagt antal lästa sidor: 620.
Snittläsning: cirka 103 sidor/dag.

Antal utlästa böcker: 2
Antal påbörjade, men ej avslutade böcker: 1.

Jag läste hela Soulless förutom 49 sidor som jag läst före tävlingens början, och hela Irrande falk, samt de första 127 sidorna på Insurgent.

måndag 28 mars 2016

Påsktävlingen: dag 5: påskdagen

Under söndagen hade jag återigen mycket tid att läsa. Irrande falk var en kort och relativt lättläst bok, och jag lyckades läsa ut hela boken under söndagen. Därmed blev det 169 sidor lästa i går.

Statistiken hittills ser ut som följer:

dag 1: 44 sidor
dag 2: 17 sidor
dag 3: 29 sidor
dag 4: 234 sidor
dag 5: 169 sidor

Sammanlagt antal sidor hittills:  493 sidor.

Under måndagen ska jag plöja Insurgent, från första sidan och framåt. Vi får se hur långt jag hinner. Det står lövkrattning och korvgrillning på agendan också. Och så måste man ju lägga sig rimligt tidigt för att orka upp och jobba i morgon.

söndag 27 mars 2016

Skrivpuff: sålla

Bilden lånad på nätet: från denna blogg.
Det svåraste att sålla bland, är mina skrivprojekt, påbörjade och inte avslutade. Jag har ett antal sådana.

Vilket projekt ska jag satsa på? Vilket projekt ska jag sålla bort?

Jag vet inte, för jag tycker att de alla har potential. Jag tycker om dem allihop och vill skriva på dem allihop, jag vet bara inte i vilken ordning.

Därför har jag hattat hit och dit, skrivit på än det ena, än det andra, börjat redigera än det ena, än det andra. Och lite då och då har jag påbörjat något helt nytt, bara för att jag inte kan komma mig för att avsluta något av de redan påbörjade projekten.

Är det disciplinen som fattas mig, eller är det motivationen? Är det tilltron som sviker? Gör jag på fel sätt?

Jag har läst och bläddrat i många böcker om skrivande, läst artiklar online om skrivande, läst i tidskriften Skriva, och letar hela tiden på något vis efter det ultimata svaret, efter svaret på hur jag ska göra, vad jag ska göra, hur jag egentligen ska lyckas. Hur jag ska tänka när jag ska sålla, när jag ska välja – också i ett specifikt skrivprojekt – vad som ska hända, hur saker ska ske, vad som ska ske, hur huvudpersonen egentligen ska bete sig, hur bipersonerna ska bete sig.

Svar.

Som jag ändå vet att jag måste hitta inom mig själv, men jag söker ändå utom, hos andra, letar efter andras svar, överför dem till mig själv och mitt eget skrivande.

Hur bygger man ett såll? Hur gör man ett såll? Hur använder man ett såll? Hur sållar man?

Påsktävlingen: dag 3-4: långfredagen och påskaftonen

Långfredagen blev den stora påskfirardagen för mig och min familj. Jag firade med min fästmans familj redan då, eftersom min fästmans syster jobbar resten av påskhelgen. Vid fyra satte firandet igång, men innan dess var det städning och liknande på agendan. Därför blev det ingenting läst förrän sent på långfredagskvällen.

Ändå lyckades jag bättre under långfredagen än under skärtorsdagen. Jag läste från och med sidan 111 till och med sidan 139 i Soulless, och läste därmed 29 sidor.

Påskaftonen blev betydligt lugnare. Förutom promenad var jag mest inne och läste större delen av dagen. Jag hann till och med läsa ut boken. En femma fick Soulless på Goodreads, och jag läste från och med sidan 140 till och med sidan 373 och läste därmed hela 234 sidor under lördagen! Vände totalt på trenden, med andra ord!

Med denna sena rivstart har jag som sagt läst ut Soulless, varav jag läste 49 sidor före tävlingens början. Alltså har jag läst 324 sidor hittills i tävlingen.

Det är inte som jag hade hoppats, men det är heller inte så dåligt. Nu i dag har jag påbörjat Irrande falk av Jamil Ahmad, en bok på endast 169 sidor som jag hoppas läsa ut i dag. I morgon blir det (förhoppningsvis) dags för Insurgent av Veronica Roth. Vi får se hur långt jag kommer i den boken; jag återkommer i morgon med rapport för påskdagen, och i övermorgon för rapport för annandag påsk, samt sammanfattning av hela tävlingen.

fredag 25 mars 2016

Skrivpuff: Det var inte orden

Orden gjorde aldrig ondast. Ord kan man bortse ifrån.

Ondast?

Det var naturligtvis tanken bakom, det som aldrig uttalades. Bara vibrerade i bakgrunden. Skälvde, som känslor oftast gör, vibrerar och sliter itu.

Slitningar inom människor och slitningar mellan människor. Då blir bara orden glasyren på kakan, pricken över i, det som smakar allra sötast – det som gör att du kräks, för att det blir för mycket och för sött.

Det ondaste?

Ondast gjorde tystnaden. 

Ondast gjorde fartvinden när de snurrade runt och vände dig ryggen.

Inte ignorans; den som inte vet att han gör illa, kan heller inte klandras. Men den som medvetet ignorerar – med honom är det annorlunda. Han (eller hon för den delen) vrider medvetet kniven, medan han sticker den djupare in i ditt kött, ser på när du blöder och ler åt det – och ler ännu mer om blodet flödar ymnigare.

Sådan är den onde och sådant gör som ondast: att frysa ut och frysa ned. Göra isbitar av det man trodde var blommor.

I varje isbit, varje kub, en blomma, stelnad, kristalliserad.

Karamelliserad sötma som ingen längre kommer åt.

 

(Detta är en SkrivPuff-övning. Bilderna ovan lånade från Evelinas Ekologiska.)

Påsktävlingen: dag 2: skärtorsdagen

Det går inte bra, det här. Som jag nyss skrev i mitt bokbloggsjerkainlägg har jag kommit in i något slags obstinat tvärtomläge, där jag gör allt möjligt annat istället för att läsa. Som att teckna, se på booktube, fira påsk, skriva, spela Candy Crush, översätta, uppdatera Wattpad, och göra nytta minsann! Som att påskstäda och handla och planera mina dagar. Hu!

