måndag 29 september 2008
Bokenkät
Jag läste Samit Basu: Simoqins profetior. Jag har skrivit mer om boken i det här inlägget.
2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag håller på att läsa Paradisets barn av Marianne Fredriksson. Det är en samlingsvolym som består av tre böcker, varav jag håller på att läsa i den första, Evas bok. De andra två heter Kains bok respektive Noreas saga. När jag har läst klart nämnda samlingsvolym ska jag läsa: Trevanian: Shibumi, Arthur Golden: En geishas memoarer, Håkan Nesser: Flugan och evigheten, Banana Yoshimoto: Asleep. Samtliga böcker är lånade av familj och vänner.
3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Det vet jag inte. Jag vill tro att det är ungefär hälften av varje, men jag är som sagt inte säker.
4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv.?
När jag var yngre och helt inne i en bok ville jag bara att den skulle fortsätta och fortsätta, jag sträckläste den med innehållet framför ögonen, inte kvantiteten. Apropå kvantitet har jag inte något emot om en bok är riktigt tjock - är bara mer att njuta av och ger mig längre tid att befinna mig i bokens universum.
Just nu är det så att jag håller koll på hur mycket jag har kvar av boken. Jag slår ihop den med bokmärke i och ser att jag har hälften eller en fjärdedel eller vad det nu är kvar, eller snarare, jag ser hur mycket jag har läst, konstaterar "nu har jag läst hälften" eller hur mycket det nu är. Jag har haft de flesta ovannämnda böcker (nämnda i fråga 2) jag lånat av familj/vänner så länge att jag börjar få dåligt samvete och då vill jag verkligen läsa ut dem snabbt för att kunna lämna tillbaka dem. Knasigt nog är det så att om jag lånar en bok från familj/vän och det går "för lång tid" innan jag tar mig för att läsa boken blir motståndet nästan oöverstigligt och boken blir liggande...
Så just nu måttar jag som sagt hela tiden ett ungefärligt "så mycket är kvar/är läst". Men annars vill jag tro att jag mestadels inte bryr mig om det. Huvudsaken är att jag njuter av läsupplevelsen och är inne i boken medan jag läser.
5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv.?
Jag har mina favoritförfattare, ett gäng författare med mycket olika slags böcker och författarskap som jag ständigt återkommer till och alltid håller utkik efter nya böcker av. Annars läser jag gärna böcker som vänner rekommenderar och/eller lånar ut till mig. Ibland blir jag sugen på att läsa något när jag läser en recension i någon tidning/tidskrift eller dylikt, eller någon recension eller något tips i en blogg. Jag prenumererar på nyhetsbrev från Adlibris och SF-bokhandeln och får därigenom också tips.
6. När blir en bok för lång?
Aldrig. Det finns inga "för långa" böcker. Däremot finns det bokserier som är för långa eller tar för lång tid på sig. Ett exempel: under högstadietiden (1992-1995) började jag läsa mycket fantasy, t.ex. David Eddings böcker som såldes på bokrean. Jag började i samma veva läsa Robert Jordans "Wheel of Time"-serie. Översättningen tog sin tid och på svenska delades var och en av de tjocka volymerna upp i två. Således tog det alldeles för lång tid innan böckerna kom ut i handeln (och på biblioteket) - jag blev otålig och köpte och läste dem på engelska istället för att kunna hålla läsandet av serien igång. Ändå kom jag ikapp och när det blev ett års väntan på nästa bok i serien, och det dröjde och dröjde, gav jag upp och slutade läsa bokserien (som dessutom är alldeles för lång och kunde ha kapats av många gånger om). Sammanlagt tolv böcker på engelska blir 24 på svenska, och det var alldeles för många karaktärer att hålla reda på. När jag gjort paus i läsandet av bokserien, skulle det krävas att jag började om helt och hållet på serien för att komma in i allting igen och åter hålla reda på tjogtals karaktärer och där går gränsen. Det finns så mycket annat som är bättre som väntar på att läsas...
7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Ja, det gör jag. Faktum är att om originalspråket är engelska läser jag hellre på engelska än på svenska, bara jag kan få tag på boken ifråga. Jag skulle vilja kunna läsa böcker på originalspråket oavsett vilket språk det var. Men jag kan bara engelska tillräckligt bra. När det gäller franska (som jag ändå läst i skolan i fem år) läser jag gärna barnböcker på det språket, men vuxenböcker ligger tyvärr över gränsen för min förmåga (i alla fall tror jag det). Jag hade en period i gymnasiet när jag lånade och läste barn- och ungdomsböcker på franska bara för kul skull. Den bok jag minns bäst är dock en som jag redovisade på fransklektionen: Le Petit Prince av Antoine de Saint-Exupéry. Något jag verkligen skulle vilja kunna är att läsa japanska böcker på japanska. Min nybörjarjapanska räcker inte till att läsa annat än de allra, allra lättaste barnböckerna.
8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det har inte så mycket varit enskilda böcker som enskilda författare och författarskap. Jag tror mycket på den fria viljan och vill inte tvinga någon, allra minst mina vänner, till att läsa något de inte vill själva. Så jag har sällan viftat med någon bok under näsan på någon och sagt "läs den här". Jag tycker dock om att ge bort böcker i julklapp och till födelsedagar, men då ger jag bort någon bok som jag tror passar personen ifråga, och bedömer boken på något slags objektivt sätt utifrån vem jag ska ge boken ifråga till. Det behöver inte alls vara något som jag själv vill läsa.
Jag har däremot talat varmt om Diana Wynne Jones och hennes böcker var gång J.K. Rowlings Harry Potter varit på tapeten - med motivering att DWJ har mer djup och intressantare intriger/karaktärer osv. än J.K.R och HP. Dessutom har jag gärna tipsat om favoritförfattare på olika forum på nätet, bl.a. på Bokkanalen. Läs min "fem i topp"-lista från 2002 här. Det är alla författare som jag tycker om än i dag och vars författarskap jag fortfarande följer.
9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? I så fall, när ger du upp?
Det är sällan jag tycker att någon bok är tråkig, och jag har svårt att ge upp, även om jag inte så särdeles förtjust i en viss bok som jag läser. Ett annat fenomen som är lite lustigt är när jag plötsligt - jag vet inte varför - gör en paus i en bok jag håller på att läsa, den kan vara aldrig så intressant och jag kan tycka jättemycket om den. Ändå blir den liggande, och rätt vad det är har det gått veckor, månader eller år och jag har fortfarande inte avslutat den boken. Då är det bara att börja om och läsa i den. Fast samma sak kan - i enstaka fall - hända igen. Vissa böcker är tröga att läsa igenom, men jag tycker ändå innerligt mycket om dem. Underligt är vad det är!
10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Fantasy är den genre jag har flest böcker i, men jag har också många "vanliga romaner". Om manga skulle vara en genre skulle den också vara överrepresenterad - som det är nu finns det ju massvis av genrer även inom manga, samma och precis på samma vis som det finns genrer i skönlitteraturen. Jag tror att jag har någon bok inom de flesta genrer, även deckare som jag annars inte läser mycket av.
Enkäten svarar jag (sent omsider) på efter önskemål från Sigrinn på hennes blogg där hon också svarat på den. Sigrinn i sin tur har hittat bokenkäten på Mats Strandbergs blogg. Vem som helst som läser detta mitt inlägg får hemskt gärna svara på frågorna i sin egen blogg - hojta till och berätta gärna om ni gör det! Och tipsa gärna Mats Strandberg om att ni svarat på hans frågor.
Makulerad och såld av biblioteket
Leonard R. Palmer: Knossos och Mykene - Vad lertavlorna berättar
Lafcadio Hearn: Folk, gudar och gastar i det forna Japan
Vladimir Oravsky & Kurt Peter Larsen: Ääähr!!!
Yukio Mishima: Vårsnö
Åke Ohlmarks: Fornnordisk lyrik
Som ni ser är det mycket om mytologi (även fornnordisk lyrik har ju mycket av mytologi i sig) - synnerligen intressant och fantasieggande, tycker jag. Jag tycker att det är roligt att skriva annorlunda slags fantastik, där mytologi och historia vävs samman och blir till något personligt för just mig, någonting annorlunda; samtidigt som det är gammalt och välkänt blir det till något nytt...
"Ääähr!!!" är en prisbelönt pjäs. "Vårsnö" är en japansk roman. Jag ser fram emot att läsa de båda - när jag läst ut de böcker som ligger före i min "att läsa"-hög.
fredag 26 september 2008
Blogger Buster: A Search Widget for your blog
Etiketter
Jag välkomnar alla slags kommentarer kring etiketterna. Det är svårt att göra bra etiketter! Särskilt med tanke på att jag var novis i bloggvärlden när jag först började med bloggen, och använde mig av många onödiga och underliga etiketter. Nu tycker jag mig ha rensat ut någorlunda i alla fall.
