#sommarlovmedkulturkollo #höst

Sommarlov med Kulturkollo avslutas i dag med ordet höst.

För mig är det inte höst än. Hösten kommer först i september. Just nu är det sommarvärme ute och idag, den 15 augusti, är det Maximilians födelsedag.

Jag har uppmärksammat det tidigare, och jag uppmärksammar det även i år. Han finns inte, men han fyller år ändå. Han är huvudperson i min fantasytrilogi TS/ML/PL och han är även huvudperson i min trilogi DK 1,2, 3. På olika vis och i olika skepnader. Jag säger i alla fall grattis till honom.

Grattis på födesledagen, käre Maximilian! Hade du levt, och levt i vår tideräkning, hade du fyllt 27 år.

Jag firar på samma vis som du finns: i mitt huvud. Där firar jag, din släkt och alla dina vänner med pukor och trumpeter, med stort kalas, mycket god mat, många kakor, tårtor, gott vin, saft och kaffe. Eller så firar jag på det vis som du skulle ha firat, om du hade levt i din egen värld, med helt andra slags ceremonier. Fast tårta blir det nog i alla fall.

Öppnar låset med en nyfunnen nyckel

Det näst bästa nu efteråt, med skrivarkursen jag nyss gått, är nog gemenskapen som har blivit i vår facebookgrupp, möjligheten att läsa och kommentera på varandras texter, peppa varandra. Dela kärleken till orden och skrivandet. Hjälpas åt.

Det allra bästa är att jag låst upp en stor, tung port, med en nyckel jag inte visste att jag hade. Äntligen tror jag på mig själv på ett vis som jag inte gjorde innan. Äntligen är jag mogen att ta till mig alla fina ord jag fått från människor genom åren, ända sedan jag först började sätta ihop häftade böcker med text jag själv skrivit, vid åtta års ålder. Ända sedan dess har folk prisat mitt skrivande, mer ju äldre (och ju bättre) jag blivit men jag har ändå inte velat tro eller inse på riktigt, i hjärtat. Nu inser jag äntligen.

Nyckeln är en tung järnnyckel, passande i en port som denna. Porten till mitt författarskap. Jag har redan skrivit, kommer alltid att skriva, och vad är man då om inte författare?

Jag har ingen som helst svårighet att få ned ord på papperet, när jag envist bestämt mig, släppt på kraven och rädslorna, och bara ger mig hän, koncentrerar mig och låter orden flöda. Ser bilder i mängd, hela berättelser framför mig, inom mig. Ord, bilder, känslor, tankar. Det finns så mycket som vill ut. Varför har jag stängt det inne så länge?

På mindre än en månad har jag nu börjat på och avslutat två av de tre noveller jag hittills planerat ska vara med i skrivarkursens gemensamma antologi, som kommer att ges ut under hösten nästa år.

Äntligen har jag kommit igång med att renskriva på alla mina romanprojekt, och insett att det inte finns någon genväg kring det; jag skriver för hand för det är lättast (och skonsammast på alla de vis), och då blir det mycket att renskriva, men så får det vara. Det är bra att skriva rent och samtidigt ha möjligheten att göra en första korr. Tid tar det, men det är tid jag vill lägga ned. Tid jag måste ge mig själv.

För nu har jag kommit till den punkt att jag står på tröskeln och tänker "banne mig, nu är det dags". Eller lite mindre fint: "fan, nu får det räcka. Gör det för helvete! Sluta skjuta upp det du faktiskt kan och vill bara för att du är rädd och lat av dig!"

Jag kan slutföra vad jag påbörjat - se bara på novellerna. Och nu ska jag slutföra mina romanprojekt:

DK, en tjock bok som jag vet måste delas upp i tre delar (en trilogi), där jag skriver på alla tre delarna, huller om buller, fram och tillbaka. Lägger pusselbitar. Har början och slutet klart för mig, har skrivit början, har skrivit slutet, har skrivit mycket i mitten och vet hur varje del ska sluta.

TS/PL/ML, en trilogi som utspelas i samma värld som ovan, men i en annan tidsålder (före). Det är återigen en trilogi, där jag skrivit början, ungefär har för mig hur det ska sluta, men med några frågetecken (trådar som måste lösas upp). Och där jag vet både hur del ett förlöper och hur tvåan går och var den slutar. Mest oklart är delar av trean men mycket är klart där också.

DtD/Jade, en roman som vuxit och minskat, där första utkastet var skrivet och ratat och jag nu äntligen, efter oändligt grubbel och testläsare, insett att jag måste vända på steken. Börja på annat ställe och kanske inte sluta på det vis jag förut tänkte mig, utan kanske tidigare eller kanske senare eller på ett annat vis helt och hållet, men där jag vet att jag måste börja med att skriva mig fram till svaren. Sluta grubbla och göra, med andra ord.

KR, en ny novellsamling, som parallellt med en annan novellsamling, Verklighet, plus ännu en tänkt novellsamling, formas av mina noveller, halvskrivna, helskrivna, oredigerade, nypåhittade, i embryon. Småidéer som måste utvecklas och bli berättelser.

Sedan ska jag inte gå in på de vilande projekten (alltför många), eller de klara projekten (som kanske behöver ytterligare redigering), utan där stannar jag och koncentrerar mig på vad jag vill först och vad jag först har framför mig:

I korthet: DK, del 1-3, TS, PL, ML, Jade, KR.