Så skärtorsdagen blev det löjligt lite läst, från och med sidan 94 till och med sidan 110. Alltså: ynka 17 sidor. Och detta ska vara en tävling? Jag är i trotsåldern, ve och fasa.

I dag lovar jag att läsa mer. Det är ju långfredag - men det är också i dag som jag ska fira med min fästmans släkt (eftersom hans syster jobbar resten av påskhelgen). Därför måste det bli en del förberedelser och påskfirande i dag. Men jag ska klämma in lite läsning, det ska jag!

Bokbloggsjerka: påskläsning

I veckan bokbloggsjerka frågar Annika:

Så här i påsktider gör vi det enkelt så att alla som vill hinner ut i solen (om den behagar titta fram): vad ska ni läsa i påsk?

Jag kommer att fortsätta med de sista böckerna i min läshög till Ta kontroll över bokhyllan-tävlingen.

Soulless håller jag redan på med, hoppas kunna läsa ut den boken i morgon (läs: i dag - bara för att jag är onödigt ambitiös), samt sedan läsa ut åtminstone Irrande falk och gärna även Insurgent under påskhelgen.

Jag är även med i Mias Påsk-läsutmaning, vilket innebär att jag ska försöka att läsa så mycket som möjligt.

Dock har jag kommit in i något slags obstinat vill-ha-min-frihet-läge där jag gör tvärtemot, och ägnar mycket tid åt allt möjligt annat.

Plus att jag får mer och mer inspiration till att skriva skönlitterärt själv, och då brukar läsandet gå i stå.

Jag satsar dessutom inte på att vinna; det insåg jag var omöjligt på en gång, så jag läser bara som vanligt - med vissa stressinslag där jag tycker att jag borde läsa mer.

Hur som helst får jag inte glömma bort att jag läser för att det är kul, vilket inte är så svårt att komma ihåg, då det faktiskt är riktigt roligt att läsa Soulless, som har en skön humor.

torsdag 24 mars 2016

Påsktävlingen: dag 1: dymmelonsdagen

Marie – eller Mia – på Mias bokhörna anordnar en läsutmaning under påsken som hon enkelt nog kallar Påsk-läsutmaning. Det är en tävling där den med flest lästa sidor vinner.

Påsktävlingen började för min del med en arbetsdag, varför jag inte fick så mycket läst.

Tävlingens första dag fortsatte jag i den redan påbörjade Soulless av Gail Carriger. Jag läste från och med sidan 50 till och med sidan 93 (plus ett stycke på sidan 94).

Med andra ord läste jag sammanlagt 44 sidor under onsdagen (stycket oräknat).

Nu är det torsdag och mycket annat har varit (och är) på agendan. Dessutom vill jag fortsätta att översätta och sedan skriva vidare på min spökhistoria. Så vi får se hur mycket tid jag ägnar åt att läsa.

Fast till läsningens fördel måste sägas att Soulless har fått mig fast. Jag gillar - mycket! Humorn, de originella idéerna - för det är faktiskt originellt trots att vampyrer och varulvar borde vara ett uttjatat ämne vid det här laget. Så jag är väldigt sugen på att läsa vidare, måste jag säga.

Ska bara skriva lite mer först ...

onsdag 23 mars 2016

Uppdateringar: en spökhistoria och en fantasyberättelse


Jag har uppdaterat två berättelser på Wattpad. Den ena historien kallar jag för Stenstatyn, och den skrev jag början på för flera år sedan. Förutom de två första kapitlen, skrev jag även fragment och delar av fortsättningen, samt att jag gjorde en synopsis och lite kringarbete med karaktärsbygge, och annat runt omkring. Det är en fantasyberättelse, från början menad att vara en roman.

Den andra historien heter The Illegitimate Son of Gods. Jag har gett den en egen sida här på bloggen. Det är en del av en novellsamling, där alla noveller är länkade. Jag är lite osäker på vilken genre den tillhör. Det är en spökhistoria, men samtidigt händer så mycket annat att den snarare kan kallas fantasy eller paranormal. Vad definerar en paranormal historia, egentligen?

Hur som helst, jag har uppdaterat båda dessa med nya delar.

Vad gäller The Illegitimate Son of Gods är den inte heller nyskriven; jag skrev mycket av berättelsen för ganska många år sedan nu. Översättningen till engelska är dock ny. Jag tänkte översätta de delar jag skrivit, och sedan fortsätta på berättelsen, direkt på engelska.

Surfa gärna i väg och läs och kommentera. För att kunna läsa måste du vara medlem. Det kostar ingenting, och du behöver inte lägga upp några berättelser själv; det räcker att du följer andra.

Via bilden ovan och bilden nedan kan du också läsa direkt i det här blogginlägget. Tryck bara med muspekaren på respektive berättelse, så ska du kunna läsa åtminstone inledningen och det första kapitlet. Men vill du läsa vidare gör du det på Wattpad.

Oavsett om du bara läser här eller också läser fortsättningen på Wattpad, så tar jag tar gärna emot kommentarer, om dessa mina två historier är något att satsa på eller inte. Och så är jag förstås nyfiken på vad du tycker!

tisdag 22 mars 2016

Kulturkollos tisdagstema: passion

För första gången tänkte jag haka på Kulturkollos tisdagstema. Denna vecka är temat ”passion”.

Jag har två stora passioner, två intressen som slåss om makten, eller min fritid snarare. Det är skrivandet och det är målandet/tecknandet.

Både tecknat och skrivit har jag gjort sedan jag först lärde mig att hålla i en penna.

Redan när jag var fyra år skrev jag min första lilla bok eller berättelse. Jag dikterade och min mamma skrev precis vad jag sade. Sedan gjorde jag teckningarna till. Sagan om pingvinerna hette den.

Då var det A4-ark, som jag i den allra första boken inte vek dubbelt, men när jag sedan från sju år och framåt gjorde egna berättelser, tog jag alltid A4-papper, vek dubbelt till en bok och häftade samman.

Alla dessa handskrivna berättelser har jag sparat, liksom jag sparat det jag senare skrev på dator.

Från det att jag var tonåring började jag skriva direkt på dator istället, men jag gjorde någon enstaka bok för hand, då och då, bara för att det var så roligt, fram till ungefär tjugoårsåldern, då jag övergick till att enbart skriva på dator och för hand enbart i anteckningsböcker och kollegieblock.

