fredag 28 februari 2014

Recension: Hans Gunnarsson: Februari - Två berättelser

Jag är med i läsutmaningen Läs ett år som Västmanländskan anordnar. I början av februari lånade jag två böcker, Den 31 februari av Julian Symons och Februari - Två berättelser av Hans Gunnarsson. Jag började på Symons bok, bara de första sidorna, det gick lite trögt – det var en gammal bok – och hur det nu var så gav jag upp den utan att kanske riktigt ge den en chans och påbörjade istället Februari av Hans Gunnarsson. Om Per Nilssons bok EXTRA: En morgon stod hon bara där. Januari. var diskbänksrealism för barn (vilket är lite i hårdaste laget att säga) så var det här diskbänksrealism för vuxna – med råge.

Hans Gunnarssons bok Februari består av två berättelser, har mycket riktigt också undertiteln Två berättelser. Berättelserna eller novellerna som man också kan kalla dem, läste jag i omvänd ordning. Jag började med titelnovellen Februari. Måste erkänna att jag efter läsandet av Februari inte var det minsta sugen på att läsa Skoda som var den första novellen/berättelsen i boken men hur det nu var så gjorde jag det. Kanske för att jag ville läsa hela boken så att jag verkligen kan säga att jag läst den – och för att jag ändå någonstans ville ge Gunnarsson en andra chans. För faktum var att jag blev rejält besviken på novellen Februari.

Februari är en ytterst vardaglig historia. Den börjar med ett slags prolog och sedan glider den genom scener och från människor till andra människor. Det enda som binder samma dessa olika personer eller par är att de bor i samma hyreshus eller i hyreshus i närheten av varandra och är mer eller mindre grannar med varandra. Någon av dem nämner en annan person som figurerat tidigare i berättelsen, men mer än så känner de aldrig varandra och mer än så sammanflätas aldrig deras liv.

Handlingen då?
Vardag.
Det enda korta och koncisa ord man kan använda: vardag.

Det händer absolut ingenting. Det enda som är mest dramatiskt

(spoiler (markera för att läsa)! Är att en gammal kvinna får en propp och måste föras till sjukhus).

Och detta enda dramatiska hoppar Gunnarsson helt sonika över, fastän en av personerna som man följer i novellen, en dammsugarförsäljare, besöker just denna gamla dam, så får man som läsare inte vara med om det dramatiska, bara läsa det i efterhand. Känn dig blåst – den enda riktiga vardagsdramatiken hoppas över.

Det här är grå svensk tristess. Diskbänksrealism.

Inte en enda av människorna som beskrivs är intressanta, de är grå vardagskaraktärer utan passion, utan intressen, utan hobby eller livsglädje.

Det är en berättelse med avsaknad av konflikter, det lilla som skulle kunna vara konflikt är för mesigt och blekt för att bli något.
Detta var FÖR vardagligt för mig, rentav banalt.

Språket är också för vardagligt. Det är rentav dåligt, med alldeles för många onödiga ord och upprepningar. För många ”och” och för många korta meningar.

Jag är ändå glad att jag läste Skoda för den var något bättre, men som sagt, fortfarande för vardagligt och menlöst, fortfarande bara grå svensksocialistisk tristess. Ändå mycket bättre än Februari-novellen för i Skoda hände det något och på slutet av novellen hade man ändå kommit någonvart. Så om ni ska läsa någon av dessa noveller, läs Skoda.

Novellen Skoda handlar om två personer, ett par, två personer som inte alls passar ihop. Huvudpersonen är osympatisk och menlös, jag hade svårt att identifiera mig med honom. Han vill ingenting, reagerar tamt, går mest omkring och röker. En scen gillade jag där han tände till lite grand och gjorde lite dumheter (som han ångrade sedan).

Över huvud taget bestod boken av menlösa och bleka karaktärer.
Den enda personen som var lite mer intressant och som jag faktiskt kände något för fick man aldrig följa. Det var Skodas huvudpersons tjej, hon gjorde en resa och där hände mer. Som man som läsare inte heller fick vara med om.

Jag kommer på mig själv med att tänka att om Gunnarsson istället skrivit en novell där man fick följa tjejen som hade intressen och en vilja att göra saker, förändra sitt liv, så hade det blivit en mycket mer spännande och kanske till och med intressant novell. Nu blev det ingenting av med det för huvudpersonen (jagpersonen) förstod sig inte på henne och engagerade sig inte i henne över huvud taget, försökte inte ens sätta sig in i vad hon menade, så slutet på novellen var ganska givet.

Nu är jag riktigt hård men jag sammanfattar det här som en tråkbok att glömma bort.

Till Gunnarssons försvar ska jag tillägga att han en gång fick Författarrådets Katapultpris för sin debut Bakom glas, och att den här boken Februari som jag just sågat fått väldigt fin kritik av Litteraturmagazinet som skriver:

”det komiska bor granne med det tragiska, det sublima med det banala”

Och Aftonbladet rosade boken och skrev:

”skarpt och ömsint, hur levande som helst Hans Gunnarssons interiörer, träffande i varje pryl, detalj och replik är både komiska och svarta, kvävande och uppenbarande”

Dessutom blev boken nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris 1999.

Men nej, detta var inget för mig. Kanske var det bara inte min typ av humor eller min typ av vardag.

Om ni gillar vardagligt, direkt språk med många meningar inledda med ”Och” och talspråkliga ”dom” istället för ”de/dem”, läs!

Om ni gillar grå vardagsskildringar av Sverige med detaljerade skildringar av toalettbesök, läs!

Om ni gillar att läsa om verkligheten precis som ni ser den när ni äter microlasagne och mandelkubb, läs!

Om ni tycker om vardagliga böcker där det mest dramatiska som händer är ett strömavbrott, läs!

Nu har jag läst mig mätt på diskbänksrealism för ett tag. I mars blir det något helt annat – hoppas jag!

Bokrean 2014: Röda Korset

Även second hand har bokrea den här veckan, hänger på trenden med bokrea i februari - det är bra att de passar på! Röda Korset här i stan som annars ändå har så förmånliga priser, fem kronor för inbundna och tre kronor för pocketar, har rea den här veckan. Alla böcker två kronor!

Tre böcker hittade jag efter att noga ha gått igenom deras sortiment.

Först ut är Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar som jag sett figurera på diverse bokbloggar och blivit nyfiken på. Nu köpte jag den och ser fram emot att läsa den. Den ska tydligen vara humoristisk och utlova många goda skratt, vilket aldrig är fel.

En annan bok jag redan sett i bokhyllan på Röda Korset, men inte köpte förra gången jag var där, är Om Konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz. Boken fanns kvar i hyllan så nu passade jag på att köpa den. Titeln är beskrivande nog.

Den tredje och sista boken var en bok av Norah Vincent, Förklädd till man. Först utgiven 2006. En kvinna som klär ut sig till man och lever i männens värld ett tag för att sedan rapportera om det. Intressant. Den har undertiteln "En kvinnas studie av männens värld". Jag har hört talas om den tidigare och nu var det dags att köpa för förmånliga två kronor.

Dagdokument och renskrivningsdokument - arbetsmetoder och antal ord

Fick frågan om hur jag arbetar med olika slags dokument så jag tänkte göra ett försök att beskriva det lite mer ingående. Jag har också fått frågan varför jag räknar antalet ord varje dag, så jag tänkte gå in på det också.

Varje dag skapar jag ett nytt dokument med dagens datum. Det gör jag av flera anledningar. Dels är det lättare att se vad jag skrev en viss dag, dels är det lättare att hålla koll på antalet ord per dag, och dels skulle det om något hände med min dator eller med dokumentet bara bli dagens ordskörd som drabbades och inte flera dagars eller hela romanen som tog skada.

Det andra dokumentet jag skapar nytt för varje dag är renskrivningsdokumentet. Det blir naturligtvis inte varje dag jag skapar ett sådant utan bara de dagar jag har något att renskriva.

Vad som skapat problem är att jag skjutit upp att klippa och klistra, lägga in dagarnas skrivskörd i huvuddokumentet. Vissa dagar har jag klippt in allt, vissa dagar har jag bara klippt in delar av allt jag skrivit. För att hålla reda på vad jag klippt in och inte markerar jag all text i dagdokumentet och låter det få en annan färg, mörkrött. På det viset håller jag ordning på det i alla fall.

Under tiden som jag jobbat med det här romanprojektet har jag varje dag skrivit ut allt nytt jag skrivit under dagen. Ibland har jag skrivit ut allt samtidigt och det är gott och väl. Men ibland skriver jag ut en bit och sedan skriver jag mer vid datorn. Istället för att skriva ut allt igen har jag gjort en sidbrytning i dokumentet och bara skrivit ut det nyskrivna. Kruxet är att jag inte tagit bort sidbrytningen sedan jag skrivit ut, utan låtit den vara kvar. Det var det jag missade häromdagen när jag klippte och klistrade in i huvuddokumentet. Jag glömde bort att kontrollera att jag verkligen kommit till slutet av dagdokumentet och klistrat in allting i huvuddokumentet. Jag trodde att jag gjort det. Trodde inte att det var någon mer text, så sidbrytningen dolde den sista biten text.

