Bokbloggsjerka: bokrean, språkutveckling och informationssamhällets förfall

Det är dags för veckans bokbloggsjerka. Jerkan återkommer varje helg och den som håller i jerkan är Annika på Annikas litteratur- och kulturblogg.

Den här veckan vill KajsaLisa veta vad vi tycker och tänker om bokrean: Har den spelat ut sin roll, eller ännu värre har bokhandeln spelat ut sin roll, med internethandel och läsplattor? Berätta gärna också om reafynd ni gjort.

Eftersom bokrean numera finns just även i nätbokhandlarna (och de också är ett slags bokhandel) så är det korta svaret: nej.

Här kommer det längre svaret (som innefattar utvikningar om samhällsfaror och språkutveckling):

Redan för ett antal år sedan, till exempel 2009, diskuterades det om bokrean höll på att gå i graven. 2009 var sju år sedan – men å andra sidan är sju år inte så lång tid. Det beror i vilket perspektiv man pratar.

Jag tror inte att bokrean är på väg att dö ut. Folk läser fortfarande böcker och rent krasst så är folk villiga att betala helst så lite som möjligt för en bok. Det är en förbrukningsvara, den blir snabbt gammal, både i handeln och i den egna bokhyllan. Det är nog till bokreans fördel.

När böckerna redan från början är billiga, har folk lättare att göra sig av med dem – och därmed ha plats för nya böcker. De köper, läser eventuellt, och ger sedan bort, ibland utan att ha läst. Och eftersom nya böcker skrivs hela tiden – för intresset för att skriva är (positivt nog) stort det också! – så konkurrerar nya titlar ut de gamla som antingen glöms bort helt och hållet eller får en sista chans på några reor innan de försvinner ur de vanliga bokhandlarna och bara finns att få tag på i second hand-butiker och på Bokbörsen och dylikt.

Om den fysiska boken försvinner (vilket jag tror dröjer länge än, om än alls), så kommer det att finnas bokreor på e-böcker istället.

Det stora hotet är snarare om folk slutar att läsa över huvud taget. Redan nu är intresset nischat och få läser böcker, ännu färre läser många böcker. Och med tanke på hur låg kvalitet det är på lärare nuförtiden, och med tanke på hur mycket lägre kompetensen är på vikarier (som till och med kan vara obehöriga lärare och ändå få undervisa i svenska), så kommer det snart vara så att folk: 1. är bättre på engelska än på svenska, 2. särskriver/misshandlar/inte kan svenska, 3. har dåligt ordförråd och blir mer och mer urvattnade språkligt sett. Det är faran.

Boken blir kortare och kortare, för folk kommer inte att tålamod att läsa långa texter. Speciellt inte på skärm och när allt annat går så fort i informationssamhället. Allting blir snuttifierat, simplifierat, förenklat. Böcker blir skräpunderhållning utan litterära kvaliteter, utan kompetenser, utan annat än lättsamt, lättsmält underhållningssyfte.

Det är snarare där faran ligger. I samhällets utveckling i stort. I språken som luckras upp. Visst är det bra med kulturell mångfald och att kunna flera språk. Men då ska man kunna språken bra också. Nu har vi en generation som är helt vilse och kan varken svenska eller engelska, som blandar språken hej vilt. Vilket i sig inte är någon fara, för språkliga influenser har alltid funnits i språken och utvecklat dem (som tyskan, franskan, engelskan, latinet har blivit delar av det svenska språket och den svenska språkutvecklingen).

Fast i det här fallet talar jag om segregering, och om allt fattigare ordförråd och allt sämre koncentrationsförmåga. Om alltför låg kvalitet på lärarna – och på föräldrarna. Jag har inget eget barn, men min svägerska har en dotter och det är skrämmande hur dotterns informationsblad ser ut, som hon får från läraren. Det kan tyckas som en liten sak, men det är just det som är faran: ingenting spelar någon större roll, man rycker på axlarna åt petitesser. Informationsblad som redan de har femtioelva fel, där läraren visar prov på att varken kunna svenska, stavning, grammatik, interpunktion eller att hantera en dator, vad ger det för intryck till barnen? Vad lär sig barnen av en sådan människa?

Att språket inte har någon betydelse. Och där ligger den verkliga faran.

