Publiceras snart i antologi

Snart är det dags för fortsättningskurs på förra sommarens skrivarkurs för Kim M. Kimselius. På fredag kommer jag att finnas på plats i Färgargården och lördag-söndag pågår kursen.

I år ska vi publicera en bok tillsammans, en antologi som innehåller noveller som vi alla bidragit med och skrivit under året. Just nu håller jag på att korrekturläsa mina fyra noveller en sista gång. Efter helgkursen ska antologin vara färdigkorrigerad och nära nog klar för tryck.

Lagom till Bokmässan i Göteborg är det dags.
Boken kommer att säljas där och på Adlibris bland annat. Än finns det inget bestämt ISBN-nummer, men det kommer, så håll utkik!

Ni kan även höra av er direkt till mig så skickar jag ett mejl när boken finns till försäljning.

Boken kommer att vara väl värd att läsas. Kim själv bidrar med flera noveller och de andra skribenterna är riktigt duktiga, allihop. Novellerna är läsvärda och mycket spännande!

Fram tills det är dags för tågresan på fredag, jobbar jag inte bara med novellerna, utan även parallellt med DK.

För nu är det verkligen dags, och dags på riktigt. Jag vet att jag har sagt det förr, men nu ska det bli realitet.

Jag ska bli en författare, och för att kunna bli det måste jag - äntligen och till sist - lära mig att avsluta vad jag påbörjat.

Novellerna är klara, det lovar jag er. Nu ska jag bara klara av att avsluta romanprojekt också.

Därför har jag tagit min bullet journal till hjälp. Jag har gjort en låååång lista på alla kapitel i DK (hittills), och gjort små lådor intill. Dessa fyller jag med färg när jag avslutat första utkastet. En annan färg och andra boxar för andra utkastet och ännu ett gäng för tredje och sista utkastet.

Som ni kan se på bilden så har jag en enkel strategi klar för mig:

1. Renskriv
2. Fyll i hål
3. Fortsätt framåt i kronologisk ordning.

Nummer 3 är sagt med reservationen att om jag kommer på något till något annat kapitel kan jag hoppa det kronologiska och gå direkt på det. Inspirationen går före, men hårt arbete är ett måste.

Min sommar är min författarsommar, men det kommer att ta bra mycket längre tid att slutföra det här megaprojektet, och det är väl därför som jag dragit mig så. Även om det är underbart roligt när jag väl är igång.

Med rödpenna markerar jag också R för renskrivning, H för hål och F för fortsätt. Omarkerade och ej ifyllda lådor indikerar kapitel som inte ens är påbörjade än. Sådana finns det många av.

Fast jag har slutet, jag har början, jag vet en hel del om mitten och jag har mängder av kapitelrubriker. Nu är det bara att skriva.

Från pyssel till skrivande, nu är det dags!

Författarmånad i juli

I morgon börjar juli och med det min semester från brödjobbet.

Juli ska bli min författarmånad.

Helgen den 8 till 10 juli ska jag gå en fortsättningskurs på skrivarkursen jag gick förra sommaren. En kurs i att skriva med glädje.

Vi ger ut en bok tillsammans. Spökhistorier och noveller som alla kretsar kring Färgargården i Eringsboda, där också kursen äger rum.

Novellantologin kommer ut lagom till bokmässan, så håll utkik.

Därför är det hög tid att värma upp. Jag har redan börjat så smått med några handskrivna skrivpuffar och andra skrivövningar.

Under veckan som kommer ska jag korrekturläsa mina noveller några sista gånger.

I morgon börjar författardag 1, juli månads första dag.

Uppdateringar: en spökhistoria och en fantasyberättelse

Jag har uppdaterat två berättelser på Wattpad. Den ena historien kallar jag för Stenstatyn, och den skrev jag början på för flera år sedan. Förutom de två första kapitlen, skrev jag även fragment och delar av fortsättningen, samt att jag gjorde en synopsis och lite kringarbete med karaktärsbygge, och annat runt omkring. Det är en fantasyberättelse, från början menad att vara en roman.