Och jag måste nog jobba parallellt, för jag är sådan att jag jobbar huller om buller, lägger pussel, ser målningar, hela filmsekvenser, skeenden, händelser, delar. Och kommer på saker inte i kronologisk ordning utan i samband och i trådar, garnnystan, hoptrasslade.

Det är bara att acceptera att det är så jag jobbar. Även om jag helst skulle vilja skriva en bok i taget och kronologiskt. Jag tappar så lätt motivationen, när självförtroendet sviktar, och då är det bra att kunna hoppa emellan. Jobba på en novell, tillbaka till DK, jobba på novellen igen, tillbaka till Jade.

På det viset arbeta sig framåt, ändå mer eller mindre strukturerat.

För nu har jag ett skrivschema som är realistiskt utifrån hur jag brödjobbar just nu och utifrån vilken fritid jag har just nu, och sedan är det bara att jobba efter det. Målmedvetet, disciplinerat, organiserat.

Och ha roligt på vägen. Glädjen i skrivandet har jag redan. Nu också tilltron i form av en nyckel och en öppnad port.

Nästa steg för mig över tröskeln.

Helger och religioner i fantastiska världar

Fantastisk podd har den här gången, i det nu senaste avsnittet, rubriken "Helger och religioner i fantastiska världar". Den här veckan är det Stockholmsgruppen (något färre än vanligt) som diskuterar just det som rubriken handlar om. Det blir en intressant diskussion att lyssna till.

Som vanligt är Fantastisk podd väldigt inspirerande. Skrivande människor som diskuterar skrivande. Kan det bli bättre?

I det här fallet är det fantasy-/skräck-/sf-författare som diskuterar. Ett nytt avsnitt kommer torsdagar varannan vecka.

Om ni ännu inte lyssnat, surfa dit och gör det.

Diskussionen handlar mest om fantasy och sf i skrivrelaterat, men även andra som skriver kan känna igen sig. Bara man skriver skönlitterärt finns det många paralleller och intressanta diskussioner, funderingar att själv spinna vidare på som skönlitterärt skrivande människa.

Just den här veckan med helger och religioner i fantastiska världar som tema, fick det mig verkligen att börja fundera. Har jag utnyttjat potentialen som finns i det att hitta på en egen religion och egna myter och helger i min egen fantasyvärld där UM/DK och Tusenskönan med fortsättningar utspelar sig?

Jag är inte helt säker på det.

Jag vill vrida och vända mer på det här, fundera mer, fundera vidare. Dra saker till sin spets, utveckla ytterligare, skapa något eget och udda.

Hittills är det väldigt vanligt och ordinärt. Det blir lite så när man håller sig till vår världs svordomar - speciellt i svenskan - då förutsätts att det finns ett helvete och en djävul såväl som en himmel och en gud (eller en gudinna).

Som fantasyskribent kan man låna från gamla religioner och myter som redan finns för även om man hittar på något som man tror är helt nytt så visar det sig att det redan finns någonstans i världen eller redan är påhittat av någon annan. Vi rör oss alla i samma tankebanor mer än vad vi tror.

Ändå tror jag att var och en som skriver och verkligen tänker till kan skapa något för henne eller honom helt unikt; ge något redan existerande en spets, en udd, en egenhet, något helt unikt som har med den personen och den personens liv och fantasi att göra. Likheter finns alltid, men ändå alltid utrymme till att skapa något personligt, som, om än lite, är annorlunda än det som någon annan hittar på.

Och det är dit jag vill, till det där som bara jag kan hitta på, må vara att jag gräver och vänder på andras och på redan existerande myter och religioner. Jag tillför ändå något eget, och mixar ihop det jag hittat på mitt eget lilla vis.

Nu ska jag fortsätta att fundera medan jag lagar ärtsoppa; det är ju ändå torsdag!

UM eller konsten att följa sitt hjärta

Jag har ändrat på två ställen till höger i bloggen där jag skriver om "aktuellt skrivprojekt" respektive "projekt som är näst på tur". Det har blivit "aktuella skrivprojekt" istället och det projekt som är näst på tur har blivit bara ett. Jag har även ändrat i texten på sidan under fliken "om mig" och aktualiserat sidan återigen.

Jag har nämligen bestämt mig för att plotta och redigera och fortsätta att skriva på trilogin TS (Tusenskönan)/PL/ML parallellt med Jade. Detta för att inte hamna i skrivsvackor utan om det går trögt på ett projekt vända mig till ett annat. Det låter klokt i teorin i alla fall.

I går återvände jag också till ett annat projekt. En tidig version av Tusenskönan som då inte var Tusenskönan utan UM. Det är också UM som jag kommer att kalla projektet här på bloggen. Det är en fantasyroman, en stand-alone som utspelas i samma universum som trilogin men under en annan tidsepok. För jag insåg, då jag läste igenom och tittade på delar av mitt gamla projekt nu i helgen och tidigare i veckan att - hjälp, det är ju bra - varför slängde jag allt detta och började om helt från början? Allting i UM är för närvarande inte bra och mycket måste slängas och ratas och historien koncentreras och förminskas, bearbetas och struktureras bättre. Men där finns stor potential. Projektet var en gång i tiden på över 800, närmare 900 sidor.

