Dagens energi: fokus, kraft och lugn

Neil Gaiman - Advice to young writers

Brave Intuitive Painting och washi tape

Vardagen är här igen och jag är inte riktigt beredd. Julledigheten har gått i kreativitetens tecken.

Jag har varit med på en konstutställning med en tavla som jag fick klar i sista stund. Parallellt med målandet av den tavlan målade jag massor av annat.

Inte blev inspirationen mindre för att jag fick boken Brave Intuitive Painting av Flora Bowley i julklapp. Jag har målat och målat, mest akryl men också lite akvarell och lite tusch. Den vita färgen började ta slut och den nya tuben jag köpte tog snabbt slut den också - lite är det kvar i den, men inte mycket och jag funderar på att göra en onlinebeställning av akrylfärg.

Så som en paus i akrylmålandet har jag återvänt till min art journal som jag senast jobbade i 2013, bara en sida, och innan dess var jag lite mer aktiv och påbörjade dessa mina två art journaler under 2008. Nu har jag återupptagit detta.

I flera dagar har jag nu pysslat, klippt, klistrat och målat. Upptäckt washi tape och nu senast via Instagram det japanska hobonichi (lite förenklat, om jag förstår saken rätt: en kalender med söta inslag där man skriver dagbok).

När jag tar paus och tröttnar på att skapa själv tittar jag på andras konst och kreativitet, via Facebook, Instagram och Youtube. Nämnde jag att jag blir smått besatt när jag väl kommer in i något slags skapande?

Under hösten och vintern hittills var det skrivandet, jag skrev som besatt.

Nu har jag målat som besatt under ledigheten och nu har målandet glidit över i art journal-besatthet.

Det är roligt att skapa och vara kreativ, och ju mer man gör, desto mer vill man göra.

En fotopromenad i dag resulterade i teckningen ni ser ovan.

I morgon är det jobb igen, men jag kommer att titta längtansfullt på mina pysselsaker. Nu har jag gjort upp en plan för pysslande, mål för mitt målande och tecknande.

Nu är det dags att titta på läsningen (som varit helt bortspolad under månader förutom Flora Bowleys bok som blev den enda utlästa i december, ve och fasa!) och titta på skrivandet.

Jag måste hitta balans mellan skrivande och målande/tecknande, för jag vill göra både och, men tiden räcker inte alltid till och hur ska man prioritera? Fasa!

Jag ska försöka nå balans under 2015. Dags att planera och fundera.

Och skapa!

BookTube-a-Thon

Ännu en läs-a-lot startade nu i går, måndag, på youtube. Kortfattat (och med lite humoristiskt tonfall) kan man säga att alla boknördar på youtube samlas under "booktube" där de lägger upp videor och pratar böcker. Nu har en av dessa booktubers, Ariel Bissett, skapat en läsutmaning som hon kallar för BookTube-a-Thon. Under en vecka, från måndagen den 14/7 till söndagen den 20/7 ska man läsa en massa böcker. Ariel har formulerat sju utmaningar som i korthet lyder:

1. läs en bok med bilder i.
2. börja och avsluta en bokserie.
3. läs en bok med rött på omslaget.
4. läs en bok som någon annan valt åt dig.
5. läs en bok ur den genre du läst minst av det här året.
6. läs en bok till film-bok, samt se filmen.
7. läs sju böcker.

En uppdateringsversion till nummer 7 är "läs sju böcker och/eller 300 sidor om dagen.
Dessutom är det dagliga utmaningar av olika slag, och videoutmaningar för dem som lägger upp videor på booktube.

Jag tänker inte vara med officiellt i den här utmaningen, eftersom jag varken har eller vill starta någonting på booktube/youtube. Dessutom har jag precis varit med i den svenska läs-a-loten, och känner mig lite trött efter det. Men samtidigt är jag mer energisk än någonsin när det gäller att läsa böcker. Dock, måste jag säga, har jag alltför många andra tidsuppslukande intressen som skrivandet som jag vill lägga tid på. Dessutom jobbar jag och vill ha något slags socialt liv också i alla fall.

