Framtidshoppsårstid

Nya vardagsrutiner skapar nya skrivrutiner. Jag sitter 2 x 30 minuter på tåg på vardagarna och skriver. Lite väntetid innan tågfärderna blir det också ibland. Jag är inne på min andra anteckningsbok.

Det blir en salig blandning av skrivpuffar, listor, följebrev till förlag, och skrivande på gamla och nya skrivprojekt. Inspirerande och kreativt. Värdefullaste tiden på hela dagen, skrivmässigt.

Det känns skönt att hitta rutiner, jag som tidigare så gärna ville ha men inte förmådde skriva på regelbunden, daglig basis.

Underbart, och självfallet kommer det till i början på sommaren också; våren och sommaren som är mina glada framtidshoppsårstider.

Kreativ harmoni

Jag har nyss uppdaterat min andra blogg, Creative Harmony, gå gärna dit och läs! Passa också på att surfa in i min nyuppdaterade Portfolio. Det är en blandning av akrylmålningar, teckningar och akvareller. Välkommen!

Kate's Advice to Writers

Jag har, häromdagen, avslutat läsningen av Marian Keyes "En förtjusande man" och gett mig in i Kate Mosses "Labyrinten". Det är spännande läsning, historiskt drama blandas med nutida thriller.

Att surfa böcker och författare är speciellt intressant när man läser, så jag googlade Kate Mosse och hittade fram till hennes hemsida. Bland mycket annat har hon ett omfattande länkbibliotek med korta texter i form av råd om att skriva. Surfa dit och läs du också: Kate's Advice to Writers.

Disciplin som meditation

Susan Piver skriver om hur man ska vara disciplinerad när man skriver. Hon jämför det med meditation. Meditiation är konsten att återvända gång på gång till det meditativa tillståndet där man bara andas. Tankar kommer och går, man släpper dem alla och återfokuserar på andningen, om och om igen.

Det är likadant med skrivandet och disciplinen man måste ha där. Man har en massa tankar - kritiska, osäkra, rädda, filosofiska, vardagliga - som man låter komma och gå; man släpper dem helt enkelt och dyker tillbaka in i själva görandet, att skriva, om och om igen. Tillbaka till disciplinen.

Läs mer om hennes resonemang kring detta här.

En klichéartad GMP

Rättspsykologen fimpade cigaretten.
"Låt oss ponera att han var ensam. Sättet mordet utfördes på ger oss antydan om att han är noggrant kontrollerad. Han har inte lämnat några spår. Det är en kallblodig jäkel, som gjort det här förut och vill göra det igen. Han tycker om det, han tycker om att mörda."

(SkrivPuff: Utmaning 2010: 166: Skriv om en profil.)

Med glorian på sned

Grupptryck och två och två
Läppglans, mascara
och fem sorters nagellack.
Tio parfymflaskor
och de som inte bryr sig
vänder man ryggen till
för de har orakade ben.

Följer ström och ideal,
ser all reklam,
på tv och i annonser.
Matas med bilder:
såhär ska du vara.
Akta dig, du som inte
har rakad bikinilinje.

Fnitter och viskningar,
huvud tätt samman,
blickar och stirr.
Diskret mobbning
med glorian på sned,
en låtsad helgonikon.
– Vi är snälla mot alla,
men bara när du ser,
utomstående auktoritet.

(Skrivpuff, Utmaning 2010:165: Skriv om något tjejigt)

Dina karaktärer ska lida!

Intressant artikel, något att tänka på (och skriva efter):
Screenwriting and novel writing: why to make your characters suffer!

Vem är du i Mumindalen?

Jenny's Result: Mumintrollet on quiz: Vem är du i Mumindalen? Du är mest lik Mumintrollet. Han är pålitlig, snäll, äventyrlig och nyfiken på det mesta, men samtidigt ganska rädd av sig. Han vågar sällan ge sig ut på äventyr på egen hand. Mumintrollet bor med sin mamma och pappa och han älskar verkligen att bo i Mumindalen. Han har många vänner som han alltid ställer upp för. Quiz School Take this quiz & get your result

Vem är du i Mumindalen? » ProProfs Quiz Maker

A girl's guide to writing chick-lit

Vill skriva något nytt och fräscht. Något helt annat än jag brukar. Och då vänder jag mig till genren som jag precis läst ett bok i (eller läser, jag är i de skälvande sista kapitlen). Chick Lit. Jag googlade, och hittade ett bra sajttips. En sida som funkar även för de som skriver något helt annat, bara skriver, några snabba tips om hur man går tillväga och vilket förarbete som behövs. Surfa vidare till sidan (en sida med fortsättning på sida 2): http://women.timesonline.co.uk/tol/life_and_style/women/article1292046.ece

Apropå avslut: som ett svar till Pia och Anders

Det är inte så mycket slutet som är problemet. Många gånger kan det vara mitten, hur kommer jag dit. Mest är det bearbetningen jag fastnar i. Formuleringar. Substans. De oändliga valmöjligheterna i hur man kan uttrycka en sak. Nån strävan i att hitta absolut "rätt" formulering. Lägga till eller ta bort delar av texten i sådant som känns ofullbordat. Tillägg i form av dialog eller miljöbeskrivningar. Olika sätt att berätta samma historia på.

Jag är överkritisk till min egen text helt enkelt. Och fastnar i redigering i version ett, då jag egentligen borde fokusera på att skriva färdigt ett första utkast (ofta har jag synopsis klar för mig, i huvudet i alla fall, i olika stadier, inte alltid detaljerad, mest bara svepande, ett början och ett hum om mitten samt ett slut).

Jag hamnar med andra ord i redigeringsstadiet redan i första utkastet och där fastnar jag. Ibland också för att historien är för suddig och jag inte vet varåt jag ska ta vägen, vilket gör mig vilsen och velig. Svårt att bestämma mig och hålla mig till det jag bestämt. Som om det alltid finns ett bättre val, vad jag än väljer. En rädsla att inte ta "rätt" beslut.

(Angående Pias och Anders kommentarer, läs här.)

Avsluta

Ack! Avsluta! Dagens skrivpuff är ”skriv om att avsluta”. Detta att avsluta är ett kärt ämne för mig. Eller ett fasansfullt ämne som jag vill hålla mig borta från. Något jag brottas med. Det svåraste av allt! Jag har absolut ingenting emot att redigera text, korrekturläsa, kritisera, granska, förbättra. Redan här anar man kärnan i mitt problem. Perfektionisten som kommer fram. Den del av mig som säger ”nej” till att avsluta. Som propsar på att det måste finnas *något* mer jag kan göra, något litet mer jag kan förbättra, ändra på… Jag har hur många oavslutade roman- och novellprojekt som helst. De avslutade projekten är lätt och snabbt räknande, för de är så få. Tyvärr.

Hur avslutar man? Man säger ”STOPP!” till sig själv. Säger: ”det här är nog, det är tillräckligt bra”. Och så lämnar man det bakom sig. Disciplin är också en viktig sak i sammanhanget. Regelbundenhet, och idogt arbete, envishet så att man inte ger upp, så att man når den där punkten när man kan just sätta punkt. Nu sätter jag också punkt för det här blogginlägget. Det är gott nog som det är. Punkt.

Chick-lit - och Labyrinten

Jag har inte läst något av henne än, men jag har köpt boken - igår. Som MedMera-kund fick jag 20 % rabatt på en bok. Jag passade på att köpa en ny pocket som jag ska läsa när jag har läst ut Marian Keyes ”En förtjusande man”. Läsningen går snabbt framåt, jag slukar hundratals sidor, och skrattar och grimaserar om vartannat (gråter inte, gör sällan det när jag läser böcker), men jag känner med karaktärerna.

Den nämnda nyköpta pocketen, och den bok jag ska läsa härnäst, är skriven av Kate Mosse och heter ”Labyrinten”. Första delen i en trilogi. Om jag gillar del ett kommer jag att så småningom köpa del två och tre i serien. Men innan dess står del tre i Catharina Ingelman-Sundbergs trilogi på tur. Den har precis kommit ut i pocket.

I januari läste jag bok ett och två av Ingelman-Sundberg, ”Förföljd” och ”Brännmärkt”. I sommar hoppas jag kunna läsa bok tre, ”Befriad”... Tänkte köpa den på Adlibris någon dag, måste lugna mig lite nu med inköpen, har köpt så många böcker på sistone, så det blir nog så att jag läser "Labyrinten" innan jag läser "Befriad". Måste ju läsa några av de böcker jag verkligen har innan jag ger mig på de jag inte har köpt än...

Alla de här böckerna har gemensamt att de är lättsamma och snabblästa. Även om t.ex. Marian Keyes i ”En förtjusande man” på ett bra vis även gestaltar svårare ämnen som alkoholism och crossdressing/transexualitet (som för övrigt inte är samma sak, enligt karaktär i nämnda bok).

Det är dessutom ett skönt avbrott från all fantasylitteratur som jag läser, om än dock med större behållning – eftersom jag själv också mestadels skriver fantasy. Även om jag nu funderar lite löst på att prova på att skriva chick-lit, men då måste jag ha mer substans, och jag lever långtifrån det slags liv som passar chick-lit… kanske kunde skriva en parodi på det… Vore kul att prova mina vingar lite. Jag som har svårt för att avsluta saker, vill gärna påbörja nya bokprojekt. Dessutom finns det några noveller jag vill skriva. Det är ett flertal tävlingar i sommar/i år som jag vill vara med på, bland annat ICA-kurirens novelltävling 2010. Vi får se hur det går med det. Jag kommer att rapportera allteftersom.

Nu är jag i alla fall klar med renskrivningen av anteckningsbokens sidor. Texten landade på 5720 ord och 11 sidor. En bra början på fortsättningen av min redigering. En del teasers är inlagda i texten i denna förhoppningsvis sista version, tillsammans med en del ny dialog. Dialog har annars varit en bristvara, en av de sakerna jag insett att jag måste lägga in i texten för att få balans i den. Nu är jag redo att börja skriva igen. Jag fortsätter imorgon.

Renskrivning och bokläsning

Renskriver för att komma in i Tusenskönan igen. Livet kom i vägen; jag har inte skrivit på evigheter. Måste hitta ett sätt att komma tillbaka till SkrivPuff och skrivpuffarna igen också.

Lyckligtvis läser jag massor. Ett sätt att få inspiration. Tågtid ger massor av lästid. Just nu plöjer jag igenom Marian Keyes "En förtjusande man". Riktigt humoristisk. På sidan 370 och nu har jag verkligen kommit in i boken, till och med börjat gilla Lola mest, trots att jag till en början tyckte det var jobbigt med hennes korthuggna språk. Fast jag inser att jag skriver lite på samma vis ibland. Kanske så jag kände igen mig. Det liknar ju faktiskt dagboksanteckningar, och det är väl meningen också.