Den andra historien heter The Illegitimate Son of Gods. Jag har gett den en egen sida här på bloggen. Det är en del av en novellsamling, där alla noveller är länkade. Jag är lite osäker på vilken genre den tillhör. Det är en spökhistoria, men samtidigt händer så mycket annat att den snarare kan kallas fantasy eller paranormal. Vad definerar en paranormal historia, egentligen?

Hur som helst, jag har uppdaterat båda dessa med nya delar.

Vad gäller The Illegitimate Son of Gods är den inte heller nyskriven; jag skrev mycket av berättelsen för ganska många år sedan nu. Översättningen till engelska är dock ny. Jag tänkte översätta de delar jag skrivit, och sedan fortsätta på berättelsen, direkt på engelska.

Surfa gärna i väg och läs och kommentera. För att kunna läsa måste du vara medlem. Det kostar ingenting, och du behöver inte lägga upp några berättelser själv; det räcker att du följer andra.

Via bilden ovan och bilden nedan kan du också läsa direkt i det här blogginlägget. Tryck bara med muspekaren på respektive berättelse, så ska du kunna läsa åtminstone inledningen och det första kapitlet. Men vill du läsa vidare gör du det på Wattpad.

Oavsett om du bara läser här eller också läser fortsättningen på Wattpad, så tar jag tar gärna emot kommentarer, om dessa mina två historier är något att satsa på eller inte. Och så är jag förstås nyfiken på vad du tycker!

Skrivpuff: avsluta

Om det är något jag har svårt för är det att avsluta. Varför? Dels säger jag mig det hela tiden, bara för att jag läst i astrologin om mig själv, att jag är en personlighet (sol vattuman, måne våg) som har svårt för att just avsluta saker. Efter att ha läst detta femtioelva gånger om sig själv, blir det smått självuppfyllande. Dels är det delvis sant.

Dock har jag ascendenten i stenbocken, vilket gör att jag har förskräckligt bra disciplin (och det stämmer faktiskt), men att jag också har ett pendlande (och sviktande) självförtroende – vilket tyvärr stämmer det också.

När jag har dåligt självförtroende är det således svårare att avsluta saker. Jag har hur mycket entusiasm som helst när det gäller att påbörja. Jag får idéer, jag kan utveckla idéer, jag kan skriva. Men jag har svårt för att avsluta.

Nyligen avslutade jag fyra noveller för en novellsamling som kommer ut lagom till bokmässan i år. Det är jag väldigt nöjd med; det känns riktigt bra. Jag KAN avsluta.

Här är en lista på de noveller som jag skulle vilja avsluta och skulle vilja prioritera att skriva klart framöver. Ingen av dem hör till någon planerad, konkret och faktiskt utkommande novellsamling (annat än imaginära projekt som novellsamlingar som jag skulle vilja skriva). Som ni ser i listan nedan är de ganska många. Fler noveller finns som jag inte vill prioritera just nu. För att inte tala om alla romanprojekt – där kan vi verkligen prata om ”inte avsluta det som påbörjas”.

1. Benjamins besök
2. Benjamin och Edith, 21 år senare (titeln är inte den bästa – som ni ser är det en novellserie av fristående, men sammanhängande noveller, dessa två första)
3. Arkels början (den här titeln är bara preliminär)
4. Osuka Tetsuo
5. Alkemistdräparen
6. Fyrens hemlighet/Fyren, skräcknovell
7. Orakelvägen
8. Träskets drottning
9. Efter duellen/Förlovad på låtsas (två titlar, en lite mer säljande)
10. Lyle & Fye
11. Med glorian på sned
12. Rosenträ
13. Solfara
14. Pratdagarna
15. Biet han fångat
16. Nyckelflickan

(detta är en Skrivpuff-övning, och reflekterande kring mitt skrivande; ämnet är ”avsluta”)

Skrivpuff: famla

(Bilden lånad härifrån: http://www.di.se/artiklar/2015/12/28/kop-din-egen-strand/) 

Han famlar, går helt vimmelkantig och nedsjunken i sand, tills världen tar slut och havet tar vid, tills han inte kan komma längre.

Han ser ut över vågorna. Solskenet bländar.