Igår gick jag igenom alla dagdokument igen och hittade ett annat ställe där jag också glömt att klistra in en textbit i huvuddokumentet. Note to self: nästa gång jag går igenom dagdokument ska jag hela tiden se till att scrolla fram genom hela dokumentet och också alltid gå igenom alla dokument två gånger.

Första gången blir det mycket att klippa och klistra så det behövs verkligen en andra genomgång där man mest bara konstaterar att man redan klippt in allt för att kunna bocka av och gå till nästa dokument. Helst ska jag arbeta löpande med detta, klippa och klistra in senast nästa dag, så blir det inte så mycket klipp-klistra på en och samma gång.

Vad gäller antalet ord så räknar jag främst ord för att jag är med i Facebook-gruppen 1K Each Day. Den går kort och gott ut på att skriva tusen ord om dagen, oavsett om det är i ett roman-/novellprojekt eller något annat. Allt skrivet räknas. Det är ett inspirerande sätt att tävla, att få poäng för antal ord per dag och få poäng för varje dag man skriver i följd. Nu är jag uppe i över åttio dagar med minst tusen ord och för varje extra dag jag klarar detta får jag ytterligare poäng. Missar jag en dag hamnar räkneverket på noll och jag får börja om. Därför sporras jag till att verkligen skriva mina 1000+ ord varje dag och rapportera dem.

Sidantal är också väldigt oklart och luddigt, allt beror på typsnitt, teckensnitt, radavstånd, allt sådant. Det är svårt att mäta. Lättare är då att säga ett visst antal ord så kan man räkna om det till ungefärligt antal tryckta boksidor om man skulle vilja. Visst skulle jag kunna räkna antal tecken med eller utan blanksteg, men det blir så väldigt mycket mer. Antal ord är mer lätthanterligt.

Jag har skrivit mer om mina arbetsmetoder i det här inlägget. Och dessutom kan ni finna ännu fler inlägg under etiketten "arbetsstruktur".

torsdag 27 februari 2014

Läsmaraton i mars

Jag ska vara med på Läsmaraton i mars. Vi får se hur det går! Utmaningen består i att läsa tio böcker under mars månad och anordnas av Bokmoster. Jag som har så mycket med skrivandet får se upp så att det ena inte går ut över det andra, men förhoppningsvis får jag tid till både och. Är så peppad och inspirerad till att läsa mycket just nu med alla nya böcker från bokrean så det ska bli riktigt skoj! Nu ska jag bara upprätta en läslista också!

En tjock lunta

Varit väldigt upptagen i dag på olika vis och därför inte hunnit blogga förrän nu. Får komma ikapp med bloggen i morgon istället. Stor tid har ägnats åt skrivaren. Jag har äntligen skrivit ut hela mitt romanprojekt! 365 sidor är en ganska tjock lunta, en hel pärm full. Skrev ut femtio sidor i taget för att hålla ordning på det hela och ifall skrivaren skulle börja trilskas. Ville inte utmana ödet och skriva ut allt på en gång!

Har börjat läsa romanen från början och kommit på en del plotförändringar som ska göras. Stor förflyttning måste till! Del ett ska bli del två och del två del ett. Har också, med inspiration från läsningen i det utskrivna, skrivit diverse planering och strukturering på papper och indexkort, mer om det i ett senare inlägg.

Har också haft skrivargrupp i dag. Sista gången med skrivargruppen för terminen. Så sorgligt! Men vi ska försöka få till ett fika i alla fall, som ett sista adjö innan vi går skilda vägar.

Som alltid var gruppträffen mycket inspirerande och vi skrev flera skrivövningar, pennan glödde och texten flödade över papperet. Så roligt! Blev mycket inspirerad, skrev till många vackra foton. Mest blev det dikter och lyrik.

Lyssnade på tredje avsnittet av Fantastisk podd som precis lagts upp, intressant lyssning. Rekommenderas!

Nu ska jag sova välförtjänt sömn, i morgon blir det nya tag med mitt utskrivna manus.

onsdag 26 februari 2014

Panik eller lättnad, lättnad eller panik?!?

Gått igenom alla dagdokument fram till och med i går, går nu från och med i dag istället igenom all utskriven text (gamla versioner av manuset). Paniken när man kommer till en sida och försöker hitta ett visst stycke i huvuddokumentet för att göra redigering, som jag hittills bara gjort på papperet framför mig. Paniken när jag upptäcker att de styckena inte finns i huvuddokumentet. Då har jag glömt/missat något dagdokument eller del av ett dagdokument eller del av ett renskrivningsdokument. Men vilket? Bland de 120+ dagdokumenten? Lättnaden när man inser lösningen: bara skriva av allting på den utskrivna sidan, direkt i huvuddokumentet. Men paniken som ändå inte vill försvinna, frågan som bubblar upp: hur många deldokument är det jag missat? Hur mycket text har jag missat att skriva in i huvuddokumentet? Har skrivit ut det jag skrivit varje dag? Nej, inte alla dagar, en del dagar har jag inte gjort det. Vilka? Vilka dokument har jag missat, vilka delar i vilka dokument? Gå igenom allting igen? Strunta i det? Panik!

Waiting on Wednesday: Frostskymning

Snart är det dags. I mars kommer den efterlängtade sista delen i Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid.  Den sista delen i en tetralogi. De tidigare böckerna heter Ondvinter, Eldbärare och Förbundsbryterskan. Detta är svensk fantasy när den är som bäst. Boken som kommer ut i mars heter Frostskymning. Jag har läst alla tidigare delar lånade på biblioteket. Äger första boken i pocket. Frågan är hur jag ska göra med den sista. Kanske be det lokala biblioteket köpa in boken fort som bara den? De lär ändå beställa den eftersom de har de tidigare delarna. Låter som det bästa och billigaste alternativet för min magra plånbok. Man kan inte köpa hur många böcker som helst och om jag nu skulle köpa sista boken måste jag ju köpa de två mittenböckerna och helst också första boken för att ha dem alla i inbundet format (det måste ju se snyggt ut i bokhyllan också). Så jag går på biblioteksvarianten och gynnar det lokala biblioteket.

tisdag 25 februari 2014

Bokrean 2014: Akademibokhandeln

Så var bokrean på Akademibokhandeln också avklarad. Ett betydligt snabbare besök än på Ugglan. Här hade jag inga presentkort så det blev färre böcker. Många titlar som fanns på Ugglan fanns också på Akademibokhandeln. Blev lite sugen på Edgar Allan Poes samlade verk (på engelska) och Oscar Wildes (också på engelska), men avhöll mig. Just nu är jag arbetslös och har inte mycket pengar att röra mig med. Bokköp har en tendens att bli många, speciellt under bokrean. Jag avhöll mig från att köpa dem.

Kikade också på P.C. Jersilds Ypsilon, en bok jag varit nyfiken på sedan den presenterades på Babel. Men ska man ha riktigt god behållning av denna bok ska man ha läst Jersilds tidigare verk, eftersom boken handlar om hur Jersild själv får besök av sina bokkaraktärer. Hittills har jag bara läst Den femtionde frälsaren (med stor behållning; det är en historisk roman, utspelas på 1790-talet i Venedig). Äger dock ytterligare två böcker av Jersild, En levande själ och Edens bakgård. Därför blev det ingen Jersild på rean.

Ej heller sista boken i Jordans Wheel of Time, även om jag var lite sugen. För jag har bara läst de sex första böckerna i den mastodontserien och sista boken är bok 14 och jag orkar nog inte, vill nog inte prioritera att läsa om alla de tidigare böckerna (som jag borde) om jag ska läsa slutet i den fantasyserien. Då finns det betydligt bättre bokserier än den utdragna, som till exempel George R. R. Martins A Song of Ice and Fire (Game of Thrones) - som nog inte kommer att bestå av lika många böcker heller (förhoppningsvis sju volymer).


Till sist blev det två böcker i en annan serie. Ännu ett exempel på hur idiotiskt/kommersiellt (gångbart?) vissa svenska förlag har oförskämdheten/snilleblixten att dela upp originalböcker i två svenska. Böckerna jag köpte är egentligen andra boken i en serie, En vis mans fruktan 1, En vis mans fruktan 2.

Ska jag klaga på något i trycket är det att de i original heter "Day 1", "Day 2" och så vidare istället för "Del 1" och så vidare. I exemplaren jag fick tag i står det "DAG" på framsidan men "DEL" på ryggen. I fotona här intill står det "DEL" även på framsidan. Feltryck? Originalutgåva? Har jag fått tag i en billig bokreaupplaga där de ändrat det feltrycket?

Första boken (första halvan av första boken), Vindens namn 1, köpte jag i pocket för ett tag sedan, men har ännu inte läst. Fast då jag inbillar mig att serien är läsvärd har jag nu alltså köpt bok tre och fyra (bok två), och måste ännu köpa mellanboken (sista halvan av första boken). Jobbiga Damm förlag (ta det inte personligt). Serien heter Berättelsen om kungadräparen/The Kingkiller Chronicle.

Böckerna är skrivna av Patrick Rothfuss och än så länge ser det ut att bli en trilogi (på svenska en hexalogi). Bok tre (fem och sex) är inte utgiven. Det finns även två "novellas", kortromaner och en spin-off-roman som Rothfuss jobbar på just nu.