Jag dras dock fortfarande med etiketten andra kapitlet för att jag en gång i tiden skrev i blogginläggen ifråga om just den etiketten... Men bara jag ordnar en sökfunktion för besökare av bloggen (hur gör man en sådan?) så ska jag ta bort den där etiketten som enligt min mening bara tar onödig plats...
Vad ska jag förresten ge det här inlägget för etikett? I brist på bättre kategoriserar jag det som kreativt pyssel.
EDIT (2016-02-12): etiketten kreativt pyssel borttagen. Istället får det här inlägget etiketten "bloggen", eftersom det nu praktiskt handlar om min blogg.
torsdag 25 september 2008
Vad skulle hända om...
Skådebanan Västmanland utlyser en ny novelltävling för elfte året i rad tillsammans med LO-distriktet. ABF och Västerås folkhögskola är också med i projektet.
Årets tema är "Vad skulle hända om...".
Sista inlämningsdag är den 11 januari 2009.
Mer om tävlingen står att finna här.
Kross
Fotografering går ju också hand i hand med målande/tecknande. Vid surfande häromdagen hamnade jag av slump på Kross' sidor. En blogg: krosstalk. En fotosida: Kross project. Ännu en fotosida: Kross Collection. Och något slags samlingssida, ett bildarkiv: Roineimages. I mångt och mycket är det samma foton på sidorna, och de överlappar varandra, men de är ändå värda att surfa runt på!
Neil Gaiman: The Graveyard Book

Den här boken, skriven av Neil Gaiman, vill jag läsa... Den kommer ut i handeln - i USA - nu sista september. Bilden nedan visar omslaget till barnversionen, illustrerad av en av mina favoritillustratörer, Chris Riddell. Vuxenupplagan är illustrerad av Dave McKean. Det finns även en limited signed slipcase edition, som också är illusterad av Dave McKean men ännu snyggare än den förra. Jag tycker dock bäst om barnomslaget.
onsdag 24 september 2008
Samit Basu: Simoqins profetior
När nu det är överstökat, låt mig fortsätta med själva boken. I början gav den ett något rörigt intryck, men allteftersom jag kom in i boken hängde jag med i de olika parallellhandlingarna utan problem. Det är en bok med både humor och allvar. Många referenser till allslags mytologi skymtar förbi, och boken är i mycket humoristisk och rolig att läsa. Den är väldigt fantasieggande. Jag försöker skriva något åt samma håll genom BÄ – ta inspiration från allsköns myter och skapa en kavalkad som känns nydanande, trots gammalt tema – kampen mellan ont och gott. Men är det onda verkligen ont i Simoqins profetior och vad är det egentligen som händer?
Det är inte det slags bok där man verkligen kommer nära en huvudperson och bara följer den personens inre känsloliv, fäster sig vid det och läser historien som om man var den personen, utan något helt annat, men Simoqins profetior har så många andra kvaliteter.
Samit Basu (länk till hans hemsida) är indier, vilket märks mycket väl i namnen på personer och platser. Det ger en extra dimension åt boken, och gör att den sticker ut jämfört med annan fantasy som ofta har helt av författaren påhittade namn. Jag gillar de indiskt-klingande namnen.
Simoqins profetior av Samit Basu är den första boken i en trilogi, varav de två andra delarna finns på originalspråket engelska, men inte på svenska – än. De är överhuvudtaget svårhittade på nätet. Om någon hittar en bra sida att köpa dem på online på svensk sida för billigt pris, hojta till!
Trilogin heter ”GameWorld Trilogy” och det om något säger att allting inte är vad det verkar… Är allting bara ett spel, eller hur hänger saker och ting ihop – egentligen?
Jag ser mig ivrigt omkring efter fortsättningen, andra boken som heter The Mantocore’s Secret och tredje boken därefer, The Unwaba Revelations. Nu har jag verkligen fått mersmak, både på fortsättningarna av den här boken och att läsa fler böcker av Samit Basu.
fredag 19 september 2008
Quotes - elise's collection of favorite quotes
Ann Morrow Lindbergh - A Good Relationship Has a Pattern Like a Dance
A good relationship has a pattern like a dance and is built on some of the same rules. The partners do not need to hold on tightly, because they move confidently in the same pattern, intricate but gay and swift and free, like a country dance of Mozart's. To touch heavily would be to arrest the pattern and freeze the movement, to check the endlessly changing beauty of its unfolding. There is no place here for the possessive clutch, the clinging arm, the heavy hand; only the barest touch in passing. Now arm in arm, now face to face, now back to back -- it does not matter which. Because they know they are partners moving to the same rhythm, creating a pattern together, and being invisibly nourished by it.Anne Morrow Lindbergh
Citatet ovan är taget från "Quotes - elise's collection of favorte quotes".
Fler citat finns att läsa här.
torsdag 18 september 2008
Skolkänsla
I tisdags jobbade jag på plotten – skrev massor på vita A4 med blyerts. Härlig känsla att skriva för hand på vitt, blankt papper. Sedan bestämde jag mig för att utveckla plottbiten genom att använda mig av The Novel Notebook (här finns den som PDF).
Under genomgången av The Novel Notebook skriver jag i ett randigt A4-block. Det var länge sedan sist. Annars har jag hållit mig till A5-block med rutade papper under sista året (om man bortser från de färgglada randiga A5-anteckningsböckerna). Det var så länge sedan jag skrev i randiga kollegieblock att det ger en (något nostalgisk) känsla av skola och skolmiljö. Fem sidor har det blivit hittills och jag har bara hunnit till ”Settings”. Bara att köra på!
Tänkte försöka med en ny strategi. Utveckla och göra klart plotten först och sedan skriva. Där tror jag att det är bäst att skriva för hand i block eller anteckningsböcker, där jag verkligen inte kan rätta mig själv, korrekturläsa eller redigera på något smidigt sätt – såsom man kan göra på dator. Det jag skriver står kvar, helt enkelt, och det enda jag kan göra i det läget är att fortsätta skriva, föra handlingen framåt. På det viset får jag ett helt första utkast färdigt innan jag sätter mig att renskriva vid datorn och därmed börjar tänka ”korrekturläsare” – peta och fila på stort och smått, alla formuleringar och ordval hit och dit. Så att jag inte fastnar i redigerande, helt enkelt. För det är min stora fälla nummer ett. Den ska jag undvika den här gången.
Haha, strategi! Äntligen en strategi som borde funka, väl?
Jag ska göra mitt bästa.
onsdag 17 september 2008
Balance - Christoph y Wolfgang Lauenstein (1989)
tisdag 16 september 2008
Och läsas och läsas och läsas
Hursomhelst kom jag igång med Håkan Nessers Koreografen nu i september, och sedan jag läst ut den högst läsvärda boken blev jag ivrig och ville läsa mer och mer och mer… Bokmalen i mig som slumrat alltför länge väcktes till liv. Nu ska här läsas!
Efter Koreografen har jag slukat Agnes von Krusenstjernas bok Höstens skuggor som bara var påbörjad. Nu – i dag – har jag läst ut den. Raskt har jag kastat mig över nästa redan påbörjade bok, Simoqins profetior av Samit Basu. Snart har jag bara hälften kvar av den boken. Här går det undan.
På en hylla under vardagsrumsbordet, eller på den undre skivan av vardagsrumsbordet för att vara korrekt, har jag en hög böcker jag lånat av familj, vänner och bekanta, vissa för evigheter sedan, som jag nu SKA läsa ut – efter Simoqins profetior (som är min egen bok).
I och med läsandet väcks mina egna tankar och fantasier till liv igen. Med ens blir det lätt att skriva på DF. Plötsligt sätter jag igång att plotta BÄ. Och vips ser jag landskap och människor och allsköns ting framför mig – i fantasin. Nu ska här skrivas…! (Och läsas och läsas och läsas...!)
måndag 15 september 2008
Måndagsrapport, dagsrapport
Äntligen har jag satt fart med illustrationer till barnboksprojekt. DF är projektet jag målat till.
Först ett par skisser i blyerts, sedan en akrylmålning på pannå, bara påbörjad, måste tilläggas. Den är långtifrån klar än, men jag lägger ändå upp den här som den ser ut just nu. En skiss i all enkelhet.

Som DF ser ut just nu är det några få korta meningar på var sida med bilder till, en bok riktad till de små – mellansmå – barnen, runt fem kanske. Möjligtvis skulle det gå för ett duktigt och försigkommet barn att läsa själv, för den skulle fortfarande vara spännande för barn i början av skolåldern. Så har jag tänkt mig.
