Waiting on Wednesday: Fool's Assassin

Hon har sagt det varje gång. Efter varje ny trilogi om Fitz säger Robin Hobb att detta var den sista. Nu går jag vidare till andra böcker - eller, i hennes fall (oftast) andra trilogier - och det gör hon! MEN! Hon återvänder till Fitz.

Efter den första trilogin, The Farseer Trilogy, som jag läste, slukade och älskade när det begav sig på slutet av nittiotalet (1995-97), återkom hon fyra år senare med första boken i en annan trilogi, The Tawny Man Trilogy. Den första trilogin hade jag läst när första delen redan översatts till svenska, jag läste den på svenska, köpte pocketen på engelska, läste den på engelska och läste om den på engelska - Assassin's Apprentice (Mördarens lärling).

Eftersom böckerna redan fanns i pocket var alla tre böcker utgivna när jag först gav mig på dem. Jag kunde alltså läsa dem mer eller mindre i ett svep: Assassin's Appretice, Royal Assassin, Assassin's Quest. Älskade alla tre böckerna. Mycket.

Så kom då andra trilogin, första boken Fool's Errand 2001. En fristående fortsättning på första trilogin. Fast det fördjupar förstås läsningen om man läst första trilogin först. Jag köpte första boken inbunden på engelska, ville läsa på en gång och vid det här laget hade jag för länge sedan övergett den svenska översättningen (bättre på originalspråk, orkar inte vänta på översättningen). Köpte även andra boken inbunden på engelska och läste, The Golden Fool. i januari 2003. Läste och grät och älskade boken.

Den sista boken i trilogin, Fool's Fate, kom inte ut förrän i slutet på året, 2003. Jag har för mig att jag fick den i julklapp det året. Då hade jag - väldigt otåligt - väntat sedan januari 2003 på att få läsa sista delen i trilogin. Fast hur det nu var blev det inte av att läsa den just nu, andra böcker kom emellan. Tiden gick - och gick - och gick - och gick. Och nu är det 2014 och jag har fortfarande inte läst sista boken i trilogin. Fastän jag gärna vill! Men nu när det gått så lång tid måste jag läsa om de andra två böckerna i trilogin, känner jag, och då tar det emot, för det är himla tjocka böcker; de blir tjockare och tjockare. Och det inbundna formatet gör sitt till: 584 sidor (bok 1), 632 sidor (bok 2), 805 sidor (bok 3).

Jag trodde det var slut där. Men nu har Robin Hobb återvänt till Fitz för tredje gången med The Fitz and the Fool Trilogy. Första boken släpps den 12 augusti i år: Fool's Assassin. Det går ju inte att köpa den utan att ha läst klart de föregående trilogierna! Det är ju hela grejen, att man får en så mycket rikare upplevelse om man läst allting i ordning. Så jag har bestämt mig för ett omläsningsprojekt med nyläsning i och med sista boken i The Tawny Man Trilogy, alltså Fool's Fate.

Före augusti ska jag ha plöjt igenom 2021 sidor med Fitz! Ser faktiskt riktigt fram emot det. Bara jag kan sjunka djupt ner i läsningen och verkligen njuta av den. Den första trilogin som jag läst om flest gånger och kan många bitar utantill av sträckläste jag, och det är den bästa sortens läsning - när man bara läser och läser och inte kan sluta och tiden försvinner och man verkligen är där och tappar bort att man själv existerar över huvud taget.

Överdriver inte alls, men jag försöker förklara läsupplevelsen bara. I alla fall. I mars blir det nog inte av att läsa men i april måste jag sätta fart. Första trilogin, skulle jag komma till, kan jag så bra att det inte behövs någon omläsning men de andra böckerna vill jag läsa om. Sedan borde jag kanske läsa de andra trilogierna också före augusti, de trilogierna som utspelar sig i samma värld men handlar om andra personer.

Vad tycker ni som vet och läst? Jag tänker på Liveship Traders Trilogy (som fordrar ett eget inlägg, min läsning av den trilogin är smått kaotisk) och The Rainwilds Chronicles. Den sistnämnda trilogin går parallellt i handling med The Tawny Man Trilogy som jag förstått. Med andra ord borde det väl berika läsningen? Då ska jag plöja ytterligare sex böcker före 12 augusti. Hur många sidor blir inte det? Plus allt annat jag vill läsa!

Har jag ett problem här?

Hursomhelst och i alla fall. Den 12 augusti är det dags! Jag ser så fram emot det!


(Waiting on Wednesday började hos Breaking the Spine och jag hittade dit via Fridas Bokhylla.)

Läsmaraton dag 4: ett fall av hård konkurrens

Jag har hängt med på Bokmosters läsutmaning, ett maraton där jag ska läsa tio böcker i mars. Häng med du också! Än är det inte för sent!

Jag kommer att recensera alla böcker en efter en vartefter som jag läser dem. Än så länge är en bok utläst: Steampunk - An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories.

Hur går det för mig då?

Med en bok utläst ligger jag i fas. Efter en snabb uträkning kan jag konstatera att jag i snitt får ta tre dagar på mig per bok. Således är det nu dag ett på bok två.

Som andra bok har jag valt Ender's Game av Orson Scott Card. Jag hade tänkt läsa den här boken redan i november förra året. Det ville sig inte, fastän jag lånade den svenska versionen. Det kändes helt enkelt inte rätt att läsa den på svenska när jag hade den engelska pocketen oläst i min egen bokhylla. Därför lämnade jag tillbaka boken till biblioteket oläst och gav mig på mitt egenägda exemplar.

Jag ville läsa ut boken före filmen kom upp på biograferna. Fast det hann jag inte med, ägnade för mycket tid åt skrivande och läste knappt något alls i november och december. Det är nog därför jag känner mig så väldigt entusiastisk och glad nu när jag får ett läsmaraton, riktigt kan gotta mig i böcker och sträckläsa som på den gamla goda tiden då jag var barn.

Angående Ender's Game: Förordet (som för övrigt inte är numrerade sidor) läste jag, sedan kom filmen på bio och försvann lika fort och jag hade varken råd eller tid att se den sådär i juletid.

Började lite smått under januari/februari på själva boken, men alla andra böcker jag hade olästa kom före och Ender's Game blev liggande. Ändå vill jag så himla gärna läsa den här boken!

Nu i mars är det äntligen dags. Eftersom jag bara kom till sidan 47 före mars och boken har 324 sidor räknar jag den helt och fullt som en marsbok och som en bok i Läsmaraton. Nu har jag fortsatt läsa och ska till att börja på sidan 97. Hittills är boken spännande och fascinerande. En utförligare recension kommer framöver på bloggen.

Hur känns det då?

Det känns roligt! Äntligen kan jag sträckläsa böcker som i min barndoms glada dagar. Det enda kruxet är att jag tappar fart i mitt arbete med romanen Jade som jag skriver på. Är i en funderarfas vad gäller skrivandet på min roman just nu (en del av redigeringsfasen), men i alla fall. Måste återfokusera! Multitasking, here I come. Något sådant.

Efter Ender's Game då?

Ja, du. Allra först en bok för att bryta av med engelskan och läsa något lätt (som i kort) och snabbt på svenska och det är Ru av Kim Thúy.

Därefter vill jag först och främst läsa andra bioaktuella filmer: Divergent av Veronica Roth i första hand. Samt en bok som hör till en annan läsutmaning, Läs ett år, och den boken är Fyra dagar i mars av Jens Christian Grøndahl.

Efter det är det luddigt och suddigt med hård konkurrens.

Här följer en lista med några av de böcker som konkurrerar om marsutrymmet. En salig blandning av allt möjligt. Böcker jag fått, böcker jag köpt på rea i år, förra året eller på andra reor eller köpt på impuls eller efter noga övervägande. SF, fantasy, mainstream, romaner av olika slag på svenska och på engelska. Ett litet urval av allt jag har oläst i bokhyllorna här hemma.