Så utmaningsdelen "300 sidor om dagen", är alldeles för stor för mig. Inte att tänka på. Sju böcker däremot, kanske. Inte riktig-riktiga böcker, för det skulle inte funka. Men om man blandar manga/serieromaner med vanliga romaner, då kan det gå.

Därför har jag sammanställt en liten lista och så tar jag det som det kommer så vi får se hur det går med läsningen.

1. Boken med bilder har jag redan läst, Emma, del 1 av Kaoru Mori. Det är en manga. Jag har hela serien om Emma, men jag har bara läst till och med del 4 av 7. Och det var så länge sedan som 2006. Sedan dess har jag skaffat hela serien om sju böcker, men alltså inte läst hela serien. Detta blir som att fortsätta läs-a-loten från förra veckan, ta tag i fler böcker i skämshögen. Så min förhoppning är att läsa hela serien om Emma under den här veckan. Det blir sju böcker och därmed har jag klarat av utmaning nummer 7. Dock tänker jag försöka läsa fler än sju böcker. Varje bok man läser kan vara med i högst två utmaningar, så böckerna om Emma är med i utmaning 1 och 2, läs en bok med bilder i och börja och avsluta en bokserie.

Som bok med rött på omslaget läser jag ut den bok jag håller på med just nu, Den stulna romanen av Nawal El Saadawi.

Som bok ur genre jag läst minst av det här året tänkte jag mig att läsa Havskatten (deckare) av Ann Rosman, men jag har läst en deckare tidigare år, dock ingen klassiker (om det är en genre) eller pjäs så jag kanske ska välja något av detta istället.

För de andra utmaningarna har jag inte valt ännu, vi får se vad det blir. Kanske blir det Beowulf eller One Day eller Vildingarnas land, beroende på vad för film som finns att låna på biblioteket.

Så fotot ovan är min potentiella läshög, en hög att välja ur - inte läsa allt i. Vi får som sagt se hur det går. Det är mest en kul grej bara, och något som ger läsningen skjuts.

Mermaid May

Nellon på Nellons bokblogg har hakat på en idé eller utmaning som en Ariel Bissett har vloggat om. Den går ut på att i maj läsa böcker om sjöjungfrur.

Ariel har berättat om temat på ett mycket entusiastiskt och engagerat vis i den här videon:





Sjöjungfrur har fått en ny popularitetsvåg som började för ett par år sedan. I alla fall i USA var fenomenet inne under 2012-2013 någonstans såvitt jag förstår. Sverige har inte följt trenden direkt och jag vet inte om vågen börjar mattas av även i USA, men det finns i alla fall massor av böcker om sjöjungfrur, speciellt i genren YA (Young Adult). Att hitta böcker på svenska visade sig däremot vara mycket svårare.

Att köpa böcker om sjöjungfrur för en sådan här läsutmaning känns lite för mycket, så jag begav mig till det lokala biblioteket för att leta upp vad sjöjungfruböcker som fanns där. Det engelska utbudet är väldigt begränsat, ännu mer YA-hyllan, så där hittade jag inte någonting alls.

Fick leta bland de svenska barnböckerna, Hcg och Hcf istället. Ingo av Helen Dunmore var tyvärr utlånad, det är annars en bok som tilltalar, verkar spännande, den första boken i en serie.

Däremot fick jag tag på en annan serie, i LL-hyllan. Det är ett svenskt författar-/illustratörpar som gjort böckerna: Anette Skåhlberg (författare) och Katarina Dahlquist (illustratör). Det är fem böcker, mycket lättlästa, så de lär gå snabbt att läsa ut dem nu under maj. Böckerna handlar om Maya och Havsfolket, och heter Vattenspår, Månkraft, Blodsband, Havsrikets hemlighet och En sjöjungfrus tårar och är utgivna av Sagolikt Bokförlag. Målgruppen är barn i åldern 8-13 år.

