Läsrapport april 2014

Jag red vidare på vågen från Läsmaraton i mars-utmaningen även i april. Jag har läst 24 böcker den här månaden om man även räknar bilderböcker för barn, annars, utan dem, är jag uppe i 17 böcker. Räknar man heller inte seriealbumen jag läst reduceras siffran till 11. Oavsett är det en väldigt bra läsmånad, med många lästa böcker.

Fotograferingen av böckerna skedde i omgångar. Låneböckerna fotade jag tidigare; nu är de redan tillbakalämnade. Fotot här intill är det senaste, med mina egenägda böcker som lästes. Min MP3-spelare uppe på toppen får representera ljudböckerna jag lyssnade på. Två foton till följer alltså nedan med tidigare lånade biblioteksböcker. Böckerna om Septimus Heap fick tyvärr inte alls vara med på bild; de är redan tillbakalämnade och jag glömde att fota dem. Det var i alla fall två ljudböcker som jag lyssnade på, mycket bra lästa av Helge Skoog för övrigt.

Jag kommer att uppdatera den här posten eventuellt med länkar till recensioner.

1. Jonas Jonasson: Analfabeten som kunde räkna (ljudbok)
2. Nancy Peña: Katten och kimonon (105 sidor) (serieroman)
3. Nancy Peña: Tea Party (78 sidor) (serieroman)
4. Marguerite Aboüet & Mathieu Sapin: Akissi, Katterna anfaller (48 sidor) (seriealbum)
5. Julien Neel: Lou! 5 – Laser Ninja (48 sidor) (seriealbum)
6. Julien Neel: Lou! 6 – Kristallåldern (48 sidor) (seriealbum)
7. Mark Levengood: Sucka mitt hjärta men brist dock ej (ljudbok) (speltid 3 h)
8. Marguerite Aboüet & Clément Oubrerie: Aya från Yopougon 1 (96 sidor) (seriealbum)
9. Mark Levengood: Hjärtat får inga rynkor (ljudbok) (speltid 2,5 h)
10. Jeanette Winterson: Passionen (224 sidor)
11. Sven Nordqvist: Minus och stora världen (32 sidor) (bilderbok)
12. Sven Nordqvist: Pannkakstårtan (32 sidor) (bilderbok)
13. Sven Nordqvist: Tuppens minut (32 sidor) (bilderbok)
14. Sven Nordqvist: Pettson tältar (32 sidor) (bilderbok)
15. Sven Nordqvist: Stackars Pettson (32 sidor) (bilderbok)
16. Sven Nordqvist: Hattjakten (32 sidor) (bilderbok)
17. Sven Nordqvist: När Findus var liten och försvann (32 sidor) (bilderbok)
18. Angie Sage: Septimus Heap – Bok Ett: Magi (ljudbok)
19. David Levithan: Jag, En (340 sidor)
20. Max Brooks: Världskrig Z (417 sidor)
21. Lisa Jewell: Stjärna för en natt (483 sidor)
22. Lisa Jewell: Vince & Joy (543 sidor)
23. Angie Sage: Septimus Heap – Bok Två: Skuggan (ljudbok)
24. Majgull Axelsson: Aprilhäxan (424 sidor)

"Läs ett år"-utmaningen: 4/12 avklarade. Boken i april var Aprilhäxan av Majgull Axelsson.

"Läsa böcker från minst 20 länder"-utmaningen: 11/20. Tillkom under april: Finland

"Läsa tio böcker på engelska"-utmaningen: 5/10. Inte en enda bok under april var skriven på engelska. Tea party är på svenska, sin engelska titel till trots.

Månadens bästa: Jag, En följd av Världskrig Z.

Månadens sämsta: Kristallåldern av Julien Neel. Synd att detta album om Lou är så underligt och konstigt; de andra albumen var så bra och roliga.

antal omläsningar: 7 (alla böcker av Sven Nordqvist var kära omläsningar)

antal egenägda böcker: 6

antal ljudböcker: 5

antal biblioteksböcker: 18 (många bilderböcker och serieböcker)

antal fackböcker: 0

antal diktsamlingar: 0

antal grafiska romaner/serieböcker: 6

antal novellsamlingar: 0

antal böcker på engelska: 0

antal böcker på svenska: 24

antal böcker på franska: 0

antal ungdomsböcker: 3

antal diktromaner/lyrikromaner: 0

sammanlagt antal lästa böcker: 24

sammanlagt antal lästa sidor: 3094.

Plus lyssnande på fem ljudböcker men jag hittar inte informationen någonstans om Septimus Heap-ljudböckernas längd. Fruktansvärt irriterande att de inte ger den informationen någonstans (jag har redan lämnat tillbaka böckerna).

Läsrapport: mars 2014

Nu är jag riktigt, riktigt sen med det här. Men omständigheterna var sådana. Av olika skäl har det inte blivit av att göra en sådan här månadssammanfattning, och nu är det nästan dags för mig att sammanfatta april. Det ska jag göra redan den här veckan eller möjligtvis under nästa – inte alls så sent som sammanfattningen för mars, i alla fall. För första gången någonsin har jag recenserat samtliga böcker jag läst under en viss månad. Klicka gärna på länkarna och läs mina recensioner. Delvis beror förseningen på att jag redan på sätt och vis sammanfattat mars genom att sammanfatta Läsmaraton i mars-utmaningen här. Men ändå kände jag att jag ville göra en riktig sammanfattning av hela mars.

1. Kelly Link & Gavin J. Grant: Steampunk! – Anthology of Fantastically Rich and Stange Stories (421 sidor) (novellsamling)
2. Orson Scott Card: Ender's Game (324 sidor) (roman)
3. Brasilien berättar: Ljud av steg (283 sidor) (novellsamling)
4. Kim Thúy: Ru (157 sidor) (roman)
5. Mats Börjesson & Alf Rehn: Makt (128 sidor) (fackbok)
6. Jens Christian Grøndahl: Fyra dagar i mars (293) (roman)
7. Julie Otsuka: Vi kom över havet (175 sidor) (roman)
8. Veronica Roth: Divergent (363 sidor) (roman)
9. Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants (118 sidor) (kapitelbok)
10. Dick Harrison: Illdåd (406 sidor) (roman)
11. Sofia Malmberg: Elin under havet (126 sidor) (seriealbum)
12. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga Volume One (160) (seriealbum)

"Läs ett år"-utmaningen: 3/12 avklarade. Boken i mars var Fyra dagar i mars av Jens Grøndahl.

"Läsa böcker från minst 20 länder"-utmaningen: 10/20. Länder som kom till på listan nu under mars: Brasilien, Vietnam, Japan. Den här utmaningen går bra, den fylls på allteftersom.

Kaosutmaningen 2.0: 18/40. I mars tillkom sju böcker.

"Läsa tio böcker på engelska"-utmaningen: 5/10. Fyra böcker tillkom under mars. Riktigt bra resultat, och ju mer jag läser på engelska, desto bättre blir det – när man kommit igenom en första bok på engelska är man inne i språket och det går lättare att läsa nästa.

Månadens bästa: Oj, vad svårt. Jag har flera favoriter: Ender's Game, Divergent, Ru. Vi kom över havet och Saga, Volume One är också högpoängare.