1. Atiq Rahimi: Jord och aska
2. Atiq Rahimi: Tålamodets sten
3. Audrey Niffenegger: Her Fearful Symmetry
4. Cassandra Clare: City of Glass
5. Charlaine Harris: Grave Surprise
6. Daniel H. Wilson: Robocalypse
7. Dan Rhodes: Skeppsbrott
8. David Levithan: Jag, En
9. Dick Harrison: Illdåd
10. Isaac Asimov: Jag, Robot
11. Italo Calvino: Under jaguarsolen
12. Jamil Ahmad: Irrande falk
13. Janice Hardy: The Pain Merchants
14. Julie Otsuka: Vi kom över havet
15. Katarina Persson: 90 minuter
16. Kelley Armstrong: The Summoning
17. Lolly Winston: Lyckan säljs separat
18. Mary Shelley: Frankenstein
19. Max Frei: Resan till Kettari
20. Melissa Marr: Enthralled
21. Michael Cunningham: När natten faller
22. Monika Zak: Vampyrens tunga och andra hemska historier
23. Nawal El Saadawi: Den stulna romanen
24. Neil Gaiman: Odd and the Frost Giants
25. Patrick Rothfuss: Vindens namn, del 1
26. Pontus Joakim Olofsson: Komo
27. Pål Eggert: Borde vara död
28. Roderick Gordon & Brian Williams: Djupare
29. Tony DiTerlizzi: Jakten på WondLa
30. Yasunari Kawabata: The Old Capital

Någon som har en åsikt om vilken bok jag borde bita tag i?

Recension: Steampunk! - An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories

Titel: Steampunk! – An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories

Redaktörer: Kelly Link & Gavin J. Grant

Författare: Cassandra Clare, Kelly Link, Holly Black, Libba Bray mfl.

Förlag: Walker Books

Sidantal: 421 sidor.

Jag har just läst ut Steampunk! – An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories. Det är första boken utläst i mars och min första bok av tio i Läsmaraton mars.

På baksidan av boken står:

Imagine an alternate universe where romance and technology reign. A world of automatons, ornate clockwork and time travel, where scientists and dreamers, intrepid orphans and schoolgirls, solve dastardly crimes, escape from monstrous predicaments and hover over volcanoes in steam-powered airships.

Steampunk innebär just som baksidestexten antyder historier som utspelas i nutid eller historisk tid, kanske i något som liknar vår värld eller något som liknar 1800-talets England. Gemensamt för dem är att olika slags maskiner, som till exempel robotar, ångmaskiner och finurliga små mekaniska verk används och figurerar i novellerna på olika vis, och även tar olika mycket plats. Vissa noveller har färre steampunkinslag, andra fler, där det till och med mest handlar om ångfarkosten eller vad det nu är och mindre om annat. Främst tycker jag om de historier som har en berättelse som kan stå på egna ben, steampunk-inslag eller inte.

Antologin består av fjorton noveller av lika många författare. Flera av namnen är bekanta för mig sedan förut.

Cassandra Clare är mest berömd för bokserien The Mortal Instruments, där första boken heter City of Bones och är filmatiserad, i Sverige med namnet Stad av skuggor (med samma titel på svenska översättningen av boken). Jag har läst de två första böckerna i serien hittills. I antologin bidrar hon med Some Fortunate Future Day.

Kelly Link har publicerat diverse novellsamlingar, varav en översatts till svenska och delats upp i två. Dumt att dela upp, tycker jag, svenska förlag gör det alltför ofta(!), men i alla fall. På engelska heter novellsamlingen Pretty Monsters. På svenska Fel grav och andra berättelser samt Askungeleken och andra berättelser. Jag tyckte mycket om hennes novellsamling och jag tycker också mycket om novellen som Kelly Link bidrog med i den här Steampunk-antologin, The Summer People.

Holly Black har skrivit en mängd böcker som översatts till svenska, böcker för yngre barn är de om Spiderwick, men jag har mest läst och fastnat för trilogin om Berörarna, på svenska Den vita katten, Den röda handsken och Det svarta hjärtat. Romanen The Coldest Girl in Coldtown är väl annars den bok som figurerat mest på bokbloggar på sistone. I den här samlingen bidrar hon med Everything Amiable and Obliging, en riktigt bra novell i mina ögon.

Libba Brays novell är helt okej, The Last Ride of the Glory Girls, och det är faktiskt det enda jag läst av henne även om jag har de två första delarna i en trilogi om en tjej vid namn Gemma Doyle stående i bokhyllan: Ögat över månskäran och Upprorsänglar.

Vissa noveller är bättre än andra i samlingen, förstås – vissa fastnar jag mer för och tycker mer om. Bland dem finns också okända namn som jag efter att ha läst den här antologin gärna vill läsa mer av: Cory Doctorow, Ysabeau S. Wilce, Delia Sherman, Dylan Horrocks och M.T. Anderson. 

Sammanfattningsvis kan jag säga att det är en riktigt bra antologi som jag är glad att jag äntligen läst ut. Den har legat länge på mitt läsbord, länge hade jag bara läst introduktionen och de första två novellerna, men nu i och med mars och Läsmaraton i mars (se etikett) har jag fått ändan ur vagnen och läst de resterande tolv novellerna. Antologin känns inspirerande, jag blir sugen på att skriva steampunk själv - försöka i alla fall - och det är ett riktigt bra betyg. Böcker som inspirerar är alltid kul att läsa!

Tematrio - Bokrea

Lyrans Noblesser anordnar Tematrio. Den här veckans tema är Bokrea. Lyran skriver:

”Många klagar på att bokrean blir sämre och sämre, men jag lyckas alltid göra fina fynd. I år blev det tio böcker till mig och nio till dottern. Berätta om tre reafynd från årets eller något tidigare års rea!”

Jag håller med Lyran. Trots att jag varje år inte hittar så många böcker i katalogerna hittar jag massor av böcker i bokhandlarna som jag vill ha eller blir nyfiken på, så jag har inga problem med att hitta böcker. Snarare är det svårt att begränsa sig.

Dock kan jag kritisera och säga att det är lite trist att det är så många böcker som återkommer år efter år, och att det är mest äldre böcker på rean. Hade gärna sett lite nyheter som reas ut och att utbudet varierar mer från år till år. Ändå är jag nöjd med årets bokrea.

Jag köpte sammanlagt sexton böcker. Tre av dem har jag ännu inte fått. Bokpaketet från Adlibris kommer förhoppningsvis fram på onsdag, och jag kommer att berätta om dem i ett framtida inlägg.

Här är mina andra inlägg om bokrean i år:

Böckerna från Ugglan.

Böckerna från Akademibokhandeln.

Böckerna från Röda Korset.

Bokbloggsjerka – vilken bok jag ska börja med.

En annan sak värd att nämna om rean är att jag köper himla många böcker och sedan aldrig läser dem, de hamnar alltför många gånger i olästhögen och blir hyllvärmare. Den här gången har jag tänkt mig att verkligen läsa vad jag köpt. Något som jag dels berättat om i Bokbloggsjerkan nämnd ovan och det är även ett av skälen till att jag hänger på Läsmaraton i mars.

Nu över till mina tre boktips. Här kommer de, samtliga från årets rea.

1. Jag har länge tittat på böckerna av Kim Thúy. Tänkte läsa hennes Mãn under förra Jorden runt-utmaningen, har bläddrat och tittat i boken både på bokhandeln och på biblioteket, men inte lånat. Jag läser gärna böckerna av en viss författare i ordning. Nu är jag glad att jag väntade med Mãn, nu när jag köpte hennes debut Ru på rean och ska börja med att läsa den. Som jag förstår det är Ru självbiografisk och mycket poetiskt skriven, en tunn bok med rikt innehåll.
   
   
2. Boken Jag, en av David Levithan har jag varit nyfiken på ända sedan jag först hörde talas om den. Jag har tittat på boken i bokhandeln och letat efter den på biblioteket – men där var den utlånad. Tyckte att den kostade för mycket i bokhandeln. Nu kom den äntligen på rean! Adlibris sålde boken för det förmånliga priset av 39 kronor och då slog jag till. Nu ser jag fram emot att få hem boken senare i veckan! Jag, en handlar om en själ som varje dag vaknar upp i en ny kropp. Det låter väldigt spännande, tycker jag.
   