Tecknandet övergick från att vara på papper, till att under början på tjugohundratalet mer bli något jag gjorde på pannå och duk – där jag målade (och målar) med akryl – och i riktiga tecknings- och akvarellblock där jag tecknar och målar mer på ”vuxet” vis.

Sedan jag var åtta år har jag velat bli författare och illustratör, och det var också något jag formulerade högt, samt i skrift. Tyvärr fick jag höra (när jag var åtta år) att författare var alltför svårt att livnära sig på, jag borde satsa på att bli något annat och skriva som hobby. Samma sak med att teckna, måla och illustrera. Det var hobbyarbete. Så jag lade till ”på fritiden”, och det var nog också därför som jag aldrig satsade riktigt på riktigt att varken bli det ena eller andra, medan åren gick.

Fast jag kunde hålla mig ifrån papper och penna, kunde aldrig hålla mig ifrån att måla och teckna var och varannan dag, att skriva så ofta jag kom åt. Så är det fortfarande, passionen har aldrig svalnat och intresset har aldrig gett vika. Jag kommer att fortsätta att skriva och måla/teckna, om så bara för mitt eget nöjes skull, tills dess att jag inte längre kommer att kunna hålla i penna eller pensel eller kunna skriva på tangentbord längre.

Musik är ett annat av mina stora intressen, men i mycket är det bara en igångtriggare för skrivande. Så fort jag hör någon låt som är riktigt bra eller slår an en viss klang i mig, blir jag sugen på att skriva. Över huvud taget ger musiken mig många bilder och mycket inspiration, får mig att nå vissa tillstånd – till exempel om jag lyssnar om och om igen på en viss spellista som jag förknippar med ett visst bokprojekt.

När jag skriver och det verkligen flyter, befinner jag mig verkligen i euforiskt tillstånd.

Om skrivandet går bra och det flyter på i dagar eller månader, kan det tillståndet av stark passion hålla i sig lika länge.

Förr eller senare stöter jag på en vägg, ett motstånd, när jag börjar grubbla kring eller överanalysera det jag skriver.

Eller när jag faller ihop av ren utmattning, för jag är sådan att jag lätt går upp väldigt mycket i det jag gör, det tar all min vakna tid, all tankekraft; jag tänker på romanprojektet dygnet runt, mer eller mindre.

När jag sedan tar en paus, blir det målandet/tecknandet jag återvänder till istället. Jag behöver skriva för att må bra, jag behöver få kreativt utlopp för att må bra (även måla/teckna). Så det är min passion, såväl som min livsluft, två intressen, tätt sammanknutna.

Tyvärr har jag lättare för att påbörja än att avsluta, men jag har avslutat en hel del projekt genom åren. Och publicerat en liten, generande liten, del. Ni kan se vad det är i mitt konstnärliga cv.

Om ni vill se mer av vad jag målat och tecknat har jag lagt upp en portfolio i min andra blogg, samt att jag har en sida på Konstgalleri.

Vad gäller det jag skrivit, så finns det som sagt en del om det i mitt konstnärliga cv och här på bloggen. Annars finns jag även på Wattpad och Kapitel1.


lördag 19 mars 2016

Eldfluga

”Se här”, sade han, rösten full av skratt.

När han öppnade handen såg jag eldflugan han hade fångat, och genast som fängslet gav vika, lyfte eldflugan och flög sin väg.

Han studsade efter, som en hundvalp eller kattunge, lika vingligt och lekfullt. Sträckte ut händerna, fladdrade han också, som flugan med sina vingar, men flugan flög högre och hoppen räckte inte lika långt.

Snart försvann den, blev till en liten prick bland andra. Hela trädgården full av eldflugor som glödde ikapp.

Han kom tillbaka till mig och vi satte oss på de mossiga stenarna invid dammen och tittade på trollsländorna istället, som surrade strax ovan vattenytan, i jakt på flugor.

(detta är en SkrivPuff-övning; dagens ord är kväll; bilderna hittade och lånade genom denna sida.)

fredag 18 mars 2016

Friday Reads - helgläsning vecka 11

Tidigare i dag avslutade jag The Long War av Terry Pratchett och Stephen Baxter.

Sedan tog jag några timmars paus innan jag nu på kvällen påbörjade Kaninhjärta av Christin Ljungqvist.

Jag tycker väldigt mycket om boken såhär långt. Jag kommer in i ett sådant flyt, ett ganska snabbt lästempo, av alla de där långa meningarna, och satserna med "och" emellan; sättet hon skriver på manar till att läsa vidare. Det är också väldigt spännande.

Nu har jag tagit en liten paus, annars har jag läst ganska intensivt sedan sjutiden ikväll (och nu är klockan snart elva). Den här boken fastnar jag verkligen för nu när jag läser den, sträckläser och kan inte sluta läsa, så förmodligen avslutar jag den i morgon.

Just nu har jag läst 37 % enligt Goodreads, är på sidan 102, ska börja på nytt kapitel på sidan 103; boken har 274 sidor. Vi får se hur långt jag hinner i kväll och i natt - jag är inte en sådan som ligger uppe hela natten och läser, utan går och lägger mig ganska ordentligt även om det är helg.

Men kanske blir det annorlunda den här gången.

Annars läser jag ut boken under morgondagen, och då kommer jag att välja någon av de tre böckerna jag har kvar i min tävlingshög för mars.

Är det någon av de här tre böckerna ni skulle vilja att jag valde? Tipsa gärna ifall ni läst någon av dessa och tycker att jag borde prioritera den!

  1. Irrande falk av Jamil Ahmad
  2. Soulless av Gail Carriger
  3. Insurgent av Veronica Roth

Bokbloggsjerka: bokbaksmälla

I veckan bokbloggsjerka frågar Annika:

Har du någonsin haft en ”book hangover”, det vill säga en bok som tar slut på tok för tidigt och lämnar ett sådant avtryck/tomrum att du inte riktigt förmår dig plocka upp en ny bok för att aktivt försöka komma över den? Vilken i så fall?

Bokbaksmälla har jag ofta. Varje gång jag har läst en riktigt bra bok, speciellt en bok som jag sträckläst, har jag svårt att omedelbart plocka upp nästa bok.

Senast jag hade en sådan bokbaksmälla var efter Maresi av Maria Turtschaninoff. Jag läste boken på en kväll, sträckläste den verkligen, med bara någon enstaka paus, och efter att jag hade läst ut den boken, kunde jag inte omedelbart börja i nästa, utan blev tvungen att vänta tills nästa dag, och inte ens då lyckades jag läsa mer än några få sidor i nästa bok.

