Varför ska det vara såhär?
Varför slutar varje projekt i en ångestklump och en vidrig känsla av att inte ha en aning om hur jag ska gå vidare? Varför slutar det med att jag hakar upp mig på varenda liten formulering och samtidigt låser mig när det gäller plotten och vad som egentligen ska hända i berättelsen ifråga?
Jag tror jag på ett vis just besvarade min egen fråga. Det är ”plotwise” som jag fastnar, det är i förarbetet det fallerar. Jag måste ha hela historien klar för mig i plotform innan jag kan börja arbeta med själva texten. Det är där alla projekt går i stöpet.
Men jag tycker det är så tråkigt om jag har allting klart för mig! Eller är det bara en undanflykt för att plotarbetet är så förbaskat svårt? Och just därför känns så motigt…
Det var så länge sedan jag skrev i flödesläge att jag nästan inte vet hur man gör längre! I alla fall utan att ha kritikern framme som samtidigt säger att saker och ting är skräp. Jag har tjatat om den där kritikern till leda. Det leder ingenstans. Vad som däremot skulle leda någonstans vore om jag plottar en historia innan jag skriver det sköna hantverket. Göra en grovskiss innan jag ger mig på att forma det vackra. Det som skulle kunna bli vackert bara jag slappnade av tillräckligt.
Kan någon visa vägen till knappen som jag ska trycka på för att allt genom ett trollslag ska lösa sig?
Hej, hittade hit via en länk på Romanloppet och när jag läste ditt inlägg kom jag att tänka på vad Holly Lisle skrev i sitt senaste nyhetsbrev som svar på ett liknande problem:
SvaraRadera"Try cutting back to one single line per scene, in which you write one short sentence telling who will be in the scene and the conflict they will have to deal with. This allows you to be very flexible---to go into the actual writing of the story fresh and excited because, though you know WHAT will happen, you don't know HOW it will happen."
Kanske en lösning? Annars kanske denna artikel om struktur vs. flödesskrivande kan ge några tips:
http://meharet.livejournal.com/
215327.html?view=643103#t643103
Det beskriver något som jag själv upplever var och varannan dag för tillfället. Jag får hemska tankar i huvudet (som jag inte ska upprepa här) och känner total ångest inför skrivandet. Förr brukade jag vända mig till målandet istället. Kanske det är en väg för dig? Måla bilderna du ser i huvudet först, skriv texten sen.
SvaraRaderaJag motar bort de hemska tankarna genom att tänka att jag skriver för mig och ingen annan. Om det inte blir något vettigt av det, så spelar det ingen roll. Bara jag hade roligt när jag skrev, så har det tjänat sitt syfte. För det är väl det vi ska ha när vi skriver - roligt?
Kram,
Susanne
Parallellen och Susannemaria! Tack så mycket för era kommentarer och fina tips, ska försöka med dessa! Bra åsikter och tankar, och man ska definitivt ha roligt när man skriver - inte att förglömma! Kram!
SvaraRadera