NaNoWriMo genom åren - från 2007 till 2013

Rensar och städar bland mina etiketter här på bloggen. Vill bringa ordning i kaoset, minska ned antalet etiketter och ha etiketter med relevans. Sådant läsare faktiskt kan använda sig av. En av sakerna jag gör är att stegvis ta bort alla etiketter med "NaNoWriMo" och istället har ett "NaNoWriMo [årtal]" för att det inte ska bli så förskräckligt många med samma etikett, och för att det ska bli lättare att särskilja projekten. Lika mycket för min egen skull som för er skull, tar jag därför här och listar mina NaNoWriMo-projekt. Jag har varit med på NaNoWriMo från 2007 fram till och med 2013.

NaNoWriMo 2007:
Edurne - en vintersaga. Utspelas i en alternativ verklighet förknippad med bokprojektet Tusenskönan, en alternativ variant av den världen. Jag vann inte, men skrev en hel del. Projektet ligger nu i träda. Det var himla roligt att skriva dock. En ungdomsroman, fantasy, om en tjej som heter Edurne.

NaNoWriMo 2008:
Tusenskönan. Jag vann inte detta år heller, men jag fick en skjuts i skrivandet på mitt långtidsprojekt, började om och kom framåt en hel del på detta projekt. Hade kul medan jag tävlade i alla fall. Huvudpersonen är Maximilian, genren är fantasy, målgruppen ungdomar.

NaNoWriMo 2009:
FUK. Vann inte detta år heller, och kom bara igång med början av detta projekt. Det här projektet delade jag sedan upp i två bokprojekt. Ett som jag inte utvecklat alls, och ett som jag kallar DBK och som är långt framskridet, men inte klart. Ett projekt med potential, om än något udda, som kanske kan bli något bara jag ger det tid. Genren är fantasy, huvudpersonen heter Mitxel, och målgruppen är kanske ungdomar även här.

NaNoWriMo 2010:
PL. Det här är första året jag vann NaNoWriMo. Jag blev en vinnare och fick ett grovt första utkast på romanen PL, andra boken i trilogin om Maximilian, där Tusenskönan är första boken och ML den tredje.

NaNoWriMo 2011:
DD. Även detta år blev jag en vinnare. Jag skrev ett skelett, en första lös version av DD, som behöver världsutveckling (det är en fantasy som utspelas i ett påhittat land) och en del personutveckling innan det blir färdigt på riktigt. Men projektet har god potential och kan bli något riktigt bra, bara jag ger det tid. Genren är fantasy men detta äventyr utspelas i sin egen värld, och huvudpersonen är en flicka.

NaNoWriMo 2012:
VK. En historisk roman, min första, med inslag av magisk realism. Även det här året vann jag NaNoWriMo! Det går lättare och lättare för varje år. Ännu ett projekt med god potential, som jag nu har skrivit stommen till. Några hål finns det men plotten är klar och jag har skrivit ett skelett. En del research behövs dock, eftersom boken är historisk. Ger jag det här projektet tid så kan det bli något riktigt bra. Utspelas i slutet av 1800-talet, handlar om en ung präst vid namn Wilhelm.

NaNoWriMo 2013:
Jade. Min första mainstreamroman. Ett projekt med god potential. Ett pågående projekt just i detta nu. Jag vann NaNoWriMo även detta år. Som sagt har jag fortsatt med detta projekt, och är väldigt taggad att köra det till slut och verkligen göra något av det här, låta det bli ett avslutat romanprojekt. Och inte bara påbörjat som med ovannämnda NaNoWriMo-projekt. Huvudpersonen är en ung kille vid namn Jade.

Semestern slut

Nu är det slut på min långa ledighet. Ända sedan november tog slut har jag tagit mig ledigt från skrivandet. Men nu är det dags igen! Nu ska jag tillbaka till mina rutiner och skriva på Tusenskönan från kl. 20:00-21:00 på vardagar.

Det var först när jag fick kommentar på det här inlägget som jag började fundera på hur jag ska göra med Edurne – en vintersaga (så det var därför jag ännu inte svarat på den kommentaren). Jag hade undvikit att fundera på saken och bara vilat, men nu är det dags. Hur gör jag nu? Jag vet inte. Fortfarande är det så att jag känner mycket mer för och lättare får inspiration för att skriva på Tusenskönan. Så det kommer att bli motstånd med Edurne – en vintersaga, åtminstone i början. Motstånd är ju till för att övervinnas. Men jag tror bestämt att jag låter den vila lite innan jag sätter tänderna i den.

Fast, å andra sidan… Om jag låter den ligga för länge tappar jag bort den totalt… Kanske…

Den får vila till januari. Nytt år, nya möjligheter! Och jag har ändå så fullt upp med annat resten av december. Julen är ju nästan här!

NaNoWriMo-månaden i ett enda inlägg

Jag började NaNoWriMo utan att ha en aning om hur lång tid det skulle ta att skriva 1667 ord. Jag hade aldrig räknat ord på det sättet, utan mer fokuserat på sidor, om jag alls räknat något. Jag började med att skriva för hand, och till min förvåning fick jag fram över 2000 ord på en timme, med ett snitt på runda tal 500 ord i kvarten. Med andra ord var det mycket lättare att skriva 1667 ord än jag trodde. Till en början i alla fall.

Sedan fick jag ju för mig att jag skulle skriva lika mycket på mitt andra projekt, och med 3 334 ord i snitt per dag körde jag väl slut på mig själv, någonstans i slutet på tredje veckan. Under fjärde veckan blev det inte mycket alls skrivet, men då hade jag kommit upp i över 70 000 ord sammanlagt under de tre första veckorna.