   
3. Roderick Gordon och Brian Williams har skrivit en spännande blandvändarserie för barn (och för sådana som jag som gärna läser barn- och ungdomsböcker), en urban fantasy som börjar med boken Tunnlar. Boken fick jag i present av en god vän. Fortsättningen heter Djupare. Har funderat på att köpa den ända sedan jag läste ut första delen, men har inte tyckt att jag haft råd. Jag har bara sett den som inbunden och den har kostat för mycket. Nu fanns Djupare på rea och då slog jag till. Serien fortsätter med ytterligare fyra böcker som jag hoppas kommer på reor framöver!

Tillägg: Här är böckerna från Adlibris i ett nytt inlägg.

Stort beslut

Varför är det så? Fastän jag övervägt detta noga och länge, funderat i över en vecka, är det med en klump i magen jag gör förändringen. Har en klump också i halsen - så osäker på om jag gör rätt! Men jag har tänkt efter noga och velat fram och tillbaka. Nu har jag ändå bestämt mig.

Har just flyttat på del 1 och gjort del 2 till del 1 och del 1 till del 2. Del 3 är kvar sist i boken, men de andra två delarna har alltså bytt plats. Varför?

Första idén var att ha en ramberättelse med en bakgrundshistoria, del 2.

Nu har jag grubblat och bestämt mig för att göra det till en kronologisk berättelse istället. Börja från början. Alltså blir del 2 till del 1 och historien börjar när Jade är som yngst.

Men, som sagt, jag är inte hundra procent säker och jag känner fortfarande efter om jag tagit rätt beslut även om jag samtidigt känner att jag är säker på det.

Tror att det här blir mycket bättre. Hoppas.

Hoppas, hoppas, hoppas.
Tror.

Läsrapport: februari 2014

1. Julien Neel: Lou! 2: Sommarblues (seriealbum) (48 sidor)

2. Julien Neel: Lou! 3: Busskyrkogården (seriealbum) (48 sidor)

3. Julien Neel: Lou! 4: Förälskelser (seriealbum) (48 sidor)

4. Johan Theorin: På stort alvar – noveller (novellsamling) (261 sidor)

5. Alessandro Baricco: Silke (kortroman) (120 sidor)

6. Nob: Mamette 1: Änglar och duvor (seriealbum) (47 sidor)

7. Sonya Sones: Vad mina vänner inte vet (diktroman) (272 sidor)

8. Sonya Sones: Vad min flickvän inte vet (diktroman) (368 sidor)

9. Paul Desalmand: Mitt liv som bok (roman) (178 sidor)

10. Hans Gunnarsson: Februari – Två berättelser (novellsamling) (205 sidor)

11. Vigdís Grímsdóttir: Den älskades länder (diktsamling) (124 sidor)

12. Kazu Kibuishi: Amulett: Bok fyra - Det sista rådet (serieroman) (211 sidor)

13. Kazu Kibuishi: Amulett: Bok fem - Älvprinsen (serieroman) (225 sidor)

Och så är det dags för lite statistik och ytterligare sammanfattande.

"Läs ett år"-utmaningen: 2/12 avklarade. Boken i februari var Februari – två berättelser av Hans Gunnarsson.

"Läsa böcker från minst 20 länder"-utmaningen: 7/20. Länder som kom till på listan nu under februari: Island, Italien.

Kaosutmaningen 2.0: 11/20 (40). Ytterligare fyra i februari.

[Precisering: Läs en bok skriven/publicerad under pseudonym: Nob – Mamette 1. Läs en bok som handlar om att resa: Alessandro Baricco – Silke. Läs en novellsamling: Johan Theorin – På stort alvar. Läs ett seriealbum: Kazu Kibuishi – Amulett, bok fyra, Det sista rådet.]

"Läsa tio böcker på engelska"-utmaningen: fortfarande 1/10. Det blev ingen bok alls på engelska under februari.

Månadens bästa: Mitt liv som bok av Paul Desalmand.

Månadens sämsta: Hans Gunnarssons Februari – Två berättelser.

Månadens roligaste: Lou! 2-4 av Julien Neel.

Månadens besvikelse: Hans Gunnarsson. Tråkig bok.

Månadens oväntade: Johan Theorins På stort alvar. Hade bara tänkt läsa två noveller min sambo ville att jag skulle läsa men jag tyckte så mycket om dem att jag läste hela novellsamlingen och tyckte riktigt bra om den.

Månadens överraskning: Sonya Sones versromaner var skönlitteratur i ny form för mig. Lätt- och snabbläst och ändå spännande.

antal omläsningar: 1 (Den älskades länder av Grimsdóttir har jag läst många gånger förut, nu blev det en omläsning på grund av min Bokbloggsjerka)

antal egenägda böcker: 3 (för få! Men en mer än i januari så det går åt rätt håll)

antal ljudböcker: 0

antal biblioteksböcker: 9 (lite för många; i mars blir det mer av egna böcker)

antal lånade böcker av sambo: 1 (kunde kanske räknas som min egen men ändå, måste ju göra lite kul statistik av det här)

antal fackböcker: 0

antal diktsamlingar: 1

antal grafiska romaner/serieböcker: 6 (väldigt mycket serier den här månaden, men kul och riktigt bra serier!)

antal böcker på engelska: 0

antal böcker på svenska: 12

antal böcker på franska: 0

antal ungdomsböcker: 2

antal diktromaner/lyrikromaner: 2 (böckerna av Sonya Sones)

antal böcker köpta i februari: 2 böcker på bibliotekets utgallring, 6 böcker på Röda Korset under tidiga februari plus ytterligare 3 böcker på Röda Korset vidbokrea. På Akademibokhandelns bokrea 2 böcker, samt 8 böcker på Ugglans bokrea ger, puh, en summa på 21 böcker!

statistik olästhögen/egenägda böcker: 21-3= 19. +19! Låter inte alls bra på det viset, det blir till att läsa många av mina egna böcker och färre låneböcker om olästhögen ska minska!

sammanlagt antal lästa böcker: 13.

sammanlagt antal sidor: 2155 sidor.

Sammanfattande kommentarer:

Februari blev en bra läsmånad. Ett minus för att jag inte läste ut någon bok på engelska, men jag bockade för ett par titlar i de andra läsutmaningarna i alla fall.

Alldeles för många låneböcker och alldeles för få egenägda dock, särskilt med tanke på hur många böcker som blev köpta i februari. Men men, man kan aldrig få för många böcker!

Och det är också anledningen till att det är så få böcker på fotot. De flesta böckerna har jag lämnat tillbaka till biblioteket redan.

Dessutom var många böcker under februari lättlästa, både två diktromaner, en diktsamling och sex seriealbum/grafiska romaner gjorde att det gick snabbt och lätt, därav det stora sidantalet.

Ännu ett stort plus är att jag kommit igång ordentligt med recensioner. Det har jag inte gjort ofta förr, recenserat böcker på bloggen - det har blivit alldeles för glest med sådant. Nu har jag upptäckt att det är riktigt kul!

Månaden mars bjuder nog på lite tyngre läsning, fler sidor med mer text. I slutet av året jämnar nog det här ut sig.

Bokbloggsjerka - Bokrean 2014

Veckans bokbloggsjerka är följande fråga:

Har du gjort några fynd på bokrean i år? Om ja, vilken bok är du särskilt sugen på att läsa? Om nej, vad fällde avgörandet för att du bestämde dig för att avstå?

Inte helt lätt att svara på. Till att börja med kan jag berätta att jag köpte ett stort antal böcker på rean. När man väl börjar köpa kommer man in i något slags flow och blir sugen på fler och fler. Svårt att få stopp på sig själv!

Först var jag på Ugglan, den lokala bokhandeln. Där blev det åtta böcker. Allihop gratis för min del eftersom jag utnyttjade presentkort jag fått på Alla Hjärtans dag och när jag fyllde år den 17 februari. Jag har berättat mer om dessa böcker i ett annat inlägg. Läs gärna!

Andra bokhandeln jag var till var Akademibokhandeln. Nu fick jag betala för kalaset själv och därför höll jag igen. Till sist blev det två böcker för 59 kronor styck. Läs gärna om dem också!

Den tredje bokhandeln blev Adlibris. Samma kväll som jag var uppe i "bokköparvarv" slog jag till och beställde tre reaböcker och två andra böcker. De kommer jag att berätta mer om i ett framtida inlägg, eftersom jag ännu inte fått dem.