När jag jobbat klart för dagen med illustrationen ägnade jag en stund åt att skriva på sagan också. Den har än så länge bara börjat så mycket kan hända än. Eftersom det är en spin-off på BÄ är jag lite osäker på hur långt handlingen ska fortgå och hur mycket som verkligen ska höra samman med BÄ. Det visar sig, förhoppningsvis.
tisdag 9 september 2008
The Book Show & Write Place
Jag har börjat skriva lite smått dock. Dels har jag skrivit någon halv sida för hand på BÄ, dels har jag börjat på ett par noveller och dels funderar jag på andra projekt av olika slag. Jag har köpt mig en ”sju ämnes”-bok, en anteckningsbok med sju delar, avskärmade med flikar. Där tänkte jag skriva sju noveller – dels från gamla idéer som jag ska realisera och dels från nya idéer som får komma framöver.
Jag har schemalagt vardagen och vardagsveckan, delar upp fritiden i stunder om målande, stunder med tecknande och stunder med skönlitterärt skrivande. Jag hoppas kunna genomföra vad jag företagit mig. Nu handlar det om att ändra vanorna och sedan behålla nya vanor, istället för att hoppa mellan olika sätt att göra det hela på. Nu vill jag verkligen hitta något som äntligen funkar för mig. För mig. Inte för andra. Så jag ska prova mig fram till en strategi som funkar för just mig, utifrån mitt liv just nu, istället för att snegla på andra författare och deras vanor. Det ska jag klara (peppar mig själv).
Jag har hittat The Book Show på youtube (tack vare Att skriva om) och ännu kuligare – The Write Place. Inspirerande och roligt att titta på!
fredag 29 augusti 2008
How to build a successful fiction writing career
lördag 16 augusti 2008
torsdag 14 augusti 2008
Coraline Movie Behind the Scenes - The Story Of Coraline
Det har kommit ytterligare en “featurette” som presenterar filmen Coraline. Den här gången presenteras handlingen – det som också är handlingen i boken. Titta på trailern och se fram emot filmens premiär i februari 2009.
onsdag 13 augusti 2008
Coraline - filmen
Neil Gaiman är en av mina absoluta favoritförfattare.
Coraline är en av hans böcker.
Det är en mycket skrämmande, obehaglig bok, som samtidigt är fantastiskt bra och välskriven. Det är officiellt en barnbok men jag tror att den passar lika bra för vuxna.
Coraline är som sagt en bok och nu ska boken bli film. I februari 2009 har den premiär. Det är regissören av Nightmare before Christmas, dvs. Henry Selick, som gör filmen Coraline.
Här nedan är två filmsnuttar som presenterar den kreativa och professionella processen bakom filmen.
Henry Selick and Neil Gaiman Bring Coraline to Life
Crafting the World of Coraline
tisdag 12 augusti 2008
måndag 11 augusti 2008
Hittat en bokskatt!
Mina föräldrar rensar ut för de ska flytta från stort hus till mindre hus, och denna rensning inbegriper bokhyllorna. De erbjöd mig att komma och titta igenom högvis av böcker som de beslutat att göra sig av med. Hurra, jag utökar min egen bokhylla med mångtalet titlar! Jag som redan har massor av böcker jag inte läst, frekvent lånar böcker på biblioteket som jag heller inte hinner läsa, samt jämt köper nya böcker när tillfälle ges! Men, men, som jag sade till min mor: man kan aldrig få för många böcker! Så jag hittade några lättlästa, några klassiker och några andra böcker som jag bara inte kunde låta bli att ta. Här är en lista:
- Collins, Wilkie: The Moonstone (är ju en klassiker att läsa nån gång!)
- Crossley-Holland, Kevin: Arthur - Den magiska stenen (en saga att drömma bort sig i)
- Fogelström, Per Anders: Barn av sin stad (klassiker, läst förut men vill ha, och kanske läser jag om den nån gång)
- Golding, William: Flugornas herre (klassiker, jag grät hejdlöst när jag läste den som barn)
- Greene, Graham: Loser Takes All (måste ju ha en klassiker, i alla fall EN bok av honom och på originalspråk dessutom)
- Greene, Graham: The Power and the Glory (klassiker, ”måste läsa”, väl?)
- Harris, Joanne: Kärlekens dårar (hade tänkt låna den här boken av min mor nån gång, nu får jag den!)
- Harris, Joanne: Underströmmar (har läst annat av Harris och gillat, fast inser just att jag ju redan har den här på engelska (Coastliners) – nån som vill ha den på svenska?)
- Jacobs, Frank: Mad liksom… (gillade den som barn)
- Jacobs, Frank: Mad’s pysselbitar (som barn tyckte jag de här böckerna om Mad var roliga, därför jag tar dem nu!)
- Jacobs, Frank: Mad’s talande frimärken (lite galet kul)
- Keyes, Marian: Å andra sidan (har läst andra böcker av henne, de är lättlästa, lättsamma och inte direkt klassade som kvalitativa eller klassiker, men jag kan passa på att läsa den här boken istället för att köpa en lättviktare på ICA som jag funderat på att göra i några veckor bara för att ha något riktigt lättsmält att läsa)
- Martinson, Moa: Hemligheten (ännu en gammal klassiker)
- Martinson, Moa: Klockor vid sidenvägen (måste ha en sådan gammal svensk klassiker, och nån gång läsa den också!)
- Mazetti, Katarina: Köttvars trollformler (som barn läste min far den här boken högt för oss, måste ha den bara därför, nostalgiskt minne)
- Metcalf, Christine: Katter (faktabok som jag som barn använde till underlag när jag ritade katter, kan göra det igen!)
- Michael, Ib: Prins (en gång i tiden gav jag denna i present till min mamma, passar på att ta tillbaka boken ;-)
- Milne, A.A: Nalle Puh (har boken på engelska, måste ha den på svenska också!)
- Mordden, Ethan: Nalle Puhs Workout (alltid kan jag lära mig nåt om motion)
- Prohias, Antonio: Mad: X & Y (som barn inspirerades jag av de här galningarna och skrev en egen serie om två färggubbar)
- René Vázquez Díaz: Dårskap och kärlek (en roman om Kuba, måste ju utveckla mina läsarvanor till att omfatta latinamerikansk berättartradition)
- Smith, Cordwainer: Planetköparen (har läst så få SF-böcker, måste ju göra det nån gång och detta var en klassiker i genren)
- Zola, Émile: Thérèse Raquin (har redan läst den i gymnasiet eller på Litteraturvetenskapen på högskolan, men en sådan här klassiker måste man ha!)
söndag 10 augusti 2008
Ännu en pusselbit
Av olika anledningar, t.ex. brist på disciplin, har det inte blivit något skönlitterärt skrivet sedan sist jag bloggade. Men nu i morgon måndag börjar vardagen igen – semestern är slut – och därmed får jag ett ypperligt tillfälle till att ta tag i disciplin och rutiner igen.
I dag fick jag dock inspiration till BÄ – kom på att det finns en del av den historien som jag kan skriva ur flickan Amanthes synvinkel. BÄ är ett fragmenterat projekt, som består av flera olika berättelser, pusselbitar i ett större sammanhang, ett pussel (långtifrån färdigt men som ska bli färdigt). Just för att det är flera pusselbitar passar det bra att lägga till ännu en huvudperson som får berätta sin syn på och sin del av historien.
Läs mina tidigare inlägg rubricerade BÄ om ni vill veta mer om det här bokprojektet. Jag kommer att skriva mer om det i framtiden eftersom det just nu känns som det som är lättast att skriva på. Jag har ju som bekant fastnat i projekten med Maximilian. Så istället satsar jag just nu på BÄ (och funderar vidare på Tusenskönan i bakhuvudet).
I morgon ska jag skriva i 23 minuter enligt 23-minutersmetoden på BÄ utifrån Amanthes synvinkel (överger det långsamma ökandet för en rutinmässig 23-minutare istället). Mer om henne och om hela BÄ-projektet följer i senare blogginlägg. Läs dem gärna!
måndag 4 augusti 2008
Till den tickande äggklockan
Det känns väldigt bra nu efteråt. Jag gjorde vad jag föresatt mig att göra.
Igår satte jag äggklockan på fem minuter och sedan skrev jag. Resultatet blev rostigt och förmodligen ingenting som jag kommer att använda mig av, men jag skrev! Jag skrev i fem minuter prick och för en gångs skull följde jag min tänkta plan – gjorde som jag tänkt mig. Det kändes enormt bra.
