Tematrio - Norge

Veckans Tematrio anordnas som vanligt av Lyrans Noblesser. Lyran skriver:

"Berätta om tre norska/svenska favoriter. Välj om du vill berätta om en speciell bok eller en författare."

Och jag måste erkänna att jag läst hemskt förskräckligt lite norsk litteratur. Jag fick fundera ett tag och lyckades skramla ihop tre favoriter. Jag väljer att berätta om författarna snarare än enstaka böcker.

1. Tormod Haugen är en barn- och ungdomsboksförfattare vars böcker jag slukade som barn - de jag kom över på biblioteket vill säga (vilket inte var alla böcker han kommit ut med så jag har fortfarande en handfull olästa titlar, om inte fler).

Som vuxen snubblade jag över en bok av Haugen på en gallring på biblioteket och kunde inte låta bli att köpa boken, just för att det var en gammal favorit: Slottet det vita. Faktum är att jag hittade en annan av hans böcker på second hand för 20 kronor för inte alls länge sedan, en bok jag inte läst, Varulv. Det är såvitt jag förstår den senaste boken översatt till svenska (utkom 2000). Sedan dess har han skrivit åtminstone tre böcker till före sin död 2008. Tormod Haugen blev 63 år.

Haugens böcker utspelas i skymningslandet, på gränsen mellan vår verklighet och drömlandet. Ett par böcker är ren fantasy, andra utspelas delvis i vår värld. Böckerna är udda, liknar inte annat i fantasygenren, är mer sagor än något annat och ofta lite experimentella både i handling och upplägg.

Förutom ovannämnda två titlar har jag även Farlig färd - en av hans fantasyhistorier. Mina favorit av Haugen är annars mer följande: Slottet det vita, Dagen som försvann och Romanen om Merkel Hanssen och Donna Winter.

2. Thorbjørn Egner är en annan barnboksförfattare som dessutom tillhör mina favoriter.

Egner är mest känd för Klas Klättermus och Folk och rövare i Kamomillastad och de är också de två böckerna jag läst av honom (förutom boken Karius och Baktus).

Dessa två böcker köpte jag också som vuxen på någon bokrea, bara för att ha dem och kunna läsa om dem - och läsa dem för andra. De är utmärkta högläsningsböcker. Som barn lyssnade jag till mina föräldrar när de läste böckerna för mig och mina syskon.

Vi hade även radiodramatiseringar av böckerna, med teater och sång och de lyssnade jag på hur många gånger som helst. De var så bra, så spännande, tyckte jag.

Alla ni som ännu inte läst dessa böcker: gör det! Och har ni barn - läs de här böckerna för dem! De kommer att älska dem.

3. När jag skulle få till nummer 3 hade jag lite problem. Det fanns ingen klar favorit eller någon jag läst mycket av som jag kom på. Alf Prøysen skulle jag kunna nämna, Teskedsgumman både lyssnade jag till och läste som barn, men jag väljer Erlend Loe som sista författare. Jag har bara läst en enda bok av honom men jag tyckte mycket om den och jag ska läsa fler!

Stilla dagar i Mixing Park läste jag under förra året, 2013, och jag tyckte mycket om humorn och det faktum att boken både var tunn och lättläst när jag var i en period då det var precis vad jag behövde. Och humorn, nämnde jag den? Vill som sagt läsa mer så jag ska botanisera i min sambos bokhylla; han har några Loe-böcker som väntar på mig!