Som ni kanske vet sedan tidigare har jag inga svårigheter att slänga gammalt material. Jag är ibland sentimental men inte på det viset. Kill your darlings är inga problem för mig. MEN i det här fallet känns det faktiskt orättvist mot mig själv att bara rata och ta bort det jag jobbat med i flera år.

Ni ser på fotot här intill allt material som kommit till under åren av arbete med UM, TS, PL, ML. Det har resulterat i fyra mer eller mindre fulla pärmar (två proppfulla och två med lite mindre i) och massor av anteckningsböcker, vissa fullskrivna, andra delvis fulla. 26 anteckningsböcker allt som allt, och då har jag säkert glömt någon anteckningsbok.

När det begav sig och jag jobbade på UM förut var under 2006-2007. Jag började föra en writing journal när jag ändrade om UM till TS, en tidig version - en mellanversion som inte finns kvar och inte är något att satsa på. Hursomhelst, jag började med min writing journal i och med en stor förändring, där jag började om från början och ändrade POV (point of view) från "han" till "jag". Detta var 2007-06-27. Och det var för övrigt en onsdag, och dag 326 på arbetet med projektet UM. Så då hade jag alltså hållit på med projektet närmare ett år. Jag började om från början, som sagt, men materialet jag hade är som jag ser nu i efterhand inte alls tokigt, bitvis. Så jag ska göra något av det. Handlingen är nämligen en helt annan än i TS. Idéerna och världen och allting runtomkring, personerna, miljöerna är alldeles för bra för att bara kasta bort.

Så har jag gått varvet runt och är tillbaka där jag började. Både i skrivprojektet och i bloggen, för jag började bloggen med UM och tog sedan bort bloggmaterialet/inläggen jag hade och gjorde en nystart på bloggen i och med nystarten på UM som TS.

Är det dumt att återvända och försöka göra något av detta gamla? Jag vet inte. Och tanken är inte ens en vecka gammal. Jag försöker bara följa mitt hjärta, som det så klichéartat heter. Vi får se vart det leder mig.

Helgrapport - äntligen kreativ!

I helgen har jag suttit och skrivit för hand. Med en penna är man närmast kroppen, det blir en sinnlig och kroppslig upplevelse att skriva.

Jag har skrivit och läst igenom gamla dokument gällande planering och synopsis av min trilogi: Tusenskönan (TS) med fortsättningarna PL och ML. Den historien har verkligen potential, om jag bara kan göra något av den. Eller rättare sagt: avsluta.

Jag har som sagt läst igenom och kommit in i projektet igen.

Efter att ha läst igenom synopsis så långt som jag kommit i den, satte jag igång att skriva nytt, fylla i hål och frågetecken. Det var riktigt roligt. Och inspirerande!

Jag blir jämt så avig och vilsen och tvehågsen om vilket projekt jag ska jobba på, vad jag ska satsa på. Mitt stora problem är, som ni säkert redan vet, planering. Jag skriver av hjärtans lust tills jag fastnar och så börjar jag på ett nytt projekt istället. Fastnandet beror mest på att jag inte kan bestämma mig. Jag har så svårt för val i verkliga livet så varför inte här också? Så jag kan inte välja a, b eller c, och så vet jag inte vad som ska hända. Har några frågetecken som stoppar upp. Och så fastnar jag totalt. Därför ska jag nu göra annorlunda. Jag ska fullfölja dessa synopsisar av trilogin. I helgen benade jag ut en del och rätade ut några frågetecken. Nu är det bara att fortsätta med det.

I och med att jag kom igång med trilogin gick det så mycket lättare i dag när jag började tänka på och fundera kring Jade - romanen jag egentligen borde fokusera på just nu, väl? - och i väntan på tåget blev det någon sida skriven på en handskriven synopsis av Jade. Jag fortsatte på tåget och sedan var det inga problem att fundera vidare medan jag gick hem. Nu flödade det och jag såg en hel scen framför mig. Några frågetecken uträtade och nu är jag tillbaka i projektet Jade också.

Nu ser jag fram emot både arbetsveckan på brödjobbet och arbetsveckan med skrivandet.

Dessutom börjar träffarna med skrivarcirkeln på torsdag igen.

NaNoWriMo genom åren - från 2007 till 2013

Rensar och städar bland mina etiketter här på bloggen. Vill bringa ordning i kaoset, minska ned antalet etiketter och ha etiketter med relevans. Sådant läsare faktiskt kan använda sig av. En av sakerna jag gör är att stegvis ta bort alla etiketter med "NaNoWriMo" och istället har ett "NaNoWriMo [årtal]" för att det inte ska bli så förskräckligt många med samma etikett, och för att det ska bli lättare att särskilja projekten. Lika mycket för min egen skull som för er skull, tar jag därför här och listar mina NaNoWriMo-projekt. Jag har varit med på NaNoWriMo från 2007 fram till och med 2013.

NaNoWriMo 2007:
Edurne - en vintersaga. Utspelas i en alternativ verklighet förknippad med bokprojektet Tusenskönan, en alternativ variant av den världen. Jag vann inte, men skrev en hel del. Projektet ligger nu i träda. Det var himla roligt att skriva dock. En ungdomsroman, fantasy, om en tjej som heter Edurne.

NaNoWriMo 2008:
Tusenskönan. Jag vann inte detta år heller, men jag fick en skjuts i skrivandet på mitt långtidsprojekt, började om och kom framåt en hel del på detta projekt. Hade kul medan jag tävlade i alla fall. Huvudpersonen är Maximilian, genren är fantasy, målgruppen ungdomar.

