Tematrio: Julberättelser

Veckans tematrio från Lyran på Lyrans Noblesser lyder som följer:

Berätta om tre bra böcker/berättelser som handlar om julen!

Mina tre är nostalgisk läsning för hela slanten.

Julgröten av Sven Nordqvist var under många år en obligatorisk julberättelse för mig och min syster. När vi var barn, och julaftonsmorgonen grydde, kom hon in till mig, och vi kröp ned i sängen. Jag läste Julgröten högt för henne och sedan kunde julafton börja på riktigt.

Sven Nordqvist, som också tecknat och skrivit om gubben Pettson och katten Findus, och tecknat Mamma Mu och Kråkan, har här skrivit en mysig berättelse om hur viktiga jultraditionerna är, i synnerhet för tomtar.

Titta, Madicken, det snöar! av Astrid Lindgren var en bok som lästes för mig, på den tiden då jag inte kunde läsa själv. Så den har följt med mig, sönderläst och väl älskad, genom hela min barndom.

Den här bilderboken handlar om hur underbart det är, åtminstone för barn, när det äntligen snöar, men också om hur Lisabeth kommer ut på eget äventyr, utan Madicken, ett äventyr som håller på att sluta riktigt illa. Till sist löser sig allting som det ska, och det kan ändå bli jul.

Som ni vet vid det här laget är Terry Pratchett en av mina favoritförfattare. Hogfather har jag bara läst en gång, men jag planerar att läsa om boken under 2017. Jag trodde att jag hade Hogfather i bokhyllan, men det visade sig att trots att jag har massor av böcker av Terry Pratchett, saknar jag just den. Jag har letat och letat i ett par dagar nu men inte hittat den. Jag tror bestämt att jag lånade och läste min brors exemplar. Vi turades under många år om att ge varandra böcker av Terry Pratchett i julklapp. Vissa år gav vi varandra samma titel till och med. Nu när jag tänkt mig att läsa om den, måste jag ta och köpa mig ett eget exemplar.

Hogfather handlar om hur Jultomten försvinner, Döden ikläder sig Jultomtens kläder och försöker rädda julen. Det går inte som han tänker sig. Trots att han försöker ge julklappar precis som Tomten ska göra, vill det sig inte riktigt. Kanske för att han inte förstår det där med snälla julklappar? I Discworld kallas Jultomten för Hogfather och det är inte samma sak, men nästan ändå. En parodi på vår värld, men med en humoristisk, och i fallet med den här boken, lite mörk twist.

Tematrio: äntligen lästa – eller borde läsa!

Lyran på bokbloggen Lyrans Noblesser presenterar Veckans Tematrio som följer:

En del böcker har blivit stående länge i min bokhylla och en del författare har jag liksom "sparat". Men varje år blir någon av dem läst och min långa lista har kortats betydligt under de år jag bokbloggat. Berätta om tre böcker ni äntligen sett till att läsa eller om tre böcker ni borde läsa snart!

För min del är det inte bara ”en del” böcker som blivit stående, utan ”de flesta”, och visst har jag också sparat vissa författare, som jag ändå lustigt nog samlat på mig flera böcker av.

Lite då och då har någon bok blivit läst.

Det är först så smått under 2015 som jag sett till att läsa egenägda böcker ordentligt – 45 av sammanlagt 57 lästa böcker under 2015 var mina egna, det vill säga cirka 79 procent.

I år har jag tänkt läsa till 100% mina egna (eller min sambos) böcker. Så jag hoppas på många ”äntligen sett till att läsa”-böcker i år.

Bland annat eftersom antalet olästa är så förskräckligt högt, har jag bestämt mig för att göra tre tematrio-listor.

Tre författare i mina egna bokhyllor som jag sparat

och ännu inte läst ut någon bok av

1. Umberto Eco. (Jag har haft två böcker stående hur länge som helst. Och nu gick han plötsligt bort 19/2 2016. Ska jag nu äntligen få för mig att läsa de två böckerna?)
2. Sigrid Combüchen. (Ibland samlar jag lustigt nog på mig flera böcker av en författare utan att läsa. Jag har läst delar av Parsifal vid ett par tillfällen, men aldrig lyckats läsa ut boken. Ändå tycker jag väldigt mycket om den – det experimentella språket, det annorlunda sättet att berätta. Så pass att jag vid något tillfälle kallade henne favoritförfattare fast jag inte ens läst ut något! Jag har 4 olästa böcker av henne, inklusive halvt lästa Parsifal, i min bokhylla.)
3. Chimamanda Ngozi Adichie. (Hon är definitivt en författare som jag sparat på. Jag har novellsamlingen Det där som nästan kväver dig i min bokhylla, i pocket och oläst. Flera gånger har jag varit på väg att köpa Americanah eller något annat av henne men avhållit mig i sista sekunden. Jag tror att jag kommer att tycka mycket om – ändå suger jag på karamellen innan jag ännu ens stoppat den i munnen.)