Jag kände fortfarande av den där bokbaksmällan. Jag hade precis börjat i The Long War av Terry Pratchett och Stephen Baxter (som jag fortfarande läser i). Det tog mig ungefär en och en halv dag efter Maresi innan jag lyckades känna att jag kunde fortsätta och verkligen börja läsa på riktigt i nästa bok.

Med andra ord kan man säga att jag har sådana bokbaksmällor ofta, varje gång jag läst en bok som blir en favorit, och som jag läst i ett sträck eller läst väldigt intensivt, eller som varit en stark läsupplevelse. Då dröjer det någon dag, eller ibland mer, innan jag ens kan välja vilken bok jag ska läsa härnäst, eller om jag redan vet vilken bok jag ska läsa, dröjer det ungefär någon dag innan jag verkligen kan börja läsa i denna nästa bok.

För mig är det lång tid, eftersom jag alltid läser i något – med undantag av perioder då jag skriver väldigt intensivt istället och inte tar mig tid för att läsa över huvud taget – och därför ständigt har en ny bok på gång och plockar upp bok efter bok.

Fast jag måste erkänna att jag nog alltid låter det dröja en liten stund mellan varje bok, bara för att andas emellan och kunna ta mig ur den ena bokvärlden och in i den andra. Den ställtiden blir längre ju bättre boken är.

torsdag 17 mars 2016

Hett i hyllan #31

Monika på Bokföring enligt Monika har haft ett torsdagstema på bloggen nu sedan i höstas förra året, som hon kallar ”Hett i hyllan”. Hon beskriver det såhär:

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Den här veckan har Monika kommit fram till juni 2012. Hon nämner i dag delar i en serie, där hon fortfarande saknar första boken.

Jag är inte riktigt lika kronologisk i dessa mina heta inlägg, så jag vet inte riktigt var i tiden jag befinner mig, men jag försöker följa någotsånär det tema som Monika tar upp.

Därför tänkte jag den här gången berätta om en bok som jag hittade på bokrean mars 2014, och som glatt köpte i tron att jag kunde läsa den ganska så snart eller till och med på en gång.

Tills jag insåg att det var del två.

Jag hade särskilt tittat på boken och tänkt att den var första boken i serien, men så visade det sig vara tvåan.

Nu har denna två blivit stående i hyllan, och jag har ännu inte kommit mig för att köpa ettan. Jag trodde att jag skulle hitta den på någon rea, men sådan tur har jag inte haft. Den går väl att köpa förhållandevis billigt på till exempel Book Depository, men jag har haft så många andra böcker jag prioriterat, att denna stackars bok bara blivit stående.

Vilken är nu boken?

Behemoth av Scott Westerfeld, en steampunkbok. Jag köpte den i samma veva som jag läste hans Ful/Snygg-trilogi – Uglies-serien som den heter på engelska (jag läste den på svenska), en helt okej dystopitrilogi, men inte så mycket mer.

Så därför var det en passande bok att hitta på just en rea – eftersom jag inte vet hur kvalitativa hans andra böcker är.

Men grisen i säcken visade sig vara säcken i säcken så att säga eller vad jag nu ska kalla det – en gris i en helt annan säck kanske? – men nu när jag tittar i den är den ju faktiskt illustrerad och det finns värjor – jag hade en period då jag lärde mig värjfäktning, så det är en svag punkt hos mig – och det låter som om det skulle kunna vara en bättre historia än Uglies-trilogin, som i sig inte var dålig utan spännande och kul läsning medan jag läste, men ändå, som sagt, inte det bästa jag läst.

Hursomhelst, vi får väl se om jag köper ettan någon gång, var det lider. Tills dess får nog tyvärr tvåan stå oläst och skämmas i hyllan, för jag vägrar att läsa bok två före bok ett, om det inte är så att jag råkar göra det av misstag. Medvetet gör jag det aldrig!

Påsk-läsutmaning

Bilden lånad av Mia.
Marie – eller Mia – på Mias bokhörna anordnar en läsutmaning under påsken som hon enkelt nog kallar Påsk-läsutmaning.

Eftersom det är ett slags readathon/läsmaraton, och ingen utmaning som innebär att läsa några specifika böcker, passar jag på att hänga med.

Jag vill gärna läsa under påsken, och varför då inte haka på en tävling?

Utmaningen, eller tävlingen, går ut på att läsa så många boksidor som möjligt, under tiden onsdag 23 mars till och med måndagen den 28 mars, från Dymmelonsdagen till och med Annandag påsk alltså.

Jag håller redan på med Ta kontroll över bokhyllan-tävlingen som pågår under hela mars, men det hindrar mig inte från att löpa en tävling nummer två parallellt.

Redan före mars valde och vrakade jag bland alla mina hyllvärmare och fick ihop en hög på tio böcker. Av dem finns det några kvar.

Just nu håller jag på att läsa The Long War av Terry Pratchett och Stephen Baxter.

Kvar i min att läsa-hög för mars finns:

  1. Soulless av Cail Garringer
  2. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist
  3. Irrande falk av Jamil Ahmad
  4. Insurgent av Veronica Roth
  5. The Girl Who Leapt Through Time av Yasutaka Tsutsui

Eventuellt kommer jag att spara den sistnämnda boken av Tsutsui till ett framtida tema, men de fyra andra böckerna tänkte jag försöka att hinna med att läsa under resten av mars.

Just nu är jag på sidan 285 i The Long War; jag har läst 55% enligt Goodreads, och det stämmer nog mer eller mindre, så jag hoppas kunna avsluta både den och en annan bok redan under den här veckan.

Eventuellt hinner jag läsa något mer innan påskmaratonläsningen drar igång, men jag kommer definitivt att ha åtminstone ett par av titlarna ovan kvar när det är dags.

Därför blir detta min läshög för påskutmaningen. Jag återkommer lite längre fram, närmare påsk, med vad det faktiskt blir för böcker som blir kvar för just påskläsningen.

onsdag 16 mars 2016

Waiting on Wednesday: Naondel av Maria Turtschaninoff

Vem som först kom med "Waiting on Wednesday" vet jag inte, jag har sett det figurera även på svenska bloggar, och därför hakar jag på lite nu och då.