Idag satte jag också äggklockan. Denna gång på sju minuter. Jag tänker öka successivt men är också väl medveten om att det är dumt att öka för snabbt. Så jag tänker inte öka antalet minuter varje dag, bara lite då och då. I alla fall satte jag äggklockan även idag och satte igång att skriva. Tills klockan ringde.
Precis som igår hoppade jag till när ringsignalen kom, fastän jag hela tiden hade koll på hur lång tid det var kvar innan den skulle ringa. Jag skrev konstant i sju minuter! Jippi! Och dessutom suktar jag efter mer, vill skriva mer redan nu, men det får vänta till imorgon. I dag får jag inte skriva mer! Istället får jag längta till i morgon!
Det jag skrev idag kan jag dessutom använda mig av, med lite redigering kommer det att funka bra! Både det jag skrev igår och det jag skrev idag har jag redan klippt in i stordokumentet. Dokumentet för BÄ, för det var det projektet jag skrev på. Det är det mest fragmentariska och just därför det projekt som det är lättast att skriva på såhär spontant och utan planering.
Jag gjorde vad jag föresatt mig att göra. Nu är det bara att fortsätta!
söndag 3 augusti 2008
Efter stiltje - storm?!
Ni har väl insett det för länge sedan: jag har tagit semester från mitt skrivande. Det var evigheter sedan jag skrev sist, och nu tänkte jag ta tag i det och börja igen. Successiv ökning är vad jag tänkt mig. I dag ska jag skriva i fem minuter. Och sedan ska jag öka det dagligen och veckovis tills jag når det dagliga skrivande jag vill ha som vardaglig standard.
Just nu har jag semester och är ledig, och andra sysselsättningar och projekt sätts i främsta rummet. Bland annat ska jag komma igång med att läsa skönlitteratur igen, har varit lite si och så med det under det senaste året. Dessutom ger det inspiration till mitt eget skrivande att läsa andras verk!
Så jag fyller på med energi så att jag förhoppningsvis kan ta itu med allting gällande skrivande när hösten kommer. Och det inkluderar den här och mina två andra bloggar.
Så glöm inte bort mig, vad ni än gör, för jag kommer tillbaka och jag kommer att fortsätta att uppdatera den här bloggen! Just nu är det stiltje, mer eller mindre, men till hösten sätter jag fart igen!
tisdag 24 juni 2008
Som genom ett trollslag
Varför slutar varje projekt i en ångestklump och en vidrig känsla av att inte ha en aning om hur jag ska gå vidare? Varför slutar det med att jag hakar upp mig på varenda liten formulering och samtidigt låser mig när det gäller plotten och vad som egentligen ska hända i berättelsen ifråga?
Jag tror jag på ett vis just besvarade min egen fråga. Det är ”plotwise” som jag fastnar, det är i förarbetet det fallerar. Jag måste ha hela historien klar för mig i plotform innan jag kan börja arbeta med själva texten. Det är där alla projekt går i stöpet.
Men jag tycker det är så tråkigt om jag har allting klart för mig! Eller är det bara en undanflykt för att plotarbetet är så förbaskat svårt? Och just därför känns så motigt…
Det var så länge sedan jag skrev i flödesläge att jag nästan inte vet hur man gör längre! I alla fall utan att ha kritikern framme som samtidigt säger att saker och ting är skräp. Jag har tjatat om den där kritikern till leda. Det leder ingenstans. Vad som däremot skulle leda någonstans vore om jag plottar en historia innan jag skriver det sköna hantverket. Göra en grovskiss innan jag ger mig på att forma det vackra. Det som skulle kunna bli vackert bara jag slappnade av tillräckligt.
Kan någon visa vägen till knappen som jag ska trycka på för att allt genom ett trollslag ska lösa sig?
Ångestmoln
Jag ska skriva på barnboken JP men hela jag låser mig. Istället knyts magen. Jag blir till ett ångestmoln utan tankar. Alldeles dimmig i huvudknoppen.
Jag har skrivit. Börjat om. Skrivit. Men jag är långtifrån nöjd. Får stopp plotmässigt och stopp i det jag skriver. Blir jättekritisk och sågar alla formuleringar rätt av.
Det är så det blir när jag inte gör det på rutin utan i plötsliga attacker där kritikern överfaller mig på en gång och har mig fast redan från början. Sådana här smått meningslösa bloggtexter går bra att skriva, men det går inget bra att skriva på JP – eller på något av mina andra projekt. De vågar jag inte ens närma mig!
Och under tiden växer ångestmolnen.
onsdag 18 juni 2008
tisdag 17 juni 2008
Nya tag, nya projekt, nya barnböcker
Jag har skrivit i dag. Inte på Tusenskönan men på barnboksprojekt.
Det jag tidigare kallat barnbok 1 respektive barnbok 2 omdöper jag härmed till T1 och T2. Det är två böcker som handlar om samme lille pojke. Nu har jag börjat på en tredje bok om honom, kort kallad T3. T3 har jag funderat kring tidigare – jag har grundidén och jag har gjort utkast förut – nu började jag dock om helt och hållet från ett annat håll.
Förutom att skriva på T3 har jag i dag skrivit på ett helt annat projekt, påbörjat den dag som i dag är. Vi kan kalla projektet JP.
Kruxet med JP är att det kanske är för personligt för att jag ska vilja ens försöka att publicera det. Hursomhelst gör jag ett försök att skriva historien i alla fall, ett försök som blivit drygt en halv sida långt. Det är mer än det låter som eftersom det rör sig om barnboksmanus för små barn.
Just nu är jag dock fast. Jag har gjort ett okej första synopsis och skrivit en lista på de illustrationer som måste till, men längre än så lyckades jag inte komma i dag. Kanske ska jag låta det vara. Det är i alla fall underbart att jag satt ord på papper i dag!
Själva historien (eller historierna eftersom jag skrivit på T3 också) har jag skrivit på dator men planerandet – synopsis, lösryckta meningar, illustrationslista – har jag skrivit för hand på vitt papper.
Det har gått bra, även om det gått långsamt. Men så ska det vara – det ska vara mellantid och utrymme för tankar och funderingar genom att jag kollar mail och surfar runt och gör annat och låtsas att jag gör och tänker på annat än bokprojekten.
Så jag är igång igen – ännu en gång – och den här gången längtar jag också efter att få rita – göra illustrationerna! Jag har redan samlat material som ska vara till inspiration och hjälp när jag gör mina illustrationer. Som vanligt är nätet en bra källa till information och just inspiration.
Nu är det bara att vila efter en god dags arbete, för att fortsätta med projekten i morgon!
fredag 30 maj 2008
Grubblar och grubblar och grubblar
Vad har hänt sedan sist jag bloggade?
– Mycket privat, men på skrivarfronten då? – Det har blivit några haikudikter, andra diktfragment, och en halv handskriven sida på BÄ.
Arbetet med Tusenskönan är stillastående, men jag tänker…
Jag tänker på alternativa lösningar, för att ha med en våldtäkt i en bok (läs i detta inlägg och i det här) – hela boken blir ju om det – OM det nu var en våldtäkt och inte bara Maximilian som missuppfattade? Jag har funderingar på att utnyttja det på något vis; det vill säga dra fördel av att jag skriver i första person…
– Skulle det vara en riktig våldtäkt… Det är för stort för att ignorera, och det måste få konsekvenser och det gör att hela boken delvis handlar om just det, och jag är inte så säker på om jag vill det. Det är ju ändå inte det ämnet jag vill diskutera i min bok!
Så jag har verkligen FASTNAT! Vet varken ut eller in, och funderar och grubblar. Dessutom vill jag inte ha så sorgligt slut på boken, men heller inget happy end, så även det är sådant jag funderar och grubblar kring. Kommer inte direkt någon vart, dock – än!
måndag 19 maj 2008
What Punctuation Mark Are You?
You Are a Comma |
You are open minded and extremely optimistic. You enjoy almost all facets of life. You can find the good in almost anything. You keep yourself busy with tons of friends, activities, and interests. You find it hard to turn down an opportunity, even if you are pressed for time. Your friends find you fascinating, charming, and easy to talk to. (But with so many competing interests, you friends do feel like you hardly have time for them.) You excel in: Inspiring people You get along best with: The Question Mark |
måndag 12 maj 2008
I efterdyningarna av One Leaf Rides the Wind
Jisses, jag hade helt glömt bort att inte alla förlag svarat på mina manusutskick till barnbok 2.
Precis nyss fick jag svar, i form av ett mejl, från ännu ett av förlagen, som sade att de var för litet förlag för att ge ut boken och att de dessutom redan hade bestämt utgivningen för lång tid framåt. Dessutom ursäktade de sig för det sena svaret med att de var ett så litet förlag.