Tre böcker jag äntligen sett till att läsa

1. Den gyllene cikadan av Wu Cheng'en. (En bok som stått oläst i min bokhylla sedan 2002! Stort tack till Nelly på Nellons bokblogg och hennes utmaning #hylltömning2016 som fick mig att äntligen läsa den här boken – som också var riktigt läsvärd!)
2. The Pain Merchants av Janice Hardy. (utkommen i USA som The Shifter) (En bok som stått oläst i min bokhylla sedan 2011. Boken som är en fantasy har en riktigt originell idé i grunden, men utförandet är inte riktigt lika lyckat. En snabbläst, spännande bok dock och jag är glad att jag äntligen läste den – nu ska jag bara läsa bok två som också stått oläst i hyllan sedan 2011.)
3. Främlingen på Wildfell Hall av Anne Brontë. (Osäker på när denna köptes (på bokrea för några år sedan). Säkert är att jag har haft den länge oläst i hyllan. Precis som med de båda ovanstående böckerna är det här en bok där jag får säga tack till Nelly och #hylltömning2016. Jag är glad att jag äntligen läste den och dessutom tyckte mycket om den!)

Tre böcker jag borde läsa snart

1. Ulysses av James Joyce har jag fått rekommenderad till mig sedan 1999 och fortfarande inte läst (min dåvarande skrivarlinjelärare sade att jag skrev lite som Joyce i en av mina noveller). Mitt exemplar fick jag i present av min fästman 2012. Jag tror att tjockleken avskräcker mig något. Men i år är det dags!
2. Maresi av Maria Turtschaninoff köpte jag i december 2014 (samma år som den först utkom). Jag började läsa lite i den precis efter att jag köpt den och satte mig på ett kafé för att skriva. Men jag skrev som sagt istället och lade boken åt sidan och sedan har den blivit stående också hemma i bokhyllan. Omslaget är ju så vackert så den får stå med framsidan utåt, inte bara på fotot ovan utan även i min bokhylla! Boken har hyllats både av finlandssvenska och andra svensktalande läsare och kritiker sedan den först kom ut. Numera hyllas den också av engelsk läsekrets, för nu har den precis blivit översatt till engelska, under förra året. Verkligen dags att läsa denna lilla pärla!
3. The Shepherd's Crown av Terry Pratchett är inte bara den sista boken i serien om Tiffany Aching, utan även den allra sista boken som Terry Pratchett hann avsluta före sin död. Den har nu stått oläst i min bokhylla sedan september förra året och jag borde verkligen läsa den för jag vet att jag kommer att älska den. Men det är ju, som sagt, också den allra, allra sista boken skriven av Terry Pratchett och bara därför drar jag ut lite på det.

Tematrio: Kärlek

Eftersom det just har varit Alla Hjärtans Dag, är temat för veckans tematrio kärlek. Lyran på Lyrans Noblesser skriver ”Berätta om tre bra böcker eller filmer som handlar om kärlek!”

Nu känns det som om jag får en andra chans att göra detta; förra veckan var Top Ten Tuesdays tema om just kärlek (också apropå Valentine's Day). Därför passar jag på nu istället, att ta med den enda bok jag kom på när jag försökte författa en tio-i-topp, lite halvhjärtat sådär (no pun intended).

1. Deathless av Catherynne M. Valente. Det här var den första boken jag läste av Valente och jag läste den under 2015, utläst tredje juli. Den utspelas i Ryssland, är Valentes egen version av en gammal legend om en legendarisk person i rysk mytologi, nämligen sagan om hur Koschei den odödlige kom att dö – och så mycket kan jag avslöja att det handlar om att kärleken ställer till det för honom. Legenden om Koschei finns beskriven på Wikipedia, bland annat. Annars rekommenderar jag att läsa Valentes bok (utgåvan som jag läste är lite dyrare, fast jag köpte den på The English Bookshop i Uppsala). Hon har lyckats väldigt bra i sin version. Inte för att jag känner till den bakomliggande legenden särskilt bra, men jag blev högeligen förtjust i Valentes språk, hennes sätt att berätta; drömlikt och poetiskt. Det tog tid innan jag kom in i boken, men bara man ger den lite tid och läser vidare i den så fastnar man för den – och sedan är man fast och till och med fäst vid den. Vips, så hade jag skaffat mig en ny favoritförfattare. Tur då, att jag redan innan jag läst klart Deathless (länk till billigare upplaga) kom mig för att köpa The Girl Who Circumnavigated Fairyland in a Ship of Her Own Making, också skriven av Valente (en helt underbar titel för övrigt).