Den fjärde bokhandeln jag besökte var Röda Korset som hade rea, förskräckligt billiga böcker, två kronor styck. Jag köpte tre böcker. Läs mer i det här inlägget!

Men vilken av alla dessa böcker är jag sugen på att börja med? Till att börja med går alla Adlibris-böcker bort eftersom jag ännu inte fått dem. Jag valde gratisfrakt och då tar det ytterligare ett par dagar innan bokpaketet kommer fram. Gör absolut ingenting för min del eftersom jag har så förskräckligt många böcker hemma redan att läsa. Akademibokhandelsböckerna går också bort eftersom de är tredje och fjärde boken i en serie.

Ändå är det som sagt inte lätt att välja ut en bok bland alla dessa godbitar som jag köpt, men ska jag prompt välja en får det bli Ru av Kim Thúy för att den boken är tunn och lättläst, verkar vara en bok att smaka på och stanna vid orden. Alltså inte nödvändigtvis läsa snabbt för att den är tunn utan kanske tvärtom, är den tunn har man råd att stanna upp ibland. Jag tror jag behöver en sådan bok efter att jag läst ut dem jag håller på med just nu.

Just nu läser jag nämligen två böcker på engelska (en roman: Orson Scott Card: Ender's Game; en novellsamling: Holly Black mfl.: Steampunk! - An Anthology of Fantastically Rich and Strange Stories) och en fackbok på svenska (Börjesson & Rehn: Makt) och dessa böcker kräver lite mer av läsaren, just för att de är på engelska eller som i fackbokens fall är mycket information på liten yta.

(Och ännu en bok håller jag på med, men den läser jag tre noveller i veckan av till Facebookutmaningen Brasilien berättar: Ljud av steg.)

Så. Nu vet jag vad jag ska läsa härnäst efter avslutade andra böcker.

Tillägg: Här är böckerna från Adlibris i ett eget blogginlägg.

Bokgeografi: Kanada

Enligt O anordnar Bokgeografi där man berättar om böcker med anknytning till ett visst land. Den här veckan är landet Kanada.

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Kanada eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Lucy Maud Montgomerys böcker om Anne och böckerna om Emily tillhör mina barndomsfavoriter. De har jag läst om många gånger, allihop. Böckerna om Anne hade min mamma i sin bokhylla och de lånade jag av henne och läste medan jag köpte böckerna om Emily själv på en bokrea, minns inte vilket år det var men jag läste om även de böckerna många gånger och önskade att det fanns fler.

Andra författare värda att nämnas är ytterligare två stycken jag läste som barn, Monica Hughes och Guy Gavriel Kay.

Monica Hughes var en barnboksförfattare. Född i England 1925, flyttade till Kanada 1952. Hon gick bort 2003. Speciellt har hon skrivit science fiction för barn, spännande berättelser, men även mainstream.

Guy Gavriel Kay började tydligen (enligt Wikipedia) sin bana som författare genom att hjälpa Christopher Tolkien att sammansätta outgivna verk av J.R.R. Tolkien. Fem böcker av Guy Gavriel Kay har blivit översatta till svenska (en så sent som 2006 och den har jag inte läst) och jag läste och gillade honom som barn. Jag tror inte att jag fick tag på alla fyra böcker på svenska som fanns att tillgå, läste nog bara första och andra boken i trilogin Fionavars vävnad under nittiotalets första halva, men jag är inte helt säker. Kanske läste jag hela trilogin. Bestämt vet jag att jag läste boken Tigana som på svenska var uppdelad i två böcker.

Sedan kom jag ifrån hans böcker, hade läst det lilla som fanns på svenska och läste vid den tiden inte mycket på engelska. Han är fortfarande en aktiv författare men jag har inte läst något av honom sedan 1995 eller däromkring. Han skriver fantasy med drag av historia och historiska händelser.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Kanada. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

När jag tittar runt på nätet efter kanadensiska författare inser jag att jag bekantat mig alltför lite med dessa genom åren. Margaret Atwood har jag läst några böcker av, hon har blivit en favoritförfattare och jag har flera olästa böcker i min bokhylla som väntar på mig. Henne började jag läsa först i vuxen ålder, först för några få år sedan. Och i samma andetag som Atwood kan jag nämna Alice Munroe, förra årets nobelpristagare i litteratur och Kim Thúy som invandrade som tioåring från Vietnam till Kanada.

En författare jag inte läst något av en men snart kommer att läsa är Kelley Armstrong. Jag skriver om henne under fråga två eftersom det är en god vän som läst och rekommenderat henne som författare och hans omdöme litar jag på. Hon är född i Ontario 1968, debuterade 2001 och har skrivit en mängd böcker sedan dess. Under förra året köpte jag andra boken i en trilogi, nu på bokrean i år köpte jag första boken i trilogin men har inte fått hem den än (beställt på Adlibris häromdagen). Armstrong skriver fantasy med starka kvinnliga karaktärer i huvudrollen.

William Gibson, född 1948, kommer ursprungligen från USA men bor sedan 1968 i Kanada. Gibson sägs vara cyberpunkens fader och den som ursprungligen myntade uttrycket cyberspace. Han debuterade 1984 med Neuromancer, första boken i en trilogi av cyberpunkromaner. Sedan dess har han skrivit åtskilliga romaner och noveller. Han är fortfarande en aktiv författare. Cyberpunk är en gren av science fiction med fokus på datorer eller informationsteknik och världen har ofta dystopiska drag.


3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Kanada, som du inte läst, men är nyfiken på.

Rockgruppen Rush som jag berättar mer om i mitt svar till fråga 4, består av tre personer. Trummisen som heter Neil Peart skriver alla låtarna. Han är en mycket duktig författare, en riktig poet och texterna är både tankeväckande och inspirerande. Flera gånger har jag inspirerats i mitt eget skrivande av hans lyrik. Häromåret (juli 2012) råkade jag snubbla över en bok på second hand, en fin storpocket för bara trettio kronor. Den heter Roadshow: Landscape with Drums, A Concert Tour By Motorcycle. Den följer gruppen när de gav sig av på världsturné sommaren 2004 och Neil körde motorcykel större delen av vägen, både genom Kanada, USA och genom Europa. Femtiosju uppträdanden i 30 länder, däribland Sverige. Jag såg deras uppträdande i Globen. Förutom nämnda bok har han publicerat fyra böcker till; alla finns på hans hemsida.

Boken nämnd ovan är en blandning av back-stage, reseskildringar, deras uppträdanden, observationer och reflektioner. Jag har ännu inte läst den här boken men jag är bra sugen på att göra det. Rush tillhör min absoluta favoritgrupp och jag har gillat deras musik sedan barnsben och lyssnat enormt mycket på deras musik genom åren. Jag har bara lyssnat till hans texter tidigare, nu skulle jag vilja läsa!

Jo Walton är en annan kanadensisk författare jag skulle vilja läsa, en kvinnlig science fiction- och fantasy-författare, född 1968. Hennes mest berömda roman är Among Others. Hon har även skrivit poesi, recept, pjäser och noveller.


4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Kanada.

Teveserien ”Road to Avonlea”, löst baserad på Lucy Maud Montgomerys böcker. Åh, så bra den här serien är! Humor, spänning och romantik i en perfekt blandning. Jag fullkomligt älskar den här serien.

Hela min familj bänkade sig framför teven och tittade på och spelade in serien på video när den gick på nittiotalet. Det var så fantastiskt roligt att se skådespelarna, barnen, så bra redan som små barn och hur de utvecklades som skådespelare, hur karaktärerna i serien växte (och skådespelarna med dem). Serien pågick under flera år. Sju säsonger blev det. De flesta karaktärerna var sådana man verkligen älskade och fick följa under årens lopp, verkligen tyckte mycket om och brydde sig om, hur det gick för dem.

Det finns böcker också, baserade på avsnitt ur teveserien.

Mitt rockfavoritband genom alla tider, Rush, är ett kanadensiskt band. De tre bandmedlemmarna trummisen Neil Peart, sångaren Geddy Lee och gitarristen Alex Lifeson som startade sin karriär med Rush redan på sjuttiotalet kommer från Toronto. De är fortfarande ett aktivt band och turnerar över hela världen. Dessutom är de alla ypperligt duktiga musiker, har vunnit mängder av priser, både individuella priser och priser som grupp. Deras musik har hängt med genom tiderna, under åttiotalet var det till exempel mer synth i deras musik. Den har utvecklats och förändrats genom åren men alltid har de också haft ett speciellt sound som man kan känna igen.