Bokgeografi: Kanada

Enligt O anordnar Bokgeografi där man berättar om böcker med anknytning till ett visst land. Den här veckan är landet Kanada.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Lucy Maud Montgomerys böcker om Anne och böckerna om Emily tillhör mina barndomsfavoriter. De har jag läst om många gånger, allihop. Böckerna om Anne hade min mamma i sin bokhylla och de lånade jag av henne och läste medan jag köpte böckerna om Emily själv på en bokrea, minns inte vilket år det var men jag läste om även de böckerna många gånger och önskade att det fanns fler.

Andra författare värda att nämnas är ytterligare två stycken jag läste som barn, Monica Hughes och Guy Gavriel Kay.

Monica Hughes var en barnboksförfattare. Född i England 1925, flyttade till Kanada 1952. Hon gick bort 2003. Speciellt har hon skrivit science fiction för barn, spännande berättelser, men även mainstream.

Guy Gavriel Kay började tydligen (enligt Wikipedia) sin bana som författare genom att hjälpa Christopher Tolkien att sammansätta outgivna verk av J.R.R. Tolkien. Fem böcker av Guy Gavriel Kay har blivit översatta till svenska (en så sent som 2006 och den har jag inte läst) och jag läste och gillade honom som barn. Jag tror inte att jag fick tag på alla fyra böcker på svenska som fanns att tillgå, läste nog bara första och andra boken i trilogin Fionavars vävnad under nittiotalets första halva, men jag är inte helt säker. Kanske läste jag hela trilogin. Bestämt vet jag att jag läste boken Tigana som på svenska var uppdelad i två böcker.

Sedan kom jag ifrån hans böcker, hade läst det lilla som fanns på svenska och läste vid den tiden inte mycket på engelska. Han är fortfarande en aktiv författare men jag har inte läst något av honom sedan 1995 eller däromkring. Han skriver fantasy med drag av historia och historiska händelser.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

När jag tittar runt på nätet efter kanadensiska författare inser jag att jag bekantat mig alltför lite med dessa genom åren. Margaret Atwood har jag läst några böcker av, hon har blivit en favoritförfattare och jag har flera olästa böcker i min bokhylla som väntar på mig. Henne började jag läsa först i vuxen ålder, först för några få år sedan. Och i samma andetag som Atwood kan jag nämna Alice Munroe, förra årets nobelpristagare i litteratur och Kim Thúy som invandrade som tioåring från Vietnam till Kanada.

En författare jag inte läst något av en men snart kommer att läsa är Kelley Armstrong. Jag skriver om henne under fråga två eftersom det är en god vän som läst och rekommenderat henne som författare och hans omdöme litar jag på. Hon är född i Ontario 1968, debuterade 2001 och har skrivit en mängd böcker sedan dess. Under förra året köpte jag andra boken i en trilogi, nu på bokrean i år köpte jag första boken i trilogin men har inte fått hem den än (beställt på Adlibris häromdagen). Armstrong skriver fantasy med starka kvinnliga karaktärer i huvudrollen.

William Gibson, född 1948, kommer ursprungligen från USA men bor sedan 1968 i Kanada. Gibson sägs vara cyberpunkens fader och den som ursprungligen myntade uttrycket cyberspace. Han debuterade 1984 med Neuromancer, första boken i en trilogi av cyberpunkromaner. Sedan dess har han skrivit åtskilliga romaner och noveller. Han är fortfarande en aktiv författare. Cyberpunk är en gren av science fiction med fokus på datorer eller informationsteknik och världen har ofta dystopiska drag.


3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.

Rockgruppen Rush som jag berättar mer om i mitt svar till fråga 4, består av tre personer. Trummisen som heter Neil Peart skriver alla låtarna. Han är en mycket duktig författare, en riktig poet och texterna är både tankeväckande och inspirerande. Flera gånger har jag inspirerats i mitt eget skrivande av hans lyrik. Häromåret (juli 2012) råkade jag snubbla över en bok på second hand, en fin storpocket för bara trettio kronor. Den heter Roadshow: Landscape with Drums, A Concert Tour By Motorcycle. Den följer gruppen när de gav sig av på världsturné sommaren 2004 och Neil körde motorcykel större delen av vägen, både genom Kanada, USA och genom Europa. Femtiosju uppträdanden i 30 länder, däribland Sverige. Jag såg deras uppträdande i Globen. Förutom nämnda bok har han publicerat fyra böcker till; alla finns på hans hemsida.

