Tisdag och vad jag läser just nu

Så snabbt som antalet böcker ökar. Först är man nere på att läsa en enda bok, och så vips är man uppe i fyra stycken igen. Jag vill ha två på gång, det är idealet - en ljudbok och en pappersbok. Men nu är det som sagt lite fler.

• När Kejsaren var gudomlig av Julie Otsuka. En bok som jag läser för en facebookgrupp och en diskussion som Kulturkollo anordnar. Jag är lite sen med läsningen av denna, eftersom jag missuppfattade saken något. Boken skulle inte läsas gemensamt i september utan redan vara läst för diskussion i början av september.
• The Mistletoe Bride and other Haunting Tales av Kate Mosse. Det här är en del av mitt skräcktema i september. Det är också en novellsamling, så jag läser en novell lite nu och då. De är småmysiga och lättlästa, lite småläskiga men inte så farliga.
• Vildhäxa - Återkommaren av Lene Kaaberbøl. Sista boken i en fantasyserie för barn i mellanstadieåldern, som har varit väldigt läsvärd och jag varmt rekommenderar för den som vill ha urban fantasy (fantasy som utspelas i vår värld och i vår moderna tid).
• Persuasion av Jane Austen. Det här är en ljudbok och en bok som halkat efter i min klassikerutmaning. Som alltid har jag massor av böcker på hög i en utmaning och det är långtifrån så att jag hinner läsa alla. Ett par klassiker har det blivit under sommaren, och nu när hösten är kommen, fortsätter jag med klassikerna och lyssnar till den för mig andra boken av Jane Austen, som jag lyssnat på. Tidigare har jag läst Emma, under mina studier i litteraturvetenskap, och lyssnat nu i somras till Sense & Sensibility (länk till min recension). Jane Austen blir intensiv att lyssna till, det händer så mycket på få ord och få rader, så man får lyssna riktigt uppmärksamt.

#sommarlovmedkulturkollo #höst

Sommarlov med Kulturkollo avslutas i dag med ordet höst.

För mig är det inte höst än. Hösten kommer först i september. Just nu är det sommarvärme ute och idag, den 15 augusti, är det Maximilians födelsedag.

Jag har uppmärksammat det tidigare, och jag uppmärksammar det även i år. Han finns inte, men han fyller år ändå. Han är huvudperson i min fantasytrilogi TS/ML/PL och han är även huvudperson i min trilogi DK 1,2, 3. På olika vis och i olika skepnader. Jag säger i alla fall grattis till honom.

Grattis på födesledagen, käre Maximilian! Hade du levt, och levt i vår tideräkning, hade du fyllt 27 år.

Jag firar på samma vis som du finns: i mitt huvud. Där firar jag, din släkt och alla dina vänner med pukor och trumpeter, med stort kalas, mycket god mat, många kakor, tårtor, gott vin, saft och kaffe. Eller så firar jag på det vis som du skulle ha firat, om du hade levt i din egen värld, med helt andra slags ceremonier. Fast tårta blir det nog i alla fall.

Att känna glädje i skrivandet #sommarlovmedkulturkollo #aktivitet

Färgargården, en gammal 1700-talsgård i Blekinge.

Hela min semester var en längtan efter skrivande utan att jag egentligen skrev.

Först strax före sommarens skrivarkurs skulle börja kom jag igång igen. Helt utan motstånd.

I ena stunden skrev jag inte, i nästa ögonblick skrev jag. Och sedan har jag inte kunnat sluta.

Kursen hette ”Att känna glädje i skrivandet” och det var ett mycket passande namn på en angenäm kurs.

Skrivarkursen var så inspirerande, människorna glada, trevliga, intressanta, och pratglada eller lyssnande. En fin samling människor i olika åldrar.

Det var vad som förvånade mig mest när jag kom dit, jag som tidigare varit bland de yngsta och dragit ned medelåldern i de grupper jag varit medlem i, var att jag plötsligt befann mig mitt i åldersmässigt, kanske till och med var halvgammal i sällskapet. Underligt men befriande.

Kim M. Kimselius som ledde skrivarkursen.

Vid närmare eftertanke befann jag mig nog ganska precis mitt i, bland de tio deltagarna och ledaren och författaren Kim M. Kimselius.

Skrivarkursen resulterade inte bara i trevliga nya bekantskaper och uppmuntrande kommentarer, utan i en fortsättning bestående av en gemensam antologi med given deadline (1 juni nästa år), samt en frivillig, fristående fortsättningskurs nästa sommar som jag genast anmälde mig till.

Kursen i år var uppbyggd på ett ytterst trevligt, generöst och pedagogiskt vis. Det bjöds på mat och många fikapauser, kaffe, te och frukt i mängd, samt många skrivar- och livsvisdomar.

Togölen, inspirerande och vacker.

Det mesta som Kim gick igenom kände jag redan till. Om ni har ögnat igenom eller läst mitt konstnärliga cv så har ni sett att jag både har gått Skrivarlinjen ett år, med efterföljande romankurs en sommar, samt andra kortare skrivarkurser: bland dessa en helgkurs i att skriva för barn, en helgkurs i Molkom med andra skrivintresserade, en skrivarkurs för ett par andra författare, samt skrivarcirkel både i Västerås i tre år och i Arboga i ett år. Dessutom har jag läst mängder av böcker om skrivande, utbildats i teknisk skrivande på högskolan, samt jobbat som både korrekturläsare och förlagsassistent, och en kort tid som skribent på tidning.

Med andra ord kunde jag det Kim berättade om, men det gjorde det inte mindre givande. Alla berättar och visar på olika vis, och alla människor har något eget att ge, även i sådant som man redan känner till.

Ett pedagogiskt häfte gjorde att man lätt kunde följa med i allt vad Kim sade, och i häftet fanns gott om plats att anteckna på. Snillrikt med ett häfte som man dessutom kunde ta med sig efter kursen och där man kunde ha både bakgrund och egna anteckningar samlade på ett och samma ställe.

Jag antecknade, inte för att jag inte kunde vad hon sade, utan för att jag ville hänga med och hålla mig klarvaken och följa med i allt vad Kim berättade. Jag håller lättare uppe koncentrationen om jag antecknar samtidigt.

På ett enkelt och lekfullt sätt varvades teori med praktik, längre och kortare skrivövningar. Inget tvång att läsa upp men de flesta gjorde det ändå.

Det som var annorlunda med den här kursen var att alla fick plats att med ord och högt inför de andra formulera sina problem och tankar kring sitt eget skrivande.

Det fick det att snurra ordentligt inom mig, det fick mig att reflektera och snabbmogna på ett sätt som jag inte trodde varit möjligt.

Med ens blev jag tvungen att inse: jag kan redan skriva.

Jag kan avsluta det jag påbörjar om jag bara lägger manken till.

Jag bestämmer själv och jag vet att jag klarar det här.

Jag har redan nått så mycket längre än jag insett.

Jag är författare.

Dessa tre ord, tillsammans med en visshet om att det kan vara väldigt glädjefyllt och roligt att skriva, tar jag med mig hem igen.

(Sommarlov med Kulturkollo är en ord-puff om dagen med bloggkollektivet Kulturkollo. Det här var ett passande ämne, tyckte jag för ordet "aktivitet".)

#sommarlovmedkulturkollo #klassiker

Jag läser gärna klassiker, men inte bara för deras egen skull, även om jag gärna försöker. Jag måste på något vis ändå vara sugen och verkligen vilja läsa boken ifråga. Det räcker inte bara med att det är en klassiker.

Dock, jag har fått min beskärda del av klassiker under mina litteraturvetenskapsstudier.

Det heter Litteraturvetenskap, inte litteraturhistoria, men ändå är det mycket historia man läser och mycket av äldre och gammal litteratur. Många utdrag ur gamla klassiker.

Det hör till allmänbildningen att läsa klassiker, kan jag också tycka. Och många av de gamla klassikerna är ju just klassiker för att det faktiskt är bra litteratur.

Dessutom finns det klassiker i olika genrer, vilket man gärna glömmer bort. Speciellt när man läser Litteraturvetenskap, som ju fokuserar på den realistiska litteraturen. För det finns ju klassiker till exempel inom fantasy- och sciencefiction-genrerna också (sådant som jag gärna läser och vill läsa mer av).

Jag är med på Lyrans Klassikersommarutmaning. Läs mer på bloggen Lyrans Noblesser.

Fotot ovan föreställer en hög av klassiker som jag tänkt bita tänderna i under sommaren (plus foton av det jag verkligen läst, vilket inte har varit något ur högen ifråga än så länge). Vi får se hur många det blir - och notera gärna SF-klassikern (jag vill läsa fler sådana!)

Hittills i sommar har jag läst och recenserat två klassiker.

Läs gärna mina recensioner: Demonen (Lermontov) och Sense and Sensibility (Austen) har det blivit hittills.

Sammanfattningsvis och helt enkelt: jag läser gärna mer klassiker (inom alla genrer). Tipsa mig gärna!

#sommarlovmedkulturkollo #upptäckarlust

Upptäckarlusten kan bestå i att hitta små detaljer i vardagen, läsa nya böcker och upptäcka helt nya författare, nya genrer, nya äventyr i bokform. Det kan också innebära att läsa på nya ställen eller våga klippa av håret och skaffa sig en ny frisyr, bara för att se hur det blir.

Min upptäckarlust idag bestod av just detta: nervositeten innan håret klipptes av och lättnaden efteråt; nu är jag fri att upptäcka hur sommarvinden blåser och smeker över nacken, hur solstrålar dansar där min hud förr gömts av hår.

Jag sitter på en bänk nere vid ån, där jag suttit flera gånger förut, men aldrig den här dagen, aldrig med den här boken och aldrig nyklippt och med upptäckarlustan, lugnet att sitta kvar och läsa, flera sidor, fast det kommer en gammal dam med hes röst och två promenadkäppar och undrar om hon också får plats på bänken.

Jag makar mig åt sidan och delar bänken med henne. Delar åvyn och svalkan i hettan som skuggan under trädet ger tillsammans med brisen ifrån vattnet.

Innan dess, eller efter; det spelar ingen roll, upptäcker jag hemmavid hur jag kan luta huvudet mot soffan och ta selfies och sedan göra mig själv vackrare (blekare, mer artonhundratalsblek) med filter på Instagram.

Upptäcker finesser där folk vill dölja och förtjusa, förnöja och förljuga. Hittar lögnen i vardagen och i det som faktiskt finns där eller inte finns där, som är där men förstärks eller suddas ut, enbart med en knapptryckning.

Upptäckarlusten i att forma ord, pärlband av ord, solglitter, leka med orden bara för att jag kan.

Flämta i hettan och upptäcka att när värmen klättrar uppåt trettio blir man svettig i handflatorna.

Livet är sådant, fullt av upptäckter i vardagen.

Och vänder du dig om tillräckligt snabbt, bläddrar blad i din skönlitterära bok med mer nyfikenhet än vanligt, kommer du att se skuggan i ögonvrån, skepnaden som inte fanns där innan.

Som kanske inte finns alls.

Men som triggar fantasin, som ger dig glimten i ögonvrån, den du behöver om du ska upptäcka med lusta.

#sommarlovmedkulturkollo #läsro

Jag får läsro mellan tider av frenetiskt skapande.

När jag målar och skriver som mest, finns inte tid att läsa. Tiden är begränsad, och trots att jag inte har några barn eller någon stor familj att ta hand om, har jag en fästman jag älskar och ett jobb att sköta och hushållssysslor att ägna mig åt – vardagsbestyr, helt enkelt. Och det tar bort en hel del tid, så fritiden är ännu mer begränsad än själva tiden.

Min läsro består av att jag sitter eller ligger, mestadels och under hela uppväxten i sängen och läser, men numera även i soffan, då och då. Dock tycker jag bäst om sängläsandet.

Något annat jag gillar är balkongläsande eller läsande på en filt i gräset. Men det är sommarläsande... 

Annars tillbringar jag gärna tiden med näsan i en bok även när jag pendlar till jobbet under kalla vintermånader. Jag läser gärna både på perrongen, i väntan på tåget och gärna även på lunchen på jobbet.

Om det inte är så att jag är i en period av skapande (skrivande eller målande). Då blir tågtid och pendlingstid och lunchtid även det skrivtid – om det inte bara blir vilotid då jag sitter och blundar; inte på lunchen förstås men på tåget, på vägen till och från jobbet. Vilotid är något jag nästan glömmer bort. Men skapartid kan jag inte få nog av. Och läsro vill jag gärna ha.

Nu är min sommarsemester precis över (den var väldigt tidig i år), så jag får läsa på min fritid (och lunchtid) och det gjorde jag idag. Men någon riktig läsro får jag inte på mina korta lunchraster. 

Läsron infinner sig då jag kryper ihop under en filt (om det är vinter eller bara kallt ändå) och läser i en bra bok, en fysisk bok (ingen e-bok) och läser intensivt och med engagemang så jag glömmer världen omkring mig.

Under de soliga dagarna på min semester satt jag gärna ute och läste och jag har postat bilder på bloggen (och på Instagram) men jag gör det gärna igen, över läsro utomhus.

Det finns inte mycket som ger mig så mycket lugn som natur och speciellt natur om sommaren, en grön gräsmatta eller en susande skog, ett naturens lugn som sveper in även mig i sitt lugn och ger mig läsro.

#sommarlovmedkulturkollo #hemligheter

Många böcker innehåller hemligheter; för varje ny läsare är en ny bok full av hemligheter.

Och varje skönlitterär bok skulle vara mycket mindre spännande om inte personerna i dem hade hemligheter för varandra. Många berättelser bygger på hemligheter och i många har hemligheter en central roll.

Men nu när jag jagade runt i mina bokhyllor efter böcker med "hemlighet" eller "hemligheter" i titeln, fann jag färre än jag trodde att jag skulle finna. Bara två hittade jag och båda på engelska.

River Secrets av Shannon Hale, tredje boken om landet Bayern, och Can You Keep a Secret? av Sophie Kinsella.

Jag har inte läst någon av dessa, men eftersom jag tyckte om både Goose Girl (del 1) och Enna Burning (del 2) av Shannon Hale är jag säker på att jag kommer att gilla tredje boken i serien. Jag har också hört mycket gott om Kinsella, men ännu inte läst något av henne.

(För mer om Sommarlov med Kulturkollo, surfa in på Kulturkollos blogg.)

#sommarlovmedkulturkollo #blommig

blomster

försiktiga steg

ett i taget

för mig vidare – bortåt, utåt

vågar svälja stjärnor

vågar andas månar

vågar leta i vattenbrynet

och möta saltkornen

som samlas på överläppen

blommor lindar sina dofter

kring mina fingrar

dimslöjor väver spindelnät

framför mina ögon

tills skymning råder

skönjer hål i doftväven

en nedåtgående sol

vars strålar slingrar genom trådarna

väver solsken och blomster samman

till det som kallas sommar

medan daggen i gräset

kysser mina tår

och önskar godnatt

©Jenny Holmström, 2015

©Fotograf: Maria Ingvaldson

#sommarlovmedkulturkollo #himmel

När jag gick i lågstadiet, kanske till och med i ettan, och vi skulle rita ”himmelen”, ritade jag en mörkblå teckning med moln, himmel och stjärnor, med planeter och månar. De andra barnen i min klass fattade galoppen och ritade Gud, änglar och trumpeter. Det måste ha varit på en religionslektion, kan tilläggas. Vi hade Kristendom på schemat på den tiden; plus en religiös gammal dam som lärare.

Som en liten eloge eller kanske snarare ett trösteklistermärke till mitt stackars barnjag som blev arg på sig själv många gånger genom åren för att hon inte också ritade änglavingar och lockigt hår, tipsar jag idag om en science fiction-klassiker. 

Lika blå som himlen är mitt pocketexemplar av Stiftelsetrilogin av Isaac Asimov. Den innehåller tre böcker i en: Stiftelsen, Stiftelsen och Imperiet och Den segrande Stiftelsen.

Den handlar om något så storslaget som det stora vintergatsimperiets nedgång och fall.

Vetenskapsmannen Hari Seldon har till uppgift att bevara människosläktets kunskaper, och han gör det på ett originellt vis, genom psykohistoria (teorier som han själv har kommit fram till).

Som det står på baksidan av boken: 

”Stiftelsetrilogin är en berättelse fylld av bysantinska intriger, slughet och förräderi, mod och tapperhet, allt spelat mot en svindlande galatisk fond.”

Som Star Wars, fast i riktig science fiction och inte bara i något slags ”science fantasy”. Läs trilogin! 

Annars har Asimov skrivit en novellsamling (som jag borde läsa i sommar) som heter Jag, Robot (det finns en film löst baserad på denna) och som innehåller noveller som utspelas i samma universum men som kanske är mer lättillgängliga för den som inte är van vid science fiction.

Jag måste tillägga att jag dock inte är van vid science fiction men ändå mycket uppskattade Stiftelsetrilogin, såpass mycket att jag har köpt både prequels och sequels till nämnda trilogi, plus annat av och med referenser till Asimov, sedan dess.

Sommarlov med Kulturkollo #strandbryn och #deckare

Sommarläsning förknippas med strandläsning och eftersom man sällan vill släpa med sig de tjockaste eller dyraste eller mest omtyckta böckerna till stranden och få dem söndriga och sladdriga av sand, vatten och salt, talas det mest om att man läser kiosklitteratur – romansböcker av lågkvalitativt slag, bladvändardeckare av sämre kvalitet samt annan lättsmält kiosklitteratur under sommaren.

Nu är det väl inte så egentligen, åtminstone inte för mig. Som jag nämnt tidigare i min blogg är Harlequin ingenting för mig och jag läser sällan deckare. Inte mycket av klassiker heller – fast det(!) är mer högkvalitativ långlivad litteratur som dock finns att få tag på i billiga och ofta tunna pocketversioner. Kanske är det därför de också hör sommaren till?

Eller så är det så att det inte finns någon riktig egentlig sommarläsning, bara myten om sommarläsning.

På bilden ovan sitter jag förresten inte på någon strand, men väl i ett vattenbryn (strandbryn?) och läser Kvinnorna på Gömslet, del 1, av Agneta Karlsson, som jag recenserat här.

Vad är sommarläsning för dig? 

På resor kanske man också tar med sig lättviktig litteratur, både för att de väger lite rent fysiskt men också är lättsmälta mentalt när man ändå får så mycket reseintryck i verkliga livet. Eller för att den tunga värmen och solen i det exotiska land man rest till tar såpass på krafterna att man inte orkar med något som inte är väldigt lättsmält och enkelt, trivialt rentav?

Men klassiker är å andra sidan sällan triviala; åtminstone inte de mest klassiska klassikerna; de kan många gånger vara dystra filosofiska saker med mycken livsvisdom eller psykologiskt grubbel. Eller gör jag det för enkelt för mig nu(?), bara för att det är sommarvarmt (med svenska mått mätt) och det nästan (men inte riktigt) är tjugo grader ute när jag sitter (inne) och skriver detta, hej och hå.

Jag vill tipsa om böcker när jag ändå håller på, böcker som håller för sommarläsning men som kanske inte tillhör kioskgenren.

Förra sommaren läste jag en bok som utspelas vid strandbryn och det är Juli av Tania Kjeldset – en bok för unga tonåringar, för barn som är lite äldre. Om ett tungt ämne på lätt sätt och med många somriga inslag, bland annat strandbryn. Min recension finns här.

En annan (om än udda) sommarbok – bara för att den har titeln Centuries of June läste jag i juni förra året, skriven av Keith Donohue. En ny författarbekantskap för mig var det, men jag läser gärna något mer av honom (när jag nu får för mig att köpa något mer). Det var en mysteriebok av ovanligt slag, en deckare kanske men inte som de vanligtvis ser ut. Ett mord och dess följder är det i alla fall – med den mördade själv som talar. Min recension finns här.

På tal om deckare är det verkligen inte ofta jag läser deckare – vanligtvis är det inte min genre – men jag har gjort några undantag och läst några Agata Christie och Henning Mankell genom åren. Även en handfull andra, lite nu och då.

Efter tips från min fästman (som läser betydligt fler deckare än jag) har det blivit några juldeckare såväl som sommardeckare för mig de senaste åren.

Bland annat några som jag faktiskt riktigt fastnade för, som gick lätt att läsa och som kändes – om inte lättsmälta så i alla fall somriga – och de utspelas i strandbryn och nära båtar och hav och sommarkänsla – och det är Ann Rosmans deckare. De utspelas i och i närheten av Marstrand, somrigt så det förslår.

Jag slukade alla nyss utgivna (då fyra stycken) i november-december 2012. För mig är kanske deckare mer julmys än sommarstrand.

Det påminner mig om att jag har Ann Rosmans femte deckare, Havskatten, oläst (eller min fästman har den i sin bokhylla, snarare). Kanske är det något för hängmattan i sommar? (Mellan alla klassiker och alla andra böcker jag fått för mig att jag bara måste läsa i sommar.)

(För fler somriga kollo-inlägg och utmaningar, läs mer på Kulturkollos blogg.)

Sommarlov med Kulturkollo #läserjustnu

För den som vill se bilden på Instagram och även följa de bilder jag lägger upp där men inte här, titta gärna in hos mitt alias yasuisora.

För bara en vecka sedan läste jag samtidigt över tio böcker - mer runt elva, upp till tolv stycken som mest. Alldeles för många!

Varför blir det sådär?

Ibland börjar jag på ännu en bok bara för att det går trögt med en annan eller för att jag vill läsa den där nya intressanta boken jag just lånat/köpt, eller för att jag är ute och reser och påbörjar den nyköpta/nylånade boken på vägen hem. Och så sitter jag där med elva böcker samtidigt och känner mig stressad.

Tack vare Rainbow Readathon som jag skriver mer om här, har jag avslutat de flesta böckerna i denna jättehög. Just nu läser jag "bara" fem böcker samtidigt. (Men snart ska de bli färre, haha!)

Dessa är:

The Young World - Överlevarna av Chris Weitz. Min första e-bok någonsin! Jag har kommit till sidan 40 och det är en snabb, lättläst bok, om ett gäng barn som blir kvar när alla vuxna (och småbarn) dör av ett underligt virus. Detta är ett recensionsexemplar från förlaget B. Wahlströms. Jag är som sagt på sidan 40 av 268.

The Art of Character av David Corbett. Det här är en faktabok om skrivande, närmare bestämt om konsten att beskriva och bygga upp karaktärer i sitt skönlitterära verk. Undertiteln är "Creating Memorable Characters for Fiction, Film, and TV". Det är en mycket intressant läsning, en bra bok med mycket fakta, exempel, teoridiskussioner, övningar, tips och trix. Mitt exemplar är köpt på Foyles i London för 9.99 pund. Jag är på sidan 110 av 383.

Snow Crash av Neal Stephenson. Jag har aldrig läst något av Neal Stephenson förut, så jag letade reda på en bok av honom på SF-bokhandeln i Stockholm senast jag var där. Råkade ramla över ett storpocketexemplar av hans första bok Snow Crash, hans debut som handlar om Metaverse - det som kommer efter Internet (fiktivt förstås) och den nya cyberdrogen Snow Crash som också är ett datorvirus och som riktigt ställer till det i Metaverse. Huvudpersonn heter Hiro och är en freelance-hacker. En SF-/cyberpunk-roman av en författare som jag blev nyfiken på efter att hört författarens böcker rosas på Booktube (Youtubes bokavdelning). Mitt exemplar är som sagt köpt på SF-bokhandeln för 139 kr. Jag är på sidan 28 av 440.

Deathless av Catherynne M. Valente. På The English Bookshop i Uppsala frågade jag ett mycket vänligt och hjälpsamt affärsbiträde efter böcker som påminde om Neil Gaimans, samma anda, lite mörka i tonen, med bra språk - liknande Gaimans språk - och fick tips om bland annat den här boken. Det är en mörk saga som tar inspiration från ryska folksagor och som följer en ung kvinna vid namn Marya Morevna när hon blir gift med en av Rysslands svar på Loki eller elaka häxor - Koschei the Deathless. Jag har kommit till sidan 62; boken har varit lite trögstartad men den är mycket poetisk och vacker och lite udda och smått förvirrande men det rätar nog upp sig. Mitt exemplar är köpt i ett köp tre betala för två-erbjudande, och kostade 175 kronor - rabatten, vad den nu blev. Jag är som sagt på sidan 62 av 352.

Ranveig den havsdjärva av Kerstin Trygg. En bok som enligt baksidestexten påminner om en isländsk saga, med liknande språk och som utspelas på vikingatiden. En historisk roman således och jag har bara börjat på den här, är på sidan 2 av 249 och frågan är om man ska räkna sådana här böcker som man bara börjat på men som inte blivit något mer av. Jag har tänkt läsa den här flera gånger och nu måste det bli av på riktigt. Den är säkert bra bara jag kommer in i den; jag gillar dessutom både historiska romaner och isländska sagor. Jag kommer att börja om från sidan 1 på den här och läsa hela boken när jag väl tar tag i att läsa den här.

För hur det nu är så läser jag ändå bara en bok i taget. Kommer jag verkligen in i en bok och tycker att den är fängslande och spännande, så byter jag inte utan fortsätter att läsa till slutet. I de flesta fall.

Så många gånger har jag bara börjat på böcker för att inse att det inte är läge att läsa dem just då, inte för att de är dåliga men för att jag inte har lust just då.