En annan sak värd att nämnas är att sångaren Geddy Lee till en början hade väldigt högt tonläge i sin sång, och att det sänkts någon oktav sedan han blivit äldre och rösten förändrats. Lyssna gärna på skillnaden mellan till exempel "Closer to the Heart" och "Nobody's Hero".

Här är en video med texten till en låt som inspirerade mig till en novell så tidigt som 1995 när jag var sexton år. Låten The Twilight Zone är från ett av deras tidigaste album, "2112" från 1978.

Rush - The Twilight Zone (1978)





Här är ännu en låt som jag gillar. I videon kan du se hur de såg ut på sjuttiotalet! Closer to the Heart heter den. Låten är från albumet "A Farewell to Kings" från 1977.

Rush - Closer to the Heart (1977)





Ännu en sång måste jag ju dela med mig av. En sång som inspirerar mig i mitt eget skrivande i dag. Den är från deras skiva "Grace Under Pressure" från 1984. Man kan höra att det är en åttiotalslåt.

Rush - Kid Gloves (1984)





Och en sista video. Den här använder jag verkligen mig av i mitt skrivande med romanprojektet Jade. Verklighetens hjältar, de som är "nobodys hero". De lever sitt liv, kämpar verkligen, men ses inte som hjältar. Låten är från skivan "Nobodys Hero" från 1993.

Rush - Nobody's Hero (1993)

Recension: Hans Gunnarsson: Februari - Två berättelser

Jag är med i läsutmaningen Läs ett år som Västmanländskan anordnar. I början av februari lånade jag två böcker, Den 31 februari av Julian Symons och Februari - Två berättelser av Hans Gunnarsson. Jag började på Symons bok, bara de första sidorna, det gick lite trögt – det var en gammal bok – och hur det nu var så gav jag upp den utan att kanske riktigt ge den en chans och påbörjade istället Februari av Hans Gunnarsson. Om Per Nilssons bok EXTRA: En morgon stod hon bara där. Januari. var diskbänksrealism för barn (vilket är lite i hårdaste laget att säga) så var det här diskbänksrealism för vuxna – med råge.

Hans Gunnarssons bok Februari består av två berättelser, har mycket riktigt också undertiteln Två berättelser. Berättelserna eller novellerna som man också kan kalla dem, läste jag i omvänd ordning. Jag började med titelnovellen Februari. Måste erkänna att jag efter läsandet av Februari inte var det minsta sugen på att läsa Skoda som var den första novellen/berättelsen i boken men hur det nu var så gjorde jag det. Kanske för att jag ville läsa hela boken så att jag verkligen kan säga att jag läst den – och för att jag ändå någonstans ville ge Gunnarsson en andra chans. För faktum var att jag blev rejält besviken på novellen Februari.

Februari är en ytterst vardaglig historia. Den börjar med ett slags prolog och sedan glider den genom scener och från människor till andra människor. Det enda som binder samma dessa olika personer eller par är att de bor i samma hyreshus eller i hyreshus i närheten av varandra och är mer eller mindre grannar med varandra. Någon av dem nämner en annan person som figurerat tidigare i berättelsen, men mer än så känner de aldrig varandra och mer än så sammanflätas aldrig deras liv.

Handlingen då?

Vardag.

Det enda korta och koncisa ord man kan använda: vardag.

Det händer absolut ingenting. Det enda som är mest dramatiskt

(spoiler (markera för att läsa)! Är att en gammal kvinna får en propp och måste föras till sjukhus).

Och detta enda dramatiska hoppar Gunnarsson helt sonika över, fastän en av personerna som man följer i novellen, en dammsugarförsäljare, besöker just denna gamla dam, så får man som läsare inte vara med om det dramatiska, bara läsa det i efterhand. Känn dig blåst – den enda riktiga vardagsdramatiken hoppas över.

Det här är grå svensk tristess. Diskbänksrealism.

Inte en enda av människorna som beskrivs är intressanta, de är grå vardagskaraktärer utan passion, utan intressen, utan hobby eller livsglädje.

Det är en berättelse med avsaknad av konflikter, det lilla som skulle kunna vara konflikt är för mesigt och blekt för att bli något.

Detta var FÖR vardagligt för mig, rentav banalt.

Språket är också för vardagligt. Det är rentav dåligt, med alldeles för många onödiga ord och upprepningar. För många ”och” och för många korta meningar.

Jag är ändå glad att jag läste Skoda för den var något bättre, men som sagt, fortfarande för vardagligt och menlöst, fortfarande bara grå svensksocialistisk tristess. Ändå mycket bättre än Februari-novellen för i Skoda hände det något och på slutet av novellen hade man ändå kommit någonvart. Så om ni ska läsa någon av dessa noveller, läs Skoda.

Novellen Skoda handlar om två personer, ett par, två personer som inte alls passar ihop. Huvudpersonen är osympatisk och menlös, jag hade svårt att identifiera mig med honom. Han vill ingenting, reagerar tamt, går mest omkring och röker. En scen gillade jag där han tände till lite grand och gjorde lite dumheter (som han ångrade sedan).

Över huvud taget bestod boken av menlösa och bleka karaktärer.

Den enda personen som var lite mer intressant och som jag faktiskt kände något för fick man aldrig följa. Det var Skodas huvudpersons tjej, hon gjorde en resa och där hände mer. Som man som läsare inte heller fick vara med om.

Jag kommer på mig själv med att tänka att om Gunnarsson istället skrivit en novell där man fick följa tjejen som hade intressen och en vilja att göra saker, förändra sitt liv, så hade det blivit en mycket mer spännande och kanske till och med intressant novell. Nu blev det ingenting av med det för huvudpersonen (jagpersonen) förstod sig inte på henne och engagerade sig inte i henne över huvud taget, försökte inte ens sätta sig in i vad hon menade, så slutet på novellen var ganska givet.

Nu är jag riktigt hård men jag sammanfattar det här som en tråkbok att glömma bort.

Till Gunnarssons försvar ska jag tillägga att han en gång fick Författarrådets Katapultpris för sin debut Bakom glas, och att den här boken Februari som jag just sågat fått väldigt fin kritik av Litteraturmagazinet som skriver:

”det komiska bor granne med det tragiska, det sublima med det banala”

Och Aftonbladet rosade boken och skrev:

”skarpt och ömsint, hur levande som helst Hans Gunnarssons interiörer, träffande i varje pryl, detalj och replik är både komiska och svarta, kvävande och uppenbarande”

Dessutom blev boken nominerad till Nöjesguidens Stockholmspris 1999.

Men nej, detta var inget för mig. Kanske var det bara inte min typ av humor eller min typ av vardag.

Om ni gillar vardagligt, direkt språk med många meningar inledda med ”Och” och talspråkliga ”dom” istället för ”de/dem”, läs!

Om ni gillar grå vardagsskildringar av Sverige med detaljerade skildringar av toalettbesök, läs!

Om ni gillar att läsa om verkligheten precis som ni ser den när ni äter microlasagne och mandelkubb, läs!

Om ni tycker om vardagliga böcker där det mest dramatiska som händer är ett strömavbrott, läs!

Nu har jag läst mig mätt på diskbänksrealism för ett tag. I mars blir det något helt annat – hoppas jag!

Bokrean 2014: Röda Korset

Även second hand har bokrea den här veckan, hänger på trenden med bokrea i februari - det är bra att de passar på! Röda Korset här i stan som annars ändå har så förmånliga priser, fem kronor för inbundna och tre kronor för pocketar, har rea den här veckan. Alla böcker två kronor!

Tre böcker hittade jag efter att noga ha gått igenom deras sortiment.

Först ut är Jonathan Troppers Sju jävligt långa dagar som jag sett figurera på diverse bokbloggar och blivit nyfiken på. Nu köpte jag den och ser fram emot att läsa den. Den ska tydligen vara humoristisk och utlova många goda skratt, vilket aldrig är fel.

