SkrivPuff: hopp

hopp

med trevande steg tar du dig fram

över stenar som skaver, skakar

och inte vill ligga stilla

de gnider sig mot varandra

och får dig att vingla

när du balanserar

som på lina över en avgrund

vild är forsen

och vattenstänken kalla

när dropparna når ansiktet

rinner de över dina kinder

blir till fåror och linjer

kartor över din hud

du tar dig vidare och förbi

både fors och vattenfall

när du når gräset på andra sidan

blir du åter säker på foten

stenarna

lämnar du

bakom dig.

(detta är en SkrivPuff-övning; bilden lånad här.)

#sommarlovmedkulturkollo #blommig

blomster

försiktiga steg

ett i taget

för mig vidare – bortåt, utåt

vågar svälja stjärnor

vågar andas månar

vågar leta i vattenbrynet

och möta saltkornen

som samlas på överläppen

blommor lindar sina dofter

kring mina fingrar

dimslöjor väver spindelnät

framför mina ögon

tills skymning råder

skönjer hål i doftväven

en nedåtgående sol

vars strålar slingrar genom trådarna

väver solsken och blomster samman

till det som kallas sommar

medan daggen i gräset

kysser mina tår

och önskar godnatt

©Jenny Holmström, 2015

©Fotograf: Maria Ingvaldson

Twitterdikt

Besök mitt twitterkonto för en kort dikt baserad på dagens SkrivPuff. Dikten bygger på min romankaraktär Jade.

All the white horses have gone ahead

Ner i ett djup, ner i ett mörker. Kan inte skriva, det är inte bra det här, det är för rått, jag vill inte skriva rått, jag vill skriva känslosamt. Jag vill skriva så att man tycker om, inte avskyr. Så att man förstår.

Räddningen då: musiken högre, hörlurar på. Räddningen: Tori Amos' skiva Little Earthquakes.

orden rinner
rinnande vatten
vattenfall
strömmande
droppar blir oceaner
jag faller
ner i
orddjupet
här vill jag vara
ordriket
där världen är en flod
en glödande linje genom mörker
formar ett hav
våg efter våg
våg efter våg
ett flöde
en kaskad
harmoniskt
återkommande
som tidvattnet flyter
utåt
inåt
utåt
inåt
närmar sig
blir ett
med det som
det som
är

dina händer doftar sockervadd

mina händer dränkta

i rött i saft

i sylt i blod

varför kommer du inte på din vita springare och räddar mig?

vardagsklet med sockrig sylt

sleven ned i tunnan och upp igen

sylten in i nya burkar, jordgubbssylt

han skulle vara mörk och mystisk, lång och smeksam, säga:

ditt hår är spunnet guld och dina händer doftar sockervadd

men här står jag och hellre dränker jag

mina händer i det röda än fyller en burk till

han skulle le mot mig och säga

medan han torkade av mina händer med sin egen blå näsduk:

jag gillar inte sylt och gör det något om 

jag äter mina pannkakor med kantarellstuvning istället

absolut inte, skulle jag svara, 

jag är frankofil och crêpes min favoriträtt

knattret från skrivmaskinisten stör mina tankar

hon är snöpligt strikt och alltid uppsatt hår

hennes humor är knastertorr, knappt existerande

hon skrattade en gång i förra veckan eller veckan dessförinnan

vi skulle resa till Frankrike på bröllopsresa

och han skulle arbeta för två

jag skulle kunna kyssa det här jobbet adjö

och bli författare på heltid

skriva sliskiga romaner där kärleken dryper

på samma sätt som alltför tunn jordgubbssylt 

droppar

fyller
hjärtan
och fyller världen

knattrandet fortsätter, klockan slår

snart är det lunch med torra smörgåsar

och sedan jobb i fyra timmar till

om han inte kommer snart

dränker jag mig i tunnan

var är du, vita riddare?

förmannen väcker mig, säger:

står du och drömmer, jobba på

än är det minuter kvar till lunch

om jag drar ned kragen och visar bar hud

min bara axel, vitt mot vitt,

då måste du väl se och känna att jag står här

dränkt i rött och väntar på dig,

vita riddare?

förstulet gör jag som jag tänkt

när förmannen är borta

med axeln bar och blicken bortåt dörren till

där räddaren ska göra entré

och genast kasta blick mot på mig

hålla kvar och hålla fast, aldrig släppa taget

ser du klyftan mellan mina bröst,

visst lockar den, kom närmare,

rädda mig nu för snart är det lunch

och då måste jag umgås med

fröken snörpig mun

(detta är en SkrivPuff-övning, skriv utifrån en bild och bilden är tagen härifrån: http://www.flickr.com/photos/iosonozuth/10851274803/sizes/z/in/photostream/)