Hursomhelst en kul bok, och tjock - på över 700 sidor får jag mycket läsning för pengarna. Nu ska jag återvända till renskrivningen av Tusenskönan, version klar men inte avslutad.

Med Internet igen - Hurra!

Nu är jag tillbaka på banan.

Vill bara meddela er alla, trogna som otrogna läsare, att jag fått Internet igen.

Välkommen tillbaka, nu är jag tillbaka i bloggsvängen!

Utan Internet

Eftersom jag ska flytta kommer jag att ha fullt upp framöver, plus att jag kommer att vara utan Internet i flera veckor hemmavid, både i gamla hemmet och i det nya! O, öde!

Hursomhelst, jag kommer kanske att uppdatera ändå, men bara kanske, ifall jag kommer över en dator på ledig tid.

Titta gärna in på mina bloggar ändå under tiden! Jag kommer, om inte annat, tillbaka om ett par, tre, fyra veckor igen. Ser fram emot mer bloggande då!

Ha det så gott i vårsolen tills dess!

Utmaning!

Jag har blivit utmanad av Sigrinn! Äntligen svarar jag på utmaningen; bättre sent än aldrig.

Regler:

Det här är svårare än du tror! Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem. Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn! Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)!

1. Vad heter du? Jenny
2. Ett ord på fyra bokstäver: jakt
3. Flicknamn: Jasmine Pojknamn: Jens
5. Yrke: journalist
6. Färg: järngrå
7. Klädesplagg: jumper
8. Mat: jordgubbar
9. Sak i badrummet: jacuzzi
10. Plats/stad: Jeriko
11. En orsak att vara sen: julruschen
12. Något man skriker: Jippi!
13. Film: Jurassic Park
14. Något man dricker? – Juice
15. Band: Jethro Tull
16. Djur: jaguar
17. Gatunamn: Järnekstigen (i Vätö)
18. Bil: jeep
19. Sång: ”Julia” av Wang Lee Hom

Jag utmanar: Tröst för ett knytt, Malin, Annette, Dino78, och den som läser det här blogginlägget, inte är med på nyss nämnda lista men gärna vill göra utmaningen ändå.

Antologi släpps

Nu är det dags. Den 23 april släpps skriften "Samma berättelse" i samband med Västerås Litteraturfestival. Jag är med tillsammans med ett gäng andra skribenter som medverkat i projektet Kreativa Möten, som är ett samarbete med Västmanlands läns museum och dess rika arkiv på västmanländska kulturskatter.

Här kan du läsa mer om Litteraturfestivalen, och här kan du få hela programmet.

På festivalen kan du också köpa antologin "Samma berättelse". Välkommen!

Timmen som försvann

En timme försvann förra veckan. Jag letade förgäves efter den men kunde inte hitta den.

Det var en av de där lugnaste och tryggaste timmarna, när man ligger i soffan och läser en god bok eller kramas med någon man tycker mest om i hela världen. En timme som bubblar av lycka, en gyllenröd och varm timme, som omhuldar och levandegör den som äger timmen. Eller äger och äger, har timmen till låns snarare, för den försvinner, liksom alla timmar, i det som kallas "förfluten tid".

Jag vet inte om timmarna tycker om att vara där. Helst vill nog varje timme vara här och nu. Men det går bara med en timme i taget. Åtminstone en timme per person. Slår man ihop alla människors nutimmar blir det väldigt många. Alla de timmarna samsas om nuet. Inte helt oväntat gillar de att samsas och bo nära varandra, oavsett om de är gyllenröda eller sommargröna.

Min tappade timme var sådan: sällskapsjuk. Och mitt i allt filosofisk. Filosofisk och grubblande. Kanske därför den försvann så fort, för att den inte bara befann sig i soffan, utan dansade runt på samma gång, levnadsglad och med ett barnsligt skratt. På det viset fanns trådar i alla regnbågens färger mitt i det gyllenröda. En sällskapligt mjuk timme som bara ville kramas.

Kanske kan du offra en timme på att hjälpa mig leta efter den, för jag känner på mig att den är viktigare än vad man kan tro. En timme för en timme, det är väl rättvist nog?



(Det här är en SkrivPuff-övning: "Utmaning 2010: 87: Skriv om en förlorad timme.")

Illustratören är igång samtidigt som författaren

Nu har jag jobbat ytterligare på DF. Idag läste jag igenom och redigerade manuset. Det blev lite omskrivningar; jag hade fel antal stavelser på ett par ställen, och så var det en del som inte flöt så bra som jag ville. Nu ser manuset bättre ut, men jag funderar fortfarande på ett par saker, undrar om jag ska ändra lite i handlingen eller inte.

Idag har jag även jobbat på akrylmålningarna, illustrationerna, till DF. Jag har bestämt mig för att använda mig av akrylmålningar, nu när jag ändå börjat med dem. Det är två pannåer än så länge. Jag tänkte avsluta dessa två, scanna in dem, och skicka med dem med manuset. Vill något förlag ha boken, kommer jag att fortsätta med resten av illustrationerna. Alternativt kommer jag fortsätta måla och göra klart alla illustrationer i händelse något förlag godtar boken - eller om jag skulle råka göra någon illustration som platsar bättre som en av de att skicka in tillsammans med manuset.

Men det är nog mindre troligt att jag gör fler illustrationer än de nämnda två. För jag har många andra målningar på gång, och en tavelutställning i maj att se fram emot. Så jag har nog att göra som det är, just nu.

För den som är intresserad finns akrylmålning nummer ett till beskådande här (Creative Harmony; min andra blogg om allt annat slags kreativt skapande; kika gärna in där!)

Första utkast av bilderbok klart!

Det har gått trögt idag, både med skrivpuff-övningen och med arbetet på Tusenskönan. Till sist vände jag mig till mina andra projekt, för att se om det skulle gå något bättre där. Och det gick det!

Jag har precis avslutat ett helt första utkast av barnboken DF, det som ska bli en bilderbok. Just nu är den skriven i haikuform. Får se om det kommer att bli så i slutversionen också eller inte. Kanske ska jag först rådgöra med andra, om den fungerar med det versmåttet.

Tidigare började jag illustrera DF, och jag har gjort två halvklara akrylmålningar på pannå. Jag måste bestämma mig om jag ska fortsätta att illustrera den med akryl eller om jag ska använda mig av akvarell.

Kanske ska jag skicka in den som den är med bara text till förlag? Jag blir så ivrig nu när den är klar...! Men den behöver lite finputsning först, och så kanske några läsare... Eventuellt någon ur tänkt målgrupp också...

Refuseringsdags - igen

Jag fick i dagarna ännu en refusering av FoS. Även den här gången var det ett kort standardsvar, via mail. Så nu har två av tre förlag svarat. Det gäller bara att hoppas på det sista.

Men redan nu planerar jag vilka förlag att skicka kapitelboken till härnäst. Det finns många fler än tre, tack och lov. Kanske ska jag omformulera följebrevet också, göra det mer säljande. Det kanske säljer manuset bättre än ett standardiserat kortkort följebrev?

Töm kistan!

Jag har en liten kista som varit full med papper från alla möjliga roman- och novellprojekt jag haft genom åren. Nu rensar jag i den. Målet är att få den helt tom, slänga papperen eller sätta in dem i pärmar. Men så mycket papper det är! Anteckningar, utskrifter, korrektur, teckningar… Och allting har jag sparat.

Hur gör ni? Sparar man verkligen allting? Eller är det bara jag som är överdrivet sparsam?

Det tar verkligen emot att slänga. Men nu har jag slängt massor av gamla utskrifter av manus. Dock är jag fortfarande fundersam på hur jag ska göra med allting som nu sitter i pärmar…

Jag har mer än tjugo pärmar bara för mina roman- och novellprojekt. Det går inte! Man kan ju bara inte spara allting! Men det är kreativt skapande som jag vill ha kvar.

Frågan är: hur gör jag med gamla romanprojekt som jag verkligen har kasserat och vet att jag aldrig kommer att avsluta (de jag tänker på är dessutom inte värda det). Jag har speciellt ett projekt som fyller en proppfull pärm, och då har jag ändå inte sorterat in allting än.

Skulle ni spara eller slänga?

Kistan har varit bra att spara i, bara för att få undan sådant som jag inte orkat ta tag i (varken papperen i sig eller projekten), men nu ska den tömmas. Kistan ska få något helt annat användningsområde, något betydligt lättare. Kanske ska jag ha sänglinne i den istället?

Flytt ger flyt

Jag ska flytta, så jag rensar och röjer hemmavid. Så mycket man samlar på sig! Åren går och högarna växer. Så mycket papper! Jag har sparat nästan alla utskrifter jag gjort av de olika versionerna av Tusenskönan jag har skrivit. Massor av guldkorn och bra meningar blandat med sådant som är mindre bra. Jag inser att jag faktiskt skrivit flera böcker, flera Tusenskönor. En hel bukett med tusenskönor har det blivit. Nu slänger jag buketterna. Jag sparar guldkornen och låter det vara bra så. Släpper allt gammalt och lägger det bakom mig.

Jag måste rensa och röja, så det är med darrande fingrar och bultande hjärta som jag lägger pappersbunt efter pappersbunt i papperskorgen. Jag har kopior av allt jag skrivit på datorn, givetvis, liksom backuper både på en server, på en extern hårddisk och på cd-skivor. Men ändå! ändå! blir jag nervös av att slänga. Samtidigt är det skönt. Alla förkastade versioner – bort och puts väck! – för att lämna plats åt den nyaste och senaste versionen. En version som jag faktiskt ska skriva klart.

För jag inser: min största svårighet är inte att formulera eller omformulera, redigera eller förbättra… Min största svårighet är att avsluta. Jag har påbörjat Tusenskönan många gånger, på olika vis, och alla har de bra sidor. Om jag bara fullföljt och skrivit klart, och SEDAN redigerat, när jag skrivit ett helt första utkast. Då skulle jag ha varit klar med boken för länge sedan. Inte stannat upp, redigerat, förkastat, börjat om, analyserat, förkastat, börjat om… osv.

Nu skriver jag en redigeringsversion. För ja: äntligen redigerar jag. Jag har skrivit en hel version av första boken (med hål och dåligheter, med bättre delar och sämre delar) som jag nu redigerar, skriver om. Den här gången för att fylla i alla hål och göra en hel version, från början till slut.

Jag skriver på papper för att hindra mig själv för att redigera alltför mycket. Papperet begränsar redigeringsmöjligheterna, och det är bra! Så jag skriver framåt och framåt.