Eftersom jag just har läst ut Maresi och tyckte väldigt mycket om den boken (recension kommer), så blir det här inlägget då jag berättar hur spänd och nyfiken jag är på den fristående fortsättningen. Det är snarare en annan del i "Krönikor från Röda klostret". Bok två handlar inte om samma personer, om jag förstår saken rätt, men den utspelas i samma värld och, kan jag tänka mig, i samma anda som den förra boken. Som undertiteln säger så är i alla fall det Röda klostret fortfarande i centrum, och det bådar gott!

Därför ska det bli så roligt att få köpa och läsa boken Naondel av Maria Turtschaninoff  när den kommer ut i höst. Bilden har jag lånat från Maria Turtschaninoffs blogg, och som ni ser så är det det finska omslaget på boken. Det svenska omslaget är tydligen inte riktigt klart än. Men hur det nu än ser ut, när det blir klart, så ser jag jättemycket fram emot den här boken när den kommer ut på svenska. Förhoppningsvis blir det i höst, precis som den finska versionen.

tisdag 15 mars 2016

Top Ten Tuesday: tio-i-topp på min ”att läsa”-lista i vår

Top Ten Tuesday anordnas av The Broke and the Bookish, naturligtvis på engelska, men det är många svenska bloggare som brukar anamma detta, så jag hakar också på, lite nu och då. Den här tisdagen är ämnet ”Top Ten Books On My Spring TBR”.

Jag har en hel del böcker som jag vill läsa, både alla dessa böcker jag köpte på bokrean och som jag ännu inte kunnat läsa eftersom mars var vikt åt hyllvärmare, och många andra nyköpta böcker, samt en hel del spännande recensionsexemplar, och böcker jag köpt eller fått av författare och som jag gärna vill prioritera att läsa. Plus att jag varje månad från och med februari drar en TBR-burksbok.

Dessutom ska jag vara med i en read-a-long under april, skulle vilja ha ett speciellt tema på bloggen i maj (vi får se hur det går), och har hyllvärmartävlingen och hylltömningsutmaningen att tänka på.

Som vår tänker jag mig andra halvan av mars, från och med nu i mars alltså, samt månaden april och maj.

I mars har jag en hyllvärmarhög enligt tävlingen som jag nämnde ovan. Bland dessa böcker finns det fem kvar, varav jag kanske hinner läsa ett par under resten av mars. Titta gärna i mitt inlägg om tävlingen för att se böckerna.

I listan nedan blir det andra böcker som jag vill prioritera under våren, när dessa fem är lästa, eller mars tar slut, vilket som nu händer först.

  1. Odinsbarn av Siri Pettersen (till read-a-long:en)
  2. Darc Ages – De mörka tidevarven. Första boken: Uppvaknandet av A.R.Yngve
  3. Mutantupproret 99,4% DNA av Martin J Sällberg
  4. Kvinnorna på Gömslet, del 2 av Agneta Karlsson
  5. Tidsklyftan av Jeanette Winterson

måndag 14 mars 2016

Bokvinst: Ur askan av Leigh Bardugo

Bokvinsten!
Jag har precis vunnit en bok, Ur askan av Leigh Bardugo! Boken är precis nyutkommen nu i mars på Gilla Böcker. C.R.M. Nilsson hade en utlottning förra veckan, vinnaren drogs i lotteriet i dag, och jag hade turen att vinna. Jättekul! Tack så mycket till C.R.M Nilsson som anordnade tävlingen!

söndag 13 mars 2016

En smakebit på søndag: Peace av Gene Wolfe

En smakebit på søndag anordnas av Flukten fra virkeligheten. och återkommer varje söndag. Surfa till hennes blogg för att läsa fler smakbitar.

Min smakbit kommer från en bok som jag läste fredag-lördag den här helgen, Peace av Gene Wolfe. Han är definitivt en författare som förtjänar mer uppmärksamhet. Ett språkligt geni, någon som verkligen kan berätta en historia och göra det bra. Som skriver intelligent och inte alltid helt lättillgängligt. Han tar inte genvägar och han vågar skriva på ett sådant vis att läsaren får en utmaning.

Mycket kunde sägas om och diskuteras kring innehållet i Peace, men jag nöjer mig här med att nämna språket.

Språket är poetiskt och vindlande. Gene Wolfe skriver rytmiskt, med många och långa parenteser, i en viss takt som man kommer in i efter ett tag, som läsare. Boken är lite svår- och trögstartad, men när man väl kommit en bit är det en underbar upplevelse (om man kan bortse ifrån att man obönhörligen blir förvirrad under läsningen). Det här är en bok som man gärna läser om och som kanske till och med kräver en omläsning – speciellt av en lite ouppmärksam läsare.

Gene Wolfe är alltså inte helt lättillgänglig och inte för alla, men han är definitivt en författare som skriver både vackert och intelligent, som har mycket att berätta. Han skriver både fantasy, science fantasy och science fiction. Peace klassas som fantasy.

Mitt smakprov kommer från ett parti utan parenteser, från sidan 97 i Peace.

The rain slacked a bit and we saw it, a massive brick-and-fieldstone farmhouse whose solid masonry walls had probably been standing since before the Civil War. Beside the front door a white June rosebush as big as a laurel still displayed the year's last three blossoms, now being flailed to ruin by the rain; under the spreading, thorny gray-green branches a lonely hen sheltered herself; there was no porch but the bush, and only a single high stone step, to which Mr. Macafee drove as close as he could before tooting the horn. I could see a kerosene lamp buring in the parlor window. Mr. Macafee tooted again, and as he did so the door opened; a woman in a long, old-fashioned calico dress stood there, with a little girl behind her who watched us from the shelter, as it seemed, of her mother's skirts. The woman made a gesture I did not understand and disappeared inside the house, followed by the little girl, who had pigtails. My aunt Olivia said, ”She's gone to get an umbrella – we don't need that, and she'll get wet. Why don't you make a run for it, Jimmy?”

Mr. Macafee opened the door and dashed out. I followed him, and in the three jumps it took me to reach the door got as wet as I had fallen into the river. ”Get out of Vi's way”, mr. Macafee said, and drew me aside. My aunt, of course, was wet, too, and we were all three standing in the doorway laughing about it when the woman in calico and the little girl returned with an umbrella like a black bird, and a huge old slicker of the kind favored by farmers.