Dessutom ska det bli en andra trilogi i samma värld, med en annan huvudperson. Mer att bita tänderna i under kommande år, med andra ord, under förutsättning att jag gillar de nyss köpta. Fast om det svenska förlaget behandlar den andra trilogin på samma vis som den första ska jag starkt och klart som en lysande polstjärna överväga att köpa böckerna på engelska istället.

Måste när jag nu raljerar sucka lite över stackars Robert Jordans Wheel of Time. För alla de stackare som köpte Wheel of Time på svenska orkade väl inte läsa serien till slut eller i alla fall köpa serien till slut - undrar hur många som övergick till originalet, engelska, efter ett tag. Jag gjorde det redan efter tredje, nej, förlåt, en och en halv bok. Fast redan fjorton böcker är lite väl mycket för att vara en bokserie. Stackars den som måste köpa 28 böcker. Nej tack. Dumma/kommersiella svenska förlag.

Jag undrar om det inte har med att göra att det är barn-/ungdomsböcker och svenska förlag tror att barn och ungdomar i Sverige inte kan läsa långa böcker - daah! För det svenska förlaget delar minsann inte upp George R.R. Martins böcker, trots att de böckerna är mycket tjockare, riktigt tjocka luntor. De har dock, som sagt, en vuxen publik. Trångsynt, javisst. Vill tjäna mer pengar på barnen, javisst.

Ytterligare bevis för detta är förresten serien som börjar med Beautiful Creatures, skriven av Kami Garcia and Margaret Stohl. Jag vägrar köpa dem på svenska. Samma sak där. En bok på engelska blir två svenska.

Värst vad det klonas i bokvärlden.

Bokrean 2014: Ugglan

Även i år är det riktigt bra att jag fyller år precis innan bokrean början. På samma vis är det fint att det är Alla hjärtans dag så tätt inpå. Med tre presentkort på en sammanlagd summa av 650 kronor kunde jag verkligen shoppa loss på Ugglan. Ändå hade jag kvar 197 kronor på ett presentkort när jag gav mig av därifrån, att använda vid ett annat tillfälle. Jag valde och valde, funderade och räknade efter med kalkylatorn på mobilen, tills jag äntligen och till sist kunde bestämma mig för vilka böcker jag skulle ha. Det blev åtta reaböcker plus ett litet bonusköp i form av en läsdagbok, "Mina bokrecensioner", som det också var rea på.

Först ut är Divergent av Veronica Roth. Har tänkt köpa denna bok hur länge som helst, alternativt låna den på biblioteket, men jag ville helst ha den, och hur som helst läsa den, gärna före filmpremiären som är den 21 mars. Bara de i filmatiseringen inte tar med bok två och tre i denna trilogi. Jag vill ju helst läsa böckerna innan jag ser filmerna. Jag är nog lite sen med denna bok, den kom ut första gången 2011 och har figurerat på bokbloggar hur länge som helst. Nu ska äntligen jag också läsa den!

Andra boken i högen är Syskonmakaren av Lisa Jewell. Jag samlar på hennes böcker sedan tidigare, har läst flera stycken och har ett par olästa i hyllan. Det är därför jag inte kommit mig för att köpa Syskonmakaren tidigare. För att jag på något vis tycker att man borde läsa ut de böcker man har hemma av en viss författare innan man köper fler. Inte för att jag alls följer den regeln. Böcker är ju färskvara och hittar man en ny bok av en favoritförfattare eller författare man gärna läser, måste man oftast passa på att köpa innan boken går ur tryck. Nu kändes det i alla fall som att det var dags. Dessutom sägs Syskonmakaren vara Lisa Jewells bästa bok hittills.


På tredje plats i bokhögen är ännu en tjock bok, Djupare av Roderick Gordon och Brian Williams. Detta är den fristående fortsättningen på boken Tunnlar. Tunnlar fick jag i pocketvariant av en god vän, läste och tyckte var spännande underhållning. Nu vill jag läsa fortsättningen. Det är en bladvändare, en spännande urban fantasy.

Ännu en tjockis blev det, den tjockaste boken, tror jag. De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia. De spelar schack i den här boken. Och nördig som jag är, just för att Jade spelar schack i romanprojektet jag skriver på måste jag köpa den här boken. Inte bara på grund av schackspelandet. Det verkar vara en läsvärd bok och det är alltid trevligt med tegelstenar! Denna tjocka roman är på närmare 630 sidor. Djupare är på 700 sidor men det är en lättläst barnbok med större teckenstorlek.
 
Nu är det dags för de lite tunnare böckerna. Den femte boken jag köpte var Irrande falk, en roman av Jamil Ahmad. Aldrig hört talas om varken författare eller titel förut. I år vill jag läsa böcker från tjugo länder. Här hittade jag en bok vars författare är född i Punjab och har levt och verkat i Pakistan; han bor fortfarande i Pakistan. Det verkar vara en sympatisk och läsvärd bok så därför slog jag till.

Nästa bok i högen är Vi kom över havet av Julie Otsuka. Hon är en japansk-amerikansk författare, född i USA, Kalifornien och numera bosatt i New York. Jag är fortfarande något av en japannörd. Den här boken handlar om japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet. Det här är vad jag älskar med Ugglan, man kan hitta udda små böcker som sticker ut och är annorlunda. Det här känns som en sådan bok.

Ännu en bok som har med Asien att göra är den jag ska presentera härnäst. Ru av Kim Thúy. Kim Thúy kom som båtflykting till USA från Vietnam 1978 då hon var tio år. Sedan hon var med i Babel förra året har jag velat läsa något av henne. Hon har figurerat på diverse bokbloggar, både Ru och hennes senaste bok Mãn. Nu vill jag läsa. Det verkar vara en tunn och snabbläst bok, men en språkligt vacker bok, en sådan man vill läsa långsamt och smaka på.


Sist ut är en bok i en helt annan genre, nämligen sicence fiction. Det här är också den enda boken på engelska i den här högen. Robopocalypse är skriven av Daniel H. Wilson. En storpocket som har kostat hundra kronor, nu nedsatt till fyrtio kronor. Verkar vara en spännande bladvändare i Stephen Kings anda - åtminstone har han skrivit "Terrific", enligt citat på framsidan. På framsidan står också en teaser: "They are in your house. They are in your car. They are in the skies. Now they are coming for you." Det verkar inte vara högkvalitativ litteratur, eller så är jag bara skeptisk, men jag blev väldigt nyfiken och en framtidsthriller med AI och robotar kan inte vara helt fel. Dessutom ser jag nu när jag surfar runt efter länkar och bilder att boken filmatiseras just nu med Stephen Spielberg som regissör, och är tydligen väldigt populär alltså, eftersom de har en hel sida för filmatiseringens framåtskridande. Den skulle ha haft premiär sommaren 2013 men blev uppskjuten på framtiden. Kanske blir det nu i år? Jag hade inte ens hört talas om boken förut. Är jag bortkommen? Det är i alla fall en "techno thriller" enligt Wikipedia.

måndag 24 februari 2014

Hurra! - ännu en bock!

Hurra! Nu är jag klar med genomgången av dagdokumenten. Men just nu har jag inte tid för någon mer genomgång i dag. Det är dags för de tusen orden... Och så har jag min läsning att tänka på, februari är snart slut och det är några böcker jag vill läsa ut innan dess.

En finkopp kaffe med mjölk, kanel och kardemumma

Härligt varmt ute i dag, känns som vår i luften. Blåsig vår med barmark, spridda små snöfläckar här och var. Fast det är bara februari än så länge, snön lär komma igen. Men jag njuter av vårkänslan så länge den varar.

Njuter också av att ha renskrivit klart allting från anteckningsböckerna. Äntligen!

Just nu håller jag på att fortsätta att gå igenom alla dagdokument, ett arbete som jag påbörjade i förra veckan. Skriver ned filnamnen och bockar av. Papperet börjar bli fullt, det går framåt. Jag har gått igenom alla dagdokument skrivna under november, december, januari och är nu i början/mitten av februari. Snart framme vid dags datum. Puh.

I helgen hann jag med att skriva över tusen ord på lördag trots att jag hade födelsedagskalas. Jag snodde åt mig några minuter runt 23-tiden. Med lätt förvåning ser jag hur enkelt det är om jag bara 1, vet vad jag ska skriva och 2, forcerar mig själv och verkligen skriver, skriver, skriver på kort tid utan att tänka efter/kritisera medan jag skriver. Om och om igen återupptäcker jag det: att jag skriver ganska bra och väldigt snabbt när jag väl måste/känner lite press. Över tusen ord blev det på mindre än en halvtimme, tjugo minuter.

Samma sak i går, söndag kväll, då hann jag också med att skriva trots att dagen mestadels ägnades åt annat. Jag skrev i reklampauserna på en film (Unknown) och de resterande femhundra orden under en kvart efter filmen.

Det stora just nu är att jag har fått en surfplatta (fick den i lördags), en Samsung Galaxy Note 8.0, som har en liten penna. Jag kan skriva direkt på skärmen! Handskrivet och ändå direkt på skärm och via Dropbox direkt in i min dator. Bonusen att lägga upp via Dropbox är att jag får en gratis backupkopia utan att jag behöver tänka speciellt på att jag gör just det (backupar). Ah! Dagens teknik! Förunderligt. Roligt!

Stort tack till mina föräldrar som gav den till mig!

Nu ska jag återgå till filgenomgången. Och därefter väntar genomgång av allting utskrivet (se tidigare inlägg om just detta).  Först efter det är jag redo att skriva ut alltihop. Längtar!