Jag ska komma till den punkt när jag skrivit klart boken, och kan se på den och säga: nu har jag avslutat ett projekt. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit. För det är det som är mitt största problem: att vara nöjd. Det finns tusentals val, men jag måste vara nöjd med den väg jag valt, de val jag gjort och den version av boken som kommit ut ur mig och ned på papperet.

Kunna säga till mig själv ”det här är ett avslutat projekt, jag är nöjd och jag går vidare”. Snart är jag där. Jag ska bara skriva klart boken på papper först, sedan föra in det i datorn och då har jag slutversionen klar.

Koflicka

När sanningen kom närmare, när vädret blev bättre, då skulle grödorna inte slå fel. Skörden skulle stå pall och allting skulle ordna sig. Det var sagorna de talade om för mig, när vintern tjöt kring stugknutarna och världen var svart mörker.

Ingenting växer i hårdjorden, sade man då. Suckade och petade tänderna med spånstickor.

Så timmarna gick långsamt, där vi satt böjda över handarbete, tätt intill fotogenlampan, nära inpå ljusstakarna. Vi arbetade med tankarna ute på fälten. När hagarna står gröna och veten guldgul, det är då vi lever upp, det är då vi kan andas.

Just nu piper det i bröstet och jag kommer ingen vart. Mina tankar snurrar runt och runt, når samma ställe om och om igen. Som smöret i en kärntunna blir tankarna trögare och trögare med varje varv. Varför kan det inte bli vår?

Ingen idé att fråga; vi kan alla världens årstidscykler vid det här laget. Så det blir till att sucka tungt och stirra stint, och låta ögonen tåras över virkningen. Vem vill köpa en duk som är virkad med ledsnad och saknad? Kommer inte köparen känna i själva materialet, i det vita mjuka, att det bara finns bitterhet däri? Vitt som snön är vit utanför. Kylan når in och sveper kring tårna på oss.

Jag drog upp fötterna under mig och satt skräddarställning på kökssoffan istället. Det var trångt med syskonen på båda sidor, lillasyster och lillebror. Och så jag som skulle vara stor flicka, sömmerska om vintern och koflicka om sommaren.

Jag längtade till sommarhagen, till närheten där jag gick invid korna.

Kallar på dem, samlar dem, följer dem inåt skogen så att de kan beta på nytt gräs var dag och bli feta och runda, må bra och få fina kalvar och mycket mjölk.

Nu stod de i lagården och råmade istället. Korna undrade nog var jag var någonstans.

Jag reste mig, lade virkningen på bordet, och gick till farstun. Mössa och vantar, halsduk och tjock kappa. Hårda kornflingor stack mig i kinden medan jag pulsade genom snön, över hela gården bort till ladugården. Kroppsvärmen från korna stod tjock i luften när jag öppnade ladugårdsdörren och kikade in. Mu! Råmande mötte mig. Jag stampade av mig den värsta snön och drog in lukten av komocka och hö.

”Har ni frågat efter mig?” sade jag till dem, glömde inte en enda av dem, gick mellan dem alla sex, klappade var och en av dem på länden.

Jag fick ett snusande från Rosa, en tungslick från Gulla, ett råmande ”välkommen” från Asta. Stjärnros buffade, MajLis knuffade sig närmare, Desiree ställde sig tätt intill.

”Det är långt till våren, men vi kan vänta tillsammans”, sade jag och slog mig ned i en hötapp.



(Det här är en SkrivPuff-övning: Utmaning 2010:57 - 26 februari: Skriv om att vara efterfrågad.)

Refusering

Första refuseringen av barnboken (kapitelboken) FoS, via mail från ett barnboksförlag.

Men jag väntar svar från ytterligare två förlag. Så det finns hopp ännu.

Annars är det bara att fortsätta skicka in till ännu fler förlag.

Någon gång måste man få napp!

Sushi no suki

Prokrastinering just nu är spelet ”Sushi no suki”. Det finns att spela på en mängd olika ställen (länken ovan leder till första träffen). Prova bara att googla.

Eftersom jag är ett japanfan såväl som sushiälskare är det ett perfekt spel för mig. Man ska göra så många sushi man hinner, uppfylla kundernas order, innan de blir arga och galna och går sin väg och lämnar dig utan pengar. Man får lära sig fler och fler recept, och ska hinna med fler och fler kunder. Det är en liten övning i stresshantering.

Hittills har jag nått upp till att man på en dag ska tjäna in 15 000 kr. Den bedriften har jag bara lyckats med en gång, annars stannar jag på 10 000. På nivån 15 000 får jag få nöjda kunder och många missnöjda. Men jag är på väg att lära mig även de svåra och nyare recepten. ^^

Som ni hör är det en väldigt engagerad prokrastineringssyssla. En omgång tar längre och längre tid ju bättre man blir och desto fler dagar man arbetar på sushirestaurangen. Så det är ett tidsödande tidsfördriv.

Annars har jag upptäckt Farmville på Facebook (länken leder till Farmvilles egen hemsida). Ännu en prokrastinering, med många småstunder som blir mycket tid sammanlagt. Tänk att det kan vara så roligt med grödor och djur. Jag måste erkänna att jag har ett visst trädgårdsskötselintresse. Det var inte för inte som jag var den som, när jag var barn, plockade alla trädgårdens vinbär och dagdrömde samtidigt, liksom jag (i hemlighet) drömmer om en egen örtagård.

Ännu ett förlag

I går kväll blev FoS-barnboken skickad också till ett tredje förlag via mail. Två månaders väntetid. Bara att hålla tummarna och hoppas!

Stapplande steg in på det nya året, dags att komma igång att skriva igen

Stapplande kommer jag igång att skriva igen. Tusenskönan. Det var evigheter jag skrev på historien sist. Som ni kanske kommer ihåg skrev jag att första utkastet var klart. Det är en himla massa som måste göras för att manuset ska bli bra och läsbart. Största inlägget i manuset måste vara dialogen. Jag inser att jag är lite rädd för att skriva dialog.

Tusenskönan är skriven i första person, och Maxim är rätt pratig. Det blir mycket, långa formuleringar, och nästan ingen dialog, eller i alla fall alldeles för lite dialog. Jag måste skriva om hela historien från början, inser jag. Skriva om den. Plotten har jag klar för mig, men det mesta måste omformuleras. Och massor av dialog och gestaltning måste in.

Varför jobbar jag så mycket och så länge på ett och samma manus? Ibland har jag haft tankar på att släppa det, ge upp och gå vidare och skapa något nytt istället. Men jag är envis. Jag vill avsluta det jag påbörjat, även om det jag mest gör är harvar runt och skriver om och om igen. Dock... Anledningen till att jag håller fast vid Tusenskönan efter femtioelva olika versioner är att jag inser att historien har potential.

Historien som den ser ut just nu har mycket mer potential än det som jag började skriva på när jag startade den här bloggen. Det var något helt annat, en helt annan bok. Nu är Tusenskönan just Tusenskönan och den boken har som sagt god potential att bli något bra.

Det enda svåra är nu perspektivet. Jagform är inte helt populärt... Det är svårt att skriva i jagform, svårt att få det riktigt bra. Dessutom föredrar nog de flesta tredje person, alltså läsare föredrar tredje person... Själv föredrar jag att läsa böcker som är skrivna i tredje person framför första person. Hur är det med dig?

Det kluriga i kråksången är att det flyter på mycket bättre att skriva i första person och jag har vant mig vid att skriva om Maxim i första person. Det blir knasigt att skriva i tredje.

Jag är i valet och kvalet och vet inte hur jag ska göra. River mitt hår, samtidigt som jag skriver lite svajigt och ovant, alltför medveten om formuleringarna. Bara jag kunde släppa språket och koncentrera mig på att se allting framför mig, som det händer, istället och utgå från det. Slappna av och bara vara, bara skriva, bara vara Maxim...

Man måste i alla fall försöka...

Man måste i alla fall försöka. Jag har nyss varit och postat barnboken FoS och skickat till ett förlag, samt skickat samma barnbok till ett annat förlag via e-mail, ett förlag som är bland de få som faktisk tar emot e-post. Nu är det bara att vänta 4-6 veckor så får jag förhoppningsvis besked sedan, allra helst ett positivt besked, man vet aldrig! Men man måste som sagt i alla fall försöka. :-) ^^

Grubbelmänniska

en grubblens människa,

en som river sitt hår, får gråa strån,
djupa veck i pannan,

huvudbryet letar sig fram
genom hjärnans vindlingar, på krokiga vägar

grubbelmänniska,
hos dig närs tankar och ständig analys,

ett grubbleri utan ände, utan slut,
och nästan helt utan mening,

tills det når en andra andning, en långsam sådan,
då sinnet flyter iväg,

närmar sig utkanterna, närmar sig något större,

närmar sig andra själar.



Kommentar: det här är en skrivpuff-övning. Utmaning 2010:14 - 14 januari: Skriv om att grubbla.

Vadets utslag

En trio män red på svarta fullblod fram
över bergssluttningarna med sikte på sfinxen,
den demon som skulle stoppa dem och fråga dem
tre gånger tre:

Vad händer om natten när månen är full,
vad händer om kvällningen när dimmorna sveper,
vad händer när kniven finner djupet i ditt hjärta?

Vad händer om dagen när solen står högst,
vad händer om morgonen när daggen torkar bort,
Vad händer när långsvärdet klyver din kropp mitt itu?

Vad händer de som sväljer för mycket vin,
tycker vadets pengar är mer värda än förnuft,
han som ock svarar fel på sfinxens kluriga gåta?

Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning: Utmaning 2010:13 - 13 januari: Skriv om att gissa.

The No. 1 Ladies' Detective Agency

År 2009 är över.

Nyårslöften har jag gett i tanken till mig själv.
Jag är full av hopp inför 2010, på olika vis, med olika saker i mitt liv.

År 2009 blev ett bra år på många sätt, inte minst blev det ett bra läsår. Nu är listan januari-december komplett. Här finns listan på allt jag läst under året, 75 stycken böcker eller fler (beroende på hur man räknar). Jag kommer att uppdatera listan med direktlänkar när jag skriver eventuella recensioner på vissa av böckerna.

Läsåret 2010 har börjat bra med Alexander McCall Smiths "The No. 1 Ladies' Detective Agency". Givetvis för att böckerna om Detektivbyrån filmatiserats och serien om Mma Ramotswe går på SVT1 nu. Jag fick boken ifråga på engelska av en vän för ett par år sedan. Nu fick jag tillfälle att läsa den och tyckte omedelbart mycket om den, så mycket att jag längtar efter att lägga beslag på och läsa bok nummer två i serien. Funderar på att köpa och läsa den på engelska, när jag nu läst första boken på engelska och den var mycket lättläst.