2. Gone Girl av Gillian Flynn är också en första bok av en för mig ny författare, också läst för första gången förra året. Den här boken lyssnade jag på under ganska lång tid, men det gjorde ingenting att jag tog tid på mig – det var en väldigt bra version, den engelska ljudboken (mitt exemplar lånat på biblioteket och därför inte med på fotot ovan; jag hittade tyvärr bara en samlingsversion med alla hennes tre böcker som ljudbok att köpa när jag sökte efter länk att tagga) som jag lyssnade på. Vartannat kapitel är ur hans perspektiv, vartannat kapitel är ur hennes perspektiv – och i ljudboksversionen är det också två som läser: en man och en kvinna. Det här är också kärlek när den blir farlig för de inblandade. Boken utspelas i USA och handlar om ett ungt gift par, där ingen av dem är vad den andra tror, och där läsaren/lyssnaren inte heller vet vad hon/han ska tro. Läs ingenting om handlingen i förväg, utan lyssna bara på eller läs boken! Den är väl värd att läsas, en psykologisk thriller och ”nervbitare”. Jag tyckte så mycket om den – jag tror det speciellt berodde på att det var just en ljudbok och uppläsarna gjorde det så himla skickligt – att jag föll för den såpass att jag, vips, hade köpt två böcker till av Gillian Flynn (länk till dem på engelska - fast jag köpte dem på svenska och i vanlig pocketversion; hennes två tidigare böcker), som jag ännu inte läst, men sparar till något bra tillfälle när jag vill läsa något modernt, socialrealistiskt, nervpirrande thrilleraktigt. Boken Gone Girl finns även att läsas på svenska, med samma titel.

3. Det får bli ännu en ljudbok. När jag hade lyssnat klart på Burial Rites (länk till ljudboken) av Hannah Kent, (australisk författare) skrev jag i min läsdagbok ”Bästa ljudbok jag lyssnat till. Extremt bra läst. Och en väldigt bra bok.” Så kan jag fortfarande sammanfatta den här boken, fast nu har den fått konkurrens av Gone Girl som också lästes väldigt bra. Hursomhelst fanns det så mycket känsla i Burial Rites. Och Burial Rites har blivit mer av en favoritbok än Gone Girl. Jag vet inte om jag skulle ha fått samma starka känslor för Burial Rites om jag hade läst den själv. Jag lyssnade på den under väldigt lång tid, men som i fallet med Gone Girl, gjorde det inget att jag här drog ut på den ljuva karamellen. Burial Rites handlar om kärlek när det inte heller går riktigt som man skulle vilja. Huvudpersonen är en kvinna och hon är dödsdömd. Romanen utspelas på Island 1829, baserad på en sann historia, där den dödsdömda kvinnans nutid blandas med hennes berättelse om vad som hände innan och varför hon blev dömd till döden. Att kärlek är en stark bidragande orsak, inser ni nog. Hur som helst, denna historiska roman, lågmält men intensivt skriven, är väldigt läsvärd! Så läsvärd att jag när jag hade lyssnat klart på ljudboken beställde ett fysiskt exemplar på BookDepository – en vidunderligt vacker version, dessutom som väl speglar bokens innehåll. Burial Rites, som är Hannah Kents debutbok finns numera också på svenska, med titeln En mörderska bland oss. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om den svenska översättningen av titeln, men boken finns på årets bokrea, insåg jag igår! Så passa på att läs den på svenska om ni inte vill ha den på engelska. Köp på till exempel Bokus eller Adlibris. Ni kommer inte att ångra er, för om ni är som jag så säger det vips, och så har ni skaffat er en ny favoritförfattare – som tyvärr inte kommit ut med några fler böcker än – men jag väntar ivrigt.

Tematrio - Långbetitlad

Veckans tematrio på Lyrans Noblesser presenteras såhär: Jag har fått jättemånga bra tips på kommande teman, idag valde jag ett som jag tyckte verkade kul. Berätta om tre böcker med lång titel, bra eller dåliga eller sådana du vill läsa. Var gränsen går för lång är ganska flytande och upp till er att avgöra.

Jag blir väldigt glad att det här ämnet dök upp för då ska jag passa på att nämna en bok som jag annars aldrig haft tillfällighet att ta upp här på bloggen. Och den boken har världens längsta titel, eller i alla fall en titel som gör mig djupt imponerad ifråga om längd.

1. Boken är skriven av Paul Jennings och heter:

How Hedley Hopkins Did a Dare, robbed a grave, made a new friend who might not really have been there at all, and while he was at it committed a terrible sin which everyone was doing even though he didn't know it

Bokens hela titel kan vara svår att komma ihåg, men den är väldigt rolig och det minns jag att boken var också, även om jag inte kommer ihåg så mycket mer om den. Titeln i sig är en bra påminnelse om man glömt handlingen. Det var en barnbok/ungdomsbok, lättläst, på engelska som ni förstår, och jag läste den 2006.

Länken leder till en försäljning av boken på författarens hemsida, där man kan få 10 % rabatt på boken just nu.

2. Efter den första titeln blir det svårt att välja en andra och en tredje, men jag väljer ett par som är halvlånga i alla fall, något så när. En ungdomsbok eller om det inte rentav är en barnbok av Terry Pratchett, Den makalöse Maurice och hans kultiverade gnagare. En underfundig titel och en riktigt bra bok. Om jag kommer ihåg rätt lyssnade jag på den som ljudbok, ett undantag för mig på den tiden. Läste även denna bok 2006.

