Frejdlig fritagning

Bockskägg och getaklövar, krumrygg och snikna smalögon;
Fröken Florentia förstod att hon stod öga mot öga med en faun
som hux flux uppenbarat sig framför henne:
hon hävde upp ett skrik, ett vackert rop på hjälp.

Vem skulle kunna höra hennes rop?
– Hon var mitt ute i vildmarken!

O, öde, vår Florentia var nära gråten!

Så upptäckte hon
faunens förgörande dragningskraft:
hon tystnade,
hon lät tårarna på kinderna
torka av sig själva;
hon tittade betuttad.

Bland fuchsia och flamingoblomma
fraterniserade faunen,
förföriskt behagfull i sin hemmamiljö,
friskt flirtande med ungmön Florentia
som blev förvillad, som förbytt,
och slutligen följde skogsguden
– in i mörkret –
– in i djupaste skog –
där inga människofötter tidigare vandrat.

Var hennes öde beseglat?
Var det slutet
på fröken Florentias flärdfulla liv?

Ack, nej!
För till undsättning från oväntat håll,
kom orädde Fleance, son till Banquo,
namngiven av Shakespeare själv,
en gång rollburen, numera dödsdömd i pjäsen
men fullt levande utanför, i vår vildmark,
och tur var väl det för sköna Florentia i nöden!

Trumpeter och fanfarer,
lovsjung vår hjälte! den tappre Fleance
som inte ryggade ens då han mötte en faun!

Fasansfull var den att skåda,
den klövfotade skogsguden
med löv och grenar i håret,
droppar av kåda hängande från kroknäsan.
Sådan syn, att man trodde den var falsk!

Klentrogna och svaghjärtade skulle låtsas,
föreställa sig att det var förryckta fantasier,
men icke vår hjälte!

Tappre Fleance, hur han stod emot
faunens gängande skratt
och de vilseledande gåvorna:
djävulsdryck i lurningsskepnad.

Det var trolldom i faggorna,
förvillande förgängligheter:
– faunen bjöd frikostigt
på fläderbär och förgiftade blåbärsflarn,
Fleance var utsvulten och det visste faunen.

Men Fleance lät sig inte luras!

Storsinte Fleance tog Florentias hand i sin,
sprang med henne in i ljuset,
dit mörkrets faun inte kunde följa.

De lämnade efter sig en faun som gned tänder:
likt fiolspelsgnissel hördes det över hela nejden,
ljudet förföljde dem i många mil efteråt, men utan att skada;
de var äntligen och slutligen fria
med gemensam framtid framför sig!





Kommentar: det här är en SkrivPuff-övning, Utmaning 225: Skriv 5 favoritord på F och en berättelse där minst två av dem är med.

Berättelsen innehåller många fler ord på F, men mina fem favoriter är:

faun
flux (som i hux flux)
flamingoblomma
fraternisera/faggorna (kan inte bestämma mig!)
fanfar