Jag började som sagt med att skriva för hand, och det kändes riktigt mysigt att sätta sig med tända ljus och mysbelysning och skriva på helt vita, tomma, blanka papper. Men det gjorde ju att jag blev tvungen att skriva samma text två gånger, så under den första veckan skrev jag dubbelt så mycket som det egentliga resultatet låg på. Därför var det ett delmål att komma förbi den inre kritikern så pass att jag kunde skriva utan problem direkt på datorn. Jag vet inte riktigt när det var det skedde, men långt innan november var slut klarade jag av det. Det var lite tråkigt att lämna de tända ljusen och soffmyset bakom mig, men det kändes ändå väldigt bra att bli av med den inre kritikern, i alla fall stundtals.

Fortsättningsvis skrev jag direkt på datorn, och hade inga som helst problem med det, till min egen förvåning. Så det har jag i alla fall lärt mig, liksom jag lärt mig att som sagt skjuta kritiska tankar åt sidan. Och jag har fått öva på det som är så viktigt: att skriva utan att ha inspiration eller något som helst lust över huvud taget. Lust och inspiration kommer lite längre in, när man redan sitter där och skriver. Inspiration är en bonus, men dock en bonus, och ingenting att räkna med när man ska göra saker disciplinerat och på rutin.

Hursomhelst har det varit en lärorik och spännande månad! Och jag har lyckats göra något som jag skulle ha haft ännu svårare med förr i tiden, men som nu faktiskt gick, trots stort motstånd, och det var att ge upp. Att lyssna inåt på hur jag själv mådde och säga stopp, innan jag nått målet och innan månaden var över. Det är väldigt viktigt att kunna göra sådant. Så jag skrev ingenting på Tusenskönan och bara drygt trettio ord på Edurne – en vintersaga under de tre sista dagarna på november.

Som ni ser i listan nedan blev det många nollor på slutet, men de tycker jag att jag ändå var värd, med tanke på hur jag kämpat tidigare under månaden. Och det var som sagt en mycket rolig erfarenhet, som om inte annat gav mig bättre självförtroende!

I listan nedan räknade jag inte in redigeringsplus, det vill säga allting som via redigering gav extra ord räknade jag inte. Så där blir det en del extra på Edurne – en vintersaga som man inte ser om man bara räknar samman summorna nedan. På samma vis är det med Tusenskönan.

Sammanlagt kom jag upp i (ungefär) 77 389 ord.

1/11: Edurne: 2257 ord, Tusenskönan: 975 ord.

2/11: Edurne: 146 ord, Tusenskönan: 0 ord.

3/11: Edurne: 3 450 ord, Tusenskönan: 0 ord.

4/11: Edurne: 2 987 ord, Tusenskönan: 0 ord.

5/11: Edurne: 1 780 ord, Tusenskönan: 105 ord.

6/11: Edurne: 3 016 ord, Tusenskönan: 2 181 ord.

7/11: Edurne: 127 ord, Tusenskönan: 2 449 ord.

8/11: Edurne: 1 706 ord, Tusenskönan: 1 835 ord.

9/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 819 ord.

10/11: Edurne: 3 321 ord, Tusenskönan: 2 675 ord.

11/11: Edurne: 474 ord, Tusenskönan: 3 302 ord.

12/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 233 ord.

13/11: Edurne: 1 817 ord, Tusenskönan: 1 700 ord.

14/11: Edurne: 1 709 ord, Tusenskönan: 1 7 69 ord.

15/11: Edurne: 124 ord, Tusenskönan: 6 043 ord.

16/11: Edurne: 194 ord, Tusenskönan: 1 099 ord.

17/11: Edurne: 1 3 64 ord, Tusenskönan: 1 022 ord.

18/11: Edurne: 1 748 ord, Tusenskönan: 1 717 ord.

19/11: Edurne: 674 ord, Tusenskönan: 2 288 ord.

20/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 1 164 ord.

21/11: Edurne: 4 113 ord, Tusenskönan: 2 355 ord.

22/11: Edurne: 276 ord, Tusenskönan: 26 ord.

23/11: Edurne: 40 ord, Tusenskönan: 1 435 ord.

24/11: Edurne: 3 462 ord, Tusenskönan: 1 699 ord.

25/11: Edurne: 44 ord, Tusenskönan: 2 369 ord.

26/11: Edurne: 244 ord, Tusenskönan: 421 ord.

27/11: Edurne: 346 ord, Tusenskönan: 1 855 ord.

28/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 0 ord.

29/11 Edurne: 126 ord, Tusenskönan: 0 ord.

30/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 0 ord.

Lågenergi... låg energi... lågenergilampa?

Statistikrapport

25/11: Edurne: 44 ord, Tusenskönan: 2 369 ord.

26/11: Edurne: 244 ord, Tusenskönan: 421 ord.

Kommentar:

Jag börjar bli slapphänt (är det ens rätt ordval i sammanhanget?), liksom jag tycker att jag skrivit tillräckligt redan. Men det är ju dumt att ge upp så nära målet! Jag tror att jag kommit till en punkt där jag behöver lite paus och input från annat håll för att kunna ”leverera” igen; därav återvändandet till mitt nygamla intresse japanska dramaserier som jag skrev om i mitt senaste inlägg.

Vad mer är jag konstant trött, och det gör förstås att jag också har mycket mindre energi. Jag behöver ta igen mig, helt enkelt! Men det är bara fyra dagar kvar. Kämpa! Fast jag tror ärligt talat inte att jag hinner ikapp, och som det är nu är det väl inte meningen heller… (särskilt med tanke på mina senaste inlägg)

Den aristokratiska touchen

Sama inspirerade mig att börja ”art”-surfa, det vill säga surfa efter bilder. Jag kom att tänka på att en av de japanska mangaartister jag tycker allra bäst om hittills är Ai Yazawa och hennes Paradise Kiss. När jag surfade på google efter Ai Yazawa-bilder hittade jag en som är som hittad till Tusenskönan. Är det inte Maximilian upp i dagen? Den svartvita bilden ovan såväl som den blåa bilden nedan föreställer egentligen en karaktär som heter George, men med några justeringar skulle det kunna bli Maximilian. Det första är förstås längden på håret. Maximilian har långt, vitt hår, något som inte George har. Och så är han förstås blekare och har indigoblå ögon. Samt att deras personlighet är helt olika, tror jag bestämt. Men annars så… I alla fall utseendemässigt. De tycks om inte annat båda två vara aristokratiska! Bilden ovan kan sägas föreställa Maximilian och fröken B, och bilden nedan bara Maximilian.