Han skuggar med handen och lyckas se blått. Någonstans där bortom flyger harpyan med kvinnan i klorna. Hur ska han kunna komma ifatt? Hur ska han kunna rädda henne? Vill hon bli räddad?

Hon kanske inte behöver räddas – hon är ju ändå ett orakel och kan klara sig själv. Har levt hela sitt liv invid havet.

Den som kan se framtiden i vita människoben kan klara sig själv.

Han borde vända tillbaka, ge upp, inte tro att han kan rädda henne eller sin dotter. Mörkervarelserna har nu två: dotter och orakel.

Han undrar så smått om de kommer att mötas och vad de då kommer att säga varandra. Kommer de att få tillfälle att samtala?

Kanske mörkervarelserna andas död i dem innan de ens hinner kasta ögon på varandra, än mindre träffas.

(Detta är en skrivpuffövning, också det första skönlitterära jag skrivit på evigheter. Samt att det är fortsättningen på en novell, Orakelvägen, som jag påbörjade för ett par år sedan, men inte skrev mer än början på. Det här är jag när jag är som mest lyrisk i prosasammmanhang... tror jag.)

Fyra noveller till novellantologi som utkommer i höst

Nu har jag äntligen korrekturläst min allra sista novell till Färgargårdens antologi en sista gång och skickat in den till Kim M. Kimselius, nu i kväll.

Ett av Neil Gaimans råd till (blivande) författare är "avsluta vad du påbörjat". Nu har jag i alla fall avslutat några noveller, en bra början på ett år som bara kan bli bättre med ännu mer skrivet - och avslutat! - framöver.

Lästips: Med glorian på sned

En gammal novellbörjan har sett nytt ljus. Med glorian på sned finns nu på Wattpad. https://www.wattpad.com/s…/50094668-med-glorian-p%C3%A5-sned

Jag valde namnet helt oberoende av den gamla svenska filmen med samma namn (som jag upptäckte fanns först när jag googlade titeln).

Den här historien är skapad 2010 och aldrig avslutad. Då var den tänkt att bli en roman. Jag tror nog att den passar bättre som novell. Därför har jag valt att lägga upp den på Wattpad som följetong, med små, korta avsnitt varje gång.

Läs och kommentera om du vill läsa mer. Beroende på respons kommer jag att fortsätta att skriva - om den visar sig vara värd det.

Fler, nyare berättelser skrivna av mig finns också på Wattpad.

Novelltävlingens vara eller icke vara

Jag har insett att det inte är alltid (eller sällan, knappt alls) så att man under tidsbrist skriver en novell till en viss novelltävling. Åtminstone har jag inte funkat så hittills. Ambitionerna har jag haft, att vara med i otaliga novelltävlingar. Få har verkligen blivit av.

Därför tänker jag nu, att det kanske är bäst att skriva novellerna först, och när man sedan stöter på en passande novelltävling, så är det bara att skicka in den redan skrivna novellen. Möjligtvis redigera den lite eller putsa upp den om det behövs.

Därför har jag nu gjort ett nytt exceldokument med rubrikerna: novell, antal tecken, antal ord, genre. Kanske ska jag lägga till språk också. Och sedan är det bara att söka. För novelltävlingar har ofta väldigt specifika krav vad gäller längd på novellerna.

Hittills är listan i mitt dokument väldigt blygsam. Jag ska skrapa fram några gamla noveller och lägga till där.

Sedan har jag lagt till mina fyra nyskrivna noveller. Men innan de publiceras någon annanstans ska de vara med i Färgargårdens antologi till hösten 2016.

För alla andra noveller som skrivs, är novelltävlingar mer av en chans till att publiceras. I Sverige har annars noveller liten, om än alls någon chans till publicering. Såtillvida man inte redan är en etablerad författare och har publicerat romaner dessförinnan.

Jag börjar snegla på sidor utomlands, men hittills har jag knappt skrivit något på engelska, vet inte ens om jag har det i mig.

Fast jag vill så himla gärna bli publicerad, jag vill att det händer något - nu! - med mitt skrivande. Jag är trött på att harva och önska och hoppas och dagdrömma och aldrig komma någonvart, aldrig göra något praktiskt och på riktigt.