Månadens sämsta: Fyra dagar i mars av Jens Christian Grondahl. Alldeles för utdragen.

antal omläsningar: 0

antal egenägda böcker: 9 (det tar sig! Bättre resultat än januari och februari)

antal ljudböcker: 0

antal biblioteksböcker: 3 (färre lånade, fler egenägda – det är som det ska vara)

antal fackböcker: 1

antal diktsamlingar: 0

antal grafiska romaner/serieböcker: 2

antal novellsamlingar: 2

antal böcker på engelska: 4

antal böcker på svenska: 8

antal böcker på franska: 0

antal ungdomsböcker: 2

antal diktromaner/lyrikromaner: 0

sammanlagt antal lästa böcker: 12.

sammanlagt antal sidor: 2954 sidor.

Sammanfattande kommentarer:

Läsmaraton i mars-utmaningen gjorde att jag läste ut fler böcker än vad jag skulle ha gjort annars. Det var en riktigt rolig utmaning som gav mig både läsglädje och läsfart. Jag sträckläste böcker på det vis som jag gjorde när jag var barn och jag hade mycket roligt under läsningen av de böcker jag läste i mars. Dessutom var jag med och diskuterade Brasilien berättar: Ljud av steg i en diskussionsgrupp på Facebook, också mycket stimulerande. Sammanfattningsvis var det en mycket bra läsmånad med en blandning av böcker som passar mig precis.

Läsmaraton i mars-utmaningen – en sammanfattning

Första halvan av månaden var jag en riktigt entusiastisk bokslukare och kände att det inte skulle bli några som helst problem att klara utmaningen. Sedan blev det, i slutet av månaden, med nöd och näppe som jag klarade den.

Jag behöll dock entusiasmen och glädjen genom hela månaden. Det var underbart roligt att sträckläsa böcker på det vis jag gjorde som barn.

Men verkligheten kom ikapp under de sista par veckorna i mars. Jag gick en helgkurs i akrylmålning och målade en hel helg, då det inte fanns någon tid eller ork över till läsande. Sista veckan var jag dessutom så trött efter akrylmålningshelgen i abstrakt måleri att jag inte orkade göra mycket av min läsning. Väldigt roligt var det dock att måla med utgångspunkt från sina egna känslor, men det tog som sagt på krafterna.

Så sista veckan i mars började jag istället på en ljudbok, Analfabeten som kunde räkna av Jonas Jonasson, och det tar mer tid, mycket mer tid, att lyssna än att läsa.

Jag hann lyssna på 19 av 24 kapitel till och med den 31 mars, men kapitel 20-24 lyssnade jag på första april istället. Det hanns inte med under mars.

På samma vis trodde jag att jag skulle hinna läsa ut Passionen av Jeanette Winterson, men så blev det ljudboken istället sista veckan och Passionen blev liggande.

Jag hade tänkt läsa flera grafiska romaner och räkna samman dessa, tre eller fyra, till motsvarande en bok, bok 10 i utmaningen, men då jag var bortrest sista helgen i månaden hann jag inte läsa någonting under den helgen, mer än några få sidor i Saga, Volume One på hotellrummet.

Därför snubblade jag nästan precis innan mållinjen.

Sista boken blev den nämnda grafiska romanen Saga, volume One, utläst på kvällen den 31 mars. Istället för Passionen och Analfabeten som kunde räkna. Jag hann bara läsa till och med sidan 136 av 224 i Passionen.

Jag är ändå nöjd med läsningen i mars. Det var som sagt väldigt roligt, en månad full av läsglädje och alla genrer jag gillar att läsa i representerades under månaden som gick: fantasy (steampunk), science fiction (dystopi), böcker från andra kulturer än min egen, reseskildringar, noveller, nutidsrealism, sagor, barnböcker, fackböcker i ämnen som intresserar mig, historiska romaner, grafiska romaner för barn och grafiska romaner för vuxna.

Och därmed fick jag också tillfälle att räkna ”en bok är en bok är en bok”, och det känns ju mer rättvist mot de grafiska romanerna.

Här följer en kort lista med länkar till recensionerna.

1. Steampunk! – An anthology of Fantastically Rich and Strange Stories av flertalet författare med redaktörerna Link & Grant
2. Ender's Game av Orson Scott Card
3. Ru av Kim Thúy
4. Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl
5. Vi kom över havet av Julie Otsuka
6. Divergent av Veronica Roth
7. Odd and the Frost Giants av Neil Gaiman
8. Illdåd av Dick Harrison
9. Elin under havet av Sofia Malmberg
10. Saga, Volume One av Vaughan & Staples

Dessutom läste jag ut två böcker utom tävlan som jag påbörjat i februari: Makt av Börjesson & Rehn, samt Brasilien berättar: Ljud av steg av diverse brasilianska författare, med den svenske redaktören Örjan Sjögren.

Recension: Vaughan & Staples: Saga Volume One

Författare: Brian K. Vaughan

Illustratör: Fiona Staples

Titel: Saga, Volume One

ISBN: 978-1-60706-601-9

Antal sidor: 160

Köpt: På SF-bokhandeln i Stockholm lördag 29/3 2014

Utläst: 2014-03-31

Om handlingen, från baksidan av boken:

From award-winning writer BRAIN V. VAUGHAN (Y: The Last Man, television's Lost) and critically acclaimed artist FIONA STAPLES (Mystery Society, North 40), SAGA is the sweeping tale of one young family fighting to find their place in the universe. When two soldiers from opposite sides of a never-ending galactic war fall in love, they risk everything to bring a fragile new life into a dangerous old world. Fantasy and science fiction are wed like never before in the first volume of this sexy, subversive ongoing epic.

Jag gillar verkligen huvudpersonen Hazel, som än så länge bara är nyfödd, och hennes berättarröst. Det är en skön kontrast som behövs till allt annat som sker, allt elände. Jag gillar också hennes föräldrar, speciellt modern och hennes starka attityd till saker och ting.

Detta är inte mer blodigt eller skruvat än böckerna om Sandman av Neil Gaiman och den serien slukade jag när det begav sig, och jag älskade den, men kanske var jag mindre känslig då. Jag läste den runt år 2000 och däromkring. Nu skulle jag kanske ha svårare för Sandman vid omläsning, tror jag i alla fall. Jag vet inte. Blodiga mord och alltför skruvade saker är inte riktigt min grej, men jag dras ändå till den här historien. Sex är inga problem, men mord och brutalitet är jag lite känslig för. Ändå känns det här som en serie jag kan komma att älska. Den är skruvad och udda och annorlunda. Ingen sitter säkert och det känns lite grand som vad som helst kan hända. Det är riktigt snyggt tecknat, proffsigt gjort på alla sätt och vis.

Ännu är det bara första albumet. Blir jag nyfiken på fortsättningen? Ja. Än så länge finns det tre album ute, så jag kanske inte ska vara för snabb med att köpa, för då måste jag vänta (lite för länge) på fortsättningen.

Kanske fordrar det här albumet en omläsning under lugnare former. Jag läste början i lugn och ro under helgen men dagen efter, måndagen den 31 mars, då jag skulle avsluta läsningen var det kväll och den 31 mars började lida mot sitt slut, hela mars månad led mot sitt slut, och jag var lite stressad för att det här ju måste bli sista boken i min Läsmaraton i mars-utmaning och jag hade egentligen tänkt mig att läsa fler böcker. Därför kanske jag läste sista halvan av albumet lite för snabbt.

Nu blev det som det blev och jag räknar den här grafiska romanen som bok tio av tio i min Läsmaraton i mars-utmaning.

Jag vill köpa och läsa fortsättningen och har sett att Adlibris säljer den billigare än SF-bokhandeln så jag ska nog göra en bokbeställning. Inte just nu, för jag har heller inte råd, men jag får se hur länge jag kan avhålla mig från att läsa fortsättningen. Under tiden kan jag läsa om den här volymen, för det är den värd.