3. Kim M. Kimselius skriver väldigt spännande och lättläst för barn i mellanstadieåldern och uppåt om många historiska skeenden och tider. Bland annat har hon skrivit två böcker som utspelas under andra världskriget. Theo och Ramona är två ungdomar som reser i tiden. En av deras tidsresor går som sagt till tiden för andra världskriget. Titlarna på dessa två böcker är snarlika.

Den första boken heter På liv och död i andra världskrigets skugga. Den andra boken heter På flykt från andra världskrigets fasa. Båda böckerna kan läsas fristående men ingår i en längre serie om Theo och Ramona som börjar med Tillbaka till Pompeji (som inte har lika lång titel som de andra två). Böckerna om Theo och Ramonas äventyr i andra världskrigets skugga läste jag 2011, samma år som böckerna kom ut.

Tematrio - Norge

Veckans Tematrio anordnas som vanligt av Lyrans Noblesser. Lyran skriver:

"Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare."

Och jag måste erkänna att jag läst hemskt förskräckligt lite norsk litteratur. Jag fick fundera ett tag och lyckades skramla ihop tre favoriter. Jag väljer att berätta om författarna snarare än enstaka böcker.

1. Tormod Haugen är en barn- och ungdomsboksförfattare vars böcker jag slukade som barn - de jag kom över på biblioteket vill säga (vilket inte var alla böcker han kommit ut med så jag har fortfarande en handfull olästa titlar, om inte fler).

Som vuxen snubblade jag över en bok av Haugen på en gallring på biblioteket och kunde inte låta bli att köpa boken, just för att det var en gammal favorit: Slottet det vita. Faktum är att jag hittade en annan av hans böcker på second hand för 20 kronor för inte alls länge sedan, en bok jag inte läst, Varulv. Det är såvitt jag förstår den senaste boken översatt till svenska (utkom 2000). Sedan dess har han skrivit åtminstone tre böcker till före sin död 2008. Tormod Haugen blev 63 år.

Haugens böcker utspelas i skymningslandet, på gränsen mellan vår verklighet och drömlandet. Ett par böcker är ren fantasy, andra utspelas delvis i vår värld. Böckerna är udda, liknar inte annat i fantasygenren, är mer sagor än något annat och ofta lite experimentella både i handling och upplägg.

Förutom ovannämnda två titlar har jag även Farlig färd - en av hans fantasyhistorier. Mina favorit av Haugen är annars mer följande: Slottet det vita, Dagen som försvann och Romanen om Merkel Hanssen och Donna Winter.

2. Thorbjørn Egner är en annan barnboksförfattare som dessutom tillhör mina favoriter.

Egner är mest känd för Klas Klättermus och Folk och rövare i Kamomillastad och de är också de två böckerna jag läst av honom (förutom boken Karius och Baktus).

Dessa två böcker köpte jag också som vuxen på någon bokrea, bara för att ha dem och kunna läsa om dem - och läsa dem för andra. De är utmärkta högläsningsböcker. Som barn lyssnade jag till mina föräldrar när de läste böckerna för mig och mina syskon.

Vi hade även radiodramatiseringar av böckerna, med teater och sång och de lyssnade jag på hur många gånger som helst. De var så bra, så spännande, tyckte jag.

Alla ni som ännu inte läst dessa böcker: gör det! Och har ni barn - läs de här böckerna för dem! De kommer att älska dem.

3. När jag skulle få till nummer 3 hade jag lite problem. Det fanns ingen klar favorit eller någon jag läst mycket av som jag kom på. Alf Prøysen skulle jag kunna nämna, Teskedsgumman både lyssnade jag till och läste som barn, men jag väljer Erlend Loe som sista författare. Jag har bara läst en enda bok av honom men jag tyckte mycket om den och jag ska läsa fler!

Stilla dagar i Mixing Park läste jag under förra året, 2013, och jag tyckte mycket om humorn och det faktum att boken både var tunn och lättläst när jag var i en period då det var precis vad jag behövde. Och humorn, nämnde jag den? Vill som sagt läsa mer så jag ska botanisera i min sambos bokhylla; han har några Loe-böcker som väntar på mig!

Tematrio - Snyggingar

Tematrio den här veckan hos Lyran på Lyrans Noblesser är favoritomslag. Eller som Lyran uttrycker det:

Det har ramlat in en del otroligt snygga böcker i brevlådan den senaste veckan, vilket inspirerat till detta något ytliga ämne. Jag brukar sällan fästa särskilt stor vikt vid en boks omslag, men vissa är ju helt enkelt snyggare än andra. Berätta om tre böcker med snygga omslag - visa gärna bilder!