Nåja, jag köper deras ursäkter och deras refusering. Det är bara att fortsätta att skicka in till andra förlag. Kanske måste jag först göra bilderna till barnbok 2, eller snarare till barnbok 1 eftersom de hänger ihop, om än lite löst (vilket gör att de kan läsas fristående) och gå på att skicka in ettan innan tvåan, trots att de som sagt är fristående. (Jag har skickat in ettan tidigare dock och bara fått refuseringar på den med.)
Nej, jag får sluta satsa på barnbok 1, 2 och 3, och gå på någon helt annan idé istället. Böckerna är ändå inte speciellt originella…
Kanske skulle det bli bättre att fortsätta att illustrera och sedermera skicka in barnboksprojektet som är en sidohistoria till BÄ (eller en del av BÄ beroende på hur man ser det) som vi kan kalla DF. Det är inte färdigskrivet än, men jag känner verkligen för historien. Den är spännande och den är skriven på lite speciellt vis. Jag vet inte om jag ska behålla den delen eller inte.
Just nu är den nämligen uppbyggd på rader och stavelser. Det är stycken om tre rader vardera, där varje rad har 5, 7, 5 stavelser. Lite som haiku, och inspirerad av en barnbok jag läste i juni 2007, skriven av Celeste Davidson Mannis & Susan Kathleen Hartung. Den barnboken heter One Leaf Rides the Wind, en vacker och poetisk bok – även i teckningarna.
Dessutom har jag redan börjat göra illustrationer till DF, i alla fall en – akrylmålning på pannå – som jag jobbar på för närvarande.
söndag 11 maj 2008
Trassliga tusenskönor
I dag har skrivandet bestått av två delar. Det första var arbetande med The Novel Notebook. Trassligt är ordet för att beskriva hur det kändes att jobba med den biten. Jag har fastnat och vet inte hur jag ska bena ut det. Jag har massor av frågor men tycks inte vara kapabel att hitta svaren. Kan Maximilian verkligen agera på det och det sättet, och hur är egentligen relationen mellan honom och B…? Sådana saker frågar jag mig, och det hela känns bara trassligt och smått oöverstigligt.
Den andra delen av dagens skrivande har inneburit renskrivning av gammalt material. Det var delar av BÄ som jag bara har på flera år gamla anteckningar, lösa papper samlade i en plastficka. Det kändes bra att skriva oavbrutet en stund, även om det bara var gammalt som renskrevs. Jag fick ner drygt en sida text, som jag sedan skrivit ut. Jag tänkte läsa igenom allting jag skrivit av BÄ hittills, vilket verkligen är ett pussel, och fortsätta att skriva, bena i fragmenten och pussla fram det som ska bli novellsamlingen. Just nu känns det roligare än Tusenskönan, men jag vill verkligen komma igång med Tusenskönan också… Fast trasslet stoppar mig… Något tips på hur man trasslar ut sig?
tisdag 6 maj 2008
The Novel Notebook
lördag 3 maj 2008
Paperback Writer: Complete Friday 20 Index
Egentligen finns svaren inom en själv när man skriver, om hur man ska förhålla sig till skrivandet och hur man vill ha det i rutiner och så vidare. Men det är inte alltid man är så säker på att man hittat det rätta svaret. Ibland krånglar man till det för sig. Då är det bra att det finns sådana underbara sidor som den som Sigrinn tipsade mig om häromdagen.
En engelsk blogg Paperback Writer har en sida som heter Paperback Writer: Complete Friday 20 Index. Där besvaras alla frågor du kan tänka dig som rör skönlitterärt skrivande, under så skilda delrubriker som t.ex. Agents, Characters, Editing, Inspiration, Plotting, Promotion, Software…
Som sagt är allting med fokus på skrivande och hur man skriver, massor av tips och trix av olika slag. Jag rekommenderar verkligen sidan.
Frågor som jag genast fastnade för var t.ex. How do I get back to actively writing after taking a significant break from it? och When you get stuck on a project, how do you break loose? och How do you avoid writer burnout?
Jag kan nog med bestämdhet säga att jag brände ut mig när jag skrev närmare 80 000 ord under NaNoWriMo.
För det är efter det som jag haltat och hafsat mig fram, frustrerande långsamt och med många, långa pauser av inaktivitet.
Nu är jag igång igen (har jag inte sagt det förut?), och den här gången följer jag ett av råden på Paperback Writer. Jag har skrivit en sida i dag på Tusenskönan (underbart, en sida, mer än på länge!)!
Det ska jag göra under resten av veckan, dvs. fram till nästa lördag. Sedan ska jag öka på i och med vecka två med två sidor. Och sedan öka vidare, men jag tror att tre sidor per dag är ett maxtak. Så får vi se hur det går.
Sakta men säkert, som det heter…
fredag 2 maj 2008
torsdag 1 maj 2008
Underbara målande!
Jag har mest bara målat de senaste veckorna. Allt målande har varit underbart härligt att ägna sig åt! Ni kan se mina skapelser här.
Hur har det gått med min ”kreativa krav”-lista då?
Morgonsidorna, punkt ett, har inte blivit av alls, så det enda jag skrivit på sista tiden har varit e-post och blogginlägg. Men bättre det än ingenting, väl? Allt slags skrivande är övning, får jag trösta mig med. Ett par gånger har det blivit flödesskrivning också. Punkt sex – att skriva på bokprojekt – har alltså inte blivit av alls!
Någonstans inser jag att det bara är att sätta sig och göra det – att skriva skönlitterärt. Och så blir jag frustrerad över att det som låter så lätt ska vara så svårt, men ändå egentligen är så lätt! Krånglar jag till det? Det är krångligt, för krångligt!
Målandet – punkt fem och sju – har i alla fall gett massor av positivt med sig, bland annat har jag funnit en väl fungerande rutin för det, som jag bara behöver föra över till mitt skrivande också.
Jag börjar nämligen med att göra blyertsskisser i mitt skissblock, snabba skisser på hur saker och ting på ett ungefär ska vara placerade i målningen. Jag gör några skisser, där varje ny skiss formar motivet klarare. När jag har hittat en lösning som fungerar för jag över blyertsskissen till pannån istället. Då blir det ytterligare en revidering. Sedan börjar själva målandet. Först skissande av motivet, sedan bakgrundsmålning och därefter fortsätter jag att måla tills målningen är klar. Fortsätter i olika steg, lite olika beroende på målning.
En sådan avslappnad inställning och process som med mitt målande vill jag hitta fram till i skrivandet. Det är bara det att skisstadiet är så mycket längre i skrivandet än i målandet. Det motsvarar ungefär hela första utkastet av en roman, och en sådan tar tid att skriva. Dock skulle det gå snabbare om jag inte hoppar fram till målandets sista skede medan jag fortfarande har blyertspennan i handen och använder den! Det säger sig självt att målningen (alltså romanen) ser helkonstig ut då!
Motståndet blir till en mur igen, och varför är det så svårt att hoppa över den? Det borde vara som ett enkelt steg. Klagomur! Jag stångar mig mot muren istället för att klättra över den, snacka om dumt!
Målandet har som sagt haft gott med sig. Jag har börjat göra illustrationer till barnboksprojekt. Inte det barnboksprojekt jag hade i tanke i punkt fyra, utan andra, som FDSS och en barnsaga som är en del av BÄ som jag brutit loss och gjort till en egen självständig historia… Därmed har jag uppfyllt en del av listan i alla fall – punkt sju (och punkt fem som är att jag ska måla 19-20 var dag, men jag har målat på alla möjliga andra tider också, på det som borde ha varit min skrivtid…)!
Punkt åtta, promenerande har jag ägnat mig åt, och under de flesta promenaderna har jag fotat. Ni kan se en del av resultaten här.
torsdag 24 april 2008
Att skriva för barn
Äntligen har jag hittat den bok jag söker, och det mer av slump än något annat. Men det är väl som det brukar vara med sådana saker.
Jag gick på impuls in på fackavdelningen på biblioteket och tittade i Aef-hyllan, tog ett par böcker och gjorde kort visit vid en dator där jag hur det nu var hittade fram till uBt och boken Att skriva för barn (av Ami Andersson, Helena Meldré, Ulf Nilsson och Anna Orring).
Genast gick jag över till barnavdelningen istället och lånade boken.
Den handlar om att skriva för barn över huvud taget, inom alla områden, men där finns ett speciellt kapitel tillägnat ”att skriva skönlitterära texter för barn”. Perfekt för mig!
