Recension: The Pain Merchants av Janice Hardy

Handlingen enligt baksidan på boken:

Nya has a secret she must never share.

A gift she must never use.

And a sister whose life depend on both.

In a dystopian world crippled by war, orphans Nya and Tali try to make a living. They are Takers, and can pull pain from people's bodies and move into their own. This ability wins Tali an apprenticeship at the powerful Healers' League. But Nya's unique pain-shifting skills are flawed, dark and deadly dangerous.

Now something sinister is happening at the Healers' League and apprentices are missing. Suddenly Nya's talent is in great demand from the pain merchants and trackers hunting her across the city...

Mina åsikter och tankar

The Pain Merchants är den första boken i en trilogi som heter The Healing Wars. Den är skriven av Janice Hardy. The Pain Merchants utgår ifrån en spännande grundidé. Smärta är något som går att ta bort med fysisk handpåläggning. De som är Tagare (Takers) kan dra ut smärta ur en annan människas kropp och in i sin egen. De föräldralösa systrarna Nya och Tali har de magiska förmågorna. Men medan Tali får lärlingsplats hos de inflytelserika Helarnas Förbund, har Nya inte de egenskaper som krävs för att bli lärling. Hon visar sig vara något mer än en vanlig Tagare, något mycket farligare och mer inflytelserikt.

Boken sägs utspelas i en dystopisk värld, men jag såg det ärligt talat snarare bara som en fantasyvärld, delvis eftersom ländernas namn var rena påhitt och delvis för att det inte fanns några andra dystopiska inslag. Över huvud taget är staden inte speciellt ingående beskriven. Världen har varit med om något slags krig innan berättelsen början, ett nytt krig pyr under ytan, men annars är det inte en dystopi som jag läser in betydelsen i ordet; något som klassas som science fiction – en värld som är vår egen i en, nära eller långt framskriden, framtid.

Detta är mer av en ren fantasyhistoria.

Berättelsen hade snabbt tempo, mycket hände på kort tid, spänningen stegrade, och visst blev det mer spännande på slutet. Men det var lite för mycket av enkel bladvändare utan djup. Idéerna bakom är originella och har potential, men genomförandet lämnar mycket i övrigt att önska.

Boken var skriven i första person, men perspektivet utnyttjades inte i full potential, liksom idén med köpmän som handlar med smärta och Tagare kunde ha blivit betydligt mer. Kanske utvecklas konceptet vidare i bok två och tre, men nu utgår jag ifrån mina intryck från den första boken – och redan i en första bok i en trilogi tycker jag att man kan göra mer av idéerna.

Man fick aldrig riktigt lära känna huvudpersonen Nya, än mindre systern Tali. Över huvud taget brast det i karaktärsbygget, även om någon av bifigurerna var av lite mer intresse så blev de aldrig sådana att de verkligen fick personlighet och jag såg dem ordentligt framför mig.

Direkt då jag läst klart kände jag något av en vag nyfikenhet på hur det hela skulle lösa sig, men nu har jag redan glömt bort hälften. Boken ger inte något bestående intryck och jag skulle inte läsa vidare om det inte vore för att jag redan har bok två i hyllan. Jag köpte dem samtidigt på rea, en utförsäljning på Akademibokhandeln, för tio kronor styck, och med det förmånliga priset må det vara hänt.

Först efter att jag har läst bok två kommer jag att bestämma mig om det är värt att läsa bok tre och om jag ska ödsla pengar på att köpa bok tre till fullpris.

Sammanfattningsvis: The Pain Merchants har ett intressant koncept och bygger på en spännande ursprungsidé, men framförandet lämnar mycket i övrigt att önska. Boken var alltså sådär och värd två stjärnor av fem.

Författare: Janice Hardy

Titel: The Pain Merchants (alternativ amerikansk titel The Shifter)

Serie: The Healing Wars #1

Språk: engelska

Format: pocket

ISBN: 978-0-00-732679-2

Förlag: HarperCollins

Recensionsexemplar: nej

Utläst: 2016-01-29

Boken finns att köpa på:

Bokus (The Shifter)

Adlibris (The Shifter)

Book Depository (The Shifter)

Book Depository (The Pain Merchants)

Övriga delar: Blue Fire (del 2), Dark Fall (del 3).

Tematrio: äntligen lästa – eller borde läsa!

Lyran på bokbloggen Lyrans Noblesser presenterar Veckans Tematrio som följer:

En del böcker har blivit stående länge i min bokhylla och en del författare har jag liksom "sparat". Men varje år blir någon av dem läst och min långa lista har kortats betydligt under de år jag bokbloggat. Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa snart!