NaNoWriMo 2009:
FUK. Vann inte detta år heller, och kom bara igång med början av detta projekt. Det här projektet delade jag sedan upp i två bokprojekt. Ett som jag inte utvecklat alls, och ett som jag kallar DBK och som är långt framskridet, men inte klart. Ett projekt med potential, om än något udda, som kanske kan bli något bara jag ger det tid. Genren är fantasy, huvudpersonen heter Mitxel, och målgruppen är kanske ungdomar även här.

NaNoWriMo 2010:
PL. Det här är första året jag vann NaNoWriMo. Jag blev en vinnare och fick ett grovt första utkast på romanen PL, andra boken i trilogin om Maximilian, där Tusenskönan är första boken och ML den tredje.

NaNoWriMo 2011:
DD. Även detta år blev jag en vinnare. Jag skrev ett skelett, en första lös version av DD, som behöver världsutveckling (det är en fantasy som utspelas i ett påhittat land) och en del personutveckling innan det blir färdigt på riktigt. Men projektet har god potential och kan bli något riktigt bra, bara jag ger det tid. Genren är fantasy men detta äventyr utspelas i sin egen värld, och huvudpersonen är en flicka.

NaNoWriMo 2012:
VK. En historisk roman, min första, med inslag av magisk realism. Även det här året vann jag NaNoWriMo! Det går lättare och lättare för varje år. Ännu ett projekt med god potential, som jag nu har skrivit stommen till. Några hål finns det men plotten är klar och jag har skrivit ett skelett. En del research behövs dock, eftersom boken är historisk. Ger jag det här projektet tid så kan det bli något riktigt bra. Utspelas i slutet av 1800-talet, handlar om en ung präst vid namn Wilhelm.

NaNoWriMo 2013:
Jade. Min första mainstreamroman. Ett projekt med god potential. Ett pågående projekt just i detta nu. Jag vann NaNoWriMo även detta år. Som sagt har jag fortsatt med detta projekt, och är väldigt taggad att köra det till slut och verkligen göra något av det här, låta det bli ett avslutat romanprojekt. Och inte bara påbörjat som med ovannämnda NaNoWriMo-projekt. Huvudpersonen är en ung kille vid namn Jade.

Kreativa blockeringar och hur man löser upp dem

Idag har jag rensat och sorterat. All röra i skåp och hyllor gör att kreativiteten stoppas; jag blir tung av all bråte. I sorterandet ingår för min del även att strukturera i form av att göra listor.

Jag köpte den här söta lilla anteckningsboken på ICA för tio kronor. Min vana trogen satte jag på en liten klisterlapp för att jag ska komma ihåg vad jag har i anteckningsboken och vad jag använder den till. Jag har en himla massa anteckningsböcker och däri ligger en del av stressen och den kreativa blockeringen, i det att jag hela tiden köper nya och har massa gamla och breder ut ett och samma projekt i tio, tjugo olika anteckningsböcker. Och använder mängder av små klisterlappar, således. Så jag vill minimera antalet anteckningsböcker. Att ha alla mina listor samlade i en och samma anteckningsbok är en del i det projektet.

Vad är det då för slags listor som finns i den här boken? Exempel på rubriker är "Aktuella projekt" (skrivprojekt), "Projekt i kistan (på is)" - alltså sådana, vars anteckningsböcker som jag lagt undan i en liten kista, i väntan på rätt tid för att ta tag i projekten. Andra rubrikexempel ger liten vink om bredden på listämnen: "Kreativt jag vill göra", "'Läs boken & se filmen'-projekt", "Program att installera på datorn", "TV-serier att titta på", "Saker jag INTE ska skjuta upp".

En del av listorna använder jag för mitt skrivande. Jag har, återigen, totalfastnat vad gäller Tusenskönan. Jag vet att det är förarbetet det kommer an på, att det är där det brister. Karaktärsnoveller och miljöbeskrivningar måste till - jag måste lära känna världen bättre, lära mig att ta beslut om hur det ser ut på platserna i boken, bestämma vilka personerna är. Grundläggande saker, men sånt som ändrats genom romanutvecklingen och blivit helt annorlunda mot förr. Jag måste precisera en gång för alla hur allting hänger ihop och är, så att jag får ordning i huvudet och verkligen kan ta tag i det stora: att skriva klart boken. Listorna "Karaktärsnoveller att skriva" och "Miljöbeskrivningar & kartor till TS/PL/ML" ska få mig några steg i rätt riktning.

Nu är jag peppad för fortsatt städande och fortsatt listskrivande. Men först ska jag laga middag.

Än slank han dit, än slank han hit, än slank han ner i diket

Jag varvar mitt redigeringsarbete mellan tre projekt. Kapitelboken KS (målgrupp mellanstadiet?), kapitelboken DD (målgrupp mellanstadiet?) och PL (målgrupp tonår).

Just nu håller jag på med PL. Och jag märker att det som försvårar mest för mig i redigeringen, är det där med att bestämma sig. I första versionen tillät jag ibland att jag skrev samma sak på två olika vis, lät det vara vår och höst samtidigt, sådana saker. I redigeringen av första utkastet inser jag att jag måste bestämma mig. Och det har jag väldiga problem med. Ska P låsas in i en jordkula eller i ett rum i ett torn? Ska det vara vår eller höst? Ska P vara ensam från början i cellen eller ska hon ha sällskap? Det ena efter det andra, och jag är velig. Så erbarmligt velig. Att jag inte kan bestämma mig!