Boken nämnd ovan är en blandning av back-stage, reseskildringar, deras uppträdanden, observationer och reflektioner. Jag har ännu inte läst den här boken men jag är bra sugen på att göra det. Rush tillhör min absoluta favoritgrupp och jag har gillat deras musik sedan barnsben och lyssnat enormt mycket på deras musik genom åren. Jag har bara lyssnat till hans texter tidigare, nu skulle jag vilja läsa!

Jo Walton är en annan kanadensisk författare jag skulle vilja läsa, en kvinnlig science fiction- och fantasy-författare, född 1968. Hennes mest berömda roman är Among Others. Hon har även skrivit poesi, recept, pjäser och noveller.


4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Kanada.

Teveserien ”Road to Avonlea”, löst baserad på Lucy Maud Montgomerys böcker. Åh, så bra den här serien är! Humor, spänning och romantik i en perfekt blandning. Jag fullkomligt älskar den här serien.

Hela min familj bänkade sig framför teven och tittade på och spelade in serien på video när den gick på nittiotalet. Det var så fantastiskt roligt att se skådespelarna, barnen, så bra redan som små barn och hur de utvecklades som skådespelare, hur karaktärerna i serien växte (och skådespelarna med dem). Serien pågick under flera år. Sju säsonger blev det. De flesta karaktärerna var sådana man verkligen älskade och fick följa under årens lopp, verkligen tyckte mycket om och brydde sig om, hur det gick för dem.

Det finns böcker också, baserade på avsnitt ur teveserien.

Mitt rockfavoritband genom alla tider, Rush, är ett kanadensiskt band. De tre bandmedlemmarna trummisen Neil Peart, sångaren Geddy Lee och gitarristen Alex Lifeson som startade sin karriär med Rush redan på sjuttiotalet kommer från Toronto. De är fortfarande ett aktivt band och turnerar över hela världen. Dessutom är de alla ypperligt duktiga musiker, har vunnit mängder av priser, både individuella priser och priser som grupp. Deras musik har hängt med genom tiderna, under åttiotalet var det till exempel mer synth i deras musik. Den har utvecklats och förändrats genom åren men alltid har de också haft ett speciellt sound som man kan känna igen.

En annan sak värd att nämnas är att sångaren Geddy Lee till en början hade väldigt högt tonläge i sin sång, och att det sänkts någon oktav sedan han blivit äldre och rösten förändrats. Lyssna gärna på skillnaden mellan till exempel "Closer to the Heart" och "Nobody's Hero".

Här är en video med texten till en låt som inspirerade mig till en novell så tidigt som 1995 när jag var sexton år. Låten The Twilight Zone är från ett av deras tidigaste album, "2112" från 1978.

Rush - The Twilight Zone (1978)





Här är ännu en låt som jag gillar. I videon kan du se hur de såg ut på sjuttiotalet! Closer to the Heart heter den. Låten är från albumet "A Farewell to Kings" från 1977.

Rush - Closer to the Heart (1977)





Ännu en sång måste jag ju dela med mig av. En sång som inspirerar mig i mitt eget skrivande i dag. Den är från deras skiva "Grace Under Pressure" från 1984. Man kan höra att det är en åttiotalslåt.

Rush - Kid Gloves (1984)





Och en sista video. Den här använder jag verkligen mig av i mitt skrivande med romanprojektet Jade. Verklighetens hjältar, de som är "nobodys hero". De lever sitt liv, kämpar verkligen, men ses inte som hjältar. Låten är från skivan "Nobodys Hero" från 1993.