För min del är det inte bara ”en del” böcker som blivit stående, utan ”de flesta”, och visst har jag också sparat vissa författare, som jag ändå lustigt nog samlat på mig flera böcker av.

Lite då och då har någon bok blivit läst.

Det är först så smått under 2015 som jag sett till att läsa egenägda böcker ordentligt – 45 av sammanlagt 57 lästa böcker under 2015 var mina egna, det vill säga cirka 79 procent.

I år har jag tänkt läsa till 100% mina egna (eller min sambos) böcker. Så jag hoppas på många ”äntligen sett till att läsa”-böcker i år.

Bland annat eftersom antalet olästa är så förskräckligt högt, har jag bestämt mig för att göra tre tematrio-listor.

Tre författare i mina egna bokhyllor som jag sparat

och ännu inte läst ut någon bok av

1. Umberto Eco. (Jag har haft två böcker stående hur länge som helst. Och nu gick han plötsligt bort 19/2 2016. Ska jag nu äntligen få för mig att läsa de två böckerna?)
2. Sigrid Combüchen. (Ibland samlar jag lustigt nog på mig flera böcker av en författare utan att läsa. Jag har läst delar av Parsifal vid ett par tillfällen, men aldrig lyckats läsa ut boken. Ändå tycker jag väldigt mycket om den – det experimentella språket, det annorlunda sättet att berätta. Så pass att jag vid något tillfälle kallade henne favoritförfattare fast jag inte ens läst ut något! Jag har 4 olästa böcker av henne, inklusive halvt lästa Parsifal, i min bokhylla.)
3. Chimamanda Ngozi Adichie. (Hon är definitivt en författare som jag sparat på. Jag har novellsamlingen Det där som nästan kväver dig i min bokhylla, i pocket och oläst. Flera gånger har jag varit på väg att köpa Americanah eller något annat av henne men avhållit mig i sista sekunden. Jag tror att jag kommer att tycka mycket om – ändå suger jag på karamellen innan jag ännu ens stoppat den i munnen.)

Tre böcker jag äntligen sett till att läsa

1. Den gyllene cikadan av Wu Cheng'en. (En bok som stått oläst i min bokhylla sedan 2002! Stort tack till Nelly på Nellons bokblogg och hennes utmaning #hylltömning2016 som fick mig att äntligen läsa den här boken – som också var riktigt läsvärd!)
2. The Pain Merchants av Janice Hardy. (utkommen i USA som The Shifter) (En bok som stått oläst i min bokhylla sedan 2011. Boken som är en fantasy har en riktigt originell idé i grunden, men utförandet är inte riktigt lika lyckat. En snabbläst, spännande bok dock och jag är glad att jag äntligen läste den – nu ska jag bara läsa bok två som också stått oläst i hyllan sedan 2011.)
3. Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë. (Osäker på när denna köptes (på bokrea för några år sedan). Säkert är att jag har haft den länge oläst i hyllan. Precis som med de båda ovanstående böckerna är det här en bok där jag får säga tack till Nelly och #hylltömning2016. Jag är glad att jag äntligen läste den och dessutom tyckte mycket om den!)

Tre böcker jag borde läsa snart

1. Ulysses av James Joyce har jag fått rekommenderad till mig sedan 1999 och fortfarande inte läst (min dåvarande skrivarlinjelärare sade att jag skrev lite som Joyce i en av mina noveller). Mitt exemplar fick jag i present av min fästman 2012. Jag tror att tjockleken avskräcker mig något. Men i år är det dags!
2. Maresi av Maria Turtschaninoff köpte jag i december 2014 (samma år som den först utkom). Jag började läsa lite i den precis efter att jag köpt den och satte mig på ett kafé för att skriva. Men jag skrev som sagt istället och lade boken åt sidan och sedan har den blivit stående också hemma i bokhyllan. Omslaget är ju så vackert så den får stå med framsidan utåt, inte bara på fotot ovan utan även i min bokhylla! Boken har hyllats både av finlandssvenska och andra svensktalande läsare och kritiker sedan den först kom ut. Numera hyllas den också av engelsk läsekrets, för nu har den precis blivit översatt till engelska, under förra året. Verkligen dags att läsa denna lilla pärla!
3. The Shepherd's Crown av Terry Pratchett är inte bara den sista boken i serien om Tiffany Aching, utan även den allra sista boken som Terry Pratchett hann avsluta före sin död. Den har nu stått oläst i min bokhylla sedan september förra året och jag borde verkligen läsa den för jag vet att jag kommer att älska den. Men det är ju, som sagt, också den allra, allra sista boken skriven av Terry Pratchett och bara därför drar jag ut lite på det.