Recension: Persuasion av Jane Austen

Om handlingen, från Goodreads


Anne Elliot has grieved for seven years over the loss of her first and only love, Captain Frederick Wentworth. When their paths finally cross again, Anne finds herself slighted and all traces of their former intimacy gone. As the pair continue to share the same social circle, dramatic events in Lyme Regis, and later in Bath, conspire to unravel the knots of deceit and misunderstanding in this beguiling and gently comic story of love and fidelity.

Mina tankar och reflektioner


Eftersom jag lyssnade på Persuasion som ljudbok blev lyssnartiderna begränsade – endast på bussen till och från jobbet. Detta gjorde att upplevelsen blev lite hackig. Jag måste erkänna att jag inte hade full uppmärksamhet hela tiden.

Sammantaget fick jag ett lite rörigt intryck av den här boken. Ännu mer eftersom jag lyssnade på den under så lång tid och inte alls varje gång jag åkte bussen.

Dock uppskattade jag mycket Austens lågmälda humor, som mest ligger i bakgrunden och lurar, i sättet hon porträtterar personerna och deras beteenden, och inte minst i dialogerna.

Vad som slog mig när jag lyssnade var bristen på miljöbeskrivningar, sådana som kanske inte alls var nödvändiga på den tiden då Austen skrev boken, men såhär långt efteråt hade det berikat min läsning om jag fått mer beskrivningar av omgivningarna och personernas fysiska uppenbarelser.

Det här är en berättelse som fokuserar på karaktärer och dialog. Austen är skicklig, och ironin underbar.

Ändå, för att detta blev en ljudbokslyssning, med många, och ibland långa pauser – julledigheten till exempel – uppskattar jag de andra böckerna som jag har läst av Austen mer än den här. Tidigare har jag läst Emma och Sense and Sensibility. Den sistnämnda lyssnade jag visserligen på som ljudbok, den också, men upplevelsen blev helt annorlunda eftersom det var mer koncentrerat lyssnande under kort tid, och hemmavid, utan distraktioner.

Trots dessa mina intryck av Persuasion sägs det vara hennes bästa och mest uppskattade bok – och också den sista hon skrev. Kanske måste jag helt enkelt läsa om den, som vanlig bok, för att uppskatta den mer, och helt och fullt.

Författare: Jane Austen
Titel: Persuasion: Unabridged (Complete Classics)
ISBN: 9626344369
Format: ljudbok
Uppläsare: Juliet Stevenson
Tid: 8 timmar, 44 minuter
Färdiglyssnad: 2016-02-01

lördag 12 mars 2016

Snart halvtid i "Ta kontroll över bokhyllan"-tävlingen

Snart halvvägs in i mars och halvvägs in i "Ta kontroll över bokhyllan"-tävlingen har jag hunnit läsa några böcker.

Jag läser en bok i taget, eftersom jag tröttnat på att slalomläsa. Det går alltid överstyr för mig och jag hamnar i ett läge där jag har fem-tio böcker som alla är påbörjade.

När jag sedan ändå läser, blir det en bok jag fokuserar på och kommer in i ordentligt och verkligen läser klart.

Så jag har insett att det passar mig bäst med en bok i taget.

Den känsla som får mig att vilja läsa fler samtidigt är en vag känsla av frestelse för en annan bok, att man alltid befinner sig i något slags "näst bästa"-läge, där nästa bok man tar upp kommer att ge en ännu bättre läsupplevelse. Någonting sådant.

Hittills i mars har jag läst ut:

  1. De vilda detektiverna av Roberto Bolaño - hyllvärmare sedan före 2015.
  2. Nina av en slump av Michèle Lesbre - hyllvärmare sedan 2012 eller strax därefter.
  3. Vindens namn, del 1 av Patrick Rothfuss - hyllvärmare sedan oktober 2013.

Och så håller jag för närvarande på att läsa i Peace av Gene Wolfe, har hunnit drygt halvvägs och hoppas avsluta boken under denna dag, lördag - hyllvärmare sedan februari 2013.

Recension: The Pain Merchants av Janice Hardy

Handlingen enligt baksidan på boken:


Nya has a secret she must never share.
A gift she must never use.
And a sister whose life depend on both.

In a dystopian world crippled by war, orphans Nya and Tali try to make a living. They are Takers, and can pull pain from people's bodies and move into their own. This ability wins Tali an apprenticeship at the powerful Healers' League. But Nya's unique pain-shifting skills are flawed, dark and deadly dangerous.

Now something sinister is happening at the Healers' League and apprentices are missing. Suddenly Nya's talent is in great demand from the pain merchants and trackers hunting her across the city...

Mina åsikter och tankar


The Pain Merchants är den första boken i en trilogi som heter The Healing Wars. Den är skriven av Janice Hardy. The Pain Merchants utgår ifrån en spännande grundidé. Smärta är något som går att ta bort med fysisk handpåläggning. De som är Tagare (Takers) kan dra ut smärta ur en annan människas kropp och in i sin egen. De föräldralösa systrarna Nya och Tali har de magiska förmågorna. Men medan Tali får lärlingsplats hos de inflytelserika Helarnas Förbund, har Nya inte de egenskaper som krävs för att bli lärling. Hon visar sig vara något mer än en vanlig Tagare, något mycket farligare och mer inflytelserikt.

Boken sägs utspelas i en dystopisk värld, men jag såg det ärligt talat snarare bara som en fantasyvärld, delvis eftersom ländernas namn var rena påhitt och delvis för att det inte fanns några andra dystopiska inslag. Över huvud taget är staden inte speciellt ingående beskriven. Världen har varit med om något slags krig innan berättelsen början, ett nytt krig pyr under ytan, men annars är det inte en dystopi som jag läser in betydelsen i ordet; något som klassas som science fiction – en värld som är vår egen i en, nära eller långt framskriden, framtid.

Detta är mer av en ren fantasyhistoria.

Berättelsen hade snabbt tempo, mycket hände på kort tid, spänningen stegrade, och visst blev det mer spännande på slutet. Men det var lite för mycket av enkel bladvändare utan djup. Idéerna bakom är originella och har potential, men genomförandet lämnar mycket i övrigt att önska.

Boken var skriven i första person, men perspektivet utnyttjades inte i full potential, liksom idén med köpmän som handlar med smärta och Tagare kunde ha blivit betydligt mer. Kanske utvecklas konceptet vidare i bok två och tre, men nu utgår jag ifrån mina intryck från den första boken – och redan i en första bok i en trilogi tycker jag att man kan göra mer av idéerna.