Rush - Nobody's Hero (1993)

We're so creative, so much more

Lyssnade på Tori Amos och sedan på Heather Nova. På Spotify bland "related artists" till Heather Nova fanns K's Choice. Namnet på bandet kändes vagt bekant och när jag började lyssna kändes musiken vagt bekant tills den plötsligt kändes välbekant. Jag lyssnade på deras första album som kom ut 1995 och nu har jag plötsligt återupptäckt dem! Vissa låtar är så pang på till Jade, kunde lika gärna handla om honom! Och jag samlar på låtcitat eftersom jag börjar varje nytt kapitel med ett låtcitat. De har en hel del underhållande texter. - Lyssna gärna!

Nedan. Roligast är nog texten till sången om Lea och Paul, den första nedan.

The Ballad of Lea and Paul



Not An Addict
(citatet/rubriken på mitt blogginlägg är från denna)

Tori Amos: Winter

Wonderful. Say no more.

Silverregn

Lyssnar på låtar som får mig att bli poetisk.
In Memory of You av Yuki Kaijura
Canta Per Me av Yuki Kaijura
Fake Wings av Yuki Kaijura.


Vissa japaner träffar rakt i hjärtat. Yuki Kaijura är en sådan. Lyssna gärna nedan, mer att lyssna på än titta på i fallen med klippen nedan; den första är en stillbild, den andra är klipp från en animeserie och den tredje är en del ur en live-konsert, där Yuki Kaijura är hon vid pianot. Live-konserten kan man titta på, resten räcker det med att lyssna på.





Det är en fin linje mellan sentimentalt dravel och poetisk skönhet.

Trodde aldrig jag skulle göra detta...

Trodde aldrig att jag skulle lägga upp en PV med Yohio, men nu gör jag det, bara för att han är kompis med Gackt och de spelat in en sång tillsammans. En av Yohios låtar som, vips, låter som en ballad av Gackt, när Gackt är med och sjunger duett. Så. Bara för att Gackt är med. Jag hoppar för övrigt gärna över bilderna med Yohio i bildspelet och går direkt på Gacktbilderna, men det är bara för att jag är lite av en nörd fortfarande, när det gäller Gackt.

"Sakura, chiro", med GACKT & YOHIO (lyssna gärna!)

Eurythmics - nostalgi och inspiration

Eurythmics: Here Comes The Rain Again

I talk to the rain (and it inspires me)

Yuki Kajiura - I talk to the rain

Wild Eyes

När jag ändå är inne på ämnet musik... Jag sökte på Youtube efter Nana Mizuki (som jag nämnde i föregående blogginlägg), och hittade en väldigt catchy sång med henne, Wild Eyes. Postar den här nedan för er att lyssna på. Lyssna, ni som annars aldrig lyssnar på japansk musik, varsågoda. Japansk pop.

Nana Mizuki: Wild Eyes [HD]

Preserved Roses

T.M.Revolution har kommit med en ny singel, som han gjort ihop med en Nana Mizuki, någon som jag aldrig lyssnat på förut, men jag gillar deras röster ihop i den här PV:n när de sjunger båda två. Det är en typisk T.M.Revolution-video, man vet inte riktigt vad som händer men det kittlar fantasin och är SF-inspirerat. Jag gillar låten! Upbeat-tempo och lättlyssnat.

Nedan, T.M. Revolution och Nana Mizuki: Preserved Roses (Short Edit).

Le när du sjunger, le när du lever

Har man tappat bort lite av sin livsgnista, livslust, känner sig lite hängig, lite deppig, vill piggas upp, är det bara att titta på det här klippet (eller något annat live med ZAZ) så kan man inte undgå att smittas av hennes livsglädje. Sällan har jag sett någon le så mycket när hon sjunger.

Nedan, ZAZ med Les Passants.

White Lovers

Helt missat, jag som nu kommit in i en lyssna-på-Gackt-period igen, att Gackt släppte en ny singel i december 2012! Den heter White Lovers - Shiawase na Toki- och det är en typisk "Gackt-sång". Hans röst älskar jag lika mycket som vanligt, låten annars är väl en mellansång... inte en av mina favoriter (än), men helt okej. Måste uppmärksamma den i alla fall, här på bloggen. Trots att konserten jag gick på inte var som jag hade tänkt mig före, lite av en besvikelse (se tidigare inlägg varför), är han fortfarande min absoluta favoritartist. ♥ ♥ ♥


GACKT - WHITE LOVERS -Shiawase na Toki- (pv) by chaospl85

The Best Writing Advice I Know

Här är James Scott Bell med en video, The Best Writing Advice I know, och där säger han något som jag tror skulle funka bättre för mig än en daglig summa ord att skriva, nämligen en veckokvot. Jag funderar. Säg 7000 ord i veckan, med en dag ledigt. Skulle det vara rimligt?