Recension: Dick Harrison: Illdåd

Författare: Dick Harrison

Titel: Illdåd

Antal sidor: 406

Format: pocket

Förlag: Ordfront

ISBN: 978-91-7037-694-8

Utläst: 2014-03-21

Illdåd är den fristående tredje delen i en historisk trilogi. Som föregående böcker är huvudpersonen krigaren och herremannen Ulvbjörn.

Alla böcker är fristående. Det är riktigt bra att de är det, med tanke på att det var så länge sedan som jag läste bok ett och två i den här serien. De många hänvisningarna till tidigare böcker friskar upp minnet på mig och även den som inte läst tidigare delar kan hänga med i vad som händer då handlingen i tidigare böcker sammanfattas i den mån den är relevant för denna romans innehåll.

Det är en mycket välskriven bok precis som de föregående två delarna. Det är hög klass på språk och trovärdighet. Det märks att Harrison vet vad han talar om, att han som historiker är väl inläst på vikingatiden och allting som rör denna tid. Beskrivningarna och handlingen ger ett mycket trovärdigt intryck av vikingatiden.

Illdåd är alltså en mycket bra historisk roman, men handlingen kändes mer begränsad än tidigare delar då den här boken i största mån är en mordgåta som utspelas på ett och samma ställe, på en storgård vid namn Lejre. Det gör det lite begränsat, nästan så att det är till bokens nackdel. I början av romanen mördas gårdens herre och storman Rolf Uddsson. Hela boken går ut på att Ulvbjörn frågar sig fram, runt, runt på platsen där hela boken utspelas, och så småningom klurar ut vem som är mördaren. Stort plus dock att boken inte var förutsägbar och att Ulvbjörns funderande skildrades på ett bra vis.

Jag blev ändå lite besviken under första delen av boken eftersom det blev så mycket mordgåta och så lite annat, inte alls reseskildringar på samma vis som de föregående böckerna, inte samma action även om boken inte saknar dramatik.

Sedan knöt Harrison ihop trilogin på ett fint sätt i andra halvan av boken och det blev i och med det en riktigt bra avslutning på trilogin som höjde betyget på den här boken och gjorde den bättre än vad jag först kände att den var.

Romanen Illdåd sammanfattar ändå huvudpersonens liv på ett bra vis och det blir en fin avslutning på trilogin.

Det här är åttonde boken av tio i Läsmaraton i mars-utmaningen.

Recension: Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants

Författare: Neil Gaiman

Titel: Odd and the Frost Giants

Antal sidor: 118

ISBN: 978-0-06-16173-9

Utgåva: inbunden med illustrationer av Brett Helquist

Utläst: 2014-03-16

Det här känns som en saga i gammalt klassiskt mått. Den känns också väldigt mycket Gaiman. Det är en saga med mycket vackert, skenbart enkelt språk. Att målgruppen är de lite yngre märks på innehållets enkelhet såväl som upplägget – texten har stort teckensnitt och är illustrerad – vart och ett av de korta kapitlen har en illustration mitt i. Sagan har också en enklare handling än Gaimans böcker för äldre barn och vuxna.

Boken utspelas på vikingatiden och i Norge. Odd är en pojke som bor i en liten norsk by. Hans far dör i en vikingaexpedition (modern är död sedan tidigare) och Odd skadar benet på ett fallande träd, vintern vill inte ta slut och de andra byborna är vresiga och aviga mot Odd. Han ger sig av ut i skogen för att, som han tänker, aldrig återvända. I skogen stöter han på en björn, en räv och en örn, och då börjar äventyret, där Odd ger sig ut på en förunderlig resa för att rädda Asgård från frostjättarna.

Det är som sagt en sann och äkta saga i gammalt hederligt manér men med ”gaimanska” förtoningar, i det att det är ett mycket vackert språk som ger vackra bilder och i det att det är sådant i handlingen som gör att det på samma gång är mer realistiskt och mer saga än vanligt. Sagan tar vändningar som gör den annorlunda mot andra sagor, gör den till en saga värdig Gaiman och ger den högsta betyg hos mig. Läs den!

Det här är sjunde boken av tio i Läsmaraton i mars-utmaningen.

Recension: Veronica Roth: Divergent

Författare: Veronica Roth

Titel: Divergent

Originalets (engelska) titel: Divergent

Översättare: Katarina Falk

Serie: första boken i en trilogi

Format: inbunden

ISBN: 978-91-7499-231-1

Antal sidor: 363

Köpt: på bokrean 2014

Utläst: 2014-03-15

Divergent är första boken i Veronica Roths dystopiska science fiction-trilogi, som är bioaktuell – premiärdatumet i Sverige är 30 april – men i USA i dag, 21 mars! (Filmatiseringen av bok två har premiär precis om ett år; 20 mars 2015 i USA.)

I ett dystopiskt Chicago är samhället uppdelat i fem falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda.

Från baksidan av boken:

”En särskild dag varje år måste alla sextonåringar välja vilken falang de vill tillhöra för resten av livet.”

När boken börjar är det Beatrices tur. På baksidan av boken står också:

”Hon gör ett val som överraskar alla, inklusive sig själv.”

Jag kan säga att jag inte blev ett dugg förvånad, förutsåg valutgången långt innan det var dags för Beatrice att göra sitt val. Sedan var det en del annat i boken som var lätt att räkna ut på förhand, och det är dessa förutsägbara saker som drar ned betyget något på den här boken och gör att jag inte kan ge den full pott. Däremot får den ett mycket högt betyg, för jag drogs med och man vill ju veta om man verkligen har rätt.

Det var tur och roligt att jag började läsa den här boken på en lördag, den femtonde mars, för då var det helg och jag var ledig och hade ingenting planerat så jag kunde verkligen sjunka in i den här boken och riktigt sträckläsa den. Och sträckläste gjorde jag. Såpass att jag avslutade boken redan samma kväll, de skälvande minuterna före midnatt; jag hade tjugo minuter till godo. Tjugo minuter i midnatt slog jag ihop boken och ville genast läsa fortsättningen, vilken jag givetvis inte hade. Och nu sitter jag här, en vecka senare och har faktiskt redan köpt bok två för fullpris i den lokala bokhandeln (smart att ha första boken på rean - många köper nog tvåan som jag gjorde, utan att vänta på nästa rea).

Det var länge sedan jag sträckläste en bok på det här viset och läste ut en bok på en dag! Kul!

Just nu håller jag dock på i en helt annan bok och jag vill läsa en bok i taget nu när jag äntligen tagit mig ur träsket i att hålla på med flera böcker samtidigt som jag gjorde i början av mars. Tack vare Läsmaraton i mars-utmaningen har jag läst ut den ena boken efter den andra och nu gör jag det enklaste och lugnaste: en bok i taget.

Divergent var med andra ord riktigt läsvärd, till och med så att jag kan rekommendera den! I första hand till er som vill ha spänning och lite romantik, vill följa en sextonåring som gör sina livsval och försöker passa in i en ny del av samhället med nya regler.

Kanske är jag sen med att läsa den här, jo, det är jag nog, för jag har varit nyfiken på den hur länge som helst och läst om den massor på andra bokbloggar och den har ju varit omåttligt populär med 1,5 miljoner sålda ex enligt klisterlapp på framsidan (se fotot av boken).

