onsdag 7 december 2016

NaNoWriMo Ate My Soul



I år vann jag!

I forumen på Nationa Novel Writing Month-sidan fanns det åtminstone förra året en underkategori som hette ”NaNoWriMo ate my soul”.

I år var jag inte aktiv i forumen alls, men jag skrev desto mer.

Så pass mycket skrivande blev det att jag faktiskt efteråt verkligen känner att NaNoWriMo åt upp något. Om inte min själ så i alla fall min skrivförmåga och min energi. Enbart tillfälligt, naturligtvis.

Jag gick i mål redan den 25 november. Sedan dess har jag knappt skrivit något alls, några få rader bara.

All energi under november gick åt till att skriva, tänka på skrivande och leva mitt liv med allt annat vad det innebär.

Så jag hann bara med att läsa en enda bok i november, ett seriealbum, som jag läste i slutet av november för att det måste tillbaka till biblioteket.

Och som ni ser har jag inte bloggat alls under november.

Allting annat stannade av.

Nu vill jag ha tillbaka min själ, så nu sliter jag och drar för att få den åter.

NaNoWriMo är över och jag är tillbaka på bloggen.

December är här och med december har jag också börjat läsa igen. Mer om det i ett senare inlägg.

Nu ska jag försöka ta tag i att skriva klart några recensioner som halkat efter, från oktoberläsningen. Och så ska jag sammanfatta min läsning för oktober och november, så håll utkik. Snart kommer fler uppdateringen. Min själ och mitt liv är tillbaka på banan!

söndag 30 oktober 2016

Recension: Förlora för att vinna av Eva Holmquist



Författare: Eva Holmquist
Titel: Förlora för att vinna
ISBN: 978-91-980139-2-4
Sidantal: 307
Recensionsexemplar: ja
Köp boken här:

Baksidestext:

Vad skulle du göra om du var diplomat på en främmande planet och upptäckte att de skickade barn ut i kriget? Sophie vet exakt vad hon ska göra. Hon försöker stoppa dem och snart är hon på flykt. Men vem är det egentligen som vill döda henne?

Förlora för att vinna är ett rymdäventyr med fantasykänsla.

Förlora för att vinna utspelas på planeten Vailao. Huvudpersonen är en ung diplomat från Jorden, vid namn Sophie. Invånarna på Vailao är mycket humana. Trots att jag uppfattar vailanerna som mycket mänskliga är skillnaderna många, inte minst rent biologiskt. Jag tycker att Eva Holmquist har löst det på ett snillrikt och annorlunda vis.

Språket flyter på, enkelt och ledigt, men det är också lite stelt. Det kanske inte är rätt ord, men det är heller inte så känslosamt. Inte många onödigheter beskrivs. Jag uppfattar det som ett vanligt sätt att skriva på när det gäller science fiction i stort, efter det lilla jag läst i science fiction-genren. En genre som jag tycker mer och mer om och verkligen känner att jag vill utforska. På samma vis som jag kände att jag ville utforska planeten och dess invånare tillsammans med Sophie.

Lite grand saknade jag dock djup i karaktärerna. Kanske föll detta också på grund av att boken är skriven i första person. Jaget kan ju inte gå ifrån sig själv, och varelser från en annan planet kan vara svåra att beskriva.

På samma vis var jag nyfiken på bakgrundshistorien. Jag skulle ha velat ha mer av vem Ole var, Sophies kollega, och vad konflikten med honom och de andra jordborna eller rymdfararna egentligen bestod av, kanske mer av flashbacks eller något som fördjupade handlingen. Samtidigt kanske det inte är relevant. Berättelsen utspelade sig där och då på planeten och handlade om Sophies relation till sig själv, till vailanerna och vissa av dem mer än andra.

Därför välkomnade jag verkligen kärleksbiten i boken. Kärleken i andra halvan av boken var fint skildrad. Den gav djup och fler dimensioner år berättelsen. Även om kärleken kom lite plötsligt, tyckte jag. Plötsligt var hon kär, från att inte ha varit det alls. Inte så att jag som läsare insett det i alla fall. Trots detta tyckte jag mycket om vad jag läste.

Det är inte bara en kärlekshistoria eller en historia om krig och barn i krig, utan även en berättelse om frigörelse. Det speglas i invånarnas frigörelse från samhällsnormer och krigssituationen, men eftersom Sophie som ”jag” är i centrum, faller centrumet mer på hennes egen frigörelse, från sitt förflutna, från sina föräldrar. Det är berättelse om att bli vuxen och våga tro på sig själv.
Det känns som en välarbetad värld. Eva Holmquist har varit på Vailao och vet allt om planeten. Researchen är väl gjord, och alla delar av både planetlivet och vailanerna är välutvecklade.