Jag vill vidare! Framåt!

Förteckningen växer, det förflutna blir större

Jag har fortsatt med min förteckning över alla mina berättelser, romaner och noveller. Och då menar jag verkligen alla. Allt jag skrivit genom åren, stort som smått. Det har blivit en hel del. Varför gör jag då detta?

För det första för att se hur mycket jag faktiskt skrivit. Hur mycket jag åstadkommit.

För det andra för att inse hur mycket jag faktiskt avslutat. En hel del även det, genom åren. Både skoluppsatser och fritidsskrivning. Jag begränsar mig till det skönlitterära. Ändå är listan uppe i över tvåhundra verk.

Trots allt oavslutat är det ändå mycket jag avslutat, och när jag ser det svart på vitt kan jag se att det faktiskt inte är så dåligt, att jag både avslutat mycket och skrivit ännu mer. Övat och övat i många år. Snart hoppas jag att det bär frukt.

Förteckningen blir en minneshjälp också, en ihågkommare. Jag minns det mesta jag hittat på, men inte allt. Och jag har sparat i stort sett allt också. Det värdesätter jag mer och mer genom åren som går, att jag faktiskt sparat sådant jag skrivit och gjort som barn, såväl som tonåring och som vuxen.

Nuförtiden sparar jag inte handskrivet när jag skriver rent, jag slänger och skriver ut och sparar datorskrivet istället. Men på skoltiden skrev jag uppsatser och berättelser för hand, och de orginalen har jag sparat. Nostalgiskt, inte sant?

Skönlitterärt av mig på Wattpad

Jag har ett nytt konto på Wattpad. Eller ett nygammalt snarare. Själva kontot är gammalt, all aktivitet på kontot är ny.

Har precis börjat översätta gammalt och skriva nytt på ett projekt tidigare kallat BÄ. Nu finns en engelsk version på Wattpad, nypublicerad och pågående.

Jag vet. Jag skrev nyss att jag bara skulle koncentrera mig på DK. Det gör jag också. Som romanprojekt.

Sedan har jag mina novellprojekt vid sidan av. Detta är ett av dem.

Novellprojekten är till för övnings skull, för att jag ska känna att jag faktiskt kan avsluta saker. Inte som de där romanprojekten som bara pågår och pågår.

Och novellprojektet på engelska är bara till där för övnings skull, för att jag ska se hur och om jag kan skriva något vettigt på engelska, och om det kan bli läsvärt. Hittills har det gått hyfsat. Det är roligt, lite lekfullt, för kul skull. Klickar ni på framsidan och får upp en helsidesversion syns det bra mycket bättre vad det står; det ser mörkare ut såhär, av någon anledning, med svartare bakgrund.

Just nu finns följande på min Wattpad, yasuisora:

• Första delen av The Illegitimate Son of Gods, publicerad idag. Kika gärna in igen, för nya delar är tänkta att publiceras lite nu och då.
• Hela novellen Orangeriet, tidigare publicerad i tidningen Kvällsstunden.
• Första kapitlet av DtD, Diamond to Dust, aka Jade (som eventuellt, kanske, inte ska bli första kapitlet senare, men det återstår att se).

Skrivprocessen: att lämna det gamla bakom sig

En stor del av skrivandet handlar om att lämna bakom sig, om att inse när man ska lämna det gamla bakom sig och påbörja nytt. Jag hänger envist kvar vid gamla projekt, vissa mer än andra. Speciellt romanprojekten klamrar jag mig fast vid, mest för att jag faktiskt vet att de har potential.

Men jag har en tendens att även klänga fast vid allt annat gammalt ovidkommande, romanbörjanförsök, noveller som mynnat ut i ingenting, skrivövningar. Början av olika slag som jag inte avslutat, kommit olika långt på. Övergett i handling, men inte i tanke. De tynger, alla de där gamla projekten.

Kanske är det därför som en del i processen, som jag nu när jag gett mig den på att avsluta nya noveller jag precis nyss hittat på och börjat på, och gett mig den på att jag vill avsluta de mest aktuella romanprojekten, som jag räknar upp allt oavslutat.