Språk får utvecklas – visst – men när ignoransen blir för stor, kompetensen för låg, människan för ointelligent, för att hon inte utmanas längre eller får utveckla sitt intellekt – då förlorar boken sin betydelse. Då finns det inte längre någon som har fantasi nog att läsa en bok och se något framför sig, eller läsa en bok och förstå orden eller bakomliggande betydelser bakom orden, eller läsa en bok och ha tålamod till längre texter än någon eller ett par sidor, högst en novell.

Så länge folk vill läsa, så länge folk har förstånd nog att läsa och så länge folk bryr sig om vad saker kostar och passar på att köpa saker när de är billiga, då kommer bokrean att finnas kvar.

Efter dessa provocerande uttalanden, över och tillbaka till bokrean.

Bokrean i år då?

Jag älskar att gå runt i den fysiska bokhandeln, verkligen se böckerna, bläddra i dem, trängas med andra och hålla i de fysiska bokexemplaren. Jag gillar inte att matbutikerna konkurrerar med de stackars fysiska bokhandlarna som redan nu är utträngda med tanke på den billiga nätbokhandeln. ICA och Coop säljer bra redan som de gör, mat måste alla ha, alltid, för att äta och överleva. Böcker är lyxvaror, i bemärkelsen att de är underhållning och inte behövs för överlevnad.

När nu folk läser så lite som de gör och gemene man nöjer sig med att köpa någon enstaka bok – där de råkar vara och där det är billigt – så tar de en bok på ICA när de ändå går förbi böckerna på väg till mjölken och korven eller köttbullarna och grönsakerna. Men de flesta bekymrar sig då inte om att åka till den fysiska bokhandelsbutiken där det enbart säljs böcker. De har redan gjort sitt bokinköp.

De som är lite mer intresserade av böcker köper på nätet. De som är ännu mer intresserade kanske går till en fysisk bokhandel.

Så de stackars fysiska bokhandlarna – speciellt i små städer – har alldeles för mycket konkurrens när matvarubutikerna har krav på sig att också ha bokrea.

Trots dessa mina argument köper jag också böcker på nätbutikerna. För första gången någonsin förbeställde jag böcker på rean – från Bokus, från Adlibris och från SF-bokhandeln.

Sedan gick jag givetvis i den lokala butiken också, Ugglan. Och handlade mest där. Eftersom jag fyller år i februari passade jag på att utnyttja presentkorten jag hade fått i födelsedagspresent.

Ugglan hade ett speciellt erbjudande, om man handlade för femhundra kronor eller mer fick man en rabattkupong, 20 % rabatt på nästa bokköp – som skulle utnyttjas senast den 6 mars.

Självfallet kunde jag inte låta bli, utan gick och köpte tre böcker till med 20% rabatt – dock inte på rea utan till fullpris (mer om dem i ett annat inlägg).

Om ni vill se vad jag har köpt så har jag gjort inlägg från varje butik jag köpt på.

Mina bokreafynd i år:

Här är mina böcker från Adlibris.

Här är mina böcker från Bokus.

Här är mina böcker från SF-bokhandeln.

Här är mina böcker från Ugglan.

Här är mina böcker från The English Bookshop.

Här är mina böcker från Akademibokhandeln.

Trots att jag innan bokrean tänkte att jag skulle hålla nere på bokinköpen, och gjorde det – tre böcker på varje butik förutom Ugglan där jag köpte det dubbla, sex böcker – så lyckades jag med konststycket att köpa inte mindre än 22 böcker på rean. 21 av dem finns redovisade i inläggen med länkar ovan. En bok extra från Bokus har det blivit (mer om detta i ett senare inlägg när jag fått hem böckerna, för jag beställde två, en på rea och en utom rea).

Med alla dessa bokinköp har jag nära nog fyllt upp min kvot för böcker jag ska köpa under 2016 – jag tänkte begränsa mig ännu mer (och bättre) till skillnad från de senaste åren.

Nu blir det stiltje och inga bokköp alls på ett tag, och under tiden ska jag läsa, läsa, läsa.

För jag har lovat mig själv att läsa alla böcker jag köpt under året 2016 under just 2016. Vilket än så länge inte borde vara några problem.

Men nu måste jag hejda mig ett slag, andas in och andas ut, och sedan läsa alla dessa böcker jag faktiskt har.