En annan bok jag redan sett i bokhyllan på Röda Korset, men inte köpte förra gången jag var där, är Om Konsten att läsa och skriva av Olof Lagercrantz. Boken fanns kvar i hyllan så nu passade jag på att köpa den. Titeln är beskrivande nog.

Den tredje och sista boken var en bok av Norah Vincent, Förklädd till man. Först utgiven 2006. En kvinna som klär ut sig till man och lever i männens värld ett tag för att sedan rapportera om det. Intressant. Den har undertiteln "En kvinnas studie av männens värld". Jag har hört talas om den tidigare och nu var det dags att köpa för förmånliga två kronor.

Dagdokument och renskrivningsdokument - arbetsmetoder och antal ord

Fick frågan om hur jag arbetar med olika slags dokument så jag tänkte göra ett försök att beskriva det lite mer ingående. Jag har också fått frågan varför jag räknar antalet ord varje dag, så jag tänkte gå in på det också.

Varje dag skapar jag ett nytt dokument med dagens datum. Det gör jag av flera anledningar. Dels är det lättare att se vad jag skrev en viss dag, dels är det lättare att hålla koll på antalet ord per dag, och dels skulle det om något hände med min dator eller med dokumentet bara bli dagens ordskörd som drabbades och inte flera dagars eller hela romanen som tog skada.

Det andra dokumentet jag skapar nytt för varje dag är renskrivningsdokumentet. Det blir naturligtvis inte varje dag jag skapar ett sådant utan bara de dagar jag har något att renskriva.

Vad som skapat problem är att jag skjutit upp att klippa och klistra, lägga in dagarnas skrivskörd i huvuddokumentet. Vissa dagar har jag klippt in allt, vissa dagar har jag bara klippt in delar av allt jag skrivit. För att hålla reda på vad jag klippt in och inte markerar jag all text i dagdokumentet och låter det få en annan färg, mörkrött. På det viset håller jag ordning på det i alla fall.

Under tiden som jag jobbat med det här romanprojektet har jag varje dag skrivit ut allt nytt jag skrivit under dagen. Ibland har jag skrivit ut allt samtidigt och det är gott och väl. Men ibland skriver jag ut en bit och sedan skriver jag mer vid datorn. Istället för att skriva ut allt igen har jag gjort en sidbrytning i dokumentet och bara skrivit ut det nyskrivna. Kruxet är att jag inte tagit bort sidbrytningen sedan jag skrivit ut, utan låtit den vara kvar. Det var det jag missade häromdagen när jag klippte och klistrade in i huvuddokumentet. Jag glömde bort att kontrollera att jag verkligen kommit till slutet av dagdokumentet och klistrat in allting i huvuddokumentet. Jag trodde att jag gjort det. Trodde inte att det var någon mer text, så sidbrytningen dolde den sista biten text.

Igår gick jag igenom alla dagdokument igen och hittade ett annat ställe där jag också glömt att klistra in en textbit i huvuddokumentet. Note to self: nästa gång jag går igenom dagdokument ska jag hela tiden se till att scrolla fram genom hela dokumentet och också alltid gå igenom alla dokument två gånger.

Första gången blir det mycket att klippa och klistra så det behövs verkligen en andra genomgång där man mest bara konstaterar att man redan klippt in allt för att kunna bocka av och gå till nästa dokument. Helst ska jag arbeta löpande med detta, klippa och klistra in senast nästa dag, så blir det inte så mycket klipp-klistra på en och samma gång.

Vad gäller antalet ord så räknar jag främst ord för att jag är med i Facebook-gruppen 1K Each Day. Den går kort och gott ut på att skriva tusen ord om dagen, oavsett om det är i ett roman-/novellprojekt eller något annat. Allt skrivet räknas. Det är ett inspirerande sätt att tävla, att få poäng för antal ord per dag och få poäng för varje dag man skriver i följd. Nu är jag uppe i över åttio dagar med minst tusen ord och för varje extra dag jag klarar detta får jag ytterligare poäng. Missar jag en dag hamnar räkneverket på noll och jag får börja om. Därför sporras jag till att verkligen skriva mina 1000+ ord varje dag och rapportera dem.

Sidantal är också väldigt oklart och luddigt, allt beror på typsnitt, teckensnitt, radavstånd, allt sådant. Det är svårt att mäta. Lättare är då att säga ett visst antal ord så kan man räkna om det till ungefärligt antal tryckta boksidor om man skulle vilja. Visst skulle jag kunna räkna antal tecken med eller utan blanksteg, men det blir så väldigt mycket mer. Antal ord är mer lätthanterligt.

Jag har skrivit mer om mina arbetsmetoder i det här inlägget. Och dessutom kan ni finna ännu fler inlägg under etiketten "arbetsstruktur".

Läsmaraton i mars

Jag ska vara med på Läsmaraton i mars. Vi får se hur det går! Utmaningen består i att läsa tio böcker under mars månad och anordnas av Bokmoster. Jag som har så mycket med skrivandet får se upp så att det ena inte går ut över det andra, men förhoppningsvis får jag tid till både och. Är så peppad och inspirerad till att läsa mycket just nu med alla nya böcker från bokrean så det ska bli riktigt skoj! Nu ska jag bara upprätta en läslista också!

En tjock lunta

Varit väldigt upptagen i dag på olika vis och därför inte hunnit blogga förrän nu. Får komma ikapp med bloggen i morgon istället. Stor tid har ägnats åt skrivaren. Jag har äntligen skrivit ut hela mitt romanprojekt! 365 sidor är en ganska tjock lunta, en hel pärm full. Skrev ut femtio sidor i taget för att hålla ordning på det hela och ifall skrivaren skulle börja trilskas. Ville inte utmana ödet och skriva ut allt på en gång!

Har börjat läsa romanen från början och kommit på en del plotförändringar som ska göras. Stor förflyttning måste till! Del ett ska bli del två och del två del ett. Har också, med inspiration från läsningen i det utskrivna, skrivit diverse planering och strukturering på papper och indexkort, mer om det i ett senare inlägg.

Har också haft skrivargrupp i dag. Sista gången med skrivargruppen för terminen. Så sorgligt! Men vi ska försöka få till ett fika i alla fall, som ett sista adjö innan vi går skilda vägar.

Som alltid var gruppträffen mycket inspirerande och vi skrev flera skrivövningar, pennan glödde och texten flödade över papperet. Så roligt! Blev mycket inspirerad, skrev till många vackra foton. Mest blev det dikter och lyrik.

Lyssnade på tredje avsnittet av Fantastisk podd som precis lagts upp, intressant lyssning. Rekommenderas!

Nu ska jag sova välförtjänt sömn, i morgon blir det nya tag med mitt utskrivna manus.

Panik eller lättnad, lättnad eller panik?!?

Gått igenom alla dagdokument fram till och med i går, går nu från och med i dag istället igenom all utskriven text (gamla versioner av manuset). Paniken när man kommer till en sida och försöker hitta ett visst stycke i huvuddokumentet för att göra redigering, som jag hittills bara gjort på papperet framför mig. Paniken när jag upptäcker att de styckena inte finns i huvuddokumentet. Då har jag glömt/missat något dagdokument eller del av ett dagdokument eller del av ett renskrivningsdokument. Men vilket? Bland de 120+ dagdokumenten? Lättnaden när man inser lösningen: bara skriva av allting på den utskrivna sidan, direkt i huvuddokumentet. Men paniken som ändå inte vill försvinna, frågan som bubblar upp: hur många deldokument är det jag missat? Hur mycket text har jag missat att skriva in i huvuddokumentet? Har skrivit ut det jag skrivit varje dag? Nej, inte alla dagar, en del dagar har jag inte gjort det. Vilka? Vilka dokument har jag missat, vilka delar i vilka dokument? Gå igenom allting igen? Strunta i det? Panik!