Och då blir de liggande, och vid något annat tillfälle börjar jag om. Om jag inte hunnit en bra bit in i boken och vet handlingen och kommer ihåg, för då fortsätter jag där jag är. Ibland blir det bara så - trots att en bok är bra - att den blir liggande. Speciellt om man påbörjar bok efter bok.

Men nu ska jag avsluta böckerna ovan och sedan ta tag i alla de där böckerna jag vill läsa i sommar... Fast en i taget, märk väl!

Sommarlov med Kulturkollo #omläsning

När jag var barn kunde jag läsa om böcker hur många gånger som helst. Det handlade om att jag ville det, jag ville återuppleva boken om och om igen. Då tänkte jag inte på att det tog tid, om jag kanske borde ha tillbringat tiden med en för mig ny bok istället. Det som betydde något var upplevelsen och den ville jag återuppleva. Vissa böcker läste jag om sju, åtta, nio gånger. (För att inte tala om när man var småbarn och ville att föräldrarna skulle läsa samma korta saga om och om igen.)

Som vuxen har jag slutat läsa om böcker. Nästan.

Vissa böcker kan jag läsa om – sådana som är tillräckligt korta. Jag har börjat tänka ”min tid är ändlig och det är så förskräckligt många böcker jag vill läsa; jag hinner inte läsa om längre”. Det kanske finns en stress i det men samtidigt låter jag varje bok ta sin tid. Jag läser dock inte om böcker, inte i vanliga fall.

Som författare borde man läsa om böcker flera gånger – det står till exempel omnämnt i böcker om att skriva – att man läser en bok första gången för upplevelsen och andra, tredje och fjärde gången för analys. Åtminstone två gånger per bok. En gång upplevelse, andra gången analys. Men jag har inte gjort så än. En bok, en gång.

Undantaget från den här regeln är bilderböcker, serietidning, seriealbum och grafiska romaner. I viss mån också diktsamlingar. De tar tillräckligt kort tid att läsa – och de gånger de är värda att läsas om gör jag det.

Eller som när jag köpte Saga volume 2 och 3 och det var ett tag sedan jag läste ettan, då läste jag ettan en gång till innan jag läste de två nästföljande seriealbumen.

Eller som nu senast, då jag skulle läsa en mangabok, Sayonara September volym 3. Det var år sedan jag läste de två första delarna; därför passade jag på att läsa om dem nu.

Tar en bok under en dag att läsa är det nog okej för mig att läsa om. Å andra sidan plöjde jag Brott och Straff på en-två dagar under min tid som litteraturvetare på högskolan, så då borde alla kortare böcker gå att läsa igen? Nja, riktigt så enkelt är det inte.

Jag lyssnade klart på Burial Rites av Hannah Kent igår. Den boken har jag alltså lyssnat på och jag tyckte att den var fantastiskt bra. Den boken skulle jag kunna tänka mig att läsa igen – läsa själv den här gången. Och kanske ännu en gång på svenska.

Så om jag läst en bok på ett språk kan jag tänka mig att läsa den igen på ett annat. Eventuellt – om boken var tillräckligt bra.

Om jag måste läsa en bok igen, av ena eller andra anledningen, så är det en annan sak; då vägrar jag inte utan gör det. Om jag till exempel går en kurs eller ska på en föreläsning eller bokcirkel – och inte har boken tillräckligt i minnet.

Det är just det. Böcker lämnar avtryck i mig, ganska så hårda avtryck – sådana som fastnar, bilder som finns kvar. Ibland omslingrade av något slags dimma, ibland lite vaga, mer av en känsla än en faktiskt bild. Men de lämnar minnen och minnena är mestadels tillräckliga.

(Läs mer om Sommarlov med Kulturkollo här.)

Sommarlov med Kulturkollo #semester

Just nu har jag de sista skälvande dagarna av min semester. Alltför tidigt för semester men man måste rätta sig efter jobbet; jag hade hellre haft semester i slutet på juli, början på augusti.

Men nu är det som det är och jag har njutit av min semester medan den varat. Jag har inte badat, för det har vädret och bristen på värme inte tillåtit (dessutom är jag en badkruka och ingen strandbadare). 

Jag har däremot tillbringat en hel del tid utomhus, läst en hel del

utomhus och deltagit i ett par readathon och i en pågående index-card-a-day-utmaning.