Bok nummer två för året är påbörjad, "Mord i juletid", en novellsamling av ett antal svenska deckarförfattare. Jag har hunnit halvvägs i den boken, men funderar på att göra en paus och börja på bok nummer tre, men jag har ännu inte hunnit bestämma mig för vilken denna bok tre är...

God Jul & Gott Nytt År!

Bland julklapparna i år (i dag) fick jag både bok med amigurumimönster och böcker om skrivande. (Mer om dem i ett senare inlägg.) Så det bådar för en kreativ ledighet och en kreativ start på det nya året! Uppdaterar kanske inte bloggen vidare nu under helgerna, men sedan kör jag igång igen, och hoppas kunna blogga mer under det år som kommer!

Jag önskar er alla God Jul & Gott Nytt År!
Kram!

Läsåret 2009 och önskningar inför 2010

Jag har inte läst fler än två böcker i ”Jorden runt på åtta böcker”. Det känns lite futtigt, men det är bättre än ingenting. Två av åtta är kanske inte så dåligt.

Jag har lånat betydligt fler av böckerna på ”Jorden runt på åtta böcker”-listan på biblioteket, som inte blivit av att läsa. Men på det viset har jag i alla fall introducerats till flera författare som jag inte skulle känna till annars. En del av böckerna har satts upp på min ”att läsa någon gång”-lista.

De två böcker jag ändå läst, är först julis stopp – Asien – där jag läst ”Bittert arv” av Kiran Desai.

Bok nummer två är från stoppet i Nordamerika, Margaret Atwoods bok ”Oryx & Crake”. Bok nummer två fick upp ögonen på mig för Margaret Atwood och hennes författarskap. Förutom Oryx & Crake har jag även läst hennes andra science fiction-bok, ”Tjänarinnans berättelse” nu i år, 2009. I bokhyllan väntar ”Alias Grace”, som jag köpte på second hand för tio kronor. Dessutom är jag nyfiken på Margaret Atwoods ”Penelopiaden” som jag planerar att läsa nästa år.

Gällande Kiran Desai har jag blivit nyfiken på hennes författarskap också, och även läst hennes ”Kalabalik bland guavaträden”, vilken jag läste först, faktiskt. Så jag kände redan till Desai när det blev dags för hennes ”Bittert arv” – vilket för övrigt var bra, eftersom jag gillar ”Kalabalik bland guavaträden” bra mycket mer än ”Bittert arv”. Ändå är jag som sagt nyfiken på Desai och hoppas hon kommer ut med någon ny bok snart.

Jag har delvis skrivit klart recensioner av de två ”Jorden runt på åtta böcker”-böckerna. Håll utkik, jag planerar att lägga upp recensionerna här, har bara skjutit upp det ett tag.

För övrigt planerar jag att vara med nästa år också, då ”Jorden runt på åtta böcker (2)” drar igång. Det ska bli kul!

Annars har jag under året som gått läst massvis med böcker. En lista på vad jag läst finns här.

”Jorden runt på åtta böcker” går ju ut på att man ska läsa böcker av författare från jordens alla hörn, från alla världsdelar. Jag tycker att jag, trots att jag inte hängt med projektet riktigt som jag tänkte mig från början, har läst bra mycket olika slags författare från skilda delar av världen, ändå.

När jag går igenom min ”Lästa 2009” hittar jag följande:


amerikansk,
argentinsk,
belgisk,
brasiliansk,
dansk,
engelsk,
engelsk-amerikansk,
fransk,
grekisk-svensk,
indisk,
irländsk,
isländsk,
italiensk,
japansk,
kanadensisk,
polsk,
rysk,
rysk-amerikansk,
svensk,


Så jag tycker att jag rest rätt bra och mycket i år ändå! Och bland många olika slags böcker:
romaner, serieromaner, manga, pjäser, barnböcker, ungdomsböcker, fantasy, science fiction, deckare, seriealbum, poesi.

Jag ser fram emot läsåret 2010! Jag tänker vara med i flera projekt då, har jag i alla fall planerat i tanken. Jorden runt på åtta böcker, Mytserien läsutmaning, Skrivande svenskor - kvinnliga författare 1900-1950.

Ibland är det bra att vagnar välter

Liten tuva välter ofta stort lass, heter det ju. Så är det nog med det mesta. Småsaker som gör att stora ting sker. Lite som "många bäckar små, gör en stor å".

Man ska passa sig för att stirra sig blind på tuvor. Samtidigt ska man veta att det kan vara en liten småsak som gör att en stor förändring sker.

Ordspråket är negativt, men behöver inte vara det. Ibland är det bra att vagnar välter.




(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 346: Skriv om en liten tuva.)

Den första blommans skiss är klar!

Jag satte mig och bläddrade igenom Tusenskönan häromdagen. Läste lite här och där och bläddrade fram och tillbaka, försökte se vad jag hade framför mig egentligen. Funderade.

Som förlag vill ha det, manuset, med 1½ radavstånd och motsvarande TNR teckenstorlek 12 (Jag har Baskerville Old Face, och är annars särdeles förtjust i Palatino Linotype), är jag uppe i 122 sidor. Det låter kanske inte mycket, men många ändringar och tillägg måste göras innan manuset är klart.

Hursomhelst, vad jag ville komma till var att jag satt där och funderade och insåg: "Jag är klar med första utkastet".

Visst, det är massor med hål, och små detaljer har oklarheter, men i det stora hela, så är den stora huvudhandlingen, om än suddigt utskriven, klar.

Första utkastet klart. Vilken glädje kände jag inte i den insikten!

Jag spaltade upp tre stycken punkter, som ska förändra manuset till det bättre (så att boken landar på runt 200 sidor istället, förhoppningsvis, om inte mer).

Såhär formulerade jag det:

"Det är en bra grundhistoria.
Men den behöver rejäl omskrivning.

1. Mycket mer dialog.
2. Mer dramatiserande -> konkreta händelser
3. Mindre av teoretiskt resonemang."

Avsnittet dialog kräver ett eget blogginlägg, om inte fler.
Men i korthet beror dessa tre punkter och dess innehåll på att Maximilian (huvudpersonen) är så pratig. Jag skyller på honom. Jag skriver ändå i första person och det gör att han berättar så mycket. Det blir mer beskrivningar än dialog. Och ibland en del "tell" istället för "show" (show, don't tell).

Jag inser dessutom att jag är lite rädd för att skriva dialog. Mer om det i ett annat blogginlägg.

Hursomhelst, kontentan är att jag, nu när jag är klar med första utkastet, kan ge mig på andra utkastet! Jättespännande och roligt!

Jag tänker mer dialog, mer fem sinnena och sådana slags intryck, mer handling och konflikt. Framför allt strama åt saker och ting, berätta det som är relevant. Så det är mycket som ska strykas eller skrivas om, och en hel del avsnitt som är rätt korta och tråkiga som de är nu, som behöver dramatiseras. Framför allt med dialog.

Jag ser sååå mycket fram emot detta arbete! Det ska bli jätteskoj! Önska mig lycka till! ;-)

Det bästa med måndagar

Med måndag börjar ny vecka,
ny vecka kan bli nystart,
en anledning eller ursäkt,
till att ta tag i det där man sköt upp.

Som skrivpuffarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.

Som skrivövningarna... De där som man
lovade sig själv att skriva,
varje och varje dag.

Och med ny vecka,
kommer ny energi,

en vilja, stark som månen
att ta tag i sitt liv igen -

i vardagen, i allt det där
som händer under en vecka,
i ett helt vanligt liv.

(Det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 341: Skriv om det bästa med måndagar.)

Katinkas tankar om att förverkliga drömmar

• En dröm måste formuleras, då först blir den en plan som kan bli verklighet.
• Tiden är demokratisk, lika för alla. Välj vad du vill göra av den.
• Var nöjd om du gör en sak per dag för att komma närmare ditt mål. Gör i övrigt bara det du absolut måste och sådant du har lust med.
• Vårda din självkänsla lika väl som din kropp – välj bort umgänge och åtaganden som får dig att må dåligt.
• Det är dumt att begränsa sig. Den som säger att den inte kan, är ofta bara lite lat.

/Citat hittat ...? ... Det är i alla fall ett citat jag vill leva efter; det är många kloka ord.

Pusslet växer

NaNoWriMo är över för i år. November är slut, National Novel Writing Month är över för den här gången. Jag får se fram emot nästa års NaNoWriMo istället.

I år vann jag inte. Vinner gör man om man lyckas skriva 50 000 ord på sitt nya romanprojekt som man började skriva på den 1 november och avslutade senast den 30 november - eller i alla fall, om inte avslutade, så i alla fall kom upp i 50 000 ord i.

Jag satsade inte på att nå 50 000 ord. Men jag ville skriva så mycket som möjligt. Jag tog det som en rivstart på ett nytt romanprojekt. När jag började hade jag bara en lös idé. Vartefter jag skrev tog den form, och nu är det ett pågående romanprojekt som jag känner mig väldigt inspirerad och positiv inför.

Det blev 12 000 ord skrivna t.om. 30 november.
Idag, 1 december, har jag hittills skrivit ytterligare 1000 ord.
Jag är nöjd ändå med vad jag presterat. Och jag har haft väldigt kul när jag skrivit. Det är det allra viktigaste.

Projektet känns fortfarande roligt. Jag är uppe i 33 sidor med kapiteluppdelning och allt. Det är som att lägga ett pussel. Fragment och bitar skrivs, sätts ihop, flyttas på och görs större.
Pusslet växer.
Och jag har roligt.

(När jag skriver om projektet i fortsättningen och ni vill veta hur det går, leta efter inlägg med etiketten FUK.)

När cikadorna gråter

Det går långsamt med NaNoWriMo, men det går.

Jag söker inspiration från annat håll, och som ofta annars går jag till musiken, och till det visuella... Till musikvideor. En musikvideo som jag nyss fastnade för är en jag precis nyss också hittade på YouTube. Det är en sång som jag gillat ett bra tag, och som hör ihop med en anime jag tittat på - Higurashi no Naku Koro ni ひぐらしのなく頃に (When the Cikadas Cry/När cikadorna gråter/spelar); en skräckhistoria som börjar med vänskap och slutar med mord och galenskap, men vänskapen och det positiva är starkare än det mörka. Sången är vacker och intensiv, och blir ännu mer känslosam när jag förknippar den med en berättelse och viss typ av känslor som hör ihop med den. Jag tycker att musiken fångar stämningen väldigt väl.