Waiting on Wednesday: Frostskymning

Snart är det dags. I mars kommer den efterlängtade sista delen i Berättelsen om Blodet av Anders Björkelid.  Den sista delen i en tetralogi. De tidigare böckerna heter Ondvinter, Eldbärare och Förbundsbryterskan. Detta är svensk fantasy när den är som bäst. Boken som kommer ut i mars heter Frostskymning. Jag har läst alla tidigare delar lånade på biblioteket. Äger första boken i pocket. Frågan är hur jag ska göra med den sista. Kanske be det lokala biblioteket köpa in boken fort som bara den? De lär ändå beställa den eftersom de har de tidigare delarna. Låter som det bästa och billigaste alternativet för min magra plånbok. Man kan inte köpa hur många böcker som helst och om jag nu skulle köpa sista boken måste jag ju köpa de två mittenböckerna och helst också första boken för att ha dem alla i inbundet format (det måste ju se snyggt ut i bokhyllan också). Så jag går på biblioteksvarianten och gynnar det lokala biblioteket.

Bokrean 2014: Akademibokhandeln

Så var bokrean på Akademibokhandeln också avklarad. Ett betydligt snabbare besök än på Ugglan. Här hade jag inga presentkort så det blev färre böcker. Många titlar som fanns på Ugglan fanns också på Akademibokhandeln. Blev lite sugen på Edgar Allan Poes samlade verk (på engelska) och Oscar Wildes (också på engelska), men avhöll mig. Just nu är jag arbetslös och har inte mycket pengar att röra mig med. Bokköp har en tendens att bli många, speciellt under bokrean. Jag avhöll mig från att köpa dem.

Kikade också på P.C. Jersilds Ypsilon, en bok jag varit nyfiken på sedan den presenterades på Babel. Men ska man ha riktigt god behållning av denna bok ska man ha läst Jersilds tidigare verk, eftersom boken handlar om hur Jersild själv får besök av sina bokkaraktärer. Hittills har jag bara läst Den femtionde frälsaren (med stor behållning; det är en historisk roman, utspelas på 1790-talet i Venedig). Äger dock ytterligare två böcker av Jersild, En levande själ och Edens bakgård. Därför blev det ingen Jersild på rean.

Ej heller sista boken i Jordans Wheel of Time, även om jag var lite sugen. För jag har bara läst de sex första böckerna i den mastodontserien och sista boken är bok 14 och jag orkar nog inte, vill nog inte prioritera att läsa om alla de tidigare böckerna (som jag borde) om jag ska läsa slutet i den fantasyserien. Då finns det betydligt bättre bokserier än den utdragna, som till exempel George R. R. Martins A Song of Ice and Fire (Game of Thrones) - som nog inte kommer att bestå av lika många böcker heller (förhoppningsvis sju volymer).


Till sist blev det två böcker i en annan serie. Ännu ett exempel på hur idiotiskt/kommersiellt (gångbart?) vissa svenska förlag har oförskämdheten/snilleblixten att dela upp originalböcker i två svenska. Böckerna jag köpte är egentligen andra boken i en serie, En vis mans fruktan 1, En vis mans fruktan 2.

Ska jag klaga på något i trycket är det att de i original heter "Day 1", "Day 2" och så vidare istället för "Del 1" och så vidare. I exemplaren jag fick tag i står det "DAG" på framsidan men "DEL" på ryggen. I fotona här intill står det "DEL" även på framsidan. Feltryck? Originalutgåva? Har jag fått tag i en billig bokreaupplaga där de ändrat det feltrycket?

Första boken (första halvan av första boken), Vindens namn 1, köpte jag i pocket för ett tag sedan, men har ännu inte läst. Fast då jag inbillar mig att serien är läsvärd har jag nu alltså köpt bok tre och fyra (bok två), och måste ännu köpa mellanboken (sista halvan av första boken). Jobbiga Damm förlag (ta det inte personligt). Serien heter Berättelsen om kungadräparen/The Kingkiller Chronicle.

Böckerna är skrivna av Patrick Rothfuss och än så länge ser det ut att bli en trilogi (på svenska en hexalogi). Bok tre (fem och sex) är inte utgiven. Det finns även två "novellas", kortromaner och en spin-off-roman som Rothfuss jobbar på just nu.

Dessutom ska det bli en andra trilogi i samma värld, med en annan huvudperson. Mer att bita tänderna i under kommande år, med andra ord, under förutsättning att jag gillar de nyss köpta. Fast om det svenska förlaget behandlar den andra trilogin på samma vis som den första ska jag starkt och klart som en lysande polstjärna överväga att köpa böckerna på engelska istället.

Måste när jag nu raljerar sucka lite över stackars Robert Jordans Wheel of Time. För alla de stackare som köpte Wheel of Time på svenska orkade väl inte läsa serien till slut eller i alla fall köpa serien till slut - undrar hur många som övergick till originalet, engelska, efter ett tag. Jag gjorde det redan efter tredje, nej, förlåt, en och en halv bok. Fast redan fjorton böcker är lite väl mycket för att vara en bokserie. Stackars den som måste köpa 28 böcker. Nej tack. Dumma/kommersiella svenska förlag.

Jag undrar om det inte har med att göra att det är barn-/ungdomsböcker och svenska förlag tror att barn och ungdomar i Sverige inte kan läsa långa böcker - daah! För det svenska förlaget delar minsann inte upp George R.R. Martins böcker, trots att de böckerna är mycket tjockare, riktigt tjocka luntor. De har dock, som sagt, en vuxen publik. Trångsynt, javisst. Vill tjäna mer pengar på barnen, javisst.

Ytterligare bevis för detta är förresten serien som börjar med Beautiful Creatures, skriven av Kami Garcia and Margaret Stohl. Jag vägrar köpa dem på svenska. Samma sak där. En bok på engelska blir två svenska.

Värst vad det klonas i bokvärlden.

Bokrean 2014: Ugglan

Även i år är det riktigt bra att jag fyller år precis innan bokrean början. På samma vis är det fint att det är Alla hjärtans dag så tätt inpå. Med tre presentkort på en sammanlagd summa av 650 kronor kunde jag verkligen shoppa loss på Ugglan. Ändå hade jag kvar 197 kronor på ett presentkort när jag gav mig av därifrån, att använda vid ett annat tillfälle. Jag valde och valde, funderade och räknade efter med kalkylatorn på mobilen, tills jag äntligen och till sist kunde bestämma mig för vilka böcker jag skulle ha. Det blev åtta reaböcker plus ett litet bonusköp i form av en läsdagbok, "Mina bokrecensioner", som det också var rea på.

Först ut är Divergent av Veronica Roth. Har tänkt köpa denna bok hur länge som helst, alternativt låna den på biblioteket, men jag ville helst ha den, och hur som helst läsa den, gärna före filmpremiären som är den 21 mars. Bara de i filmatiseringen inte tar med bok två och tre i denna trilogi. Jag vill ju helst läsa böckerna innan jag ser filmerna. Jag är nog lite sen med denna bok, den kom ut första gången 2011 och har figurerat på bokbloggar hur länge som helst. Nu ska äntligen jag också läsa den!

Andra boken i högen är Syskonmakaren av Lisa Jewell. Jag samlar på hennes böcker sedan tidigare, har läst flera stycken och har ett par olästa i hyllan. Det är därför jag inte kommit mig för att köpa Syskonmakaren tidigare. För att jag på något vis tycker att man borde läsa ut de böcker man har hemma av en viss författare innan man köper fler. Inte för att jag alls följer den regeln. Böcker är ju färskvara och hittar man en ny bok av en favoritförfattare eller författare man gärna läser, måste man oftast passa på att köpa innan boken går ur tryck. Nu kändes det i alla fall som att det var dags. Dessutom sägs Syskonmakaren vara Lisa Jewells bästa bok hittills.

På tredje plats i bokhögen är ännu en tjock bok, Djupare av Roderick Gordon och Brian Williams. Detta är den fristående fortsättningen på boken Tunnlar. Tunnlar fick jag i pocketvariant av en god vän, läste och tyckte var spännande underhållning. Nu vill jag läsa fortsättningen. Det är en bladvändare, en spännande urban fantasy.

Ännu en tjockis blev det, den tjockaste boken, tror jag. De obotliga optimisternas klubb av Jean-Michel Guenassia. De spelar schack i den här boken. Och nördig som jag är, just för att Jade spelar schack i romanprojektet jag skriver på måste jag köpa den här boken. Inte bara på grund av schackspelandet. Det verkar vara en läsvärd bok och det är alltid trevligt med tegelstenar! Denna tjocka roman är på närmare 630 sidor. Djupare är på 700 sidor men det är en lättläst barnbok med större teckenstorlek.
 