Det finns många snygga böcker och det finns många fula böcker. Jag har en blandning av både och i mina bokhyllor. Jag måste säga att jag inte går på omslag när jag köper en bok, jag går på vad som står på baksidan av boken och vem författaren är. Ofta köper jag böcker vars författare jag känner till sedan tidigare eller till och med läst något av. Kanske fått tips om på någon bokblogg eller av någon vän eller släkting. Men ett vackert omslag gör ju sitt till, man tilltalas mer av boken.

I söndags stod jag faktiskt på bokrean och funderade starkt på att köpa ännu en bokreabok bara för att, eller nej, inte bara för att, men det var en bidragande orsak att omslaget var riktigt snyggt, vackert. Dock köpte jag inte boken, fast det berodde nog mest på att innehållet inte motiverade ännu ett bokreaköp nu när jag köpt så många böcker redan.

Jag har valt att leta fram några böcker ur mina egna bokhyllor till veckans tematrio.

Klicka gärna på bilderna så får ni se dem uppförstorade och njuta ännu mer av hur snygga de är!

1. Neil Gaiman: The Ocean at the End of the Lane. Så snyggt omslag!

Här hade jag faktiskt omslagsvånda, en av de få gånger jag har haft det, för att Gaimans böcker trycks i två varianter, en amerikansk utgåva med amerikanska och en brittisk utgåva med brittisk engelska. Jag vet dock inte om han skriver på amerikanska eller engelska i original, jag har fått för mig att han skriver på brittisk engelska (han kommer ursprungligen från Storbritannien) fastän han bor i USA sedan många år. Därför föredrar jag den brittiska varianten. Men i fallet med den här boken hade båda utgåvorna väldigt snygga omslag så det gjorde det svårare.

Trots att jag har boken i bokhyllan och var väldigt ivrig när jag först köpte den har jag ännu inte läst den. Jag suger lite på karamellen.

2. Den andra boken har jag inte heller läst än. A Walk Across the Sun av Corban Addison. Ett mycket vackert omslag, tycker jag och jag har fått höra att det också ska vara en mycket läsvärd bok.

Den handlar om två flickor som efter en tsunami blir hemlösa och föräldralösa, sjutton och femton år gamla, och om hur de ger sig ut på en resa som slutar allt annat än lyckligt för deras del.

3. På delad tredjeplats, utan att jag för den skull presenterade dessa omslag i något slags ordning, har jag valt del ett/två och tre/fyra ur en serie som består av fyra böcker där detta är ettan och tvåan hopslagna till en bok och trean och fyran hopslagna till en. Eller som det står på omslagen "The First Half of the Book of the Long Sun" och "The Second Half of the Book of the Long Sun". Så det är egentligen en enda lång bok.

Jag har läst tre av böckerna eller motsvarande en och en halv volym i det här fallet. Böckerna heter Litany of the Long Sun och Epiphany of the Long Sun, skrivna av Gene Wolfe Böckerna är hursomhelst mycket läsvärda och omslagen är fantastiskt fina, rena konstverk, så detaljerade målningar, väldigt vackra! Som de flesta av Gene Wolfes böcker för övrigt.

Tematrio - Naturen

Lyran på Lyrans Noblesser har som allt som oftast på måndagar en ny tematrio. Hon skriver:

Den här veckan känner jag mig inspirerad att välja naturen som tema. Jag har de senaste veckorna läst ett par böcker där havet, och resan däröver, spelat stor roll. Jag skriver om tre böcker med havstema, men ni kan lika gärna välja att blanda olika naturteman i era svar. Berätta om tre böcker där naturen (hav, skog, öppna landskap, slätter, öken, djungel osv) ges plats!

Efter lite letande har jag valt ut tre böcker jag har här hemma i bokhyllan.

Tahar Ben Jelloun har skrivit Sandbarnet, där öknen och sanden har stor betydelse. Det här är en saga om en flicka som föds som åttonde dottern till en man som inte vill acceptera att han får ännu en dotter och inte en son. Han uppfostrar henne som sin son och intalar också sig själv att hon är en son, ger henne namnet Ahmed och säger till henne och till omgivningen att hon är en pojke.

Anna-Karin Palm har med sin novellsamling In i öknen skrivit noveller som alla anknyter till eller utspelas i öknen. Det är kvinnor som på något vis genomgår en förvandling, en transformation och öknen blir en katalysator till denna deras förändring och förvandling.

Maria Turtschaninoff har skrivit Anaché – Myter från akkade där huvudpersonen, flickan Anaché, växer upp hos ett nomadfolk kallat akkade. Folket är format av det land de gjort till sitt: vidsträckta vidder, långt strävt gräs, oändlig blå himmel. Anaché går vägar som nomadfolket aldrig vandrat förut, hon bryter mot lagar och regler och gör det som anses vara omöjligt.

Tematrio - HBTQ

Veckans tematrio som ordnas av Lyran på bloggen Lyrans Noblesser, formulerar hon såhär:

Det bloggas och skrivs en hel del just nu om sexuell läggning/identitet. Bra att detta uppmärksammas. Temat för veckan är därför texter med HBTQ-teman. Berätta om tre läsvärda böcker med någon form av HBTQ-tema!