Så rädd för att välja fel... och ibland är saker för suddiga, just för att jag inte kan bestämma mig - det blir en ond cirkel. Jag måste se klart, se så att jag kan vara säker och i en bestämd ton skriva om vad som sker, kunna förmedla klara bilder till läsaren av hur det ser ut, vad som händer, vad folk gör... Då går det inte an att vela och skriva "kanske".

Hur bestämmer ni er? Vad hjälper er att bestämma er? Hur ser ni saker, personer, ställen, platser?

Redigering och klichéer

Jag fortsätter som igår, planerade redan igår vad jag skulle göra idag, och genomförde det också idag. Hurra, det känns så bra att verkligen genomföra det man företar sig och planerar att man ska hinna med. Det är en ovanlig känsla för min del - alltför höga krav gör ofta att det går i stöpet. Det blev fem sidor redigerat på DD. Det tog lite drygt fyrtio minuter. Sedan redigerade jag fem sidor på KS som i hastigheten blev sex sidor redigering. Det tog också runt fyrtio minuter.

Efter middag och lite annat vardagsstök skrev jag ihop en ensidestext till morgondagens skrivarcirkel. En liten smått bagatellartad, lyrisk funderingsklottringstext på temat "kliché". Den här gången vet jag inte riktigt hur lång tid det tog, men jag landade på 334 ord. Jag började med en annan text, bröt ut delen om klichéer och fortsatte på den istället, lämnade den gamla texten på (sammanlagt) 348 ord, varav 201 hamnade i klichétexten. Allt som allt 481 ord. Tillsammans med det nyskriv som blev till under redigeringen av DD och KS har jag nog nått mitt mål på 500 nyskrivna ord idag. Plus som sagt, redigering 5 sidor på vardera nämnda projekt. Igår redigerade jag på PL också men det lämnade jag därhän idag eftersom jag hade skrivarcirkelstexten att skriva också.

Nöjd med min skrivardag ska jag nu ta ledigt och spela lite facebookspel. Har slopat Cityville och andra spel jag tidigare nämnt på bloggen, till förmån för (efter en lång paus av inget spelande alls) Bubble Safari. Lite lagom snabbt och lätt spel. Och med energibegränsning och allt sådant där, som gör att man bara kan spela några få gånger, tar det inte alltför mycket tid från mitt skrivande. Så ska jag bestämma hur jag ska göra under morgondagen, som verkar vara lite fullbokad redan, jobb och skrivarcirkel och så är jag bjuden på middag också. Kanske får det bli en fridag från redigerandet? Något annat känns inte rimligt.

Redigering på tre projekt, nyskriv på ett annat

En bra skrivardag. Jag kom igång och tågskrev lite på morgonen. Var mycket piggare nu när jag sovit ordentligt och länge, fått en god natts sömn. Affirmerade "våga skriva crappy, våga skriva skräp" och sedan blev det en sida skrivet för hand på ML.

På tåget på hemvägen blev det en prioriteringslista utifrån närmaste klara projekt. DD, KS och PL. Bestämde att jag skulle redigera fem sidor vardera på dessa projekt och se hur lång tid det tog.

När jag kom hem förde jag loggbok och redigerade målmedvetet, skrev små passager där det behövdes och tog bort småord eller större sjok, lade till ord och meningar.

Det tog en halvtimme att gå igenom fem sidor på DD. Därefter blev det en timmes jobb på PL innan jag kunde säga att jag redigerat fem sidor. Tjugo minuter hann jag på KS innan det blev dags för middag och då hade jag hunnit gå igenom (de visserligen korta) kapitel ett och två.

Inne på kapitel tre fortsatte jag lite grand efter middagen och här sitter jag nu. Nöjd med mig själv eftersom jag fullgjort vad jag planerade att jag skulle göra.

Modern fabel

Har skrivit en hel del idag, både flödesskrivit och skrivit annat - ett bidrag till morgondagens skrivarcirkel. Det blev ingen dikt, utan ett utvecklande av flödestexten från december förra året. Jag skrev en modern fabel om herr Räv och herr Kanin. Fröken Räv var också involverad. Det var en rolig novell/fabel att skriva. Jag hade roligt medan jag skrev och har nu skickat ut den till de andra i gruppen. Imorgon får jag se hur den mottages.

För övrigt är det den femtonde augusti idag och Maximilians födelsedag - grattis! - år efter år fyller han sisådär femton år och år efter år skriver jag om honom - hoppas jag blir klar inom kort - inget ont om Maximilian men han förtjänar att få en färdig roman snart, denne min romankaraktär som jag har så kär!

Hur låser jag upp dörren?

Semestern har inneburit vila, även från skapandet tidvis. Nu är jag inne på de sista skälvande dagarna av min semester. Andra veckan reste vi, då blev det knappt något skrivet. På vägen hem från semesterresan skrev jag tre dikter och tecknade ett par pyttesmå teckningar i mina moleskine-anteckningsböcker av miniformat. Det var skrivandet under den veckan.

