Läsrapport juni 2014

Juni blev en mycket bra läsmånad. På fotot saknas Angie Sages Sökandet som jag redan lämnat tillbaka till biblioteket. Min MP3-spelare får representera ljudböckerna jag lyssnade på under månaden.

Som vanligt kan jag inte hålla mig enbart till en planering, läsandet måste få vara lustfyllt också. Därför blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag ville inte pressa mig själv och läsa utan lust, därför tog det längre tid med junis Läs ett år-månadsbok än tänkt, och jag hann inte med att läsa ut Centuries of June under juni, utan avslutade läsningen av den boken den första juli istället. Tanken fanns också att hinna läsa City of Glass av Cassandra Clare och Grave Surprise av Charlaine Harris under juni också, men det hanns inte alls med. Jag läste en och en halv sida i Grave Surprise och tolv sidor i City of Glass. Dessa båda böcker får jag fortsätta med nu i juli, men Centuries of June hann jag nästan med i juni. Jag läste 270 sidor lite drygt under juni och avslutade läsningen, det var 342 sidor sammanlagt, den första juli.

1. Angie Sage: Septimus Heap – Bok Fyra: Sökandet
2. Neil Gaiman: The Ocean at the End of the Lane
3. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga, volume 1 (serieroman)
4. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga, volume 2 (serieroman)
5. Brian K. Vaughan & Fiona Staples: Saga, volume 3 (serieroman)
6. Jan Stenmark: Skratta åt räkor (seriebok?)
7. Melissa Marr & Kelly Armstrong: Enthralled
8. Lotta Olivecrona: Vren: De glömda rummen
9. Lotta Olivecrona: Vren: Tornens hemlighet
10. Eva Bergström & Annika Samuelsson: Snurran jobbar (pixibok/bilderbok)
11. Lene Kaaberbol: Vildhäxa: Fiendeblod
12. Catharina Ingelman-Sundberg: Vikingasilver (ljudbok)
13. Matilda Ruta: Tummelisa eller Den andra vildmarken (serieroman)
14. Martin Widmark: Den dansande djävulen (ljudbok)

Bästa boken:

The Ocean at the End of the Lane av Neil Gaiman.

Neil Gaiman när han är som bäst! Synd att den här boken (som är en vuxenbok) marknadsförs som barn/ungdomsbok i Sverige i svenska översättningen - det är många som går miste om läsningen på det viset. Äntligen har jag läst boken som jag haft så länge stående i bokhyllan. Nu efteråt känns det som om jag har sugit länge på en mycket smakrik karamell. Den var värd att vänta lite med, läsningen var underbar och somrig, jag satt ute en del och läste på en solig gräsmatta. Boken hade många bottnar och djup och jag älskade självklarheten i den mörka, jordbundna magin.

Månadens överraskning:

Vren: De glömde rummen av Lotta Olivecrona.

Jag visar upp den inbundna boken men jag lånade faktiskt den här boken som ljudbok på biblioteket och läste. Första gången jag gjort så fast jag har den fysiska boken hemma. Först efter att jag lyssnat på boken upptäckte jag att det var första delen i en trilogi och lånade de två efterföljande böckerna på biblioteket också, tyvärr fanns de inte som ljudböcker utan det blev vanliga böcker. Jag läste även tvåan under juni. Tredje och sista boken planerar jag att läsa i juli. Jag rekommenderar trilogin till alla som gillar fantasy och SF. Det är en science fiction, förlaget vill kalla den science fantasy, men författaren tycker att det är en ren SF. Läs och bedöm själva. Det är en stark kvinnlig karaktär i huvudrollen och målgruppen är tonåringar i första hand men även äldre kan få ut något av läsningen. Jag tyckte som sagt att de var riktigt läsvärda, bok ett och två som jag läst hittills. Olivecrona skapar en övertygande och intressant värld.

Sämsta boken:

Vikingasilver av Catharina Ingelman-Sundberg.

Vissa böcker håller inte som ljudböcker, detta är en sådan. Språket är för klichéaktigt. Hon svänger sig med ålderdomliga ord, visst och det är helt i sin ordning, skulle vara riktigt bra om hon inte återanvänder samma ord om och om igen och använder orden ihop med slitna klyschor. Kärlekshistorien blir för banal och allting sägs rakt ut. Man brukar råda författare ”show, don't tell”. Ingelman-Sundberg hör med den här boken till ”tell”-författarna. Inget lämnas åt läsaren att räkna ut själv. Det blir en banal harlequinromans med vikingatiden som kuliss. Det räcker inte att den kvinnliga huvudpersonen är stark och vågar gå sin egen väg. Tror att det här var en av Ingelman-Sundbergs första böcker och jag tror (tack och lov) att hon har utvecklats som författare sedan dess. Språket, klichéerna, de slitna uttrycken, banaliteterna, det lite stolpiga sättet i dialogerna, allt avslöjades i och med att boken lästes högt. Det räckte inte med en bra uppläsare, vissa böcker är menade att läsa själv. Då är man mer förlåtande som läsare/lyssnare och kan skumma de dåliga partierna.