Man fick aldrig riktigt lära känna huvudpersonen Nya, än mindre systern Tali. Över huvud taget brast det i karaktärsbygget, även om någon av bifigurerna var av lite mer intresse så blev de aldrig sådana att de verkligen fick personlighet och jag såg dem ordentligt framför mig.

Direkt då jag läst klart kände jag något av en vag nyfikenhet på hur det hela skulle lösa sig, men nu har jag redan glömt bort hälften. Boken ger inte något bestående intryck och jag skulle inte läsa vidare om det inte vore för att jag redan har bok två i hyllan. Jag köpte dem samtidigt på rea, en utförsäljning på Akademibokhandeln, för tio kronor styck, och med det förmånliga priset må det vara hänt.

Först efter att jag har läst bok två kommer jag att bestämma mig om det är värt att läsa bok tre och om jag ska ödsla pengar på att köpa bok tre till fullpris.

Sammanfattningsvis: The Pain Merchants har ett intressant koncept och bygger på en spännande ursprungsidé, men framförandet lämnar mycket i övrigt att önska. Boken var alltså sådär och värd två stjärnor av fem.

Författare: Janice Hardy
Titel: The Pain Merchants (alternativ amerikansk titel The Shifter)
Serie: The Healing Wars #1
Språk: engelska
Format: pocket
ISBN: 978-0-00-732679-2
Förlag: HarperCollins
Recensionsexemplar: nej
Utläst: 2016-01-29

Boken finns att köpa på:

Övriga delar: Blue Fire (del 2), Dark Fall (del 3).

fredag 11 mars 2016

Bokbloggsjerka: favoritljudbok

I veckan bokbloggsjerka frågar Annika:

Vilken är din favorit när det gäller ljudböcker (bok, uppläsare eller både och)?

Tidigare lyssnade jag bara på ljudbok någon gång när jag inte fick tag på boken på biblioteket på något annat vis just då. Jag lyssnade till exempel på en bok av Terry Pratchett på det viset, för att boken inte fanns i något annat slags exemplar på mitt bibliotek.

Exemplaret jag lyssnade på.
Under de senaste åren har jag fått upp ögonen för ljudböcker, speciellt för att jag har haft problem med just ögonen, i form av sår. Då jag har velat påskynda läkningen genom att anstränga ögonen minimalt har jag istället legat i sängen och lyssnat på ljudbok.

Och det är enligt mig det mest ultimata sättet att lyssna på just ljudbok.

Inte genom att göra annat och ha ljudboken i bakgrunden som något slags stressmoment, på ett ”måste göra två eller flera saker samtidigt för jag hinner inte med allt jag vill”-sätt, utan jag lyssnar koncentrerat. Numera också ibland när jag sitter på bussen, men redan där finns distraktioner och man måste tyvärr höja ljudet för att kompensera för motorbullret och det är inte bra för öronen i längden. Under arbetsdagar lyssnar jag ändå ofta på en ljudbok i bussen till och från jobbet.

Den här versioen säljs på Audible.
Annars har jag kommit på att det också är perfekt att lyssna på ljudbok medan man sitter och tecknar – inte ordentligt och på egen hand – utan när man använder sig av de där målarböckerna för vuxna, som blivit så populära. Fast jag måste medge att jag ännu inte gjort det så mycket, mest bara lyssnat på Youtube/Booktube medan jag färglagt i min målarbok.

Så jag återkommer till att ligga och lyssna i sängen, blunda, och följa med helt och fullt in i bokens värld.

Det gjorde jag när jag lyssnade på den allra bästa ljudbok jag lyssnat på hittills. Burial Rites av Hannah Kent. Den var som ni ser, på engelska och uppläsaren, Morven Christie, gjorde ett utomordentligt bra jobb.

Jag verkligen älskade att lyssna på den där ljudboken.

I ett annat inlägg har jag skrivit mer om boken och mitt lyssnande, som ledde till att jag ville ha boken inbunden också. Och det var helt lyssnarupplevelsen förtjänst.

Hur lyssnar du på ljudbok och har du några tips? Vilken är din bästa lyssnarupplevelse?

torsdag 10 mars 2016

Ny sida: TBR-jar-böcker

Är du nyfiken på vilka böcker jag har olästa? Skulle du vilja tipsa om någon av dem - att läsa före de andra? Titta in på min nyupplagda sida TBR-jar-böcker. Där kommer jag att hålla uppdaterat vilka böcker jag har i min TBR-jar. Mer om läsburken kan du läsa på sidan. Följ bara länken ovan.

Hett i Hyllan #30

Hett i hyllan återkommer varje torsdag (åtminstone hos Monika, och lite nu och då hos mig). Såhär skriver Monika på bloggen Bokföring enligt Monika:
Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Eftersom Monika den här gången tog upp bokserier, vilka hon köper samtliga delar i, eller de flesta delarna av, redan innan hon läst en enda del, tänkte jag också ta upp bokserier.

För mig är det oftast tvärtom. Jag snålar in och tänker efter för länge. Köper första boken eller tänker köpa första boken – någon gång i framtiden.

Många gånger är tanken hos mig att jag köper bok ett för att se om jag gillar. Sedan blir den stående i hyllan – oläst. Soulless av Gail Carriger är ett sådant exempel.

För det mesta får den alltså inte sällskap av fler delar eller kanske bara en del till som jag köper hux flux, fast jag inte läst första. För ibland, speciellt när det finns en bok ett och två på rea, passar jag på att köpa båda.

Så om jag riktigt tänker efter finns det många fall där jag gjort delvis som Monika eller till och med precis som hon. För jag har faktiskt ett antal serier där jag köpt på mig, men inte läst mer än bok ett eller ingen bok alls.