Och gissa om jag blir sugen på att teckna! Jag skulle vilja rita scener ur Tusenskönan och varför inte bilder ur Edurne – en vintersaga också? Jag skulle kunna illustrera böckerna (jag vill ju ändå illustrera mina egna barnböcker)…

Den här bilden nedan skulle kunna föreställa Edurne och Elisud, eller Caprice och Elisud snarare, eftersom Caprice är den blonda. (Bilderna nedan är tagna från Ai Yazawas Gokinjo monogatari.)

Sedan finns där andra bilder som inspirerar. Här nedan är några av dem. Måste bara dela med mig! Åh, vad jag blir sugen på att rita och måla! Jag skulle kunna måla karaktärerna som jag verkligen vill ha dem, en blandning av dessa bilder och fotografierna på Gackt, Hyun, Miyavi och resten!

Den berömda omvända psykologin

Jag visste det, och det var nog därför jag gjorde det också. Att om jag bestämde mig för att inte längre tävla så skulle kravens murar falla och med dem spänningen och det faktum att jag måste göra någonting. Och så fort detta måste är borta går det naturligtvis mycket lättare att skriva. Därför har jag skrivit på både Edurne – en vintersaga och Tusenskönan i dag, i kväll, för jag har bara skrivit lite under kvällen, och ändå, eller just därför, har det gått så bra och jag har skrivit rätt mycket ändå, med tanke på den korta tid jag tillbringat vid datorn. (Så egentligen har jag inte gett upp; jag tävlar fortfarande; jag bara låtsas att jag gett upp.)

Dessutom har jag tillbringat en del av dagen på biblioteket, där jag hittat en del inspirerande böcker, som jag inte bläddrat i än, men ser fram emot att läsa. Böckerna är följande:

Alvar Granström: Kvinnor och krinoliner

Britta Hammar & Pernialla Rasmussen: Kvinnligt mode under två sekel

Norah Waugh: Corsets and Crinolines

Helena Lindroth: Skor

Malin Birch-Jensen: Manlig fåfänga - en skön historia

Som sagt passande inspiration till mina böcker, både till Edurne – en vintersaga och till Tusenskönan. Och som det är nu får det, som sagt, gå hur det vill med NaNoWriMo-målet 50 000 ord den 30 november. Jag gör så gott jag kan under omständigheterna, och når jag dit når jag dit, men det är ingen katastrof om jag inte klarar det. Jag når i alla fall och hur som helst nästan, nästan, nästan ända fram.

Och nu är det dags för…

Statistikrapport

22/11: Edurne: 276 ord, Tusenskönan: 26 ord.

23/11: Edurne: 40 ord, Tusenskönan: 1 435 ord.

24/11: Edurne: 3 462 ord, Tusenskönan: 1 699 ord.

Ger upp, upp, upp och iväg!

Jag har ägnat mig åt diverse uträkningar.

Som ni förstår gäller dessa NaNoWriMo. Efter dessa mina uträkningar inser jag att jag inte kommer att bli klar med NaNoWriMo-projektet i tid. I natt när jag hade svårt att sova funderade jag rentav på att ge upp. Ge upp. Vad det stressar! Bara att skriva det! Att tänka det! Jag med mina höga krav och min prestationsångest. Mitt ”har jag lovat något måste jag hålla det”, även om det bara är en överenskommelse med mig själv. Jag har ju bestämt mig för att ro detta i land.

Men! Men efter diverse adderande och subtraherande inser jag att det blir för tufft. Jag måste i snitt skriva 2 626 ord per dag de dagar som är kvar, inklusive i dag, lördag, och i dag har jag inte skrivit ett enda ord än.

Det ironiska i kråksången är att jag egentligen är långt över 50 000 ord redan.

Men det är bara om man slår ihop båda mina projekt.

Just nu ligger jag back på båda, några tusen ord på varje projekt.

Jag har skrivit 35 199 ord på Tusenskönan under november. Och då räknar jag inte med mitt redigerande, där många ord tillkommit (och jag förstås tagit bort en del också). Jag reserverar mig mot eventuella felräkningar; det kan diffa på några ord hit och dit.

På mitt riktiga NaNoWriMo-projekt har jag skrivit 31 631.

En snabb sammanräkning ger mig 66 830 ord skrivna i november.

Men orden på Tusenskönan räknas ju inte…

Och eftersom jag inte kan släppa att skriva på Tusenskönan, inte ens för en enda vecka, kommer jag inte att hinna skriva tillräckligt mycket på Edurne – en vintersaga.

Fast jag vet ju med dessa mina 66 830+ ord att jag mycket väl skulle kunna klara NaNoWriMo. Det får bli nästa år, och då ska jag förhoppningsvis inte skriva på mer än ett projekt.

Huvudsyftet eller huvudsyftena med NaNoWriMo har jag i alla fall uppfyllt. Jag har kommit att kasta kritikern i papperskorgen och ta fram honom (eller henne) när det verkligen behövs. Jag har kommit från att bara kunna skriva fritt på papper med penna, till att kunna skriva lika fritt och kreativt direkt på datorn. Jag börjar lära mig detta att låta redigeringen vänta och bara köra på framåt, och skriva första utkastet först – innan all finredigering och finputsning. Jag har äntligen i praktiken insett vad ”skelettet först” innebär.