Jag skriver helt enkelt en lång lista. Det började med ett excel-dokument med följande kolumnrubriker:

Titel, Projekt, Samling, Typ, Genre, Steg i processen.

Sedan försökte jag lista vilka steg min skrivprocess egentligen tar:

1. Gula lappar/Mindmap/Registerkort
2. Gula lappar/Mindmap/Registerkort ska renskrivas och utvecklas
3. Renskrivning ska göras
4. Renskrivning pågår
5. Utskrift och korrläsning x5
6. Testläsare
7. Korr efter testläsning x7
8. Sista läsning och korr x8
9. KLAR
Byrålådan.

Byrålådan. Som en egen liten punkt, det tillstånd som många gamla projekt landar i. Där jag verkligen måste lägga dem. Genom att skriva det i klartext. Detta projekt ska till byrålådan. Det ska inte tynga mer.

För att ytterligare lätta på bördan skrev jag intill ytterligare en lista. En lista över "skrivövningar". Alla projekt som bara påbörjats, några rader, en sida, som inte blivit mer än embryon, får hamna i just denna lista över "skrivövningar/embryon". Förpassas dit. Både i tanke och fysiskt på listan. På riktigt. Så att de också slutar att tynga ned mig. Så att jag äntligen kan lämna dem bakom mig.

Listan är i pågående och jag har långtifrån gått igenom allt jag skrivit. Många skrivövningar är just skrivövningar och är utan namn. Ord som bara finns på papper eller i dokument i datorn. Saker som inte och aldrig kommer att vara mer än fragment. Och så finns det sådant som är namngivet. Och som därför tynger mer.

Nu är jag uppe i närmare 120 påbörjade (och ibland avslutade) noveller/romaner (romanprojekten som är avslutade är bara ett fåtal). Listan på skrivövningar närmar sig ett åttiotal. Som sagt långtifrån alla projekt. Många, många ord. Och alla har de varit övningar, på sitt sätt.

Men nu ska jag inte låta dem tynga mig. Nu ska jag lämna det som är meningen att jag ska lämna oavslutat. Vissa noveller kanske blir klara, vissa romanprojekt kanske prioriteras. Vissa skrivövningar och embryon kanske det blir mer av. Långifrån alla. Och nya idéer får jag hela tiden.

Nu är det dags att blicka framåt.

Veckotidningar och refuseringar

Jag har fått refuseringar på de noveller jag skickat in hittills till veckotidningarna (förutom ett par som jag väntar svar på). Om jag ska skriva nya måste jag anpassa dem mer till målgruppen. Jag måste skriva om en kvinna i fyrtioårsåldern, hon måste vara i Sverige eller på tillfällig resa utomlands (som svensk)... Kriterierna är många för noveller i veckotidningarna. Jag undrar om det verkligen ÄR så också, om läsarna skulle kasta bort tidningen om kvinnan ifråga råkade vara tjugo eller nittio eller o ve och fasa - en man(!)? Eller om huvudpersonen var en kvinna/flicka/man/pojke från Japan eller Mexiko eller om huvudpersonen var en halt ko?

Skrivpuff: Utmaning 64: Skriv om att sitta fast

Jag har suttit fast ganska länge nu. På flera olika vis. Men alla har gemensamt att de handlat om mitt kreativa skapande. Det var länge sedan jag skrev på något av mina bokprojekt och länge sedan jag målade eller tecknade. Tills igår.

Det är fruktansvärt jobbigt att sitta fast. Det kan vara frustrerande på många vis. Särskilt som det kreativa skapandet är något som får mig att känna mig fri, att känna glädje och lycka och må bra. Så igår fick det vara nog.

Tidigare prioriterade jag allting jag skulle göra som lika viktigt. Det funkar inte. Jag tog en ordentlig funderare på vad som VERKLIGEN är viktigt att göra på min fritid. Längst upp kommer mitt sociala liv, umgänget med familj och vänner. Givetvis. Vad skulle kunna vara viktigare. Men på andraplats kommer det kreativa skapandet. Skrivandet. Målandet/tecknandet. Projekten är några stycken. Men det är bra att kunna alternera när inspirationen sviker på det ena… då kan man övergå till det andra.

Gällande skrivandet är det tre: Tusenskönan, BÄ, och dagens skrivövning från Skrivpuff.

Målandet är det fyra. En pågående tavla, illustrationer till barnboksprojektet HSBF, Illustration Friday och Inspire me Thursday. De två senaste projekten skriver jag om här och här på min LiveJournal. Överhuvudtaget, om ni vill läsa mer om mina målarprojekt, läs min LiveJournal!

Så sedan igår sitter jag inte fast längre! Jag skrev på Tusenskönan igår. Jag målade på "Inspire me Thursday"-ämnet för veckan igår och idag. Jag är på gång igen och det känns underbart! Jag sitter inte fast längre!

BÄ - arbetsmetod och fragmenterat resultat

Idag har jag skrivit på BÄ. Nära nog en sida har det blivit, eller 334 ord. En början, om än blygsam sådan.

Arbetsprocessen med BÄ påminner mig om processen med ett annat projekt som jag hade för några år sedan. Det var en kortroman som vi kan kalla D. Den skrev jag också i fragment och etapper. Inte lika utdragna som med BÄ dock. Det mesta av D skrev jag på Gotland, sommaren 2000, i en liten svart anteckningsbok.

Jag tycker om att skriva fragmenterat. Snabbt byta mellan att skriva på dator och på papper. Skriva ut det jag skrivit hittills på datorn och sitta och kladda på fortsättningen på det vita papperet med de svarta tryckbokstäverna. Kladda till det hela med pilar och inflikningsstreck. Skriva stort och smått om vartannat. Skriva med olika pennor beroende på humör. Mest med bläckpennor dock, men ibland med tusch eller blyerts. Helst med bläck (i någon färg), näst bäst är blyerts och sämst är tuschpennor.

Fragmenterat. I smådelar som fogas ihop till en helhet. Det dumma är kanske att det inte alltid blir mer än fragment. D är en helhet, men ändå i delar, delar av prosa, delar av prosalyrik, delar av poesi. Kanske är det därför den bara blivit refuserad, för att jag blandar poesi och prosa, i något som jag kallar "kortroman". Nu lutar det nästan åt att BÄ blir på samma vis. Men kanske ska jag bara kalla det för första utkastet, det som har poesibitar i sig, och sedan omvandla poesin till prosastycken? Eller skulle NI läsa en roman som i delar bestod av poesi?

Där kan jag kanske luta mig lite åt, och vifta lite med det som Sigrid Combüchen skrivit - och fått utgivet märk väl. Men hon gör det så mycket mer elegantare. Mer proffsigt. Men jag å min sida är bara på ett första utkast, en första version av romanen. Så jag kanske inte ska fundera så mycket, bara skriva på. Fragmenterat eller inte. Först och främst måste det bli en helhet för mig själv.

Fragmenterad dagsrapport

De senaste dagarna har jag botaniserat bland tidskrifter och tidningar på biblioteket såväl som på nätet, i jakt på att hitta ställen att publicera noveller och dikter på. Jag fortsätter att läsa mycket skönlitteratur, har kommit in i en riktig lässväng - det är jättekul!

Idag renskrev jag det jag skrev i oktober på BÄ, ser till att samla allting på ett och samma ställe i samma dokument, så att jag kan gå vidare och bli kreativt skapande i projektet.

Jag har också skrivit dikter, lösa fragment på ett uppslag i en anteckningsbok. Har (överambitiösa) planer på att skriva "dagens dikt" var dag (i en obestämd period) framöver.

NaNoWriMo eller inte...!?!?

Jag velar fram och tillbaka. Ska jag vara med på NaNoWriMo i år eller inte? Det finns för- och nackdelar med både och. Jag har pågående projekt så att börja på ännu en roman verkar mer än lovligt dumt med tanke på hur arbetsamt det redan nu är att prioritera mellan de olika skrivprojekten. Redan nu är jag mer eller mindre förlamad i mitt skrivande. Jag jobbar bara på BÄ nuförtiden, ytterst långsamt, dessutom.