Så länge får jag nöja mig med som faktiskt också är ett stort nöje: att kunna läsa PDF-versionen av min bok på surfplattan istället för på lilla telefonen. Bra mycket bättre för ögonen! Och mer som en riktig bok i pocketstorlek.

fredag 21 februari 2014

Bokbloggsjerka - Bara en enda bok!

Veckans bokbloggsjerka är frågan:

"Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?"

Hemska tanke! Bara en enda bok! Vilken fråga! Hu! Jag hoppas jag kommer att få läsa många, många fler böcker och få ett långt liv dessutom - med många böcker som sagt. Men jag ska försöka att svara på frågan i alla fall.

Första tanken var Bibeln. Bara för att den är så tjock och jag inte alls läst den än - har bara läst smådelar. Men så tänkte jag att den är ju inte så rolig läsning kanske... Så man kanske ska välja något annat.

Då började jag tänka på ord att dröja kvar vid, ord att läsa om och om igen och suga fast vid och två små diktsamlingar kom upp till ytan. De är visserligen korta men det är ord att smaka på, fantisera kring, associera kring. Ord som kan inspirera till eget skrivande.

Först, Den älskades länder av Vigdís Grímsdóttir. Jag som har svårt att läsa i buss/bil har tagit med mig denna diktsamling på resor och det passar utmärkt att bara läsa någon rad eller ett par rader och sedan titta upp och på vägen för att undvika illamående. Den är mycket vacker, poetisk, tilltalar mig. Och inte helt självklar i sin tolkning, varken på det litterära eller sinnliga planet.

Citatet på baksidan:

Älskade jordbundna du

nu skall du
göra dig osynlig
på gammalt magiskt sätt

flyg ut
genom takfönstret
på det halvt förfallna huset

var en molnslöja
i luften

ett djupt fotspår
i snö

 Den andra lilla samlingen jag tänker på är Saphos samlade verk; jag har en bok som heter Sapho: Dikter och fragment. Hennes dikter är också sådana att man kan spinna vidare på dem själv, tolka och omtolka dem, fortsätta själv att skriva på det som bara är fragment och enstaka rader. Inspireras.

Men båda dessa är så tunna, och hela livet är förhoppningsvis långt, så jag tror att man skulle tröttna.

Därför funderade jag vidare och tänkte att The Illustrated Stratford Shakespeare - All 37 Plays, All 160 Sonnets and Poems, Over 450 Illustrations, 1024 Pages skulle vara något.

Då får man både poesi och pjäser och mycket läsning. Boken kostade för övrigt bara 99 kronor på Bokia när jag köpte den på en bokrea för några år sedan. Har ännu inte läst den, men väl läst en del pjäser av Shakespeare på svenska.

Så svaret är inte helt självklart men jag tror att jag väljer Shakespeare. Då får jag ju dessutom illustrationer så får jag mitt lystmäte även där, jag som gillar bilderböcker och grafiska romaner.

Så, nu har jag svarat på den jobbiga, blodisande frågan. Vad blir nästa fråga?

torsdag 20 februari 2014

Sonya Sones x2

”Vad mina vänner inte vet” och ”Vad min flickvän inte vet” är två böcker som hör ihop, både innehållsligt och på omslaget som ni kan se på bilden. Finurligt. Det är del ett och del två. Jag tror inte att det är fler, det känns som en färdig enhet.

Förutom att jag inte förstår varför man valde att översätta ”What my mother doesn't know” till ”Vad mina vänner inte vet”, har jag inte mycket att säga emot böckerna. De handlar om ett ungt par, båda fjorton år gamla, snart femton. Sophie och Robin. Robin mobbas i skolan, är lägst på rangskalan, hans efternamn Murphy har blivit ett skällsord. När Sophie blir ihop med Robin ställer det till bekymmer för dem båda eftersom omgivningen har svårt att hantera det.

Första delen är skriven ur Sophies perspektiv, andra delen ur Robins perspektiv. Sonya Sones har lyckats väldigt bra med att få fram två olika slags personligheter, båda beskrivna utifrån första persons-perspektiv, Sophie och Robin har fått varsin bok.

Vad som är speciellt med de här böckerna är att de är skrivna som dikter. Vissa kallar det här slags böcker versböcker, andra kallar det prosalyrik.

Rent litterärt brukar man väl säga att prosalyrik ska bestå av block med text, löpande text som är lyrisk. Där allt går i ett flöde och sedan hoppar till nästa vers som också ska vara lyrisk löpande text. Ett exempel på det är Charles Baudelaires samling Prosadikter.

Men i fallet med Sones' böcker är det inte fråga om textblock, fast jag undrar om det ändå inte kan sägas vara prosalyrik. På varje sida är en dikt och varje dikt leder oss framåt i handlingen. Varje dikt har en rubrik som placerar oss i tid/rum eller i en situation eller tanke som huvudpersonen befinner sig i.

Kanske skulle man kalla det diktroman; det vore kanske mer passande. Intressant sätt att skriva på hursomhelst.

Tidigare har jag läst en berättelse helt skriven på haikuvers, det vill säga verser på tre rader om fem, sju, och fem stavelser som i sig bildar en enhet. Den berättelsen heter Huset på heden och är skriven av Leif Marcusson. Målgruppen är vuxna.

Den här gången är målgruppen ungdomar och dikterna i sig kan väl, var och en för sig, tyckas lite banala men helheten ger ett bra intryck som inte känns banalt utan rörande. Målgruppen är som sagt unga vuxna och jag kommer att tänka på att i och med det här formatet är det en bra bok att läsa både för den som har lätt för att läsa och de som har svårigheter med läsning, som dyslektiker. De kan läsa något bra utan att känna sig mindervärdiga för även om det är en snabb- och lättläst bok är det inte banalt innehåll och ordförrådet är rikt i båda böckerna.

Det blir riktigt spännande, båda böckerna är bladvändare. Och snabbt och lätt går det att läsa. Dikterna är direkta och vardagliga, speglar huvudpersonens inre.

Det kvinnliga perspektivet i den första boken, det manliga i den andra. Jag identifierar mig med dem båda, kanske till och med mer med Robin i det att han är så konstnärlig och går på krokikurs. Jag har också gått på krokikurs, fast mina erfarenheter är förstås helt annorlunda och inte alls så laddade som Robins är, ung man som han är och allt.

Jag imponeras av den detaljrika värld Sones målar upp, känner med personerna och skrattar åt vissa dråpligheter, dras helt klart med, sugs in i relationsdramat och spänningen och läser ut böckerna i en svindlande fart.

Nu ser jag mig om efter fler diktromaner. Någon som har några tips?

Nob: Mamette 1: Änglar och duvor

Jag har läst ett särdeles mysigt seriealbum. Författare/tecknare är Nob. Titeln är: Mamette 1: Änglar och duvor. Bokpotaten tipsade om albumet redan under förra året och jag blev nyfiken direkt. När jag hittade det på biblioteket nu i januari i år kastade jag mig över det och lånade hem det.
Det är den första boken av fem böcker om Mamette. Såvitt jag förstår finns bara första boken på svenska än så länge. Jag hoppas verkligen de fortsätter att översätta den här serien! Den består som sagt av fem album, plus en spin-off-serie på tre album. Informationen om detta är tagen från den franska Wikipedia-sidan om Mamette.

Som ni säkert hör på namnet är boken av franskt original. Den handlar om en liten, lagom tjock kvinna vid namn Mamette. Hon är en sådan gullig liten tant! Jag föll pladask för henne.

Boken följer henne genom hennes vardag, och illustrerar på ett fint sätt inte bara den livsglada och många gånger barnsliga Mamette utan även alla hennes vänner, de flesta tanter i hennes egen ålder, men också yngre, bland annat en liten pojke; deras vänskap skildras mycket fint.

Det enda minuset var att bilderna var så små. Jag hade gärna sett ett tjockare album med fler sidor och större illustrationer. Nu gavs de inte riktigt plats. Inte så att det var svårt att se eller läsa men behållningen skulle bli större om illustrationerna fick vara större.

Både tecknarstil och dialog/berättartext håller hög klass boken igenom och tilltalar mig mycket. Jag skrattade högt flera gånger åt dialogerna och händelserna.

Man fattar verkligen tycke för Mamette, hon väcker min sympati och jag vill återvända till hennes värld och läsa resterande album. Om jag inte får tag på dem på svenska blir det kanske franska!
Vill man skratta och mysa en stund med en vacker bok ska man definitivt välja den här.

onsdag 19 februari 2014

Bokgeografi Finland

Enligt O fortsätter med Bokgeografi. Och jag hänger med. Gör det du också! Här är veckans frågor och mina svar.


1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Jag har mest läst finlandssvenska författare. Bland dessa kan nämnas Tove Jansson och Irmelin Sandman Lilius, två författare som skrivit barnböcker som jag anser vara allåldersböcker, och båda är de också väldigt duktiga illustratörer och har illustrerat sina egna verk, främst bilderböcker i Sandman Lilius fall och barnböcker och seriestrippar i Janssons fall. Båda deras böcker ligger mig varmt om hjärtat och jag har läst om dem många gånger.