Så jag är redan en vinnare av NaNoWriMo, fast jag inte kommer att bli det på riktigt.

För jag är alldeles för trött redan nu, och vill absolut inte köra slut på mig på riktigt. Det är inte värt det. Så jag ska försöka att låta bli att stressat räkna ord och back hit och back dit, och istället fokusera på att njuta av skapandet och kreativiteten.

Skapande, kreativitet, goda skratt och ett och annat tårstänk på det rätta stället.

Zzznark... *öh uh va? nej! harkel* ...Statistikrapport

19/11: Edurne: 674 ord, Tusenskönan: 2 288 ord.

20/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 1 164 ord.

21/11: Edurne: 4 113 ord, Tusenskönan: 2 355 ord.

Kommentarer:

Den 20/11 blev det den tredje nollan för min del på Edurne – en vintersaga. På det viset är det lika för lika på båda mina bokprojekt. De tre nollorna på Tusenskönan var nämligen 2/11,3/11 och 4/11. Annars har jag lyckats spränga nollan varje dag under hela november på Tusenskönan.

Nu ska det inte bli fler nollor på Edurne – en vintersaga. Nu försöker jag skriva ikapp på båda mina projekt. Men det kommer nog att dröja innan jag kommer att ha fler dagar som i dag med sammanlagt 6 468 ord…

Jag känner mig nämligen väldigt trött just nu. Det tar verkligen på krafterna att vara såhär överambitiös och skriva 50 000 ord på två projekt. Men jag får skylla mig själv. Vi får se om jag genomför det. För jag vill absolut inte fuska. Och jag vill inte köra helt slut på mig själv heller. Så i fortsättningen tar jag det varligt. Dock hoppas jag kunna genomföra det, i alla fall skriva 50 000 ord på mitt riktiga NaNoWriMo-projekt, dvs. Edurne – en vintersaga.

Det borde vara genomförbart, även om jag låg 7 024 ord back innan dagsskörden i dag. Nu ligger jag ”bara” 2 911 ord back. Det klarar jag! Men allt jag vill göra just nu är att vila, vila, vila…! *zzznark* Nu ska jag titta på teve för första gången den här veckan...

Krämig soppa eller risken som följer med att mörda en jordgubbe

Nu börjar det bli riktigt problematiskt. Hyun gör entré i Edurne – en vintersaga, och i och med det måste jag titta tillbaka på gamla projekt, dels gamla versionen av historien om Maximilian (de där 1000+ sidorna som slängdes), och dels MK (den fristående fortsättningen på Tusenskönan). Jag måste titta efter riktigt noga för att se var Hyun befann sig i sin egen berättelse vid tidpunkten för Edurne – en vintersaga, och sedan är frågan, skulle han verkligen handla och göra så som han nu måste göra i Edurne – en vintersaga?

Om jag nu ska köra vidare på samma spår som det jag kom in på i går då jag plötsligt mördade en jordgubbe.

Morddockor är inblandade och det kan bli riktigt spännande, men ska jag verkligen blanda in Hyun? Då har han plötsligt en massa oväntat med sig i bagaget när han återigen gör entré i MK. Det enda jag vet är att han inte får förekomma i Tusenskönan, för det är först i MK som han träffar på Maximilian. Men jag drar åt trådarna rätt rejält om jag väljer att ha med Hyun i Edurne – en vintersaga. Alla tre böckerna blir än mer sammanvävda. Vilket i och för sig inte är en nackdel…

Fast det dumma är att jag känner redan nu, efter att Hyun bara varit med i mindre än en halv sida, att han vill ta mer plats om han nu ska vara med i Edurne – en vintersaga.

Jag har bara skrivit 674 ord i dag, mödosamt plågat fram dem, för jag inser att jag måste stanna upp och fundera.

Saken är egentligen denna: jag blir rädd. Jag blir rädd för den klara insikt som plötsligt drabbat mig. Om Hyun är med blandar han sig i rejält, som en joker i leken. En joker som ställer till det både för Edurne och för Elisud som är en person som började som en liten bifigur, men som nu blir mer indragen tack vare mordet, och ännu, ännu mer indragen tack vare Hyun.

För nu skriker Hyun att han vill ta plats, att han vill berätta en del av sin historia i allt det här. Så frågan är: ska jag låta Hyun berätta? Eller är det egentligen Elisud som vill berätta?

Någon av dem vill i alla fall ha ordet. Och raskt trycks Edurne åt sidan.

Vad är det här?

Berättelsen lever kanske inte sitt eget liv än, för den har blivit hämmad av min egen hämning, och min egen tillbakahållning.

Men när jag plötsligt låter en väletablerad karaktär som jag känner mycket väl (Hyun) bli biperson svämmar allting över och plötsligen har jag en rejäl och krämig soppa (istället för som tidigare vattnigt blask). Nu har jag någonting som rentav kan bli gott. Om jag sköter mina kort rätt.

Så min fråga är egentligen följande: hur gör jag nu?

Ett: jag stannar upp och tänker efter och skriver vidare efter massa eftertanke (och litar på att jag löser det hela på sikt på det sättet).

Eller två: jag fortsätter att skriva av bara sjutton utan att tänka alls (och litar på att försynen löser det hela, eller ödet eller vad det nu än är).

Hjälp mig, snälla!

Hastigt och olustigt

Föregående blogginlägg tillsammans med Författarcoachens blogginlägg fick mig att trigga igång och börja skriva. Bättre sent än aldrig. Men tyvärr alltför sent på kvällen en söndag, med tanke på att jag måste gå och lägga mig för att orka upp i morgon bitti. Dock kom jag igång tillräckligt tidigt för att komma upp i minimidagskvot både på Tusenskönan och på Edurne – en vintersaga.

I Edurne – en vintersaga blev det fråga om mord, hastigt och olustigt, där Edurne själv blir alldeles för inblandad för sitt eget bästa och dessutom själv misstänkt för mordet ifråga.