Dessa är (detta är ingen fullständig lista på något vis, utan bara de jag kommit på såhär över dagen):

  1. Gemma Doyle-trilogin av Libba Bray
  2. Trilogin om Kungadråparen av Patrick Rothfuss
  3. Trilogin om Wondla av Tony Diterlizzi
  4. Outlander-serien av Diana Gabaldon
  5. Grave-serien av Charlaine Harris
  6. Sookie Stackhouse-serien av Charlaine Harris


Gemma Doyle-trilogin av Libba Bray


Den första boken köpte jag på en bokrea på Bokia. Den andra boken blev köpt på en annan rea i samma butik, då det var utförsäljning i hela butiken, om jag minns rätt, för att den skulle upphöra, och då fanns det bara tvåan kvar. Annars hade jag köpt också trean. Därför har jag dem stående i bokhyllan, del ett och två i en trilogi. Dumt, för nu vill jag ju ha bok tre i inbundet format, och helst i samma upplaga men den finns väl inte att få tag på längre (jag har ärligt talat inte riktigt kollat).


Trilogin om Kungadråparen av Patrick Rothfuss


Här köpte jag första delen, något senare del två med ursäkten att det var andra delen av samma bok. Varför, åh, varför envisas de att dela upp just tjocka fantasyromaner i två hela tiden, när de översätter till svenska!

I rean året därpå köpte jag på mig del tre och fyra, eller egentligen del två då, eftersom det är en trilogi. Den sista boken – som förstås kommer att bli (minst!) två böcker på svenska – har ännu inte utkommit ens på engelska (originalspråket).

Och nu har jag, tack vare #hylltömning2016, läst första delen och ser mycket fram emot att läsa övriga utkomna delar.

Trilogin om Wondla av Tony Diterlizzi


En annan trilogi som jag gjort på samma vis med som med Gemma Doyle-trilogin är serien om Wondla. Där har jag bok ett och två, har inte läst någon av dem, men saknar bok tre, och nu börjar jag tänka att det är lika bra att köpa på mig den tredje delen också och sedan tvingas läsa hela serien – eftersom jag lovat mig själv att läsa alla böcker jag köper i år, just under detta år.

Outlander-serien av Diana Gabaldon


Outlander-serien är ett kapitel för sig. Jag har varit nyfiken på den här serien sedan en kvinna vars blogg jag tidigare följde höjde författaren till skyarna, och när min syster slutligen rekommenderade bokserien kom jag mig äntligen för att köpa första delen i pocket. Läste och tyckte om.

Därefter började jag leta på secondhand, eftersom serien är så lång (och jag är lite snål), och mycket riktigt så hittade jag många delar till vrakpriser. Speciellt eftersom jag letade efter och hittade de inbundna utgåvorna.

Nu är grejen med Diana Gabaldons böcker att de är riktiga tegelstenar. Jag avhöll mig från att köpa den senast utkomna delen när den nu fanns på årets bokrea – och tyckte att det var riktigt duktigt av mig. En bok som tyvärr delats upp i två på svenska, fy, fy. Den heter Skugga av svek.

Jag har hur som helst utökat min bokhylla med fyra väldigt tjocka romaner, under de senaste åren, alla olästa. För jag har ännu bara läst bok ett, men samlade alltså i något slags vilt samlarmanihumör på mig alla övriga delar jag fick tag på inbundna. Tyvärr är det inte alla delar jag fått tag på.

Jag har del ett, två, fyra, sex och sju. Problematiskt blir det först när jag har läst bok två. Ska jag då leta i secondhandbutiker efter bok tre eller ska jag köpa en pocketversion (för den finns att på tag på i den lokala bokhandeln) eller hur ska jag göra? Det ser ju redan konstigt ut i bokhyllan när jag har bok ett i pocket och resten i tjocka tegelstensklumpar till inbundna böcker.

Dessutom har jag del ett i en spin-off-serie, också den inbunden, men inte riktigt lika tjock. Och jag vet ännu inte om jag kommer att tycka att det är värt att läsa hela mastodontserien – och än mindre en spinn-off.

Charlaine Harris och jag


Vad gäller serien om Sookie Stackhouse både köpte och fick jag första delen, tror jag behöll det exemplar jag fick i present. Jag läste den och gillade, men hade länge inga fler delar. Tills jag på Myrorna i Västerås stötte på fler delar, en hel hög, för tio kronor styck! Då gick det ju inte att låta bli! Vid ett par tillfällen till har jag hittat delar på secondhand och köpt.

Så nu har jag vips bok 1-10, bok 12 och sista delen, bok 14. Problem blir det alltså först när jag läst till och med den tionde delen.

Som ni ser på fotografiet fick jag tag på de flesta i samma upplaga.

Vad gäller Grave-serien var den på bokrean för några år sedan, alla fyra delarna som den serien består av, så då kunde jag ju inte låta bli. På något vis har jag fått för mig att jag gillar alla Charlaine Harris' böcker, och då passar jag på. Numera har jag läst bok ett och två i Grave-serien. I år tänkte jag läsa trean och fyran, i min ”avsluta fem serier”-utmaning.

Terry Pratchett och Robin Hobb


Vissa favoritförfattare samlar jag på mig allt i en serie av, utan att ha läst.

Det gäller till exempel Robin Hobb, Diana Wynne Jones, Gene Wolfe och Terry Pratchett. 

Här visar jag ett foto på en del av alla Terry Pratchetts Discworld-böcker som jag samlat på mig genom åren.

Voffer e de på detta vise? Voffer gö de på detta vise? Voffer då, då?


Varför gör jag så här? Varför gör man såhär? För att man är boksamlare, kanske? För att man vet med sig att man kommer att gilla böckerna – fast man egentligen köper grisen i säcken? För att det alltid finns det där ha-begäret som man, just när det handlar om böcker, låter härska och ta över?

Hur det nu än är så är det roligt att skriva om böcker, roligt att blogga om dem – och lite smått pinsamt – samt att det sporrar mig till att ta tag i att läsa alla dessa böcker. Och om inte annat så gör ju sådana här inlägg att man blir medveten om vad man faktiskt har i hyllan. Allting blir lite mindre dammigt, inte minst bokstavligt, när man tar fram böcker och fotar dem.

En extra kommentar om numreringen


Om ni undrar var Hett i hyllan #28 och #29 tog vägen så följer jag de nummer Monika har; jag missade med andra ord att skriva om Hett i hyllan förra veckan och veckan dessförinnan – mest för att jag postade så många andra inlägg, under dessa dagar, att det fick räcka så.

Jag har skrivit två tidigare inlägg:

Chans att vinna klassiker i nyutgåva

Nu är det många bloggtävlingar på gång i bloggvärlden. Var med och tävla om ett klassikerpaket på Kulturkollo. Kanske blir du en av de lyckliga vinnarna? Jag är också med och hoppas på vinst förstås!