Bara det att jag numera (i motsats till när jag var barn) tenderar att vänta och vänta med att läsa hypade böcker tills dess att de filmatiserats och kommer på bio och jag får en spark där bak för att ta tag i att läsa boken för att jag är löjligt strikt med att läsa boken innan jag ser filmen. De få gånger det varit tvärtom har jag inte läst boken sedan – läsupplevelsen är liksom förstörd – bra nog har det bara skett med böcker som jag ändå aldrig hade kommit på tanken att läsa, filmer som jag inte visste baserades på böcker. Numera blir det ofta så att de få gånger jag går på bio ser jag sådant som baseras på böcker (som jag just läst).

Men den här gången har jag lyckats hålla mig ifrån alla spoilers och bara sett att boken fått högsta betyg från många men inte läst vidare om vad boken handlade om, så jag kunde ta mig an boken utan förutfattade meningar eller förhoppningar. Hade inte sett ett enda foto från filmen heller och det är jag tacksam över för jag vill bilda mina egna bilder inom mig, inte filmatiseringens bilder.

Om man gillar dystopier ska man definitivt läsa den här boken, och om man som jag inte har något emot att saker och ting ibland går relativt enkelt för huvudpersonen och att det lär ganska ytligt och spännande på ett trevligt ungdomligt vis så ska man läsa den här. För tonåringen och bokslukaren och barnsliga vuxna som jag. För de som gillade Hungerspelen och liknande böcker. En lättläst och lättillgänglig bladvändare med massor av spänning och action. Jag ser fram att läsa de andra två böckerna i serien.

Jag ser också fram emot att se filmen, även om boken såklart (som alltid) kommer att vara bättre, och ännu mer nu när jag precis läst boken och egentligen har den alldeles för färskt i minnet för att riktigt uppskatta filmen på samma vis. Går det längre tid emellan bok och film blir jag mindre kritisk mot filmen och snällare mot skillnaderna, kanske till och med missar några, men som nu blir det mer bara ”de gör fel!” om filmen. Nåja. Jag vill i alla fall verkligen se filmen! Får se om det blir på bio eller inte.

Det här är sjätte boken av tio i min Läsmaraton i mars-utmaning.

Recension: Julie Otsuka: Vi kom över havet

Författare: Julie Otsuka

Titel: Vi kom över havet

Originalets titel: The Buddha in the Attic

Antal sidor: 175

ISBN: 978-91-0-012730-5

Köpt: på bokrean 2014

Utläst: 2014-03-15

Vi kom över havet av Julie Otsuka är ovanligt nog en bok skriven i vi-form. Romanen följer en stor grupp unga flickor och kvinnor som förs över havet från Japan till USA som postorderbrudar i början av 1900-talet. De har aldrig träffat männen de kommer att gifta sig med och många av dem också tillbringa resten av sina liv med.

Boken är inte tjock och trots att det kanske är en bok som skulle läsas långsamt blir det en bok jag slukar snabbt. Mycket för att språket gör att den är lättläst och att alla de upprepande meningarna om ”vi” i olika varianter gör att man läser snabbt. Jag berörs inte så mycket som jag skulle vilja. Jag tycker dock att det var en intressant och läsvärd bok, en bok som behövs, som talar om det hemska öde som dessa flickor och kvinnor drabbades av. Jag var helt ovetande om den här delen av kvinnors och japaners historia och som upplysning är den här romanen både mycket läsvärd och viktig. Dessutom är den skriven på ett mycket poetiskt och tilltalande vis med ett ytterst vackert språk.

Det här är den femte boken av tio i Läsmaraton i mars-utmaningen.

Game of Thrones - snart dags för fjärde säsongen!

Fjärde säsongen av Game of Thrones börjar sändas den 6 april. På Wikipedias engelska sida om serien står att den kommer att innehålla inte bara sista halvan av tredje boken, A Storm of Swords utan även delar av den fjärde och den femte boken! Vilket innebär att jag som trodde att jag hade mitt på det torra i och med att jag läst ut tredje boken måste läsa fjärde och femte, A Feast for Crows och A Dance of Dragons också innan det är dags för premiären på C More Series som jag kan följa från teven här hemma. Men det är riktigt tjocka böcker! Vilket gör att jag måste skynda på lite, eller kanske välja att läsa dessa nämnda böcker som sista böckerna i min tio böcker i mars-utmaning. Har hittills läst sju och är inne på åttonde boken. Ska nog läsa någon lite kortare bok som nionde bok och sedan ge mig på Game of Thrones-serien efter det... Vet inte riktigt vad som blir bäst.

Jag vill verkligen läsa böckerna före jag ser tv-serien. Löjligt egentligen, detta. Jag har haft första boken i bokhyllan sedan 2001 och ändå inte kommit mig för att läsa den förrän första säsongen sändes på teve här i Sverige (på Canal+) och då läste jag ikapp och förbi teveserien. Har fått böckerna rekommenderade av vänner hur länge som helst. Samtidigt är det bra att jag inte läst dem tidigare för George R.R: Martin har ju inte avslutat serien än, bara skrivit fem böcker av sju och den sjätte och sjunde boken väntas fortfarande på. Roligt med teveserien men böckerna är bra mycket bättre, vilket gör att jag helst läser dem först. Så nu ska här läsas!

Tredje säsongen visas just nu på SVT och det finns avsnitt på SVT Play för den som vill kika och se vad det här är för något egentligen.

Recension: Jens Christian Grøndahl: Fyra dagar i mars

Författare: Jens Christian Grøndahl

Titel: Fyra dagar i mars

Originalets (danska) titel: Fire dage i marts

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 978-91-46-22031-2

Format: inbunden

Antal sidor: 393

Köpt: ej köpt, lånad biblioteksbok

Utläst: 2014-03-12

Först lite om innehållet från baksidan av boken:

Den framgångsrika danska arkitekten Ingrid Dreyer befinner sig på konferens i Stockholm när hon nås av ett telefonsamtal: hennes femtonårige son Jonas har gripits för ett grovt våldsdåd. Tillvaron skakas om i grunden, och under de fyra dagar som nu följer genomlever Ingrid på nytt sin ensamma barndom, sitt haverade äktenskap, det åtta år långa förhållandet med en äldre, gift man – ett förhållande som inte längre tycks ha någon framtid. Och relationen till Jonas, som alltmer framstår som en främling för henne.

Har Ingrid gjort samma misstag som sin mor, den självupptagna journalisten Berthe, och sin mor Ada, en gång känd och firad författare? Är de tre kvinnornas livshistorier bara variationer av samma egoism, förklädd till frihetslängtan?

Över till mina reflektioner och funderingar.

Detta är en stillsam roman om tre generationer kvinnor. Huvudpersonen är Ingrid, mycket tid ägnas också älskaren Frank. Fyra dagar av reflektioner och minnen – de presenteras i imperfekt, nuet skrivet i presens.

Det är en välskriven bok med god vokabulär. Konflikten och intrigen är enkel, kanske lite för enkel. Romanen består till största delen av Ingrids reflekterande.

Jag stör mig på användandet av ordet maskulin – som om Grøndahl inte tror på att vi tror på illusionen Ingrid annars. Och trovärdigheten finns där; jag tänker inte alls på att romanen är skriven av en man.

Stör mig också på att replikerna är mitt i brödtexten och ej får ny egen rad. Det gör det svårare att läsa, helt i onödan – speciellt när repliker följer på varandra och det är olika personer som talar, alla på samma rad. Som tur är blir det inte mycket dialog och aldrig fler än två, högst tre personer åt gången.