Och i Tusenskönan är det inte fullt så dramatiskt, i alla fall inte just nu, men där haglar förolämpningar mellan herr Maximilian Z. Lejon, herr Linus D. Nikolaidis och herr Aemilius G. Eirenikos.

Så, dags för statistikrapporten…

Statistikrapport

18/11: Edurne: 1 748, Tusenskönan: 1 717

Vem vill ha en söt jordgubbe när det finns morddockor?

Skriiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiik!

Trots peptalk från Neil Gaiman, trots uppmuntrande ord, trots järnhård vilja, trots allting! Bara som trots! Som trots funkar det inte alls att skriva! Allting trotsar mig! Eller är det jag som är trotsig?

Jag vill att det ska gå, men det går inte utan MÖDA och jag orkar inte med motståndet just nu! Så jag skriver inte alls på Edurne – en vintersaga… Hur kan jag göra det när Tusenskönan lockar så mycket mer? I Tusenskönan finns intriger, intressanta karaktärer, en huvudperson kan konsten att använda språket, där finns konflikter, där finns spänning, där är hela första kapitlet en kavalkad, ett lapptäcke av händelser som ger massor av möjligheter till fortsättning.

Men Edurne – en vintersaga, det är precis som det låter, en liten löjlig historia, en jordgubbe, någonting som är sött och gulligt och smakar gott men som tar slut väldigt fort, är alldeles för snällt och har för lite att komma med. Detta Morddockor och ölstugor till trots. Så hur gör man? Hur gör jag? Jag vill ha Det Ultimata Svaret. Det som jag tror att Neil Gaiman bestämt redan gett mig. Hela hans peptalk kan du läsa här.

Ett steg i taget, som han säger. Det är enda sättet. Och det är så FRUSTRERANDE! *slit i håret och hopp i taket*

Kanske beror det på att jag är så TRÖTT? Och jag inte riktigt gett mig själv tillräckligt med vila? Kan jag komma igen? Går det?

Här är två numerologisajttips till: här och här. Skriv in dina data och du får bra svar! Samma svar på båda sidorna, hm, har de kopierat varandra?

Här är en trevlig svensk sida för Livstal/LifePath Number.

Förresten har jag själv gett mig svaret många gånger: det är bara att dyka in och göra det. Inte känna efter eller tänka efter så jäkla mycket. Just do it. One step. Next Step. Next step. Next step.

Men jag gillar inte svaret. Där har vi kruxet. Jag vill ha magin: hokus pokus. Boken skriven. Usch, vad det vore tråkigt! För det är vägen som är målet.

Svamla? Jag? Öh?

Nej, nu vet jag vad jag gör. Jag slänger in ett moooooord! Det borde väl sätta fart på jordgubben?

I'ts Destiny, Master! It's Heart's Desire, Master!

Det var några år sedan sist, men när jag höll på att skriva på min ”Dejan-historia” fipplade jag en hel del med numerologi. Fast nu häromdagen när jag läste Linda G:s blogg blev jag inspirerad, och så sugen på att göra numerologiska beräkningar på mina karaktärer i Tusenskönan och Edurne – en vintersaga, så sugen att jag inte kunde låta bli eller stå emot. Så under fredagen och i går lördag ägnade jag mycket tid åt att surfa runt på nätet och leta numerologi-sidor och göra nämnda beräkningar.

Numerologin motsvaras av astrologin, som av många på precis samma vis är sett på som rappakalja utan något som helst värde. Men om man verkligen går in för att räkna ut det – astrologin såväl som numerologin – på rätt sätt och tolka alla aspekter, stämmer det förunderligt nog ofta mycket bra.

I numerologin utgår man först och främst från namnet på personen ifråga, och omvandlar alla bokstäver till siffror, varefter man lägger ihop dessa siffror på olika vis.

Hela namnet sammanräknat (förnamn, mellannamn, efternamn) bildar det som kallas Expression Number, Destiny Number eller helt enkelt Name Number. Sedan kan man lägga ihop vokalernas respektive konsonanternas siffror för sig, och få fram andra delar av personligheten på så vis. Dock, märk väl, man utgår från födelsenamnet – inte tilläggsnamn eller efternamn vid giftermål.

Förutom födelsenamnet utgår man också från födelsedatumet: år, månad och dag. Lägger man ihop alla siffror (i visst specifikt ordningsmönster) får man personens Livsväg eller LifePath, information om karriär och vad man vill satsa på här i livet.

Går man ännu djupare in i numerologins värld kan man bland annat addera och subtrahera delar av födelsedatumet för att få fram något som kallas ”Challenges”, utmaningar, där man har en utmaning under första halvan av livet och en annan utmaning under andra halvan av livet, plus en tredje utmaning som man har under hela sitt liv.

För att kunna göra numerologiska beräkningar på mina karaktärer i Tusenskönan och Edurne – en vintersaga måste jag hitta på andranamn och efternamn åt dem allihop, vilket inte är helt lätt, men jag gick på intuition… Tidigare har jag gjort astrologiska beräkningar på dem allihop, så födelsedata hade jag redan, men frågan var ju – skulle de numerologiska beräkningarna stämma överens med de astrologiska fakta jag redan hade om varje person?

Hör och häpna! Konstigt nog funkar det! Det stämmer! Fast jag bara med intuition och känsla gått och hittat på mer eller mindre slumpmässigt efternamn på nämnda personer. Knasigt men riktigt roligt! Ett par efternamn hade jag redan men långt ifrån alla.

Den enda personen som vållat mig problem är Maximilian. Först tyckte jag att jag hade någorlunda okej resultat med förnamnet och ett efternamn som är bestämt sedan länge, men sedan började jag fundera, och kom på ett andra förnamn, dvs. ett mellannamn på honom. Resultatet blev faktiskt nästintill perfekt, för precis som Maximilian har motsättningar enligt astrologin mellan sin sol (eldtecknet Lejonet) och sin måne (jordtecknet Jungfrun), har han problem med sitt Destiny Number som krockar totalt med hans LifePath Number, vilket är riktigt intressant att det finns samma motsättning där som i astrologin, och ändå är de skilda från varandra! Det visar på att det faktiskt ligger något ”rätt” under alltihop.

För även om jag gör som jag fortsättningsvis gjorde i min osäkerhet, dvs. lade till ännu ett mellannamn på Maximilian och ändrade språket på efternamnet, fick jag ändå fram något liknande.

Så jag har velat fram och tillbaka med ett eller två mellannamn, och två olika efternamn (samma namn fast på två språk). Irriterande i alltihop att det inte finns något ultimat rätt, att det bara är jag som måste känna efter och bestämma mig.

Hursomhelst är det spännande, och ett mycket roligt och stimulerande tidsfördriv.

Det blir lite hjärngympa, lite elementär matematik att ägna sig åt när man ska addera och subtrahera siffrorna, och lite analytiskt tänkande när man ska få ihop alla delsvar till att bilda en komplex individ.

Men om man inte gillar huvudräkning kan man förstås fuska, för det finns ”hjälpmaskiner” där ute i cybervärlden. Så jag tänker nu avsluta inlägget med några sajttips.

En svensk sida av det enklare slaget som kallar Destiny Number lite suspekt för ”Det nya systemet” är den här.

En sida som automatiskt räknar ut Destiny/Expression Number samt Soul Urge/Heart’s Desire (bara man skriver in sitt namn) och dessutom på svarssidan länkar vidare till uträkning av LifePath är den här.

Här är nämnda LifePath-sida som också länkas till i länken ovan.

En mycket bra, seriös, intressant sida som både har numerologi och astrologi är följande.

Det enda negativa med den sistnämnda sidan är att den inte behandlar Master Numbers (dubbelsiffriga 11, 22, 33 osv.) utan reducerar dessa till att bli ensiffriga, men det är en petitess i sammanhanget. Det finns i alla fall bra förklaringar på sidan varför skaparen av sidan valt att göra så.

För övrigt, apropå Master Numbers (tvåsiffriga ”dubbeltal” 11, 22, 33, 44 osv…), har min far en mycket bra bok som jag bläddrat och läst i många gånger som gör det hela mer komplext.

Som jag förklarade ovan reduceras alla tal till att i slutänden bli till en siffra mellan 1 och 9. Kruxet med detta blir förstås att det blir väldigt många människor som har siffran 1, 2 osv.

När man först räknar ut Destiny Number blir det tvåsiffrigt eller till och med tresiffrigt beroende på hur långt namn man har. Den nämnda boken använder det tvåsiffriga.

Om jag tar Ace som exempel så har han Destiny Number 8, men innan jag reducerar summan till åtta får jag om jag slår ihop alla siffror i hans namn summan 71.

7+1 blir 8 och det är på så vis man i slutänden får 8. Men nämnda bok går steget bakåt.

Med andra ord har Ace Destiny Number 71/8.

Det finns många varianter som tillsammans blir åtta. Men genom att göra som i den nämnda boken blir variationerna fler, och således får en person med Destiny Number 35/8 en annan personlighet än 71/8 eller 26/8. Dock inte helt annorlunda eftersom summan i slutet blir 8, men delvis annorlunda blir personligheten. Bra mer nyanserat.

Jag tror som sagt att det är den här boken. Den är synnerligen intressant och visar också på att numerologin är bra mer komplex än man först kan tro.

Till sist, två informativa sidor om numerologi, här (paranormal.se) och här (wikipedia).

Welcome to the club

Jag skulle nog ha tagit en heldag ledigt i alla fall.

Det jag skrivit på Edurne – en vintersaga är massor av småfragment, bitar av dialoger, korta miljöbeskrivningar, ingenting som är sammanhängande…

Och det jag skrivit på Tusenskönan är tre korta versioner av ett och samma telefonsamtal. Jag tycktes inte få till det där heller. Dels var jag inte där, dels var jag stressad över att jag borde skriva på Edurne, dels var jag så trött…

Och sedan inser jag: detta ska vara ROLIGT. Jag ska skriva av glädje, i glädje, ha roligt. Det är poängen.

I dag fick jag pep talk-mailet för tredje veckan av NaNoWriMo. Det var skrivet av en av mina favoritförfattare Neil Gaiman. Och det livade i alla fall upp! Och han påpekade mycket riktigt att det är halvvägs som man börjar tvivla på alltihop. Och det är där jag befinner mig, i båda mina projekt, mer eller mindre… Som han uttryckte det: "Welcome to the club".

Statistikrapport

17/11: Edurne: 1 384 , Tusenskönan: 1 022 ord.

Lycka till, dumbom!

Jag ligger back. Ganska rejält. Både på Edurne – en vintersaga och Tusenskönan. Men mer back på NaNoWriMo-projektet, dvs. Edurne – en vintersaga.

Efter lite räknande har jag kommit fram till att jag ligger 3 477 ord back på Edurne. För att komma ikapp har jag delat upp den summan på två dagar (lördag och söndag), vilket tillsammans med dagskvoten ger mig 3405 ord att skriva i dag, lördag, och 3406 ord i morgon, söndag.

Om jag ska fortsätta att ”tävla” utom tävlan på Tusenskönan måste jag skriva massor på den boken också. Där ligger jag dock bara 1 487 ord back. Lite snabb räkning och man ser att jag måste skriva 3 154 ord i dag för att komma ikapp.

3405 + 3154 ord blir 6559 ord att skriva i dag. Och ”bara” 3406 ord i morgon.

Vad säger man…?

Lycka till, dumbom, och skyll dig själv för att du ”tävlar” med två böcker samtidigt!

Blinka lilla stjärna där

Blinka lilla stjärna där… Jag önskar att stjärnan föll.

Se, en fallande stjärna! Då får jag önska mig något!

Jag önskar att Tusenskönan var mitt NaNoWriMo-projekt, för oj, vad jag har skrivit på den boken på sista tiden. Jag ligger verkligen back på antal ord på Edurne – en vintersaga vid det här laget. Den här dagen gjorde inte saken bättre. Lite smått desperat har jag nu precis innan tolvslaget skrivit i alla fall lite, pyttepyttelite på Edurne, bara för att få upp ordmätaren över nollstrecket. Och på samma desperata sätt bloggar jag innan tolvslaget…

Inget mer bubbel-trubbel, jag slutar här.

Statistikrapport

16/11: Edurne: 194 ord, Tusenskönan: 1099 ord.

1 2 3 SCHTUNK

Jag har just varit på inspirerande teater och sett den galnaste dramatisering jag någonsin sett av Shakespeares mörkaste tragedi Macbeth. Det blev en komedi, och vilken komedi! Jag skrattade så tårarna rann och det gjorde många med mig! Det är teatergruppen 1 2 3 Schtunk som sätter upp föreställning, och just nu har turnering med bland annat Macbeth. Jag rekommenderar den verkligen, så håll utkik om gruppen kommer med föreställningar i er hemstad!

Macbeth är som sagt egentligen en tragedi, men vad jag verkligen fastnade för – som författare, haha – var alla underbara repliker (som 1 2 3 Schtunk många gånger gjorde om, glömde eller moderniserade), och om igen insåg jag hur fantastisk Shakespeare var, och hans pjäser fortfarande är (jag har sett Shakespeare många gånger förut).

Maximilians krångliga formuleringar i all ära, herr Shakespeare visste verkligen hur man krånglade till repliker! Så härliga dialoger och monologer (jag ska inte använda ordet ”underbar” för det använde jag tre (!) hela gånger i mitt förra blogginlägg)! Han kunde verkligen konsten att leka med språket.

Så än en gång rekommenderar jag 1 2 3 Schtunk och deras föreställningar! De är långa, liksom Shakespeares pjäser alltid är långa, men tiden försvann i ett blink.

Med ens inser jag hur viktigt det är att kunna skratta åt saker och ting, även tragiska saker. Någonstans finns alltid allvaret när det händer tråkiga saker, men att liva upp med gott skratt funkar oftare än vad man tror…

Nu är det dags för mig att leta upp min bokreaversion av Shakespeare… Vänta, ska hämta den.

Sådär ja, tillbaka!

Nu har jag inspirerande läsning på engelska! Shakespeares original, yes!

Jag köpte den på bokrean för något år sedan för 99:- kr på Bokia:

The Illustrated Stratford Shakespeare – All 37 Plays, All 160 Sonnets and Poems – Over 450 Illustrations – 1024 Pages

Allt detta står informativt på framsidan. Sidorna är ”bibeltunna” och det finns som synes massor av inspirerande läsning att bita i! Någon liten stund borde jag få över mellan skrivande på Tusenskönan och Edurne – en vintersaga. Apropå det, dags att avsluta dagens andra blogginlägg med en statistikrapport… och glöm nu inte bort den käre herr Shakespeare.

(Måste bara ursäkta obalansen i statistikrapporten med att Shakespeares Macbeth kom emellan, och att pjäsen var längre än jag trodde – d’oh!)

Statistikrapport

15/11: Edurne: 124 ord, Tusenskönan: 6 043 ord.

För höga ambitioner...?

Redan tidigare har jag haft tankar på att skriva 50 000 ord den här månaden på Tusenskönan såväl som på Edurne – en vintersaga. Vi får se hur det blir med det. Om jag har något att säga till om i saken blir det så (överambitiös, javisst).

I alla fall har jag räknat på hur mycket jag skrivit tidigare under månaden, på Tusenskönan såväl som på Edurne – en vintersaga. Samt räknat på hur mycket extra jag måste skriva per dag ett tag för att komma ikapp. Och där tyckte jag själv att jag var snäll i uppdelandet av extra antal ord per dag, men, men…

Det hela gav mig 2 167 ord att skriva på Edurne – en vintersaga i dag, och 2 746 ord att skriva på Tusenskönan. Redan nu inser ni (speciellt med min rubrik i bakhuvudet) att mina ambitioner var väl högt satta för en vardag mitt i veckan…

Statistikrapport

14/11: Edurne: 1 709 ord, Tusenskönan: 1 769 ord

In December, my dearest, in December...

Med lite extra ansträngning nu i kväll kom jag upp i dagskvot på båda mina romaner. Jag måste medge att kritikern tyckte att jag svamlade lite väl mycket i Edurne – en vintersaga, men det må vara hänt. ”I’ll deal with it in December” som det så fint heter nuförtiden.

Dessutom ska jag börja göra 13x13 på Edurne – en vintersaga, och det måste väl räknas om något?

Statistikrapport

13/11: Edurne: 1 817 ord, Tusenskönan: 1 700 ord

Baklängesliv

I går blev det andra nollan för Edurne – en vintersaga. Redan i söndags var jag stressad och hade dåligt samvete över att jag skrev på Tusenskönan och inte på Edurne – en vintersaga. Att jag skrev 3 302 ord på Tusenskönan kom liksom på undantag. Lika så att det blev 474 ord på Edurne – en vintersaga.