Mina tre boktips blir följande:

1. Duktig pojke av Inger Edelfeldt läste jag första gången för många år sedan. Det är hennes debutbok, en bok som tål omläsningar, första gången utgiven 1977. Temat är fortfarande lika aktuellt. Den handlar om en helt ung man vid namn Jim som inser att han är homosexuell, om hur han inleder sitt första förhållande med en kille.
2. Även jag vill precis som Lyran tipsa om Jessica Schiefauers Pojkarna. Boken handlar om några unga flickor som blir till pojkar på magiskt vis och provar på och experimenterar med killrollen.
3. Twinkle, Twinkle är skriven av Kaori Ekuni. Jag läste boken på engelska i juli 2007, originalets japanska titel är Kira kira hikaru och jag upptäckte att den finns på danska också med titeln Blink blink. Ett ungt par gifter sig, en kvinna och en man, enligt traditionen, men mannen är homosexuell och kvinnan har andra personliga problem. Boken har blivit filmatiserad. Det finns en tv-serie med samma japanska namn, men den har inte något med boken att göra, utan det har bara nämnda film. Jag tyckte mycket om den här boken när jag läste den, den är väldigt speciell.

Tematrio - Systrar och bröder

Veckans tematrio handlar om syskon, om böcker med systrar och bröder. Lyran skriver: Det finns ganska många böcker som berör syskonrelationer, men kanske kan det vara lite svårt att på rak arm komma på tre. Ni får leta lite i minnet. Berätta om tre böcker som handlar om syskon.

Syskonrelationer står mig varmt om hjärtat, eftersom jag har fyra syskon själv, tre bröder och en syster. Men bland böckerna i mina bokhyllor var det första intrycket att det var ont om syskon. Till sist hittade jag i alla fall tre stycken böcker jag läst och fastnat för.

Julian Gough har skrivit romanen Juno och Juliet.(Juno & Juliet i original) Boken handlar om ett irländskt enäggstvillingpar, Juno och Juliet som börjar plugga på universitetet i Galway på Irland.

Boken är rolig, handlar om tvillingparet och männen i deras liv. Det figurerar anonyma hotbrev, teman är kärlek och död.

Jag kommer ärligt talat inte ihåg så mycket av den här boken mer än att jag gillade den. Till mitt försvar kan sägas att det var några år sedan jag läste den. Ändå minns jag den som läsvärd och annorlunda – något som lockar åtminstone mig.

Richard Adams har skrivit Watership Down, på svenska Den långa flykten. Jag har boken på engelska, men jag har läst den både på svenska och på engelska. På engelska någon enstaka gång och på svenska ett flertal gånger. Den här boken var en favorit under uppväxten. Jag läste den första gången på lågstadiet, jag tror jag var nio-tio år, och sedan dess har jag läst om den många gånger. Bokens målgrupp är nog egentligen (unga) vuxna. Romanen handlar om en grupp kaniner som flyr från sina hemtrakter. Deras hem skövlas av människor och de måste hitta ett nytt hem. Många äventyr råkar de på under färden, och kaninernas flykt blandas med historier om kaninernas Jesus, en myternas gestalt, en lurig, intelligent figur, som sägs ha levat i tidernas begynnelse. 

Kaninerna beskrivs väldigt mycket som just kaniner, de är rädda, de är djur och inte människor. Ändå kan man förstås dra många paralleller till vårt eget samhälle. Huvudpersonen – huvudkaninen – Hassel (Hazel) – han som också blir flyktgruppens ledare, har en synsk bror, en mycket intuitiv och drömmande lillebror – som heter Femman (Fiver) – för att han kom som femte nyfödd i kullen.

Den här boken är mycket läsvärd, tycker jag själv, en allåldersbok, där vuxna och barn får ut olika saker av berättelsen, men båda slags läsningarna är mycket givande. Boken finns med på listan Världsbiblioteket, som en av de hundra mest läsvärda böckerna genom tiderna.

Diana Wynne Jones har skrivit många barn- och ungdomsböcker om syskon i olika konstellationer, jag har några av dem. En av dessa, en av de få böckerna hon skrivit som översatts till svenska, är De sju makterna. 

Två syskonskaror finns här. Dels är det huvudpersonen Howard och hans syster som kallas Hemskan. Dels är det sju andra syskon som även är de sju stora makterna i staden – de har alla varsitt ansvarsområde – pengar, gas, el, musik, renhållning – och brottslighet. En av dessa sju makter tvingar Howards far att ge honom/henne tvåtusen nyskrivna ord i månaden. Nu har Howards far inte gjort som han ska, inte gett sina tvåtusen ord, så en underhuggare, Busen, skickas på Howards far för att kräva honom på de tvåtusen orden, en Buse som vägrar att lämna hemmet förrän han har fått vad hans uppdragsgivare vill ha.