Bland de få andra finländska författarna jag läst måste jag också nämna Arto Paasilinna vars böcker gör sig väldigt bra som ljudböcker, de är humoristiska och färgstarka, dråpliga och osannolika historier som roar.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Maria Turtschaninoff har skrivit flera mycket bra fantasyromaner med starka kvinnliga huvudpersoner. Hennes böcker är för barn- och ungdom, men kan läsas med lika stor behållning av vuxna. Jag läser gärna! Läser också gärna hennes blogg där hon skriver om både skrivande och vardag. Hon är finlandssvensk, bor i Finland med man och son och är numera författare på heltid.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Maria Turtschaninoff är med i en fantastisk podd där fantasyförfattare från Sverige och Finland diskuterar skrivande och böcker. I första delen i denna podcast var det finlandssvenska författare som presenterade sig och sina skrivprojekt. Ett par av dem har jag läst sedan tidigare, Turtschaninoff och Jenny Wiik, men två av dem har jag ännu inte läst något av, men vill läsa snart! Hannele Mikaela Taivassalo och Mia Franck vars blogg jag följer.

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Finland.

Jag är alldeles för obevandrad i de finländska skogarna och sjöarna. Men några små godbitar har jag.

En musiker jag kan nämna är finlandssvenska Arja Saijonmaa som av en händelse uppträdde på Tärna Folkhögskola utanför Sala på min födelsedag 1999 när jag gick Skrivarlinjen där och bodde på internatet. Jag fyllde 20 år vid det tillfället.

Och så måste jag givetvis nämna Iittala som har mycket vackra inredningsattiraljer, glas och porslin.

Plus såklart Muminmuggarna! Jag samlar på dem; det har blivit en tradition att jag får en ny mugg i julklapp. Det kommer ut en ny muminmugg med vintertema varje år. I år har jag dessutom fått jubileumsmuggen, den som gjorts för att fira att Tove Jansson fyller hundra år.

Alessandro Baricco: Silke

Den här romanen är en liten pärla.

Tidigare har jag läst Nittonhundra, också en kort och originell historia. Läste den i augusti 2011. När jag nu ramlade över en ny titel av Alessandro Baricco på Röda korset bestämde jag mig för att det var dags att återknyta bekantskapen med en utomordentligt trevlig författare. Pocketboken som heter Silke kostade bara tre kronor på Röda Korset, men nog är den värd mycket mer än så. Snabbläst är den och ungefär lika tunn som Bariccos andra bok.

Silke handlar om en man som lever som handelsman; han handlar med silkesmaskar. Hans affärer för honom till Japan där han får stifta bekantskap med en för honom ny och främmande värld. Boken utspelas 1861 och framåt.

Det är fantastiskt vilken fin historia som Baricco får fram på få sidor. Enkel och lättläst och poetisk i sin enkelhet. Jag rekommenderar den verkligen! Den går snabbt att läsa också och det är ju något som går hem nuförtiden, att den inte tar upp mycket tid men ger ett bestående intryck.

Jag får mersmak, nu vill jag leta reda på andra böcker av Baricco.

Tematrio - HBTQ

Veckans tematrio som ordnas av Lyran på bloggen Lyrans Noblesser, formulerar hon såhär:

Det bloggas och skrivs en hel del just nu om sexuell läggning/identitet. Bra att detta uppmärksammas. Temat för veckan är därför texter med HBTQ-teman. Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema!

Mina tre boktips blir följande:

  1. Duktig pojke av Inger Edelfeldt läste jag första gången för många år sedan. Det är hennes debutbok, en bok som tål omläsningar, första gången utgiven 1977. Temat är fortfarande lika aktuellt. Den handlar om en helt ung man vid namn Jim som inser att han är homosexuell, om hur han inleder sitt första förhållande med en kille.
  2. Även jag vill precis som Lyran tipsa om Jessica Schiefauers Pojkarna. Boken handlar om några unga flickor som blir till pojkar på magiskt vis och provar på och experimenterar med killrollen.
  3. Twinkle, Twinkle är skriven av Kaori Ekuni. Jag läste boken på engelska i juli 2007, originalets japanska titel är Kira kira hikaru och jag upptäckte att den finns på danska också med titeln Blink blink. Ett ungt par gifter sig, en kvinna och en man, enligt traditionen, men mannen är homosexuell och kvinnan har andra personliga problem. Boken har blivit filmatiserad. Det finns en tv-serie med samma japanska namn, men den har inte något med boken att göra, utan det har bara nämnda film. Jag tyckte mycket om den här boken när jag läste den, den är väldigt speciell.

tisdag 18 februari 2014

Jag längtar

Vad jag gör just nu:

  • Renskriver allt jag skrivit för hand. Många gånger är det innerligare att skriva för hand. Det går snabbare på dator och att skriva för hand är ofta frustrerande långsamt även om jag fått kommentarer från andra som sett mig skriva att jag skriver väldigt fort. Ändå är det inte fort nog för tankarna är mycket, mycket snabbare. Hursomhelst, att växla mellan att skriva för hand och skriva vid dator gör att jag behåller inspirationen och flödet. Går det trögt vid datorn kan det hjälpa att byta skrivplats och skrivsätt. Och när det går trögt att skriva för hand kan jag sätta mig vid datorn igen. En annan pluspoängare vad gäller att skriva för hand är att jag skonar ögonen. Det är mer ansträngande för ögonen att stirra på en skärm. Även om jag har upptäckt att det går utmärkt att skriva med skärmen släckt och/eller blunda medan man skriver vid dator. Har man bara fingrarna på rätt tangenter när man börjar kan man skriva på i ett flöde, och blundar man kan man dessutom visualisera medan man tänker och verkligen vara där, i romanens värld. Enda nackdelen med att skriva för hand är förstås att man förr eller senare måste renskriva och det kan vara ett drygt arbete, speciellt som jag inte redigerar så mycket medan jag renskriver utan lämnar det åt efteråt. Vill bara få ur mig alltihop så att jag har renskrivandet gjort. En nackdel kan också vara att man ser precis hur dåligt det är, det man skrivit. Å andra sidan kan det vara tvärtom, man kan sitta och mysa över bra partier och scenbitar, fragment som faktiskt är ganska okej eller till och med bra.

  • Går igenom mina dagdokument och renskriftsdokument. Varje dag skapar jag ett eller två nya dokument. Jag vågar inte skriva allt nytt direkt i huvuddokumentet, en knapptryckning fel och allting kan vara raderat eller det kan hända något annat knas och då är det mycket som står på spel. Därför skapar jag nya deldokument. Varje dag får ett dokument som heter till exempel ”20140218 Nyskrivet Dagsskörd Jade”, det vill säga, dagens datum följt av min långa radda bara för att hålla isär det från andra romanprojekts dagskördar. Om jag en viss dag ska renskriva från någon anteckningsbok skapar jag också ett dokument som heter ”20140218 Renskrift Jade”, samma princip som ovan. När jag klipper in det nyskrivna eller det renskrivna på rätt plats i huvuddokumentet ändrar jag färg på det skrivna i dagdokumentet. Från den vanliga svarta till en mörkröd färg. På det viset håller jag reda på vad jag klippt och klistrat. Ibland har jag slarvat med detta och därför får jag passa mig nu när jag går igenom alla dagdokument. Som tur är vet jag snabbt vad jag klippt in i huvuddokumentet och inte, men även solen har sina fläckar. Dumt nog har jag inte alltid haft rutin på att varje dag klippa in från dagdokumenten till huvuddokumentet och det straffar sig nu. Jag går igenom alla dagdokument och ändrar färg där jag slarvat och redan klippt in och jag klipper in bitar som jag glömt/inte hunnit lägga in i huvuddokumentet än. Ett digert arbete. För att hålla reda på var jag är skriver jag upp datumen allteftersom på ett papper och bockar av.

  • Går igenom utskrivet material. Jag använder utskrifter som ett slags extra backup. Genom att skriva ut nyskrivet varje dag får jag en extra kopia ifall något skulle hända med datorn. Dessutom tycker jag om att läsa det jag skrivit under dagen, av fyra anledningar, dels för att det bara är roligt (jag gillar att läsa vad jag skriver) och dels för att hålla mig à jour med vad jag egentligen håller på med, dels för att kunna redigera löpande, göra små korrigeringar och lätt redigering på en gång. Och till sist för att det precis som datorskriv och anteckningsboksskriv är ett sätt att byta perspektiv/arbetssätt/arbetsplats. Fastnar jag utan att veta hur jag ska komma vidare kan det hjälpa att skriva ut vad jag skrivit hittills och läsa igenom det. På blankt vitt papper kan det plötsligt kännas lätt att skriva och den tillfälliga skrivkrampen lossnar oftast. Därför har jag alltså en del handskrivet på dessa papper som jag måste skriva rent och in på datorn. Samt en del redigering som jag lika gärna kan föra in på en gång i dokumentet – då slipper jag dubbelarbete.

  • Funderar på hur jag ska gå vidare med redigeringen av boken. Har bläddrat och läst lite i Revision & Editing av James Scott Bell som rekommenderar att man börjar med det stora, plot, struktur och så vidare, det mer övergripande och går mot det mer och mer detaljerade, slutar med putsning. Med andra ord ska jag inte börja med att peta i kommatecken och ordval, formuleringar och dylikt, utan titta på de stora övergripande problemen först. Tipsar förresten om ”Revision & Editing” för vem som helst som vill skriva en skönlitterär bok och sedan ska redigera den före inskick till förlag eller egenpublicering. Rekommenderas varmt, en riktigt, riktigt bra bok!