Annars består boken av vackra formuleringar, flödande skrivet. Intelligent och sinnligt, dock inte lika vackert som Kim Thúys språk, långtifrån, för det är inte frågan om poesi alls, bara det att det är en väl genomarbetad roman som har litterärt snygga formuleringar och ett rikt ordförråd.

Men allting händer lite för mycket på avstånd. Det blir vackra tavlor att betrakta, halvt bortvända kvinnor som man inte riktigt får grepp om. Och jag förvånas över att det inte förs någon moralisk diskussion egentligen, om kvinnornas otrohet (kanske görs detta underförstått bitvis; men det talas mest bara om kvinnornas frihetslängtan). Bra dock att Ingrid (innan romanens början) lämnade sin man och sade som det var tidigt till honom. Den diskussion som förs dock, handlar mest om förhållandet mor-dotter-mor i olika konstellationer – så vill man läsa och fundera över detta är det här en bra bok.

Ändå, jag kan inte riktigt med det lättsinniga sättet de är otrogna på och allt ljugande. Gillar ej kvinnorna i denna roman. Inte ens Ingrid. Förstår henne – kanske. Men tycker inte speciellt mycket om någon av karaktärerna.

En annan konflikt som aldrig blir mycket av är den mellan infödda och invandrare; det är en invandrare som Jonas misshandlar och detta dåd genomsyrar romanen. Det görs inget av det heller. Vet inte ens om boken mynnar ut i något, om Ingrid förändras speciellt mycket eller vidare.

Vill man ha något fartfyllt är det här inte rätt bok. Det är mycket långsam bok med fokus på Ingrids inre. Jag känner inte riktigt att jag hör till målgruppen – jag kanske är för ung och har själv inga egna barn än – vilket i och för sig inte påverkar läsningen, man kan gott tänka sig in i situationen. Den blev kanske lite för långsam och lite för distanserad stundtals. Jag läste den fort dock, mest för att jag redan innan denna kommit in i ett högt tempo tack vare Läsmaraton i mars-utmaningen, där det här var den fjärde utlästa boken – lite slumpartat med tanke på titeln.

Tydligen påminner den här boken mycket om Grøndahls andra böcker, något jag inte kan svara för eftersom jag själv inte läst något annat av honom. Hans böcker blir enligt vissa andra recensioner jag läst för lika varandra. Detta störs jag inte av, förstås. Jag skulle dock inte ha läst den här boken om det inte vore för Läs ett år-utmaningen där titelordet mars gjorde att jag läste boken. Läs om mina andra Läs ett år-böcker här. 

Måste tillägga att den här boken ändock var den bästa hittills av böckerna i Läs ett år-utmaningen. Boken var helt klart läsvärd och får tre stjärnor av fem möjliga. Förhoppningsvis kan det bara fortsätta att gå uppåt – jag hoppas aprilboken blir ännu bättre.

En riktig läshelg - bokslukaren är igång

På lördagen avslutade jag Julie Otsukas Vi kom över havet, påbörjade Divergent av Veronica Roth och läste och läste. Sträckläste. Hela dagen i princip. Så spännande! -  kunde ju inte sluta läsa! Hur det nu var hann jag i de skälvande minuterna innan midnatt avsluta läsningen av boken.

Så lördag midnatt hade jag avslutat Divergent och påbörjade nästa bok, Odd and the Frost Giants av Neil Gaiman. Nu under söndagen, trots utflykt och shopping, har jag hunnit avsluta denna, visserligen tunna, men ändå vackra och magiska saga av Gaiman.

Vilket gör att jag glatt och entusiastiskt nu nyss för ett par minuter sedan hoppat på nästa bok: Illdåd av Dick Harrison, sista boken i hans mycket läsvärda historiska vikingatrilogi om Ulvbjörn.

Recensioner på ovannämnda böcker och tidigare lästa böcker som jag ännu inte lagt upp recension på kommer på bloggen under nästa vecka, så håll utkik. Nu ska jag återvända till min marsmaratonläsning.

Läsmaraton dag 13: entusiasm bland boktravar

Bokmoster som startat utmaningen Läsmaraton i mars, undrade i går hur det går. Nu var det några dagar sedan jag rapporterade om det. Sedan dess har ni sett ett par recensioner på bloggen så ni kanske vet ungefär hur det går redan, men jag tänkte ändå att en uppdatering vore på sin plats.

Utmaningen går som ni vet vid det här laget ut på att läsa tio böcker i mars. Eftersom jag vill ta utmaningen på allvar började jag med att räkna bort de böcker jag påbörjat och hunnit alltför långt i under februari. De två böckerna jag tänker på är Makt och Brasilien: Ljud av steg. Dessa två böcker kommer jag dock att recensera framöver på bloggen så håll utkik. De är lästa i mars men utom tävlan så att säga.

Under mars har jag annars hunnit med fyra böcker hittills. Först ut var Steampunk!, en antologi av en samling olika författare. På andra plats kom Ender's Game av Orson Scott Card. Tredje utlästa boken var Ru av Kim Thúy. Fjärde utlästa boken, Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl, har jag ännu inte hunnit skriva klart recensionen till men förhoppningsvis dyker den upp i morgon. I går avslutade jag alltså nämnda fjärde bok och påbörjade den femte, Vi kom över havet av Julie Otsuka. Just precis nu är jag på sidan 58.

Det känns fortfarande väldigt roligt, det här! Så roligt att jag känner mig totalt bokengagerad och lägger upp massor av böcker på Goodreads, sorterar om i min bokhylla och rensar ut - vilket verkligen behövs efter bokrean och så många nya böcker råkat komma in i mina bokhyllor. Böckerna som ska bort ska skänkas till Röda korset, alternativt bytas i något bokbyte mot en annan bok. Så jag läser och tänker och drömmer om böcker och försöker samtidigt hålla mig kvar i vardagen och allt annat som måste göras.

Det känns som om jag återfått lite av den barnsliga entusiasmen som fanns när jag var barn och var en riktig bokslukare. Det är ju så kul med böcker och så roligt när det finns en mängd bokbloggar och bokdiskuterare där ute. Hej på er, kul att ni finns!

Nu ska jag återgå till läsandet... eller kanske till boksorterandet, jag råkade ställa en massa boktravar på golvet, de borde in i hyllorna igen...

Recension: Kim Thúy: Ru

Titel: Ru

Franska originalets titel: Ru

Författare: Kim Thúy

Förlag: Sekwa

Format: danskt band

Sidantal: 152 sidor

ISBN: 978-91-86480-10-3

Köpt: på Ugglans bokrea 2014

Utläst: 2014-03-08

Det här är tredje boken jag läser i Läsmaraton i mars-utmaningen som går ut på att läsa tio böcker i mars.

Ru är Kim Thúys debutroman. Det är också en självbiografisk roman.

Kim Thúy flydde från Vietnam som tioåring till Kanada. Boken blandar minnen och betraktelser från barndomens Vietnam med hennes uppväxt i Kanada och hennes vuxna liv i Kanada, samt hennes återvändande till Vietnam som vuxen. Associationer från det ena leder till det andra, fram och tillbaka genom tiden.

Det är en lättläst bok där ett eller två stycken står på varje sida. Mycket luft finns det mellan styckena, luft som behövs för att läsaren ska kunna andas mellan de koncentrerade texterna.

Ru består av poetisk och välskriven prosalyrik. Varje litet stycke är en helhet där någonting i stycket associeras vidare och glider över, för med oss läsare, in i nästa stycke.