Just nu renskriver jag (idag och igår), och det när jag tänkte skriva allting för hand först (vilket jag också redogjort för i tidigare inlägg här på bloggen) men med goda anledningar – för att det blivit fel i det handskrivna och jag måste skriva om det för att få reda på saker och ting, städa i det kaos som blev efter bara några sidor, då jag kom på hur handlingen skulle utveckla sig efter att jag börjat på ett annat slags handling… Började alltså åt ett håll och fortsatte på ett annat. För att få ihop det måste jag börja i rätt riktning, och sedan återvända till fortsättningen som jag skrivit. Vanligt redigeringsarbete med andra ord, snabbt sådant, för att sedan kunna fortsätta som jag tänkt mig, och i anteckningsboken och för hand.

Men jag vet fortfarande inte om jag ska vara med i NaNoWriMo eller inte… Utmaningar klistrar sig fast, och jag har svårt att inte anta en utmaning, särskilt av sådant här slag – när det gäller skrivande! Dessutom skulle det kunna trigga igång mig skrivarmässigt och fantasimässigt… Frågan är hur snävt jag ska ta mig an regeln att det måste vara något helt nytt. Om det är en av många berättelser som bildar BÄ – fast en berättelse som är fristående – skulle det vara enligt reglerna att skriva på en sådan under NaNoWriMo?

Någon som vet?

Samit Basu: Simoqins profetior

Jag har just läst ut Simoqins profetior av Samit Basu, i en svensk översättning. Låt mig först bara säga några ord om översättningen: den var bra, innehållsmässigt, men o, så slarvigt gjord! Jag vet inte hur många gånger jag hittade slarvfel – bokstäver som bytt plats, ”lugnt” stavat ”lungt” och dylika idiotier som lätt kunde ha avhjälpts med en stavningskontroll, om nu korrekturläsning vore för mycket att begära.

När nu det är överstökat, låt mig fortsätta med själva boken. I början gav den ett något rörigt intryck, men allteftersom jag kom in i boken hängde jag med i de olika parallellhandlingarna utan problem. Det är en bok med både humor och allvar. Många referenser till allslags mytologi skymtar förbi, och boken är i mycket humoristisk och rolig att läsa. Den är väldigt fantasieggande. Jag försöker skriva något åt samma håll genom BÄ – ta inspiration från allsköns myter och skapa en kavalkad som känns nydanande, trots gammalt tema – kampen mellan ont och gott. Men är det onda verkligen ont i Simoqins profetior och vad är det egentligen som händer?

Det är inte det slags bok där man verkligen kommer nära en huvudperson och bara följer den personens inre känsloliv, fäster sig vid det och läser historien som om man var den personen, utan något helt annat, men Simoqins profetior har så många andra kvaliteter.

Samit Basu (länk till hans hemsida) är indier, vilket märks mycket väl i namnen på personer och platser. Det ger en extra dimension åt boken, och gör att den sticker ut jämfört med annan fantasy som ofta har helt av författaren påhittade namn. Jag gillar de indiskt-klingande namnen.

Simoqins profetior av Samit Basu är den första boken i en trilogi, varav de två andra delarna finns på originalspråket engelska, men inte på svenska – än. De är överhuvudtaget svårhittade på nätet. Om någon hittar en bra sida att köpa dem på online på svensk sida för billigt pris, hojta till!

Trilogin heter ”GameWorld Trilogy” och det om något säger att allting inte är vad det verkar… Är allting bara ett spel, eller hur hänger saker och ting ihop – egentligen?

Jag ser mig ivrigt omkring efter fortsättningen, andra boken som heter The Mantocore’s Secret och tredje boken därefer, The Unwaba Revelations. Nu har jag verkligen fått mersmak, både på fortsättningarna av den här boken och att läsa fler böcker av Samit Basu.

Skolkänsla

Jag satsar på BÄ igen. Igång igen. Jag går igenom The Novel Notebook och fyller i.

I tisdags jobbade jag på plotten – skrev massor på vita A4 med blyerts. Härlig känsla att skriva för hand på vitt, blankt papper. Sedan bestämde jag mig för att utveckla plottbiten genom att använda mig av The Novel Notebook (här finns den som PDF).