Så jag har läst massor, skapat massor av kreativt pyssel – teckningar, collage, målningar – och jag har verkligen njutit av min ledighet. Här är ett foto på vad jag har läst under juni och vad jag håller på att läsa just nu (de två översta böckerna). Samt ett par foton på vad jag har pysslat med; jag är med på en utmaning som kallas för ICAD2015.

Recensioner på böckerna kommer allteftersom så håll utkik på min blogg. Om du vill se mer av mina ICAD-kreationer följ min engelska blogg.

Gruppläsningar under sommaren

Jag har insett att jag inte kan vara med på alla gruppläsningar på Goodreads i de grupper jag är med i; då skulle jag aldrig läsa det jag verkligen vill läsa, så jag har bestämt att vara med de gånger då gruppen i fråga verkligen läser en bok jag faktiskt vill läsa ändå, eller blir väldigt nyfiken på när jag genom gruppen ifråga får reda på att boken existerar. En annan förutsättning – som speciellt applicerar på de amerikanska/engelska grupperna jag är med i är om boken finns att få tag på här i Sverige, på svenska och/eller på biblioteket, i bokhandeln nära mig eller om jag kan få tag på den för ett rimligt pris genom Adlibris eller The Book Depository. Men om jag ska köpa boken måste jag verkligen, verkligen vilja läsa den, vilket inte behöver vara fallet om jag lånar och läser den fast det helst ska vara så då också.

Därför har det mest naturligt blivit så att jag varit med på svenska gruppläsningar, i Goodreadsgruppen Boktokarna anordnad av Jenny på Jennys bokstavliga vardag, i facebookgrupper och nu tänkte jag också vara med i Kulturkollos gruppläsning så jag har ansökt om medlemskap i deras Facebookgrupp.

I sommar har det nu blivit ett flertal böcker som grupperna läser som jag fastnat för och därmed också läser.

Dessa är följande:

Boktokarna läser under juli-augusti Vredens druvor av John Steinbeck. Det är en bok som jag hört mycket om eftersom det är en klassiker, så den passar perfekt att läsa nu i sommar tillsammans med gruppen eftersom jag också är med i Lyrans läsutmaning Klassikersommar. Två flugor i en smäll således.

Kulturkollo och Kulturkollo läser (facebookgruppen) läser Kejsaren är gudomlig av Julie Otsuka. Det här är en bok som jag sneglat på sedan jag förra året läste Vi kom över havet som jag tyckte mycket om. Nu ska jag passa på att läsa den här boken – lånad på biblioteket 22 juni.

Fast den ska bokcirklas om först i september, insåg jag nu, så jag kanske ska vänta lite med att läsa den... Lånade den kanske lite tidigt, kom jag på nu – jag blev just en medlem i gruppen och fick reda på den informationen medan jag skriver det här inlägget.

Hugo Awards Read-a-long 2015 är en grupp på Goodreads där man läser allting som är Hugo award-nominerat plus en del som folk tycker borde ha varit nominerat. Därifrån har jag fått många boktips. Jag har inte hittat en enda bok på det lokala biblioteket så jag har köpt ett par böcker av de nämnda författarna, bland annat Ann Leckie, Jo Walton och Nnedi Okorafor. De tänkte jag läsa under sommaren. Ett par av böckerna som nominerats i år är senare delar i långa/korta serier så till exempel Ann Leckies bok var bok två i en serie; därför läser jag bok ett först.

Eventuellt blir det någon mer bok, men jag vill samtidigt inte ta mig vatten över huvudet (vilket jag har lätt för att göra) så jag stoppar här, både inlägget och mina höga ambitioner.

Hänger på Sommarlov med Kulturkollo

Jag hänger med på Sommarlov med Kulturkollo. Bilden är deras, tillhör alltså Kulturkollos blogg. Varje dag från och med den 22 jui till och med 15 augusti har de valt ett ord som får representera dagen och tipset för dagen, som kan vara "ett foto, en dikt, ett citat, omslag, lästips, filmklipp eller kanske ett länktips", men utan ambitioner att vara för långt utan lagom kort och somrigt. Läs mer här.

Jag tänkte som sagt försöka att hänga på detta, publicera inlägg (vissa kanske tidsinställda) med vad jag associerar till ordet, som också har med läsning, skrivande eller något annat kulturnördigt att göra, eller kanske bara helt enkelt vad jag associerar till ordet. Det kanske rentav blir någon skrivövning eller dikt.

Häng gärna med du också om du vill! Och läs och kommentera gärna mina inlägg om inte annat!