Thúy väjer inte för det svåra, hon berättar om både sin autistiske son och kriget i Vietnam, både om det personliga och det som omfattar ett helt folk och ett helt land. Hon gör det på ett självklart sätt, med starka visuella bilder och en personlig röst.

Ru är små texter som pärlor i ett halsband, där varje pärla, varje liten text, kan stå för sig själv. Tillsammans bildar de en helhet.

Thúy behärskar sitt nya språk till fulländning. Det är ett vackert språk, poetiskt och precist. Hon skämtar dock om hur hon inte kunde språket i början. Över huvud taget genomsyras romanen av en mjuk humor.

Även om Thúy skriver på franska återkommer hon gång på gång till vietnamesiskan. Jag kommer på mig själv med att önska att jag kunde vietnamesiska, då skulle jag precis som Thúy ha olika ord för olika slags kärlek. Det verkar som om de asiatiska språken på så många vis är rikare och har fler nyanser än till exempel svenskan.

Nu skriver dock Thúy på franska och jag vet inte riktigt hur det är med franskan, men det är nog inte för inte som den japanska haikun och liknande kortfattade diktformer utvecklats i just de asiatiska länderna, där ett enda ord till exempel kan uttrycka ”att älska berusat” (ordet me).

Det är en väl läsvärd debut och jag längtar redan efter att få läsa mer av Thúy.

Recension: Orson Scott Card: Ender's Game

Titel: Ender's Game

Författare: Orson Scott Card

Förlag: TOR

Format: pocket

Sidantal: 324 sidor

ISBN: 0-812-55070-6

Version: Author's Definitive Edition – en version som innehåller en introduktion skriven av författaren 1991. Den här versionen har ingen epilog utan slutar med sista kapitlets slut (kapitel 15).

Köpt: på Second Hand (Myrorna) 2012 eller 2013

Det här är andra boken av tio i Läsmaraton i mars-utmaningen.

Några ord om handlingen:

För att kunna utveckla ett säkert försvar mot utomjordingarnas nästa attack föder staten upp barngenier och tränar dem till att bli soldater. Ett av dessa geniala barn, Andrew ”Ender” Wiggin, värvas redan som sexåring till stridsskolan för rigorös militär utbildning, med hopp om att han kan vara med och rädda mänskligheten.

Boken började som en kortroman 1977, blev till en längre omarbetad bok som kom ut första gången 1985 och sedan i reviderat nytryck 1991, i pocket 1992. Jag äger pocketutgåvan från 1994.

Genast och på en gång, redan i bokens första kapitel, sympatiserar jag som läsare med Ender. Card visar på mycket god psykologisk inblick i sin beskrivning av huvudpersonen och hans interagerande med alla runtomkring. Alla karaktärer i boken är mycket trovärdiga och som läsare sympatiserar jag som sagt givetvis mest med Ender men även med Valentine (hans syster) och Peter (hans bror), såtillvida att man får inblick i hur de tänker och resonerar och kan förstå även dem.

Som god författare visste Card när han skrev precis hur varje person tänkte, huvudpersoner såväl som bipersoner, och det är en av styrkorna i romanen, att allas synvinklar görs förståeliga också för läsaren.

Den kritiske hävdar att det inte är särskilt troligt att Ender talar och agerar så vuxet som han gör när han bara är sex år och uppåt. Men, säger jag då, han är överintelligent och det finns sådana slags barn nu också. Inser man och sväljer det kan man svälja resten också. Talang har funnits i alla åldrar och alla tider, se på de tidiga musikaliska genierna, Mozart till exempel.

Något som slog mig då jag läste var bristen på miljöbeskrivningar. I den här boken är det inte till någon nackdel, tvärtom, det lämnar mycket åt läsaren, och läsaren, vilken tid den än läser boken i, kan skapa ett futuristiskt samhälle och futuristiska miljöer åt Ender. Miljöbeskrivningar ska bara finnas i boken med ett syfte och fyller de inte något syfte behöver de inte finnas där, så enkelt är det. Miljöbeskrivningarna i den här boken skulle mest bestå av interiörer på ett rymdskepp eftersom det är där största delen av boken utspelar sig.

I science fiction är det till fördel att inte ha alltför uttalade miljöbeskrivningar. En bok skriven på 1970/80-talet med framtid i åtanke kan lätt kännas mossig när den läses fyrtio år senare. Detta har Card undvikit med just bristen på miljöbeskrivningar. Visst finns det sådana men inte många och väldigt sparsmakade. De finns där verkligen bara när de tjänar ett syfte.

Warsawapakten är väl det enda som inte finns längre på det vis som det gör i romanen. Men läser man den som en futuristisk roman, att det utspelas långt i framtiden, så varför inte – det kan ju ha bildats något sådant liknande igen. Och det är ju heller inte det som är grejen med den här romanen. Hakar man upp sig på det gör man sig själv blind, för det finns så mycket annat som är bra.

En sak som är bra, apropå miljöbeskrivningarna, är annars just tidlösheten. Nu vet jag inte vilka ord som används i den svenska översättningen men det engelska originalets ”desk” är tillräckligt neutralt för att läsaren ska kunna forma en egen bild av hur den ser ut.

Nuförtiden får man bilden i sitt huvud att Ender använder sig av en läs-/surfplatta av något slag, men när boken först kom ut 1985 var det nog knappast sådant läsaren såg framför sig i sin fantasi. På samma vis som det om några år kanske är något helt annat läsaren ser framför sig när han/hon läser ordet "desk".

Jag surfade runt och såg att den svenska översättningen av ”buggers”, utomjordingarna i den här boken, är ”giftisar”. Åh, vad glad jag blir att jag inte valde att läsa den först på svenska. Giftisar? Låter som smeknamn på något slags godis. Kom igen, boken är en allåldersbok, inte en barnbok och giftisar låter som mello och skogaholmisar. Rysligt!

Större delen av boken består av dialoger och även där är Card sparsmakad såtillvida att han inte låter replikerna följas av ”sade han” och ”sade hon” hela tiden utan endast där det behövs. Samma sak gäller hur replikerna sägs, som i vissa andra böcker (inga nämnda, inga glömda), där det kan bli smått löjligt om de överanvänds - ”sade han högljutt”, ”sade hon ironiskt” och liknande, tänker jag främst på men även på annat författaren sätter in runt dialoger som inte alltid är nödvändigt.

Jag läste större delen av boken i ett svep. Gör det om ni har möjlighet – det fördjupar läsupplevelsen, vilken bok det än vara må. I fallet med just den här boken ökade spänningen ännu mer på grund av sträckläsningen, att jag inte tog mig tid att tänka eller analysera för mycket utan bara koncentrerade mig på att läsa och svepas med av handlingen. Boken blev mer och mer spännande och oväntade saker skedde.

För att citera Card själv:

”The story of Ender's Game is not this book, though it has that title emblazoned on it. The story is one that you and I will construct together in your memory. If the story means anything to you at all, then when you remember it afterward, think of it, not as something I created, but rather as something that we made together.”

Det är just så en bra bok ska vara, hälften av boken skrivs av läsaren och ingenting skrivs läsaren på näsan; läsaren får använda sin egen fantasi.

Många kritiserar boken för att de kritiserar författaren bakom boken. Det tycker jag är fel. Jag läser alltid en skönlitterär bok utifrån boken och inte utifrån vem som skrev den. Vem som skrev är irrelevant när det gäller skönlitteratur. Ett verk ska stå för sig själv och också bedömas utifrån sig själv. Därför väljer jag att inte bry mig om diskussionerna om Card som homofob och mormon. Det gör varken till eller från för läsningen. Jag bedömer verket utifrån att det är något som står på egna ben. Och det gör det: boken står stadigt och väger tungt.

