Kaféer är räddningen

Borde jag inte ha lärt mig nu? Så många gånger som det hänt. Jag har inte räknat men jag vet att det är fler än en gång, fler än två, fler än tre och snarare många. När jag fastnar i mitt skrivande hjälper det att gå till ett trevligt, mysigt kafé och sätta sig ned, helt allena, med en kopp cappucino och en anteckningsbok. Skriva och fundera, fundera i skrivandet, medan jag skriver.

I eftermiddag gjorde jag så. Jag gick till ett lokalt kafé, beställde en kopp cappuccino, tog även ett glas med vatten och satte mig vid ett bord med anteckningsbok och penna. Först skrev jag dagens skrivpuffövning - det blev en kort liten dikt, en dålig dikt, inte mycket att ha men bättre än ingenting - ett sätt att komma igång, börja plita ord på papper.

Sedan skrev jag något av nyckeln:

"För att komma igång med skrivandet igen krävs formulerade mål och delmål."

Det blev min utgångspunkt.

Utifrån det skrev jag tretton handskrivna A5-sidor fulla med funderingar och resonerande kring romanprojektet Jade och hur jag ska komma vidare med det.

I korthet kom jag fram till att jag ska använda mig av synopsismetoden. Spalta upp allt det jag vet redan och formulera svar på det jag ännu inte vet och frågorna jag ställer mig. Skriva en kronologisk synopsis över romanen. Jag kom på precis vad det var som felade, varför jag inte kom vidare med romanprojektet, och insåg att jag måste göra en stor förändring i plotten. Därför behövs synopsisen skrivas om och även det jag hittills skrivit på andra utkastet behöver också gås igenom och ändras på.

Men först ska jag alltså formulera saker i synopsis. Klargöra vad som händer i kapitel för kapitel. Först i större sjok, sedan mer i detalj. Jag ska gå från stort till smått, från makro till mikro. Till sist ska jag ha en scen- och kapitelsynopsis som lite undan för undan sedan övergår i att bli själva boken. Det blir ett dynamiskt dokument, med andra ord.

För jag ställde mig de där svåra men ack så viktiga frågorna: vad är det som gör att jag fastnar? Varför fastnar jag här och här och där och där?

Frågor som jag sedan försökte besvara och bena ut. Mycket mer klar på vad jag skulle göra och med en ny plan, kunde jag resa mig och gå från kaféet. Då hade jag också bestämt en ny deadline för projektet. Eftersom jag redan är långt bort från min förra deadline och inte kunde hålla den.

Ny deadline, nya delmål. Det känns verkligen optimistiskt. Nu är det bara att kavla upp ärmarna och börja jobba på riktigt. Kaféer är räddningen.