Nu ska jag bara ta mig tiden att läsa också! Jag hoppas det kan ge inspiration och puffa på mig till att återuppta arbetet med mina barnboksprojekt.
måndag 21 april 2008
Find Your Hogwarts House: The Harry Potter Sorting Hat Personality Test
The sorting hat says that I belong in Ravenclaw!
Said Ravenclaw, "We'll teach those whose intelligence is surest."
Ravenclaw students tend to be clever, witty, intelligent, and knowledgeable.
Notable residents include Cho Chang and Padma Patil (objects of Harry and Ron's affections), and Luna Lovegood (daughter of The Quibbler magazine's editor).
Take the most scientific Harry Potter
Quiz ever created.
Jag vill vara lycklig
Om förra inlägget verkade innehålla för många krav och för lite lek:
Jag behöver ett visst mått av kreativt skapande för att må bra, och jag måste schemalägga för att vara säker på att jag ger mig själv den tiden. Om jag inte får måla och skriva blir jag knäpp. Utan tid till kreativt skapande är jag inte lycklig.
Jag vill vara lycklig. Därför sätter jag upp ”kreativa krav”.
Så enkelt är det.
söndag 20 april 2008
Kreativa krav
Jag har sänkt kraven, sänkt och sänkt och sänkt dem. Nu tycker jag mig ha nått något rimligt. En gång i tiden ville jag hinna med femtioelva saker på daglig basis. Det var länge sedan, några år sedan, då jag bodde på en helt annan planet.
Men fortfarande krävs det eftertanke och planering för att hitta till något som är genomförbart i praktiken. Jag tycker mig nått dit. Ändå blir jag rentav svettig – åtminstone inombords – när jag läser listan. Den är rubricerad ”Vill under en vecka”. Förutom hushållsarbete och sådana slags aktiviteter (ekonomikontroll osv.) och andra aktiviteter som jag gör en gång i veckan, innehåller listan en lång radda punkter under något som skulle kunna kallas kreativt hobbyarbete.
Första punkten är morgonsidor – alla morgnar (givetvis med motiverade undantag).
Andra punkten är konstnärsträffen som ska ske en gång per vecka (enligt Cameron utan undantag men det får hon tycka vad hon vill om, det blir alltid undantagsveckor).
Jag är dock skeptisk mot om jag verkligen behöver skriva alla dessa morgonsidor och om det leder någonvart. När jag nu ändå mer eller mindre gett upp Camerons kreativa kurs. Dels måste jag lämna tillbaka låneboken och kan inte låna om den fler gånger, och dels tycker jag mig ändå vara så kreativ just nu att jag inte behöver mer hjälp med det just nu. Konstnärsträffarna är dock bara roliga, om man har låga krav och bara ser det som kul grej där man göder sitt inre spralliga konstnärsbarn. Dessutom ger det god motivering till att köpa barnsliga saker som stickersalbum, glitterlim och pysselböcker för barn.
Tredje punkten är Art Journal (läs vidare här och här), och där har jag verkligen ett lågt krav. De flesta som för art journal eller dylikt tycks göra det varje dag – jag har här kravet en gång i veckan eller en sida i veckan (som jag kan jobba på fler dagar om jag har lust).
Så kommer vi till punkt fyra på den kreativa delen av min lista, och den innefattar mina barnboksprojekt. Ett sidoprojekt skulle man kunna kalla det, men med tanke på att en barnbok är hälften (om inte mer) bestående av bilder och bara hälften text (om ens det), är bilderna jätteviktiga. Bilderna utgör som sagt minst halva boken.
Även här är jag ”snäll”.
En bild i veckan ska jag hinna med. Den bilden kan jobbas på under bara någon dag eller under flera dagar, men tanken är att jag ska ha det som pågående projekt genom hela veckan. Steg ett – skissa, steg två – konturteckna och sudda bort blyertsen, steg tre – fylla i bakgrunder och så vidare med akvarell (eventuellt också akryl).
Punkt fem är enkel. Jag har formulerat det ”teckna/måla akryl/akvarell – varje dag måndag till torsdag kl. 19:00-20:00”. I slutet av arbetsveckan blir det alltså rimligtvis barnboksprojektet, men i början (måndag, tisdag) blir det utöver… (Här börjar det vända sig i mig – hinner jag verkligen det också?!)
Punkt sex är också på daglig basis, måndag till torsdag (precis som punkt fem). Var dag kl. 20-21 ska jag skriva på bokprojekt (valfritt vilket, bara jag skriver!). Där vore det lämpligt att börja med freewriting/flödesskrivning och få upp ångan och bli av med den inre kritikern för att sedan kunna skriva mer utan hinder.
Punkt sju är ett annat bildprojekt, illustrationer till en mellanstadiebok jag skrev med en kompis för några år sedan – vi kan kalla projektet FDSS. En bild i veckan tänkte jag där också – och det ska bli ett helgprojekt, något att jobba med lördag till söndag. Redan när jag skriver detta känner jag mig tveksam. MEN och det är ett men med versaler – det är en riktigt rolig bok och teckningarna (jag har redan några gamla skisser att utgå från och jobba vidare utifrån) kommer också att bli humoristiska så det vore jätteroligt att göra illustrationer. Det är en kapitelbok men eftersom målgruppen är mellanstadieåldern skulle de inte ha något emot i alla fall en illustration per kapitel. Om inte annat kan det bli en bra framsidesillustration av det hela.
Den sista punkten är åtta, och tack och lov, där tar mina kreativa krav slut, för den åttonde punkten är input. En promenad om dagen, minst trettio minuter lång. Egna kreativa erfarenheter tillsammans med Julia Cameron har övertygat mig om vikten av promenad för kreativt leverne.
Är det inte rimliga krav så säg! Övertyga mig – själv är jag skeptisk – för jag vill verkligen ro iland med saker och ting. Nå någonstans. Se framgång. Se resultat. Bli klar. Få saker gjorda. Allt sådant där. Och det innebär ju planering och genomförande, eller hur? Då måste man ställa (rimliga) krav och genomföra vad man tänkt sig. Vara duktig. Nu slutar jag innan jag kräks, haha. För jag har ju inte ens nämnt metalltrådsflätningen eller virkningen eller japanskan eller bloggandet på LiveJournal eller bloggandet här eller bloggandet på kreativ harmoni… eller… eller… eller…
torsdag 10 april 2008
Mer än några simtag
Kanske är det ett sätt att smita undan, kanske är det bara ett sätt att kringgå saker och ting, eller kanske det är ett sätt att få inspiration, fast bakvänt. Men jag gör något i alla fall – jag skriver. Även om det är på helt fel projekt. Fast samtidigt: det finns inga ”fel” projekt, väl?
Jag har ett huvudprojekt som pågått i 615 dagar i dag (enligt ”nuvarande tideräkning”) och är en snurrande, slingrande, undanhoppande, svårfångad sak. Tusenskönan alltså. Men det är undansmitandet jag nu sysslar med…
Vad pratar jag om? Jo, i dag har jag påbörjat ett nytt projekt.
Det började med ett påhittat namn, och fortsatte med ännu ett namn, som blev till ett par. Vad slags par det är vet jag egentligen inte. Bara att jag blivit mer och mer nyfiken på dessa två karaktärer som jag inte vet ett dyft om. De har funnits i bakhuvudet i någon eller några veckor nu. I dag blev det dags. Tack vare en promenad, som så många gånger förut, och tack vare att jag fortsatte med sådana där fysiska undanflyktssysslor. Dammsugning och bakning och matlagning.
När dessa sysslor var undanstökade hade jag en sak klar för mig. Jag skulle placera dessa två karaktärer, vi kan kalla dem L och F, i samma värld som Maximilian. Av flera skäl: dels är det lättare att skriva om ett samhälle jag redan känner (även om mycket är osäkert, mer och mer ju mer jag bökar i min trassliga Tusensköna), dels är det ett sätt att närma mig Maximilian från annat håll (även om det kommer att handla om andra karaktärer och vara en helt annan historia nu), dels behöver jag skriva – måste måste måste göra det, måste skriva på vadsomhelst för annars går jag under – och dels tror jag att jag lurar mig själv till att få inspiration på Tusenskönan om jag skriver om L och F. Bakvändlogik.
En ny kula känns dessutom mer inspirerande, mer spännande, mer utmanande. Eller nej, det sista tar jag tillbaka. Vad är mer utmanande än Tusenskönan?
Men jag blockerar mig där; jag krånglar till det; jag känner mig helt bakom flötet. Dessutom inser jag att jag behöver skriva mer, mer, mer, hela tiden för att utvecklas. Ständigt skriva. För jag är rädd för att stagnera också. Övning ger färdighet. Så jag har inte råd att låsa mig. Då är det bara att kasta sig över något annat. Nu kastar jag mig över L & F.