  • Fortsätter att nyskriva minst tusen ord om dagen (är med i 1K Each Day Writers Groups och vill inte missa ledningen jag har där och den fina statistik jag har där), helst ska de tusen orden vara del av bokprojektet men även andra ord räknas. Det finns fortfarande mycket att nyskriva på Jade, scener att fördjupa, utveckla, förbättra. För att inte tala om omskriv, att skriva om mycket i nya versioner.

När jag har gjort allt vad som krävs: renskrivit allt, gått igenom allting utskrivet, gått igenom alla dagdokument, då kan jag äntligen och till sist få skriva ut allting och ägna mig åt den fortsatta redigeringen. Jag längtar!

Efter 77 dagar utan uppehåll

 Födelsedagen blev en stillsam men mysig historia.

Förmiddagen ägnade jag åt att renskriva. Sammanlagt renskrev jag 4066 ord under dagen. Och då hann jag bara igenom hälften av anteckningsböckerna. Så tillfredsställande det är att renskriva, se det bläckslarviga bli till räta, raka rader på skärmen och tryckta bokstäver på papper när man skriver ut det.

Eftersom det var min födelsedag tog jag ledigt från jobbsökandet. Någon som också tog ledigt var min fästman och sambo. Vid lunch tog han flexledigt och vi åkte till Västerås. Gick på asiatisk restaurang och åt god mat.

Jag fick ett hemgjort presentkort att utnyttja på valfri bokhandel. Jag vet inte hur länge det var jag gick runt på Akademibokhandeln och valde men länge var det. Finns ju så himla många böcker jag skulle vilja ha! Till sist valde jag 90 minuter av Katarina Persson. Har velat läsa den hur länge som helst och nu var det första gången jag fick syn på den i bokhandeln. Ska bli så kul att läsa!

Vi åkte förbi Brynolf Bagare på vägen hem och köpte tårtbitar, sachertårta, att äta till kvällen.

Trots min födelsedag kunde jag inte ta ledigt från orden. Eller trots och trots, eftersom det är så roligt att skriva gör jag det gärna som födelsedagsnöje! Och då jag är med i 1K Each Day Writers Group på Facebook och där enligt räkneverket har skrivit i 77 dagar utan uppehåll, och för att man dessutom ramlar ned till 0 dagar om man missar en dag, kunde jag ju inte bara låta bli att skriva! Så jag pressade ur mig några nyskrivna ord på kvällen och kom upp i 1235 ord om man räknar annat jag skrev också, utöver på bokprojektet.

Nu är jag tillbaka i vardagen, men jag ska givetvis få tid till att skriva. Och kanske är det bra att man kan ta ledigt på helgen utan att förlora sina dagar i 1K-gruppen, för på lördag blir det mer firande med familjen för då ska jag ha kalas.

söndag 16 februari 2014

Deadline.

Den ursprungliga outline jag gjorde, där huvuddelen av min historia ändå fanns med, det viktigaste, det som ramhistorien skulle handla om, har jag nu gjort klart.

Jag tog fram mina ursprungliga outline-papper med där jag har tre kolumner, för varje punkt tre rutor: dialogue, narrative och setting. Nu har nästintill alla scener fått tre kryss, ett i varje ruta.

Min första åtgärdslista "Hål och scener att skriva" är avklarad, jag har strukit varje punkt. Min andra åtgärdslista som jag för rolighets skull kallade för Åtgärdslista 1, (den första listan fick heta Åtgärdslista 2), har jag också strukit allt på. Allt som allt har jag gått igenom ett sjuttiotal, kanske ett åttiotal punkter.

Jag har gått igenom hela dokumentet och gjort en ny lista med det sista jag hittade som måste åtgärdas. En snabb variant av lista blev det, bara nummer efter kapitel och en bock efter varje kapitel som redan var klart. Många bockar blev det, bara några enstaka ställen där jag i stället skrev en kort notering på ett eller ett par ord där jag förklarade för mig själv vad det var som måste till. Har gått igenom listan och åtgärdat det mesta. Ett par saker återstår men det är för att det är sådant som hör till ett andra utkast, saker som måste utvecklas eller funderas på - om de alls ska vara med eller inte.

Så jag klarade det. Jag fullföljde ett första utkast till min utsatta deadline!
Nu ska jag göra följande:

1. renskriva alla anteckningar i anteckningsböckerna, har mycket som bara är handskrivet än så länge.
2. gå igenom de ändringar och tillägg jag gjort på papper. Allteftersom jag skrev nytt på datorn skrev jag ut det på papper och läste igenom, ihop med en första korrekturrunda. Ibland för att kunna fortsätta att skriva på scenen på hand för att jag behöver byta arbetsplats/arbetssätt - vid dator/för hand för att få ny energi. Alla dessa anteckningar och tillägg ska som sagt införas i huvuddokumentet.
3. äntligen dags att skriva ut alltihop i en ny version!

Och det är frågan vid 3, om jag ska vänta med att läsa igenom, vänta en vecka eller två eller om jag ska fortsätta på en gång... Göra som författare/James Scott Bell med flera råder till eller om jag ska göra som min magkänsla/jag vill och bara köra på och lägga till och skriva nytt och utveckla det som måste utvecklas vidare. Och omformas, redigeras....

Måste sova på saken. Är nu jättetrött. I morgon fyller jag år. God natt!

We're so creative, so much more

Lyssnade på Tori Amos och sedan på Heather Nova. På Spotify bland "related artists" till Heather Nova fanns K's Choice. Namnet på bandet kändes vagt bekant och när jag började lyssna kändes musiken vagt bekant tills den plötsligt kändes välbekant. Jag lyssnade på deras första album som kom ut 1995 och nu har jag plötsligt återupptäckt dem! Vissa låtar är så pang på till Jade, kunde lika gärna handla om honom! Och jag samlar på låtcitat eftersom jag börjar varje nytt kapitel med ett låtcitat. De har en hel del underhållande texter. - Lyssna gärna!

Nedan. Roligast är nog texten till sången om Lea och Paul, den första nedan.

The Ballad of Lea and Paul



Not An Addict
(citatet/rubriken på mitt blogginlägg är från denna)

lördag 15 februari 2014

D som i Deadline - i morgon gäller det!

Dagen är nästan slut. I morgon är dagen D. D som i Deadline. Jag satte redan i december upp den 16 februari som deadline för första utkastet på Jade.

Definition av första utkast?

Jag måste vara snäll mot mig själv. Många scener behöver utveckling. De flesta scenerna är skrivna. De flesta scenerna ska vara skrivna. Tidigt skrev jag slutet, tidigt skrev jag början. Det är mitten som växt och växt. De sista scenerna innan slutscenen är inte skrivna än. De måste jag skriva i morgon. I morgon är sista dagen. Hu!

Nu brukar man väl säga, rent generellt, att när man skrivit första utkastet ska man låta det vila. Men så tänker inte jag jobba. Jag är för bra på att ge upp projekt halvvägs. Det här projektet måste jag ro i land. Därför tänker jag fortsätta förbi första utkastet, verkligen skriva alla scener, utveckla alla scener, göra dem till det allra bästa och sedan vila. Någonstans runt utkast ett och ett halvt eller utkast två.

Definitionen blir inte så klar därför att jag inte jobbar så att jag skriver allt från början till slut. Jag bygger pussel. Jag lade första pusselbiten, sista pusselbiten, har lagt upp ramverket och håller nu på att leta efter mittenbitarna. Har en känsla för vad jag håller på med och en mer eller mindre klar känsla av var jag är på väg. På något slags känslomässigt plan vet jag vad jag vill åstadkomma, det är flummigt, inte formulerat i ord utan snarare i en inre suggestiv bild av vad slutresultatet ska bli, vilken känsla det ska förmedla.

I morgon måste jag köra järnet för att vid slutet av den 16 februari säga till mig själv: jag har skrivit klart första utkastet. Men för att kunna säga det återstår en del arbete. I dag blev det 2423 ord skrivna på boken, delar, småbitar, scener som är små pusselbitar. I morgon måste jag fortsätta pusslet.

Jag hade en åtgärdslista, jag har strukit det mesta på den listan. Jag har gjort en ny åtgärdslista med ytterligare sex punkter. Jag måste fatta några beslut under morgondagen också. Ramhandlingen kan gå åt två håll, jag är lite osäker på vilket jag ska ta - om det ena är för sentimentalt och klichéigt kanske, det tror jag bestämt, och då måste jag gå på den andra linjen.

Sedan måste jag ta några beslut gällande relationerna mellan Jade och diverse andra personer, vad som händer i vilken ordning. Tidigare var det händelser i kaos, nu måste det bli händelser i en klar och rak tidslinje. Bestämma.

Att bestämma är mitt dilemma, det är där jag har som svårast, så lätt för att vela. I morgon gäller det!

fredag 14 februari 2014

Tori Amos: Winter

Wonderful. Say no more.


All the white horses have gone ahead

Ner i ett djup, ner i ett mörker. Kan inte skriva, det är inte bra det här, det är för rått, jag vill inte skriva rått, jag vill skriva känslosamt. Jag vill skriva så att man tycker om, inte avskyr. Så att man förstår.