Men PV:n i sig själv (som hör ihop med nämnda berättelse men också fungerar för sig själv) skapar också en egen stämning, suggestiv... En krypande och växande rädsla eller ett obehag. Den är väldigt vacker men också skrämmande.

Min NaNoWriMo-historia är ett fantasiäventyr, inspirerat av grekiska/romerska myter och till viss del också av Shakespeare (speciellt "Romeo och Juliet" samt "Köpmannen i Venedig").

Jag får nyinspiration av videon. Sångerskan bär i vissa scener en mask, typiskt venediginspirerad. Och ännu roligare blir det att jag redan har med en scen i NaNoWriMo-projektet där det just är maskerad och folk bär mask - något som jag hittade på redan den andra dagen jag skrev på NaNoWriMo, 3/11.

Hittills är min NaNo-historia snäll och mild, utan grymma fantasier, mest bra rolig och fantasifull. Men jag kanske ska föra in några mörkare element för att skapa ordentliga konflikter och mer spänning.

Här nedan är PV:n. Om du liksom jag undrar vad Shimamiya Eiko sjunger egentligen, finns texten här och här i översättning; välj den du gillar mest.

Eiko Shimamiya - Higurashi no Naku Koro Ni PV

Målning av Venedig

Jag har uppdaterat alla tre bloggarna på kort tid nu. Mina två andra bloggar har fått samma inlägg, korspostat. Läs antingen på yasuisora - right now, eller på Creative harmony - länkar finns här på sidan till höger. Nu när jag är klar med venedigtavlan, väntar nya projekt. Håll koll på mina andra bloggar för uppdateringar angående mitt målande! Fotografier på målningarna kommer givetvis att postas!

Mytologi och egenpåhittat

Nu är NaNoWriMo i full gång. National Novel Writing Month. Hela november, från 1 till 30.

Jag bestämde mig för att vara med i år igen.

I år blir det något helt nytt som utspelas i en helt ny värld. Det är en saga, med inspiration från grekisk/romersk mytologi. Det är roligt att skriva!

Att det ska vara roligt är den enda ambitionen just nu!

Visst, jag försöker uppfylla kravet att skriva 1667 ord per dag, för att i slutet av november månad vara uppe i slutmålet 50 000 ord, men jag är förlåtande mot mig själv. Jag gör ju så mycket annat än skriver skönlitterärt... Dessutom har jag, min vana trogen, flera projekt igång samtidigt.

Sedan november började har jag dock inte skrivit på annat än mitt NaNoWriMo-projekt. Det har blivit långt färre ord än 1667 ord per dag dock.

Här är statistiken såhär långt:

1/11: 0 ord. (Planering pågick dock.)
2/11: 309 ord.
3/11: 381 ord.
4/11: 1 115 ord.
5/11: pågår fortfarande, just nu 1 095 ord.

Som sagt skriver jag för att det är kul. Mytologi har alltid fascinerat mig, och det är roligt att inspireras och skriva om kentaurer, hydror och vattennymfer. Jag har kul! --- Nu ska jag återvända till skrivandet.

Övning ger mästerskap

Jag undrar hur mycket tiotusen timmar är egentligen... Och om jag verkligen kommit så långt... Jag har lagt ner åtskilliga timmar på skrivande och tecknande/målande genom åren, men perfektion har jag inte uppnått än. Det är förstås inte samma sak. Framgång? Inte än, men beror det verkligen bara på timmarna? Och vad definierar "framgång"?

Läs mer här.

Utmaning! - eller Allt om mitt skrivande!

Jag har blivit utmanad av Malin. Tack, det är en ära att bli utmanad; kul! Här nedan är mina svar.



1. Har du ett skrivarschema? Typ varje dag en timme mellan 7 och 8 eller skriver du sporadiskt?

Jag har provat alla möjliga varianter, men inte särskilt länge i taget. Till exempel ”en kvart om dagen”, tänkt att jag ska skriva mellan vissa tider (20-21 t.ex.), men det är mer planer än verkligt genomförande. Så jag måste svara att det blir mer sporadiskt, i stora sjok.

Vissa tider skriver jag massor, kommer verkligen in i det och har en period där jag knappt gör annat på fritiden än skriver. Där jag är väldigt produktiv och skriver sida upp och sida ner. Andra perioder blir det knappt något skrivet alls (förutom SkrivPuffar, dagbok, mail och blogginlägg).

Är lite av en periodare. Även om det med just skrivandet är ett pockande behov som finns där ständigt i tanken, varje dag. Och det slutgiltiga målet är att skriva en stund varje dag, och hitta en fungerande rutin. Jag kör med try and error, kan man säga.



2. Får du inspirationsbrist i bland eller aldrig, snarare tvärtom?

Ja, det får jag. Jag tror att inspirationen kommer med disciplinen. Det är på samma vis som med mitt målande och tecknande. Kommer jag över motståndsmuren går det galant, då börjar jag i ett slags disciplin-/jävlar-anammafas, och sedan kommer snart inspirationen istället och då flyter det på. Jag hamnar i flow och det känns underbart.

Men visst kan det vara tvärtom ockå. Jag har massor av idéer, får nya, börjar på många nya projekt, särskilt förr om åren, har många oavslutade roman- och novellprojekt, såväl som barnboksprojekt.



3. Har du fler skrivprojekt på gång samtidigt? Typ en deckare, några noveller och kanske någon barnbok eller dylikt?

Jag skulle vilja hålla mig till ett projekt i taget, eftersom jag känner mig splittrad många gånger. Men faktum är att jag har ett gäng projekt på gång, ett par stycken jag jobbar mer på och vissa som ligger i olika slutskeden i bakgrunden.

Främst jobbar jag på ”Tusenskönan”, och de två andra delarna i trilogin också, men bara litet grand eftersom Tusenskönan ju ändå är bok ett.

En novellsamling BÄ är också på gång, och barnböcker har jag fyra, fem stycken som är skrivna, som behöver lite redigering men framför allt illustrationer.

Sedan finns många mer eller mindre realiserade idéer i bakgrunden, och ibland poppar vissa upp mer till ytan och då skriver jag tillfälligt på dem. Bilderboksprojekt, såväl som novellsamlingar och romaner.



4. Hur många "verk" har du fått klart och skickat in till något förlag?

En kortroman, två diktsamlingar. Diverse noveller. En kapitelbok för barn i mellanstadieåldern. Två barnböcker för mindre barn.
En fantasyroman som specialarbete i gymnasiet (den blev klar men inte inskickad till förlag). Plus strödikter jag skickat till tidskrifter o dyl. Så summa summarum minst sex verk.



5. Hur många gånger har samma bok du skrivit blivit refuserad? Fick du i så fall konstruktiv kritik tillbaks?

Kortare refuseringsbrev och –mail har jag fått några gånger; mer än så har det inte blivit än, tyvärr. Jag har inte skickat mina romaner/novellsamlingar/diktsamlingar till så många förlag…

Dock har jag skickat mina två barnboksprojekt till flera förlag, främst två av dem, till fem respektive fyra förlag, men mest fått korta refuseringssvar tillbaka. Från ett av förlagen fick jag svaret att jag skulle återkomma med illustrationer. Så nu är huvudmålet med mina barnboksprojekt att illustrera dem, innan jag gör nya inskickningsförsök.



6. Får du dåligt samvete om du inte skrivit på några dagar?

Ja, lite grand, mest för att jag vet att det krävs att man skriver varje dag för att det ska bli något. Vill man bli författare ska man skriva varje dag, annars kan man skriva då och då. Men då kommer man heller ingenstans.

Fast det är också mycket ett behov som jag känner, som drar i mig, får mig att längta... får det att suga i hela kroppen: "jag vill skriva, skriva, skriva!"

Ett behov som jag när jag inte "lyder" det, mår sämre av. Jag mår bäst när jag får skriva ofta och mycket.



7. Varför skriver du?

Att skriva är att andas. Det är ett behov och en längtan. Mer om varför jag skriver kan du läsa utförligare här och här.



8. Har du någonting publicerat som man kan få läsa?

Köp Ingur, så får du läsa dikt av mig. Annars kan du komma över ett gammalt nummer av tidskriften Metamorfos, där har jag också publicerat en dikt.

I Tärna folkhögskolas skrivarlinjes antologi för läsåret 1998/1999 kallad ”Taxi”, där finns både dikter och noveller skrivna av mig. Länken leder till en söksida; sökord "taxi".

Ytterligare av mig kan läsas i en planerad antologi för projektet Kreativa möten. Mer om det här. Jag kommer att berätta mer här på bloggen när publiceringen av antologin blir aktuell, under 2010.

Hjärtdjuret och Niederungen

Nobels litteraturpris gick till Herta Müller.

Jag tyckte att namnet lät bekant när jag först hörde det precis efter klockan 13 då nyheten kom. Ett tag senare insåg jag varför. Jag är ju med i Jorden runt på 8 böcker, även om jag varit inaktiv... Jag har dock läst en del, bara inte uppdaterat om det på bloggen. Inlägg kommer om detta, så välkommen tillbaka till min blogg snart igen och läs om det!

Men angående Herta Müller så lånade jag i somras hennes bok "Hjärtdjuret" med ambitionen att läsa den. Det blev dock inte så...

Nu försökte jag få tag på den på stadsbiblioteket igen. Men då var klockan närmare två på eftermiddagen, och då hade bibliotekarierna givetvis redan plockat ut alla böcker av Müller ur bokhyllorna och lagt på ett speciellt "nobelprisbord" tillsammans med information om dels Müller och dels om vilka böcker av henne biblioteket hade. Tyvärr var det bara två böcker i tyskt original kvar på bordet, och jag kan inte tyska alls.

Jag försökte förgäves få tag i en sista pocketbok, "Niederungen", som skulle finnas under hylla "Hf" i pocket. Så jag gick hem utan böcker av henne. Ingen förlust kanske(?), men jag har hört att "Hjärtdjur" ska vara en bra bok i alla fall. Synd att jag inte redan läst den; då hade jag läst henne innan hon blev nobelpristagare och inte efteråt när alla läser henne.

Nåja, jag får nöja mig med att söka upp de böcker av gamla nobelpristagare som står olästa här hemma i min bokhylla...

Camilla Läckberg tipsar

Kom igång med skrivandet!
Camillas 10 snabba:

"1. Få ner rumpan på stolen och skriv även när det tar emot."
/Camilla Läckberg

Där stannar jag till. Det är det första av tio snabba tips från Camilla Läckberg, i senaste numret av Amelia, nr. 22, 8 oktober 2009. För redan där skär det sig för mig. Det ligger så mycket motstånd i att verkligen sätta sig och skriva. Och nu när jag faktiskt sitter och skriver, blir det blogginlägg istället. Motståndet som är så stort. Men varför? Varför är det så stort?