Dessutom kan jag trösta mig själv i mitt bakvända beteende genom att säga åt mig själv att jag ändå inte gett upp på Tusenskönan. Jag ligger bara lågt.
Därtill skriver jag faktiskt på Tusenskönan också. Både i går och i förrgår och dagen dessförinnan har jag skrivit. Till och med i dag, tänkte jag säga, men där fick jag tji, för det stämmer inte… Än. Någon mening ska jag väl lyckas klämma ur mig. Bara jag slappnar av. Slappnar av och dyker in i boken, som om jag dök ned i havet. (Jag vill inte drunkna! – Kanske är det därför jag är så försiktig och allting känns så långt bort, därför det inte går något bra?)
Jag kan dyka, jag är inte rädd, jag kan simma, jag är inte rädd, jag kan…
tisdag 8 april 2008
There's a little gadget has dropped off my typewriter
måndag 7 april 2008
Åh, häpenheten, att med förväntan och stolthet beskåda den av egna händer sönderslagna muren!
Jag har slagit sönder muren! Nu ligger den, i småsten sönderslagen, vid mina fötter, för mig att med stort grin beskåda!
*harkel* Och så har jag återvänt till Maximilians storslagna språk. Åh, vämjelse! Nej, åh, underbare! Jag blev så till mig och glad när jag för någon vecka sedan läste Muminpappans memoarer. Det var pang på – en förkärlek för guldglänsande föremål och stora ord. En förkärlek för den egna figuren och en vilja starkare än något annat till att verkligen bli något. Sedan dess har det legat inom mig och grott, och nu har det exploderat!
Den sprängande kanonkulan består av drygt trehundra ord. Närmare bestämt 311 ord. Det är så finurligt fungerande i Word 2007 att man ser antalet ord nere i vänstra hörnet – hela, hela tiden! – tillsammans med antalet sidor. Så nu är jag igång igen med Maximilians historia, med Tusenskönan!
Dessutom har jag publicerat inte mindre än två blogginlägg på kreativ harmoni i dag – spring dit och läs om metalltrådsarbeten och akrylmålningar!
torsdag 3 april 2008
Kreativ harmoni
Dinosaurier och magiska oliver
Hur har det gått med skrivandet den här veckan?
Jag satt just och funderade: vad har jag egentligen gjort den här veckan?
Mycket av den lediga tiden har ägnats till städning. När jag tog paus med datorstädningen tog jag itu med pappershögarna istället. De fyra tidsskriftssamlarna med massor av osorterade papper åkte fram på golvet tillsammans med åtta(!) pärmar, tre av dem nyinförskaffade för billigt pris. Jag är inte klar med papperssorterandet än, men nu tar jag en liten paus från det. Det är så tråkigt, men det känns tillfredsställande att slänga gammalt kursmaterial och tentor man gjorde för åtta år sedan och inte har tittat på sedan dess… Vårstädning skulle man kunna kalla det.
Annars har jag varit ute på konstnärsträffar (se tidigare inlägg). Lite pysselmaterial har det blivit, och en söt anteckningsbok som jag inte kunde låta bli att köpa, och jag har kategoriserat den för ”kreativt skrivande”, dvs. kommentarer och funderingar kring mitt kreativa skapande (dock med skrivande exkluderat eftersom jag har andra anteckningsböcker för det).
Jag var också ute på en lång cykeltur i vårvädret och mitt kreativa konstnärsbarn jublade och sjöng (och jag med)!
En hel del läsning i Julia Camerons böcker har det blivit, tillsammans med lite tevetittande och långa telefonsamtal. Kreativ input av olika slag med andra ord, och jag blir alltmer sugen på att återvända till Maximilian och Tusenskönan. Men jag måste få igång gamla hårddisken först, ursäktar jag mig med – för där finns en hel del, allt jag skrev mellan 26 januari och dagen då gamla datorn kraschade. Det är en dum ursäkt… Jag har dock skrivit. Och på sistone har det i morgonsidorna (se länk ovan) blivit en del redovisningar av nattliga drömmar. Bland annat har jag drömt om dinosaurier…
En gång skrev jag en novell om magiska oliver baserad på en dröm… Jag har även skrivit en hel del dikter baserade på nattens drömmar. Men dinosaurierna får mig genast att tänka på Jurassic Park och då låser jag mig, även om min dröm var långtifrån, långtifrån Jurassic Park.
måndag 31 mars 2008
Ny HP med Vista
tisdag 25 mars 2008
Utan dator
Först frös allting och jag kunde inte ens se muspekaren längre. Jag startade om datorn med den där trevliga lilla snabbknappen som man inte ska missbruka (ska inte, men gör gärna)… Men datorn startades inte om. Fläkten gick igång, javisst, men mer än så hände inte. Åtskilliga gånger med sladdutdrag däremellan försökte jag, men jag fick snabbt inse att datorn var död.
Begravning och svarta kläder, orgelmusik och blomsterkvastar.
Nej, nej, så blev det inte. Jag tog mig inte tiden att sörja datorn, bara lite tandagnisslan och självömkande gråt över att jag inte kunde fixa någonting själv, och sedan fick jag hjälp med att beställa en ny dator. Den nya, ungdomligt friska datorn med betydligt större minne, med betydligt fler finesser, och betydligt mer hälsosam, frisk och kry, anländer förhoppningsvis i slutet av veckan, och då ska jag (återigen med hjälp) installera en massa och få igång nya datorn, mitt hopp om framtiden.
I mellantiden sitter jag som på nålar, eller i alla fall sitter jag på andra ställen än på datorstolen. Förunderligt hur man inser att datorn slukat tid… Utan dator har jag plötsligt massor med tid till annat.
Först flydde jag till teven, men sedan insåg jag att jag inte längre vill ha tidsslukare.
Redan i söndags då jag först blev av med gamla usla datorn (jag beklagar mig inte) målade jag akvarell, målade akryl, läste ut en bok och började i en annan, samt såg på åtminstone en film.
Så gick långhelgen, med betydligt mindre datortid än vad jag förväntat mig (och önskat mig). Och nu sitter jag på lunchrasten och dreglar över en dator som faktiskt fungerar. Nej, jag ska inte jobba övertid…
I Julia Camerons bok har jag nu kommit fram till veckan där det är läsförbud. Jag har redan brutit mot det förbudet. Under påskhelgen har jag läst åtminstone tre böcker (om mumintrollen av Tove Jansson). I morse avslutade jag Pappan och havet. Men om jag har läsförbud under resten av veckan blir det tillsammans med mitt ofrivilliga datorförbud plötsligt jättemassa tid att göra annat. Tar jag bort teven blir det ännu mer.
Ska jag låtsas att teven också gått sönder?
lördag 22 mars 2008
fredag 21 mars 2008
My Life Without Me
Jag har just sett klart en spansk-kanadensisk film: My Life Without Me. Med Sarah Polley i huvudrollen (som barn känd från den högst rekommendabla kanadensiska tv-serien Road to Avonlea).
Filmen var som en bok på det vis en bok går in på djupet i de små detaljerna. Det var verkligen en film om det lilla i livet, och allt det stora mitt i det lilla.
Kontrasterna.
Regnet. Döden. Livet.
Se den.
torsdag 20 mars 2008
Hur mycket boknörd är du?
Tack Sama för kul test! Jag är nöjd med mitt resultat. Runt tusen böcker hemma, och massvis med olästa, plus att jag jämt lånar böcker på bibblan jag inte hinner läsa men lånar om och lånar om, borde ge något sådant här i resultat. Tilläggas kan att nuförtiden hinner jag inte läsa ut dem, men medan jag var barn var det inga problem med att sträckläsa femtio böcker på en månad.
onsdag 19 mars 2008
Subarashii! Underbart! Fantastiskt! Wonderful! Excellent!
I dag, 19/3 2008, släpper Miyavi sin nya skiva -THIS IZ THE JAPANESE KABUKI ROCK- men det är inte det enda!
I samband med denna sin nya skiva gör han en europaturné och på den turnén ska han besöka Sverige! Jisses, vad glad jag blev när jag läste det! Självklart måste jag gå på konserten!
Jag fick informationen från New Nippon Shop, via deras nyhetsmail (anmäl dig en bit ned på sidan till vänster).
Den första juli i år, på Tyrol i närheten av Gröna Lund i Stockholm kommer konserten att äga rum, med insläpp kl. 19:30. En biljett kostar 340 kronor och kan beställas från Ticnet från och med den 14 april. Jag ska definitivt dit! Är det någon som vill hänga med?
Är du osäker, kolla in hans musik på Youtube eller beställ skivor på svenska New Nippon Shop.