Räddningen då: musiken högre, hörlurar på. Räddningen: Tori Amos' skiva Little Earthquakes.

orden rinner
rinnande vatten
vattenfall
strömmande
droppar blir oceaner
jag faller
ner i
orddjupet
här vill jag vara
ordriket
där världen är en flod
en glödande linje genom mörker
formar ett hav
våg efter våg
våg efter våg
ett flöde
en kaskad
harmoniskt
återkommande
som tidvattnet flyter
utåt
inåt
utåt
inåt
närmar sig
blir ett
med det som
det som
är

Alla hjärtans dag och spontaninköp

Fick den perfekta presenten av min älskling i dag, som den boknörd jag är, ett presentkort på den lokala bokhandeln. Perfekt present såhär i bokreatider. Själv var jag också ned till den lokala bokhandeln, köpte en bok till honom och en bok till mig själv, kunde inte låta bli att köpa något även till mig själv. Även mitt hjärta ska väl ticka. Det blev ett impulsköp, en bok som jag inte ens hört talas om.

När jag kom hem surfade jag in på Science Fiction-bokhandelns hemsida för att kolla in bokrean, tittade även på "månadens fantasy" och "månadens sf", böcker som personalen i Science Fiction-bokhandeln tipsar om. Och döm om min förvåning om inte månadens bok i science fiction-genren var precis den bok som jag just köpt!

Det är en svensk science fiction, inte ofta man ser sådana! Boken heter "KoMo" och är skriven av Pontus Joakim Olofsson, och den fick en mycket fin recension på SF-bokhandeln. Vi får se vilken recension den får av mig. Det verkar lovande. Huvudpersone är en kvinna vid namn Kattarina Krasznapolski. Romanen utspelar sig i en nära framtid och är Olofssons debutroman.

Den finns även att köpa på Adlibris, men gör som jag vet ja! Gynna den lokala bokhandeln!

torsdag 13 februari 2014

Torsdagsenkät - dammigt blir som nytt

Idag…

… läser jag: "Mitt liv som bok", av Paul Desalmand, som jag precis läst klart förordet på, skrivet av Jenny Lindh och jag läser även "Vad min flickvän inte vet" av Sonya Sones. Dessutom har jag ett antal böcker som ligger och väntar på att jag läser vidare i dem: novellsamlingen "Ljud av steg" (brasilianska noveller), "Steampunk!" (samling av steampunk-noveller) och "Makt", en fackbok om makt av Börjesson & Rehn.

… gör jag: söker jobb, skriver på romanprojektet "Jade", förbereder min text inför kvällens skrivarcirkel, lagar dagens middag i förväg (framförhållning).

…ser jag: på datorn när jag jobbar, ingenting på tv i kväll men väl en dvd-film (barnpassning i kväll och övernattning med filmtittande som kvällsnöje)

…längtar jag efter: att lösa upp alla knutar och frågetecken i "Jade"-projektet.

Enkäten är flera år gammal och den har jag hittat på några olika ställen, till exempel hos Fiktiviteter, Eli läser och skriver och hos Bokstävlarna. Läsvärda bloggar alla tre. Enkäten var visst från 2011, men nu har jag fräschat upp den med nya svar à 2014.

onsdag 12 februari 2014

Gå ned i den mörka dal

Vågar inte riktigt...

Hur långt kan man gå?
Hur långt kan huvudpersonen gå åt det mörka hållet innan läsaren ryggar, kastar ifrån sig boken och säger "inget mer!"

För just nu, med dialogen jag skriver nu kan allt detta ta en farlig väg nedåt... En väg jag inte alls förutsett, inte alls är beredd på. Om jag vågar gå den. Om jag inte stoppar honom.

För det är farligt att vandra i mörker. Svarta fotspår. Paranoia. Hämndlystnad. Alltför mörkt?

Går han verkligen ned sig på det viset? Går han verkligen den vägen...? Han är modig nog, men är han grym nog?

Crappy piece of shit, yeah, the joy!

Det här är vad jag skriver just nu: ett första utkast.

Det här är vad det innehåller:

A first draft does have
  • a tantalizing hint of the final product
  • bloat
  • some super-fine writing and phrases—words that may or may not make it into the final draft
  • plot inconsistencies
  • info dumps
  • too many characters
  • too much back story
  • weak dialogue
  • moments of great beauty
  • an insufficient resolution
  • dangling plot threads
  • characters with unclear motivations
  • cliches, saidisms, annoying repetition
  • poor grammar
 Citat från post i The Editor's Blog.

(Och som ni märker: ju närmare deadline (16 februari), desto fler blogginlägg och desto mer omkringskrivande. Jag har till och med skrivpuffat i dag. Första gången på evigheter - förstås. Nej, nej, åter till Jade. Fokus, min vän. Fokus.)

Natten kom emellan

Nackdelen med att komma på hela dialoger medan man ligger och ska sova är att replikerna försvinner före morgonen och när man äntligen har tid att skriva ned dem är de försvunna.

Sådant bra replikskifte, men vad var det de sade egentligen?

Långsamt kommer de tillbaka till mig, tankarna och idéerna.

I morse mindes jag inte ens att jag hade tänkt ut ett replikskifte. Nu återkom det plötsligt när jag skrev på ett annat stycke.

Tidigare hade jag bara ett annat scenario som det enda ihågkomna, ett scenario som efterföljde replikskiftet nämnt ovan. Nu mindes jag alltså lite mer.

Fast jag har en gnagande misstanke om en briljant idé också, har ingen aning om vad, som försvann när natten kom emellan.

Man borde fatta penna och papper och skriva ned när man kommer på. Inte ligga och memorera och tro att man kommer ihåg till dagen efter. Även om man värdesätter sömnen och är för trött för att öppna ögonen.

Waiting on Wednesday: The Graveyard Book

Via Fridas Bokhylla hittade jag till Breaking the Spine som går ut på att man ska skriva om en bok man väntar på och ser fram emot. 

Neil Gaiman har precis annonserat på sin blogg att The Graveyard Book ska bli till tecknade seriealbum, åtminstone två volymer, med ett stort gäng tecknare, olika tecknare för varje kapitel.

Det låter kanske rörigt men jag har varit med i Gaimans tecknade världar förut och det blir alltid ett riktigt bra resultat med ytterst proffsiga tecknare och med mr Gaiman himself bakom texten kan det ju aldrig bli fel.

Farligt subjektivt uttalande, jag vet, men Gaiman är och förblir proffsig i det han gör. Han har stor erfarenhet av tecknande serier också med tanke på albumsviten om Sandman.

Ser så mycket fram emot att få läsa The Graveyard Book i tecknad version! Det ser hittills lovande ut, enligt bilderna på Gaimans blogg.

(P.S. I love U)

Uppdaterat min Creative Harmony-blogg, första gången på evigheter. Surfa gärna dit och läs.

dina händer doftar sockervadd


mina händer dränkta
i rött i saft
i sylt i blod

varför kommer du inte på din vita springare och räddar mig?

vardagsklet med sockrig sylt
sleven ned i tunnan och upp igen
sylten in i nya burkar, jordgubbssylt

han skulle vara mörk och mystisk, lång och smeksam, säga:
ditt hår är spunnet guld och dina händer doftar sockervadd

men här står jag och hellre dränker jag
mina händer i det röda än fyller en burk till

han skulle le mot mig och säga
medan han torkade av mina händer med sin egen blå näsduk:
jag gillar inte sylt och gör det något om 
jag äter mina pannkakor med kantarellstuvning istället

absolut inte, skulle jag svara, 
jag är frankofil och crêpes min favoriträtt

knattret från skrivmaskinisten stör mina tankar
hon är snöpligt strikt och alltid uppsatt hår
hennes humor är knastertorr, knappt existerande
hon skrattade en gång i förra veckan eller veckan dessförinnan

vi skulle resa till Frankrike på bröllopsresa
och han skulle arbeta för två
jag skulle kunna kyssa det här jobbet adjö
och bli författare på heltid
skriva sliskiga romaner där kärleken dryper
på samma sätt som alltför tunn jordgubbssylt 
droppar
fyller
hjärtan
och fyller världen

knattrandet fortsätter, klockan slår
snart är det lunch med torra smörgåsar
och sedan jobb i fyra timmar till

om han inte kommer snart
dränker jag mig i tunnan
var är du, vita riddare?

förmannen väcker mig, säger:
står du och drömmer, jobba på
än är det minuter kvar till lunch

om jag drar ned kragen och visar bar hud
min bara axel, vitt mot vitt,
då måste du väl se och känna att jag står här
dränkt i rött och väntar på dig,
vita riddare?

förstulet gör jag som jag tänkt
när förmannen är borta
med axeln bar och blicken bortåt dörren till
där räddaren ska göra entré
och genast kasta blick mot på mig
hålla kvar och hålla fast, aldrig släppa taget

ser du klyftan mellan mina bröst,
visst lockar den, kom närmare,
rädda mig nu för snart är det lunch
och då måste jag umgås med
fröken snörpig mun



(detta är en SkrivPuff-övning, skriv utifrån en bild och bilden är tagen härifrån: http://www.flickr.com/photos/iosonozuth/10851274803/sizes/z/in/photostream/)

tisdag 11 februari 2014

Fokus och pepp, fokus och pepp

Äntligen! Vad skönt det känns att se min "åtgärdslista" bli åtgärdad. Nu finns där fler överstrukna punkter än det finns icke-åtgärdade-punkter. Lättnad! Kanske kan jag till och med bli klar med första utkastet före den 16 februari?

