När jag är

Jag ska iväg med tåget om två timmar,
om en timme ska jag hoppa på bussen ned till stationen.
Jag tar en liten paus med en kopp kaffe,
men det är inte något grundläggande begär,
det är inte ens ett beroende;
jag dricker mest te.
Medan jag andas säger jag
att skriva är att andas,
och däri ligger törsten.
Jag är inte riktigt klar med packningen,
och snart ska jag åka - men! -
jag tar mig tiden att sitta och surfa en stund,
men det är inte mitt beroende.
Det är de här små minuterna då jag skriver,
då jag hittar fram till det som är jag.
Jag åker tidigt till stationen för att ha gott om tid,
för att hinna skriva på stationen i väntan på tåget.
Ett måste i packningen är därför:
- pennor och anteckningsböcker, flera stycken.
En penna räcker inte - en penna kan ju gå sönder;
jag måste ha tre.
En anteckningsbok kan tappas bort,
det måste finnas fler:
ett för skrivpuffar, ett för romanprojektet,
ett för allmänna anteckningar, ett för dagboken,
och ett för whiskyprovningen,
någon gång här och där
- långt ifrån regelbundet; jag dricker sällan alkohol,
så däri ligger inget beroende:
i skrivandet ligger min törst.
Jag svalkar mig, jag hittar kontrollen,
jag hittar ut ur mitt liv och in i andras,
jag blir fler och mer än bara en människa,
jag provar mina vingar, formulerar mina tankar,
kommer ihåg att se när jag är ute på promenad,
när jag är ute och springer - så att jag ser och upplever,
är och frodas, lever och njuter, skrattar och gråter
älskar och avskyr, förvånas och förundras:
för jag vill ha ett rikt liv,
ett liv att kunna reflektera över
när jag skriver,
när jag andas,
när jag är.



Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 232: Skriv om ett grundläggande behov.