Boken har vunnit både Hugo och Nebula Awards, de två största priserna Science Fiction-verk kan få. Jag förstår varför. Det här är en mästerlig bok. Den får fem stjärnor av fem möjliga av mig på Goodreads och tio av tio poäng i min nuvarande läsdagbok.

Boken är fristående och står bra för sig själv, kan läsas som enskilt verk men är första delen i en serie om sex böcker. Sedan finns det en parallell-serie om fem böcker. Alla dessa böcker kan läsas både i kronologisk ordning och i den ordning som de publicerades, vilket tycks vara lite mer huller om buller. Mer utförlig information om detta finns till exempel på Wikipedia.

Själv ser jag fram emot att läsa den andra boken i serien som jag köpte i samma veva som den första boken, också på second hand: Speaker for the Dead. Mer om den boken i en framtida recension när jag läst den.

Goodreads, Ru och Ender's Game

Nu har jag börjat använda mig mer av Goodreads, lagt upp en mängd böcker där och skrivit ett par recensioner, utmanat mig själv med en Book Challenge och lagt till en widget ute på kanten av denna min blogg där man kan se vad jag läser just nu. Som synes har jag avslutat läsningen av Ender's Game och påbörjat läsningen av Ru. Recension på Ender's Game dyker upp under morgondagen.

Den som vill får gärna hojta till och/eller lägga till mig på Goodreads. Jag är ekande ensam där med bara två vänner hittills.

Med min Book Challenge på Goodreads har jag kanske tagit mig vatten över huvudet, jag drog till med 100 böcker som utmaningen vad jag ska läsa i år. Då räknas allt, måste jag tillägga, även seriealbum och bilderböcker. Det gör det betydligt lättare att nå målet, när gränsen består i "en bok är en bok". Är uppe i 23 lästa böcker för tillfället. Ru blir den tjugofjärde boken för i år.

Nu ska jag försöka att skriva lite, det har stått lite stilla några dagar nu i romanskrivandet Jade. Mer om det i ett senare inlägg. Jag drar mig tillbaka till soffan med läs-/skrivplattan.

Läsmaraton dag 4: ett fall av hård konkurrens

Jag har hängt med på Bokmosters läsutmaning, ett maraton där jag ska läsa tio böcker i mars. Häng med du också! Än är det inte för sent!

Jag kommer att recensera alla böcker en efter en vartefter som jag läser dem. Än så länge är en bok utläst: Steampunk - An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories.

Hur går det för mig då?

Med en bok utläst ligger jag i fas. Efter en snabb uträkning kan jag konstatera att jag i snitt får ta tre dagar på mig per bok. Således är det nu dag ett på bok två.

Som andra bok har jag valt Ender's Game av Orson Scott Card. Jag hade tänkt läsa den här boken redan i november förra året. Det ville sig inte, fastän jag lånade den svenska versionen. Det kändes helt enkelt inte rätt att läsa den på svenska när jag hade den engelska pocketen oläst i min egen bokhylla. Därför lämnade jag tillbaka boken till biblioteket oläst och gav mig på mitt egenägda exemplar.

Jag ville läsa ut boken före filmen kom upp på biograferna. Fast det hann jag inte med, ägnade för mycket tid åt skrivande och läste knappt något alls i november och december. Det är nog därför jag känner mig så väldigt entusiastisk och glad nu när jag får ett läsmaraton, riktigt kan gotta mig i böcker och sträckläsa som på den gamla goda tiden då jag var barn.

Angående Ender's Game: Förordet (som för övrigt inte är numrerade sidor) läste jag, sedan kom filmen på bio och försvann lika fort och jag hade varken råd eller tid att se den sådär i juletid.

Började lite smått under januari/februari på själva boken, men alla andra böcker jag hade olästa kom före och Ender's Game blev liggande. Ändå vill jag så himla gärna läsa den här boken!

Nu i mars är det äntligen dags. Eftersom jag bara kom till sidan 47 före mars och boken har 324 sidor räknar jag den helt och fullt som en marsbok och som en bok i Läsmaraton. Nu har jag fortsatt läsa och ska till att börja på sidan 97. Hittills är boken spännande och fascinerande. En utförligare recension kommer framöver på bloggen.

Hur känns det då?

Det känns roligt! Äntligen kan jag sträckläsa böcker som i min barndoms glada dagar. Det enda kruxet är att jag tappar fart i mitt arbete med romanen Jade som jag skriver på. Är i en funderarfas vad gäller skrivandet på min roman just nu (en del av redigeringsfasen), men i alla fall. Måste återfokusera! Multitasking, here I come. Något sådant.

Efter Ender's Game då?

Ja, du. Allra först en bok för att bryta av med engelskan och läsa något lätt (som i kort) och snabbt på svenska och det är Ru av Kim Thúy.

Därefter vill jag först och främst läsa andra bioaktuella filmer: Divergent av Veronica Roth i första hand. Samt en bok som hör till en annan läsutmaning, Läs ett år, och den boken är Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl.

Efter det är det luddigt och suddigt med hård konkurrens.

Här följer en lista med några av de böcker som konkurrerar om marsutrymmet. En salig blandning av allt möjligt. Böcker jag fått, böcker jag köpt på rea i år, förra året eller på andra reor eller köpt på impuls eller efter noga övervägande. SF, fantasy, mainstream, romaner av olika slag på svenska och på engelska. Ett litet urval av allt jag har oläst i bokhyllorna här hemma.

1. Atiq Rahimi: Jord och aska
2. Atiq Rahimi: Tålamodets sten
3. Audrey Niffenegger: Her Fearful Symmetry
4. Cassandra Clare: City of Glass
5. Charlaine Harris: Grave Surprise
6. Daniel H. Wilson: Robocalypse
7. Dan Rhodes: Skeppsbrott
8. David Levithan: Jag, En
9. Dick Harrison: Illdåd
10. Isaac Asimov: Jag, Robot
11. Italo Calvino: Under jaguarsolen
12. Jamil Ahmad: Irrande falk
13. Janice Hardy: The Pain Merchants
14. Julie Otsuka: Vi kom över havet
15. Katarina Persson: 90 minuter
16. Kelley Armstrong: The Summoning
17. Lolly Winston: Lyckan säljs separat
18. Mary Shelley: Frankenstein
19. Max Frei: Resan till Kettari
20. Melissa Marr: Enthralled
21. Michael Cunningham: När natten faller
22. Monika Zak: Vampyrens tunga och andra hemska historier
23. Nawal El Saadawi: Den stulna romanen
24. Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants
25. Patrick Rothfuss: Vindens namn, del 1
26. Pontus Joakim Olofsson: Komo
27. Pål Eggert: Borde vara död
28. Roderick Gordon & Brian Williams: Djupare
29. Tony DiTerlizzi: Jakten på WondLa
30. Yasunari Kawabata: The Old Capital

Någon som har en åsikt om vilken bok jag borde bita tag i?

Recension: Steampunk! - An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories

Titel: Steampunk! – An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories

Redaktörer: Kelly Link & Gavin J. Grant

Författare: Cassandra Clare, Kelly Link, Holly Black, Libba Bray mfl.

Förlag: Walker Books

Sidantal: 421 sidor.

Jag har just läst ut Steampunk! – An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories. Det är första boken utläst i mars och min första bok av tio i Läsmaraton mars.

