Det är inte så mycket slutet som är problemet. Många gånger kan det vara mitten, hur kommer jag dit. Mest är det bearbetningen jag fastnar i. Formuleringar. Substans. De oändliga valmöjligheterna i hur man kan uttrycka en sak. Nån strävan i att hitta absolut "rätt" formulering. Lägga till eller ta bort delar av texten i sådant som känns ofullbordat. Tillägg i form av dialog eller miljöbeskrivningar. Olika sätt att berätta samma historia på.
Jag är överkritisk till min egen text helt enkelt. Och fastnar i redigering i version ett, då jag egentligen borde fokusera på att skriva färdigt ett första utkast (ofta har jag synopsis klar för mig, i huvudet i alla fall, i olika stadier, inte alltid detaljerad, mest bara svepande, ett början och ett hum om mitten samt ett slut).
Jag hamnar med andra ord i redigeringsstadiet redan i första utkastet och där fastnar jag. Ibland också för att historien är för suddig och jag inte vet varåt jag ska ta vägen, vilket gör mig vilsen och velig. Svårt att bestämma mig och hålla mig till det jag bestämt. Som om det alltid finns ett bättre val, vad jag än väljer. En rädsla att inte ta "rätt" beslut.
(Angående Pias och Anders kommentarer, läs här.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar