Ger upp, upp, upp och iväg!

Jag har ägnat mig åt diverse uträkningar.

Som ni förstår gäller dessa NaNoWriMo. Efter dessa mina uträkningar inser jag att jag inte kommer att bli klar med NaNoWriMo-projektet i tid. I natt när jag hade svårt att sova funderade jag rentav på att ge upp. Ge upp. Vad det stressar! Bara att skriva det! Att tänka det! Jag med mina höga krav och min prestationsångest. Mitt ”har jag lovat något måste jag hålla det”, även om det bara är en överenskommelse med mig själv. Jag har ju bestämt mig för att ro detta i land.

Men! Men efter diverse adderande och subtraherande inser jag att det blir för tufft. Jag måste i snitt skriva 2 626 ord per dag de dagar som är kvar, inklusive i dag, lördag, och i dag har jag inte skrivit ett enda ord än.

Det ironiska i kråksången är att jag egentligen är långt över 50 000 ord redan.

Men det är bara om man slår ihop båda mina projekt.

Just nu ligger jag back på båda, några tusen ord på varje projekt.

Jag har skrivit 35 199 ord på Tusenskönan under november. Och då räknar jag inte med mitt redigerande, där många ord tillkommit (och jag förstås tagit bort en del också). Jag reserverar mig mot eventuella felräkningar; det kan diffa på några ord hit och dit.

På mitt riktiga NaNoWriMo-projekt har jag skrivit 31 631.

En snabb sammanräkning ger mig 66 830 ord skrivna i november.

Men orden på Tusenskönan räknas ju inte…

Och eftersom jag inte kan släppa att skriva på Tusenskönan, inte ens för en enda vecka, kommer jag inte att hinna skriva tillräckligt mycket på Edurne – en vintersaga.

Fast jag vet ju med dessa mina 66 830+ ord att jag mycket väl skulle kunna klara NaNoWriMo. Det får bli nästa år, och då ska jag förhoppningsvis inte skriva på mer än ett projekt.

Huvudsyftet eller huvudsyftena med NaNoWriMo har jag i alla fall uppfyllt. Jag har kommit att kasta kritikern i papperskorgen och ta fram honom (eller henne) när det verkligen behövs. Jag har kommit från att bara kunna skriva fritt på papper med penna, till att kunna skriva lika fritt och kreativt direkt på datorn. Jag börjar lära mig detta att låta redigeringen vänta och bara köra på framåt, och skriva första utkastet först – innan all finredigering och finputsning. Jag har äntligen i praktiken insett vad ”skelettet först” innebär.

Så jag är redan en vinnare av NaNoWriMo, fast jag inte kommer att bli det på riktigt.

För jag är alldeles för trött redan nu, och vill absolut inte köra slut på mig på riktigt. Det är inte värt det. Så jag ska försöka att låta bli att stressat räkna ord och back hit och back dit, och istället fokusera på att njuta av skapandet och kreativiteten.

Skapande, kreativitet, goda skratt och ett och annat tårstänk på det rätta stället.