Under genomgången av The Novel Notebook skriver jag i ett randigt A4-block. Det var länge sedan sist. Annars har jag hållit mig till A5-block med rutade papper under sista året (om man bortser från de färgglada randiga A5-anteckningsböckerna). Det var så länge sedan jag skrev i randiga kollegieblock att det ger en (något nostalgisk) känsla av skola och skolmiljö. Fem sidor har det blivit hittills och jag har bara hunnit till ”Settings”. Bara att köra på!

Tänkte försöka med en ny strategi. Utveckla och göra klart plotten först och sedan skriva. Där tror jag att det är bäst att skriva för hand i block eller anteckningsböcker, där jag verkligen inte kan rätta mig själv, korrekturläsa eller redigera på något smidigt sätt – såsom man kan göra på dator. Det jag skriver står kvar, helt enkelt, och det enda jag kan göra i det läget är att fortsätta skriva, föra handlingen framåt. På det viset får jag ett helt första utkast färdigt innan jag sätter mig att renskriva vid datorn och därmed börjar tänka ”korrekturläsare” – peta och fila på stort och smått, alla formuleringar och ordval hit och dit. Så att jag inte fastnar i redigerande, helt enkelt. För det är min stora fälla nummer ett. Den ska jag undvika den här gången.

Haha, strategi! Äntligen en strategi som borde funka, väl?

Jag ska göra mitt bästa.

Och läsas och läsas och läsas

Nu har jag kommit igång att läsa böcker igen, skönlitterära böcker. Det var i juni senast, annars. I alla fall om man tror mina läsdagböcker – som jag under senaste månaderna förlagt (men nu hittat igen)… Så det kan tänkas att en och annan barnbok som jag läst inte blivit ihågkommen.

Hursomhelst kom jag igång med Håkan Nessers Koreografen nu i september, och sedan jag läst ut den högst läsvärda boken blev jag ivrig och ville läsa mer och mer och mer… Bokmalen i mig som slumrat alltför länge väcktes till liv. Nu ska här läsas!

Efter Koreografen har jag slukat Agnes von Krusenstjernas bok Höstens skuggor som bara var påbörjad. Nu – i dag – har jag läst ut den. Raskt har jag kastat mig över nästa redan påbörjade bok, Simoqins profetior av Samit Basu. Snart har jag bara hälften kvar av den boken. Här går det undan.

På en hylla under vardagsrumsbordet, eller på den undre skivan av vardagsrumsbordet för att vara korrekt, har jag en hög böcker jag lånat av familj, vänner och bekanta, vissa för evigheter sedan, som jag nu SKA läsa ut – efter Simoqins profetior (som är min egen bok).

I och med läsandet väcks mina egna tankar och fantasier till liv igen. Med ens blir det lätt att skriva på DF. Plötsligt sätter jag igång att plotta BÄ. Och vips ser jag landskap och människor och allsköns ting framför mig – i fantasin. Nu ska här skrivas…! (Och läsas och läsas och läsas...!)

Måndagsrapport, dagsrapport

Dagsrapport. Jag är igång igen. Måndagar är tillägnade målande, men jag har ändå skrivit lite.

Äntligen har jag satt fart med illustrationer till barnboksprojekt. DF är projektet jag målat till.

Först ett par skisser i blyerts, sedan en akrylmålning på pannå, bara påbörjad, måste tilläggas. Den är långtifrån klar än, men jag lägger ändå upp den här som den ser ut just nu. En skiss i all enkelhet.




Som DF ser ut just nu är det några få korta meningar på var sida med bilder till, en bok riktad till de små – mellansmå – barnen, runt fem kanske. Möjligtvis skulle det gå för ett duktigt och försigkommet barn att läsa själv, för den skulle fortfarande vara spännande för barn i början av skolåldern. Så har jag tänkt mig.

När jag jobbat klart för dagen med illustrationen ägnade jag en stund åt att skriva på sagan också. Den har än så länge bara börjat så mycket kan hända än. Eftersom det är en spin-off på BÄ är jag lite osäker på hur långt handlingen ska fortgå och hur mycket som verkligen ska höra samman med BÄ. Det visar sig, förhoppningsvis.