För dig som vill läsa science fiction med mycket mänsklighet, en hel del fantasyvibbar är detta något för dig. Det är klassat som en ungdomsbok men jag tycker nog att alla som gillar science fiction eller vill prova på science fiction kan ha behållning av den här boken.

Eva Holmquist är en av de få science fiction-författarna som finns i Sverige, och bara för det ska hon få en eloge. Jag tycker mycket om att läsa. Det blir spännande att fortsätta att följa Eva Holmquists författarskap och läsa fler av hennes böcker.

Tack till Eva och Ordspira Förlag för recensionsexemplaret!

lördag 29 oktober 2016

NaNoWriMo och helgläsningen

Snart är det dags för NaNoWriMo (National Novel Writing Month) igen. Om du vill följa mig vad gäller det och mitt skrivande har jag nu äntligen uppdaterat min författarblogg med inlägg om detta.

Annars jobbar jag med annat den här helgen, och när jag inte jobbar (eller spelar Candy Crush) läser jag i min helgläsning.

Vad gör du den här helgen?

lördag 22 oktober 2016

Sammanfattning av readathon Fall into Fantasy


Alla böcker samlade.

Fall into Fantasy är över. Här är en liten sammanfattning och snabbanalys.

Sammanfattning av läsmaratonet


Helgläsningen är klart godkänd.

Lite värre blev det under veckan.

Måndagen blev på något vis del av helgen. Jag var på sluttampen av Her Fearful Symmetry och kunde inte sluta läsa. Det blir så när man läser varje stund man kommer åt under en dag, småstunder, längre stunder och dessutom gillar boken. Speciellt om det blir spännande och man verkligen ”kommer in i” läsningen. (Note to self: Det är så läsningen "ska vara" eller det är det man ska sikta på, under ett läsmaraton.)

Utlästa böcker.
När jag hade avslutat den, tyckte jag att jag ”borde” läsa ut den påbörjade Klyva vinden men det ville sig aldrig. (Måste man inte avsluta påbörjade böcker innan man börjar på nya? Nähä?)

Även om den är lättläst och borde vara underhållande, är den inte riktigt det än och därför gick det trögt. Hittills tycker jag bara att den är rörig och har ett undermåligt språk som inte passar för den historiska tidsåldern. Jag irriterar mig på småsaker i både innehåll och språk. Det gör det inte lättare.

Därför fortsatte jag halvhjärtat läsningen under tisdagen. Det var också därför som ”borde”-läsningen inte blev av under onsdagen och torsdagen. Jag hade lite ”book-hangover” från Her Fearful Symmetry också. Även om den dalade från fyrstjärnig till trestjärnig medan jag tänkte på den.

Så det var först när jag på fredagen bröt av helt och hållet som läsningen kom igång igen. Först tog jag mig an recensionsexemplaret Folk och väsen i skog och rymd, målarboken jag fick under fredagen.

Oavslutade böcker.
Sedan dök jag ned i det spännande, roliga och skruvade första Dylan Dog-albumet, De levande döda, och då kom jag igång med läsningen igen på allvar. (Läs "Dog" som hund och inte som att Bob Dylan dog.)

När jag läst ut kultalbumet under en sittning hoppade jag vidare till Varulv av Tormod Haugen av bara farten och hann läsa 54 sidor innan midnatt och läggdags.

Läsningen i statistiksiffror:

fredag: 96 sidor.
lördag: 118 sidor.
söndag: 46 sidor.
måndag: 156 sidor.
tisdag: 8 sidor.
onsdag: 0 sidor.
torsdag: 0 sidor.
fredag: 197 sidor.
Sammanlagt antal sidor: 621 sidor. (Plus Skriva-tidningen som också ramlade in i brevinkastet under fredagen.)

Utlästa böcker (och magasin):


  1. Folk och väsen i skog och rymd, en målarbok av Jesper Nordqvist
  2. Dylan Dog: De levande döda av Tiziano Sclavi
  3. (Skriva – magasinet för dig som skriver)
  4. Her Fearful Symmetry av Audrey Niffenegger


Pågående bok:

Klyva vinden av Elisabeth Hjortvid – läste 8 sidor mitt i denna bok, från och med sidan 60-68.

Påbörjad bok:

Varulv av Tormod Haugen – började på boken under fredagskvällen och hann läsa 54 sidor.