Den här veckan har jag inte kommit till skott. Viljan finns där, precis utom räckhåll. Som om jag har en nyckel och ett lås men inte vet riktigt hur nyckeln ska passa i låset eller hur jag ska göra för att låsa upp. Men idag lossnade något av blockeringen. Jag redigerade på PL. Först ute vid sommarstugan, på papper, lite grand bara. Sedan kom jag igång ordentligt under kvällen. PL krymper. 43254 ord har blivit 42953.

Den här veckan är annars OS och mycket läsning. Jag har läst ut Diana Gabaldons "Främlingen" (välskriven, spännande), och tar en paus innan nästa bok i serien. Läser "I Shall Wear Midnight" av Terry Pratchett istället, som kontrast.

Vill hitta kontrasten från icke-skapandet också, hitta fram till skapandet. Hitta till ett lugnt och meditativt skrivande, där jag verkligen är där och ser allting, skriver i ett slags ro istället för ett slags stress där jag måste stressa för att hinna få ner orden, som det kan vara ibland. Ett slags avslappnad koncentration - som jag har ofta när jag skriver övningarna/uppgifterna till skrivarcirkeln jag är med i, men som jag tyvärr inte riktigt hittar fram till i romanskrivandet. Just nu blockerar jag mig för mycket i romanskrivandet. Och jag har nästan hittat lösningen, nyckeln finns i låset - nu ska jag bara hitta ett sätt att låsa upp dörren också och låta orden flöda.

Ordmål och procent

För att trigga mig själv, ställa upp lite mål, komma någon vart, har jag letat reda på en ordräknare, en word count meter. Såhär (se bilderna nedan) är läget för trilogin Tusenskönan (TS)/PL/ML just nu, i ord och procent sett.

Jag räknar med ett mål på 70 000 ord per bok, vilket verkar rimligt eftersom det är ungdomsböcker. Skriver på dem alla parallellt. Första delen av ML utspelas innan Tusenskönan, så därför blir det lättast att göra så, skriva i kronologisk ordning. Större delen av PL är klar och de delar som fattas är sådana som blir klarare i och med att jag avslutar del ett av ML. Första utkastet av PL är som ni kanske vet vid det här laget klar, men i den omfattande redigeringen som jag påbörjat nu i veckan, ingår att lägga till en hel del så jag tror att boken blir tjockare än nu innan jag blir klar med den.

Tusenskönan har jag skrivit om hur många gånger som helst, har ni insett som följt bloggen lite längre tid. Det finns gamla versioner som är helt andra böcker, kasserade sedan länge. Det är bara namnet på huvudpersonen som är densamma, Maximilian, och en liten del av en ursprungsidé finns kvar, samt en ursprungsidé gällande världens uppbyggnad. Annars är allting annorlunda, handlingen helt annan. Mycket bättre. Även om man skriver om "samma" bok flera gånger lär man sig. David Gerrold skrev i sin bok "Worlds of Wonder" att man måste skriva den första miljonen ord som övning, innan man ta sig själv på allvar (sagt med lite av glimten i ögat). Jag har skrivit skräpet, den del som bara är övning. Jag vet inte riktigt om det är en miljon ord, men nog är det ekvivalent med flera romaner. Nu skriver jag det som är bra, men fortfarande kanske jag bara övar? Idén att börja med ordräknarmätare igen kommer från bloggen Mina skrivna ord. Jag måste ha nya "triggare" ganska ofta, för det är så lätt att tappa farten och fokus och harva utan att komma någon vart. Återfokusering, återfokusering, nya mål, liknande eller andra eller samma. Nu tittar jag på procent färdigt.



Tusenskönan

PL

ML

Solskensjobb

Jag har kommit igång med redigeringsarbetat av PL. Satt ett par timmar i solen på gräset och redigerade, första kapitlet och en del av andra och tredje. Det går bra, men det är mycket att rätta till och ändra. Man skriver så snabbslarvigt i NaNoWriMo, åtminstone gjorde jag det, så det är många formuleringar att strama till, ord att ta bort. NaNoWriMo går ju som bekant på att skriva 50 000 ord och då kommer det lätt med många onödiga små ord och konstiga formuleringar ibland bara för att fortsätta flödet och få till så många ord som möjligt. Tyvärr ger det merarbete vid redigeringen, men det i grunden en bra berättelse som kan bli bra om när den gått igenom minst två redigeringsvändor. Först den här grövre redigeringen för att städa till och sedan en till putsning där man lägger till och putsar av det sista dammet.

Nyskriv har det blivit också. 109 ord på TS och en skrivpuffövningsdikt. Jag får vara nöjd med mitt dagsverke.

Fler och fler hål, hål efter hål efter hål

Nu var det några dagar sedan jag skrev på TS/PL/ML igen. Tyvärr har jag kommit bort ifrån trilogin. Det har gått drygt en vecka sedan jag skrev på den senast och då var det bara 588 ord (17/7). Innan dess var det 98 ord den 14 juli och 75 ord den elfte juli.

Men innan dess var det full fart sedan slutet av juni. Kan med min excel-statistik konstatera att semestern hittills inneburit semester från trilogin också. Men inte från skrivandet.

Jag har under den senaste veckan skrivit skrivpuffar och prosalyrik, blogginlägg och redigerat lite grand på DD också, fortsatt redigeringen på papper som jag påbörjade någon gång i vintras.

