Ack! Avsluta! Dagens skrivpuff är ”skriv om att avsluta”. Detta att avsluta är ett kärt ämne för mig. Eller ett fasansfullt ämne som jag vill hålla mig borta från. Något jag brottas med. Det svåraste av allt! Jag har absolut ingenting emot att redigera text, korrekturläsa, kritisera, granska, förbättra. Redan här anar man kärnan i mitt problem. Perfektionisten som kommer fram. Den del av mig som säger ”nej” till att avsluta. Som propsar på att det måste finnas *något* mer jag kan göra, något litet mer jag kan förbättra, ändra på… Jag har hur många oavslutade roman- och novellprojekt som helst. De avslutade projekten är lätt och snabbt räknande, för de är så få. Tyvärr.
Hur avslutar man? Man säger ”STOPP!” till sig själv. Säger: ”det här är nog, det är tillräckligt bra”. Och så lämnar man det bakom sig. Disciplin är också en viktig sak i sammanhanget. Regelbundenhet, och idogt arbete, envishet så att man inte ger upp, så att man når den där punkten när man kan just sätta punkt. Nu sätter jag också punkt för det här blogginlägget. Det är gott nog som det är. Punkt.
Det är också en konst, att kunna avsluta. Är det så att du får färdigt historien, men fastnar i redigeringen? Fastnar du i själva historien för att den inte känns tillräckligt perfekt?
SvaraRaderaAtt komma till slutet är det som skiljer en författare från en galning.
SvaraRaderaGalningen (som jag) bara skriver och skriver, börjar på nya idéer hela tiden. Fantasina drar iväg och man har inte kunskap eller disciplin att komm på ett lämpligt slut.