På måndagen var jag så utmattad, både av stress och av allt möjligt annat, att jag inte kom mig för att skriva något alls. Det blev i stort sätt ingenting skrivet, varken på Edurne – en vintersaga eller på Tusenskönan (det blev bara 233 ord på Tusenskönan). Det kändes som om det är för mycket att jobba på två böcker samtidigt, och ha sådan tidspress på den ena. Egentligen har jag tidspress på båda för jag lovade mig själv för ett tag sedan att bli klar på Tusenskönan innan nyår. Nå, vi får se hur det blir med det, men i alla fall…

Det blev bättre senare på kvällen i går när jag pratat av mig och diskuterat kring det, och bestämt mig att sluta räkna ord, och istället fokusera på berättelsen, vara i den, med den, andas den, om jag nu ska skriva den. Det vill säga lägga ordräknandet åtminstone bitvis på hyllan. Men jag var som sagt väldigt trött. Det kostar på att skriva på två böcker varje dag, och jag funderade på om jag nog behöver mer än en dags vila i veckan, kanske till och med två dagar.

I morse tänkte jag att jag kanske skulle ta och sluta, ge upp med NaNoWriMo helt och hållet. Men det kan jag förstås inte, säger jag nu, på kvällen. Jag hade som sagt bestämt mig för att inte skriva något alls på ett tag, ingenting alls nu i dag måndag… Men så kom min långlunch, och jag började skriva – på Tusenskönan som fortfarande är roligast och närmast om hjärtat – och vips hade jag 1 534 ord.

I och med det släppte det. Och när det blev kväll och arbetsdagen var över och fritiden tog vid, kände jag plötsligt att ”nej, jag klarar det här, det är ju lätt!” (lätt under omständigheterna eller något sådant) och så satte jag igång att skriva på Edurne – en vintersaga. Nu är jag uppe i 904 ord och det går helt okej. Jag bortser (nästan) från kritikern, så det är riktigt roligt; jag skriver lättsam dialog, mellan Edurne och bifiguren Elisud som utan tvivel kommer att bli mer viktig än jag trodde.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag nog måste vila mer mellan skrivstunderna och inte tro att jag kan skriva 3000+3000 ord per dag (tretusen per bok), och banna mig så när det blir annorlunda. Så jag är ”back on track”, och kör på.

Men jag inser hur viktigt det är att ändå skriva några få ord varje dag på NaNoWriMo-historien (som andra gör och råder en till), för annars tappar man allt, och framför allt så slocknar glöden. Det är en alldeles för ny berättelse. Jag älskar inte karaktärerna än, även om jag älskar världen, bokens universum som delvis är samma som Maximilians. Enda sättet att börja älska dem är att skriva mer…

Och vad gäller de tråkiga eller mindre färgglada karaktärerna som Edurne – en vintersaga hittills består av så får jag väl ta och göra dem mer som de karaktärer som finns i Tusenskönan. Det vill säga mer skruvade, djupare, mångbottnade, komplexa och spännande.

Statistikrapport

11/11: Edurne: 474 ord, Tusenskönan: 3302 ord

12/11: Edurne: 0 ord, Tusenskönan: 233 ord

Pendeln svänger med vänsterprassel

Förra helgens skrivande koncentrerades enbart på Edurne – en vintersaga, och inga ord alls blev skrivna på Tusenskönan. Den här helgen har varit tvärtom, eller nästan tvärtom, och därmed har pendeln svängt över åt ett helt annat håll.

I går kan man generellt säga att det blev hälften, hälften. Jag jobbade lika mycket på båda projekten.

I dag har jag nästan bara jobbat på Tusenskönan, men med dåligt samvete. Och oj vilket dåligt samvete! Jag tänkte innan söndagen började att jag skulle skriva lika många ord på Edurne – en vintersaga som i går (minst 3279 ord), och på Tusenskönan tänkte jag skriva 1667 ord. Men idealet är som vanligt långt ifrån sanningen. Hittills har det bara blivit 474 ord på Edurne, och hela 3016 ord på Tusenskönan. Jag skulle kunna skriva bra mycket mer på Tusenskönan under kvällen men Edurne pockar på uppmärksamhet. Det går jättetrögt och jag har förlorat entusiasmen för den historien.

Just nu känns det som om jag vänsterprasslar när jag jobbar på Tusenskönan.

Men jag älskar ju Tusenskönan och dess karaktärer! Hur kan man bara lämna sin älskare och hoppa i säng med en vagt bekant? För det är så det är. Edurne är en bekant, någon som jag tycker om sådär lätt, kan säga hej till och prata väder med, medan Tusenskönan skälver ikapp med min själ.

Så hur gör man? Vad gör man? Hoppas att det går bättre i morgon? Eller sliter ur sig ord, ett ord i taget med å så mycket vånda och plåga, bara för att titta på det i morgon och tänka ”åh, vilken skit jag skrev, det där kan jag inte ha kvar”. Kanske handlar det om kritikern? Att den dykt upp igen och jag inte kan skriva vidare på Edurne för att jag om jag ska göra det måste sätta mig i soffan istället för vid datorn?

De senaste dagarna, i dag och i går, har jag bara skrivit på dator, inte ett ord för hand (förutom redigering och korrekturläsning). Och egentligen är det något jag skulle jubla över, för då har jag kommit långt och förbi kritikern!

Nu är det bara så att med mitt plågsamt dåliga samvete kan jag bara få ur mig fragment på Tusenskönan. Jag vågar inte koncentrera mig, kan inte koncentrera mig, inte jobba helhjärtat, inte njuta av skrivandet, bara för att Edurne – en vintersaga står där bakom ryggen på mig med stor blodig dolk i hand och vill hugga mig i ryggen för att jag inte ägnar mig åt att skriva på det som jag vid det här laget tycker att jag borde och måste skriva på! Bara för att jag tagit utmaningen, NaNoWriMo, och inte kan vända mig bort och ge upp bara sådär! Men hur ska jag kämpa på? Ska jag säga det berömda, men ej önskvärda ”i morgon, min sköna”, eller ska jag plåga mig och slita mitt hår och må illa?

Jag slutar här för det blir bara olika liknelser som beskriver samma sak, och jag borde skriva på annat, inte på blogginlägg, och jag borde…

Nej, nu går jag och gör mig en kopp te.