Det låter skruvat och det är skruvat. Det är en rolig, mycket humoristisk och spännande barnbok, annorlunda, påhittig, fantasifull och uppfinningsrik. Med oväntade vändningar i handlingen. Originalet är bättre än översättningen, men jag har läst den mest på svenska. Många gånger på svenska. Läst den själv och läst den högt för min syster. Det är en av mina absoluta favoritböcker. En riktigt läsvärd och rolig bok som i original heter Archer's Goon.

Tematrio – Vinterväder

Lyrans Noblesser kommer med en ny tematrio.

Berätta om tre böcker som utspelar sig under vintern.

1. Den första boken i min bokhylla som mina ögon föll på var ”Vinter i vildmarken” av Gary Paulsen. En bok jag inte läst. Däremot har jag läst första boken som handlar om trettonårige Brian Robeson, ”Yxan” heter boken, är en ”överleva ensam i vildmarken”-bok, som är riktigt spännande. Jag lånade och läste den på biblioteket vill jag minnas och ramlade långt senare, flera år senare, över boken på Second hand. Då köpte jag ”Yxan” för omläsning, och fick i samma stund syn på ”Vinter i vildmarken” som är den fristående fortsättningen. Första boken kallas för en ”modern klassiker”. Under 2014 är det dags att läsa om den och läsa den för mig olästa fristående fortsättningen, kanske nu snart medan det faktiskt fortfarande också är vinter. Vintrig vildmark, en kamp för överlevnad. Det låter väl som en slukarbok!”
   
   
2. ”Vintervålnader” av Kate Mosse är mitt andra tips. Frankrike, 1926, en snöstorm och en ödslig by vid namn Nulle. En småspännande, trivsam historia. Att den utspelas i Frankrike är ett plus, att den är en historisk roman är ett plus, att den är skriven av Kate Mosse är inte helt fel det heller och den är vacker till omslaget, och innehållsligt har den vackra, stämningsfulla illustrationer. Jag läste ut den här boken i januari 2013.
   
   
3. Karen Blixen har skrivit novellsamlingen ”Vintersagor”. Jag har än så länge bara läst första novellen, Skeppsgossens historia, men jag vill läsa mer. Har tänkt i flera år att ”Vintersagor” passar att läsa just på vintern. Tyvärr är jag dålig på att läsa novellsamlingar, tar emot lite, och därför har den stått oläst i hyllan länge. Förutom en novell då. Nu när jag läser andra novellsamlingar och börjar få upp smaken för noveller igen, kanske det är dags att ta itu med den här lilla pärlan? Karen Blixen är ändå en av Danmarks världsberömda sagoberättare.

Tematrio - Saint Patrick

Lyran ber oss berätta om tre irländska författare i veckans tematrio med anledning av St Patrick's Day. En inte helt lätt uppgift. Eftersom Lyran själv berättade om Oscar Wilde, Bram Stoker (Dracula) och Samuel Beckett, tre författare jag läst, väljer jag att berätta om tre andra. Som jag inte läst helt och hållet, men som jag i alla fall kan tipsa om.

Först ut är Marian Keyes. Det var många år sedan nu som jag läste ”Vattenmelonen”, den första av hennes böcker som kom ut på svenska. Först läste jag min mammas böcker. Sedan dess har jag samlat på mig egna exemplar av Marian Keyes böcker, inte de jag redan läst men nya som hon kommit ut med. Ett par har jag läst, andra har jag olästa i bokhyllan. Böcker på svenska och engelska blandat. Senaste boken jag läste var ”Under täcket”, en samling artiklar/kåserier. Jag köper på second hand när jag kommer åt. Där brukar det alltid finnas något exemplar av Marian Keyes böcker. Det är inte så ofta jag läser chicklit, och gör jag det håller jag mig oftast till några få författare; det här är en av dem.

Den andra författaren är MaritaConlon-McKenna. Hon är just nu aktuell med boken ”Kockskola för ensamma hjärtan” som kommer ut i april 2013 på Norsteds förlag. Det är ingen kokbok utan en roman, i samma stil som hennes föregående böcker. Jag gillade ”En hattaffär runt hörnet”, just för att den handlade om något lite annorlunda, en hattaffär. Det var en feel-good-roman som vissa kritiskt säger inte innehåller så mycket, men jag tycker att det är en trevlig underhållning för stunden, när man vill ha något snällt och lättsamt att läsa. Jag har recenserat boken i ett tidigare blogginlägg. Just för att jag tyckte om hennes första bok har jag lånat och läst hennes nästföljande på biblioteket, ”Bröllopsfixaren”. Nästa bok är ”Sommarbruden”, och så den ännu inte utkomna nämnd ovan. Det är väldigt lättsam chicklit alltihop, inte alls samma stuns som i Marian Keyes böcker, men vill man ha något som handlar om kärlek och är lättsam underhållning för stunden har man kommit rätt. Jag har inte läst ”Sommarbruden” så jag kan egentligen inte tala för den, men efter vad som står på bokens baksida, är den i samma stil som de övriga böckerna. Det blev lite mindre charmigt med ”Bröllopsfixaren” eftersom där inte fanns någon hattaffär eller något lika intressant att väga upp mot den ändå ganska banala kärlekshistorien. Kanske kommer charmen tillbaka med ”Kockskola för ensamma hjärtan” eftersom en kockskola ändå har något slags charm i sig som förhoppningsvis gör det mer charmigt än banalt.