DD var mitt NaNoWriMo-projekt i november 2011. Det är dags att redigera vidare på det också. Anledningen till stoppet i redigeringen har varit att jag måste fylla hål - ganska stora glapp i berättelsen - och att jag låst mig vid det första stora glappet och inte fått till det som jag skulle vilja. Beror på att jag inte riktigt är "där" och inte känner riktigt med miljön, vet hur den är samt att jag när jag väl skrivit och försökt kritiserat det såpass mycket MEDAN jag skrivit det att jag låst mig ännu mer och slutat skriva. Nu har jag fortsatt med själva redigerandet istället, är lättare att göra det. Kanske är det en bättre strategi att redigera klart allt som redan är skrivet innan man sätter igång att fylla igen själva hålen? Hur gör ni?

Angående trilogin TS/ML/PL har jag nu idag och under kvällen redigerat vidare på PL. PL är också ett NaNoWriMo-projekt. Skrev boken 2010 i november. Har massivt redigeringsarbete att göra även där och en hel del hål att fylla.

Framöver när jag skriver nya romanprojekt lovar jag mig själv att skriva mer kronologiskt och inte hoppa över och lämna en massa hål. Hål i handlingen gör att jag har olösta frågor, samt de svåraste partierna kvar att skriva när allt annat redan är skrivet. Är det inte dumt, så säg!?

Hur gör ni? Vad råder ni mig till? Någon strategi/idé för hur jag hittar motivation samt verkligen kommer igång att fylla i alla dessa hål?

Det jobbiga är att det redan nu i nyaste versionen av TS och i ML också, redan börjar formas en massa nya hål, ställen som jag markerat med rött där det står i versaler "INKLIPP" och de ställena blir fler och fler och fler...

Vila i görandet

Läser mycket just nu. Läst ut Donna Tartts bok (Den hemliga historien) i går och en bok av Sonya Hartnett (Jag är djävulen) i dag, båda väldigt bra böcker som jag tycker mycket om. Har nu börjat i en bok av Harlan Coben, "Berätta inte för någon" (aldrig läst något av honom förut). Har börjat skriva skrivpuffar igen, igår och i förrgår blev det sådana som bara är för mig själv, personliga texter, idag blev det något halvklart som delvis bara är skrivet inom mig, i huvudet, och i form av skissiga teckningar. Imorgon eller senare i nästa vecka kanske det blir något som blir tillräckligt bra för att läggas upp på bloggen. Vi får se.

Jag tänkte att det var dags att börja med skrivpuffar igen. Det var över ett år sedan jag lade upp någon sådan på bloggen sist och det var ett halvår sedan jag skrev en skrivpuff (som aldrig blev upplagd på bloggen då).

Så i ett par dagar har det puffats och lästs mest, istället för att skriva på trilogin (TS/PL/ML). En mikropaus.

Från och med nu har jag dessutom semester i tre veckor, och en del av den tiden tänker jag ägna åt att skriva, teckna och måla.

Jag tecknade en del idag; det gick trögt. Det är en mycket större mur jag måste klättra över när det gäller tecknandet/målandet än skrivandet. Trögstartat och jag är otålig-. Det var länge sedan jag tecknade senast och det märks. Jag är rostig. Det var ganska plågsamt, ingen skiss som jag blev nöjd med när jag försökte. Efteråt, med lite distans, bläddrade jag igen. Det var bra börjor...

Jag måste bara ha tålamod att ta mig vidare, förbi början och in i tecknandet på riktigt. Samma sak med skrivandet. Det finns en startsträcka när jag haft uppehåll ett tag (dagar, veckor, månader...) och det måste jag vara ödmjuk och snäll, tålmodig, inför. Eftersom jag vet om det, skulle det kännas bra att hitta och verkligen anamma förståelse. Istället för självkritik och förebråelse. En stunds meditation/vila kanske, och sedan några djupa andetag och sedan: vila i görandet.

Dambad och Namnsdagsflickan, trilogi och inspiration

Nu har jag skrivit i stort sett varje dag sedan strax innan Provence-resan och det börjar ge resultat. Den här veckan, med tågskriv varje vardag, och ännu lite mer skriv utöver det (plus renskrift) har gjort att inspirationen flödar mer och mer.

I dag skrev jag inte på trilogin utan på annat. Jag skrev en dikt på temat "Fröken Julie & Jean" samt "midsommar". Också att få lyssna till och diskutera andras texter på skrivarcirkeln i dag inspirerade.

Ännu mer inspirerad blev jag under tågresan hem, då jag inte skrev utan läste, läste ut "Namnsdagsflickan" av Kristoffer Leandoer och Åsa Ekström. På skrivarcirkeln fick vi tre förslag till ämne, varav det tredje fick igång mig medan jag diskade. Jag lät tankarna löpa och fundera kring det. Tredje förslagstemat är "Dambadet". Jag tänkte automatiskt vidare på "badhus" och tankarna löpte som sagt. Det kan bli en novell av det här. Idéerna kommer till mig, både i form av nya projekt som det här och på trilogin.

Lite otåligt pockar det på i bakhuvudet att jag borde göra klart de projekt som är närmare "färdig" än just trilogin, innan jag ger mig på den. Men det är trilogin jag har inspiration till, tror mest på dess poential och vill så mycket. Älskar karaktärerna, speciellt huvudpersonerna. Så jag skriver envist vidare. Kanske är det bra att inte ge upp, kanske är det dumt. Roligt har jag i varje fall.