Nu är det dags för de lite tunnare böckerna. Den femte boken jag köpte var Irrande falk, en roman av Jamil Ahmad. Aldrig hört talas om varken författare eller titel förut. I år vill jag läsa böcker från tjugo länder. Här hittade jag en bok vars författare är född i Punjab och har levt och verkat i Pakistan; han bor fortfarande i Pakistan. Det verkar vara en sympatisk och läsvärd bok så därför slog jag till.

Nästa bok i högen är Vi kom över havet av Julie Otsuka. Hon är en japansk-amerikansk författare, född i USA, Kalifornien och numera bosatt i New York. Jag är fortfarande något av en japannörd. Den här boken handlar om japanska kvinnor som kom till Kalifornien som postorderbrudar på 1920-talet. Det här är vad jag älskar med Ugglan, man kan hitta udda små böcker som sticker ut och är annorlunda. Det här känns som en sådan bok.

Ännu en bok som har med Asien att göra är den jag ska presentera härnäst. Ru av Kim Thúy. Kim Thúy kom som båtflykting till USA från Vietnam 1978 då hon var tio år. Sedan hon var med i Babel förra året har jag velat läsa något av henne. Hon har figurerat på diverse bokbloggar, både Ru och hennes senaste bok Mãn. Nu vill jag läsa. Det verkar vara en tunn och snabbläst bok, men en språkligt vacker bok, en sådan man vill läsa långsamt och smaka på.


Sist ut är en bok i en helt annan genre, nämligen sicence fiction. Det här är också den enda boken på engelska i den här högen. Robopocalypse är skriven av Daniel H. Wilson. En storpocket som har kostat hundra kronor, nu nedsatt till fyrtio kronor. Verkar vara en spännande bladvändare i Stephen Kings anda - åtminstone har han skrivit "Terrific", enligt citat på framsidan. På framsidan står också en teaser: "They are in your house. They are in your car. They are in the skies. Now they are coming for you." Det verkar inte vara högkvalitativ litteratur, eller så är jag bara skeptisk, men jag blev väldigt nyfiken och en framtidsthriller med AI och robotar kan inte vara helt fel. Dessutom ser jag nu när jag surfar runt efter länkar och bilder att boken filmatiseras just nu med Stephen Spielberg som regissör, och är tydligen väldigt populär alltså, eftersom de har en hel sida för filmatiseringens framåtskridande. Den skulle ha haft premiär sommaren 2013 men blev uppskjuten på framtiden. Kanske blir det nu i år? Jag hade inte ens hört talas om boken förut. Är jag bortkommen? Det är i alla fall en "techno thriller" enligt Wikipedia.

Hurra! - ännu en bock!

Hurra! Nu är jag klar med genomgången av dagdokumenten. Men just nu har jag inte tid för någon mer genomgång i dag. Det är dags för de tusen orden... Och så har jag min läsning att tänka på, februari är snart slut och det är några böcker jag vill läsa ut innan dess.

En finkopp kaffe med mjölk, kanel och kardemumma

Härligt varmt ute i dag, känns som vår i luften. Blåsig vår med barmark, spridda små snöfläckar här och var. Fast det är bara februari än så länge, snön lär komma igen. Men jag njuter av vårkänslan så länge den varar.

Njuter också av att ha renskrivit klart allting från anteckningsböckerna. Äntligen!

Just nu håller jag på att fortsätta att gå igenom alla dagdokument, ett arbete som jag påbörjade i förra veckan. Skriver ned filnamnen och bockar av. Papperet börjar bli fullt, det går framåt. Jag har gått igenom alla dagdokument skrivna under november, december, januari och är nu i början/mitten av februari. Snart framme vid dags datum. Puh.

I helgen hann jag med att skriva över tusen ord på lördag trots att jag hade födelsedagskalas. Jag snodde åt mig några minuter runt 23-tiden. Med lätt förvåning ser jag hur enkelt det är om jag bara 1, vet vad jag ska skriva och 2, forcerar mig själv och verkligen skriver, skriver, skriver på kort tid utan att tänka efter/kritisera medan jag skriver. Om och om igen återupptäcker jag det: att jag skriver ganska bra och väldigt snabbt när jag väl måste/känner lite press. Över tusen ord blev det på mindre än en halvtimme, tjugo minuter.

Samma sak i går, söndag kväll, då hann jag också med att skriva trots att dagen mestadels ägnades åt annat. Jag skrev i reklampauserna på en film (Unknown) och de resterande femhundra orden under en kvart efter filmen.

Det stora just nu är att jag har fått en surfplatta (fick den i lördags), en Samsung Galaxy Note 8.0, som har en liten penna. Jag kan skriva direkt på skärmen! Handskrivet och ändå direkt på skärm och via Dropbox direkt in i min dator. Bonusen att lägga upp via Dropbox är att jag får en gratis backupkopia utan att jag behöver tänka speciellt på att jag gör just det (backupar). Ah! Dagens teknik! Förunderligt. Roligt!

Stort tack till mina föräldrar som gav den till mig!

Nu ska jag återgå till filgenomgången. Och därefter väntar genomgång av allting utskrivet (se tidigare inlägg om just detta).  Först efter det är jag redo att skriva ut alltihop. Längtar!

Så länge får jag nöja mig med som faktiskt också är ett stort nöje: att kunna läsa PDF-versionen av min bok på surfplattan istället för på lilla telefonen. Bra mycket bättre för ögonen! Och mer som en riktig bok i pocketstorlek.

Bokbloggsjerka - Bara en enda bok!

Veckans bokbloggsjerka är frågan:

"Om du bara fick läsa en bok för resten av ditt liv, vilken skulle det vara?"

Hemska tanke! Bara en enda bok! Vilken fråga! Hu! Jag hoppas jag kommer att få läsa många, många fler böcker och få ett långt liv dessutom - med många böcker som sagt. Men jag ska försöka att svara på frågan i alla fall.

Första tanken var Bibeln. Bara för att den är så tjock och jag inte alls läst den än - har bara läst smådelar. Men så tänkte jag att den är ju inte så rolig läsning kanske... Så man kanske ska välja något annat.

Då började jag tänka på ord att dröja kvar vid, ord att läsa om och om igen och suga fast vid och två små diktsamlingar kom upp till ytan. De är visserligen korta men det är ord att smaka på, fantisera kring, associera kring. Ord som kan inspirera till eget skrivande.

Först, Den älskades länder av Vigdís Grímsdóttir. Jag som har svårt att läsa i buss/bil har tagit med mig denna diktsamling på resor och det passar utmärkt att bara läsa någon rad eller ett par rader och sedan titta upp och på vägen för att undvika illamående. Den är mycket vacker, poetisk, tilltalar mig. Och inte helt självklar i sin tolkning, varken på det litterära eller sinnliga planet.

Citatet på baksidan:

Älskade jordbundna du

nu skall du
göra dig osynlig
på gammalt magiskt sätt

flyg ut
genom takfönstret
på det halvt förfallna huset

var en molnslöja
i luften

ett djupt fotspår
i snö

 Den andra lilla samlingen jag tänker på är Saphos samlade verk; jag har en bok som heter Sapho: Dikter och fragment. Hennes dikter är också sådana att man kan spinna vidare på dem själv, tolka och omtolka dem, fortsätta själv att skriva på det som bara är fragment och enstaka rader. Inspireras.

Men båda dessa är så tunna, och hela livet är förhoppningsvis långt, så jag tror att man skulle tröttna.

Därför funderade jag vidare och tänkte att The Illustrated Stratford Shakespeare - All 37 Plays, All 160 Sonnets and Poems, Over 450 Illustrations, 1024 Pages skulle vara något.

Då får man både poesi och pjäser och mycket läsning. Boken kostade för övrigt bara 99 kronor på Bokia när jag köpte den på en bokrea för några år sedan. Har ännu inte läst den, men väl läst en del pjäser av Shakespeare på svenska.

Så svaret är inte helt självklart men jag tror att jag väljer Shakespeare. Då får jag ju dessutom illustrationer så får jag mitt lystmäte även där, jag som gillar bilderböcker och grafiska romaner.

Så, nu har jag svarat på den jobbiga, blodisande frågan. Vad blir nästa fråga?