Nu har jag kommit igång att läsa böcker igen, skönlitterära böcker. Det var i juni senast, annars. I alla fall om man tror mina läsdagböcker – som jag under senaste månaderna förlagt (men nu hittat igen)… Så det kan tänkas att en och annan barnbok som jag läst inte blivit ihågkommen.
Hursomhelst kom jag igång med Håkan Nessers Koreografen nu i september, och sedan jag läst ut den högst läsvärda boken blev jag ivrig och ville läsa mer och mer och mer… Bokmalen i mig som slumrat alltför länge väcktes till liv. Nu ska här läsas!
Efter Koreografen har jag slukat Agnes von Krusenstjernas bok Höstens skuggor som bara var påbörjad. Nu – i dag – har jag läst ut den. Raskt har jag kastat mig över nästa redan påbörjade bok, Simoqins profetior av Samit Basu. Snart har jag bara hälften kvar av den boken. Här går det undan.
På en hylla under vardagsrumsbordet, eller på den undre skivan av vardagsrumsbordet för att vara korrekt, har jag en hög böcker jag lånat av familj, vänner och bekanta, vissa för evigheter sedan, som jag nu SKA läsa ut – efter Simoqins profetior (som är min egen bok).
I och med läsandet väcks mina egna tankar och fantasier till liv igen. Med ens blir det lätt att skriva på DF. Plötsligt sätter jag igång att plotta BÄ. Och vips ser jag landskap och människor och allsköns ting framför mig – i fantasin. Nu ska här skrivas…! (Och läsas och läsas och läsas...!)
Jag har själv alldeles nyligen införskaffat Simoquins profetior av Samit Basu på rea. Du får hemskt gärna skriva någon rad när du läst färdigt den om vad du tyckte!
SvaraRadera