På baksidan av boken står:

Imagine an alternate universe where romance and technology reign. A world of automatons, ornate clockwork and time travel, where scientists and dreamers, intrepid orphans and schoolgirls, solve dastardly crimes, escape from monstrous predicaments and hover over volcanoes in steam-powered airships.

Steampunk innebär just som baksidestexten antyder historier som utspelas i nutid eller historisk tid, kanske i något som liknar vår värld eller något som liknar 1800-talets England. Gemensamt för dem är att olika slags maskiner, som till exempel robotar, ångmaskiner och finurliga små mekaniska verk används och figurerar i novellerna på olika vis, och även tar olika mycket plats. Vissa noveller har färre steampunkinslag, andra fler, där det till och med mest handlar om ångfarkosten eller vad det nu är och mindre om annat. Främst tycker jag om de historier som har en berättelse som kan stå på egna ben, steampunk-inslag eller inte.

Antologin består av fjorton noveller av lika många författare. Flera av namnen är bekanta för mig sedan förut.

Cassandra Clare är mest berömd för bokserien The Mortal Instruments, där första boken heter City of Bones och är filmatiserad, i Sverige med namnet Stad av skuggor (med samma titel på svenska översättningen av boken). Jag har läst de två första böckerna i serien hittills. I antologin bidrar hon med Some Fortunate Future Day.

Kelly Link har publicerat diverse novellsamlingar, varav en översatts till svenska och delats upp i två. Dumt att dela upp, tycker jag, svenska förlag gör det alltför ofta(!), men i alla fall. På engelska heter novellsamlingen Pretty Monsters. På svenska Fel grav och andra berättelser samt Askungeleken och andra berättelser. Jag tyckte mycket om hennes novellsamling och jag tycker också mycket om novellen som Kelly Link bidrog med i den här Steampunk-antologin, The Summer People.

Holly Black har skrivit en mängd böcker som översatts till svenska, böcker för yngre barn är de om Spiderwick, men jag har mest läst och fastnat för trilogin om Berörarna, på svenska Den vita katten, Den röda handsken och Det svarta hjärtat. Romanen The Coldest Girl in Coldtown är väl annars den bok som figurerat mest på bokbloggar på sistone. I den här samlingen bidrar hon med Everything Amiable and Obliging, en riktigt bra novell i mina ögon.

Libba Brays novell är helt okej, The Last Ride of the Glory Girls, och det är faktiskt det enda jag läst av henne även om jag har de två första delarna i en trilogi om en tjej vid namn Gemma Doyle stående i bokhyllan: Ögat över månskäran och Upprorsänglar.

Vissa noveller är bättre än andra i samlingen, förstås – vissa fastnar jag mer för och tycker mer om. Bland dem finns också okända namn som jag efter att ha läst den här antologin gärna vill läsa mer av: Cory Doctorow, Ysabeau S. Wilce, Delia Sherman, Dylan Horrocks och M.T. Anderson. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är en riktigt bra antologi som jag är glad att jag äntligen läst ut. Den har legat länge på mitt läsbord, länge hade jag bara läst introduktionen och de första två novellerna, men nu i och med mars och Läsmaraton i mars (se etikett) har jag fått ändan ur vagnen och läst de resterande tolv novellerna. Antologin känns inspirerande, jag blir sugen på att skriva steampunk själv - försöka i alla fall - och det är ett riktigt bra betyg. Böcker som inspirerar är alltid kul att läsa!

Tematrio - Bokrea

Lyrans Noblesser anordnar Tematrio. Den här veckans tema är Bokrea. Lyran skriver:

”Många klagar på att bokrean blir sämre och sämre, men jag lyckas alltid göra fina fynd. I år blev det tio böcker till mig och nio till dottern. Berätta om tre reafynd från årets eller något tidigare års rea!”

Jag håller med Lyran. Trots att jag varje år inte hittar så många böcker i katalogerna hittar jag massor av böcker i bokhandlarna som jag vill ha eller blir nyfiken på, så jag har inga problem med att hitta böcker. Snarare är det svårt att begränsa sig.

Dock kan jag kritisera och säga att det är lite trist att det är så många böcker som återkommer år efter år, och att det är mest äldre böcker på rean. Hade gärna sett lite nyheter som reas ut och att utbudet varierar mer från år till år. Ändå är jag nöjd med årets bokrea.

Jag köpte sammanlagt sexton böcker. Tre av dem har jag ännu inte fått. Bokpaketet från Adlibris kommer förhoppningsvis fram på onsdag, och jag kommer att berätta om dem i ett framtida inlägg.

Här är mina andra inlägg om bokrean i år:

Böckerna från Ugglan.

Böckerna från Akademibokhandeln.

Böckerna från Röda Korset.

Bokbloggsjerka – vilken bok jag ska börja med.

En annan sak värd att nämna om rean är att jag köper himla många böcker och sedan aldrig läser dem, de hamnar alltför många gånger i olästhögen och blir hyllvärmare. Den här gången har jag tänkt mig att verkligen läsa vad jag köpt. Något som jag dels berättat om i Bokbloggsjerkan nämnd ovan och det är även ett av skälen till att jag hänger på Läsmaraton i mars.

Nu över till mina tre boktips. Här kommer de, samtliga från årets rea.

1. Jag har länge tittat på böckerna av Kim Thúy. Tänkte läsa hennes Mãn under förra Jorden runt-utmaningen, har bläddrat och tittat i boken både på bokhandeln och på biblioteket, men inte lånat. Jag läser gärna böckerna av en viss författare i ordning. Nu är jag glad att jag väntade med Mãn, nu när jag köpte hennes debut Ru på rean och ska börja med att läsa den. Som jag förstår det är Ru självbiografisk och mycket poetiskt skriven, en tunn bok med rikt innehåll.
   
   
2. Boken Jag, en av David Levithan har jag varit nyfiken på ända sedan jag först hörde talas om den. Jag har tittat på boken i bokhandeln och letat efter den på biblioteket – men där var den utlånad. Tyckte att den kostade för mycket i bokhandeln. Nu kom den äntligen på rean! Adlibris sålde boken för det förmånliga priset av 39 kronor och då slog jag till. Nu ser jag fram emot att få hem boken senare i veckan! Jag, en handlar om en själ som varje dag vaknar upp i en ny kropp. Det låter väldigt spännande, tycker jag.
   
   
3. Roderick Gordon och Brian Williams har skrivit en spännande blandvändarserie för barn (och för sådana som jag som gärna läser barn- och ungdomsböcker), en urban fantasy som börjar med boken Tunnlar. Boken fick jag i present av en god vän. Fortsättningen heter Djupare. Har funderat på att köpa den ända sedan jag läste ut första delen, men har inte tyckt att jag haft råd. Jag har bara sett den som inbunden och den har kostat för mycket. Nu fanns Djupare på rea och då slog jag till. Serien fortsätter med ytterligare fyra böcker som jag hoppas kommer på reor framöver!

Tillägg: Här är böckerna från Adlibris i ett nytt inlägg.

Läsmaraton i mars

Jag ska vara med på Läsmaraton i mars. Vi får se hur det går! Utmaningen består i att läsa tio böcker under mars månad och anordnas av Bokmoster. Jag som har så mycket med skrivandet får se upp så att det ena inte går ut över det andra, men förhoppningsvis får jag tid till både och. Är så peppad och inspirerad till att läsa mycket just nu med alla nya böcker från bokrean så det ska bli riktigt skoj! Nu ska jag bara upprätta en läslista också!