Jag velar fram och tillbaka mellan att ha olika delmål i form av ordmål att uppfylla, eller att bara ha kravet "skriv varje dag", oavsett antal ord. Ett enda ord - jättebra, det blev något skrivet. Att ha en sådan regel. Eller att ha en mer krävande regel. Vad funkar egentligen? Vad funkar inte? Varför blir det jämt tillbaka till "hur ska jag göra?" Är det så himla svårt att hitta en rutin? Kanske ska jag söka vidare i James Scott Bells böcker som jag har, samt i James Scott Bells videor på youtube. Eller bara blunda och andas, och hitta svaret inom mig själv. Vad tror ni? Vad tycker ni?

A Simple W

A Simple W - storyboard for Writers. Inspirerande om storyboard och skrivarstruktur. Nu ska jag se om jag har mina W klara för mig. Om inte, kanske det är det som stoppar mig. (Eller kanske bara det enkla "skriv, tänk inte"?) (Tack till Christin Ljungqvist som postade denna video på sin blogg.)

Graffiti

Jag är inte lika gacktig som förr... inte lika stort fan... lyssnar ju så lite på musik över huvud taget nuförtiden, tyvärr, vilket förstår är EN bidragande orsak. Jag har kommit in i en tyst period, kanske? Den andra bidragande orsaken: att jag inte lyssnat lika mycket på Gackt beror kanske delvis på hans konsert i Stockholm som blev lite av en besvikelse på grund av hans tråkiga attityd. Att stå och posera och bara ta emot publikjubel under en riktigt lång stund - jag tycker att han borde vara tillräckligt säker på sig själv och sin talang för att låta bli sådant fjant, rent ut sagt. (Undrar ni vad jag riktigt menar, läs kommentarerna till det här inlägget.)

Hursomhelst, vad jag skulle komma till var att han också faktiskt inte har släppt vidare mycket nytt de senaste åren. Ett par singlar, det är allt. Han kom ut med sin senaste singel, Graffiti, 30 november förra året. Och den hade jag, skam att säga, inte lyssnat på ännu! Alltså, först idag - nära nog fyra månader senare! - har jag nu lyssnat på den. En typisk Gackt-låt av det lite tuffare slaget. Jag såg videon och tänkte att den där "bad ass"-attityden han spelar i videon tyvärr inte ligger så långt ifrån hur han uppträder på scenen som man skulle vilja... åtminstone inte hur det såg ut just på konserten i Stockholm. (Är jag för hård, andra gacktfan?)

I vilket fall, nu har jag sett videon och vad jag ville komma till var att jag skrattade högt när jag såg slutet på videon. Se den, ni också! Jag lovar att slutet kommer att överraska! Ni kanske till och med skrattar ni också?!

Han har kvar sin humor i alla fall. Så bad-ass-attityden och "se på mig och jubla när jag har bar överkropp"-attityden kanske inte är så mycket att bry sig om, det kanske bara är dåligt skådespeleri.

Gackt - Graffiti

Galen utomjording

Science Fiction brukar ju mest vara action när det kommer till filmer, av någon konstig anledning. SF i litteraturen är ju ofta annat, men just Hollywood vill gärna göra action av SF. Nu har Simon Pegg och Nick Frost gjort en komedi. Den heter "Paul" och handlar om en utomjording som heter just så. Två SF-nördar åker till ett convent, på vägen dit stöter de på Paul. Sedan blir ingenting sig likt längre. Filmen kan kan vara roligt att se - jag blir nyfiken på att se den i alla fall. Kanske skriver jag en recension också. Hursomhelst... Här är trailern i alla fall.