För att det finns så mycket prestationsångest och krav, och ett sikte på målet "ha skrivit klart och avslutat alla mina nuvarande och framtida och gamla bokprojekt". Typ så. Det är som vanligt, med andra ord. Jag får beslutsångest. Kan inte välja. Vill både ha bulle och kaka. Att man inte lär sig!

Samma dilemma som när jag var liten flicka.
"Du vinner en bok. Här har du fem böcker att välja mellan. Vilken bok väljer du?"
Är man glad då? Hoppar man högt och väljer en av de fem böckerna snabbt och med stort leende på läpparna?
Nej, man gråter för att man inte kan bestämma sig.

Nu vill jag sätta mig att skriva. Men vilket projekt ska jag fokusera på? Vilket ska jag välja idag, vilket imorgon, vilket sen, vilket i evighet, amen? --- Det är just det, jag måste inse att jag kan välja om imorgon. Ett beslut är inte oåterkalleligt.

Tilltro, förstås. Självförtroende...
Se på alla författare. Det finns så många. Så många böcker, så mycket att läsa. Så många som kan skriva. Så varför inte jag? Jag kan också skriva!
Men är det fler än jag som har beslutsångest?

Karaktärsnovell MALL

Smeknamn (och varför):
Fullständigt namn:
Beskrivning (sammanfattande, kort kärnfull beskrivning: här kan t.ex. stå "huvudpersonen" eller "huvudpersonens bästa vän" eller dylikt.):
Födelsedatum:
Astrologiska fakta:
Numerologiska fakta:
Personlighet:
Utseende (längd, vikt, hår, ögon, annan karaktäristik av relevans):
Yrke/Annan ockupation (samt datum och tidpunkter av relevans i anslutning till detta):
Utbildning (samt datum och annat av relevans i anslutning till detta):
Familj (mor, far, syskon, andra av relevans):
Vänner/Partners (samt andra av relevans):
Andra människor av relevans (och varför):
Biografi (levnadsberättelse hitintills, fram till bokens början):
Relation/syn till/på religion/samhälle:
Andras syn på henne:
Hennes syn på andra:
Levnadsförhållanden:
Syfte/roll i berättelsen:
Utveckling i berättelsen:
Sätt ensam/med andra:
Tal ensam/med andra:
Mål (främst i berättelsen, om innan - de av relevans):
Övriga anteckningar:

Att slänga eller inte slänga, det är frågan!

Jag gör ordentliga utrensningar, både i mina mappar, pärmar och tidskriftssamlare, och på datorn. Nu vill jag ha ordning och reda. Men oj, så sjåpig jag är när det kommer till att slänga saker! Speciellt i mina bokprojekt... Allt gammalt som jag förkastat och inte har kvar i projektet, alla personer jag inte använt mig av och som bara kommer att samla damm, alla gamla förkastade versioner av bokprojekt... All gammal "fakta" som blivit inaktuell. Sånt kan man väl inte bara slänga!? Jag har tusentals filer som jag inte vågar göra mig av med! Är det samma sak för er? --- Det är samma sak med utskrivet material som är inaktuellt. Jag fyller gamla pärmar och köper nya för att få plats med nytt material, klumpar ihop gammalt, men slänger inte... Hur långt ska man gå med tanken "det kanske går att använda någon annanstans, i ett annat projekt"? - en tanke som egentligen är god och sund, för så är det ju med dynamiska projekt och idéer? Sådant kan återanvändas eller omformas... men i vilken utsträckning ska man spara?

Wang LeeHom på Spotify!

Vad roligt!

Nu finns hela Wang Leehoms diskografi på Spotify! Förut fanns bara något album, men nu finns allting där, inklusive en skiva där han bara förekommer med någon enstaka låt. Plus att han kommit ut med ett helt nytt album i år! En 2-cd-samling. "Wang Leehom 2008 MUSIC-MAN World Tour". Massor av nytt material från Wang Leehom som jag inte hört förut. Jippi! Här ska lyssnas!

För er som har Spotify och vill importera listan med all hans musik, klicka här: http://open.spotify.com/user/yasuisora/playlist/2DRJwSyqf5He9VhdT9c0rs

Välkommet paket!

Ett välkommet avi till Posten singlade ned i mitt brevinkast idag. Förkylningen till trots promenerade jag bort till ICA och hämtade ut mitt adlibrispaket.

Två ytterst välkomna böcker!
"Virka amigurumi" av Mia Bengtsson och "Virka läskigt söta figurer" av Christen Haden.
Nu ska här virkas!

Nu är det slutharvat!

Som ni förstår av mitt senaste inlägg, skrivpuff-övningen jag postade idag, är jag fortfarande igång med mitt skrivande. Jag har bara inte uppdaterat bloggen på länge, och får lite dåligt samvete, att jag nu inte ens sagt något om att jag kommer att vara tyst ett tag, men det var ingenting planerat. Det har bara blivit så. Prokrastinering i form av virkning och sedan programmet yWriter. Ah, yWriter!

Det har fungerat väldigt bra att jobba i yWriter. Jag behöver strukturen, inser jag. Man delar upp kapitel i scener och kan skriva scenanvisningar, bland mycket annat. Det hela blir mycket överskådligt. De senaste veckorna har jag fört över allting jag skrivit i Word till yWriter, delat upp i scener och skrivit scenanvisningar. En lista över alla karaktärer som figurerar i boken har också tillkommit. Jag är i full fart med att skriva karaktärsnoveller.

Att jobba i yWriter fick upp mina ögon lite, om man kan säga så. Jag insåg vilka brister jag hade i bokprojektet. Att jag inte arbetat tillräckligt med att lära känna personerna. Karaktärsnoveller måste skrivas, så man vet allt om personerna, i alla fall om huvudpersonerna. Jag har slarvat lite, ivrig som jag är, och plötsligt kom jag på att jag knappt vet något alls om den kvinnliga motparten till Maximilian, dvs. fröken B. Helknäppt! Men nu är det annorlunda, och snart vet jag allt om henne!

I och med yWriter kan jag sätta etiketter på scener på tydligare vis. För en scen efter en annan kan jag markera "outline", "draft", "1st edit", "2nd edit". Det gör att jag inte fastnar i redigerande. Jag håller bättre reda på vad jag redan petat i och kan vara hårdare mot mig själv i det avseendet. Gå framåt och skriva nytt istället för att harva på i samma scen, eller i alla fall gå framåt i redigerandet på ett lättare vis.

Dessutom, det viktigaste av allting: processen och framgången i arbetet blir tydligare gestaltat, konkretiserat, överskådligt och tydliggört. Jag kan se på ett helt annat sätt att det faktiskt går framåt, och att jag åstadkommer något. Vilket är SÅ otroligt viktigt, speciellt för mitt självförtroende i skrivandet. För att se att jag kan avsluta saker.

Jag avslutar scen efter scen och det får mig att känna tillfredsställelse. Det blir roligare att arbeta med bokprojektet då. Så jag rekommenderar alla som inte har ett skrivarprogramverktyg att arbeta i att skaffa ett.

Varför inte yWriter?

Ett R på ena kinden

Dagens SkrivPuff får mig att tänka tillbaka, den får mig att minnas.

Det var när jag gick i gymnasiet och min kusin var på besök. Hon och min syster som är jämngamla och elva år yngre än jag var fascinerade av mitt dåvarande bokprojekt. Jag ritade massor av teckningar av karaktärerna i boken, och de ville också rita. De ville rita huvudpersonen och frågade mig hur han såg ut. Jag sade att han hade ett ärr på ena kinden.

När de visste ungefär hur han såg ut satte de igång att rita. Ett ärr på kinden…

Min kusin gjorde helt sonika ett R, bokstaven R på ena kinden. Helt logiskt! Jag hade ju sagt att han hade ett r på ena kinden…!

Jag kom inte ihåg hur jag reagerade; jag skrattade nog inte åt henne, men förklarade hur jag menade… Kul var det hursomhelst, och jag kan inte tänka tillbaka på det än idag utan att le…




Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 261: Skriv om ett ärr.

Wise Quote och gratis programvara för författare

If we didnt set a deadline for EVERYTHING, no matter how much time went by we'd never be finished.

Just like one's life.

If death never visited us, if we were able to live forever...

People would hardly ever get anything done, would they...
Because they'd think "Oh I can do it whenever."

But even though our time here IS limited, there are still a lot of people who think "Oh, I can do this or that whenever..."

/Gackts kloka ord,
Citerat härifrån vilket i sin tur är en översättning härifrån (där Gackt skrivit i original på japanska).

(Får mig att tänka på deadline för mina projekt... Hittills har jag såhär: INGEN deadline, och massor av stress för att ingen deadline är satt, för att jag vill vara produktiv men inte är det. Samtidigt: jag skriver för att det är kul, det är inte mitt levebröd som för Gackt. Men ändå, någonstans, vet jag att vad han säger ovan är sant. Ergo: stress. Men det ska ju vara KUL! Jag insåg idag att jag behöver jobba mer strukturerat. Tackar min bror för gratisprogrammet jag fick, yWriter - free writer software, bara att ladda ner. Idag ska jag börja använda det. Inser att jag behöver strukturera upp saker mer, för de är så luddiga och många gånger diffusa i huvudet. Ja, så var den långa parentesen slut för den här gången. Nu ska jag strax ut och springa - ett sätt att göra av med stresshormoner om inte annat.)

Ny hobby tar över världen!

Min nya hobby tar över världen!
Eller i alla fall min skrivarvärld.
Jag har hittat ännu en prokrastinering, en distraktion... en tidsödande sådan.

Men väldigt, väldigt rolig! Och söt!

Jag har börjat virka amigurumi. Amigurumi betyder ungefär "små virkade mjukdjur/dockor", och det är just vad det är. Små virkade figurer som inte tar lång tid att göra, och därför passar mig perfekt. Dessutom är de söta och gulliga, och kanske perfekta små presenter för de som gillar mysiga nyckelringar eller smådjur, maskotar och dylikt.

Jag har lånat Mia Bengtssons bok "Virka amigurumi - söta små glädjespridare". Det sprider glädje i mitt hem. Redan har jag måndag till torsdag besökt Röda korset, Panduro och Myrorna och inhandlat garn, stoppning, knappar, djurögon i plast av olika slag, virknålar och nämnde jag massor av olikfärgat garn? Röda korset var perfekt för garninhandling till billig penning. Jag har fyllt en hel liten IKEA-låda med garn.

Men hur blev resultatet? Vad är egentligen amigurumi? Hur ser de ut? Hur ser MIN första amigurumi ut?