Index Cards - Skrivkort - Record cards

Inga tusen ord skrivna idag, men mycket annat gjort.

Jag har inlett städningen av anteckningsböcker. En gammal ovana jag har är att köpa på mig nya och nya anteckningsböcker innan jag avslutat de gamla, av många olika anledningar (t.ex. att jag glömt att ta med någon i handväskan när jag är på stan och skrivlusten faller på mig). Följaktligen har jag femtioelva olika anteckningsböcker hemma med olika mycket skrivet i och en mängd böcker som hör till Tusenskönan-trilogin.

Nu vill jag bringa ordning i det kaoset. Tre böcker ska jag ha: en för nyskrivet på själva boken, och två bredvid-anteckningsböcker, en för karaktärsnoveller och miljöbeskrivningar, och en anteckningsbok för journalanteckningar/idéer/funderingar.

Dessutom har jag genom "Plot & Structure" insett att jag behöver bli mer planerande snarare än ostrukturerad. Dels genom faktiska delmål, sådana som säger mer än "skriv på boken" (ett mer preciserat mål har jag redan i det här exemplet, men ni förstår vad jag menar, man måste ställa upp konkreta mål för sig för att känna att man åstadkommer något), dels genom det som i "Plot & Structure" kallas "index cards".

Jag var till Akademibokhandeln och köpte "skrivkort". Sådana har jag redan köpt tidigare för att jag vill ha gammaldags kartotek över böckerna jag äger (ett vilande projekt för tillfället). Den här gången köpte jag skrivkort/record cards (i A7-format, trevligt format för övrigt), för att strukturera ploten. Man skriver en scen på ett kort och kan sedan blanda och dela ut korten hur man vill, flytta på scener, blanda och ge, spela Svarte-Petter med dem... Nej, nu skojar jag lite...

Men allvarligt, det är ytterst praktiskt - åtminstone känns det så när James Scott Bell skriver om det. Lite som många nuförtiden använder notis-lappar. Skrivkorten saknar klister och är därför lättare att ta med sig överallt och lättare att lägga ut i en lång rad på golvet för att sedan ta upp dem igen. Dessutom tycker jag att de är snyggare, ordentligare, seriösare (jag tar det här på allvar, haha)... Och så insåg jag har precis den rätta asken att lägga korten i: en mycket söt liten grön ask med rosa rosor på. Passar perfekt till att lägga korten i! Med andra ord: jag föll direkt för skrivkort/index cards/record cards-idén.

Nu har jag inlett detta arbete med att börja skriva första kortet. Jag följer James Scott Bells "Plot & Structure" även här och börjar med slutet. Jag håller alltså på med slutet... Men det blir i första hand inte sista scenen utan en sammanfattning av slutet (som nog ändå består av ganska många scener). Har insett ännu en sak nämligen: jag MÅSTE ha slutet klart för mig för att komma nån vart med det här projektet. Det är ändå slutet allting ska färdas mot. Det är många trådar att följa upp, så kortet blir fullskrivet på både bak- och framsidan, men ändå väldigt sammanfattande på ett svepande plan.

De här korten är precis vad jag behöver. Något nytt och roligt att leka med. Helgen är räddad!

Första blev plötsligt tredje!

Sitter och skriver. Vill ha tiden 19.00-20.00 som skrivtid, måste bara få till det fler gånger än bara ibland också.

Idag blev det strax efter sju till ungefär nu, med ganska många pauser. En timme borde man klara 1000 ord på, om jag skriver konstant går det ju med 1000 ord på en halvtimme, lätt. Men det var under NaNoWriMo det när jag var mer igång.

Idag har det blivit 273 ord på Tusenskönan, kapitel 6.

Sedan jag suttit och skrivit en stund och tar en paus, för att läsa igenom det jag skrivit och få inspiration till fortsättningen slår det mig plötsligt att jag skrivit i tredje person! Tusenskönan är annars i jagform, första person.

Lustigt och konstigt, plötsligt blev det tredje istället. Kanske för att jag under de senaste dagarna hoppat mellan att jobba på de tre böckerna, och både PL och ML är skrivna i tredje person. Men jag tänker inte behålla kapitel 6 i tredje person. Tusenskönan ska vara skriven i första person, av fler än ett skäl. Nu måste jag ändra i de 273 ord jag skrivit, ändra alla "han" till "jag".

Lite mer vill jag skriva, snart är det dags för mig att se på Downtown Abbey också, sista avsnittet. Kommer att sakna den brittiska kostymdramaserien sen, men det finns fler... om inte annat kan man se någon god film på lördagskvällarna framöver istället!

Över 1000!

Över 1000 ord för första gången på länge! Ja, jag tror bestämt att det är för första gången under mars månad som jag faktiskt nått mitt dagsmål! Jag förstår inte varför... men det blir så många och långa timmar med önskan om att eller längtan efter att skriva, men utan att verkligen göra det. När jag kommer till skott är det först väldigt motstånd och det jag skriver är verkligen bara skräp och ytterst famlande. Men när jag sedan kommer igång rinner orden på mer och mer av sig själva och plötsligt är det UNDERBART att skriva och jag undrar varför jag inte kommer till skott med detta oftare! Så glädjefullt och roligt och tillfredsställande som det är i just den stunden... Varför inte oftare!?