Skrivargrupp inspirerar

Var på skrivargrupp i dag, och det var så inspirerande. Vi gjorde skrivövningar under tiden vi var där, och även om jag var nervös när jag skulle läsa upp dem så flöt det på när jag skrev övningarna. Den andra övningen gick ut på att skriva poesi, och den blev uppvärmning till den tredje övningen som flöt på som rinnande vatten, orden bara strömmade. Roligt när det händer. Kul att skriva men som sagt nervöst att läsa upp det, speciellt precis efter att man skrivit det och inte riktigt kan bedöma om det är något att ha. Nåja, övningar är ju mest till för övningens skull och inte något annat. Jag gick hemåt efteråt med orden rinnande och pockande. Nu ska jag försöka att skriva lite mer på romanprojektet Jade, och sedan räkna ihop allting. Vi får se hur många ord det blir i dag.

efteråt

binder en krans av saknad

när dina andetag tystnat

öppnar fönstret

följer fågeln med blicken

på väg mot det som är bortom

utanför nickar linnéablomman

mot solen som värmer husväggen

©Jenny Holmström

Snabb process - diktskapandet

Förra veckan och den här har jag skrivit dikter. Blir mest det just nu. Ännu mer när jag får beröm från de i skrivarcirkeln. Jag vet att poesi inte säljer, men det är roligt att skriva (håller ändå på med en diktsamling). Mest kommer dikterna till mig spontant, blir snabbt bearbetade därefter, ändrade om och om igen tills jag har en slutgiltig version. Processen går snabbt, som mest tar det väl en eller ett par timmar. Idag tog det bara några minuter. På väg hem kom orden till mig, det är bra att promenera för det sätter igång hjärnan, orden flödade och jag blev tvungen att stanna, hala fram anteckningsbok och penna ur handväskan och skriva. Fortsatte skriva medan jag gick hemåt. Hemmavid, efter middag och annat, har jag nu suttit och renskrivit, ändrat lite under renskriften men inte mycket. Sammanlagt tog processen kanske en kvart, och det blev en ganska så bra dikt. Domen kanske jag får när skrivargruppen drar igång igen i höst. Mina dikter brukar bli söndertrasade, petade i intill minsta bokstav. Ju kortare, desto mer diskussion och konstruktiv kritik. Roligt, verkligen. Nu får dikten vila ett slag innan jag petar i den, innan jag redigerar. Dags att kasta mig över nästa diktprojekt...

tusen nålar

så lätt det går

att sticka

tusen nålar

i mjuk hud

jag känner

varje nålstick

en bloddroppe

för varje nål

som sticks in

i den vita huden

färgar den röd

tusen nålar gör mig

till en kokt kräfta

en röd hummer

en blodros

skälver

på väg bort

(detta är dagens skrivpuff-övning: "skriv om tusen nålar".)

Världspoesidagen

Skrifva skrev om att det är världspoesidagen idag. Någonting jag helt glömt bort! För ett par år sedan firade jag världspoesidagen med några andra skrivande människor, men i år blev det ingenting av med det för mig... Jag hade totalt glömt bort att det var just idag. Kanske ska jag ändå försöka skriva lite dikt, såhär på kvällskvisten? Jag måste ju ändå få ihop något till morgondagens skrivarcirkel. Men jag sitter - fy fy! - och spelar facebookspel istället, CityVille som jag är helt fast i, och så Hidden Chronicles som jag precis börjat med häromdagen och också fastnat för. Inte bra med spel, de tar tiden från kreativt och läsande... Nu börjar dessutom snart Fredrik Lindströms dialektprogram... något jag vill se (jag tittar annars inte mycket på teve). Och så börjar jag bli väldigt trött... Ingen bra kombination. En minikort dikt kanske?

Ekfras

Veckas uppgift till skrivarcirkeln är att skriva en ekfras. En ekfras är en dikt som har sin utgångspunkt i ett konstverk, en stillastående fryst bild som får liv när man skriver dikten om den. På torsdag är det skrivarcirkel. Idag är hög tid att börja skissa på en ekfras - för jag vill inte vara lika sen som jag varit andra gånger, då jag väntat till samma dag med att skriva ihop något.

Ljuset återvänder

Försöker skriva en dikt till morgondagens skrivarcirkel. Temat är "ljuset återvänder". Det blir fragment och bitar... Förhoppningsvis kan det bli något bra till slut, tillräckligt bra för att läsas upp under morgondagens skrivarcirkel, i alla fall. Jag fortsätter att knåpa... Orden kommer till mig, ibland ett och ett, ibland i klump eller ett par i taget. Jag försöker fånga dem och väva något av de jag får fatt i.

Bära eller brista

Har just skickat in fem dikter till Brombergs poesiantologitävling. Det får bära eller brista. Jag hoppas givetvis, men vet ingenting säkert förrän den 1 november. Så som sagt, det är bara att hålla tummarna och hoppas.

Sammanställer diktsamling

Jag sammanställer en diktsamling, letar bland gamla dikter, skapar nya dikter. Runt 100 dikter sammanlagt, tänkte jag mig. Nu har jag närmare ett sjuttiotal. Det tar sin tid...