Svaret på alla frågor hittar du i ett inlägg på min andra kreativa blogg. Ännu ett inlägg visar också foto.

När jag är

Jag ska iväg med tåget om två timmar,
om en timme ska jag hoppa på bussen ned till stationen.
Jag tar en liten paus med en kopp kaffe,
men det är inte något grundläggande begär,
det är inte ens ett beroende;
jag dricker mest te.
Medan jag andas säger jag
att skriva är att andas,
och däri ligger törsten.
Jag är inte riktigt klar med packningen,
och snart ska jag åka - men! -
jag tar mig tiden att sitta och surfa en stund,
men det är inte mitt beroende.
Det är de här små minuterna då jag skriver,
då jag hittar fram till det som är jag.
Jag åker tidigt till stationen för att ha gott om tid,
för att hinna skriva på stationen i väntan på tåget.
Ett måste i packningen är därför:
- pennor och anteckningsböcker, flera stycken.
En penna räcker inte - en penna kan ju gå sönder;
jag måste ha tre.
En anteckningsbok kan tappas bort,
det måste finnas fler:
ett för skrivpuffar, ett för romanprojektet,
ett för allmänna anteckningar, ett för dagboken,
och ett för whiskyprovningen,
någon gång här och där
- långt ifrån regelbundet; jag dricker sällan alkohol,
så däri ligger inget beroende:
i skrivandet ligger min törst.
Jag svalkar mig, jag hittar kontrollen,
jag hittar ut ur mitt liv och in i andras,
jag blir fler och mer än bara en människa,
jag provar mina vingar, formulerar mina tankar,
kommer ihåg att se när jag är ute på promenad,
när jag är ute och springer - så att jag ser och upplever,
är och frodas, lever och njuter, skrattar och gråter
älskar och avskyr, förvånas och förundras:
för jag vill ha ett rikt liv,
ett liv att kunna reflektera över
när jag skriver,
när jag andas,
när jag är.



Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 232: Skriv om ett grundläggande behov.

Japansk rock - abingdon boys school - till SVERIGE

abingdon boys school kommer till Sverige! Biljetter släpps den 24/8!

Jag funderar verkligen starkt på att gå och se dem! Det är ändå ett av de j-rock-band som jag gillar mest! Jag tycker även mycket om T.M.Revolution (Takanori Nishikawa) som soloartist. Det är T.M.R. som sjunger och är vokalisten i rockbandet abingdon boys school.

De har gjort introlåtarna till många animeserier, som t.ex. Rurouni Kenshin (T.M.R.) och Darker than Black (abs), och även varit med på Live Earth-arrangemanget häromsistens.

New Nippon Productions är det som stolt presenterar detta japanska bands första spelning i Sverige, tillsammans med Skrikhult Productions.

Köp biljetter här (Skrikhult) eller här (New Nippon Shop)

Se mer av abingdon boys school här (officiell hemsida).
Hör mer här (youtube-sökresultat)!

Framtida strategier

Efter lite självanalys kan jag konstatera att det är lättare att skriva skrivpuffar när jag väl kommer igång med dem och får använda fantasin, som i de två senaste skrivpuffarna, än när jag bråkar och bråkar med mina gamla bokprojekt. När jag arbetar med Tusenskönan och liknande långa skrivprojekt är det plötsligt så mycket mer prestationsångest och krav. Jag stannar, stakar och stapplar mig fram, långsamt och mödosamt utan att riktigt veta var jag är på väg.

Skillnaden är väl att när jag skriver korta saker, som skrivpuffarna, skriver jag klart texterna först i ett svep. Först efteråt börjar jag redigera, och så redigerar jag tills jag är klar och nöjd, och säger mig att nu är det gott nog.

Lite som ett gigantiskt skrivprojekt i minivariant.

Så måste jag väl tänka med mina bokprojekt också.

1. var avslappnad, släpp kraven.
2. ha roligt!
3. tänk dig in i världen du skriver om, och skriv, skriv, skriv utan att stanna för att tänka efter i kritiska ordalag.

Redigerandet är något som kommer på slutet, långt senare, som först inte alls ska finna med i beräkningen. I första skedet ska det inte ens GÅ att redigera.

Jag måste komma tillbaka till det: slappna av, vara avslappnad, ha roligt, leva mig in i det jag skriver, må bra!

Det får avsluta dagens funderande blogginlägg. Nu måste jag sova. Ny arbetsvecka startar imorgon!

Kram och godnatt!

Missriktat ögonkast

Tre gråhåriga häxor var de,
gamla och fula,
krokiga och taggiga,
skröpliga och sladdriga.

Hopp och studs,
gå på lust,
kasta mellan sig,
enda ögat deras.

Enyo betyder skräck,
Deino är fruktan
och Pemfredo oro.
De tre gamla graierna,
alltid tillsammans.

Vems tur är det nu, vem ska ögat få?
”Än är det inte din tur; det är min!”
”Nej, det är min! Kom, kasta hit, tappa ej på marken!”

Tjo och tjim,
bråk och kiv,
än är de pigga på att slåss,
trots åldern
eller just därför
kivas de.
Är det lek eller allvar?
Tappa inte ögat!

Ögat tappas – o nej! Vilket missriktat kast!
Ramlar, trillar, rullar längs med golvet,
nedåt och bortåt-
Ack ve! Rullar och far,
försvinner ned i brunnen!

Häxorna svär, trängs vid brunnskanten.
”Vem tog ögat sist?” säger Deino.
”Vems fel är det?” säger Enyo. ”Det var inte jag!”
”Inte jag heller!” säger Deino.
”Då var det du!” säger de båda.
Pemfredo rodnar, erkänner motvilligt.

De båda andra gnölar och klagar,
men inte längre än tre andetag;
ögat är viktigare, hitta det måste de.

Nu famlar de i blindo,
söker med händer och klor.
Ögat försvunnet, tappat, vilse,
på väg i underjordisk flod.

Alla har de kontakt med ögat
men ingen av dem ser ens sina egna fötter.

”Jag ser vatten!” säger Enyo.
”Jag ser berg!” säger Deino.
”Jag ser fiskögon!” säger Pemfredo.

Häxorna bryter sig vandringsstavar,
kvistiga pinnar att treva sig fram med.

”Var är vi?” säger Pemfredo.
”Var rullar ögat?” säger Deino.
”Nu blev det mörkt”, säger Enyo. ”Svalde någon?”
”Hoho”, säger Deino, ”vem har ögat i sin mun? En fisk?”

De tre graierna lämnar sitt land bakom sig.
Tar sig hand i hand och trevande nedåt och bortåt.
Havet söker de, dit alla underjordiska strömmar leder.

Det skvalpar i fiskbuken.

”Kom”, säger Enyo, ”skynda, fisken är på väg med iver.”
”Ska den leka månne?” säger Pemfredo.
”Är det en lax, en hoppande fisktrut?” säger Deino.
”Akta dig för måstrutar, laxabit!”
”Tar floden slut?” säger Enyo.
”Är havet nära?” säger Pemfredo.

Häxorna stapplar, travar och knatar,
lallar, svamlar och snubblar;
de ökar takten och springer.

Samstämmigt ropar de:
”Öga, öga, öga!
Kom till dina mödrar!
Lyd våra röster!”
De lockar som pigan på kon:
”Koa gull, gullekoa, kom, gullekoa, kom!”

Ögat vänder sig i fiskbuken.
Vänder och vrider, bänder och spjärnar.

Fisken hostar, kräks, spottar. Tvi!

Ögat rullar ut,
skvimpar och skvätter,
hoppar upp till ytan,
flyter med vågorna
inåt strand, inåt land,
inåt klippor med tång.

”Jag ser himlen!” säger Enyo.
”Ljuset har återvänt!” säger Deino.
”Världen är solvarm!” säger Pemfredo.

Häxornas iver får dem att snubbla på sina egna fötter.
De kravlar över stock och sten,
slänger blindstavarna bakom sig,
dreglar efter ögat.
Snart kan de se igen!

”Vi förlåter dig”, säger Enyo och Deino,
”men hur kunde du göra
ett så långt och missriktat ögonkast?”
”Det var ren otur”, säger Pemfredo. ”Ödets nyck.”
Enyo nickar vist och Deino stoppar ögat i ögonhålan,
klipper med ögonlocken och suckar belåtet.
”Det var bättre! Nu är världen vår igen!”



Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 228 - 16 augusti: Skriv om ett ögonkast. Om du vill veta mer om graierna, läs gärna här (svenska), här (engelska).

Grattis!

I dag fyller Maximilian år! Grattis till honom!

Jag har massor att skriva och redigera, men tiden bara glider ifrån mig... Frustrerande! Så mycket annat som måste göras hela tiden, och ändå hinner jag inte ens med hälften av vad jag vill. Och skrivandet kommer på undantag hela tiden, speciellt för att jag har massa prestationskrav och murar i vägen som gör att det blir svårt att komma till skott...

Men det är i alla fall Maximilians födelsedag idag! Något att fira, i all enkelhet! ;-)

Frejdlig fritagning

Bockskägg och getaklövar, krumrygg och snikna smalögon;
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.

Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!

O, öde, vår Florentia var nära gråten!

Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.

Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.

Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?

Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!

Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!

Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!

Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!

Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.

Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.

Men Fleance lät sig inte luras!

Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.

De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!





Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.

Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:

faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar

Rysligt helgerån!

Vilket helgerån! Eller i alla fall fullständigt onödigt!

Jag skulle väldigt gärna gå igenom de där sex eller trettio ton med böcker som Malmö stadsbibliotek slängt i återvinningen! Det skulle finnas massor av bokskatter där!

Om "mitt" stadsbibliotek gör detsamma skulle jag bra gärna vilja veta det i förväg så jag får köpa några böcker innan resterna slängs...

Läs hela artikeln här.

Ungdomskanon för svenska 70-talister

Märk med fetstil de du har läst
Om du inte läst just den boken men annat av författaren så märker du författarens namn med fetstil
* framför boken betyder att du aldrig hört talas om den
+ om du äger boken
Kursivera de du vill läsa
Stryk över de du inte vill läsa, eller markera med rött
X framför de du läst men önskar att du inte hade
F framför de där du sett filmen/tv-serien
R framför de där du hört radioteatern

P framför de du påbörjat men inte avslutat

FFF betyder förstås att jag sett flera filmatiseringar/tv-serier/tecknade versioner av verket i fråga!