Den tredje irländska författaren jag kommit mig för att tipsa om skriver i en helt annan genre än de båda föregående, och det är också en man: Eoin Colfer. Han är mest känd för att ha skrivit böckerna om Artemis Fowl, ett kriminellt geni. Jag har samlat på mig två stycken, men inte kommit mig för att läsa dem än. Och så har jag, inte att förglömma, en sjätte bok i ”Liftarens guide till galaxen”-serien av Douglas Adams. Det är alltså Colfer som skrivit en helt egen bok som utspelas efter Adams böcker, och som är en officiell fortsättning eftersom tydligen Douglas Adams dödsbo gett sitt godkännande till att denna bok publicerades. Sammanfattningsvis och med andra ord: Eoin Colfers böcker står på ”att läsa”-listan tillsammans med en mängd andra böcker och hård konkurrens.

Tematrio - Titelblommor

Varje måndag är det dags för en ny tematrio hos Lyrans Noblesser. Den här veckan är det följande tema: Berätta om tre böcker med en (eller flera) blommor i titeln. Som vanligt letar jag runt i min egen bokhylla och hittade fler än tre blomtitelböcker, men jag valde tre av dem.

Leon Garfield: Decemberrosen. Förra veckan fick Leon Garfield vara med, med en annan bok. Den här gången är det Decemberrosen, en bok jag köpt på bibliotekets utgallring. Det är en spännande berättelse om förräderi, smuggling, spionage och mord i det viktorianska London, och målgruppen är ungdomar.

Neil Gaiman & Dave McKean: Black Orchid. Det här är en mycket vacker serieroman. Skriven av Gaiman och illustrerad av McKean. Det är modern, urban fantasy, en saga med många bottnar. Som Gaiman är mest – mycket mörk och förtrollande.

Elisabet Nemert: Den vita liljan. Just den här boken har jag inte läst, annars har jag samlat på mig ett flertal av Nemerts böcker men läst ett par stycken bara, hittills. Jag planerar att läsa alla hennes böcker så småningom. Hon skriver historiska böcker, lättillgängliga och lättlästa, kanske lite triviala ibland, men god underhållningslitteratur för stunden i alla fall, spännande och engagerande om man gillar historiska romaner som handlar om starka kvinnor. Just den här boken utspelas på Sicilien på 1460-talet och framåt.

Tematrio - Titelmän

Den här veckans tematrio är herrar – skriv om tre böcker med pojknamn i titeln."Berätta om tre romaner/noveller/texter med ett mansförnamn i titeln!" Det var lättare att hitta dessa än förra veckans flicknamnstitlar (även om det finns en hel del sådana också när man tittar runt i bokhyllan). Mina tre bidrag är följande:

Gisle Sursons saga är en av de mer kända och uppskattade islänningasagorna. Den här boken hör till en av de böcker jag börjat läsa i men inte läst ut – inte för att jag inte gillar boken utan för att något kom emellan och jag inte hade lust just nu att fortsätta läsa – det är sådana där slags böcker som jag gärna återkommer till en annan gång och läser ut. Det här är som sagt en gammal saga som handlar om Gisle, en sammansatt karaktär, enligt baksidestexten. Ett viktigt inslag i sagan, som annars handlar om släktfejder (inom en och samma familj), är Gisles drömmar. Mer om boken hittar ni här, http://cornelius.tacitus.nu/sagor/gisle-sursson/ där ni också hittar sagan i sig. Det är en annan översättning än den jag har. Jag har en nyöversättning av Mats Malm. Den version som länkas till ovan är översatt av A.U. Bååth.

Leon Garfield: Svarte Jack. Den här boken vet jag faktiskt inte om jag läst eller inte. Jag har läst en mängd böcker av Leon Garfield – slukade hans böcker som barn och hade honom som en av mina favoritförfattare – men jag kommer inte ihåg om jag läst just den här boken. Den handlar i varje fall om pojken Bartholomeus, den skurkaktige jätten Jack och den sjuka flickan Belle. Det är ett spännande äventyr för de från 12 år och uppåt. Den utspelas 1750, där sjuttonhundratalet är en tidsepok som Leon Garfield gärna återvänder till, och som lockade mig mycket som barn.

Samit Basu: Simoquins profetior. En lite udda fantasyberättelse med indiska influenser eftersom författaren är från Indien. Jag har bloggat om den här boken tidigare här, och tycker att den är läsvärd. Om inte annat går den att få tag på väldigt billigt för den som är nyfiken. SF-bokhandeln rear ut den för bara 29 kronor.