900 bidrag

Tävlingen om Poesikalendern 2012 har fått in 900 bidrag. Mina dikter får med andra ord stor konkurrens! Spänningen blir lång och utdragen dock, eftersom vinnarna annonseras först i slutet på sommaren eller i höst. Så det blir som sagt väldigt spännande när hösten närmar sig och vinnarna utses! Här kan du läsa en lång artikel om bidragen som kom in och mer om tävlingen.

Wislawa Szymborska: Här

”Här” av Wislawa Szymborska var februaribok för utmaningen Jorden runt på 8 böcker som finns att haka på för den som vill på bloggen Lyrans Noblesser. Där kan man vara med en månad, vara ifrån så länge man vill och sedan hoppa på resan igen när man känner för det.

”Här” var en liten tunn bok. Trots det tog den sin tid att läsa, mest för att jag först bara började på den, väldigt ambitiöst redan i skiftet januari-februari; det var ju ändå februaris resmål. Men sedan blev den liggande. I ett par omgångar läste jag några dikter och vips (för jag måste ändå säga att det gick väldigt snabbt när jag väl läste) så var jag klar med den tunna boken. Liten men naggande god, kanske man kan sammanfatta det. Här kommer några åsikter om boken.

Första dikterna jag läste tyckte jag om, tankvärda, kände jag. Sedan tog jag paus, läste senare ytterligare några dikter. Då tyckte jag att de var väldigt negativa. När jag läste vidare såg jag den dystra livsfilosofin, vemodet men också förmågan att se skönhet i vardagen, med en känsla för detaljer. Filosofiska vardagsdikter, kanske man kan kalla det. Ett par dikter är hyllningar till bortgångna poeter – det är fint. Jag tyckte om att läsa dikt för det gör jag sällan annars. Nu har jag ju hakat på både ”Jorden runt på 8 böcker”-utmaningen och lyrikutmaningen så det blir nog mer lyrik läst i år. Om jag bara kommer ikapp. Jag är lite efter i mina utmaningar. ”Här” av Wislawa Szymborska var februari-utmaningen. Härnäst kommer jag att recensera ”Järngräshoppan”, mars romanutmaning, och därefter är det dags att läsa en diktsamling för månaden mars och sedan måste jag ju läsa en diktbok för månaden januari också. Gör det något att jag läser dem alla nu istället? Jag lovar att jag ska vara i fas framöver – bara jag tillåts få vara lite i ofas just nu.

”Här” är lite mörk men vardaglig med lite livsvisdom och tankeväckande filosofi mitt i. Som de flesta diktsamlingar en bok att läsa långsamt, läsa om, läsa delar av, bläddra och återvända till. Jag har dock bara läst den en gång för att det blev som det blev. Och för att det finns så himla mycket mer att läsa – och som lockar bra mycket mer än Wislawas poesi som ändå inte faller platt men inte lockar mig lika mycket som annan poesi jag läst. Det är dock inte den sämsta poesi jag läst, och jag står för allt jag skrivit ovan. Så ”Här” hamnar väl någonstans mitt i, på skalan - en del guldkorn, en del silver och en del bly och gråsten.

havdjupens sal

havets andetag
väter sanden

dyningarna
juvelglimmande

under porlanden
en närhet
som saltstänkt
andas lugn






(efter en utmaning från bokbabbel)

apelsin

det var en oskriven regel
en lag som inte var nedtecknad på papper
men ändå alltid följdes

att apelsinen skulle skalas
och sedan skäras
inte bara i klyftor utan
en gång till

så att varje munsbit
blev en resa
ut i världen

(Det här är en SkrivPuff-övning: Skriv om normer.)

Lyrikutmaning 2011

Enligt O har skapat ännu en utmaning, lagom kravlös, en lyrikutmaning.
Jag citerar:

"Jag ämnar fortsätta med en friare form av lyrikutmaning som helst enkelt går ut på att jag ska läsa lyrik varje månad. Minst en bok, men gärna fler. Gamla favoriter eller nya bekantskaper. Jag ställer inga mer specifika krav."

Det är en utmaning i min stil. Och jag vill verkligen läsa mer lyrik. Under 2010 blev det bara en enda bok med dikter som jag läste, Vildhjärta av Maria Westerberg. Det är alldeles för lite. Jag har en del lyrik i min bokhylla, och det vore verkligen kul att läsa dem, och dessutom gillar jag ju att skriva lyrik, så då är det nyttigt att också läsa lyrik... inspireras och lära av andra... Så jag ska försöka göra som O. Tack, O, för utmaningen!

I takt

gyllene trådar
av spunnet socker
som sammanbinder
oss två

varv efter varv
av glödande solsken
som sammanbinder
oss två

– vi andas i takt



(SkrivPuff, Utmaning 2010: 188: Skriv om något storslaget.)