Hitta på fler kategorier om du vill

1. + F F FAnne på Grönkulla (L. M. Montgomery)

2. + Unga kvinnor (Louisa May Alcott)

3. Kulla-Gulla (Martha Sandwall-Bergström)

4. + F Det lilla huset på prärien (Laura Ingalls Wilder)

5. + F Trollkarlens hatt (Tove Jansson)

6. + F Bröderna Lejonhjärta (Astrid Lindgren)

7. Janne, min vän (Peter Pohl)

8. + I morgon när kriget kom (John Marsden)

9. Halvvägs till himlen (Karolin-böckerna) (Gunborg Wildh)

10.+ Momo eller kampen om tiden (Michael Ende)

11. + Korpens sång (Per Nilsson)

12. + Därvarns resa (Mats Wahl)

13. Sandor slash Ida (Sara Kadefors)

14. Åshöjdens BK (Max Lundgren)

15. Kram (Hans-Eric Hellberg)

16. F Harry Potter och de vises sten (J. K. Rowling)

17. + R Tordyveln flyger i skymningen (Maria Gripe)

18. Dansa på min grav (Aidan Chambers)

19. F F Häxan och lejonet (C. S. Lewis)

20. En ö i havet (Annika Thor)

21. FörändringenFörvandlingen (Margaret Mahy)

22. Han hette Jan (Irina Korschunow)

23. F Glappet (Christina Herrström)

24. Syskonkärlek (Katarina von Bredow)

25. I taket lyser stjärnorna (Johanna Thydell)

26. F Katitzi (Katarina Taikon)

27. Bärnstenskikaren (Philip Pullman)

28. + Nils Holgerssons underbara resa (Selma Lagerlöf)

29. Lilla herrn griper in (Christine Nöstlinger)

30. P Pappa Långben (Jean Webster)

31. En liten prinsessa (Frances H Burnett)

32. Huset Ardens gåta (Edith Nesbit)

33. ++ Fem söker en skatt (Enid Blyton)

34. Lånarna (Mary Norton)

35. Silas och den svarta hästen (Cecil Bødker)

36. F Den vita stenen (Gunnel Linde)

37. Den långa vägen hem (Cynthia Voigt)

38. R F Häxorna (Roald Dahl)

39. F En ettas dagbok (Viveka Sundvall (Lärn))

40. Tusen och en natt

41. Skattkammarön (Robert Louis Stevenson)

42. Robinson Crusoe (Daniel Defoe)

43. Gullivers resor (Jonathan Swift)

44. + F Tom Sawyer (Mark Twain)

45. + Bombi Bitt och jag (Fritiof Nilsson Piraten)

46. P En världsomsegling under havet (Jules Verne)

47. + F Greven av Monte-Christo (Alexandre Dumas d.ä.)

48. + F Sofies värld (Jostein Gaarder)

49. + F Frida med hjärtat i handen (Torun Lian)

50. Flambards (K. M. Peyton)

51. Att trösta Fanny (Gunnel Beckman)

52. Vittnet (Leon Garfield)

53. F Dårfinkar och dönickar (Ulf Stark)

54. + Godnatt, mister Tom (Michelle Magorian)

55. + Datorernas död (George Johansson)

56. Lilla Sparvel (Barbro Lindgren)

57. Trälarna (Sven Wernström)

58. + F Juliane och jag (Inger Edelfeldt)

59. Heidi (Johanna Spyri)

60. Ovan hav, under sten (Susan Cooper)

61. F Gummi-Tarzan (Ole Lund Kirkegaard)

62. + Solstenen (Maj Bylock)

63. + Slottet det vita (Tormod Haugen)

64. *Bims och Bumse (Antoinette Baker)

65. Baskervilles hund (Sir Arthur Conan Doyle)

66. Alice i Underlandet (Lewis Carroll)

67. F Kastrullresan (Edith Unnerstad)

68. Majken den nittonde december (Margareta Strömstedt)

69. Sju syskon (Ethel Turner)

70. Klass 6 D, Sverige, Världen (Siv Widerberg)

71. + Den fjortonde bruden (Meredith Ann Pierce)

72. + Väster om friheten (Lloyd Alexander)

73. Den stora spökräddningen (Eva Ibbotson)

74. Röda Nejlikan (Baronessan Orczy)

75. Barnen från Frostmofjället (Laura Fitinghoff)

76. + FFF Oliver Twist (Charles Dickens)

77. HC Andersens sagor

78. + Kitty som detektiv (Carolyn Keene)

79. Onkel Toms stuga (Harriet Beecher Stowe)

80. F Svärdet i stenen (T. H. White)

81. + F Systrar i jeans (Ann Brashares)

82. + Elidor – det gyllene landet (Alan Garner)

83. + F Frankenstein (Mary Shelley)

84. + F F F Robin Hood (Howard Pyle)

85. Det blåser på månen (Eric Linklater)

86. Sotarpojken (Liza Tetzner)

87. F Djungelboken (Rudyard Kipling)

88. F P Peter Pan (J.M.Barrie)

89. *Vindsträdgården (Virginia Andrews)

90. + F Trollkarlen från Ö-världen (Ursula LeGuin)

91. *Cujo (Stephen King)

92. + FF Sagan om ringen (J. R. R. Tolkien)

93. Dansar Elias? Nej! (Katarina Kieri)

94. Felicias ö (Cannie Möller)

95. Fru Sola (Irmelin Sandman Lilius)

96. *Du har ju pappa, Elisabet (Maud Reuterswärd)

97. *Riddarna och de röda (Helmer Linderholm)

98. Som om jag inte fanns (Kerstin Johansson)

99. + FF Det susar i säven (Kenneth Grahame)

100. + F Pelle Svanslös (Gösta Knutsson)

Denna lista har jag fått från en annan blogg. Besök den gärna! Ovan ser ni alltså min version av listan, såsom jag fyller i den utifrån vad jag har läst och inte. Kul i alla fall att det var så många av böckerna jag faktiskt läst!

Jag har korspostat det här inlägget på Creative Harmony, för att blogger.com inte tar inklippt text direkt från Word, så jag klippte in och postade inlägget på ovannämnda blogg istället, tills jag kom på att jag ville testa här också, att kopiera från den andra bloggen hit, och den vägen gick. Så listan finns där också.

Vill du veta mer om vad jag läser just nu, besök gärna min 2009-lista.

Mönsterbrytning

(Mönster i beteende, mönster i levnadsvanor. Vanor skapar trygghet, men de fängslar också.)

Hon gick hopkuren, som om hon måste ta skydd hela tiden mot ett rasande regn.

En gång såg hon uppåt och i molnen ovanför såg hon tre figurer som mer och mer liknande gamla gummor. Hon kom att tänka på Urd, Verdandi och Skuld vid foten av Livsträdet.

Där var de: tre kvinnor, tre väverskor, tre väninnor. De skrattade och gruffade och grälade; de hade ständigt trivsamt i varandra sällskap. De satt omgiven av trådar, trådar högt och lågt, överallt omkring dem.

Ibland klippte någon av dem av en av trådarna, bara på kul. Det enda som vittnade om att det betydde något mer var den enda röda bloddroppe som skvätte iväg med den klippta tråden.

Väven blev ständigt större. Den växte till ett oändligt hav, något att drunkna i om man inte kunde hitta mönstret. Fann man bara det kunde man simma mot strömmen.

Hon ville simma mot strömmen, men hon förmådde inte riktigt. Molnen löstes upp. Hon höll upp händerna mot solen som kom fram. Solstrålarna dansade in i mellanrummen mellan händerna, skapade mönster på hennes ansikte: solskuggor.

Hon sträckte på sig, stärkt av solskenet. Hon skulle bryta mönstren. Till att börja med skulle hon gå upprätt, ta emot regnet med magen och brösten. Stå emot, andas lugnt, hitta något nytt. Nya mönster.




Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 222: Skriv om ett mönster.

To My Darling: I Was Made For Loving You

Jag har upptäckt en ny artist, en norsk tjej vid namn Maria Mena. Den här låten är KIZZ' från början, men Maria Mena har gjort sin egen version av låten, och ändrat texten något, boy istället för girl... Låten skrevs 1979, samma år som jag föddes. Vilken slump!

Rönnbär

Mycket rönnbär i år. Blir det en kall vinter? Än är det het sommar! Härligt!

en daglig dos

en daglig dos

av kärlek från min älskade
av mitt eget kreativa skapande
av livsluft, musik och glädje

är allt jag behöver
för att andas befriad





Kommentar: detta är dagens SkrivPuff-övning: Utmaning 216 - 4 augusti: Skriv om en daglig dos.

Tusenskönan krymper - tack och lov!

Jag har inte skrivit något på Tusenskönan sedan den sjätte juni, men det betyder inte att jag inte arbetat på boken. Jag har tänkt, låtit saker smälta, och funderat. Funderat mycket, känt efter.

Idag, efter att ha läst Linda Gs senaste blogginlägg, bestämde jag mig. Jag inser vad som behöver strykas. Boken spretar alldeles för mycket, det är alldeles för mycket att greppa och skriva om. Det gör sig inte. Även den skenbart enkla historien kan vara komplicerad att skriva.

Elizabeth George säger i sin bok om att skriva bland många andra kloka saker att man känner med kroppen vad som är rätt. Jag känner efter. Det är mycket som kan tas bort i Tusenskönan, och jag vet precis vad.

Efter en eftermiddag på en filt i solen, läsande en nyköpt bok - Invitation to Go av John Fairbairn - satte jag igång. Eftermiddagen ägnades således det utmärkta prokrastineringen GO. Tankar på helt annat, som gjorde att jag var effektiv när jag väl satte igång.

Jag gick igenom i huvudet vilka partier som ska tas bort, check, check, check. Och skrev därefter en resumé på bokens innehåll på en A4-sida datorskrivet. Det blir (eventuellt) en första bok i en serie. Måste bli det, med minst en boks fortsättning, eftersom det är så många frågor som inte rätas ut. I alla fall inte som jag tänker det nu. Dessutom är det ett öppet slut, eller ett slut som kräver fortsättning av den läsare som gillar boken.

Frågan är nu HUR jag ska fortsätta. (Jag har tankar på att skriva om helt andra personer, och lägga in Maximilian som en biperson som ändå får sin historia berättad, men det är bara lösa tankar än så länge. Men min hjärna arbetar på högvarv, massor av idéer är på gång att födas...)

Min resumé gjorde i alla fall att boken slutar bra mycket tidigare än jag förut tänkte mig. Vilket är bra. Bokens stomme är således redan skriven. Vad som återstår är MASSOR att stryka för Maximilian är fåfängt mångordig i multumtultum, och massor att skriva om. Hål att fylla och ett snyggt slut att skriva.

Bokstöd

Ta min kamel och
min elefant likaså

de är gjorda av sten
och håller även om

du skulle ställa
dina allra tyngsta

böcker att luta
mot de två djuren.



Kommentar: detta är en SkrivPuff-övning: Utmaning 213: Skriv om att erbjuda stöd.