(Som en parentes kan tilläggas att Miyavi utseendemässig (och gärna röstmässigt också förresten) är den som fått ge inspiration till Maximilians vän Ace, så kolla in video nummer ett nedan för snygga ”inzoomningar” av t.ex. ansiktet. Första låten, både låten i sig och videon visuellt, är riktigt vacker, dessutom!)
Här är två videor:
Miyavi – Hi no Hikari sae Todokanai Kono Basho de – PV (2008)
Miyavi – Sakihokoru Hana no Yo ni -Neo Visualism- – PV (2007)
måndag 17 mars 2008
Hur hittar man dit?
Jag slog upp en sida på måfå i The Right to Write och läste.
Aha, tänkte jag, så det är därför jag varit så lättirriterad och humörsvängande de senaste månaderna.
November med NaNoWriMo körde i och för sig slut på mig också, men jag har alltid haft längtan kvar efter att skriva. Citatet som fick mig att säga aha i The Right to Write var nämligen följande:
Over the long term, writing is a lot like marathon running and, just as a runner suffers withdrawal when unable to run for a day or two, so, too, does a working writer miss his writing work. A certain amount of writing, like a certain amount of miles, keeps the artistic athlete happy and fit. Without this regular regime, tensions build up. Irritability sets in. Life becomes somehow far less hospitable. A good writing day rights this again.
Jag känner igen mig i det där, ja i hela den sidan och i hela det kapitlet (som heter Loneliness). Det är verkligen vad som fått mig att gå omkring och svära och grymta gällande allt möjligt annat. Visst, kanske det inte är riktigt så enkelspårigt – många andra delar av livet spelar ju in. MEN det slår verkligen an i mig – och nu, ju mer jag skriver, desto bättre kommer jag att må. Det får mig att dansa inombords!
I dag har jag gjort några diktförsök på svenska och engelska. Jag har skrivit tio minuters flödesskrivning (Freewriting), och jag har skrivit en ljudövning: jag skrev helt enkelt ner alla de hörselintryck jag hade som en övning i sinnesanvändning i prosatext.
Dessutom har jag skrivit på Tusenskönan, men oj, vilket motstånd där fortfarande finns. Jag skrev i nio minuter, och sedan blev det stopp och jag tog tre minuters paus innan jag satte igång igen, skrev fyra minuter och så stopp igen. Fem minuters paus, och sedan två minuters skrivande. Därefter ytterligare två minuters paus och slutligen tre minuters skrivande. Hackigt som bara den, både innehållsligt och tidsmässigt. Men jag skrev på boken! Och mer än på länge, även om det gick långsamt.
Så jag upprepar igen: jag skrev på boken!
Fast jag kan ju inte låta bli att tänka: är det bara jag som pressar fram saker? Kanske är det inte alls så det ska vara? Jag vill lyssna på Maximilian och låta honom berätta, inte tvinga fram hans berättelse genom mig själv, om ni förstår hur jag menar.
Julia Cameron beskriver det så fint, att det är att lyssna, man lyssnar och historien ges till en, snarare än tvärtom. Så vill jag att det ska vara. Hur hittar man dit?
lördag 15 mars 2008
Texter som föder andra texter
Utan att ha planerat det eller ens tänkt på det, inser jag nu, när jag ser tillbaka på de senaste dagarna av skrivande att jag gjort övningen ”Freewriting” varje dag, en övning som finns i Beth Baruch Joselows Writing Without the Muse. Ett svenskt namn på samma övning skulle vara ”Flödesskrivning”. Jag skriver om vad som än kommer upp i mitt huvud under tio minuter. Det är mycket givande igångsättarövning. Dessutom är det skönt att ”skriva av sig”.
En annan sak som fungerar bra för mig när jag fastnat men ändå vill skriva, skriva någonting, vad det än är, är att skriva till musik, en övning som också finns i ovannämnda bok. Jag hade glömt hur ”lätt” det är, och hur givande.
Efter att ha diskuterat musik med en bekant, kom jag att tänka på Kate Bush och hennes skiva Hounds of Love. Den är verkligen en igångtriggare för mig; man kan associera vilt och fritt till hennes låtar medan man lyssnar – speciellt om man inte läser om hennes texter eller vad de egentligen refererar till, utan använder sin egna, högst personliga fantasi ihop med texterna.
Det finns en del artister och grupper som har underbara texter. Och säkert många fler än vad jag känner till!
Andra artister/grupper som inspirerat mig till noveller och dikter är bland annat Rush och Jethro Tull. Rush är ett kanadensiskt rockband bestående av tre av världens bästa musiker som hållit på sedan 1968 och still going strong! Det ni! De har dessutom väldigt djup i sina texter (ovanligt nog skrivna av trummisen i bandet). Wikipediasidan jag länkat till ovan innehåller dessutom några låtar om man vill lyssna och inte orkar hitta till Youtube.
Jethro Tull är ett brittiskt rockband, och deras texter är ofta hela – och mycket fantasifulla – berättelser. Som författare är det bara att sno hej vilt och göra om till sina egna, högst personliga, skapelser.
Ingenting är nytt, eller allt är nytt, och alla influeras och inspireras av varandra, så varför inte ta chansen när man får den?
tisdag 11 mars 2008
Glömma bort att andas
Jag glömde bort. Tänk att jag glömde bort. Jag glömde bort:
att skriva är att andas.
Så har jag skrivit i presentationer om mig själv på nätet: att skriva är att andas.
Jag glömde bort att andas. Inte konstigt att jag har känt mig tryckt, nedsjunken, liggande i sörjig lera utan möjlighet att ta mig upp.
Någonstans på vägen blev ”jag ska skriva en bok med arbetsnamn Tusenskönan” till ”jag får bara skriva på Tusenskönan”. Inte konstigt att den flackande lågan som var mitt skrivarliv sjönk ihop till ingenting och nästan dog. Jag glömde att nära elden, glömde bort att det finns alla möjliga skrivövningar och skrivlekar man kan göra. Jag tappade bort leken. Det ska vara lekfullt även att skriva en bok; det blev till plikt och ansvar och allvar och ideal och perfektionism.
Det finns alltid tid till att skriva; små stunder här, små stunder där. Jag hittade ströstunder under hela dagen i dag då jag läste i Writing Without the Muse av Beth Baruch Joselow. Under lunchen gjorde jag dessutom en övning: jag skrev en A4-sida, ett vitt olinjerat blad, med flödesskrivning, i Joselows bok kallad Freewriting. Man skriver i tio minuter eller fyller ett visst antal papper med ord, vilka som helst, allt som dyker upp i huvudet, osorterat och okontrollerat. Ett sätt att komma tillbaka till ocensurerat skrivande.
Nu under kvällen har jag suttit en stund, bara en fem, tio minuter – men allting är bättre än ingenting – och skrivit på Tusenskönan.
I dag har jag också varit till biblioteket – ännu en fjärrlånad bok hade kommit fram: The Right to Write – An Invitation and Initiation into the Writing Life av Julia Cameron. Den boken dök jag direkt in i och läste i, bläddrade hit och dit, läste här och där och började om från början och läste saker i ordning. Redan nu har jag fått inspiration därifrån, känner mig bestämd och målmedveten – jag ska sätta igång med skrivövningar och göra varje dag. Julia Cameron skriver bland mycket annat om just det jag skrivit om ovan i kapitlet Dailiness. Hon tar som uppgift och övning upp att man ska skriva varje dag, precis innan sova, i tio minuter, om dagen som varit – först kort sammanfatta den och sedan ställa sig en specifik fråga att sova på, samt notera små positiva förändringar som skett under dagen.
Även om jag inte skrivit i vidare bemärkelse har jag skrivit något liknande, eller något som man i alla fall kan kalla kvällssidor, för det mesta bara en stolplista på vad jag gjort under dagen, men ibland med extrakommentarer till som ”bra gjort” eller ”jättekul”, och ibland skriver jag mer av dagboksanteckningar istället – det varierar beroende på humör och hur sent jag kommer mig för att göra detta.
Nu, i och med Julia Camerons Öka din kreativitet har jag skrivit morgonsidor också, nu i precis en vecka sedan förra tisdagen. Så visst skriver jag… och e-post och jobb förstås.
Men det kreativa skrivandet, det där lekfulla, det där som verkligen ska vara roligt, vara en lek, ett bevis på ens skaparglädje det har fattats mig. Skrivandet för skrivandets skull – det hade jag tappat bort.
Jag är glad att jag funnit det igen, och nu verkligen på riktigt, i och med The Right to Write och alla andra ovan nämnda böcker, i och med alla era trevliga boktips och all er uppmuntran! Tack!
Allting känns ljusare:
nu andas jag igen.