Läsrapport: januari 2016

I januari läste jag ut sex böcker. Länk till mina recensioner (uppdateras efter hand):

1. Ellen Ekman: Lilla Berlin 4 – Cute Overload
2. Kate Mosse: The Mistletoe Bride and other Haunting Tales
3. Kim M. Kimselius: Mysrys – novellsamling (omläsning)
4. Ewa Klingberg: Stenhuggarens dotter
5. Anne Brontë: Främlingen på Wildfell Hall
6. Janice Hardy: The Pain Merchants

På svenska: 4

På engelska: 2

Kvinnliga författare: 6

Manliga författare: 0

Romaner: 3

Novellsamlingar: 2

Seriealbum: 1

Bäst: Främlingen på Wildfell Hall, tätt följd av Mysrys.

Roligast: Lilla Berlin 4 – Cute Overload.

Sämst: The Pain Merchants.

Genrer:

Fantasy: 1 (The Pain Merchants)

Historisk roman: 1 (Stenhuggarens dotter)

Klassiker: 1 (Främlingen på Wildfell Hall)

Spökhistorier: 2 (passande i vintermörkret: Mistletoe Bride och Mysrys)

Nutidsskildring: 2 (Cute Overload och Främlingen på Wildfell Hall; Anne Brontë skildrade sin nutid; Ellen Ekman skildrar sin.)

Humor: 1 (Cute Overload)

Recensionsexemplar: 2; Lilla Berlin 4 – Cute Overload, Stenhuggarens dotter.

#hylltömning2016: en bok – Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë – och med det fullgjorde jag januaris utmaning för hylltömningen.

I min egen läsutmaning höll jag mig till att läsa enbart egenägda böcker. Jag läste två böcker köpta 2015, så nu behöver jag bara läsa en bok till köpt förra året för att klara den delen av min läsutmaning för 2016.

Köpta 2015: The Mistletoe Bride och Mysrys.

Lilla Berlin 4 – Cute Overload var ett recensionsexemplar som jag fått i år, och Stenhuggarens dotter var ett recensionsexemplar från förra året – recension kommer strax upp på bloggen, så håll utkik.

Nya författare i januari: Ellen Ekman, Ewa Klingberg, Anne Brontë och Janice Hardy. Fyra av sex var alltså nya för mig.

Författarländer i januari: Sverige, Storbritannien, USA.

Fiktiva länder i januari (apropå En världsomsegling 2016): Sverige, Storbritannien, Frankrike och det helt fiktiva landet Geveg som The Pain Merchants utspelades i (recension kommer och då uppdaterar jag länklistan ovan). Så i seglingen räknas bara Frankrike och Geveg eftersom just Sverige Storbritannien och USA är sådana länder som man inte får räkna (de är för vanliga resestopp).

Sammanfattning och kommentarer:

Jag kom igång ordentligt i början på detta år, till skillnad från förra året då det var stiltje och jag inte läste något alls från januari till mars.

Det är så roligt med recensionsexemplar! Det sätter lite press på att recensioner måste skrivas men det är något jag vill öva på, av flera olika anledningar, inte minst för att jag vill bli bättre på att skriva och det går hand i hand med läsande.

Trots att det bara blev kvinnliga författare denna månad och det bara blev böcker från så överrepresenterade länder som Sverige, Storbritannien och USA, så är jag ändå nöjd med månaden, speciellt vad gäller spridningen av olika genrer.

Som ni kanske vet vid det här laget gillar jag historiska romaner; sådana återkommer jag alltid till. Jag har absolut ingenting emot att läsa serier, det lättar upp, speciellt när det är något så lättsamt och roligt som den här månaden.

Jag vill läsa fler novellsamlingar och att läsa två den här månaden är väldigt bra. Samma sak gäller klassiker; där har jag alltid som ambition att läsa fler.

Det jag är allra mest nöjd med är att jag lyckades att hålla mig till våra egna bokhyllor här hemma, till och med bara mina egna, och att jag inte läste en enda lånad bok från biblioteket.

Annars har jag alltid lånat massvis av böcker, läst några få, fått ångest över att de är så många och att jag aldrig hinner läsa mina egna böcker, och sedan lämna tillbaka största delen av låneböckerna olästa efter att ha lånat om dem så många gånger som är maxtak.

Så skönt att slippa den stressen och ångesten, faktiskt läsa böcker jag har köpt för att jag vill läsa dem och läsa sådant som har blivit stående i bokhyllan länge, som The Pain Merchants, köpt 2011.

Dessutom har jag gjort min stora bokrensning så lättnaden är total, vad gäller böcker och läsning, just nu. (Och det är också därför som bara fyra böcker får vara med på bild; de två andra är redan recenserade och följer delvis därför med in i förrådet).