Jag håller på att klippa och klistra, föra in dagsskörds-dokuments-texter i huvuddokumentet, och även renskriftstexter i huvuddokumentet. Huvuddokumentet är riktigt omfattande vid det här laget. Över 300 sidor och längre lär det bli. Över 160 000 ord. Då är många ord oräknade, för jag har flera anteckningsböcker vars innehåll jag ännu inte renskrivit. Det är något av ett mastodontprojekt. Jag får ta lite i taget. Just nu måste fokus vara att skriva klart första utkastet, då spelar det mindre roll att vissa delar är på papper och andra delar är i datorn. Så länge jag håller reda på vad jag faktiskt skrivit och vilka hål som är åtgärdade.

Fokus, fokus, fokus. Med siktet inställt på mållinjen ska jag nog klara det här. Pepp!

måndag 10 februari 2014

Stryker från åtgärdslistan och ingen akrylkurs blev det heller

Det känns fantastiskt skönt att stryka från min Åtgärdslista. De många punkterna, 65, blir färre. Kunde nyss stryka tre stycken. Så skönt! Men jag känner mig ändå smått stressad. Deadline 16 februari.

Jag skulle gå en akrylkurs helgen 14-15 februari. Nyss fick jag ett telefonsamtal om att kursen var inställd på grund av för få deltagare. Kursen är preliminärt framflyttad till slutet av mars.

Även om jag blev smått besviken, tänkte jag samtidigt: Lika bra det, realistiskt sett måste jag nu ha helgen till att skriva klart första utkastet på Jade.

Inget ont som inte har något gott med sig.

NaNoWriMo genom åren - från 2007 till 2013

Rensar och städar bland mina etiketter här på bloggen. Vill bringa ordning i kaoset, minska ned antalet etiketter och ha etiketter med relevans. Sådant läsare faktiskt kan använda sig av. En av sakerna jag gör är att stegvis ta bort alla etiketter med "NaNoWriMo" och istället har ett "NaNoWriMo [årtal]" för att det inte ska bli så förskräckligt många med samma etikett, och för att det ska bli lättare att särskilja projekten. Lika mycket för min egen skull som för er skull, tar jag därför här och listar mina NaNoWriMo-projekt. Jag har varit med på NaNoWriMo från 2007 fram till och med 2013.

NaNoWriMo 2007:
Edurne - en vintersaga. Utspelas i en alternativ verklighet förknippad med bokprojektet Tusenskönan, en alternativ variant av den världen. Jag vann inte, men skrev en hel del. Projektet ligger nu i träda. Det var himla roligt att skriva dock. En ungdomsroman, fantasy, om en tjej som heter Edurne.

NaNoWriMo 2008:
Tusenskönan. Jag vann inte detta år heller, men jag fick en skjuts i skrivandet på mitt långtidsprojekt, började om och kom framåt en hel del på detta projekt. Hade kul medan jag tävlade i alla fall. Huvudpersonen är Maximilian, genren är fantasy, målgruppen ungdomar.

NaNoWriMo 2009:
FUK. Vann inte detta år heller, och kom bara igång med början av detta projekt. Det här projektet delade jag sedan upp i två bokprojekt. Ett som jag inte utvecklat alls, och ett som jag kallar DBK och som är långt framskridet, men inte klart. Ett projekt med potential, om än något udda, som kanske kan bli något bara jag ger det tid. Genren är fantasy, huvudpersonen heter Mitxel, och målgruppen är kanske ungdomar även här.

NaNoWriMo 2010:
PL. Det här är första året jag vann NaNoWriMo. Jag blev en vinnare och fick ett grovt första utkast på romanen PL, andra boken i trilogin om Maximilian, där Tusenskönan är första boken och ML den tredje.

NaNoWriMo 2011:
DD. Även detta år blev jag en vinnare. Jag skrev ett skelett, en första lös version av DD, som behöver världsutveckling (det är en fantasy som utspelas i ett påhittat land) och en del personutveckling innan det blir färdigt på riktigt. Men projektet har god potential och kan bli något riktigt bra, bara jag ger det tid. Genren är fantasy men detta äventyr utspelas i sin egen värld, och huvudpersonen är en flicka.

NaNoWriMo 2012:
VK. En historisk roman, min första, med inslag av magisk realism. Även det här året vann jag NaNoWriMo! Det går lättare och lättare för varje år. Ännu ett projekt med god potential, som jag nu har skrivit stommen till. Några hål finns det men plotten är klar och jag har skrivit ett skelett. En del research behövs dock, eftersom boken är historisk. Ger jag det här projektet tid så kan det bli något riktigt bra. Utspelas i slutet av 1800-talet, handlar om en ung präst vid namn Wilhelm.

NaNoWriMo 2013:
Jade. Min första mainstreamroman. Ett projekt med god potential. Ett pågående projekt just i detta nu. Jag vann NaNoWriMo även detta år. Som sagt har jag fortsatt med detta projekt, och är väldigt taggad att köra det till slut och verkligen göra något av det här, låta det bli ett avslutat romanprojekt. Och inte bara påbörjat som med ovannämnda NaNoWriMo-projekt. Huvudpersonen är en ung kille vid namn Jade.

Tematrio - Systrar och bröder

Veckans tematrio handlar om syskon, om böcker med systrar och bröder. Lyran skriver: Det finns ganska många böcker som berör syskonrelationer, men kanske kan det vara lite svårt att på rak arm komma på tre. Ni får leta lite i minnet. Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

Syskonrelationer står mig varmt om hjärtat, eftersom jag har fyra syskon själv, tre bröder och en syster. Men bland böckerna i mina bokhyllor var det första intrycket att det var ont om syskon. Till sist hittade jag i alla fall tre stycken böcker jag läst och fastnat för.

Julian Gough har skrivit romanen Juno och Juliet.(Juno & Juliet i original) Boken handlar om ett irländskt enäggstvillingpar, Juno och Juliet som börjar plugga på universitetet i Galway på Irland.

Boken är rolig, handlar om tvillingparet och männen i deras liv. Det figurerar anonyma hotbrev, teman är kärlek och död.

Jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket av den här boken mer än att jag gillade den. Till mitt försvar kan sägas att det var några år sedan jag läste den. Ändå minns jag den som läsvärd och annorlunda – något som lockar åtminstone mig.

Richard Adams har skrivit Watership Down, på svenska Den långa flykten. Jag har boken på engelska, men jag har läst den både på svenska och på engelska. På engelska någon enstaka gång och på svenska ett flertal gånger. Den här boken var en favorit under uppväxten. Jag läste den första gången på lågstadiet, jag tror jag var nio-tio år, och sedan dess har jag läst om den många gånger. Bokens målgrupp är nog egentligen (unga) vuxna. Romanen handlar om en grupp kaniner som flyr från sina hemtrakter. Deras hem skövlas av människor och de måste hitta ett nytt hem. Många äventyr råkar de på under färden, och kaninernas flykt blandas med historier om kaninernas Jesus, en myternas gestalt, en lurig, intelligent figur, som sägs ha levat i tidernas begynnelse. 

Kaninerna beskrivs väldigt mycket som just kaniner, de är rädda, de är djur och inte människor. Ändå kan man förstås dra många paralleller till vårt eget samhälle. Huvudpersonen – huvudkaninen – Hassel (Hazel) – han som också blir flyktgruppens ledare, har en synsk bror, en mycket intuitiv och drömmande lillebror – som heter Femman (Fiver) – för att han kom som femte nyfödd i kullen.

Den här boken är mycket läsvärd, tycker jag själv, en allåldersbok, där vuxna och barn får ut olika saker av berättelsen, men båda slags läsningarna är mycket givande. Boken finns med på listan Världsbiblioteket, som en av de hundra mest läsvärda böckerna genom tiderna.

Diana Wynne Jones har skrivit många barn- och ungdomsböcker om syskon i olika konstellationer, jag har några av dem. En av dessa, en av de få böckerna hon skrivit som översatts till svenska, är De sju makterna

Två syskonskaror finns här. Dels är det huvudpersonen Howard och hans syster som kallas Hemskan. Dels är det sju andra syskon som även är de sju stora makterna i staden – de har alla varsitt ansvarsområde – pengar, gas, el, musik, renhållning – och brottslighet. En av dessa sju makter tvingar Howards far att ge honom/henne tvåtusen nyskrivna ord i månaden. Nu har Howards far inte gjort som han ska, inte gett sina tvåtusen ord, så en underhuggare, Busen, skickas på Howards far för att kräva honom på de tvåtusen orden, en Buse som vägrar att lämna hemmet förrän han har fått vad hans uppdragsgivare vill ha.

Det låter skruvat och det är skruvat. Det är en rolig, mycket humoristisk och spännande barnbok, annorlunda, påhittig, fantasifull och uppfinningsrik. Med oväntade vändningar i handlingen. Originalet är bättre än översättningen, men jag har läst den mest på svenska. Många gånger på svenska. Läst den själv och läst den högt för min syster. Det är en av mina absoluta favoritböcker. En riktigt läsvärd och rolig bok som i original heter Archer's Goon.